IT-politiken

Motion 2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Det finns en uttalad vilja hos EU, Centerpartiet liksom den svenska regeringen att utöka det digitala användandet. Skillnaden ligger i inriktningen på viljan att göra det digitala användandet möjligt för alla. Vad gäller detta har regeringen uppenbarligen en annan agenda än Centerpartiet och Europeiska unionen. Hur har regeringen tänkt att ett utökande av det digitala användandet ska fungera om man inte samtidigt ger alla Sveriges medborgare tillgång till den teknologi som behövs för att göra detta?

Det är viktigt att alla kan använda sig av den digitala tekniken både vad gäller tillgång och tillgänglighet. Vi bör ge människor i alla åldrar, oavsett kön, bostadsort, social tillhörighet, ursprung eller funktionshinder, möjlighet att bli en del av det nya informationssamhället.

Detta innebär en fortsatt bredbandsutbyggnad. Den bredbandsutbyggnad som dåvarande näringsminister Rosengren lovade skulle ge 97–98 procent av hushållen bredband blev ett fiasko. Detta var vad Centerpartiet befarade, och vårt krav på en digital allemansrätt står fast. Staten måste ta ansvar för att garantera en god digital infrastruktur i hela landet. Centerpartiet anser vidare att den offentliga servicen via Internet måste utvecklas så att alla kan nyttja tjänsterna. Detta innebär att specialanpassade gränssnitt bör användas i högre grad.

Det behövs en god digital infrastruktur och en väl fungerande IT-politik för att skapa tillväxt i hela landet och för alla grupper. Detta betonas av både EU och Centerpartiet. Det är också viktigt att i IT-politiken utgå från användaren. Vi bör låta användaren styra utvecklingen, inte tvärtom.

Inom en fråga är Centerpartiet inte överens med EU. Vi finner det djupt olyckligt att EU blivit drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Vi anser att ett mjukvarupatent verkar hämmande på utvecklingen och bidrar till en monopolsituation inom IT-området.

Centerpartiet har i denna motion valt att i hög grad diskutera IT inom sjukvård. Detta gör vi eftersom vi anser att det är viktigt att utveckla IT-användningen i svensk vård och omsorg. Detta kommer att kunna bidra till en ökad kvalitet, effektivitet och tillgänglighet inom vården och på så sätt skapa en tryggare vård och högre livskvalitet för patienter, anhöriga och personal.

För demokratin kan IT komma att ha en än större betydelse än idag. Teknologin möjliggör för oss att skapa arenor där medborgare kan bemöta beslutsfattarna, där man kan sprida och diskutera information. Ett permanent torgmöte kan skapas där fler kan bli delaktiga.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

Innehållsförteckning

4 En IT-politik för framtiden 6

5 Digital infrastruktur 6

5.1 Utgångspunkter för den digitala infrastrukturen 7

5.2 Regeringen sviker och verkligheten ger Centerpartiet rätt 7

5.3 Garantera alla den digitala infrastrukturen 8

6 Mjukvarupatent – ett gissel 9

7 Utbildning för en digital allemansrätt 9

7.1 Ett kunskapslyft inom IT 10

8 Utvecklad offentlig service via Internet 10

8.1 Lättillgänglighet för alla medborgare 11

9 IT och sjukvård 13

9.1 Samordning 13

9.2 Behandling 14

9.3 Anhörigstöd 15

9.4 Kompetensutveckling 15

10 IT och PUL 15

11 IT och krisinformation 16

12 IT och demokrati 17

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen antar de riktlinjer för IT-politiken som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en strategi för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät i huvudsak bestående av optisk fiber till ”nära hemmet”.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bilda ett statligt nätbolag som garanterar ett finmaskigt bredbandsnät till ”nära hemmet”.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall arbeta för att EU-kommissionens initiativ om att utdela bidrag ur strukturfonderna för utbyggnad av ett finmaskigt bredbandsnät skall bli verklighet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiativ bör tas till en omförhandling av det nyligen fattade beslutet syftande till att undanröja möjligheten till patent på mjukvara.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra ett kunskapslyft inom IT.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att myndigheter skall erbjuda samtliga tjänster som intelligenta tjänster fr.o.m. den 1 januari 2006.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör ankomma på regeringen att ge erforderliga uppdrag åt myndigheter och att tillskjuta medel inom ramen för utgiftsområdena för att förverkliga idén om en myndighetskontakt.3

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Vetenskapsrådet bör ges i uppdrag att initiera forskning kring interaction design.2

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad användarvänlighet i myndigheternas IT-baserade information.3

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiativ bör tas för att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra IT-utvecklingen inom den offentliga sektorn och då också vara kopplat till webbaserade tjänster.3

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsättning av projektet med medborgarterminaler.3

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att användarna, dvs. patienter, personal samt anhöriga, bör stå i centrum och kunna påverka utvecklingen av IT inom vård och omsorg.4

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att satsa på IT-stöd som underlättar samverkan i vården.4

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om telemedicinens nationellt och internationellt potentiella användningsområden.4

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av IT-verktyg som stöd till de personer som vårdar anhöriga i hemmet.4

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja IT-användningen inom sjukvården för att höja kompetensen och kunskapsnivån hos vårdpersonal.4

18. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen (1998:204) skall upphöra att gälla.3

19. Riksdagen beslutar att lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor skall upphöra att gälla.3

20. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning av 2 kap. 13 § regeringsformen samt en ny ordning för att skydda enskildas yttrandefrihet i nya medier.3

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till juridiska personer.3

22. Riksdagen begär att regeringen följer upp nuvarande utredning angående krisinformation med utgångspunkten att skapa en nationell Internetsajt för krisinformation.5

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten till ökad delaktighet i demokratin genom informationsteknik.3

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det virtuella forumet måste utformas så att beslutsfattare och medborgare kan kommunicera på samma villkor.3

1 Yrkande 5 hänvisat till LU.

2 Yrkandena 6 och 9 hänvisade till UbU.

3 Yrkandena 7, 8, 10–12, 18–21, 23 och 24 hänvisade till KU.

4 Yrkandena 13–17 hänvisade till SoU.

5 Yrkande 22 hänvisat till FöU.

4 En IT-politik för framtiden

Efter att under många år ha varit den ledande IT-nationen har Sverige nu rasat i den s k IT-ligan. För att återta en plats i toppen behöver Sverige hela tiden vara på alerten och ständigt se över regelverk och annat för att skapa möjligheter till en positiv utveckling på IT-området. För att detta ska bli möjligt krävs en aktiv statlig politik med medvetna och tydliga satsningar samt bra villkor. Andra länder som ligger långt fram på IT- området har gjort dessa medvetna val. IT-raset och de kärva tiderna inom IT-sektorn får inte leda till att IT-politiken havererar. Raset får ses som en rekyl på en snabbt växande bransch som växte för fort och utan urskiljning. På sikt kommer IT att revolutionera samhällen och människors möjligheter att både ta emot, producera och dela med sig av information. Denna insikt måste utgöra utgångspunkten i den svenska IT-politiken.

Vår önskan är att debatten kring IT förflyttas från infrastrukturen till innehållet och den stora potential som finns på tjänstesidan. Regeringens inriktning på IT-politikens område försvårar dock dessa möjligheter högst markant. Utan den grundläggande infrastrukturen är det svårt att diskutera tjänster och innehåll.

5 Digital infrastruktur

En god digital infrastruktur är en av grundförutsättningarna för att Sverige ska kunna befästa en topposition som IT-land. En heltäckande digital infrastruktur, tillgänglig för alla medborgare och företag, är ett nödvändigt steg för att kunna förverkliga idén om en digital allemansrätt. Redan i dag diskrimineras stora delar av befolkningen när det gäller tillgång till t.ex. ISDN och än mer ADSL. Denna diskriminerande tendens fortsätter och förstärks med den modell för utbyggnad av bredbandsnät som startats av regeringen och riksdagens majoritet.

Den obalans som i Sverige uppstått de senaste decennierna kan i ett längre perspektiv visa sig vara en lätt krängning i jämförelse med den kantring som sker i ett ojämlikt IT-samhälle. Det är en av statens grundläggande uppgifter att garantera lika tillgång till infrastrukturen för alla medborgare. Inte heller när det gäller den digitala infrastrukturen kan staten undandra sig detta ansvar, även om utbyggnaden givetvis bör ske i samverkan med andra aktörer. I den modell för utbyggnad av infrastruktur som regeringen använder undandrar sig staten sitt ansvar genom att använda en modell som gör att alla inte kommer att få tillgång till den nya tekniken, vilket blivit alltför tydligt under det gångna året. Ansvarig minister har bl.a. uttalat sig om att det ligger på kommunernas ansvar att tillgodose behovet av bredband.

I framtiden kommer med säkerhet bredbandstjänster att efterfrågas i stor skala, och det finns stora vinster i att ha världens bästa infrastruktur för digitala kommunikationer. Detta förutsätter att staten vågar göra de nödvändiga satsningarna för att skapa tillgänglighet för hushåll och företag i hela landet. EU följer glädjande nog samma linje som Centerpartiet förordar och säger i EU:s egen aktionsplan e-Europe 2005 att bredband och dess vida spridning är ett av huvudmålen för europeisk IT-politik. EU vill, liksom Centerpartiet, inom en snar framtid göra bredband lika tillgängligt som vanlig telefoni är idag.

Att regeringen, i en fråga som kan beskrivas som en av de enskilt viktigaste för ekonomisk utveckling i Sverige, valt att satsa på en halvmesyr är kortsiktigt och svårbegripligt. Centerpartiets slutsats är entydig: Det är dags att göra 2000-talets digitala infrastruktur tillgänglig för alla.

5.1 Utgångspunkter för den digitala infrastrukturen

Det är viktigt att formulera klara och tydliga riktlinjer om den digitala infrastrukturen. Den statliga politiken för digital infrastruktur bör utgå från tre tydliga kriterier:

1. Att trygga konkurrensen på tjänste- och operatörssidorna, som

är den mer dynamiska delen av IT-sektorn, genom ett nät öppet på lika villkor

för alla operatörer.

2. Att garantera likvärdiga förbindelser i hela landet.

3. Att ge förutsättningarna för en långsiktig planering som gör att nätet

blir skalbart i takt med att efterfrågan på kapacitet ökar.

Riksdagen begär att regeringen som riktlinje för den svenska IT-politiken antar de tre ovanstående punkterna.

5.2 Regeringen sviker och verkligheten ger Centerpartiet rätt

Vi kan konstatera att regeringens och dåvarande näringsministerns löften om att 97–98 procent av hushållen ska ha bredband två år efter det att regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla lades på riksdagens bord den 28 mars 2000 blev bara just löften. Centerpartiet var redan då starkt kritiskt till upplägget av bredbandsutbyggnaden. Regeringens proposition ger inte ett informationssamhälle för alla. Det ser vi tydligt nu. Fattiga kommuner sätts i en rävsax, och människor har inte råd att investera trots skattereduktion. En stor del av befolkningen får inte del av den nya tekniken.

Utvecklingen visar att Centerpartiets tre utgångspunkter som beskrivits tidigare i denna motion är riktiga. Likvärdiga förbindelser kommer så som utvecklingen ser ut inte att garanteras. För regeringen verkar det hela tiden ha varit viktigare att ha konkurrens på nätutbyggnaden än på tjänstesidan. Detta är olyckligt då det är tjänsterna som är den dynamiska delen av IT-sektorn. Det finns en tydlig kortsiktighet i den utbyggnad som nu sker i Sverige. En digital allemansrätt, där staten tar ansvar för att alla får del av den nya tekniken, ger ett betydligt bättre resultat än vad som nu är fallet. Med en digital allemansrätt sätts långsiktiga optimeringar av kapaciteten i fokus istället för kortsiktiga optimeringar som nu är fallet.

Regeringens IT-politik präglas av en låg ambitionsnivå vad avser att ge förutsättningar för en snabb utbyggnad av bredbandsförbindelser i hela landet. Mindre orter och kommuner kommer inte att kunna finansiera den del av bredbandsutbyggnaden som de förväntas stå för. Att binda samman landets olika kommuncentrum skapar inte den drivkraft som en digital allemansrätt gör. Det är nu nödvändigt att regeringen släpper på prestigen och erkänner att deras pågående program för utbyggnad av bredband inte är tillräckligt. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en strategi för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående av optisk fiber, till nära hemmet.

5.3 Garantera alla den digitala infrastrukturen

Som nämnts ovan behövs en strategi för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående av optisk fiber, till nära hemmet. Centerpartiet menar att en sådan modell är fullt rimlig att använda. Utbyggnaden av detta nät bör ske i ett statligt bolag som uppbär avgifter från de operatörer som tillhandahåller själva transporttjänsten – transmissionen. Det tål att påpekas att det på nätet ska råda fri konkurrens mellan operatörerna för att på så sätt stimulera framväxten av tjänster. Utbyggnaden kan beräknas kosta ca 60 miljarder kronor exklusive aktiva komponenter enligt de underlagsberäkningar som gjordes till IT-infrastrukturutredningen.

Den idag mest tilltalande modellen för att finansiera denna bredbandsutbyggnad är att använda 10 miljarder från statliga utförsäljningar till eget kapital i det statliga nätbolaget. Nätbolaget får sedan låna upp medel för en utbyggnad. Lånen bör avbetalas på 30 år, och bolaget bör åläggas att betala in vinstmedel motsvarande avkastningen på det egna kapitalet. Beroende på vilka intäkter man räknar med att bolaget får samt vad räntorna kommer att vara kan utslaget variera, men vi menar att det är fullt möjligt att efter 30 år ha betalat av lånen och efter de åren ha ett i stort sett oförändrat eget kapital.

Regeringen bör ta de nödvändiga steg som behövs för att genomföra det upplägg som beskrivits ovan. Vad som anförts om att bilda ett statligt nätbolag som garanterar ett finmaskigt bredbandsnät till nära hemmet bör ges regeringen till känna.

Till Centerpartiets glädje har EU-kommissionen tagit ett steg i rätt riktning när de nyligen tillkännagav att de är beredda att upplåta delar av EU:s strukturfonder till bredbandsutbyggnad. Det är viktigt att regeringen representerar Sverige väl i EU och därmed ligger på och jobbar för att detta initiativ ska bli verklighet. Detta bör ges regeringen tillkänna.

6 Mjukvarupatent – ett gissel

Centerpartiet finner det djupt olyckligt att EU blivit drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Nyligen röstade parlamentet igenom ett förslag på mjukvarupatent där Centerpartiet som en av få valde att rösta emot förslaget som helhet. Vi har sedan länge varit kritisk till hur den europeiska patentkonventionen tolkas av EPO. Konventionen är tydlig om att man inte ska kunna ta patent på programvara, algoritmer etc. Trots detta godkänner EPO patent på jpeg-standard, shoppingvagnar på Internet etc. – patent som vi menar är långt över gränsen för vad som ska vara patenterbart.

Mycket av diskussionen inom EU har handlat om gränsdragning och definition av ”datorrelaterad uppfinning” och mjukvara. Europaparlamentet röstade igenom ett antal förslag som försöker att förtydliga denna mycket odefinerbara skillnad. Centerpartiet hoppas att rådet lyssnar på dessa synpunkter så att direktivet åtminstone blir något bättre än det nuvarande förslaget.

Ett mjukvarupatent innebär ett slags praktiskt tankeförbud, då det med nödvändighet kommer att omfatta också ganska enkla lösningar. De bidrar därmed till att befästa den utveckling mot monopolsituationer som redan i dag alltför mycket präglar mjukvarumarknaden. En utveckling där patenträtten alltmer blir storföretagens rätt mot de enskilda innovatörerna är en stor fara, bland annat därför att det verkar förkvävande mot alla de entreprenörer som är basen för framtida tillväxt och välstånd.

En europeisk patenträtt som går på tvärs mot människors uppfattning av vad som är rätt och fel, som beviljar patent på lösa grunder och som ständigt sätter storföretagens rätt framför småföretagens är därför djupt olycklig. Patenträtten måste utformas så att den stödjer gemensamma europeiska ansträngningar att utveckla småföretagandet och välståndet i hela Europa. Den strävan kan inte EPO tillåtas hindra utan att inriktningen debatteras i öppna forum. Mot denna bakgrund är det angeläget att initiativ tas till en omförhandling av det nyligen tagna beslutet syftande till att undanröja möjligheten till patent på mjukvara. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Utbildning för en digital allemansrätt

Sverige har trots allt en bra position inför morgondagens IT-samhälle. En stor del invånare är datormogna, och många människor kommer närmast dagligen i kontakt med datorer. Ändå finns det många som fortfarande missgynnas. Datoranvändningen följer välkända sociala och ekonomiska mönster. IT har också en mycket tydlig bundenhet till ålder och kön. Yngre använder datorer mer än äldre, och män använder datorer mer än kvinnor. Likaså kommer alla inte att ha tillgång till den nya tekniken på grund av att de bor på platser där marknaden inte finner det kommersiellt intressant att bygga nät.

I ett samhälle som i allt större utsträckning förutsätter datorvana inte bara i arbetslivet, utan också i vardagen och för att ta del av alltfler offentliga tjänster, är det avgörande att denna vana finns hos alla, inte bara hos dem som är män, är yngre eller har kvalificerade arbeten. Särskilda åtgärder måste till för att ge alla en chans att ta till sig datortekniken. Men det gäller att lyssna till de presumtiva användarna och skynda långsamt. Man kan aldrig tvinga på någon ny teknik.

7.1 Ett kunskapslyft inom IT

Den starka position Sverige har, främst när det gäller ungdomarnas kunskaper om IT, bör, i enlighet med beskrivningen ovan, kompletteras med insatser för att ge alla invånare i Sverige möjlighet att bekanta sig med tekniken. Ett kunskapslyft inom IT bör formuleras på det sätt som statsmakterna formulerade målet om ett kunskapslyft inom engelska för några decennier sedan.

Detta kunskapslyft handlar inte i första hand om teknik. Paradoxalt nog handlar det inte heller om att lära ut något annat ämne. Snarare handlar det om att alla människor ska ha förtrogenhet med den kontaktyta mot andra tjänster som informationstekniken utgör. Det finns givetvis också en mängd specifika kunskaper som måste förmedlas till många människor, som hur man använder program för att leta efter information på Internet eller för att skicka och ta emot e-post.

Mot bakgrund av informationsteknikens snabba utveckling, som enligt alla bedömningar kommer att fortsätta under det närmaste decenniet, finns skäl att anta att morgondagens gränssnitt, dvs formen för kommunikation mellan människan och datorn, kommer att vara dramatiskt annorlunda. Samtidigt kommer tekniken att bli en del av vardagen för alla människor på ett helt annat sätt än i dag. Den avgörande insatsen som kan göras inom ramen för ett kunskapslyft är i så fall att få människor att kliva över vad som kan beskrivas som ”tekniktröskeln”. De som inte klivit över denna tröskel om tio år lär få det avgjort besvärligare i kunskapssamhället.

Regeringen bör därför initiera ett kunskapslyft inom IT. I samband med detta bör regeringen också bjuda in en mängd aktörer som kan vara behjälpliga i detta arbete. Självfallet är skolans huvudmän en viktig aktör liksom alla de folkrörelser som organiserar människor i alla åldrar över hela landet. Också företagarnas organisationer och fackföreningarna bör engageras. Regeringen bör för ett sådant kunskapslyft också ha beredskap att stödja insatserna ekonomiskt.

Inom ramen för detta kunskapslyft ligger att informationstekniken måste vara ett naturligt verktyg och jämställas med övriga läromedel i grundskolans och gymnasieskolans undervisning. Därav följer att lärarkompetensen fortlöpande måste kompletteras med kunskaper i IT-användning.

8 Utvecklad offentlig service via Internet

Den offentliga servicen via Internet spelar en mycket viktig roll. Offentliga institutioner bör vara föregångare i användningen av ny teknik för att förbättra kontakten med medborgarna och stärka insynen och delaktigheten i sitt eget arbete. För myndigheterna finns det stora vinster att göra i att kunna erbjuda medborgarna bättre information och service samtidigt som myndigheterna kan spara pengar genom att utveckla sk intelligenta tjänster. Dessutom finns det en viktig uppgift i att leda utvecklingen av kvalitetsinnehåll på Internet. Att reglera Internet är inte önskvärt och dessutom svårt på grund av dess gränsöverskridande natur. Det är inte heller önskvärt att särreglera Internet i förhållande till andra medier. Däremot finns det en roll i att dels skapa innehåll som gör det attraktivt att använda tjänsterna, dels föregå med gott exempel.

Arbetet med att utveckla den offentliga servicen med intelligenta tjänster via Internet måste drivas med kraft. RFV har lagt ned ett stort arbete på att anpassa sina tjänster för att utnyttja Internet som medium. I processen har det också uppdagats ett stort behov av att se över lagstiftningen för att göra det möjligt att hantera och lämna ut information digitalt. Ett sådant förslag lämnades från RFV till regeringen 1999 och har gett upphov till en dialog mellan RFV och Socialdepartementet.

Centerpartiet menar att regeringen valt en onödigt passiv hållning i frågan och själv borde ta initiativ för att underlätta för myndigheter att erbjuda digitala tjänster. På sikt bör regeringen kräva av myndigheter att de erbjuder samtliga tjänster som intelligenta tjänster. Centerpartiet menar att detta mål bör sättas till den 1 januari 2006 och att det får ankomma på regeringen att begära underlag från berörda myndigheter att inkomma med förslag till hur detta kan ske och att därefter återkomma till riksdagen med förslag som gör detta möjligt. Vad som anförs om att myndigheter ska erbjuda samtliga tjänster som intelligenta tjänster från och med den 1 januari 2006 bör ges regeringen till känna.

Målsättningen bör vara att en medborgare i behov av kontakt med myndigheter ska kunna få denna kontakt utifrån sin situation, inte efter hur myndigheter är organiserade eller hur uppgifter delas mellan myndigheter. Ett typexempel är hur de som vill starta företag måste ta kontakt med PRV och RSV men vanligen också med försäkringskassan för att se över sitt skydd. NUTEK har gjort ett förtjänstfullt arbete på detta område genom den så kallade startlinjen, men myndighetskontakterna är i sig ännu inte samordnade. Idén om en ”one-stop-shop”, en myndighetskontakt, finns t.ex. i de medborgarkontor en del kommuner har byggt upp och borde återfinnas i en modern, serviceinriktad, statsförvaltning. Det bör ankomma på regeringen att ge erforderliga uppdrag åt myndigheter och tillskjuta medel inom ramen för utgiftsområdena för att åstadkomma detta. Detta bör ges regeringen till känna.

8.1 Lättillgänglighet för alla medborgare

Statsförvaltningen har ett särskilt stort ansvar för att minska den digitala klyftan mellan medborgare. Det finns en risk att en forcerad övergång till intelligenta tjänster i stället bidrar till att öka gapet mellan människor då alla medborgare inte har tillgång till tjänsterna eller kunskap och självförtroende för att utnyttja dem. En avgörande aspekt på de intelligenta tjänsterna är därför användarvänligheten.

Som var och en som sökt offentlig information via Internet kan konstatera är denna av mycket skiftande kvalitet i dag. Det räcker inte heller med att ha ett användarvänligt gränssnitt för normalanvändaren utan informationen måste kunna presenteras utifrån användarens situation. Funktionshindrade och äldre är exempel på två kategorier användare som har behov av specialanpassade gränssnitt för att kunna tillgodogöra sig den funktionalitet andra användare har tillgång till. Frågan om utformning av användargränssnitt har i stor utsträckning varit eftersatt i den svenska IT-diskussionen.

Internationellt, och i Sverige, förekommer tvärvetenskaplig forskning inom området, kallat interaction design. Som ett led i att öka den offentliga sektorns IT-baserade service till medborgarna bör regeringen ta initiativ för att stärka forskningen kring detta i Sverige och att sprida resultaten. Ett sådant uppdrag bör ges till Vetenskapsrådet. Detta bör ges regeringen till känna.

Myndigheters IT-baserade information bör alltid utgå från användarens, dvs medborgarens, situation. Därför bör regeringen också i regleringsbrev till myndigheterna lägga in ett uppdrag att se över hur väl olika grupper har tillgång till myndigheternas IT-baserade information. Exempelvis borde bilder och ett lättförståeligt språk vara självklara alternativ för de användare som vanligtvis inte söker IT- baserad information eller för användare med förståndshandikapp. Vad som ovan anförs om ökad användarvänlighet i myndigheternas IT-baserade information bör ges regeringen till känna.

Många gånger är det män som arbetar med att utforma framtidens offentliga service via Internet. Mot bakgrund av detta kan det vara på sin plats att regeringen aktivt arbetar för att ett genustänkande hela tiden ska genomsyra arbetet. Initiativ bör tas för att ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra IT-utvecklingen inom den offentliga sektorn och då också kopplat till webbaserade tjänster. Detta bör ges regeringen till känna.

Två miljoner människor över 16 år saknar tillgång till Internet. För att nå dem och därigenom försöka överbrygga IT-klyftan bedriver sju myndigheter sedan 1999 ett försök med medborgarterminaler. 140 terminaler har placerats ut på 100 platser, framför allt i invandrartäta områden och i områden med hög andel pensionärer. Försöket har varit mycket lyckat, och undersökningar visar att en större satsning kan spara stora belopp åt samhället. Men nu avvecklas detta projekt eftersom pengarna är slut och inget uppdrag om en fortsättning kommit från regeringen.

Regeringen talar om ett informationssamhälle för alla, men idag står två miljoner människor utanför sådant som 24-timmarsmyndigheten. Centerpartiet anser att regeringen begår ett misstag om de inte driver projektet med medborgarterminaler vidare. Detta handlar om att ge alla medborgare en möjlighet att ta del av IT-samhället. Vad som ovan anförs om fortsättning av projektet med medborgarterminaler bör ges regeringen till känna.

9 IT och sjukvård

Det är viktigt att utveckla IT-användningen i svensk vård och omsorg. Detta kommer att kunna bidra till en ökad kvalitet, effektivitet och tillgänglighet inom vården och på så sätt skapa en tryggare vård och högre livskvalitet för patienter, anhöriga och personal.

Det är dock nödvändigt att visa försiktighet eftersom det är lätt att man kastar sig in i att bygga upp system och program. När sedan någon annan ska börja utnyttja dem görs det inte i den utsträckning som var planerat. Behovet av kommunikation är stort, och vikten av ett interaktivt system måste betonas. Vi får inte glömma patienternas och personalens värderingar och attityder. Vi måste lära oss mer om vad de tycker och tänker. Personal, patienter samt anhöriga är användarna och bör i den grad de berörs involveras i arbetet med att utforma IT-användningen inom sjukvården. Tanken om IT inom vård och omsorg måste innebära att användarna står i centrum. Detta bör ges regeringen till känna.

IT är enligt vår mening ett sätt att komma till rätta med åtminstone en del av de problem som finns inom vården. Vi måste börja använda IT och samtidigt utmönstra gamla metoder som inte längre fungerar. För att klara vården i framtiden behövs ytterligare satsningar på den hjälp som IT-utvecklingen ger. Denna hjälp består till exempel av att dela på de kunskaper som finns och använda telemedicin istället för att samtliga landsting ska ha egna specialistcentrum. Nätverksmiljöer för utbildning och kontinuerlig vidareutbildning av vårdpersonal och patienter är ett annat exempel som bidrar till en effektivare vård. Förenklad administration och snabbare framtagande av viktiga kunskaper, med både bättre diagnostisering och behandling som följd, är en ytterligare effektiviseringsvinst av ökad IT-användning.

Centerpartiet betonar dock vikten av att de etiska frågorna inte glöms bort i diskussionen om IT:s möjligheter. Tekniken får aldrig ersätta den mänskliga kontakten mellan vårdare och patient, den kan endast bli ett komplement. Vi kan inte bara fråga oss när vi kan använda oss av IT i vården, utan frågan om när vi behöver människor i vården är alltid den mest centrala.

Satsningen på IT inom sjukvård berör enligt vår mening främst fyra områden; samordning, behandling, anhörigstöd och kompetensutveckling. Enligt KK-stiftelsen krävs en summa av 500 miljoner kronor under en femårsperiod för att möjliggöra implementering av olika projekt inom dessa områden. Centerpartiet anser att det är väl motiverat att investera denna summa i ett antal långsiktiga och utvecklingsbara lösningar i en verksamhet som omsluter ca 200 miljarder kronor och som nu präglas av kortsiktiga nödlösningar.

9.1 Samordning

IT inom vården kan bidra till ökad samordning och förenklad samverkan mellan olika vårdgivare i hela vårdkedjan. Centerpartiet anser att det är viktigt att utveckla ett IT-stöd för att höja kvaliteten och effektivisera informationsutbytet mellan samtliga aktörer i vårdkedjan. Målet är att komma bort från en långsam, pappersbunden, faxbaserad och ofta osäker rutin.

För patienter som rör sig i vårdkedjan, det vill säga de som är i kontakt med fler än en aktör, är det naturligt att information om diagnos och pågående behandling sprids ut hos t ex landsting, vårdcentral, kommunal hemtjänst och det egna hemmet. Ju fler kockar desto sämre soppa brukar det heta, och vården är inget undantag. Därför måste vi satsa på IT-stöd som underlättar samverkan. Nätverket kring patienten måste få aktuell information, vilket innebär att samtliga i vårdkedjan vet vad som nyss gjorts och vad som ska göras. Detta minskar starkt riskerna för missförstånd och ger en kvalitativ, uppföljande och ekonomisk vård. Vad som ovan anförts om att vi måste satsa på IT-stöd som underlättar samverkan i vården bör ges regeringen till känna.

9.2 Behandling

Centerpartiets vision är en hälso- och sjukvård utan barriärer, och med hjälp av sk telemedicin kan detta bli verklighet. Alltför många sjuka i dag slussas fram och tillbaka inom vårdkedjan. I stället för att i onödan skickas långväga till ett specialistsjukhus kan patienten få vård på ett mindre sjukhus eller vårdcentral i närheten, där personalen via nätet kopplar upp sig till en specialist.

Telemedicin är alltså ett alternativ som erbjuder experthjälp på distans, vilket kan leda till en effektivare och mer kvalitativ vård till lägre kostnad. Det blir allt svårare att anställa sjukvårdspersonal, på alla nivåer och inom alla områden, och i och med att 40-talisterna går i pension går vi mot vad man skulle kunna kalla en kris. Att kunna dela på den kunskapsbank som finns ter sig därför än viktigare. Telemedicin kan dessutom användas internationellt, vilket innebär att sjukvårdspersonal i Sverige kan få hjälp med svåra eller ovanliga fall från specialister i andra länder. Vad som ovan anförs om telemedicinens nationellt och internationellt potentiella användningsområden bör ges regeringen till känna.

IT inom området behandling av patienter är även ett framgångsrikt koncept hos människor med olika funktionsnedsättningar. För dessa personer har ny teknik inneburit ett hjälpmedel eller rentav ett läkemedel. Olika IT-lösningar har varit mycket framgångsrika för att hjälpa personer med funktionsnedsättningar till ett enklare liv.

Exempelvis har innovationscentret Certec i Lund utvecklat Minimetern, vars syfte är att med modern och billig teknik hjälpa svårt hjärnskadade människor som bara kan uttrycka sig med blinkningar, gapningar e t c, att kommunicera. Minimetern ger ansiktsrörelser en kommunikativ betydelse och kan därigenom ge personen ifråga ett språk. Centerpartiet anser att forskning och utveckling inom detta område är mycket viktigt.

9.3 Anhörigstöd

En stor del av all vård sköts idag av någon närstående. Deras behov av kunskap om sjukdomar och kontakter med sjukvården är stort. Idag kan dock även anhöriga dra nytta av olika IT-verktyg, som exempelvis bildtelefoni eller IT-baserade stöd där de kan hämta information om sjukdomen, ställa frågor och få hjälp i den dagliga omsorgen.

För anhörigvårdare kan dessa verktyg bidra till minskad isolering och ensamhet, ökat självförtroende och ökad säkerhet, ökad tillfredsställelse och nöjdare tillvaro, ökad beredskap och kunskap att hjälpa och stödja. Centerpartiet anser att det är positivt att anhörigvårdare med hjälp av IT-verktyg kan öka sina kunskaper och ta makt över sin situation. Vad som ovan anförs om vikten av IT-verktyg som anhörigstöd bör ges regeringen till känna.

9.4 Kompetensutveckling

Behovet av vidareutbildning och kompetensutveckling kommer att bli en av de mest brännande frågorna inom framtidens vård och omsorg. Vi måste redan nu börja förbereda oss för den stora anstormningen av vårdkrävande åldringar mellan 2020 och 2030. Detta stora behov kräver ett mer flexibelt utbildningssystem än i dag. Här kan IT vara ett hjälpmedel. Genom datorteknologi kan kunskaper, kurser och utbildningar bli tillgängliga för större personalgrupper. Centerpartiet ser gärna en framtid med ett internationellt nätverk där vårdpersonal i olika delar av världen kan ta del av varandras kunskaper.

Ny teknologi är också en förutsättning för att kunna leva upp till dagens krav på livslångt lärande och för att klara av att hämta information från det ständigt, rekordsnabbt växande kunskapsflödet. Dagens utbildning sker bäst i nätverk, i samarbete med andra. Det handlar om aktivt lärande och problemlösning, till skillnad från korvstoppning. I dag kan det här ske på distans och oberoende av tiden, något som inte var möjligt för tio år sedan. Centerpartiet vill främja IT-användningen inom sjukvården för att höja kompetens och kunskapsnivå hos vårdpersonal. Vad som ovan anförts om att främja IT-användningen inom sjukvården för att höja kompetens och kunskapsnivå hos vårdpersonal bör ges regeringen till känna.

10 IT och PUL

Centerpartiet eftersträvar att utöka den reella yttrandefriheten, vars och ens möjligheter att göra sig hörd och få uttrycka sina åsikter. Främst handlar det om att ta vara på de möjligheter Internet erbjuder. Det fria ordet är emellertid inte skyddat på individuell nivå av yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna, som i stället tar fasta på etablerade aktörer inom medier. Bland annat detta förhållande har gjort det möjligt att inskränka yttrandefriheten på Internet t ex med PUL (personuppgiftslagen) och BBS-lagen (lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor).

Enligt de erfarenheter som vunnits än så länge har PUL och BBS-lagen inte bidragit i den utsträckning den borde till att skydda enskildas integritet. I stället har de kommit att användas för att förhindra det fria ordet och undvika prövning av innehållet i yttranden. Det skydd dessa lagar ska erbjuda för övergrepp kan i all huvudsak tillgodoses genom andra lagar. Centerpartiet har upprepade gånger krävt långtgående förändringar av PUL och ett intensifierat arbete för att värna det fria ordet. Detta är uppenbarligen en oframkomlig väg, och Centerpartiet menar då att den enda lösningen är att upphäva PUL och BBS-lagen. Riksdagen bör besluta att upphäva PUL och BBS-lagen.

En lagstiftning om större individuell yttrandefrihet bör i huvudsak ske inom ramen för en förstärkt yttrandefrihet i regeringsformen. Vi är därmed också kritiska till den nya lagstiftning som innebär godkännandeförfaranden och avgifter för yttrandefrihetsskydd av hemsidor. Vi ser två demokratiskäl för detta, nämligen orimligheten i att medborgare ska behöva betala för att utrycka sin åsikt och att en myndighet ska godkänna enskilda personers yttranden. Detta kan föra med sig dels att personer tvekar inför att uttrycka sin åsikt på grund av kostnaden, dels att det finns en risk för godtycklighet från myndighetens sida. Centerpartiet menar att lagen istället borde innehålla förstärkt medborgerlig yttrandefrihet. IT skapar helt nya möjligheter för människor att kommunicera och göra sin röst hörd. Det är en positiv utveckling, och det ligger i yttrandefrihetens anda att sådana nya möjligheter bör tas till vara.

För att uppnå en mer individualiserad yttrandefrihet, förutom avskaffande av PUL, bör 2 kap. 13 § RF utredas med inriktning mot större restriktivitet i möjligheten att inskränka yttrandefriheten. Detta avser såväl de allmänt hållna formuleringarna i första stycket som den generella möjligheten att begränsa yttrandefriheten så länge begränsningen avser form och inte innehåll i tredje stycket. Även en ny ordning där yttrandefrihetsgrundlagen i tillämpliga delar kan skydda enskildas yttrandefrihet i nya medier bör prövas. Regeringen bör därför utreda 2 kap. 13 § RF samt se över en ny ordning för att skydda enskild yttrandefrihet i nya medier.

Samtidigt med detta måste regeringen intensifiera det arbete som görs inom ramen för EU för att förändra dataskyddsdirektivet syftande till att stärka yttrandefriheten i hela unionen. Särskilt angeläget är det att nu förhindra en utvidgning av dataskyddet till att omfatta juridiska personer. Vad som ovan anförts om behovet av att förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till juridiska personer bör ges regeringen till känna.

11 IT och krisinformation

Internet har blivit en av de viktigaste informationskällorna. När större händelser som exempelvis terrorattacker eller kärnkraftsolyckor inträffar är det hit många vänder sig för information om det senaste. Alternativet är då de nyhetssajter som tidningar och TV-kanaler driver. Problemet är då att dessa ofta inte klarar den stora anstormning av besökare som letar information. Systemen är helt enkelt inte dimensionerade för den belastning som uppstår.

Centerpartiet anser dessutom att detta informationsansvar inte bör ligga på privata initiativ. Detta är statens ansvar, och vi förordar en statlig Internetsajt för krisinformation. En sådan sajt kan byggas med mer avancerad teknik som klarar den anstormning av besökare som större händelser ofta medför. Riksdagen begär att regeringen följer upp nuvarande utredning på området med utgångspunkt i att skapa en nationell Internetsajt för krisinformation.

12 IT och demokrati

För demokratin kan IT komma att ha en än större betydelse än idag. Tekniken möjliggör för oss att skapa arenor där medborgare kan bemöta beslutsfattarna, där information inte bara kan spridas utan också diskuteras, där de lokala gemenskaperna kan ha ett närmast permanent torgmöte. På så sätt kan fler bli delaktiga, också de som idag tycker att det tar för mycket tid att delta på traditionellt sätt. Deltagande är inte bara upp till medborgaren själv. Politiken måste skapa förutsättningar för medborgare att delta i demokratin.

Tekniken ger oss möjligheten att öka delaktigheten. Inte genom att ersätta det traditionella mötet mellan politiker och medborgare, men väl komplettera. Ett virtuellt möte i ett digitalt stadshus kan inkludera även de medborgare som bara har 15 minuter över. Där kan också dessa personer delta, ge synpunkter och tas på allvar. Denna komplettering är inte ett hot mot de traditionella demokratiska systemen – snarare tvärtom. Erfarenheter från Sverige, övriga EU och USA visar att där man satsat på det virtuella deltagandet i politik, där går också det verkliga deltagandet upp. De människor man lär känna digitalt vill man gärna också träffa. Vad som ovan anförts om att informationstekniken kan leda till ökad delaktighet i demokratin bör ges regeringen till känna.

Men detta sker inte av sig självt. Om beslutsfattarna utgår från att medborgarskap främst är något passivt och att deltagande utövas vart fjärde år, återspeglas det också i hur man utformar det digitala forumet. Medborgarna måste kunna kommunicera med politiker och tjänstemän i kommun-, stadsdels- såväl som statsförvaltning – och dessutom kunna lita på att få ett svar. Alltför många har negativa erfarenheter av diskussionsforum, digitala anslagstavlor och diskussionslistor. Förklaringen till detta är ofta att beslutsfattarna inte finns i det digitala forumet. Dessa forum tas inte seriöst eftersom intresserade medborgare söker beslutsfattarna. När dessa inte finns där faller meningen med ett digitalt forum. Vad som ovan anförts om att det virtuella forumet måste utformas så att beslutsfattare och medborgare kan kommunicera på samma villkor bör ges regeringen till känna.

Att rösta via informationsteknik är en mer komplicerad fråga. Inom EU har ett flertal digitala omröstningar genomförts med gott resultat, och möjligheten till detta är en prioriterad fråga i unionen. Centerpartiet ställer sig liksom EU positiv till detta, men bara när säkerhet kan garanteras.

Stockholm den 30 september 2003
Sven Bergström (c)
Lena Ek (c)	Rigmor Stenmark (c)
Åsa Torstensson (c)	Roger Tiefensee (c)
Anders Larsson (c)	Jörgen Johansson (c)