avLarsWernerm.fi. Kemisamhället

Motion 1988/89:Jo834

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo834

avLarsWernerm.fi.
Kemisamhället

För över tjugo år sedan kom Hans Palmstiernas bok "Plundring svält
förgiftning” ut. Inom arbetarrörelsen fick den ett starkt positivt gensvar.
Högt uppsatta tjänstemän inom miljöområdet däremot visade irritation över
gensvaret: Palmstierna var en väckarklocka som ringde tidigt.

Hans hotbilder från 60-talet stämmer förödande väl överens både på ett
nationellt och internationellt plan med dagens verklighet. De har förvärrats
ytterligare - talet om ekologisk kris är enbart nytt som begrepp. Världskommissionen
för Miljö och utveckling och dess FN-rapport bekräftar detta. Det
är med Svenska Naturskyddsföreningens ord "av livsavgörande betydelse att
dess uppdrag inte underskattas".

- Vpk vill tillägga: - Att FN-kommissionens s.k. Brundtlandrapport inte
underskattas på samma sätt som ansvariga regeringar, parlament och
miljömyndigheter gjort med de senaste decenniernas livsviktiga väckarklockor
och deras arbete.

Arbetarrörelsen och miljöpolitiken

Arbetarrörelsen har av tradition anammat en optimistisk framtidstro. Oftast
utan att analysera följderna av tillväxt, industrialisering och ständigt mer
materiell produktion. Detta har lett till en ohållbar situation, mänskligt och
resursmässigt.

- Vpk delar inte socialdemokratins syn på tillväxt som det enda som kan
föra utvecklingen framåt. En sådan inriktning ger sken av att vara
progressiv men betyder tvärtom att den fastnat i ett oreflekterande
tillstånd. I den nyliberala anda som numera behärskar de flesta av
Västeuropas regeringar har även den socialdemokratiska regeringen
funnit sig till rätta.

Den s.k. harmoniseringen till EG riskerar att undergräva redan vunna
framgångar på miljöområdet. När det gäller kemikoncernernas inflytande
över lagstiftningen kommer det snarare att öka än minska. EG:s syn på vad
som är tekniska handelshinder väcker stora farhågor. Ett aktuellt exempel är
Danmarks respektive EG:s olika uppfattningar om cancerframkallande
ämnen.

Kemisamhällets risker utgör ett stort och svåröverskådligt hot mot
människor och miljö. Teknologiska landvinningar som utvecklar rena och
resurssnåla transportlösningar kan hejda en katastrof. De måste stimuleras
genom ekonomiska satsningar, vilka kan ske på bilismens bekostnad. Detta
ligger inte i de stora koncernernas intresse men i folkflertalets.

Kemibolagens behov - och människans

År 1942 var antalet konstgjort framställda ämnen ca 600 000. Redan 1983 var
motsvarande antal redan upp i 6 miljoner. Sedan dess har kemikalie"floran”
ökat med 300 000 nya kemiska ämnen per år. Situationen är mycket svår att
överblicka och helt omöjlig att hantera. En genomgång, gjord av amerikanska
myndigheter visade att bara 18 % av de ämnen som ingår i läkemedel och
10 % av ämnen i s k pesticider är tillfredsställande undersökta beträffande
hälsorisker. Sämst undersökta är vanliga handelskemikalier. I Sverige finns
mer än 100 000 kemiska produkter i användning. De flesta av dessa kan
medföra hälso- och miljörisker. Många saknar uppgifter om giftighet eller
har också registrerats på mycket svaga grunder.

Kemikalieinspektionen

Trots en ny lagstiftning och trots Kemikalieinspektionens existens finns det i
Sverige tiotusentals otestade kemikalier i omlopp. Varför har inspektionen
inte ingripit mot dessa med lagens hjälp? Är det den statliga myndighetens
uppgift att ta större hänsyn till kemiindustrins intressen än till människan och
miljön? Naturligtvis inte! Men företagen inom området är starka och värnar
hårt om sina vinstintressen.

- Vpk anser att Kemikalieinspektionen måste få förstärkta resurser politiskt
och ekonomiskt. Vi menar att inspektionen som ett instrument
måste ha tillgång till ett fullständigt och öppet produktregister. Inget
företag skall ha rätt att inför allmänheten kräva sekretess med hänvisning
till ”handelshinder” eller ”affärshemligheter”.

Den kemiska revolutionens drivfjäder

Det teknologiska språnget som togs på kemins område under andra
världskriget visar att ingen teknologi är socialt neutral. Den är tvärtom i
högsta grad politisk, både till sina inneboende egenskaper och i användning.
Erfarenheter visar att utvecklingen varit dubbelbottnad och att den teknologiska
processen innefattar starka destruktiva drag.

Andra världskriget drev fram krav på tekniska och kemisk-tekniska
innovationer. En massproduktion av varor i helt nya material utvecklades då
och under efterkrigstiden. I detta skede utvecklades många av de farligaste
konstgjorda produkterna inom kemins område. Dioxinförorenade växtgifter
är ett av flera skräckexempel som visar följderna av kapitalets vinstbegär. En
aningslös tillväxttro på olika politiska nivåer underlättade utvecklingen mot
allt fler och allt farligare produkter.

Under 80-talet har de ekonomiska resultaten för kemi- och läkemedelsjättarna
överträffat alla deras förväntningar. Ständigt har man funnit nya
produktområden och ämneskombinationer inom kemin. Kemikontoret,
branschorgan för den svenska kemiska industrin, har redovisat högre vinster
än någonsin.

Mot. 1988/89

Jo834

5

”Vad kan vi tillåta?”

Naturvårdsverket har i ett dokument angett viktiga principer för det framtida
miljövårdsarbetet. Författarna kom fram till att det behövs en skärpning av
nuvarande krav.

I skriften ”Vilken miljökvalitet?” säger de att s.k. långlivade ämnen som
inte naturligt finns i miljön över huvud taget inte bör spridas. Att ett ämne
inte naturligt förekommer i miljön innebär att det blir svårare att förutsäga
effekterna när det används. Ingen visste t ex från början att DDT skulle
påverka äggskalens tjocklek hos havsörn. Detta är ett bevis på att det inte är
meningsfullt att ens diskutera teoretiska gränser för vad som skulle kunna
accepteras. Dessa långlivade naturfrämmande ämnen måste alltså förbjudas.
Dioxiner är ett sådant exempel som dessutom kompliceras av att det kan
bildas oavsiktligt som biprodukt.

- Vpk anser att de verksamheter som leder till dioxinutsläpp måste
ifrågasättas. Sopförbränning är en av flera verksamheter som sprider
dioxiner till omgivningen, därför har vi i en särskild motion om
återvinning och avfallshantering krävt att den skall avvecklas i hela
landet. Men även biltrafiken och delar av processindustrin alstrar
dioxiner och dibensofuraner och måste därför åtgärdas.

I enlighet med 1988 års vpk-motion om kemikaliehanteringen beslutade en
majoritet i riksdagen överraskande:

- att ”målet måste vara att utsläpp av dioxin i princip upphör helt”.
Uttalandet förpliktar, men trots detta har regeringen inte presenterats
något åtgärdsprogram. Även i vårt land får barnen i sig dioxin med
modersmjölken.

Nyligen har framhållits att bl.a. Ringhals använder stora mängder klor i sin
kylanläggning. Lika lite som när det gäller lågdosstrålningen till luften och
utsläpp av aktinider till vattnet har här gjorts någon grundläggande utredning
om vilka konsekvenser detta har på lång sikt.

- Vpk kräver en fullständig kartläggning och redovisning av vilka verksamheter
i samhället som resulterar i giftiga utsläpp av biprodukter.
Ständigt har de ansvariga hänvisat till olika utredningar. Det är hög tid att
lägga alla papper på bordet!

Nyanvändning av PCB är förbjuden, men PCB finns fortfarande i många
transformatorer och kondensatorer. Ju äldre dessa blir, desto mer läcker de
PCB. Det är angeläget att få ett utbyte till stånd snabbt. Den tidigare
nedgången av PCB-halter i Östersjön har under senare år förbytts i en
uppgång, vilket är helt oacceptabelt.

- Vpk anser att PCB-problemet måste åtgärdas snabbare än hittills. En lag
som förbjuder användningen av PCB-haltiga produkter skall senast 1990
komplettera tidigare lag.

Handel med miljöfarligt avfall

Flygande holländare kallas en del fartyg som irrar runt jorden i hopp om att
något land skall ta emot deras laster som betår av miljöfarligt avfall. De
länder som ställer upp på att ta emot sådana laster är de allra fattigaste, de
som i desperation griper varje halmstrå, som inte ser någon annan utväg att

Mot. 1988/89

Jo834

6

förbättra sin ekonomi än genom att ta emot sådant som vi i västvärlden inte
vet var vi skall göra av. Detta är ett osolidariskt och cyniskt beteende av
industrinationerna.

- Vpk föreslår att Sverige tar initiativet så att en internationell konvention
upprättas som förbjuder all handel med miljöfarligt god. Som miljöfarligt
bör även kärnkraftsavfall och allt annat radioaktivt nedsmittat material
räknas.

- Vpk föreslår att Sverige genom sitt arbete i IMO och andra organisationer
skall verka ännu hårdare för att all havsdumpning förbjuds och att
internationell övervakning sker.

- Vpk anser att regeringen måste påskynda tillkomsten av ett internationellt
avtal om transporter av miljöfarligt gods. De som finns nu räcker
inte. Vad som är miljöfarligt i ett land betraktas ofta inte som miljöfarligt i
ett annat.

Svar som det som gavs efter olyckan med uranhexafluorid utanför Belgien
för några år sedan får inte förekomma. Då svarade en representant för det
franska Eurodif ”att det finns så mycket radioaktivitet i havet så lite till har
ingen inverkan - det späds ut”. Att attityden allmänt har varit liknande från
industrins sida är ett av skälen till att våra hav blir allt mer förorenade.

Ett ekologiskt inriktat industrisamhälle

- Genom en annan hushållning än dagens och med en ekologiskt inriktad
produktion kan samhället minska framställningen av onyttiga resursslukande
varor.

- En övergång från material med skadliga och resursslukande effekter till
miljövänligare material för tillverkning av nödvändiga bruksvaror kan bli
nödvändigt.

- För att åstadkomma en annan hushållning och produktionsinriktning
samt ett förändrat konsumtionsmönster måste en behovsprövning av i
första hand kemiska ämnen och produkter införas.

- En förändring som i punkterna ovan skall ske i samklang med en
solidarisk och rättvis fördelningspolitik såväl i Sverige som med hänsyn
till människor i andra länder.

Vpk vill arbeta för att det skapas möjligheter för att få överblick över
kemisamhället. Men Kemikalieinspektionen fungerar inte som det instrument
som utlovats och måste därför få större maktbefogenheter och
resurser.

Det behövs stora förändringar av den nuvarande makt- och industristrukturen
innan kemisamhället kan avskrivas. Men redan nu går det att använda
produktregistret som ett instrument om det byggs ut fullständigt och om det
öppnas för demokratisk insyn. I registret skall finnas alla uppgifter om de
ämnen och produkter som förekommer, var de förekommer, var tillverkningen
finns och hur den sker. Hemligstämpel med hänvisning till tillverkarnas
intressen måste bli omöjlig.

- Vpk föreslår att när produktregistret byggs upp och öppnas för demokratisk
kontroll skall därtill en behovsprövning av alla nya och gamla
kemiska varor införas.

Mot. 1988/89

Jo834

7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Brundtlandkommissionens förslag skall
utgöra riktmärke för samtliga departement i avsikt att harmonisera
den svenska politiken med en hållbar utveckling,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för att undanröja
bildningen av dioxiner och dibensofuraner,

3. att riksdagen begär att regeringen skall ge kemikalieinspektionen
i uppdrag att genomföra en fullständig kartläggning och redovisning av
vilka samhällets verksamheter som resulterar i giftiga utsläpp av bl a
biprodukter,

4. att riksdagen anslår medel till ytterligare 15 tjänster i enlighet
med kemikalieinspektionens förslag,

5. att riksdagen beslutar att införa ett förbud mot användningen av
PCB-haltiga produkter senast 1990,

6. att riksdagen hos regeringen begär om att den tar ett initiativ till
en internationell förbudskonvention mot handel och havsdumpning av
miljöfarligt gods i enlighet med motionens förslag,

7. att riksdagen hos regeringen begär ett effektivt agerande för att
uppnå ett internationellt avtal om transporter av miljöfarligt gods,

8. att riksdagen beslutar att ett fullständigt och för demokratisk
insyn öppet produktregister skall inrättas,

9. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om behovsprövning
av alla gamla och nya kemiska varor.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

Jo834

Viola Claesson (vpk)