Kina

Motion 2008/09:U203 av Hans Linde m.fl. (v)

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning2

4Demokratiska fri- och rättigheter4

4.1Yttrandefrihet4

4.2Tortyr och dödsstraff5

4.3Minoriteters rättigheter5

5Fackliga rättigheter och arbetsvillkor6

5.1Facket och arbetsrätten6

5.2Svenska företags brott och ansvar7

6Utrikespolitik9

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i dialoger med Kina bör ta upp en diskussion om yttrande- och tryckfrihet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att nationella minoriteters kulturella, språkliga och religiösa rättigheter förverkligas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska regeringen ska verka för att svenska multinationella företag undertecknar globala ramavtal för att förbättra situationen för kinesiska arbetare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska regeringen bör verka för att svenska företag tar ett större ansvar för dialogen mellan Kina och Sverige i frågan om respekten för mänskliga rättigheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska regeringen bör verka för att svenska företag i sina kontakter med kinesiska myndigheter och företag uppträder konsekvent och i överensstämmelse med den allmänna svenska politiken när det gäller mänskliga rättigheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör agera för att svenska företag i Kina ska uppträda som mönsterarbetsgivare när det gäller arbetstider, arbetsmiljö, lönesättning och fackliga rättigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige som enskild stat och som medlem av EU ska kritisera brott mot mänskliga rättigheter oavsett var, när och med vilka motiv de begås.

3Inledning

Världens blickar riktas mot Kina efter de Olympiska spelen, med decennier av hög ekonomisk tillväxt och höjda utrikespolitiska ambitioner. Utvecklingen i Kina är komplex och mångfasetterad. Ett land med över en miljard invånare låter sig inte beskrivas på ett par sidor. I denna motion lyfter Vänsterpartiet några av de frågor vi anser vara viktigast i relationen mellan Sverige och Kina. Sverige behöver vara en tydlig och konsekvent röst för de mänskliga rättigheterna i relationen med Kina. Sverige måste vara berett att se bortom sina egna ekonomiska intressen och sätta frågan om de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i diktaturen Kina högst upp på dagordningen i alla delar av Sveriges relationer med Kina.

Men ansvaret för att de mänskliga rättigheterna efterlevs vilar inte bara på stater, utan även på företag. I denna motion vill vi därför lyfta fram näringslivets roll och de mänskliga rättigheterna inom arbetslivet, en fråga som lyst med sin frånvaro.

Mellan 1996 och 2001 stod Kina för mer än hälften av minskningen av antalet fattiga i världen. Den kinesiska myndigheten har förändrat lagstiftningen för att öka de arbetandes rättigheter. Hårdare reglering av dödsstraffet ska förhoppningsvis minska antalet utfärdade dödsdomar. De senaste 25 åren har mellan 200 och 300 miljoner människor lyfts ur fattigdom. Under samma tidsperiod har tillväxten legat på 9–10 % per år.

Marknaden är mycket stor, lönerna låga och det finns relativt utbyggd infrastruktur, vilket gör att landet är en av de största mottagarna av direktinvesteringar. För att öka produktionen öppnade Kina olika frizoner där utländska företag kunde investera. De utländska investeringarna ökade snabbt. Men en del av välståndet har också uppstått som ett resultat av tryck från arbetarklassen som begärt att tillgångarna ska fördelas jämnare. Samtidigt har en avgörande faktor varit Kinas oberoende av västländer. Medan många utvecklingsländer varit kontrollerade av väst har Kina varit obundet. Detta har gjort att de företag som investerat i landet tvingats att i mindre eller större utsträckning utveckla den kinesiska ekonomin genom bland annat teknikutveckling och skatteintäkter.

Det negativa med Kinas oberoende ställning är att landet inte behöver ta till sig kritik som riktar sig mot regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Statsmakten har ingen demokratisk förankring hos befolkningen utan tjänar den styrande elitens intressen. I dag är den kinesiska befolkningens yttrande- och åsiktsfrihet mycket begränsad. Politisk aktivitet bestraffas ofta med arrest och i värsta fall med tortyr och avrättning. Även situationen för Kinas nationella minoriteter såsom tibetaner och uigurer är mycket svåra.

Vad gäller den ekonomiska situationen är den också långt ifrån ensidigt positiv. Det ökade välståndet har inte kommit alla människor till del, klyftorna har växt. Som det ser ut i Shanghai, Hongkong, Kanton med flera stora städer ser det inte ut i hela Kina; den snabba ekonomiska utvecklingen och moderniseringen har främst skett utmed den kinesiska kusten. Fortfarande lever drygt 16 % av befolkningen på under en dollar om dagen, år 2003 ökade fattigdomen för första gången på 25 år. Arbetsförhållandena är fortfarande mycket dåliga, människor jobbar nästan dygnet runt, minst sex dagar i veckan. Detta gäller särskilt i de ekonomiska frizoner där 30 miljoner kineser arbetar. I Guangdongprovinsen i Kina arbetar kvinnor i genomsnitt 150 timmar övertid per månad och 60 % av dem saknar helt kontrakt. En del av ansvaret för detta ligger hos den kinesiska myndigheten som är mån om att behålla investeringar i landet och som därför gått med på att tillåta arbete under mycket svåra förhållanden. En annan del av ansvaret ligger hos utländska företag som sällan intresserar sig för de arbetandes välmående, utan fokuserar på den vinst som verksamheten genererar.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör ta ett ansvar för de svenska företag som har ekonomiska förbindelser med Kina. Vi föreslår bland annat att regeringen ska trycka på för att svenska företag tecknar globala ramavtal som skyddar kinesiska arbetare från låga löner och dåliga arbetsförhållanden. Sverige bör även i dialoger med Kina lyfta fram frågor vad gäller yttrande- och tryckfrihet.

4Demokratiska fri- och rättigheter

4.1Yttrandefrihet

Sedan utropandet 1949 av Folkrepubliken Kina har Kinas kommunistiska parti (KKP) som enda parti stått i ledningen för landet. Vid utropandet kunde landet inte se tillbaka på några demokratiska traditioner. Behandlingen av oppositionella och oliktänkande har fortsatt att vara hård även sedan moderniseringen av landets ekonomi. Kina är formellt en flerpartistat men i praktiken är det kommunistpartiet som har maktmonopol. Nationella val förekommer inte. De brott som är av politisk karaktär klassas som hot mot det Kinesiska rikets säkerhet. Flera av dem kan leda till dödsstraff. Det är också vanligt att bli frihetsberövad utan rättegång. Inom frihetsberövandet finns det något som heter ”Omskolning genom arbete”. Det förenar kroppsarbete med ideologisk skolning. Människor med beteenden som betraktas som olämpliga ska ”behandlas”, det gäller bland annat narkotikamissbrukare, ledare för ”fel” religion, människorättsaktivister, Falun Gong-utövare, tibetaner och uigurer.

Den kinesiska författningen garanterar allmän åsikts-, yttrande-, tryck, förenings-, mötes-, demonstrations-, och religionsfrihet. Men dessa friheter är mycket begränsade. Reportrar utan gränser gjorde år 2007 ett index över pressfriheten där Kina hamnar på plats nummer 163 av 169. Flera människorättsorganisationer menar att statens kontroll över medierna, inklusive Internet, har ökat de senaste åren. Människor som fredligt utövar rätten att uttrycka sin åsikt är under hög risk att tillfångatas och förvaras i arrest, tvingas till husarrest, bli övervakade, misshandlade eller trakasserade. Även deras familjer blir angripna. En del blir bestraffade bara för att ha besökt förbjudna hemsidor. Hundratals internationella hemsidor har blockerats och tusentals kinesiska har stängts ned. Myndigheten har system för att blockera och filtrera informationsflödet genom att söka på vissa ord och rubriker. Enligt uppgifter från BBC jobbar 50 000 personer med att censurera och stänga olämpliga webbsidor samt styra samtalen i diskussionsforum på Internet. Internetkaféer är skyldiga att installera övervakningssystem som registrerar vilka webbsidor varje enskild användare har besökt. Men det är svårt att kontrollera informationen på Internet.

Myndigheten bestämmer vad som inte får publiceras som nyheter och direktiv om vilka nyheter som borde uppmärksammas. Tidningar har stängts ned och journalister tystats. Till särskilt känsliga ämnen hör att ifrågasätta kommunistpartiets maktmonopol, kritisera ledarskapet eller förespråka självständighet i autonoma provinser. Tidigare har samtliga medier ägts av staten men senare år har försök med några privatiserade medier genomförts, vilket har lett till en något mer kritisk journalistik. Det är förbjudet med parabolutrustning men flera kineser struntar i förbudet och kan därmed ta del av utländska sändningar.

Vänsterpartiet anser givetvis att Sverige ska visa sitt stöd för den kinesiska befolkningens rätt att yttra sin åsikt och att bedriva ett oberoende mediearbete. Samtidigt är vi medvetna om att Kina inte alltid blir påverkat av internationell kritik. Som skrivits tidigare är de i motsats till många utvecklingsländer inte beroende av stöd från västländer och behöver därför inte anpassa sig till deras påtryckningar. Detta är givetvis både på gott och ont. Men i det här fallet är det negativt att den kinesiska regeringen inte har varit villig att ta emot kritik vad gäller mänskliga rättigheter. Men det finns ändå tendenser till att de börjat lyssna på internationell kritik. Ett exempel på det är att de slutligen gick med på att skicka soldater under FN-mandat till Darfur. Sverige måste alltid vara berett att kritisera varje brott mot de mänskliga rättigheterna oavsett var, när och med vilka motiv de genomförs. I grunden handlar det om en konsekvent och trovärdig utrikespolitik. Vänsterpartiet anser att Sverige i dialoger med Kina bör ta upp diskussion om yttrande- och tryckfrihet. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

4.2Tortyr och dödsstraff

Tortyr är förbjudet enligt kinesisk lag. Men den kinesiska definitionen av tortyr omfattar endast psykiskt och inte fysiskt våld. Trots detta är båda formerna av tortyr vanligt förekommande, särskilt på landsbygden och i fattiga provinser. Vanliga medel är sparkar, slag, elektriska chocker, brännmärken från cigaretter och förlust av sömn och mat. Minst 30 felaktiga erkännanden sker varje år till följd av tortyr. Dödsstraff är en annan form av övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Enligt Amnesty International avrättades uppskattningsvis drygt 1 000 människor och 2 790 blev straffade till döden år 2007. Straffet utfärdas för många olika typer av brott, allt från mord till ekonomiska brott som korruption. Men det har skett en del förbättringar av lagstiftningen när det gäller dödsstraff, till en viss del som en följd av den internationella kritik som riktats mot Kina för deras flitiga användning av dödsstraff. Sedan 2007 måste dödsstraff som utdömts av lokala domstolar även godkännas av landet högsta domstol. Meningen är att detta ska minska antalet dödsstraff samt säkra att inga misstag sker i samband med detta. Enligt kinesiska akademiker förväntas lagändringen minska antalet verkställda dödsdomar med 20–30 %.

4.3Minoriteters rättigheter

De nationella minoriteterna i Kina får utstå den största delen av förtrycket från den kinesiska statsapparaten. Störst är trycket mot det muslimska Xinjiang och det buddistiska Tibet. I dessa områden är också självständighetsrörelserna störst. Xinjiang är Kinas största provins och Tibet är den näst största, tillsammans utgör de cirka 30 % av Kinas landyta. De är också viktiga strategiska och ekonomiska områden. De är de enda områden där etniska han-kineser inte är i majoritet, men detta försöker den kinesiska myndigheten överbrygga genom att flytta dit befolkning från de centrala och östra delarna av Kina. Dessa områden har under historien pendlat mellan att stå under kinesisk kontroll och hög grad av självständighet. Det finns rörelser i båda regionerna som kämpar för självständighet. Denna verksamhet slås brutalt ned av den kinesiska regimen. Det som kallas för ”separatism” anses splittra landet och vara ett hot mot säkerheten. Den nationella säkerheten är således överordnad individuella rättigheter.

Det förekommer också att religiösa uttryck tolkas som separatism, vilket gör att befolkningarnas möjlighet att utöva sin religion blir starkt begränsat. Någon press-, yttrande- eller organisationsfrihet existerar inte. Uigurer får inte publicera material på Internet med deras språk. Myndigheten som har kontroll över Yahoo i Kina har försvårat detta. Tortyr används systematiskt mot den tibetanska och uiguriska befolkningen. Många flyr landet för att de fått ett dödsstraff utfärdat; varje år flyr omkring 3 000 tibetaner. Men de kinesiska myndigheterna sätter stor press på omkringliggande länder för att skicka tillbaka dem för att de ska kunna utföra bestraffningarna. Vänsterpartiet anser att regeringen bör verka för att nationella minoriteters kulturella, språkliga och religiösa rättigheter i Kina förverkligas. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

5Fackliga rättigheter och arbetsvillkor

De kinesiska arbetare som försöker organisera sig möter stora svårigheter på grund av omfattande inskränkningar i mötesfrihet, rätten till kollektiva förhandlingar och rätten att organisera sig. Trots detta förekommer det ändå strejker och protester, men dessa möts ofta av våld från myndighetens sida. Möjligheten till organisering försvåras av utländska företag som inte vill att lönerna ska höjas, eftersom det innebär minskade vinster för dem. Om Sverige vill vara en konsekvent och tydlig röst för mänskliga rättigheter i Kina, måste även svenska företag vara beredda att ta sitt ansvar. Ansvaret för att upprätthålla och respektera de mänskliga rättigheterna vilar inte bara på politiker och stater, utan även på näringslivet.

5.1Facket och arbetsrätten

Den fackförening som finns i Kina är knuten till den kinesiska statsapparaten och heter ”All China Federation of Trade Unions” (ACFTU). Den representerar ungefär 66 % av landets befolkning. I fackförbundets konstitution står det att uppgiften är att vara en bro mellan den arbetande massan och kommunistpartiet. Det betyder i praktiken att när en konflikt uppstår mellan de arbetande och partiet, tar facket parti för partiet. Ledare för fackförbunden utses ofta av partiet, och det förekommer även att chefer på arbetsplatsen sitter med i ledningen för fackförbunden. Kollektivavtal finns men tillämpas sällan i praktiken. Det finns ingen laglig strejkrätt. Fackförbund fristående från ACFTU är förbjudna. De som bildar fristående fackförbund och arrangerar otillåtna protester straffas hårt. Men trots detta har det på senare år skett en stor ökning av antalet protester, bland annat som ett resultat av det missnöje som finns över att välståndet inte kommit alla till del. Antalet strejker, demonstrationer och upplopp var 10 000 år 1994 och 74 000 år 2004. Tendensen har varit att fackförbundet har en alltmer aktiv roll i värnandet om de arbetandes rättigheter.

Den ökade andelen protester har satt en stor press på det kommunistiska partiet som tvingats tillmötesgå arbetarna för att lugna situationen. I början av 2008 trädde en ny lag i kraft som syftar till att stärka arbetarnas rättigheter. Den kallas ”PRC Labour Contract”. Det handlar främst om förbättringar av anställningstryggheten. Bland annat handlar det om kortare provanställning, att arbetare ska kunna påverka företagens policy på arbetsplatsen och att kollektiva avtal ska slutas på industriell nivå i stället för olika kontrakt för varje enskilt företag eller individuella avtal. För första gången i Kinas historia ska fackföreningarna på gräsrotsnivå få ett ekonomiskt anslag från den stora organisationen och det ska gå till att minska beroendet mellan de lokala facken och centralorganisationen. Lagen slår också fast att kollektiva förhandlingar är fackföreningarnas kärnuppgift.

Men det finns stora brister. Det centrala fackförbundet har kontroll över de mindre klubbarna; lokala kandidater till förtroendeposter får t.ex. endast ställa upp om de blivit godkända uppifrån. Det finns också en risk att dessa lagar inte följs. Men förändringen har i alla fall stärkt arbetarnas förhandlingsposition och skapat en möjlighet att utveckla den fackliga kampen. Som erfarenheterna från fackföreningsrörelser visar är kollektiva förhandlingar det mest effektiva sättet att skydda arbetares rättigheter. Därför är de kinesiska arbetarnas egen fackliga organisering den viktigaste faktorn när det gäller att förbättra situationen.

5.2Svenska företags brott och ansvar

Samtidigt som länder i väst kritiserar den kinesiska myndigheten för övergrepp mot mänskliga rättigheter ställer sig deras företag negativa till lagförändringar som förbättrar situationen för de arbetande. När lagförändringen vi skrivit om ovan trädde i kraft möttes detta av stor kritik från utländska företag. The American Chamber of Commerce som representerar 1 300 medlemsföretag har dömt lagstiftningen som ”ett steg bakåt för kinesiska ekonomiska reformer”. De menar att den nya lagstiftningen skulle göra arbetare lata och fördärva deras moral. Några företag från områden där lagen införlivats har rentav lämnat landet för att etablera sig på ställen där förhållandena är sämre. Detta har inte direkt givit en positiv feedback till de kinesiska myndigheterna.

En stor del av världens produktion sker i Kina och många svenska företag köper in produkter som tillverkats i kinesiska fabriker. Det gäller bl.a. billiga smycken med halvädelstenar och glas, vilka säljs i butiker som Glitter,
Albrekts, H&M, Lindex och Guldfynd. Riskerna för denna verksamhet är välkända; i de fall arbetarna saknar ordentligt skydd äter sig det damm som kommer från stenarna in i lungorna och förstör vävnaden, vilket i många fall leder till döden. Leksakstillverkning är en annan stor industri. 75 % av världens leksakstillverkning sker i Kina. I Sverige är vi väl bekanta med företagen BR leksaker och Toys R Us. Vid leksaksfabrikerna är det vanligt att arbetstiderna ligger mellan 10 och 12 timmar om dagen och att arbetarna har kvoter som de måste producera varje dag. Om de inte gör det tvingas de jobba över. Det förekommer bötesstraff om de vägrar jobba övertid eller går på toaletten utan tillstånd. Vid en undersökning av leksaksföretag i Guadongprovinsen visade det sig att åtta av tio leverantörer bröt mot lagen om arbetstid, och på sex av tio fabriker uppgav de anställda att de inte haft en enda ledig dag under högsäsongen som var mellan maj och september. Arbetsgivarna föredrog också kvinnliga arbetare för att de anses vara lydigare och mer lätthanterliga än män.

De svenska importörerna tar liten eller ingen hänsyn till arbetsmiljön och de faror som finns. Det som spelar roll är hur mycket produkterna kostar att köpa in. Arbetet är tidskrävande men de låga lönerna gör att en hög vinst ändå kan hämtas ut. Om arbetsmiljön i Sverige såg ut som den gör i Kina skulle fabriken tvingas stänga omedelbart. Men de kontakter som Sverige haft med Kina har sällan behandlat företagens roll för de mänskliga rättigheterna. Det finns en benägenhet att skilja mellan politiska kontakter och ekonomiska kontakter. Vänsterpartiet menar att det inte är möjligt att särskilja frågor om investeringar och handel från arbetet för de mänskliga rättigheterna.

Ett medel är att få företagen att teckna globala ramavtal. De fungerar som ett slags globalt kollektivt fackligt avtal, och syftet är att lägga ett gemensamt golv för alla arbetsplatser och underleverantörer som är knutna till en koncern. Tanken är att villkoren som ställs upp aldrig får brytas inom koncernen oavsett var verksamheten bedrivs. Detta kan sätta tak för arbetstiderna, stadga vilka löner som ska gälla och skydda arbetare från skador och sjukdomar. Vänsterpartiet menar att den svenska regeringen ska verka för att svenska multinationella företag undertecknar globala ramavtal för att förbättra situationen för kinesiska arbetare. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Vänsterpartiet anser vidare att den svenska regeringen bör verka för att svenska företag tar ett större ansvar för dialogen mellan Sverige och Kina rörande mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Regeringen bör starkt verka för att svenska företag i sina kontakter med kinesiska myndigheter och företag uppträder konsekvent och i överensstämmelse med den allmänna svenska politiken när det gäller mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Särskilt viktigt är att regeringen arbetar för att svenska företag i Kina uppträder som mönsterarbetsgivare när det gäller arbetstider, arbetsmiljö, lönesättning och fackliga rättigheter. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

6Utrikespolitik

Kina kräver enorma mängder energi för att hålla i gång sina industrier. Ett stort problem är dock att det råder brist på energi. För att åtgärda detta har stora dammbyggen genomförts. Detta har skapat stora konsekvenser för miljön. Skogsavverkningar har också medfört svåra översvämningar som tvingat människor att flytta. En annan åtgärd har blivit att importera energi från andra delar av världen, framför allt olja. Bristen på energi har tvingat Kina att föra en aktiv utrikespolitik utifrån helt andra utgångspunkter än tidigare. I jakten på energiresurser möter man en annan mäktig stormakt och lika energi- och oljetörstande medtävlare – USA. USA kunde tidigare få stora mängder olja från Iran. Men efter den islamiska revolutionen 1979 har handeln mellan USA och Iran praktiskt taget helt upphört. I dag är det Kina som importerar olja från Iran. Kina är mycket intresserat av afrikanska länder som har olja eller andra eftersökta råvarutillgångar. Kinesiska företag prospekterar och utvinner olja i Sudan. I flera av de länder Kina har ekonomiska förbindelser med är brotten mot de mänskliga rättigheterna både grova och omfattande. Vidare har Kinas förbindelser med Ryssland, där rättssäkerheten och demokratin och respekten för mänskliga rättigheter under senare tid stagnerat, förbättrats avsevärt. Ryssland exporterar stora mängder med krigsmateriel, vilket för två årtionden sedan var en otänkbarhet.

Den stora frågan för Sverige och Europa är på vilket sätt man ska förhålla sig till den kinesiska utvecklingen. Vad vi i ett vidare perspektiv kan ana och frukta är att det åter håller på att formeras block i världen, som liknar de som fanns under det kalla kriget. Denna eventuella blockbildning har andra ideologiska förtecken än kalla krigets. De är båda mer öppet imperialistiska, i den meningen att de söker att för egen del lägga beslag på världens naturtillgångar. I sådana sammanhang, där stormakter konkurrerar om världens tillgångar, brukar inte folkrätt, demokrati, medborgarnas rättssäkerhet och mänskliga rättigheter ha företräde. Det är därför viktigt för Sverige som självständig stat och som medlem av EU att arbeta för att förhindra att en ny blockbildning i världen uppstår, där motsättningar, hård polemik och brist på dialog förkväver möjligheterna till ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Avser man förverkliga sådana strävanden kan man inte tillåta sig ensidighet i sina politiska bedömningar utan i varje läge utgå från principen att Sverige som enskild stat och som medlem av EU måste kritisera brott mot mänskliga rättigheter oavsett var, när och med vilka motiv de än begås. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Stockholm den 23 september 2008
Hans Linde (v)
Marianne Berg (v)	Amineh Kakabaveh (v)
Lena Olsson (v)	Gunilla Wahlén (v)
Alice Åström (v)