Jämtlands län

Motion 1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s)

Jämtlands län

Jämtlands län är den del av landet som drabbades hårdast av
50- och 60-talens omstrukturering inom jord- och
skogsbruket. I och med att nedgången inom dessa
näringsgrenar inte ersattes av motsvarande uppgång inom
tillverkningsindustrin drabbades Jämtlands län av den största
befolkningsminskningen - relativt sett - som något län
drabbats av i modern tid. Under 50- och 60-talen minskade
befolkningen från knappt 154 000 (1953) till drygt 131 000
(1970). Alltså drygt 22 000 vilket motsvarar 14,5 %. Under
samma period minskade befolkningen i bara ytterligare två
län - men inte alls i samma omfattning som i Jämtlands län -
medan den ökade i alla de övriga länen. T ex Norrbotten,
som ofta anses ha en besvärlig situation, ökade sin
befolkning med 2,5 %. Sverige hade totalt sett en
befolkningstillväxt på 12,5 % eller ca 900 000 invånare
under denna period.

Genom en aktiv lokaliseringspolitik under slutet av 60-talet och framför allt
början av 70-talet ökade befolkningen i länet till ca 135 000 invånare 1980.
Befolkningen har därefter varit relativt stabil. 1995 uppgick befolkningen till
knappt 136 000. Nettoförändringen är dock fortfarande -17 000.

Den långa sikten -
Östersunds kommun

Befolkningsutvecklingen inom Östersunds kommun var
under samma period, dvs 50- och 60-talen, positiv.
Befolkningen ökade med knappt 8 % eller drygt 4 000
invånare. Jämfört med andra större och medelstora
centralorter var dock utvecklingen svag. Exempelvis så
ökade befolkningen i Luleå kommun med hela 32 %.

Under perioden därefter - 1970 till 1995 - har befolkningsutvecklingen
varit jämförbar med utvecklingen inom andra likartade orter. I Östersunds
kommun ökade befolkningen med 19 % eller ca 10 000 invånare medan
befolkningsökningen i Luleå kommun var 18 %.

I och med att befolkningsökningen i Östersunds kommun var väsentligt
lägre än jämförbara orter under 50- och 60-talen är en rimlig slutsats att även
Östersund drabbades av den nedgång som drabbade övriga delar av länet.

Länet fick endast ett tillskott vid de stora utlokaliseringarna från Stockholm
på 70-talet, nämligen Arméns tekniska skola och Förvaltningshögskolan som
placerades i Östersund.

Efter 1985 har flera statliga verk, bolag och myndigheter flyttat hela eller
delar av sin verksamhet från Östersund till orter utanför länet. Den statliga
verksamheten har därmed blivit kraftigt försvagad. Militären med sina 1 700
anställda utgör idag den enda sysselsättningsmässigt starka kvarvarande
statliga lokaliseringen i Östersund och även i länet som helhet.

Östersunds roll i länet

Genom befolkningsökningen i Östersunds kommun och
minskningen i övriga delar av länet har Östersunds relativa
betydelse för länet ökat. Idag bor närmare 60 000 personer i
Östersund vilket motsvarar 44 % av länets befolkning. Än
fler är beroende av arbetsmarknaden i Östersunds kommun,
vilket tydligt framgår av att mer än hälften, 52 %, av länets
sysselsättningstillfällen finns inom kommunens gränser. I
kommunen finns dessutom såväl kommersiell som offentlig
service som vänder sig till befolkningen i stora delar av länet
och i vissa fall till hela länet.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Östersunds kommun har
därför en mycket stor betydelse för utvecklingen i Jämtlands län. Eftersom
såväl den kommersiella och den offentliga servicen i Östersund har stora
delar av länets befolkning som sina kunder är även Östersund starkt beroende
av utvecklingen i resten av länet.

Östersund är dessutom den enda större orten i länet och avståndet till orter
med motsvarande storlek i angränsande län är stort. Även detta förhållande
leder till att det ömsesidiga beroendet mellan Östersund och övriga delar av
länet är större än mellan motsvarande orter och områden i andra delar av
landet.

Den nuvarande
arbetsmarknaden

Sysselsättningsstrukturen i länet och kommunen avviker
kraftigt mot riket som helhet. Främst består skillnaden av att
industrisektorn är väsentligt mindre än i riket och att den
offentliga sektorn är betydligt större.

Hela den privata sektorn i Östersund är alltså förhållandevis liten, vilket
innebär att den får svårt att suga ett arbetskraftsöverskott. Att
rationalisering-
arna inom den offentliga sektorn dessutom förväntas fortsätta göra naturligt-
vis saken än sämre.

Östersund och Jämtland har under de senaste 10 åren drabbats hårt av
statliga neddragningar och utflyttningar. Särskilt under 90-talet har
minskningen varit kraftig. Mellan 1991 och 1993 förlorade Östersunds
kommun 18 % av sysselsättningstillfällena inom denna sektor.

Följande nedläggningar har gjorts av statliga verk och bolag:

- Banverkets regionkontor till Gävle och Luleå
-
- Postens regionkontor till Sundsvall
-
- Telias regionkontor till Sundsvall
-
- Militärområdesstaben till Boden
-
- Flygets sektorstab och Civilbefälhavarens kansli till Luleå
-
- SJ-verkstaden nedlagd 1991
-
- Försvarets förvaltningshögskola delvis nedlagd 1994
-
- Häktet nedlagt 1996
-
- Vägverkets region Mitt till Härnösand
-
- Vägverkets produktionskontor för region Mitt till Umeå
-
- Lantmäteriet har nu sin ledningsorganisation på annan ort.
-
Den statliga verksamheten har således kraftigt försvagats i
Östersund. Det är dessutom till stor del statliga
ledningsfunktioner som flyttats. Staten drar sig alltså bort
från Östersund och Jämtlands län, vilket kan tolkas som att
staten inte tror på utvecklingen i inlandet. Detta har redan
resulterat i att det blivit svårare att få till stånd privata
etableringar i Östersund och Jämtlands län.

Tyvärr förstärker årets budgetproposition trenden att ledningsfunktionerna
flyttar från länet.

- Kronofogdemyndighetens ledning och centrala funktioner flyttas till
Härnösand
-
- Utredning pågår om skattemyndighetens ledning samlokaliseras med
kronofogdemyndighetens ledning
-
- Åklagarmyndighetens ledning flyttas till Härnösand
-
- Frivården inom kriminalvården inordnas i en organisation som leds från
Sundsvall.
-
Slutsatsen är att länet ur de statliga verkens synpunkt endast
är en del i en stor region.

Försvarspropositionen innehåller det glädjande beskedet att Norrlands-
brigaden NB5 blir kvar i Östersund. Trots det innebär propositionen en
kraftig åderlåtning av antalet anställda inom försvaret. Artilleriregementet A4
läggs ned, andra fördelningen läggs ned, försvarsområdesstaben försvinner
till största delen tillsammans med sina stödfunktioner. Underhållsresurserna
påverkas också påtagligt. Sammantaget kan 300-350 av de militärt anställda
förlora arbetet. Väl så viktigt är att de återstående ledningsfunktionerna
försvinner från Östersund.

Enligt länsarbetsnämnden finns idag varsel som motsvarar ytterligare ca
700 jobb i länet varav ca 400 finns i Östersunds kommun.

Skogbruket

Jämtlands län är ett stort skogslän med ca 11,5 % av landets
produktiva skogmarksareal. Endast ca 15 % av råvaran
förädlas i länet. Avverkningsnivån kan långsiktigt höjas från
dagsläget med 300 000-400 000 kubikmeter skog per år.

Relativt sett till andra näringar i länet är lönsamheten för skogsägarna låg i
Jämtlands län. Samtidigt är skogsvårdskostnaderna relativt höga, mätt i
kronor per avverkad kubikmeter, genom att kubikmassorna per hektar
avverkning är låga. Klena dimensioner, låga kubikmassor per hektar, stor
andel gran i avverkningen, långa transporter för personal, maskiner och virke
samt ofta svåra snöförhållanden vintertid bidrar till att skogsägarnas
ekonomiska avkastning från skogen inte blir så hög i Jämtlands län som i
andra delar av landet.

Ett aktivt skogsbruk bidrar till att bibehålla och också öka sysselsättningen
i vårt läns glesbygder. Skogsbruket har en mycket stor betydelse som
underlag för att kunna bibehålla en viss servicenivå för befolkningen i
glesbygden.

De kostnadsnackdelar eller "merkostnader" som drabbar inlandsvirket är:

- Högre transportkostnader p g a längre transportavstånd och beskattning av
transportarbetet. Egentligen är det kostnaden och inte avståndet i km som
är avgörande, men sambandet är givetvis starkt.
-
- Högre terrängtransportkostnader p g a glesare skogsbilvägnät och därmed
längre medelavstånd till bilväg. (Kostnaden för terrängtransport av en
given virkesmängd en given sträcka är 50-100 ggr större än
lastbilstransport på bilväg.)
-
- Högre avverkningskostnader per avverkad kubikmeter eftersom virkes-
förrådet/ha är lägre.
-
- Högre skogsvårdskostnader per avverkad kubikmeter p g a ovanstående.
För lika stor virkesvolym åtgår större areal som skall åtgärdas. I stora
delar av länet - över 400-500 meters höjd över havet - ger naturlig
föryngring ett mycket osäkert resultat vilket innebär färre möjliga
föryngringsmetoder.
-
För att förbättra situationen för skogsbruket i inlandet måste
"merkostnadsfaktorerna" angripas.

Transportkostnaderna

Åt själva avståndet är inte mycket att göra. Däremot kan
kostnaden per km påverkas av vägarnas standard och av
rationella transportsystem (lastbil/
järnväg). Utformningen av transportsystem är en fråga för
näringen tillsammans med "samhället" som ju svarar för de
möjligheter som står till buds. Det allmänna vägnätet - inte
bara de största vägarna - måste således förbättras avsevärt.
För vissa virkessortiment kommer "färskheten" att vara ett
kvalitetskrav vilket inte kan kombineras med omfattande
avstängning av vägar under längre perioder.

Skogsbilvägar

I vårt glest befolkade län utgör skogsbilvägarna en viktig del
av den totala infrastrukturen. Dessa vägar är primärt till för
de areella näringarnas behov, men är naturligtvis av väsentlig
betydelse för t ex elkraft- och teleföretagens möjligheter att
utföra utbyggnad, service och underhåll på sina anläggningar
på ett effektivt sätt. I Jämtlands län behövs under den
närmaste 15-årsperioden nybyggnad eller förbättring av ca
60 mil skogsbilvägar per år nedanför gränsen till fjällnära
skog. Det är angeläget att skogsbilnätet byggs ut
planmässigt, så att det gör störst nytta per meter väg. Det är
också viktigt att ta hänsyn till andra intressen, t ex naturvård
och rennäring, när vägarna byggs.

Skogsvård

En god och effektiv skogsvård är av avgörande betydelse för
ett bra och uthålligt skogsbruk. För att stimulera skogsvården
borde ett regionalpolitiskt stöd utgå. Denna möjlighet bör
utredas.

Jordbruket

Sverige har via EU förbundit sig att producera högst 3300
miljoner kilo mjölk under tolv månader. Kvotåret sträcker
sig från 1 april 1996 till 31 mars 1997. Överskrids
landskvoten utgår superavgift, ett straff för att Sverige inte
följer ingånget avtal.

Varje bonde har en egen gårdskvot. Just nu producerar 472 av NNP:s
medlemmar minst 10 procent över denna kvot. Nästan 200 av dess bönder
ligger 30 procent eller ännu högre över sin tilldelade ram.

Om Sverige - totalt sett - överskrider sin kvot, måste varje enskild bonde
som överskridit sin gårdskvot vara med och betala superavgiften. Detta kan
bli mycket kostsamt, och många bönder riskerar att gå ekonomiskt omkull.

Många av dessa är unga familjer som satsat egna pengar, lånat och byggt ut
till en produktion som "inte är godkänd" enligt EU:s och Jordbruksverkets
sätt att se saken.

En omfördelning av mjölkkvoterna bör övervägas i syfte att ge bönderna i
Norrland större gårdskvoter.

Kommunikation

Avgörande för samhällets utveckling är väl fungerande
kommunikationer. Jämtlands län utgör härvidlag inget
undantag. Grundläggande service i vägar, järnvägar, flyg,
post och telekommunikationer är en absolut nödvändighet.

Vägarna

Vägarna spelar en strategisk roll i länets utveckling. Det är
rimligt att människor och företag som verkar i vårt område
skall ha en med landet i övrigt likvärdig vägstandard. Så är
det inte idag.

Jämtlands län har, med något undantag, låg vägstandard, med bl a den
största andelen grusvägar i landet. Här spelar svårarbetat markunderlag roll,
men också sättet att fördela väganslaget över landet.

Med tanke på bl a skogsindustrins mycket stora betydelse för vårt län, är
det inte tillfredsställande att en så stor del av vägnätet måste stängas av
under
långa tider varje år. Denna brist måste ovillkorligen åtgärdas. Ett första steg
bör vara att genomföra KomKom:s förslag om utökade insatser till drift och
underhåll på vägnätet i skogslänen.

Järnvägar

Stomjärnvägen från Östersund till norska gränsen är en av de
fyra järnvägsförbindelser Sverige har med Norge. Den
svenska delen av järnvägen är en del av Mittbanan, och utgör
en viktig länk i projektet Atlantbanan som syftar till att
etablera snabbtågstrafik på sträckan Stockholm-Östersund-
Trondheim.

Persontrafiken väster om Östersund är av stor regionalpolitisk betydelse,
inte minst för turistnäringen i västra Jämtland.

Det är av yttersta vikt att Banverkets upprustningsplan fullföljs.

Den långsiktiga målsättningen måste vara att skapa en ringlinje
Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo-Karlstad-Stockholm med snabbtåg i
båda riktningarna.

Tele

Utbyggnaden av telekommunikationerna i Jämtlands län har
väl uppfyllt de regionalpolitiska målen under senare år. De
grundläggande förutsättningarna kan därmed sägas ha
tillskapats. Däremot är nuvarande teletaxor ogynnsamma för
en bra utveckling.

Om verksamheter i vårt område skall kunna konkurrera med de södra
delarna av landet, måste taxorna göras om för att bli konkurrensneutrala.

Glesbygdsbutikerna

Den lokala servicen i glesbygd är på väg att utarmas. Under
1980-talet försvann mer än 700 glesbygdsbutiker. Därtill
kommer butiksnedläggningar i orter med mer än 200
invånare. Under 1990-talets första hälft har vi kunnat
konstatera att ytterligare butiker försvunnit. Utslagningen av
lanthandlare har pågått i flera decennier. Det har tidigare inte
haft så stor betydelse eftersom det oftast funnits mer än en
butik i de mindre orterna. Den kvarvarande butiken har
kunnat hålla servicen uppe. Om man ser det
företagsekonomiskt kan det oftast ha varit en riktig
utveckling. Det är när den sista butiken försvinner som den
lokala servicen får en oacceptabelt låg nivå. Då får
innevånarna en betydligt högre kostnadsnivå för att kunna
tillfredsställa sina basbehov av livsmedel och andra
förnödenheter.

Den strategi som bör gälla för stöd till glesbygdshandel utöver de
stödformer som redan finns borde i framtiden inriktas på att stödja införande
av modern datateknik. Det är där de framtida utslagningsmekanismerna
kommer att infinna sig, när man inte har råd att hänga med i den teknik-
utveckling som pågår inom handeln.

Bolagisering och
regionalisering

De senaste årens bolagiseringar, privatiseringar och
marknadsanpassningar har gått snabbt och har genomförts
utan tillräckliga analyser av följderna i olika delar av landet.

Erfarenheterna av avreglering av t ex flygtrafiken är i huvudsak negativa.
Regionaliseringarna har också inneburit försämrad service och kontakter
lokalt, liksom en utarmning av kompetens.

Vi vill återinföra ett helhetsansvar i bolag, verk och myndighetsledningar.
Analyser av de regionalpolitiska konsekvenserna av beslut inom de olika
sektorsområdena måste göras innan besluten om förändringar fattas.
Regionalpolitiska hänsyn måste byggas in i beslutsprocesserna inom de olika
sektorsområdena. Likaså bör effekterna av den sammanslagning och
regionalisering av verksamheterna som pågår noga analyseras. Det snäva
lönsamhetsintresset måste vägas mot krav på närhet och rimlig servicenivå.

Utvecklingsmöjligheter

Jämtlands län och speciellt Östersund erbjuder en mycket
attraktiv boendemiljö. Fina bostadsområden med fjällen
inom räckhåll och stor tillgång till rekreationsområden, jakt
och fiske attraherar idag kvalificerade och utbildade
personer. Den kommunala (offentliga) servicen är mycket väl
utbyggd. Kommunikationerna är goda med flyg, järnväg och
på väg. Närheten till Trondheimsområdet med en stor
högskola/universitet och kulturella begivenheter ger speciella
möjligheter. Dessa tillgångar gör att det alltid har varit lätt att
rekrytera kvalificerade anställda till Östersund.

Mitthögskolan och dess del i Östersund utvecklas på ett positivt sätt. Den
av regeringen föreslagna satsningen på högskoleutbildning ger Östersund ett
mycket intressant tillskott av teknisk utbildning. Ericsson har haft goda
möjligheter att rekrytera väl utbildad personal upp till civilingenjörsnivå. Det
gäller också många andra företag. Personal som sedan är trogna företaget.

Tillgången på mark, industrimark, industri- och kontorslokaler är god och
kan anpassas till olika behov.

Det elektroniska kommunikationsnätet är väl utbyggt till Östersund.
Kommunen investerar nu i ett stadsnät som förenklar och förbilligar
kommunikationerna fram till företag och enskilda. En mycket kraftig satsning
görs också för att föra in IT och IT-användning i skola och undervisning. Allt
för att inspirera och utbilda för framtidens arbetsmarknad.

Men enligt vad som ovan framförts, krävs det att centrala beslut stödjer de
positiva utvecklingsmöjligheterna och inte motverkar den genom ett snävt
sektorsstärkande och brist på helhetssyn. En god regional utveckling kräver
att man inom viktiga områden tar hänsyn till de effekter som politiken får i
olika regioner.

Genom en god utveckling i landets alla regioner skapas också en god
nationell tillväxt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regionalpolitiska analyser och hänsyn i samband med
utarbetande av för regionerna avgörande frågor och förslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av helhetssyn och samhällsekonomiska analyser vid
förändring av statlig verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av god vägstandard i det allmänna vägnätet,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skogsbilvägar,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en god och effektiv skogsvård,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av mjölkkvoter,2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullföljande av Banverkets upprustningsplan,1

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutrala teletaxor,1

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till glesbygdshandeln.

Stockholm den 3 oktober 1996

Rune Berglund (s)

Jörgen Persson (s)

1Yrkandena 3, 7 och 8 hänvisade till TU.

2Yrkandena 4-6 hänvisade till JoU.

Gotab, Stockholm 1996