Internationellt arbete gällande HBT

Motion 2002/03:U287 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN-sammanhang bör verka för att en konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet antas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja attitydförändring i länder med en negativ värdegrund gentemot homo-, bisexuella och transpersoner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU bör driva att fastställelse av nytt juridiskt kön skall erkännas i samtliga EU-länder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ambassadrapporteringen och vikten av att ge anställda inom utrikesförvaltningen utbildning i HBT-kompetens.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sidas regleringsbrev.

Riksdagens HBT-grupp

Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Vår utgångspunkt är att det i dag råder brister i svensk lagstiftning och praxis. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.

Våra utgångspunkter

Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering, men även i lagstiftningen.

Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU 1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”

Trots dessa ställningstaganden diskriminerar lagstiftningen homosexuella och bisexuella samt även transpersoner. Transpersoner är individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens.

I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i utrikesutskottet.

Sveriges internationella arbete

I många länder är homosexualitet förbjuden. Enligt Amnestys beräkningar uppgår antalet sådana länder till ett drygt 70-tal. Dödsstraff är påföljden för homosexuella handlingar i vissa länder. I andra länder kan religion och kulturtraditioner göra det svårt att leva som homo-, bisexuell eller transperson även om detta inte är förbjudet. Därför bör Sverige i alla internationella sammanhang arbeta mot att HBT-personers rättigheter kränks samt främja attitydförändring i länder med en negativ värdering av homo-, bisexuella och transpersoner, till exempel i FN eller EU samt i samtliga bilaterala kontakter. Sverige bör i FN-sammanhang verka för att en konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet antas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det bör vara ett krav för medlemskap i EU att dessa grupper skall ha samma grundläggande rättigheter som alla andra i ansökarlandet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Erkännande av juridiskt kön

Ett fall som nyligen varit uppmärksammat är den svenska som stadigvarande bor i Frankrike och har genomgått behandling bekostad av egna medel utomlands. Hennes ansökan om ny könstillhörighet behandlades inte av Socialstyrelsens rättsliga råd eftersom den saknade det läkarutlåtande som anses vara nödvändigt. Att hon redan sedan en lång tid levde i Frankrike som kvinna och inte ansökte om några tillstånd för könskorrigerande operationer i Sverige ansågs inte vara skäl nog att lätta på praxisen om läkarutlåtande. Kvinnan reser mycket i sitt jobb och de ytterligare månader det tog att få ett svenskt läkarutlåtande och åter inkomma med en ny ansökan försvårade hennes arbete avsevärt. Likaså försvårades hennes kontakter med sin bank i Frankrike eftersom hon tvingades leva utan giltiga ID-handlingar som hon kunde legitimera sig trovärdigt med.

För en utländsk medborgare som söker uppehållstillstånd och senare svenskt medborgarskap ställs inga krav på att han/hon ska kunna bevisa sin juridiska könstillhörighet. Två personer med transsexuell bakgrund som bor i utlandet och sedan flyttar till Sverige behandlas således olika om den ene är svensk medborgare. Och det är på den svenska medborgaren de tyngre kraven ställs.

Vad gäller könskorrigering bör Sverige i EU driva att fastställelse av nytt juridiskt kön skall erkännas i samtliga EU-länder. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Sida

Vi anser också att Sverige i samband med biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för. Sidas regleringsbrev bör ändras i denna riktning så att man vid biståndsgivning tar särskild hänsyn till HBT-personers rättigheter.

Det bör också i Sidas regleringsbrev framhållas att behovet av särskilda kapacitetshöjande insatser riktade till HBT-personers egna organisationer är stort och bör prioriteras exempelvis såväl genom det bilaterala MR-stödet som genom stödet till utvecklingssamarbeten genom enskilda organisationer. Det bör också vara prioriterat i dessa hänseenden att förmedla detta förhållningssätt till övriga avtalsparter såsom till exempel enskilda organisationer som erhåller Sidastöd. Likaså bör det i Sidas regleringsbrev framgå att i svenska HBT-organisationers stöd till uppbyggnad och kapacitetshöjning av HBT-organisationer i utvecklingsländer och i Central- och Östeuropa genom enskilda organisationer bör egeninsatsen i utvecklingssamarbeten fastställas till 10 procent i likhet med exempelvis ungdomsorganisationernas egeninsats. Det bör också tydligt i Sidas regleringsbrev framgå att det ligger ett stort ansvar på Sida att tydligt implementera HBT-perspektiven i policydokument som Sida använder för styrning av sin verksamhet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

HBT-kompetens

Avseende utlandsmyndigheternas roll i asylprocessen är det viktigt att tillförlitlig information finns om HBT-personers situation i länderna. Ambassadrapporteringen bör därför omfatta situationen för HBT-personer i länderna. I syfte att uppnå en tillförlitlig ambassadrapportering i detta hänseende är det viktigt att ge anställda inom utrikesförvaltningen utbildning i HBT-kompetens. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 21 oktober 2002
Ulf Holm (mp)
Hillevi Larsson (s)	Birgitta Ohlsson (fp)
Lars Ohly (v)	Johan Linander (c)