Kommunal näringsverksamhet

Motion 2004/05:K226 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förstärkt möjlighet för medborgarna att laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunala bolag.

Kommunal näringsverksamhet

Kommuner och landsting bedriver omfattande verksamhet i bolagsform. Det omfattar näringsverksamhet, t.ex. videouthyrning, solarieverksamhet, kaféer, hotell, resebyråer och försäkringsbolag som normalt bör avvecklas som kommunal verksamhet. Det behövs tydligare regler i kommunallagen för att förhindra att kommunala bolag slår ut normal näringsverksamhet. Kommuner och landsting bedriver också annan verksamhet i bolagsform som egentligen borde bedrivas i förvaltningsform om kommunerna även fortsättningsvis skall ansvara för verksamheten. Gemensamt för kommunala bolag är att de bedrivs med hjälp av skattepengar som innebär ett risktagande för skattebetalarna.

Kommunerna kan organisera sin verksamhet i traditionell förvaltningsform eller i bolagsform. Oavsett i vilken form verksamheten bedrivs så skall den följa kommunallagens regler. Det är emellertid bara när verksamheten bedrivs i förvaltningsform som medborgarna har möjlighet att via laglighetsprövning få prövat om verksamheten bedrivs i enlighet med kommunallagens regler. Medborgarna har alltså inte någon möjlighet att få en prövning av om kommunpolitikerna följer kommunallagen när det gäller verksamhet som bedrivs i bolagsform. Detta är en klar brist i den kommunala demokratin.

Att den kommunala sektorns verksamhet kan utövas i form av privaträttsliga bolag har skapat en del rättsliga problem som i stor utsträckning är olösta i lag och i rättspraxis. Dessa problem har alla sitt ursprung i att bolag är juridiska personer som i grunden följer privaträttens lagar.

De allmänna bestämmelserna om kommunernas och landstingens näringsverksamhet återfinns i 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900) (KL). Enligt 7 § får kommuner och landsting bedriva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster. Vidare får kommuner och landsting enligt 8 § genomföra åtgärder för att främja näringslivet i kommunen eller landstinget.

I 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) (SekrL) anges det i fråga om insyn i kommunala bolag att kommunen, om den har ett bestämmande inflytande, skall se till att handlingarna i tillämpliga delar blir offentliga. Vidare anges i 3 kap. 18 § 3 st. KL att i fråga om sådana juridiska personer som inte omfattas av bestämmelsen i 1 kap. 9 § SekrL, skall fullmäktige verka för att allmänheten skall ha rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och SekrL. I realiteten sekretessbeläggs dock det mesta av intresse som affärshemligheter. Detta är otillfredsställande från öppenhetssynpunkt.

Medborgarna har små möjligheter att få till stånd en laglighetsprövning av kommunernas eller landstingens näringsverksamhet. Om en kommun agerar i kommunallagens utmarker kan visserligen en invånare i kommunen begära laglighetsprövning genom att överklaga beslutet, men inte utan problem. För det första krävs ett formellt kommunalt beslut att överklaga. Om en kommunal enhet exempelvis inleder en försäljningsverksamhet utan något formellt beslut om saken, finns det inte något beslut att laglighetspröva. Ett beslut skall dessutom överklagas inom tre veckor från det att beslutet har justerats. Om en kommun t.ex. anslår pengar till ett kommunalt bolag som efter en månad visar sig har använt pengarna på ett otillåtet sätt, kan beslutet inte längre överklagas. Beslut som fattas av kommunala bolag kan normalt inte överklagas.

En kommun kan normalt inte tvingas att rätta sig efter beslutet, och om det inte rör sig om myndighetsutövning finns det inte någon straffrättslig eller civilrättslig sanktion att tillgripa mot kommunen.

Bolagsbildning för kommunal verksamhet är problematisk också av andra skäl. Den leder till dubbla lojaliteter för de förtroendevalda eftersom aktiebolagslagen och kommunallagen ställer delvis motstridiga krav. De kommunala bolagen är hybrider, som sorterar både under kommunallagen och aktiebolagslagen. En politiskt vald företrädare i en kommunal bolagsstyrelse kan exempelvis bli ersättningsskyldig om hon eller han t.ex. av ideologiska skäl offentligt kritiserar ett bonusprogram och därmed skadar bolaget. Det finns alltså många skäl till att kommunerna inte skall bedriva näringsverksamhet, och om de gör det, undvika bolagsformen. Enligt Moderata samlingspartiet bör kommunal verksamhet bedrivas i förvaltningsform medan bolagsform endast skall accepteras som en övergångsform inför en privatisering. Det är endast när kommunal verksamhet bedrivs i förvaltningsform som det finns möjlighet till den kontroll och insyn i verksamheten som är nödvändig för dess legitimitet. En renodling av kommunernas uppgifter gynnar demokratin och beslutens kvalitet.

Stockholm den 21 september 2004
Göran Lennmarker (m)
Henrik S Järrel (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Cecilia Magnusson (m)
Henrik von Sydow (m)