Klimatforskning

Motion 2008/09:MJ456 av Ingemar Vänerlöv (kd)

av Ingemar Vänerlöv (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en bred klimatforskning.

Motivering

Alltsedan den rekordmilda hösten 2006 och FN:s klimatpanels rapporter 2007 har klimatfrågan och befarade klimatförändringar varit i fokus på ett ibland nästan hysteriskt sätt både bland politiker och andra debattörer. Domedagsprofetior har avlöst varandra i medier. Aningslösa journalister och politiker påstår ej sällan när någon spektakulär väderhändelse ägt rum att vi redan ser resultatet av klimatförändringarna, trots att statistiken visar att likadant väder har ägt rum förr. Enligt SMHI är klimat det genomsnittliga vädret under en 30-årsperiod. Det dagliga vädret bevisar därför ingenting om eventuella klimatförändringar. För övrigt är klimatförändringar i sig inget nytt, eftersom de alltid har ägt rum så länge jorden funnits till. Vad som i det här fallet är intressant är om vi kan befara en rent antropogen klimatförändring, alltså klimatförändring förorsakad av människan själv.

Tvivelsutan har vi haft en global uppvärmning under senare årtionden. Den så gott som allmänt förhärskande teorin är att detta beror på att våra ökande koldioxidutsläpp utgör en förstärkt växthuseffekt som därmed verkar uppvärmande på jorden. I debatten hörs ofta att koldioxidhalten i atmosfären ökat med 30 procent, vilket givetvis är ett anmärkningsvärt värde. Dock är andelen koldioxid i atmosfären mycket låg. Länge har den legat på 0,3 promille. Nu är den efter nämnda ökning snart uppe i 0,4 promille. Om ett mikroskopiskt litet tal ökas med 30 procent är det fortfarande mikroskopiskt litet. Andelen koldioxid i atmosfären har alltså gått upp en tiondels promille. Det ter sig svårförklarligt att denna tiondels promille skulle vara orsak till nutidens alla klimatlarm – tinande tundra, smältande glaciärer, utrotningshotade isbjörnar etc.

Vidare är det svårt att tro att koldioxiden i sig skulle vara speciellt värmehöjande, särskilt om man beaktar det faktum att på Mars, där temperaturen ligger på 50 minusgrader, är det 20 gånger mer koldioxid per kubikmeter än på jorden.

Nu har emellertid den globala uppvärmningen avstannat och sedan 2005 sker en avkylning, vilket det är så gott som tyst om i klimatdebatten, eftersom det inte stämmer med koldioxidteorin. Jordens invånare har aldrig släppt ut så mycket koldioxid som nu och så blir det plötsligt kallare. Under de senaste tio åren har den globala medeltemperaturen inte ökat. Om trenden för årets första månader håller i sig kommer den globala medeltemperaturen för 2008 att hamna ungefär 0,2 grader lägre än 2007 och bli det kallaste året sedan 1996.

Mot bakgrund av nuvarande avkylning är det intressant att satellitmätningar visar att det inte i första hand är en av människan förstärkt växthuseffekt som ökat energimängden i jordens klimatsystem under de senaste årtiondena. Det är istället en kraftig ökning av solinstrålning. Det finns redovisat i såväl kapitel tre som kapitel nio i FN:s klimatpanels senaste rapport. Däremot nämns det inte i den sammanfattning som presenterades för beslutsfattare och medier.

Sveriges Radio behandlade klimatfrågan i ett av sina vetenskapsprogram i somras och där intervjuades bl.a. Joyce Penner, forskare vid University of Michigan och författare till kapitel nio i FN:s klimatrapport.

Det är inte bara växthuseffekten som ligger bakom den globala uppvärmningen sedan slutet av 1980-talet, sa Joyce Penner, utan också ökad instrålning och de siffror som redovisas i såväl kapitel tre som kapitel nio i FN-rapporten visar att ökningen har varit så kraftig att den borde ha haft en påtagligt värmande effekt. Det är framför allt mätningar i områdena kring ekvatorn som tydligast visar på ökad instrålning; där är jorden som bredast och solen står som högst. Det handlar om stora mängder energi, så stora att mätningarna visar att instrålningen haft större global påverkan på energibalansen och därmed temperaturen än växthusgaserna haft, åtminstone efter 1990.

I kapitel nio (klimatrapporten) nämns två tänkbara orsaker till att instrålningen ökat: minskad molnighet som gör att solens strålar lättare tar sig in i klimatsystemet och ner till jordytan och att partiklarna i atmosfären minskat. Renare luft gör också att solens strålar lättare kan ta sig in och värma. Satellitmätningarna bekräftar att under 1990-talet minskade molnigheten och luften blev klarare.

Den kraftiga ökningen av instrålning finns inte med i klimatmodellerna, sa Joyce Penner i radiointervjun. Modellerna säger att växthusgaserna mer eller mindre ensamma stått för temperaturökningen när gaserna faktiskt fått hjälp av ökad instrålning. Koldioxidens temperaturhöjande effekt övervärderas i klimatmodellerna, vilka har en alltför förenklad bild av solen och dess inverkan.

Joyce Penner fick en intressant fråga: Om det nu är redovisat i den stora rapporten att klimatmodellerna inte stämmer och att mätresultaten visar att det är instrålning, inte växthuseffekt, som kan ha haft störst inverkan på temperaturen under de senaste årtiondena, borde det inte ha stått i den sammanfattning som presenterades för beslutsfattare och medier?

Nja, sa Joyce Penner, i sammanfattningen bör det ju bara stå sådant som vi kan förstå och förklara och vi vet ju inte varför instrålningen ökat, eller hur länge ökningen varar. Här kan det misstänkas att FN-rapporten i sin sammanfattning valt att undanhålla sådana fakta som inte stämde överens med den allmänna uppfattningen att uppvärmningen är av antropogen natur. Om det skulle vara på det sättet är det allvarligt ty då har medier och beslutsfattare inte fått hela sanningen klar för sig, vilket kan få olyckliga följder eftersom beslut fattade på icke relevanta grunder kan få förödande konsekvenser för grupper av människor.

De senaste 25 åren har koldioxiden varit den förhärskande teorin för att förklara all klimatvariation. Men historiskt sett råder det inga tvivel om solens betydelse. Sambandet mellan solaktivitet och klimat är dokumenterat. När solen är mer aktiv blir det varmare på jorden och tvärtom. För mer än 300 år sedan t.ex., var solen inte så aktiv. Då hade vi vad som populärt brukar kallas för ”lilla istiden” och det var kallt på många platser. För 1 000 år sedan däremot var solen lika aktiv som idag och då var det varmt. Vikingarna kunde då kartlägga Grönland för stränderna i norr var inte istäckta. Solens aktivitet har fördubblats under de senaste 100 åren och det är det som i huvudsak har lett till 1900-talets uppvärmning.

Den här motionen vill bl.a. peka på alla frågetecken som finns när det gäller den allmänt erkända koldioxidteorin som praktiskt taget enda förklaring till den globala uppvärmningen. Det finns åtskilliga seriösa forskare som är av annan åsikt, men eftersom deras uppfattningar inte är medialt eller politiskt korrekta har de väldigt svårt att kunna få sina forskningsresultat presenterade. Ett exempel är dansken Henrik Svensmark som i många år forskat på vilken betydelse molnen och solens aktivitet i kombination med kosmisk strålning har för temperaturen på jorden. I vissa fall är hans teorier banbrytande för förståelsen av klimatförändringar över tid. Hans forskning tog många år längre än nödvändigt på grund av brist på medel. Eftersom han inte bekände sig till FN:s koldioxidteori var han inte intressant. Svensmark har för övrigt i laboratorieförsök funnit bevis för det som FN:s klimatrapport nämnde som tänkbara orsaker till den ökade instrålningen: minskad molnighet och renare luft.

Motionen vill också peka på behovet av en bredare klimatforskning, som tar till vara nya infallsvinklar för att förstå och förklara vårt klimat och dess förändringar. Det är inte acceptabelt att en forskare ska bekänna sig till en viss skola för att få resurser till sin forskning. Sådant för aldrig forskning i vidare bemärkelse framåt. Stora och viktiga beslut i klimatfrågor måste bygga på relevanta fakta. Därför är det nödvändigt för beslutsfattare att se till så att även forskare, givetvis seriösa, med lite annorlunda teorier får möjlighet att bedriva forskning. Det är att stödja en bred klimatforskning.

Stockholm den 6 oktober 2008

Ingemar Vänerlöv (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 2008-10-06

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (1)