Jämställdhet

Motion 1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd)

av Maria Larsson m.fl. (kd)
1 Inledning
Grunden för jämställdhetsarbetet är synen på alla människors lika värde.
Män och kvinnor ska ha lika likvärdiga villkor, både formellt och
informellt, för att kunna utveckla sina liv. Jämställdhet är inte en kvinnofråga
utan en mänsklig fråga. Varken kvinnor eller män ska diskrimineras på grund
av sitt kön. De har lika värde och status. Orättvisor på grund av kön är
orättfärdiga. Varje demokratiskt samhälle måste se det som en huvuduppgift
att undanröja de fördomar, strukturer, juridiska hinder och traditionella
föreställningar som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan könen.
Samhället måste ta itu med nedvärderande attityder i arbetsliv, i familjeliv
och föreningssammanhang. Varje individs okränkbara värde och rätt till
integritet ska vara oberoende av kön.
Det är viktigt att jämställdhet betraktas ur ett perspektiv där inte män och
kvinnor är eller skall vara lika, vare sig biologiskt eller socialt. De
traditio-
nellt manliga/kvinnliga mönster som går att urskilja vad avser t.ex. språk,
utbildningsinriktning, social kompetens m.m. bör betraktas som en tillgång
ur samhällssynpunkt. Genuint manlig kontra kvinnlig kompetens berikar
tillsammans varje sammanhang om de båda tas tillvara. Problemet har varit
att den manliga kompetensen upphöjts till normbildande och den kvinnliga
kompetensen osynliggjorts. Jämställdhetsarbete handlar inte om att göra alla
lika, men väl om att lyfta fram kompetenserna som likvärdiga och lika
viktiga för helheten.
Jämställdhetsperspektivet ska genomsyras på alla politikområden. Det
innebär att förslag och beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv
för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män. En
förutsättning för bra politiska beslut är att kvinnor och män finns
representerade i lika delar i alla beslutande församlingar. Vi kan glädjas över
världens mest jämställda parlament med 42,7 procent kvinnor. Men
fortfarande är männen i klar majoritet i många beslutande församlingar, även
i Sverige. Forskningen visar att kön med stor sannolikhet inverkar på de
politiska besluten. Det är alltså en viktig åtgärd att skapa förutsättningar för
bättre och bredare beslut som innefattar både mäns och kvinnors kompetens,
synsätt och prioriteringar.
2 Familjepolitik
Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt från sina föräldrars
roller. För att jämställdhet ska uppnås är det viktigt, att både mans- och
kvinnorollerna förändras samtidigt och möter varandra i gemensamt
arbete för hem, familj och samhälle. Historiskt sett har det varit
kvinnorna som utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt
arbete. Samhället har inte värderat arbetet med pensionspoäng eller
sjukförsäkringsförmåner.
För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj
synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret för det. Idag arbetar
de flesta kvinnor utanför hemmet men utför ändå det mesta av hemarbetet. I
hushåll där både mannen och kvinnan förvärvsarbetar, använder kvinnan i
genomsnitt 15 veckotimmar mer än mannen till hemarbete. Heltidsarbetande
mammor med barn under 18 år arbetar i genomsnitt 74 timmar per vecka.
Åtta av tio anser att ansvaret för familjens upphälle bör delas lika mellan
makar/sambor. Den faktiska verkligheten är dock att endast i drygt var tionde
familj delar paret lika på de tyngsta och mest tidskrävande sysslorna när det
första barnet kommer.
Vi kristdemokrater menar att jämställdhet är bra för barnen. Båda föräld-
rarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Båda föräldrarna har
rätt och skyldighet att delta i barnens omvårdnad och fostran. Fädernas
betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran har länge undervärderats.
Fäder måste uppmuntras till att ta aktiv del i sina barns liv. Barn behöver
såväl manlig som kvinnlig förebild. Alla föräldrar ska erbjudas
föräldrautbildning. Särskild vikt ska vid inbjudan läggas på att informera om
pappans viktiga roll.
Fenomenet med "den frånvarande pappan" utgör ett stort problem i en tid
med omfattande familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål,
i
första hand för barnens skull. Detta innebär att de övergripande förutsätt-
ningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala
och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila
familjerelationer är bra. Föräldrautbildning och familjerådgivning är exempel
på förebyggande insatser där flera samhällssektorer måste samverka.
2.1 Föräldraledighet
Många undersökningar visar att många mammor och pappor skulle vilja
ägna mer tid åt barnen främst när de är små. Yngre män uttrycker idag att
de ser framför sig ett liv där det ryms tid både för familj och yrkeskarriär.
En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av barn skulle
medföra många positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet och
inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn.
Statistik visar dock att det är mycket få pappor som är hemma längre tid
än den lagstadgade pappamånaden. 1998 togs 89,6 procent av de 360
dagarna i föräldraförsäkringen ut av kvinnorna. Enligt uppgift är det
företrädesvis under sommarmånaderna som männen tar ut
föräldraledigheten. Andelen män med uttag av dagar har dock ökat sett
över 10 års perspektiv, från 23,1 procent år 1988 till 32,4 procent år
1998.
Kvinnor jobbar ofta deltid när barnen är små. Endast var tjugonde man har
någon gång av familjeskäl arbetat deltid mer än 6 månader i sträck. Många
pappor som vill vara föräldralediga eller arbeta deltid möter en negativ
attityd från arbetskamrater och arbetsgivare. Här är det viktigt med ett
opinionsbildande arbete för att arbetsgivare ska betrakta föräldraledighet som
en kompetenshöjande verksamhet för individen och därmed uppmuntra
densamma. Goda förebilder finns inom privata näringslivet. Svenska Statoil
har en småbarnsföräldrapolicy som underlättar för medarbetare att arbeta
hemma. Många företag har också en föräldraledighetspolicy där man fyller ut
lönen för dem som vill vara barnlediga. Det är glädjande att arbetsgivare ser
värdet av att medarbetare får möjlighet att umgås med sina barn. Mycket
talar för att dessa faktorer blir allt vanligare i takt med att det blir svårare
 att
rekrytera till många yrken.
Fäder bör inte bara förväntas ta ut "pappamånaden" i föräldraförsäkringen
utan uppmuntras till att dela övrig föräldraledighet med modern. Som
arbetsgivare bör den offentliga sektorn vara goda föredömen och gå före i
arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga anställda att ta ledigt med sina
barn. Detta förbättrar också på sikt kvinnors ställning på arbetsmarknaden,
om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val. Även efter
avslutad föräldraledighet måste samhället betrakta det som en vinst att
anställda lyckas förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med t.ex.
flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet bra höjs också prestationsförmågan
på jobbet, vilket är en vinst för såväl arbetsgivare som familj.
Stat och kommun bör tillsammans med de fackliga organisationerna ta sin
opinionsbildande roll på allvar för att kraftfullt förändra andelen föräldra-
lediga pappor och synen på föräldraledighet.
Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Det är
positivt att lagstiftningen härvidlag ändrats. Efter en skilsmässa bör,
generellt
sett, gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar
för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Viktigt är dock att
barnets bästa sätts i centrum.
Vid vårdnadstvister bör nämndemän av båda könen finnas företrädda vid
rättegången. Här kommer ofta olika synsätt till uttryck och den samlade
kompetensen från såväl manliga som kvinnliga nämndemän ger bästa
förutsättning för bra beslut.
När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det viktigt att föräldrarna har
möjlighet att välja det som passar barnets och familjens behov bäst. En viktig
jämställdhetsfråga är därför omfattningen av stöd till barnfamiljerna. Ett stöd
som utformas så att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män
att prioritera barnen under de första åren är vad många föräldrar önskar.
Därför behövs en familjepolitisk reform som ger mer tid för barnen.
2.2 Hemarbete och anhörigvård
Hemarbete måste få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete
ställer stora krav på organisation, simultankapacitet och ekonomisk
planering. Hemarbete med barn måste betraktas som den viktiga
samhällsinsats det faktiskt är. Även vid ansökan om inträde till
högskolan måste hemarbete betraktas som en merit. Hösten 1997 tog
Hälsohögskolan Väst i Vänersborg in en grupp studenter med sådana
meriter, men detta var en försöksintagning och utgjorde ett undantag. Det
måste bli en självklarhet att samhället betraktar hemarbete som ett arbete
jämförbart med andra yrkesinsatser.
Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte alltid hänsyn till
oavlönat arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats. Hemarbete borde
rimligen också räknas in i BNP. För detta krävs internationella överens-
kommelser som Sverige borde ta initiativ till.
En speciell form av arbete i hemmet är anhörigvård. Detta arbete kan
också ske i annans hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än män. Inte
heller detta ofta mycket krävande arbete genererar pensionspoäng eller
värderas som meritgrund.
3 Arbetsmarknad och näringspolitik
Kvinnorna i Sverige har ökat sin förvärvsfrekvens markant under de
senaste decennierna. Av de anställda kvinnorna arbetar 54 procent i
offentlig sektor och 46 procent i privata näringslivet. Kommuner och
landsting har i hög utsträckning varit kvinnornas arbetsmarknad. Många
kvinnor gör ovärderliga insatser inom vård, skola och omsorg. Men den
offentliga sektorn har också i viss mån blivit en kvinnofälla som
begränsat kvinnors möjlighet till karriär och lönestegring eftersom
antalet arbetsgivare varit begränsat. Bemanningsföretagens verksamhet
har under senare tid växt mycket snabbt och blivit en alternativ
arbetsgivare för många tidigare offentligt anställda kvinnor. Detta är en
positiv utveckling. Hela 70 procent av bemanningsföretagens anställda är
kvinnor.
Att förstärka kvinnors villkor på arbetsmarknaden är sannolikt en av våra
största framtida politiska utmaningar både i Sverige och i vår omvärld. Vi
har i vårt land en starkt könsuppdelad arbetsmarknad, vilket motverkar
jämställdhet. Sverige måste ta krafttag för att komma ifrån den starkt
könsuppdelade arbetsmarknaden. Att arbeta med ett kvalitetskriterium för
jämställdhet, möjligt att utvärdera och att använda i marknadsföring är en
väg att gå. Kriterierna skulle ställa krav på viss procentandel av respektive
kön i bolagsstyrelse, företagsledning och produktion. Precis som miljö- och
kvalitetsmärkning av olika slag har ökat kundstyrningen i positiv riktning
skulle jämställdhetsmärkning snabbt kunna bli ett konkurrensverktyg med
tanke på att en stor del av hushållsinköpen görs av kvinnor.
Staten bör vara förebild för ett jämställt arbetsliv. Det ska i statliga
styrelser, nämnder, bolag , departement och utskottskanslier strävas efter en
jämn representation mellan könen på alla befattningsnivåer. Detta bör årligen
redovisas för riksdagen.
Jämställdhet på arbetsmarknaden kan utvecklas effektivare om de viktiga
aktörerna engagerar sig för att stärka jämställdheten. Det går mycket bättre
att integrera ett jämställdhetsperspektiv på företagen om insatserna har direkt
anknytning till företagets behov och om besluten fattas gemensamt av
fackföreningar och ledning.
Ett bra exempel på hur man kan få olika aktörer att engagera sig i att ge
kvinnor ökade möjligheter att göra karriär inom vetenskap, teknik och
industri inom energisektorn är det EU-projekt som leds av Sydkraft. I
projektet samarbetar svenska och irländska arbetsmarknadsparter och
företag. Man satsar hårt på att ändra attityder och förhållningssätt, föra upp
lika möjligheter på styrelsernas dagordning och lägga fram förslag till
särskilda åtgärder och upplysningsverksamhet.
3.1 Arbetstid
Sverige har en unik uppdelning mellan hushållsarbete och lönearbete. Vi
kristdemokrater vill se båda dessa kategorier som lika viktiga för att livet
ska bli en god helhet. Båda arbetsmiljöerna tillför människan
livserfarenhet, gemenskap och trygghet. Båda behövs för att livet ska
fungera, praktiskt, socialt och ekonomiskt. Sett ur ett livscykelperspektiv
har de båda miljöerna olika stort utrymme under olika tider. För att detta
ska fungera på bästa sätt måste arbetstiden kunna variera utifrån aktuell
livssituation. Detta kräver attitydförändring hos såväl arbetstagare som
arbetsgivare.
Flexibel arbetstid och job-sharing måste uppmuntras. Detta kan underlätta
exempelvis för småbarnsföräldrar. Flexibel arbetstid innebär till exempel att
arbetstagaren själv tillsammans med arbetslaget kan välja hur arbetstiden ska
förläggas. Job-sharing kan innebära att två arbetstagare med samma
kompetens och arbetsuppgifter delar ett heltidsarbete och fördelar arbetstiden
sig emellan. Arbetet bör överhuvudtaget organiseras så att möjlighet ges till
frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas. Distansarbete
blir allt vanligare och är också en möjlighet till ett individuellt utformat
arbete som på ett bra sätt går att förena med familjeliv. Opinionsbildning
behövs på området.
Kvinnor arbetar deltid i betydligt högre utsträckning än männen. Flest
deltidstjänster finns inom offentlig sektor, hotell- och restaurang samt
handel. För andra kvartalet 1999 var det 9 procent av de sysselsatta männen
som arbetade deltid och 36 procent av de sysselsatta kvinnorna som arbetade
deltid. Deltidsarbetandet har legat relativt konstant från föregående år, och
trots att det i vissa branscher råder en stor arbetskraftsbrist så kvarstår
problemet med de deltidsarbetande som vill ha högre sysselsättningsgrad.
Enligt statistiken från Statistiska centralbyrån för andra kvartalet 1999 vill
omkring 11 procent av de kvinnor som arbetar deltid ha en högre
anställningsgrad. Många av de deltidsarbetande klarar inte den egna
försörjningen vilket är skälet för att vilja öka sin anställningsgrad. Det är
viktigt att de som så önskar får möjlighet att gå upp i anställningsgrad när
tjänster ledigförklaras. Offentlig sektor, såväl kommuner som landsting och
stat, har ett stort ansvar för att gå före och tillskapa heltidstjänster.
3.2 Lika lön för lika arbete
Vägen till ett jämställt samhälle är fortfarande mycket lång. Inkomsterna
fördelar sig mycket olika mellan könen och skillnaderna bara ökar ju
längre man arbetar.
1997 var männens medellön 19 600 kronor, medan kvinnornas var 16 200.
Av 89 yrkeskategorier som Statistiska centralbyrån gått igenom är det bara i
tre som kvinnor tjänar mer än män: förskollärare/fritidspedagog, köksbiträde
och speciallärare.
Lönesättningen avspeglar värderingar. Bakom dessa ligger traditioner samt
arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar om olika arbeten. Många olika
faktorer styr idag löneutvecklingen: tillgång, efterfrågan, löneläget på orten
samt individuella prestationer. Kvinnor söker sig ofta till ett begränsat antal
yrken och arbetsplatser vilket leder till ett utbudsöverskott som pressar ner
lönen. Detta gäller särskilt vård och omsorg. Dessutom finns där nästan bara
en köpare, nämligen den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen har något
förändrat situationen.
Trots ett idogt arbete har kvinnor på arbetsmarknaden inte uppnått lika lön
för likvärdigt arbete. Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt
motiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet.
Ett arbetsredskap att använda sig av är könsneutral arbetsvärdering. Då gör
man kvinnors arbetsuppgifter synliga genom att analysera och beskriva dem.
Arbetsvärdering är en metodik som gör det möjligt att göra bättre
jämförelser. Fullständig objektivitet går inte att uppnå. I ett prejudicerande
fall 1995 i Örebro beslutade Arbetsdomstolen att arbetsvärderingen inte var
tillräckligt genomförd och det blev ingen dom. JämO:s uppgift bör vara att
hitta arbetsvärderingsinstrument som håller för rättslig prövning.
En annan väg som JämO tagit fasta på är möjligheten att åberopa EU-
rätten. I det i maj 1999 ratificerade Amsterdamfördraget stadgas att likvär-
diga jobb ska ha lika lön. Fyra sådana mål ligger nu i Arbetsdomstolen för
avgörande.
Arbetslivsinstitutets undersökning "Kvinnors och mäns löner 1997" visar
att den genomsnittliga löneskillnaden är något större mellan män och kvinnor
i offentlig sektor än i privat. Den visar också att löneskillnaderna mellan män
och kvinnor ökar med stigande ålder.
Arbetslivsinstitutets undersökning visar också att de genomsnittliga
löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga chefer upp till 29 års ålder är
relativt små, sedan växer de. En förklaring är att yngre kvinnor väljer sektor
och har en utbildning som är mer konkurrenskraftig/mer lik männens. Av de
kvinnliga cheferna är 9 procent yngre än 30 år mot 6 procent av de manliga
cheferna. Nästan 90 procent av de yngre kvinnliga cheferna är anställda i
privat sektor.
1999 erhöll JämO ytterligare medel för att möjliggöra en effektivisering
och rationalisering av verksamheten. Kristdemokraterna ställde sig positiva
till regeringens förslag om extra tilldelning till JämO förutsatt att de 2 nya
miljonerna skulle användas till att konstruktivt arbeta med att utjämna
löneskillnaderna för lika arbete. I JämO:s årsredovisning går det att utläsa att
området för diskriminering och arbetsvärdering har minskat sin andel medan
området information har ökat. Visst är information nödvändigt, men med
tanke på de rapporter som hela tiden presenterar lönediskriminering mot
kvinnorna samt att få kvinnor återfinns bland näringslivets och den offentliga
sektorns chefsposter ställer vi oss frågande till JämO:s prioritering. Det är av
största vikt att arbetet med att konkret arbeta med diskrimineringsfrågorna
prioriteras kraftfullt.
Kristdemokraterna har under flera år motionerat om att satsningar måste
göras för att IT-sektorn ska få en jämn könsfördelning. Det finns ett mycket
stort arbetskraftsbehov inom sektorn. Kvinnor har en given roll i
informationssamhället.
I september 1999 presenterade Dagens Nyheter en undersökning över hur
jämställdheten såg ut i de nya IT-företagen. Det visade sig att dessa är ännu
mer mansdominerade än de gamla börsbolagen och inget av de 22 granskade
företagen hade upprättat någon jämställdhetsplan. I jämställdhetslagen står
det att alla företag med över 10 anställda måste upprätta en jämställdhetsplan
där bland annat arbetsgivare ska kartlägga arbetsförhållanden, löneskillnader
etc mellan könen.
Statliga myndigheter skall enligt regeringens budgetförslag arbeta mer
aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Dessa opreciserade
formuleringar motsvarar inte på något sätt kvinnors förväntningar om lika
lön för lika arbete. Vi hävdar att framgång i detta arbete sker endast om
JämO börjar använda den jämställdhetslagstiftning som redan finns. Om den
visar sig otillräcklig bör lagstiftningen skärpas vad avser området lika lön för
likvärdigt arbete. Utredningen "En översyn av jämställdhetslagen" (SOU
1999:91) är nu ute på remiss. Vi förutsätter att regeringen snarast kommer till
riksdagen med en proposition i frågan.
3.3 Sjukdom/arbetslöshet
Sjukskrivna män och kvinnor behandlas olika av försäkringskassan.
Även ursprungsland och utbildningsnivå spelar roll för besluten, visar en
undersökning som Riksförsäkringsverket gjort. Kvinnor, lågutbildade
och invandrare pensioneras i högre grad än högutbildade svenska män,
som får rehabilitering. Den sjukskrivnes kön är den faktor som har störst
betydelse för beslutet. Kvinnors rehabilitering är generellt både billigare
och kortare än mäns.
Statistik visar på att män får betydligt fler, längre och dyrare arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder och utbildningar än kvinnor får.
Det är otillständigt att denna sorts diskriminering får fortgå. JämO bör
snarast ges i uppdrag att arbeta med problemet.
3.4 Hushållsnära tjänster
Genom statliga subventioner kan man reducera kostnaderna för vissa
tjänster riktade mot hushållen och därmed stimulera till ökad
sysselsättning och minskad svart handel. Ett sådant system föreslås
handla om hushållstjänster som utförs i arbetsgivarens hem.
Regeringen har vid ett antal tillfällen gjort riktade satsningar till specifika
branscher, till exempel ROT-avdraget. Dessa som till största delen gäller
områden som infrastruktur och tidigareläggningar av investeringar har i
första hand givit män sysselsättning. Det är dags att vidga de riktade
insatserna till att även omfatta hushållsnära tjänster vilket skulle skapa fler
egenföretagande kvinnor.
Vi anser att om man vill skapa goda karriärmöjligheter för kvinnor är det
viktigt att utforma beskattningen så att det går att köpa tjänster till ett
rimligt
pris. Detta skulle få en rad direkta effekter. Rimliga priser på
hushållstjänster
skulle vara att de kvinnor som idag utför hushållstjänster på en svart
marknad skulle få riktiga jobb och därmed en betydande trygghet i form av
lön, pension, försäkringar osv. Det skulle bli betydligt fler arbetstillfällen.
Det skulle ge ungdomar en öppning på arbetsmarknaden. Vidare skulle det
underlätta för äldre kvinnor att stanna längre på arbetsmarknaden samt
underlätta för många av invandrarkvinnorna att få in en fot på arbetsmarkna-
den.
3.5 Invandrarkvinnornas situation
Invandrarkvinnornas kompetens måste tas till vara. De hamnar idag ofta
sist i kön till arbete. I vårt land finns mycket språkkompetens samlad,
genom alla de personer som kommit hit från andra länder. Den specifika
kännedomen om olika länders kultur är en ovärderlig kunskap att
använda inom t.ex. exportindustrin. Trots detta låter vi speciellt
invandrarkvinnorna vara utan fotfäste på arbetsmarknaden. 1998 ligger
sysselsättningsgraden, dvs. andelen sysselsatta av befolkningen på 16-64
år, för kvinnor med utländskt medborgarskap på 32,4 procent. En
särskild insats behövs för att inventera invandrarkvinnors specifika
kompetens som t.ex. kan vara till stor nytta för exportindustrin. Dessa
kvinnor bör sedan ges utbildning om svenskt arbetsliv.
4 Utbildningspolitik
Förskola och skola har en viktig uppgift att främja jämställdhet. Det är
därför nödvändigt att fler män rekryteras till barnomsorg och skola.
Utvecklingen på området är tyvärr negativ. Antalet män i barnomsorgen
har minskat på senare år, liksom inom skolan. Denna trend måste brytas.
Varken i hem eller förskola bör barnen leva i en enkönad miljö.
En jämställd utbildning måste ta fasta på skillnader mellan pojkar och
flickor i mognad, värderingsmönster, språk, prestationer, vad de arbetar med
och hur de arbetar, i val av ämnen, studieinriktning, mognadsutveckling,
motorisk-, spatial och kroppsutveckling. Den pedagogiska jämställdheten
bygger på en utbildning som är anpassad till såväl flickors som pojkars
behov.
Samtidigt som det konstateras att män och kvinnor talar olika språk i hem,
skola och på arbetsplatser, är litteraturlistorna starkt mansdominerade. Det är
hög tid att bryta skolningen till manligt tänkande för flickor och unga
kvinnor. Den moderna jämställdhetsdebatten har hittills ytterst marginellt
berört skolans och de olika utbildningsinstitutionernas läromedel. Om
jämställdhet skall uppnås måste flera kvinnliga författare finnas med på
litteraturlistorna. En forskningsrapport från Förvaltningshögskolan i
Göteborg visar att endast sex procent av kurslitteraturen vid de undersökta
institutionerna är skriven av kvinnor. Fem procent har författas av kvinnor
och män gemensamt och resten av män. Män och kvinnor skildrar med olika
språk, från olika perspektiv och med olika stoffurval, vilket kan stimulera
studenternas tänkande och debatt.
De största utgivarna borde ta ett större ansvar för att främja jämställdheten
genom tillgång till litteratur av såväl kvinnliga som manliga författare i
någorlunda goda proportioner.
4.1 Universitet och högskolor
Flickor har högre medelbetyg än pojkar under hela skoltiden, dvs. både i
grundskola och gymnasium, vilket visar sig i fördelningen mellan
kvinnor och män som söker sig till högskolorna.
Av de 65 700 som påbörjade en universitets/högskoleutbildning läsåret
1996/97 var 57 procent kvinnor. Samma läsår var fördelningen av de
utfärdade examensbevisen mellan kvinnor och män ungefär 60/40. Däremot
var det detta år betydligt fler män som avlade doktorsexamina, närmare 70
procent.
Kvinnor fullföljer utbildningen och tar grundexamen i högre grad än män.
Men könsuppdelningen är tydlig. Hela 79 procent av dem som tog examen
1996/97 inom området undervisning var kvinnor. Men av dem som tog
examen inom ämnesområdet teknik och naturvetenskap var endast 29
procent kvinnor, vilket trots allt är en ökning från föregående år.
Utredningen (SOU 1997:137) "Glastak och glasväggar?" pekar dock på att
det faktiskt sker en konsekvent förändring av yrkesval, även om det går
långsamt. Den har gått mer i könsoberoende riktning i flertalet utbildningar.
En avvikande bild visar utvecklingen av bibliotekarier, farmaceuter,
psykologer och banktjänstemän, där det kvinnliga inslaget blivit alltmer
dominant.
För att få en mindre könssegregerad arbetsmarknad så måste andelen
kvinnor öka vid högskoleutbildningar inom områdena juridik, teknik,
ekonomi, data och naturvetenskap. Det är också viktigt att andelen män ökar
på förskole- och grundskolelärarutbildningar samt vårdutbildningar.
Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett mer jämställt
samhälle. Många av framtidens opinionsbildare och beslutsfattare inom både
privat och offentlig sektor finns idag på våra högskolor. Högskolan har
därför ett särskilt ansvar för att erbjuda studenterna de förutsättningar som
krävs för att attityder och normer skall förändras. Debatten har alltför ofta
inriktas och fokuserats på ett kvantitativt synsätt på jämställdhet där
könsfördelningen har fått stå i fokus. Visst måste könsfördelningen förändras
inom högskolan och på många andra håll, men minst lika viktigt är att
högskolan präglas av ett jämställt tänkesätt och en jämställd arbetsmiljö.
I högskolornas jämställdhetsarbete bör jämställdhetsplanerna vara ett
viktigt inslag. Beklagligt nog saknar idag många högskolor en
jämställdhetsplan. Detta måste snarast åtgärdas. Planerna behöver idag dock
inte omfatta studenterna eftersom de inte omfattas av jämställdhetslagen. Vi
kristdemokrater menar att studenterna skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som anställda vid högskolan. Enligt undersökningar gjorda vid högskolor
och universitet är det oroväckande många av de kvinnliga studenterna som
har varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. Det är svårt att
direkt tillämpa jämställdhetslagen även för studenter eftersom det är en
arbetsrättslig lag, men det är rimligt att jämställdhetslagen används som
förebild för att införa en jämställdhetslagstiftning i högskoleförordningen.
Inom forskningen är idag 10 procent av professorerna kvinnor, 24 procent
av disputerade forskare är kvinnor och 38 procent av doktorander är kvinnor.
Ett av huvudargumenten för en större andel kvinnor inom forskningen är att
kvinnorna utgör en begåvningsreserv som skulle höja kvaliteten på
forskningen och öka konkurrensen. Många kvinnor har ett stort intresse för
tvärvetenskaplig forskning, vilket kan berika framtidens forskning.
5 Europa, EU och jämställdhet
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt fristående samarbets-
område inom den gemensamma marknaden. Detta arbete ingår också
som en del i flera andra områden, som EU arbetar med. Redan i
Romfördragets artikel 119 slås fast att kvinnor och män skall ha lika lön
för lika arbete.
Det är glädjande att det europeiska samarbetet alltmer fokuserar på att
främja jämställdhet i all verksamhet inom EU. I Amsterdamfördraget anges
särskilt att ett av dess grundläggande mål är att undanröja bristande
jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet i all verksam-
het inom EU. Enigheten om att stärka och integrera jämställdhetsaspekten i
politiken på europeisk nivå har varit en viktig faktor för att under 1998
förstärka den politiska profilen för kvinnors rätt till jämställdhet.
Kristdemokraterna anser att jämställdhetsarbetet även fortsattningsvis skall
vara en mycket viktig del i det svenska EU-samarbetet. Sverige har i
egenskap av ordförandeland under år 2001 ett särskilt ansvar för att frågorna
med kraft drivs framåt.
6 Våld och övergrepp mot kvinnor
Misshandel och förtryck kan ta sig många uttryck och förekommer i alla
samhällsskikt. Kvinnomisshandeln måste, såväl fysisk som psykisk,
förebyggas och motarbetas. Skolan har ett ansvar att fostra fram
förståelse och respekt för det motsatta könet. Samlevnadsundervisningen
bör fokusera detta i samtliga årskurser. Det är av yttersta vikt att aktivt
motarbeta det språkbruk som finns i barngrupper och i skolan, där flickor
tilltalas med nedsättande könsord. Varje skola bör ha en handlingsplan
mot dylika missgrepp.
Var fjärde svensk kvinna utsätts för fysisk eller psykisk misshandel någon
gång under livet. Många som själva misshandlats som barn blir i sin tur
förövare eller offer. Ett sätt att förhindra kvinnomisshandel är att förebygga
barnmisshandel.
Kvinnojourerna i kommunerna skall ges stöd. De fyller en stor och viktig
funktion och är idag underdimensionerade för behovet. Driften sker till
största delen med ideella resurser. I många små kommuner saknas
kvinnojourer. Kommunerna har också i dåliga tider dragit ner på resurserna
till många kvinnojourer. Kommuner måste i samverkan med landstingen
satsa mer resurser på att lösa behoven.
Det går att skönja ett ökat behov bland de unga kvinnorna att ha en
samtalspartner/stödperson att tala med. Så kallade tjejjourer har som
försöksverksamhet funnits i Vänersborg. Verksamheten har på kort tid blivit
framgångsrik och mycket efterfrågad.
En kvinna som utsatts för misshandel eller våldtäkt, upplever ofta en
mycket svår psykisk press under en eventuell rättegång. Detta resulterar ofta
i att hon inte orkar fullfölja denna utan i stället tar tillbaka sin anmälan.
Kvinnor behöver därför stöd i sin utsatta situation. Kvinnan bör ges tillgång
till juridiskt biträde under hela förundersökningen och rättegången. Kvinnan
ska också erbjudas professionell psykolog- eller kuratorshjälp för att bearbeta
sina ofta traumatiska upplevelser.
Regeringen har fortfarande inte gjort någon utvärdering av effektiviteten
av de projekt/åtgärder under anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder.
Under detta anslag återfinns bl.a. engångssatsningar kring området
kvinnofrid. Vi anser att det är av största betydelse att arbeta långsiktigt med
dessa frågor och inte enbart i projektform. Effektiviteten måste kunna
stärkas. Vi föreslår att det inom anslagets ram prövas möjligheten till
juridiskt biträde även under förundersökningen samt förstärkta psykolog- och
kuratorsinsatser för kvinnor utsatta för misshandel/våldtäkt. Här bör även en
utökad försöksverksamhet med tjejjourer göras.
Kontinuerlig utbildning om kvinnomisshandel, dess orsak, symptom och
möjliga behandling skall ges till personal inom hälso- och sjukvården,
socialtjänsten, polisen och rättsväsendet.
Samhället måste tydligt markera att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott.
Mannen som misshandlat eller våldtagit kvinnan måste under strafftiden få
behandling, psykoterapi/ gruppterapi, så att misshandeln eller våldtäkten inte
upprepas.
Många män har fått en snedvriden uppfattning om sex vilket ibland kan
bero på porrkonsumtion. Ett tecken på detta kan vara det ökade antalet
våldtäkter. Sambandet mellan konsumtion av porr, våldtäkt och kvinnosyn
måste undersökas grundligt.
Den smutsiga hanteringen med barnpornografi måste motverkas även
genom innehavskriminalisering. Vi välkomnar den skärpning som skett i
lagstiftning på detta område. Barn som utsätts för sexuella övergrepp av det
slag som produktion av barnpornografi innebär, skadas allvarligt i sin
utveckling av den egna könsidentiteten och synen på det motsatta könet.
För Kristdemokraterna är det också ett viktigt mål att få stopp på hela
könshandeln. Därför är vårt förslag att all könshandel skall kriminaliseras.
Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, i dag allt
oftare från Östeuropa, som av brottssyndikaten luras in i prostitution i
Västeuropas storstäder är inget annat än slavhandel i modern tid. Handeln
anses omsätta cirka 55 miljarder kronor årligen. Den internationella
sexhandeln är lika välorganiserad som knarkhandeln, men billigare och
mindre riskfylld för de brottslingar som organiserar och driver den. Medan
en knarkhandlare riskerar fängelsestraff i tio år eller mer, döms den som
handlar med kvinnor och barn till ett eller kanske två år.
Kristdemokraterna anser att det arbete som redan kommit igång inom EU
måste utvecklas och förstärkas. Det handlar om att ge kvinnorna och barnen
skydd, medicin, psykiatrisk hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd. Men det
gäller också att på olika sätt förbättra EU-samarbetet mot brottsligorna, bland
annat genom att skapa ett juridiskt ramvek som kan fungera för de olika
nationernas samarbete över gränserna.
7 Vården
Vården måste mera medvetet beakta skillnaderna mellan kvinnor och
män. Dessa skillnader gäller såväl ohälsomönster som medellivslängd.
Det har visat sig att kvinnor, med undantag av yngre, använder
läkemedel i högre grad än män.
Läkemedelsforskningen har oftast mannen som norm för sin forskning.
Det finns dock stora skillnader. Det står idag helt klart att män och kvinnor
har olika symptom och vårdbehov vid t.ex. en hjärtinfarkt. Det behövs mera
forskning och kunskap för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling. Inte
minst gäller detta också inom geriatrin.
Även vårdforskningen är idag till största delen inriktad på män. Det är
viktigt att forskningen inriktar sig på både kvinnor och män. Bättre kunskap
behövs t.ex. för vården av hjärt- och kärlsjukdomar hos kvinnor.
Yngre kvinnor röker i större utsträckning än män och har även övertagit
mycket av männens alkoholvanor. Alkoholkonsumtion under graviditeten
kan medföra livslångt lidande för barnet. Förebyggande insatser för att
minska rökning och alkoholkonsumtion hos kvinnor måste intensifieras.
Vård och rehabilitering skall stärka alkoholberoende kvinnors självtillit och
känsla av människovärde.
8 U-landskvinnan
Det går inte att behandla frågan om mänskliga rättigheter utan att
speciellt lyfta in kvinnans situation. De grupper i u-länderna som främst
drabbas av fattigdom, sjukdom och tidig död är kvinnor och barn.
Diskriminering av kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning,
demokrati och mänskliga rättigheter. Att främja jämställdhet mellan
könen och att förbättra kvinnors villkor är både mål och medel för utrota
fattigdom, stärka demokrati och öka respekten för de mänskliga
rättigheterna.
Det måste finnas en balans mellan mäns och kvinnors rättigheter oavsett
ett lands sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. I många kulturer
diskrimineras flickor redan i späd ålder. I många kulturer värderas söner
högre än döttrar. Flickors bidrag till familjeinkomsten värderas också lägre.
Det finns ett stort behov av familjeplanering. Aborter är mycket vanliga och
utförs många gånger av ej kompetent personal.
Förändringar i jordbruket har undergrävt kvinnornas trygghet. Övergången
från hushållsgrödor, som vanligen odlades av kvinnorna, till avsalugrödor
har ofta gjort att kontrollen över skördarna övergått till män. Det är männen
som fått utbildning i jordbruksskötsel, trots att det är kvinnorna som i alla
tider skött jordbruket. Kvinnor måste kunna ges lån till projekt inom
jordbruksskötsel och annat arbete för att driva verksamhet i egen regi.
Nuvarande trend i många u-länder är att kvinnor kommer att få en
försämrad situation i framtiden. Klyftorna mellan rika och fattiga länder och
inom länderna ökar. Ett exempel är transnationella företags rekrytering av sin
arbetsstyrka bland unga kvinnor eftersom det är den billigaste och sämst
organiserade arbetskraften i världen.
Vi anser att FN:s kvinnofond Unifem fyller en viktig funktion i
jämställdhetsarbetet. Fonden bygger upp kvinnoorganisationer och ökar
deras kapacitet. Man arbetar bl.a. för kvinnornas ekonomiska rättigheter och
för ett ökat deltagande av kvinnor i den politiska processen och
beslutsfattandet. Vidare samarbetar man med länder som rapporterar till
CEDAW, Convention on Elimination of All Forms of Discrimination
Against Women, och man stöder arbetet mot kvinnovåld. På initiativ av den
internationella kvinnokonferensen i Beijing och av FN:s generalförsamling
finns nu en särskild fond för stöd av aktioner mot kvinnovåld.
Svenska Unifemkommittén arbetar inom det området genom att bland
annat stödja ett projekt i Indien. Det projektet innebär exempelvis att nyvalda
kvinnliga kommunalråd utbildas om politikens villkor. Under år 1997 stödde
Unifem 45 projekt runt om i världen genom fonden.
Vi anser att jämställdhetsarbetet är en mycket viktig del av biståndet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge alla föräldrar erbjudande om föräldra-
utbildning, där också pappans viktiga roll betonas,5
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål,4
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att opinionsbilda kring föräldraledighet
som en kompetenshöjande faktor i arbetslivet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemarbete och anhörigvård som meritgrund vid
ansökan till annat arbete och till olika utbildningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta initiativ till en internationell överens-
kommelse om att räkna in hemarbete i BNP,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens verksamhet och styrelse som förebild för
ett jämställt arbetsliv,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentliga arbetsgivares ansvar att uppmuntra
manliga anställda att ta ledigt med sina barn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en möjlighet till större flexibilitet i förläggning
av arbetstid,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om JämO:s uppgift att hitta arbetsvärderings-
instrument som håller för rättslig prövning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifiering av arbetet med att få bort osakligt
grundade löneskillnader från svenskt arbetsliv,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild granskning av IT-sektorn,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hushållsnära tjänster,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att fler män anställs inom
barnomsorg och skola,6
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om invandrarkvinnors specifika kompetens,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en jämställd utbildning,6
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att fler böcker av kvinnliga
läroboksförfattare används,6
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda satsningar för att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en jämställdhetslagstiftning införs i
högskoleförordningen,6
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andelen kvinnor vid högskoleutbildningar,6
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att frågan om jämställdhetsmärkning förs upp på
EU-nivå,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i skolan upprätta handlingsplaner mot ned-
sättande könsord,6
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till kvinnojourer,2
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstadgad rätt till juridiskt biträde under
förundersökning och rättegång vid misshandels- och våldtäktsfall,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med tjejjourer,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontinuerlig utbildning om kvinnomisshandel,2
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behandling av misshandlande män under deras
strafftid,2
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handeln med kvinnor och barn i Östeuropa,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalisering av all könshandel,2
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt
läkemedelsbehandling och vård,5
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifierade förebyggande insatser för att
minska rökning och alkoholkonsumtion hos kvinnor,5
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begreppet mänskliga rättigheter när det gäller
kvinnors situation i u-länderna,3
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors
centrala funktion i familj och samhälle.3

Stockholm den 3 oktober 1999
Maria Larsson (kd)
Stefan Attefall (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Harald Bergström (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Per Landgren (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Mats Odell (kd)
Mikae Oscarsson (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Inger Strömbom (kd)
1Yrkande 5 hänvisat till FiU.


2Yrkandena 22, 23, 25, 26 och 28 hänvisade till JuU.
3Yrkandena 27, 31 och 32 hänvisade till UU.
4Yrkande 2 hänvisat till SfU.
5Yrkandena 1, 29 och 30 hänvisade till SoU.
6Yrkandena 13, 15, 16, 18, 19 och 21 hänvisade till UbU.
Elanders Gotab, Stockholm 1999
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (63)