Jämställdhet

Motion 2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning

Centerpartiet vill som ett feministiskt parti eliminera kvinnors strukturella underordning så att människor kan agera och även betraktas, bedömas och behandlas i egenskap av individer – inte i egenskap av gruppmedlemmar. Det handlar om att alla ska ha lika villkor – inte att utfallet alltid ska bli detsamma.

För att långsiktigt kunna skapa ett jämställt samhälle är det viktigt att förändra attityder och att bryta upp könsroller. Det är viktigt att det finns en medvetenhet om könsroller bland personer som arbetar med barn.

Löneklyftan mellan män och kvinnor är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna. Centerpartiet vill ha ett antal skärpningar för att samhället mer kraftfullt ska kunna motverka lönediskriminering – lönediskrimineringsmål ska avgöras i allmän domstol, det ska vara möjligt att föra grupptalan och skadeståndsbeloppet bör höjas rejält. Utöver detta bör en lönerevision genomföras i samarbete med Kommun- och Landstingsförbunden för att utjämna oskäliga löneskillnader inom statlig verksamhet.

Även om det ytterst är varje familj som ska avgöra hur man vill ta hand om barnen så är det viktigt med en familjepolitik som uppmuntrar ett jämställt uttagande av föräldraledigheten. Centerpartiet vill därför ha en förstärkt föräldraförsäkring.

Våld mot kvinnor måste motarbetas kraftfullt. Kommunala handlingsplaner, kraftfulla åtgärder redan vid anmälan och förstärkta kvinnojourer är några av våra förslag på åtgärder.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 11

2 Innehållsförteckning 12

3 Förslag till riksdagsbeslut 13

4 Centerfeminism 15

5 Centerfeminism innebär att: 15

6 Förändrade attityder 16

6.1 Utbildning 16

7 Kvinnor i väpnade konflikter 17

8 Arbetsmarknad 18

8.1 Löneklyftor 18

8.2 Segregerad arbetsmarknad 20

8.3 Löneförmåner 22

8.4 Kvinnors företagande 22

9 Familjepolitik 22

9.1 Barnvänligt arbetsliv 23

9.2 Föräldraförsäkringen 23

10 En jämställd vård 24

10.1 Ätstörningar 25

11 Kvinnomisshandel och våldtäkt 25

12 Kommunal verksamhet 26

13 Handel med kvinnor 27

14 Trafficking och prostitution 27

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga genusperspektivet i fler utbildningar.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra jämställdhetslagstiftningen tillämplig i skolsystemets samtliga stadier.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att, i nära samverkan med lärarnas organisationer, utforma ett samlat program för ökad jämställdhet i den svenska skolan.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samla åtgärder för att motverka språkvåld i skolan i ett nationellt program.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utformningen av läroböcker ur ett jämställdhetsperspektiv.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsneutral mönstringsplikt.2

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta lönediskrimineringsmål från Arbetsdomstolen till allmän domstol.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa möjlighet till grupptalan i lönediskrimineringsmål.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja skadeståndsbeloppet vid jämställdhetsmål.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alternativa arbetsmarknaders betydelse för en rättvis lönesättning.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lönerevision i den statliga verksamheten i syfte att utjämna löneskillnader mellan likvärdigt arbete.3

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utforma ett skattesystem som förbättrar kvinnors möjligheter att ta del av löneförmåner.4

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avsätta hälften av Almis småföretagarlån till kvinnliga företagare.5

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka föräldraledighetslagen så att föräldraledighet ej får medräknas som uppsägningstid.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta bort möjligheten för facken att inskränka företagens möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av forskningen om läkemedel ur ett jämställdhetsperspektiv.6

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning och information om ätstörningar.6

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.7

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i miljöarbetet.8

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot trafficking och prostitution.9

1Yrkandena 1–5 hänvisade till UbU.

2Yrkande 6 hänvisat till FöU.

3Yrkande 12 hänvisat till FiU.

4Yrkande 13 hänvisat till SkU.

5Yrkande 14 hänvisat till NU.

6Yrkandena 17 och 18 hänvisade till SoU.

7Yrkande 19 hänvisat till BoU.

8Yrkande 20 hänvisat till MJU.

9Yrkande 21 hänvisat till JuU.

Centerfeminism

Centerpartiet eftersträvar ett samhälle där alla människors lika rätt och värde respekteras oavsett kön, ursprung, sexuell läggning, ålder eller handikapp. Att vissa samhällsgrupper på olika sätt diskrimineras är ett faktum. Och orsaken är just grupptillhörigheten. Kvinnor är den största grupp som är utsatt för en sådan strukturell underordning. Som ett feministiskt parti eftersträvar vi att eliminera detta strukturella förtryck så att människor kan agera, och även betraktas, bedömas och behandlas i egenskap av individer – inte i egenskap av gruppmedlemmar. Det handlar om att alla ska ha lika villkor – inte att utfallet alltid ska bli det samma.

Olikheter mellan människor kommer alltid att finnas, men de ska bero på den egna insatsen, den egna kompetensen eller de egna valen, inte av en strukturell diskriminering. Den individuella friheten ska vara stor samtidigt som de frihetsinskränkningar som kvinnor som grupp är utsatta för försvinner.

Ytterst handlar jämställdhet om varje individs rätt till lika möjligheter och till fria livsval. Det kan handla om att välja utbildning, yrke eller när man skaffar familj. Det handlar också om att makt och resurser är jämställt fördelade. Förstelnade könsroller begränsar individers rätt till lika behandling.

Jämställdhet innebär också en frihet ifrån vissa saker. Unga flickors rätt att slippa bli kallade ”hora” i skolan och slippa ovälkomna händer på sin kropp, kvinnor som lönediskrimineras och kvinnor som går långa omvägar när de ska hem på kvällen eftersom de är rädda för att bli överfallen.

Staten har ett stort ansvar i att skapa system där människor har lika rätt att vara olika. Grunden för Centerpartiets jämställdhetsarbete ligger i centerfeminismen. Ett jämställt samhälle innebär ökad frihet och rättvis behandling av såväl kvinnor som män.

Centerfeminism innebär att:

  • Kvinnors underordning måste brytas och den patriarkala ordningen hävas. Underordningen bryts genom lagstiftning, utbildning och genom att förändra attityder.

  • Kvinnor ska ses som individer med olika behov och önskemål.

  • Kampen för lika villkor mellan kvinnor och män förs bäst gemensamt.

  • Kvinnors arbetsmarknad måste breddas till att gälla både offentlig och privat sektor.

Att kampen ska föras av kvinnor och män gemensamt står i stark kontrast mot en mer vänsterinriktad feminism. Där ställs kvinnors gemensamma intressen mot männens. Centerfeminism utgår från att ökad jämställdhet är positivt för såväl kvinnor som män. Att bryta upp könsrollerna frigör människor oavsett kön.

Förändrade attityder

Genom ett feministiskt perspektiv skapas förutsättningar för ett samhälle där såväl kvinnor som män får utvecklas och där systemen inte könsmässigt styr fördelningen av makt och resurser. Avgörande för att kvinnor skall kunna ta makt är att man gör upp med den objektifiering av kvinnor som finns. När kvinnor enbart ses som objekt får de svårt att vara subjekt som tar makt. Attityderna i samhället måste förändras, något som tar tid och kräver att insatser görs redan från tidig ålder. Det är viktigt att manliga och kvinnliga egenskaper inte värderas hierarkiskt.

Det är viktigt att man medvetandegör både föräldrar och de som arbetar med barn om könsrollerna. I undersökningar av exempelvis förskollärare har de själva upptäckt att könsrollerna har spelat roll för hur de agerat beroende på om det är en pojke eller flicka de bemöter. Det bör därför införas genusutbildning i förskole- och lärarutbildningarna för att medvetandegöra dem som arbetar med barn och ungdomar om könsrollerna. Även barnmorskor och andra som har kontakt med blivande föräldrar kan behöva genusutbildning. Föräldrar bör uppmärksammas på de starkt rådande könsroller som finns och stärkas att fostra sina barn utifrån de individer de är. Vad som ovan anförts om att förtydliga genusperspektivet i fler utbildningar bör ges regeringen till känna.

Stat, landsting/region och kommun bör ha noggrann planering och uppföljning vad gäller jämtegrering för att kunna korrigera orättvisor i resursfördelning mellan könen. Det offentliga skall vara ett bra exempel vad gäller jämställdhet.

5.1 Utbildning

Skolan skall arbeta för att stimulera de enskilda eleverna till självständiga och kreativa individer. Undersökningar visar att verkligheten ser annorlunda ut. Redan på dagis förstärks könsrollerna för pojkar och flickor. De vuxnas språk, uppträdande och vad som är tillåtet ändrar sig beroende om man riktar sig till en pojke eller flicka.

Det är viktigt att stärka jämställdhetsarbetet inom hela utbildningssystemet. Inom den högre utbildningen regleras könsdiskriminering i lagen om likabehandling av studenter. Den tillkom för något år sedan för att se till att även studenter inom den högre utbildningen skulle omfattas av villkor liknande jämställdhetslagens. Samhället måste tydligt ta avstånd från diskriminering och trakasserier i hela utbildningssystemet. Liknande villkor som finns i jämställdhetslagen bör även gälla för elever inom grundskola och gymnasium. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är viktigt att man tar itu med sexuella trakasserier inom skolan. Flickors situation under skoltiden är ofta utsatt. Många flickor blir utsatta för fysiskt eller psykiskt våld eller hot om våld, mer eller mindre regelbundet, av pojkar som uppfattar sin maktposition som hotad. I undersökningar som har gjorts på ett antal skolor har flickor vittnat om att det i många fall hör till vanligheten att de ofrivilligt blir tagna på bröst eller på baken. Det är viktigt att öka medvetenheten om vad sexuella trakasserier är och vad man kan göra åt det, både bland elever och bland lärare. Regeringen bör ta initiativ till att, i samverkan med lärarnas organisationer, utforma ett samlat program för ökad jämställdhet i skolan. Detta bör ges regeringen till känna.

Det alltmer utbredda sexualiserade språket och språkvåldet, som går allt lägre ner i åldrarna, är ett uttryck för nedsättande attityder och felaktig inställning till jämlikhet. Språkvåld kan vara en första signal om att elevernas arbetsmiljö inte är bra. På många skolor jobbar man på ett bra sätt med den psykosociala miljön för att skapa ett bra klimat i skolan och för att motverka mobbning. I detta arbete är det viktigt att även språkvåldet uppmärksammas. Vad som ovan anförts om ett program för att motverka språkvåld i skolan bör ges regeringen till känna.

För att på sikt bryta den könssegregerade arbetsmarknaden är det viktigt att försöka få fler flickor att bli intresserade av teknik och få fler pojkar att intressera sig för jobb i den offentliga sektorn. Val av otraditionella yrken och utbildningar skall därför uppmuntras hos båda könen. På senare tid har man kunnat se att nya tekniska utbildningar har kunnat attrahera fler kvinnor, exempelvis genom att i ökad grad fokusera på design, media etc. Hur framtidens gymnasieskola skall se ut utreds just nu av Gymnasiekommittén. Det är viktigt att man i utredningen även beaktar könsperspektivet.

Naturvetenskap och teknik bör på ett naturligt sätt föras in i undervisningens alla moment. Detta kan göras genom både experiment och genom att använda tekniska hjälpmedel i undervisningen för att i större utsträckning avdramatisera tekniken och dess möjligheter. Läroböckernas utformning kan förbättras för att öka läsviljan och förståelsen för teknikens möjligheter och begränsningar. Det omvända gäller de böcker som behandlar tidigare traditionellt kvinnliga ämnesområden. Vad som ovan anförts om läroböckernas utformning bör ges regeringen till känna.

Kvinnor i väpnade konflikter

FN:s säkerhetsråd har lyft fram kvinnornas betydelsefulla roll i resolution 1325/2000 som belyser vikten av att kvinnor deltar på samma villkor som män i arbetet för fred.

En allmän värnplikt omfattande både kvinnor och män är ett självklart ställningstagande utifrån ett jämställdhetsperspektiv inom såväl det internationella som det nationella fredsarbetet. Försvaret ska se till kompetens, inte till kön, vilket innebär att rätt man eller kvinna tas ut till en befattning utifrån individens förutsättning och kravuppfyllnad. Det är även viktigt med den kvalitetshöjning av värnpliktsförsvaret som skulle bli en naturlig följd av att både kvinnor och män hade samma rätt och skyldighet att delta. Värn- och civilplikten bör därför innefatta kvinnorna på samma villkor som männen. Fler kvinnor behövs i alla delar av försvars- och säkerhetspolitiken. Mönstringsplikten bör därför vara könsneutral. Detta bör ges regeringen till känna.

Arbetsmarknad

Sveriges arbetsmarknad är en av de mest segregerade i västvärlden. Över hälften av alla yrkesverksamma kvinnor, men bara en av tio män, återfinns i den offentliga sektorn där politiska församlingar är den direkta arbetsgivaren. Trots detta politiska inflytande har utvecklingen inte entydigt gått mot mer rättvisa löner för kvinnor och män.

De svenska kvinnorna utbildar sig längre och har bättre betyg, men har trots detta generellt sett lägre löner än männen. Andelen kvinnliga professorer var 1999 endast 33 procent. Dessutom är det få kvinnor som lyckas göra karriär ända upp till toppen inom näringslivet. I början av året fick Ericsson sin första kvinna i styrelsen, och i toppen av det svenska näringslivet finns det fler personer som heter Göran än som är kvinnor. Fortfarande saknar ca 70 procent av de börsnoterade företagen kvinnliga ledamöter i sin styrelse och andelen kvinnliga styrelseledamöter är endast 6,2 procent. Vad gäller verkställande direktörer i börsnoterade företag är de bara 8 stycken av 335, dvs. 2,4 procent. I de företag där man arbetat med att tillsätta fler kvinnliga styrelseledamöter har man nått positiva resultat. Exempelvis har Föreningssparbanken 33 procent kvinnorepresentation i styrelsen och en kvinna som VD.

Den svenska arbetsmarknaden är väldigt könssegregerad, löneklyftan mellan könen har ökat och skillnaden mellan kvinnor och män i mängden av hemarbete som utförs finns kvar. På många arbetsplatser är arbetsrollerna fördelade efter de traditionella könsrollerna; kvinnor är sekreterare och männen finns i ledarroller av olika slag.

Jämställdhet lönar sig. Enkönade miljöer riskerar att brista i dynamik och nytänkande. Tillsammans fattar kvinnor och män bättre beslut. Både kvinnors och mäns kompetenser behövs för att stärka företags konkurrenskraft. Det är viktigt att fortsätta att följa upp jämställdhetsarbetet även inom den privata sektorn. De många vinsterna med jämställdhet borde dock tala för sig själva, varför det knappast blir nödvändigt att tillgripa någon kvotering.

7.1 Löneklyftor

Trots att Sverige kommit långt i sitt jämställdhetsarbete så har man inte kommit tillrätta med löneklyftan mellan kvinnor och män. Fortfarande tjänar kvinnor 18 procent mindre än män. Arbetet för ökad jämställdhet i lönesättningen visar inte på några entydiga framgångar och lönegapet tycks inte minska.

Det faktum att kvinnor i allmänhet tjänar mindre än män leder inte bara till skillnader i konsumtionsförmåga. Det framträder också som en av de huvudsakliga orsakerna till ojämställdheten i familjelivet – t.ex. vad beträffar ansvar för barn och hushållsarbete – eftersom privatekonomiska skäl bidrar till att den oftast lägre avlönade kvinnan tar ut den absoluta merparten av föräldraledigheten. Därför kommer kvinnan efter i inkomst- och karriärutveckling, vilket i sin tur genererar fördjupade inkomstklyftor.

Att åstadkomma rättvisa löner mellan kvinnor och män är en nyckelfråga i arbetet för att förbättra jämställdheten. Orsakerna till att kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män är komplexa där faktorer som arbetstid, utbildning, yrkesval och position samt arbetsmarknad spelar en stor roll. Men även rensat på dessa faktorer, som i sig återspeglar en djup, strukturell ojämlikhet, kvarstår en lönediskriminering på uppemot 8 procent.

Försöken att använda jämställdhetslagen och Arbetsdomstolen har inte heller lett till några avgörande genombrott för en rättvisare lönesättning. Enligt JämO:s analys kan orsaken till detta vara att AD är ett partssammansatt organ med intresse att slå vakt kring ingångna kollektivavtal. Det kan medföra att individens rättigheter ställs åt sidan. Som ett exempel kan nämnas det s.k. IVA-målet där AD ansåg att det var motiverat att ge en medicintekniker högre lön än en intensivvårdssköterska, trots att tjänsterna erkändes som likvärdiga, med hänvisning till att medicinteknikerns alternativa arbetsmarknad var större.

Om de politiska församlingarna och Arbetsdomstolen inte har varit framgångsrika för att nå fram till rättvisa löner för kvinnor och män, är det nu dags att låta domstolarna korrigera orättvisorna. Centerpartiet vill därför kraftigt stärka de rättsliga instrumenten för att komma åt lönediskriminering och orättvisa löner.

Diskrimineringsärenden bör i framtiden ske i allmän domstol istället för, som idag, i Arbetsdomstolen. Därmed blir det möjligt att överklaga domar, och parterna får den roll de bör spela – som parter och inte som domare.

I den partssammansatta Arbetsdomstolen sitter sju ledamöter. Ordförande, vice ordförande och en ledamot som sakkunnig inom arbetsrätten är de enda som inte är representanter för någon organisation. Utöver dessa finns två ledamöter från arbetsgivarna och två från arbetstagarna. Om det är enklare mål finns bara tre ledamöter – ordförande och en representant för arbetsgivaren och en för arbetstagaren. AD:s domar är heller inte möjliga att överklaga.

Denna korporativa konstruktion medför risken att rättsfallen blir en del av parternas förhandlingsspel. Eftersom en majoritet av Arbetsdomstolen består av företrädare från både arbetsgivare och fackliga organisationer som sedan tidigare framförhandlat kollektivavtal så är det direkt olämpligt att dessa även skall ha tolkningsföreträde.

Ett domslut i AD där en part fälls för könsdiskriminering kan leda till att underminera kollektivavtalens trovärdighet när det gäller jämställdhetsfrågor. Därför riskerar mål om könsdiskriminering på arbetsplats att dömas orättvist i Arbetsdomstolen. Om jämställdhetsmål som löneskillnader och lönediskriminering tas upp i allmän domstol, kommer de att avgöras på juridisk grund. Detta skulle öka möjligheterna till en rättvis jämförelse.

Vad som ovan anförts om att lönediskrimineringsmål bör flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol bör ges regeringen till känna.

Likväl har, som tidigare nämnts, flera rättsfall som prövats i AD resulterat i att kvinnliga löntagare har fått rätt. Men dessa rättsfall har i alltför liten grad utvidgats till att gälla alla i motsvarande situation eller yrkesgrupp. I Kanada har arbetet för lika lön vunnit stora framgångar genom möjligheten till grupptalan, dvs. att personer med likartade fall kan anhängiggöra sig till ett åtal som en individ eller organisation har väckt. Om svensk lagstiftning tillät grupptalan i lönediskrimineringsmål, skulle det på ett mycket kraftfullt sätt förstärka möjligheten att generalisera rättsliga framgångar i arbetet för lika lön. Vad som ovan anförts om att införa möjlighet att föra grupptalan i lönediskrimineringsmål bör ges regeringen till känna.

Eftersom skadeståndsbeloppen i svensk rättspraxis är relativt blygsamma, lönar det sig för arbetsgivaren att fortsätta att lönediskriminera. Även om en och annan väcker åtal så tjänar man ändå mycket mer på att betala för låga löner till tusentals anställda än vad de enstaka skadestånden kostar. Nu krävs nya riktlinjer för domstolarna så att skadeståndsbeloppen i jämställdhetsmål höjs rejält. I kombination med grupptalan skulle det skapas ett verksamt hot mot arbetsgivare som inte tar jämställdhetslagen på allvar. Vad som ovan anförts om att höja skadeståndsbeloppet för jämställdhetsmål bör ges regeringen till känna.

7.2 Segregerad arbetsmarknad

Den segregerade arbetsmarknaden bidrar ytterligare till löneklyftan. Det är viktigt att det skapas konkurrens inom exempelvis vårdsektorn. Med en större konkurrens inom vårdsektorn skapas alternativa arbetsmarknader för personalen, mestadels kvinnor, och en rättvisare lönesättning kan därigenom komma till stånd. Tyvärr har regeringen återkommande försvårat möjligheten för denna konkurrens. Flera steg krävs nu för att bredda kvinnors arbetsmarknad så att de i större grad kan välja mellan privat och offentlig arbetsgivare.

Inför en skärpt utmaningsrätt, där anställda vid en enhet får möjlighet att lägga bud på att ta över verksamheten. Om det visar sig att anbudet är mer effektivt än den offentliga driften, bör anbudet som huvudregel bifallas.

Underlätta för att få F-skattsedel. Idag får en del enmansföretagare inom vårdsektorn avslag på sin ansökan om F-skattsedel på grund av kravet på självständighet. Detta gör att det blir ett moment 22 – så länge det inte finns fler aktörer inom vård- och omsorgssektorn så kan inte heller fler starta nya företag inom detta område.

Vad som ovan anförts om alternativa arbetsmarknaders betydelse för en rättvis lönesättning bör ges regeringen till känna.

Det faktum att personalen inom den offentliga sektorn är hårt ansatt av besparingar gör att attityden gentemot dessa yrken försämras. I förlängningen försvårar detta rekrytering av personal ytterligare. Det är därför angeläget att de så kallade ”mjuka yrkena” uppvärderas på den svenska arbetsmarknaden för att säkra den välfärd vi alla eftersträvar. Regeringen bör utforma en långsiktig plan för att uppvärdera kvinnodominerade yrken. Detta bör ges regeringen till känna.

Över hälften av alla yrkesverksamma kvinnor, men bara en av tio män, återfinns i den offentliga sektorn där politiska församlingar är den direkta arbetsgivaren. Trots detta politiska inflytande har utvecklingen inte entydigt gått mot mer rättvisa löner för kvinnor och män. I kommunerna, där de flesta offentliganställda arbetar, har förvisso klara framsteg gjorts. I dag tjänar kvinnor i genomsnitt 90 procent av de kommunalanställda männens lön mot 74 procent för trettio år sedan. Sämre är det beställt i landstingen. Där tjänade kvinnorna 1973 drygt 80 procent av männens genomsnittslön. I dag har den siffran sjunkit till 71 procent. En kvinnlig läkare tjänar i genomsnitt 40 500 mot 46 500 för den manlige och en kvinnlig barnmorska 2 000 kronor mindre i månaden än sin manlige kollega.

I den privata sektorn är löneskillnaderna störst bland tjänstemännen med en kvinnlig genomsnittslön på omkring 76 procent av den manliga, medan de kvinnliga arbetarna i genomsnitt når upp till 88 procent av den manliga genomsnittslönen. Det tycks som om utrymmet för olikheter i lönesättningen är större på högre nivåer där lämplighets­kriterierna är svårare att jämföra än i de breda löntagargrupperna i den kommunala och privata sektorns bas. Ändå kan man konstatera en löneskillnad på 20 procent mellan kvinnliga och manliga byggnadsarbetare.

Det är inte svårt att förstå svårigheten att politiskt komma tillrätta med löneskillnaderna eftersom svensk ekonomi, och därmed skatteinkomsterna i kommuner och landsting, utvecklats långsammare än omvärldens. Samtidigt har regering och riksdag alltför ofta lagt nya, helt eller delvis ofinansierade uppgifter på kommuner och landsting. Denna utveckling har varit särskilt tydlig under de senaste åren av socialdemokratiskt sam­arbete med Vänsterpartiet. Om vi ska klara rättvisa löner utan nedskärningar i skolan, vården och omsorgen är tre grundförutsättningar en näringsvänlig tillväxtpolitik, en respekt för det kommunala självstyret och en starkare skattebas för kommunernas och landstingens intäkter.

Offentlig sektor måste ta ett ansvar att vara föregångare i arbetet med jämställda löner. Även här finns dock kraftiga löneskillnader mellan män och kvinnor. Offentlig sektor bör åläggas att genomföra lönerevisioner och arbeta med intern arbetsvärdering för att skapa en rättvis lönesättning. Denna lönerevision bör göras i samarbete med Kommun- och Landstingsförbunden. Vad som ovan anförts om en lönerevision inom statlig verksamhet i syfte att utjämna löneskillnader mellan likvärdigt arbete bör ges regeringen till känna.

7.3 Löneförmåner

Många av de löneförmåner som finns idag är speciellt riktade mot män och mäns behov. En av de vanligaste formerna av löneförmån är tillgång till tjänstebil, något som framförallt är riktat mot män. Som följd av detta har även utformningen av skattesystemet kommit att inrikta sig på dessa löneförmåner, vilket leder till att företag inte har samma intresse av att utveckla löneförmåner som riktar sig till kvinnor och kvinnors behov. Regeringen bör därför ta initiativ till att utforma ett skattesystem som gör det möjligt för kvinnor att ta del av löneförmåner. Detta bör ges regeringen till känna.

7.4 Kvinnors företagande

I Sverige startas få företag av kvinnor. Under 1990-talet har visserligen kvinnors andel av nyföretagandet ökat från 19 procent år 1990 till 26 procent år 2001. I jämförelser med övriga EU-länder så placerar sig dock Sverige nästan sist vad gäller andel kvinnliga företagare. Speciellt anmärkningsvärt är detta då andelen kvinnor som arbetar ligger på en jämförelsevis mycket hög nivå. I USA och Kanada utgör andelen kvinnliga företagare nästan 40 procent. Trots ett framgångsrikt arbete med jämställdhet i Sverige i övrigt så har den förda näringslivspolitiken lett till att kvinnors företagande diskriminerats. Målet måste vara att 50 procent av de nya företagen ska startas av kvinnor.

För att uppnå målet vill Centerpartiet

  • Satsa mer på forskning om entreprenörskap och småföretag rent generellt men även mer specifikt om kvinnors företag och kvinnliga företagare.

  • Återinför och permanenta modellen med lån till kvinnliga företagare, kvinnliga resurscentra och särskilda affärsrådgivare för kvinnor.

  • Gör det enklare att starta företag inom offentlig verksamhet.

Utöver detta behövs en rad åtgärder för att generellt sett göra det enklare att starta, driva och utveckla företag. Vi lägger förslag om detta i vår företagsmotion.

Sedan 1994 har Almi haft en särskild låneform för kvinnliga företagare. I augusti i år sammanfördes dock alla Almis låneformer till ett enda småföretagarlån. Detta riskerar nu att leda till att kvinnor får svårare att hitta riskkapital, och därför borde hälften av lånet riktas mot kvinnor. Vad som ovan anförts om att avsätta hälften av Almis småföretagarlån till kvinnliga företagare bör ges regeringen till känna.

Familjepolitik

En jämlik fördelning mellan kvinnor och män av det direkta ansvaret för barnen är viktig både för att stärka banden mellan barn och föräldrar och för att åstadkomma en jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden. Löneklyftan i kombination med taket i föräldraförsäkringen gör idag att familjen ofta blir ekonomiskt lidande ifall pappan skulle ta ut familjeledighet. Det är också viktigt att kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden för att de är gravida eller är mammalediga.

8.1 Barnvänligt arbetsliv

Gravida kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stärkas. Antalet anmälningar till JämO om problem på arbetsplatsen i samband med graviditet och föräldraskap har ökat de senaste åren. Enligt en undersökning som Tjänstemannaförbundet HTF gjorde år 2001 visade att en tredjedel av de tillfrågade kvinnorna hade fått frågor om planer på barn vid anställningsintervju.

Unga kvinnor ses ofta som en riskgrupp vilket hindrar dem att över huvud taget komma in och etablera sig på arbetsmarknaden. Efter graviditet och föräldraledighet riskerar många att släpa efter både ekonomiskt och karriärmässigt. Kvinnor som varit föräldralediga har i ett flertal fall vittnat om att de blivit omflyttade och att eftersläpningen i löneutveckling inte tagits igen. Barnafödandet skjuts allt längre upp i åldrarna och även viljan att skaffa barn påverkas.

Föräldraledighetslagen innehåller i 16–17 §§ förbud mot uppsägning och försämrade arbetsvillkor i samband med uttag av föräldraledighet. 18–21 §§ har regler som skyddar arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar. Utöver detta innehåller EG-domstolens praxis domar som slagit fast att missgynnande av gravida är direkt diskriminering. Skyddet för gravida och föräldralediga borde därmed vara komplett. I praktiken så har dock arbetsgivare hittat kryphål och sagt upp föräldraledig personal på grund av arbetsbrist. Det är till och med en fördel för arbetsgivaren att säga upp någon som är föräldraledig genom att den ledigheten då räknas in i uppsägningstiden.

Regeringen har gett Arbetslivsinstitutet i uppdrag att se över föräldraledighetslagen, och uppdraget ska vara slutfört i slutet av oktober 2002. Det är viktigt att lagens kryphål så snart som möjligt blir åtgärdade. Varken vid graviditet eller föräldraledighet ska den anställda diskrimineras vad gäller löneutveckling eller karriärmöjligheter. Föräldraledighet bör dessutom inte få medräknas som uppsägningstid vid förändringar på arbetsplatsen. Vad som ovan anförts om att stärka föräldraledighetslagen bör ges regeringen till känna.

8.2 Föräldraförsäkringen

Ledstjärnorna för Centerpartiets familjepolitik är ökat självbestämmande, bättre möjlighet att kombinera familjeliv och arbetsliv samt mer tid för barnen. Det förutsätter att familjernas ekonomiska utrymme ökas samt att föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens uppväxt både när det gäller barnomsorg och skola. Idag utgör ensamstående kvinnor med barn en av de grupper där socialbidragsberoendet är som störst. Var fjärde ensamstående kvinna med barn är beroende av socialbidrag.

Centerpartiet har i sin familjepolitiska motion lagt flera förslag för att stärka barnfamiljer. En höjning av garantinivån i föräldrapenningen till 200 kronor per dag ger ökat ekonomiskt utrymme för dem med den lägsta ersättningen. För att ytterligare stärka självbestämmandet vill Centerpartiet successivt fördubbla barnbidraget. Vi föreslår en ökning av barnbidraget med 200 kronor per månad under 2003 samt ytterligare ökningar med 250 kronor per månad under åren 2004, 2005 och 2006. Fullt utbyggt skulle en sådan barnbidragshöjning öka familjens ekonomiska utrymme med 11 400 kronor per barn. Även ersättningen för garantidagarna bör höjas.

För att öka möjligheterna och incitamenten för både män och kvinnor att utnyttja sin möjlighet att vara hemma med barnen när de är som minst, vill vi höja taket i föräldraförsäkringen till 11 basbelopp samt införa en jämställdhetsbonus för de familjer där kvinnan och mannen delar på föräldraledigheten.

Det blir allt vanligare att större företag ser det som en positiv erfarenhet att män varit föräldralediga. För att underlätta detta har dessa företag tecknat egna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen för att garantera att deras anställda får möjlighet till en högre ersättning när de är föräldralediga. Detta måste ses som positivt och uppmuntras. Tyvärr har det förekommit motstånd från en del fackliga organisationer mot denna lösning, vilket förhindrat att sådana tilläggsförsäkringar tecknas. Centerpartiet anser att det inte bör vara möjligt för fackliga organisationer att förhindra denna typ av tilläggsförsäkring. Regeringen bör ta initiativ till att lagstifta bort fackens möjlighet att inskränka företagens möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen. Detta bör ges regeringen till känna.

En jämställd vård

Inom vården finns skillnader i bemötandet av kvinnor och män. Det gäller såväl den forskning som bedrivs som den behandling som utförs. Undersökningar visar att kvinnors möjligheter till rehabilitering är långt sämre än den tillgång till rehabilitering som män har. Även forskningen av kvinnorelaterade sjukdomar är eftersatt. Detta medför att kvinnor inte har möjlighet att få behandling för sina sjukdomar, vilket leder till onödigt psykiskt, fysiskt och ekonomiskt lidande. Det finns även skillnader i symptom för sjukdomar mellan kvinnor och män, vilket gör att det kan uppstå problem med att ställa rätt diagnoser utifrån detta. Medicin är ofta utformad med mannen som norm, vilket gör att det finns en uppenbar risk för felmedicinering när kvinnor skall behandlas. Detta har uppmärksammats i debatten, men det finns ännu en osäkerhet kring vilket genomslag detta har haft inom läkemedelsbranschen. Regeringen bör ta initiativ till en översyn av forskningen kring mediciner ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet anser att det är viktigt att få fram alternativa preventivmedel för män, så att de i större utsträckning kan ta ansvar när det gäller oönskade graviditeter.

Kvinnors sjuktal har ökat mer än männens. Genom ett barnvänligt arbetsliv, likvärdig värdering av diagnoser och fördelning av rehabiliteringsanslag ökar jämställdheten och ohälsan minskar. Vård och medicin ska utgå från både kvinnor och män.

Statistik kring svenska folkets hälsa ska baseras på data från både kvinnor och män. Idag härrör den sig till största delen från data som samlas in vid mönstringstillfällen. Detta gör att faktaunderlaget till största delen består av unga män. Införandet av mönstringsplikt även för kvinnor skulle ha den positiva bieffekten att detta underlag skulle få en bredare bas och därmed ge en bättre bild av ungas hälsa.

9.1 Ätstörningar

Var femte sjuåring har bantat och ätstörningar växer till en epidemi. Oftast är det unga kvinnor som drabbas av ätstörningar. Problemet måste nu tas på allvar. De flesta av landets anorexikliniker stänger på sommaren. Det är ett slående exempel på hur lågt ungdomars hälsoproblem prioriteras inom vården. Både resurserna och attityderna är otillräckliga. Ofta behandlar man bara symptomen eftersom resurserna till ungdomspsyk inte på långt när räcker. Då ordineras lyckopiller istället för terapi!

Vissa unga tröstar sig genom att äta mer när de mår dåligt och ju mer de äter, desto mer misslyckade känner de sig. Även om denna typ av problem inte är lika akut farligt för deras hälsa som anorexi, bulimi eller megarexi så är det viktigt att även dessa uppmärksammas och får hjälp. Goda mat- och idrottsvanor grundläggs bäst i tidig ålder.

En nationell vårdgaranti måste omfatta ungdomars sjukdomar, som t.ex. ätstörningar, och garantera snabb behandling och god tillgänglighet till ungdomsmottagningar. I våras presenterades nya rön om hur man lyckats behandla ätstörningar med bra resultat. Fortfarande är dock bristen på kunskap på området stor. Vad som ovan anförts om ökad forskning och information om ätstörningar bör ges regeringen till känna.

10 Kvinnomisshandel och våldtäkt

Varje år anmäler 20 000 kvinnor misshandel i Sverige. Därutöver finns ett stort mörkertal. Kvinnor som hotats eller utsatts för våldsbrott har rätt att tas på största allvar. Endast var femte anmälan leder dock till åtal. Polis, åklagare, socialtjänst samt hälso- och sjukvård brister fortfarande i rutiner och hantering av ärendena. Enligt Europarådet är misshandel den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 15 och 44 år. Frågan om mäns våld mot kvinnor måste i ökad grad belysas och diskuteras även internationellt.

Flickor som utsatts för sexuella övergrepp får men för livet. Ofta kan det dröja lång tid från att en våldtäkt begåtts till brottet anmäls, något som försvårar bevisningen. I undersökningar av hur rättssystemet bemöter de kvinnor som anmäler dylika brott visas att fördomen om den dåliga flickan lever kvar i samhället. En kvinnas sociala status kan tyvärr vara avgörande för om det blir en rättegång över huvud taget. Det är sällsynt att domsluten uttalar sig om klädsel eller kvinnans sexualvanor. Däremot är det vanligt att försvararen tar upp dessa frågor under rättegången för att få domstolen att gå linjen att den misstänkte hade så kallat ”bristande uppsåt”. Många finner det också stötande att i de fall kvinnan varit påverkad av alkohol eller andra droger så kan förövaren inte bli dömd för våldtäkt, utan då rubriceras brottet som sexuellt utnyttjande.

Centerpartiet har i sin rättsmotion bland annat krävt följande åtgärder:

  • Samarbetet mellan polis, åklagare och sociala myndigheterna bör fördjupas och handläggningen bli effektivare. En handlingsplan bör finnas i varje kommun som tydligt anger vars och ens uppgifter.

  • Begränsa gärningsmannens rörelse- och handlingsfrihet – inte de hotade och förföljda kvinnornas frihet. Notoriska våldsmän ska ges behandling för att de ska kunna bryta sitt beteendemönster.

  • Varje händelse som benämns som familjevåld ska leda till kraftfulla åtgärder. Som omedelbar åtgärd ska åklagaren fatta ett interimistiskt beslut om besöksförbud, vilket ger den utsatta parten, nästan alltid kvinnan, rätt att byta lås i ytterdörrarna till bostaden utan att hon riskerar åtal för egenmäktigt förfarande. Dessutom möjliggör besöksförbudet omedelbar häktning vid eventuell överträdelse.

  • Misshandel är en kriminell handling och socialtjänsten ska kunna anmäla i fall av misshandel oavsett den straffsats som anges i brottsbalken.

  • Uppmana kommunerna att kartlägga behovet av jourlägenheter, samt utarbeta handlingsplaner för att kunna agera för kvinnor som utsatts för våld.

  • Förstärk kvinnojourerna. För utsatta kvinnor kan kvinnojourerna vara en vändpunkt. Genom kvinnojourer får de utsatta kvinnorna någon som kan stötta dem vid en anmälan av mannen, och även möjlighet till en fristad och ett andrum.

  • Det är viktigt att bevaka barnens situation. Kontinuerlig fortbildning för berörd personal i dessa frågor ska ges.

  • Oavsett om kvinnan är påverkad av droger eller inte så är en våldtäkt en våldtäkt. Lagen måste i denna del skärpas.

11 Kommunal verksamhet

Kommuners fritidsverksamhet har tenderat att i hög grad utgå från pojkars behov och önskemål. Detta bör särskilt uppmärksammas och insatser göras lokalt för ett jämställt stöd till pojkars och flickors fritidsaktiviteter. För att komma tillrätta med detta bör kommunerna se över sin fritidsverksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv.

Samhällsplaneringen ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Detta inte minst i samhällsplaneringen när byggnationer och anläggningar planeras. Med små åtgärder och oftast smärre kostnader kan en tryggare miljö för alla skapas. I all samhällsplanering bör det finnas ett jämställdhetsperspektiv. Det kan exempelvis handla om att det finns belysning i parker, parkeringshus och vid gång- och cykelvägar, som medför en ökad rörlighet för både kvinnor och män även under kvällar och nätter. Vad gäller kollektivtrafik så nyttjas den oftare av kvinnor. Planering och utformning sköts dock oftast av män. Vad som ovan anförts om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen bör ges regeringen till känna.

Hållbar utveckling kräver deltagande av alla i samhället. Av opinionsbildare, konsumenter, producenter, forskare, ingenjörer, lärare, kommunikatörer, det civila samhället och framför allt av både kvinnor och män. Det är en pågående process som innefattar både social och ekonomisk utveckling tillsammans med ett hänsynstagande och ökat skydd av våra naturresurser. För det som hållbar utveckling handlar om är ju hur vi ska kunna utnyttja befintliga resurser på vår jord utan att riskera våra barn och barnbarns möjligheter till att nyttja dessa i framtiden. För att detta ska uppnås måste Sveriges nationella strategi ta hänsyn till att både kvinnor och män lever och verkar här. Genderperspektivet ska genomsyra allt arbete för en hållbar utveckling. Kvinnornas roll i den svenska strategin för hållbar utveckling saknas nästan fullständigt. Detta är en brist som måste åtgärdas omgående. Vad som ovan anförts om ett jämställdhetsperspektiv i miljöarbetet bör ges regeringen till känna.

12 Handel med kvinnor

Prostitution och handel med kvinnor är en del av patriarkatets maktstruktur och legitimerar attityder som förtrycker kvinnor som andra klassens medborgare. Det får aldrig bli en mänsklig rättighet att kunna köpa sex – att legalisera prostitution vore att från samhällets sida frånsäga sig ansvaret för några av de svagaste i samhället.

13 Trafficking och prostitution

Handel med kvinnor, s.k. trafficking, fortsätter att öka, framförallt handel med kvinnor i de yngre åldrarna. Brottsförebyggande rådet uppskattar att 500 000 kvinnor varje år transporteras från öst till väst i syfte att prostitueras. Kvinnorna hålls ofta drogade och förflyttas från stad till stad för att inte kunna skapa sig kontakter som kan ta dem ur slaveriet.

I Sverige finns idag inte en enda brottsutredare som arbetar på heltid med trafficking. Polisen måste nu på allvar ta tag i dessa frågor. Genom att tillföra polisen ytterligare resurser möjliggörs ett aktivt arbete för att förebygga uppkomsten av nya ligor och för att motarbeta redan befintliga. En särskild enhet inom polisen bör inrättas som uteslutande arbetar med frågan om trafficking. Polisen måste också ges befogenheter att kunna ta de internationella kontakter som behövs.

Utsatta kvinnor och barn skall oavsett var de bor kunna få information och professionell hjälp att ta sig ur prostitutionen. För att kvinnor skall kunna frigöra sig från sin hallick är det nödvändigt att också ekonomiskt stöd erbjuds, då kvinnan ofta är ekonomiskt beroende av hallicken.

Kvinnohandel, droghandel och kriminella ligor har ett samband. Kvinnohandeln drar in pengar till annan kriminell verksamhet. Att frigöra sig från verksamheten kan innebära livsfara varför kvinnorna måste erbjudas skydd. Asylrättigheter skall ges kvinnor som kommit till Sverige genom trafficking, där ett återvändande till hemlandet utgör en fara för kvinnan.

Det svenska förbudet av sexköp är ett steg i rätt riktning. Tyvärr har utvecklingen i delar av Europa gått åt ett annat håll – prostitution har legaliserats. För snart tre år sedan legaliserades bordeller i Nederländerna med den huvudsakliga motiveringen att prostituerade skulle ha samma rättigheter som andra yrkesgrupper. Det som har hänt är att slavhandeln har ökat. 80 procent av Amsterdams prostituerade kommer från utlandet och uppemot 70 procent saknar uppehållstillstånd. I Turkiet och Nevada, där prostitution är legalt, är sexuella övergrepp på prostituerade vanligt förekommande. Prostitution handlar inte om ömsesidig sexualitet – ingen kvinna prostituerar sig av lust. I Sverige har många prostituerade psykiska störningar och ungefär hälften är missbrukare. Senast i raden av länder att legalisera bordeller var Tyskland. Det är viktigt att Sverige inom EU och internationellt protesterar mot legalisering av köp av sexuella tjänster.

Vad som ovan anförts om åtgärder mot trafficking och prostitution bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 23 oktober 2002

Margareta Andersson (c)

Claes Västerteg (c)

Kenneth Johansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Sofia Larsen (c)

Jan Andersson (c)

Birgitta Sellén (c)


Yrkanden (21)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga genusperspektivet i fler utbildningar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra jämställdhetslagstiftningen tillämplig i skolsystemets samtliga stadier.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att, i nära samverkan med lärarnas organisationer, utforma ett samlat program för ökad jämställdhet i den svenska skolan.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samla åtgärder för att motverka språkvåld i skolan i ett nationellt program.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utformningen av läroböcker ur ett jämställdhetsperspektiv.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsneutral mönstringsplikt.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta lönediskrimineringsmål från Arbetsdomstolen till allmän domstol.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa möjlighet till grupptalan i lönediskrimineringsmål.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja skadeståndsbeloppet vid jämställdhetsmål.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alternativa arbetsmarknaders betydelse för en rättvis lönesättning.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lönerevision i den statliga verksamheten i syfte att utjämna löneskillnader mellan likvärdigt arbete.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  13. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att utforma ett skattesystem som förbättrar kvinnors möjligheter att ta del av löneförmåner.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avsätta hälften av Almis småföretagarlån till kvinnliga företagare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka föräldraledighetslagen så att föräldraledighet ej får medräknas som uppsägningstid.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta bort möjligheten för facken att inskränka företagens möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av forskningen om läkemedel ur ett jämställdhetsperspektiv.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning och information om ätstörningar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  20. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i miljöarbetet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  21. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om åtgärder mot trafficking och prostitution.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.