Insatser mot terrorism och våldsbejakande extremism

Motion 2020/21:3277 av Johan Pehrson m.fl. (L)

av Johan Pehrson m.fl. (L)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver genomföra samtliga åtgärder i sexpartiöverenskommelsen om terrorism från 2017, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utvärdering av myndighetstillhörigheten för det nationella centret mot våldsbejakande extremism och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om analys av hur den regionala samordningen mot radikalisering kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om höjda minimistraff för terroristbrott och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förberedelse till resa i terrorismsyfte och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskild straffskala för grova brott gällande finansiering av terrorismresor och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bestämmelsen om olovlig kårverksamhet och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om brottsutredning i fråga om s.k. återvändare och tillkännager detta för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förebyggande arbete på lokal nivå och tillkännager detta för regeringen.
  10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barn under 18 år till vårdnadshavare som rest utomlands för terrorverksamhet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om europeiskt samarbete mot terrorism och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Den öppna demokratin måste värnas. Terrorismen är ett grundläggande hot mot demokratin, det öppna samhället och enskilda människors liv och trygghet. Det extremistiska våldet och terrorismen kan slå urskillningslöst, till exempel mot de människor som råkar befinna sig på en plats när våldshandlingen utförs, men det kan också vara riktat mot människor och grupper som utpekas som motståndare. Konstnärer, författare, journalist­er och opinionsbildare kan hotas och utsättas för brott för det de skriver, gör och säger. Judar, muslimer, hbtq-personer, människor med mörk hudfärg eller människor från andra länder kan vara måltavlor för det de är.

Drygt 2000 personer bedöms enligt Säkerhetspolisen finnas inom den våldsbejakan­de islamistiska miljön. Ytterligare sammanlagt omkring 1000 personer bedöms finnas inom den högerextremistiska respektive vänsterextremistiska miljön.

Den nazistiska rö­relsen har vuxit i styrka och synlighet, och ett antal mord och grova våldsdåd kan knytas till denna miljö. I augusti 2020 presenterade Försvarshögskolan en rapport som visar att den svenska radikalnationalistiska miljön sprider ett narrativ som har potential att radikalisera individer och inspirera till våldsdåd. Studien lyfter behovet att bredda synsättet på radikalnationalistiska miljöer, från att enbart fokusera på nationalsocialistiska organisationer till att även studera olika konstellationer och nätverk inom alternativhögern.

Ökad uppmärksamhet bör också riktas mot problemet med så kallade ensamvargar, som visserligen kan drivas av politiska motiv men inte tillhör något fast nätverk. Under de senaste åren har antalet fall av terrorattentat och våldshandlingar som genomförts av ensamagerande gärningspersoner med ideologiska motiv ökat i västvärlden, konstaterar Säkerhetspolisen.

Arbetet mot terrorism är tätt sammanflätat med arbetet för att förebygga och mot­verka radikalisering till våldsbejakande extremism. Den våldsbejakande extremismen hotar såväl demokratins institutioner som människors liv och frihet. Därför behövs långsiktiga och uthålliga insatser, vad gäller både att förhindra och bekämpa brottsliga handlingar och att förebygga våldsbejakande extremism.

Liberalerna har under lång tid varit drivande för att öka samhällets motståndskraft mot den våldsbejakande extremism. Det var ett liberalt statsråd som beställde de första nationella rapporterna om våldsbejakande extremism, som handlade om radikal islamism, vit makt-miljön och den autonoma miljön. Liberalerna har medverkat till två sexpartiöverenskommelser under förra mandatperioden om terrorism. Men det behöver göras mer.

Liberalerna medverkade till de två sexpartiöverenskommelser som gjordes under den förra mandatperioden, 2015 respektive 2017, angående det fortsatta arbetet mot terrorism. Vi välkomnar att det därmed finns en bred och blocköverskridande samsyn om många frågor, men det som ingår i överenskommelserna är inte tillräckligt för att skapa effektiva åtgärder mot terrorism och våldsbejakande extremism. Dessutom är det viktigt att regeringen genomför samtliga åtgärder i överenskommelsen.

Sverige var det europeiska land efter Belgien från vilket flest människor per capita reste för att strida för den islamistiska terrorrörelsen IS. Cirka 300 svenskar reste under de gångna till Syrien eller Irak för att ansluta sig till IS eller andra terrorgrupper eller för att ge stöd åt det terroristiska statsbygget. Ett antal av dem har dött, men många har återvänt medan andra är kvar i fångläger. Ett 40-tal av dessa utreds eller har utretts för krigsförbrytelser.

Ungefär hälften av IS-resenärerna bedöms ha återvänt. Det vore farligt att tro att de vänder hem därför att de har brutit med en extremistisk ideologi. Tvärtom kan det förut­sättas att många kommer att fortsätta arbeta på hemmaplan för att stötta terrorverksam­het och dra in fler. Sverige är ett av de länder i Europa som, i förhållande till sin befolk­ning, har varit en särskilt stor rekryteringsbas.

I detta sammanhang bör det än en gång betonas att terrorism inte är något som kom­mer utifrån. Även om flera internationella terroriströrelser har förankring på svensk mark är våldsbejakande extremism och terrorism också en inhemsk företeelse.

Sverige måste förstärka sitt arbete på flera plan. Vi behöver fortsätta ett långvarigt arbete för att motverka radikalisering till våldsbejakande rörelser, bedriva underrättelse­arbete rörande dessa grupperingar och ingripa för att hindra ny terrorrelaterad brottslig­het. Alla ansträngningar måste ske för att de som begått terrordåd utomlands ställs inför rätta. Rättsstatens principer ska upprätthållas.

Arbetet mot terrorism och radikalisering till våldsbejakande extremism handlar inte bara om lagar. Ska vi effektivt få människor att vända extremismen ryggen och inte lockas in i den våldsbejakande spiralen måste lokalsamhället rustas. Så kan radikali­seringens drivkrafter hållas tillbaka och demokratin värnas.

Arbetet mot våldsbejakande extremism

Den 1 januari 2018 inrättades ett permanent center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet, Brå. Liberalerna har länge velat ha en större långsiktighet i arbetet, varför vi i sak välkomnar att verksamheten har permanentats. Vi påminner dock om att vi invände mot att denna verksamhet hamnar under en expertmyndighet med ansvar för forskning och statistik men utan koppling till det dagliga operativa arbetet. Brottsförebyggande rådet hade i sitt eget remissyttrande avvisat en sådan lösning. Vi står fast vid att den nationella stödfunktionen mot våldsbejakande extremism borde ha lagts under Polismyndigheten.

Sverige behöver arbeta långsiktigt för att bekämpa grogrunden för att unga radikaliseras. Enligt Säkerhetspolisens rapport om våldsbejakande islamistisk extremism tenderar våldsbejakande ideologiska miljöer framför allt att uppstå i områden med utbrett utanförskap. Det handlar inte minst om att vända utvecklingen i utsatta områden, där polisen beskrivit hur bland annat fundamentalister påverkar de boende.

Nästan hälften av Europas jihadister har varit involverade i någon form av kriminalitet, enligt en brittisk forskningsrapport. Svenska polisens operativa avdelning, Noa, skriver: ”Polisen ser en tydligare koppling än tidigare mellan organiserad brottslighet och brottslighet med politiska eller religiösa motiv, t.ex. bland individer kopplade till jihadistgrupper.” Vidare konstateras i en rapport från Institutet för framtidsstudier att kriminella och radikala jihadistiska miljöer ofta överlappar varandra.

Det är viktigt att samhällets samlade insatser mot extremism vägleds av kunskap om hur den våldsbejakande extremism hänger ihop med annan typ av brottslighet. Det gäller dels både småbrottslighet och grov organiserad brottslighet, men också kopplingen till hedersrelaterat våld och förtryck. Därför vill Liberalerna att Centrum mot våldsbejakande extremism får i uppdrag att ta fram kunskap och vägledning för arbetet mot extremism när det överlappar annan brottslighet, i synnerhet organiserad brottslighet och hedersrelaterat våld och förtryck. I budgetpropositionen för 2021 föreslås utökade medel för CVE för att centrets verksamhet ska kunna utvecklas, vilket Liberalerna välkomnar.

Trots ambitiösa satsningar brister det fortfarande i samordningen mellan olika in­satser för att förebygga radikalisering. Det är också alldeles för svårt att få hjälp. Vi anser att en ny funktion bör införas på regional nivå för att ta fram lägesbilder, göra riskbedömningar och samordna de insatser som kan behövas på grund av varningssig­naler som har fångats upp av olika samhällsaktörer: socialtjänst och skola, men också polis och säkerhetspolis. Med tanke på att känsliga personuppgifter hanteras är det naturligt att även denna regionala funktion ligger inom polisen. Det behövs en fördjupad analys av frågan om hur den regionala samordningen kan stärkas.

Detta arbete ska främst ske tillsammans med skolan och socialtjänsten i syfte att förebygga att fler radikaliseras, men inte minst för att förhindra ny rekrytering. Skolan, socialtjänsten och även andra aktörer kan tillsammans med lokal polis tidigt identifiera personer och direkt erbjuda dem råd och stöd för att inte fastna i miljöer där de radikali­seras.

Vi anser att Sverige kan lära mycket av det förebyggande arbete som har byggts upp i Frankrike efter attackerna mot det franska samhället. Den franska stödlinjen mot radi­kalisering är väl utbyggd, och det finns ett brett och systematiskt arbete mellan olika samhällsaktörer för att fånga upp larmsignaler.

I Sverige är det däremot alltför svårt att få hjälp för enskilda som känner oro för att någon är på väg att radikaliseras. Regeringens bidrag till den nationella stödtelefon som drevs av först Röda Korset och sedan Rädda Barnen upphörde den 1 maj 2018. Telefon­linjen drevs vidare med Rädda Barnens egna medel fram till årsskiftet 2018/19, varefter den avvecklades för att återstarta först i mars 2020 och då med ny finansiering. Det är oroväckande att det från offentligt håll inte finns en större långsiktighet i stödet till anhöriga som är oroliga för att deras närstående radikaliseras.

Stoppa finansiering av extremistiska verksamheter

Sverige behöver göra mer för att förhindra finansiering av organisationer som motverkar demokratin och stödjer våldsbejakande extremism. Det har framkommit i en rad rapporter att verksamheter med nära kopplingar till våldsbejakande extremism erhållande omfattande resurser genom offentliga stöd. ”Genom statliga eller kommunala bidrag får skolverksamheten ta del av miljontals kronor i offentliga medel vilket på sikt kan bidra till ytterligare radikalisering och tillväxt i extremistmiljöerna,” skriver Säkerhetspolisen. Såväl vänster- som högerextremister och islamister har använt sig av bidrag, men just nu är problemet störst i den våldsbejakande islamistiska miljön, enligt Säpo.

Staten har betalat ut omkring en miljard skattekronor till organisationer och bolag med utpekade extrema islamister i ledningen under de senaste fem åren, visar en kartläggning av nyhetsbyrån Siren. Totalt handlar det om drygt 50 bolag och organisationer som gjort affärer med stat och kommuner sedan 2015, enligt granskningen.

Bidrag ska aldrig ges till verksamheter eller organisationer som motverkar demokratin genom att till exempel sprida hat eller våldsbejakande budskap eller kränka de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Utan ett demokratikriterium kommer stat och kommuner att främjar parallella samhällen där radikalisering sprids och kvinnor och minoriteter förtrycks.

Demokrativillkorsutredningen har lämnat förslag på att införa demokrativillkor för statliga bidrag. Cirka 40 statliga myndigheter fördelar ungefär 14 miljarder kronor i bidrag till civilsamhället. Samtidigt fördelar Sveriges kommuner och regioner sex miljarder om året till civilsamhället.

Utredningen hade inte till uppdrag att föreslå demokrativillkor för kommuner och regioner, även om utredningen ser att det finns ett värde av att man utvecklar sådana villkor. Säkerhetspolisen gör bedömningen “att ett relativt stort antal organisationer med kopplingar till extremistmiljöer mottar offentliga medel genom såväl statliga som kommunala bidrag.”  I likhet med Säkerhetspolisen menar vi att ett demokrativillkor även bör införas för regionala och kommunala bidrag. Ett särskilt uppdrag bör ges till Centrum mot våldsbejakande extremism att granska offentlig bidragsgivning samt att stödja myndigheter, kommuner och regioners bidragsgranskning. Av respekt för att frågan nu är föremål för processer inom ramen för januarisamarbetet väljer vi dock att inte här lägga något formellt yrkande.

Vidare anser Liberalerna att Skolinspektionen ska få skarpare verktyg att återkalla tillstånd. Extremister ska inte få bedriva skolor med offentliga medel. Liberalerna anser att skollagen behöver kompletteras med utökade bestämmelser om återkallelsegrunder som Skolinspektionen kan använda mot skolor som har kopplingar till extremism. Sådana återkallelsegrunder handlar inte bara om kunskapsinnehållet i undervisningen eller ekonomiska aspekter, utan även om skolan motverkar demokratiska värderingar som jämställdhet.

Det är inte bara inom ramen för föreningsbidrag som extremister utnyttjar offentliga medel. Det gäller även statliga ersättningar till individer som är aktiva inom våldsbejakande extremistiska organisationer. En utredning om resande för att strida för terrorgruppen IS beställd av Finansinspektionen konstaterar: ”Det som är synnerligen utmärkande för den svenska profilen av resande är att nästan samtliga 300 individer uppburit någon form av statliga bidrag. Mest vanligt förekommande är bidrag som kommer från Försäkringskassan så som bostadsbidrag, barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning. Andra former av statliga bidrag som t.ex. socialförsäkringsbidrag förekommer också men i mindre omfattning.” Liberalerna delar rapportens slutsatser om att det behövs mer informationsdelning mellan myndigheter om

misstänkta individer och aktiviteter för att skapa förutsättningar att utreda

utbetalning av bidragsstöd, studielån etc. samt kunskapsuppbyggande åtgärder avseende terrorgruppers användning av social media och informella betalningsmetoder.

Sverige ska inte vara en fristad för terrorism

Under det senaste årtiondet har den straffrättsliga lagstiftningen mot olika former av terroristverksamhet delvis skärpts och luckor har täppts till. Bland annat har det införts ett särskilt straffansvar för den som tar emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott, eller som reser eller påbörjar en resa till ett annat land om avsikten är att begå eller förbereda eller att ge eller ta emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott. Likaså har lagändringar trätt i kraft som innebär en utvidgning av straffansvaret för till exempel terrorismutbildning, terrorismresor och terrorismfinansiering. Sedan den 1 mars 2020 gäller också straffansvar för den som har vissa former av samröre med en terror­organisation om gärningen är ägnad att främja, stärka eller understödja terrororganisa­tionen.

Liberalerna har även förespråkat att deltagande även i icke stridsrelaterade stödverksamheter till terrorverksamhet kriminaliseras. Frågan är komplex och är nu föremål för utredning inom ramen för den nu pågående grundlagsöversynen, varför vi av respekt för detta väljer att inte lägga något formellt yrkande.

I sammanhanget kan nämnas att terroristbrottsutredningen har arbetat med en samlad översyn av den straffrättsliga lagstiftningen mot terrorism. Utredningen presenterade sitt betänkande under hösten 2019 (SOU 2019:49). I betänkandet föreslås att den nuvarande lagstiftningen på området upphävs och ersätts av en ny uppdaterad terroristbrottslag.

Säkerhetspolisen konstaterar, i sitt remissyrkande till utredningen om en ny terroristbrottslag, att: ”Vid en jämförelse med övriga europeiska länder har Sverige, även med hänsyn tagen till föreliggande lag, relativt låga straffsatser för terrorismbrottslighet, vilket medför en påtaglig risk att Sverige kan komma att ses som en fristad för våldsbejakande extremister.” Liberalerna menar att det bör övervägas ytterligare straffskärpningar vad gäller terroristbrott, exempelvis att höja minimistraffen för även brott av normalgraden.

Vid sidan av dessa lagändringar behövs även ny lagstiftning för att göra det möjligt att tidigare gå in och förhindra en terrorresa. Om exempelvis en person aktivt insamlar information, hyllar terrororganisationer på sociala medier och planerar en resa i riktning mot ett konfliktområde med utrustning som är avsedd för en stridssituation borde rätts­väsendet kunna ingripa.

Ändå är förberedelse till en resa i terrorismsyfte fortfarande inte kriminaliserat. Det är en lucka i lagstiftningen som bör täppas till. Även om bevisföringen är mer kompli­cerad vad gäller förberedelse till brott är det samtidigt angeläget att kriminaliseringen fyller sitt avsedda syfte att förhindra resor i terrorismsyfte.

I och för sig är det sant att den tidiga fullbordanspunkten för själva brottet gör att en kriminalisering i förfältet skulle träffa förhållandevis få situa­tioner, men i de situationerna skulle den dock vara av stor betydelse. Särskilt gäller detta möjligheten att tillfälligt dra in passet för en person som misstänks för ett brott. Om även förberedelse till terrorresor kriminaliseras kan passet eller motsvarande resehandling tillfälligt återkallas för den brottsmisstänkte och en resa därmed hindras i ett tidigare stadium.

Straffbestämmelsen för finansiering av en terrorismresa behöver skärpas. Enligt gällande lag gäller för finansiering av en resa samma straffskala som för själva resan, det vill säga fängelse i högst två år. Detta förbiser dock att kriminaliseringen av resan riktar sig mot en enskild persons resa, medan finansieringen däremot kan syfta till att möjliggöra resor för fler personer. När det handlar om finansiering i en större skala eller en systematisk form av terrorismresor behöver straffskalan ligga betydligt högre. Det är därför rimligt att även resefinansieringsbrottet har en särskild straffskala för grova brott på fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Detta gör att straffskalan för grova fall av finansiering av terrorismresor harmoniseras med straffskalan för andra grova fall av finansiering av terroristverksamhet.

Som en av flera åtgärder för att underlätta lagföring av organisering av terrorverk­samhet på svensk mark bör även en översyn göras av bestämmelsen om olovlig kårverk­samhet. Bestämmelsen är gammal och straffskalan är låg. En analys bör göras av behov­et av att modernisera lagstiftningen.

När nu många som har deltagit i IS eller andra terrorgruppers verksamhet har åter­vänt till Sverige är det av största vikt att samtliga utreds för brott. Om bevisläget eller andra omständigheter inte gör det möjligt att inleda en förundersökning kan detta inte ske, men utgångspunkten måste vara att rättssamhället gör sitt yttersta för att alla som har begått terroristbrott ska ställas till svars och lagföras i enlighet med rättsstatens principer.

För att Säkerhetspolisen ska kunna fullgöra sitt uppdrag att förebygga och förhindra terrorhandlingar är underrättelser från signalspaning avseende utländska förhållanden av stor betydelse. Liberalerna har därför medverkat till en lagändring som innebär att Säkerhetspolisen och Nationella operativa avdelningen i Polismyndigheten kan bestäm­ma inriktningen av signalspaning och ta emot underrättelser med inhämtade uppgifter även om det pågår en förundersökning. Den nya lagen, som trädde i kraft den 1augusti 2019, tydliggör samtidigt att dessa underrättelser inte får användas i en förundersökning.

Informationsutbyte mellan rättsväsendet och kommuner

De underrättelser som polisen får av Säkerhetspolisen behöver komma vidare till lokal nivå. Den information och de lägesbilder som är lämpliga att lämna vidare till den lokala polisen, skolan och socialtjänsten når i dag inte fram. Det innebär problem efter­som detta är samhällsfunktioner som oftast är först med att upptäcka en lokal problema­tik.

Liberalerna har länge arbetat för ändrade bestämmelser för så kallad informationsdelning och välkomnar att det sedan den 1 augusti 2020 gäller ny lagstiftning. Enligt de nya reglerna ges Polismyndigheten förenklade och utökade möjligheter att lämna ut uppgifter till den kommunala socialtjänsten i syfte att förebygga terroristbrottslighet. Myndigheter inom socialtjänsten får i sin tur utökade möjligheter att dela med sig av uppgifter till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Utlämnande ska i större utsträckning kunna ske vid misstankar om att terroristbrottslighet har begåtts men också när det krävs för att förebygga sådan brottslighet. 

För att det förebyggande arbetet på kommunal nivå ska vara effektivt och framgångsrikt krävs att alla aktörer på lokal nivå samverkar och bidrar till framtagandet av en lokal problembild. Det innebär bland annat att kommunerna, som har en särskilt viktig roll i det förebygg­ande arbetet, behöver skaffa sig en egen lägesbild och identifiera de åtgärder som be­höver vidtas mot bakgrund av denna. Det informationsutbyte som nu blir möjligt behöver följas upp genom en översyn av arbetssätt så att till exempel kommunens lokala samordnare blir delaktiga i samarbetet med Säkerhetspolisen och polisen på ett effektivt sätt. Detta gäller när det handlar om både personer som är på väg att ansluta sig till terrorgrupper och personer som är åter­vändare från terrorverksamhet utomlands.

Barn till vårdnadshavare som har rest utomlands för terrorverksamhet

En särskild fråga av stor betydelse är hur Sverige ska agera gentemot de barn med svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd i Sverige vars vårdnadshavare har rest för att ansluta sig till en terrororganisation. Flertalet av dessa barn är själva födda i Sverige och har förts utomlands av sina föräldrar, men det finns också barn som har fötts på plats i t.ex. ett IS-kontrollerat område i Syrien eller Irak.

Sverige behöver medverka till att fastställa barnens identiteter, relationer till Sverige och eventuella medborgarskap, i samverkan med andra EU-länder eller FN, på plats där så är konsulärt möjligt eller annars i närområdet. I vissa fall kan de barn som har fötts i Syrien ha vårdnadshavare som kommer ifrån olika länder. I andra fall kan den ena vård­nadshavaren som har haft en koppling till Sverige ha avlidit och den andra vårdnadsha­varen kan ha en koppling till ett annat land. Detta bör också redas ut.

De barn som det handlar om befinner sig på en annan stats territorium där det land­ets lag gäller. Vad gäller de barn som visar sig ha sin starkaste koppling till Sverige bör svenska företrädare medverka till att de kan komma till Sverige så snart det kan ske på ett säkert och konsulärt fungerande sätt.

Utmaningarna för de kommuner som tar emot dessa återvändande barn är stora. Centrum mot våldsbejakande extremism har ett viktigt ansvar att hjälpa till att förbereda kommunerna. Det handlar om indivi­der som har hög sannolikhet för att vara såväl traumatiserade som radikaliserade.

I de fall barnet eller barnen kommer hem utan myndigheters inblandning så är ändå utredningen inledd och det eller de kan omedelbart omhändertas vid ankomst till Sverige. Socialnämnden får besluta om omedelbart omhändertagande om det är sanno­likt att den unge behöver beredas vård och rättens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen kan försvåras eller vidare åtgärder hindras (6§ LVU).

En utredning bör även inledas i de fall då en minderårig på eget bevåg har åkt för att ansluta sig till en terrororganisation. I de fall då barnet/den unge på eget bevåg har anslu­tit sig till en terrororganisation ska barnet/den unge självklart även utredas för brottsmiss­tankar.

I de fall då en vårdnadshavare har anslutit sig till en terrororganisation och tagit med sig barnet/barnen men där det finns en vårdnadshavare kvar i Sverige som inte har sam­röre med någon terrororganisation måste vårdnadsfrågan utredas av familjerätten. Detta sker vid sidan av processen kring barnets faktiska situation och behov.

Det är av största vikt att de barn som återvänder skyndsamt får tillgång till kris- och traumabearbetning. Det är även nödvändigt att bedöma risken för att även barnen har radikaliserats och vilka insatser som krävs för avradikalisering.

Stöd och handledning måste även ges till de familjehem och institutioner där barnen/unga placeras. Detta gäller även för personal inom förskola och skola, liksom för personal inom socialtjänsten och hälso- och sjukvård.

En riskfaktor är att de handläggare inom socialtjänsten och de politiker i social­nämnderna som ansvarar för att fatta beslut om ett omhändertagande kan uppleva rädsla att fatta dessa beslut. Det har skett i andra ärenden som rör t.ex. omhändertagande av barn som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck likväl som i ärenden som rör omhändertagande av barn till vårdnadshavare som är kriminella. Därför måste det göras en tydlig säkerhetsplanering för ansvariga beslutsfattare.

Europeiskt samarbete

Det är av största vikt att Sverige deltar aktivt för att stärka det europeiska samarbetet för att förebygga, förhindra och lagföra terrorism. Detta handlar både om att bygga ut de institutionella strukturerna för EU:s polisiära samarbete och åklagarsamarbete mot grov och gränsöverskridande brottslighet, och om att på nationell nivå hämta hem goda exempel från andra länder. Detta gäller både det förebyggande arbetet, där det är viktigt att lära av framgångsrika arbeten för att lokalt motverka radikalisering och värvning till våldsbejakande rörelser, och underrättelse- och lagföringsverksamheten. Liberalernas förslag för att stärka det europeiska brottsbekämpande samarbetet utvecklas i den särskilda motionen om grov organiserad brottslighet.

I detta arbete har Europol en viktig roll. Ett av de projekt som Europol nyligen har sjösatt handlar om att motverka värvning till eller uppvigling till stöd för terroristverk­samhet via sociala medier. Genom vår avgift till Europol bidrar Sverige till finansiering av detta projekt, men det är viktigt att också operativt delta i satsningen mot bakgrund av de problem som Sverige har med resande radikaliserade ungdomar och vikten av att aktivt bidra i arbetet mot terrorism. Även inom ramen för det starka svenska grundlags­skyddet för yttrandefriheten – som inte ska rubbas – torde det finnas goda möjligheter att delta operativt i europeiska insatser för att kartlägga och motverka terrororganisa­tioners rekrytering via nätet.

Johan Pehrson (L)

Maria Nilsson (L)

Lina Nordquist (L)

Gulan Avci (L)

Christer Nylander (L)

Mats Persson (L)

Allan Widman (L)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämnad: 2020-10-06 Granskad: 2020-10-06 Hänvisad: 2020-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (11)