Kommunerna och bilskrotningskostnaderna

Motion 2001/02:MJ313 av Inger Strömbom (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett bättre system som inte bara stimulerar till bilskrotning, utan som också befriar kommunerna från de kostnader som redogörs för i motionen.

Motivering

Av alla nya bilar som säljs avsätts en viss del till den s.k. bilskrotningsfonden som idag innehåller en miljard kronor. Trots att vi länge haft skrotningspremier och att premien höjdes den 1 juli finns alltför många bilvrak kvar i naturen. Man beräknar att det idag enbart i Stockholms län finns minst 10 000 övergivna skrotbilar. Oftast dumpas de på kommunal mark och det blir då en uppgift för kommunen att se till att skrotbilarna tas om hand. Detta är en omfattande och tidsmässigt utdragen process med många inblandade och kostnaden är hög för kommunen.

Långtidsuppställda/dumpade fordon får till att börja med mellan tre och fem parkeringsanmärkningar. Ventilkontroller måste tas för att säkert veta att bilen inte flyttats. Därefter rödlappas bilen, vilket innebär att fordonsägaren uppmanas att senast på tredje dagen flytta bilen. Om detta ej sker kommer kommunen att flytta den. Ägaren uppmanas också per post. Flyttas bilen inte efter denna anmaning beställs värdering av en av Handelskammaren godkänd värderingsman.

Om bilden då blir noll-klassad, dvs. dess värde understiger kostnaden för reparation till körbart skick, beställs skrotning. Skrotningsprotokoll upprättas med stöd av värderingen och kopia skickas till ägaren. Äganderätten övergår därmed till kommunen.

Blir bilen inte noll-klassad måste den förvaras inom låst utrymme i en till tre månader innan den övergår till kommunal ägo. Kopia av skrotningsprotokollet ska sändas i rekommenderat brev till ägaren. Löser denne ut brevet – vilket bevisar att han tagit del av innehållet – övergår äganderätten till kommunen efter en månad. Löser han inte ut brevet måste bilen förvaras inlåst under tre månader innan äganderätten övergår till kommunen. Därefter kan bilen skrotas eller säljas.

Kommunens kostnad för skrotning var i genomsnitt 4.000 kronor per bil under år 2000 i min hemkommun.

De höjda skrotningspremierna uppgår till 1.700 kronor för bil av årsmodell 1984 eller äldre, 1.200 kronor för bil av årsmodell 1985–1993, 700 kronor för bil av årsmodell 1994 eller senare.

Trots de höjda skrotningspremierna innebär varje bilvrak således en betydande nettokostnad för kommunen. Regeringen bör ges i uppdrag att utveckla ett bättre system som inte bara stimulerar till bilskrotning utan som också befriar kommunerna från dessa kostnader.

Stockholm den 2 oktober 2001

Inger Strömbom (kd)