Kärnkraftsavfall

Motion 1994/95:N426 av Eva Goës m.fl. (mp)

av Eva Goës m.fl. (mp)
Genom lagstiftning är kärnkraftverkens ägare
förpliktigade att, till fonder för omhändertagande av
kärnkraftens högaktiva avfall samt för rivning av och
rivningsprodukter från kärnkraftverken, inbetala en avgift
som utgår per kilowattimme levererad effekt från respektive
företag. Principen är givetvis god. Det är sällan som den
levande generationen i praktisk handling visar sådan hänsyn
till kommande generationer. Men så är också den börda som
vi, nu levande, lägger på kommande generationer i form av
efterlämnat kärnenergiavfall unik. Även om principen är
riktig anser vi att tillämpningen har allvarliga brister.
För det första utgår kärnkraftsindustrin ifrån att
kärnkraften skall användas fram till år 2010. Men därom vet
vi intet. Allvarliga kärnkraftsolyckor kan när som helst
framtvinga en tidigare avveckling. Ett slutförvar för
kärnkraftsavfall kräver först en hög kostnad för etableringen
av själva anläggningen, vilken är tämligen oberoende av
mängden avfall. Därefter kommer en rörlig kostnad för varje
ton avfall som skall förvaras. Därför är det motiverat att så
snabbt som möjligt bygga upp ett kapital som möjliggör
direktfinansiering av hela den fasta och rörliga kostnaden för
etablerandet av ett slutförvar för det hittills producerade
avfallet jämte kostnaderna för kärnkraftverkens
rivning.Vidare utgår man ifrån att fonderade medel kommer
att förräntas med en positiv realränta. Detta är inte moraliskt
acceptabelt av två skäl:
1. Vår generation, som utnyttjar kärnenergin, kan inte vara
säker på att realräntan under kommande år kommer att vara
positiv. Därför bör den nu levande generationen uppoffra
minst så mycket, som man räknar med att man i en framtid
behöver för att ta hand om avfallet. Detta kan enklast
omskrivas till att man bör räkna med realränta noll.
2. Genom att räkna med en positiv realränta finner man, att
ju längre man uppskjuter omhändertagandet av avfallet desto
mindre behöver man inbetala till de fonder som skall täcka
kostnaderna. I dag räknar kärnkraftsföretagen med att det
avfall som produceras under perioden 1972--2010 skall
slutförvaras under perioden 2020--2060. D.v.s.: Vad som
produceras under 38 år skall slutgiltigt hanteras under 40 år
varvid tyngdpunkten ligger på slutet av perioden. Om det
visar sig att pengarna inte räcker till, kan man bara skjuta
på omhändertagandet tills medlen vuxit med ränta på ränta.
Genom att kalkylera med realränta noll undviks sådana
spekulationer.
För det tredje har Kärnbränslefondsutredningen
konstaterat att SKB:s (Svensk kärnbränslehantering AB)
uppskattningar av rivningskostnaderna är mycket låga i
internationell jämförelse. Avveckling av ett amerikanskt
kärnkraftverk motsvarande Ringhals 2 uppskattas till ca 2,6
miljarder kr. Det är nästan tre gånger så mycket som SKB:s
beräkning.
Härutöver anser vi att fonderade medel inte skall kunna
placeras i aktier och andra värdepapper, vilket ökar riskerna
för fonderade medel än mer, och dessutom skulle en ''friare
förvaltning'' innebära att kostnaderna för avfallet inte fullt
ut belastar kärnkraften, eftersom då värdepappersmarknaden
är med och finansierar avfalls- och rivningskostnaderna.
För att ytterligare garantera att det kommer att finnas
fonderade medel anser vi att ägarna till kärnkraftsbolagen
skall lämna fullgoda säkerheter för de fortsatta
förpliktelserna mot staten.
Med anledning av vad som ovan anförts föreslår vi, att
avgiften för omhändertagandet av kärnkraftens avfall från
och med den 1 juli 1995 höjs till 5 öre/kWh levererad effekt
från landets kärnkraftverk. Vidare föreslår vi att SKI och
Svensk Kärnbränslehantering AB instrueras att alla kalkyler
för omhändertagandet av kärnkraftens avfall skall baseras på
kalkylränta noll.
RRV har anmärkning mot SKI för deras
förtidsutbetalningar till SKB ur avfallsfonden. SKB, m a o
kärnkraftsindustrin, skall inte förränta kapitalet ur
avfallsfonden för egen del. I stället skall utbetalningar till
SKB ske i efterhand för de uppgifter som sammanfaller med
deras åtaganden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avgiften till de lagstadgade
fonderna för omhändertagande av kärnkraftens avfall fr.o.m.
den 1 juli 1995 bör höjas till 5 öre/kWh,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kalkyler för omhändertagandet
av kärnkraftens avfall skall grundas på kalkylränta noll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fonderade medel ej skall kunna
placeras på värdepappersmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ägarna till kärnkraftsbolagen
skall lämna garantier för sina förpliktelser mot staten genom
ett system med fullgoda säkerheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbetalning av medel till SKB för
dess åtaganden, enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1995

Eva Goe s (mp)

Roy Ottosson (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Birger Schlaug (mp)

Annika Nordgren (mp)

Barbro Johansson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)