Kolsänkor

Motion 2004/05:MJ429 av Karin Åström och Maria Öberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kolsänkor.

Motivering

Ekosystemen i det Norra Barrskogsbältet har en unik förmåga att under lång tid lagra organiskt material ( kol ) i marken, vilket gör att de kan fungera som kolsänkor. Sydligare liggande ekosystem, där den höga omsättningshastigheten gör att förna och mårlager snabbt nedbryts saknar förmåga att spara upp kol. Kolbindningen ger oss en möjlighet, men också ett globalt ansvar enligt det 4:e systemvillkoret i Agenda 21.

Man har i analysen till Agenda 21 arbetet slagit fast de areella näringarnas ansvar att ".värna om produktiva ekosystem med stor artrikedom." Tillväxten i våra skogsekosystem följer liksom andra ekosystem den biologiska tillväxtfunktionen. Våra ekosystem har sin högsta produktion då träden är mellan 30 och 80 år. Högsta produktion innebär också högsta kolbindning.

Systemvillkor nummer två lyder: Ämnen från samhällets produktion får inte systematiskt öka i naturen. Ekosystemen på våra nordliga breddgrader medger en produktion som går längre än systemvillkoren. Detta genom att minska koldioxiden från samhällets produktion.

Den maximala kolbindningen uppkommer då ekosystemets produktion fokuseras på den totala biomassan. Av denna utgör vedproduktionen ungefär halva mängden. Variationerna är stora beroende på ekosystemens komplexitet. En fokusering på total biomasseproduktion innebär också att produktionen av ved ökar.

Våra uppsparande ekosystem medger att kolförrådet i marken kan öka, dels genom aktiva skötsel åtgärder och dels genom tillförsel av organiskt material. Ett ökat kolförråd i marken medger en högre närings- och vattenhållande förmåga, en högre produktion i ekosystemet och en lägre utlakning, detta gäller både skogs- och jordbruksmark

För att nå denna högre produktion behövs ett mer aktivt brukande, succesionsskogsbruk. Det aktiva föryngringsarbetet resulterar i skiktade populationer i etableringsfasen med ett flertal skötselinsatser i form av röjningar och gallringar.

Skogsbruksmetoderna med etablering, skötsel och nyttjande av ved och ej vedartade produkter behöver utvecklas vidare i forsknings- och utvecklingsprogram.

De konsekvenser som uppstår är:

• Ökad bindning av koldioxid ( CO2 ).

• Den högre aktiviteten i brukandet innebär högre kostnader vilka inte ryms inom dagens normala produktionsbudgetar.

• En ökad kolbindning genom miljövänliga produktionssystem kan skapa utrymme för växling av industrins miljöavgifter att täcka den högre kostnaden.

• Produktionssättet ger på sikt möjligheter till högre uttag av biomassa.

Ett växlingssystem mellan miljöavgifter och ett mer aktivt skogsbruk, baserat på succesionsprinciper utifrån mätbara variabler, bör införas. Dessutom bör behovet av forskning och utvecklingsarbete kring metoder inom succesionsskogsbruket för högre kolbindning beaktas.

Stockholm den 4 oktober 2004
Karin Åström (s)	Maria Öberg (s)