Illegala skjutvapen och deras konsekvenser

Motion 2003/04:Ju429 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över lagstiftning och praxis kring illegalt vapeninnehav.

  2. Riksdagen begär att för regeringen lägger fram förslag till ändring i 19 § polislagens till att även omfatta bilar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de som innehar ett illegalt skjutvapen skall dömas för grovt vapenbrott.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minimistraffet för illegalt vapeninnehav skall höjas från dagens 6 månaders fängelse till ett års fängelse.

Motivering

I en enkät med 8 203 niondeklassare år 2001 uppgav 22 procent av pojkarna att de minst en gång under det senaste året har haft kniv med sig som vapen när de gått ut. Sedan 1999 har antalet ungdomar under 20 år som misstänks för brott mot vapenlagen ökat med 42 procent. Bland 15-åringarna är siffran fem gånger så hög för 2002 jämfört med år 1999 enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå. Ungdomar under 20 år står för en femtedel av alla misstänkta brott mot vapenlagen.

I en Temo-undersökning från november år 2002 säger varannan svensk (över 56 procent) att de skulle kunna få tag på ett illegalt skjutvapen. Många säger att de skulle använda det om de kände sig hotade eller om familjen var hotad.

I Storbritannien ökade antalet brott där vapen var inblandade med 35 procent under år 2002. Nära tio tusen väpnade brott rapporterades och 32 personer sköts till döds. Storbritanniens regering har aviserat skärpta straff med minst fem års fängelse som påföljd för innehav av illegala vapen. I Danmark har en rad uppmärksammade knivdåd lett till att myndigheterna utlyst en vapenamnesti under september månad 2003. Under denna månad kan danskarna anonymt göra sig av med olagliga vapen utan risk för rättslig påföljd.

Under hösten 2003 har det i flera intervjuer med unga människor framkommit att man menar att det är tufft att vara beväpnad. ”Det inger respekt och man blir en ledare.” Enligt flera bedömare börjar det skapas en illegal marknad för vapen som säljs av ungdomar till andra ungdomar. Detta är djupt oroande och regeringen bör omgående vidta åtgärder för att stoppa denna utveckling. Justitiedepartementet har länge lovat att det ska komma en proposition med åtgärder som ska strypa den illegala vapenhandeln.

Poliser som tar vapen i beslag har innan det sker tagit, eller fått, ett eller flera beslut om att genomföra tvångsåtgärder. Det kan vara fråga om husrannsakningar i bilar eller hem eller kroppsvisitationer. Det är åtgärder som kräver att någon är skäligen misstänkt för ett specifikt brott. Att utan information om ett begånget brott, genom t.ex. egna eller andras iakttagelser, ta beslut om detta är inte lagligt möjligt. Polislagens § 19 kan användas om det av omständigheter kan befaras att man kan påträffa i första hand knivar och andra gatustridsvapen. Med stöd av denna lag kan en person kroppsvisiteras. Paragrafen ger dock ingen möjlighet att göra en husrannsakan i en bil eller i en lokal. Det kan konstateras att all förflyttning och en stor del av förvaringen av illegala vapen sker i bilar. Man åker till och från brottsplatsen och när man inte vistas i bilen finns ofta en bil i närheten med vapen i, om det skulle behövas.

När ett vapen påträffas av polisen inleds en förundersökning. Här uppstår nya problem med tolkningar av lagstiftningen. Bland poliser och åklagare råder olika uppfattningar om vad som är ett vapenbrott och vad som är ett grovt vapenbrott. Det som kan inverka är t.ex. om vapnet är långt eller kort, laddat eller inte och om det beslagtas utomhus eller inomhus. Någon rak gemensam linje finns inte. Bedömningen av brottets art är givetvis av stor betydelse för utmätning av ett kommande straff. Dagens påföljder präglas av inkonsekvens och är inte alltid kopplade till allvaret i brotten.

Att som enskild person, kriminell eller inte, inneha ett skjutvapen utan licens är inte försvarbart. Det finns ingen som råkar köpa ett skjutvapen eller som inte förstår dess användningsområde eller att det är olagligt. Erfarenheten visar att de skjutvapen polisen hittar helt saknar legalitet, alltså att innehavaren saknar licens, och att de som har skjutvapnen ofta är kriminella i vålds- och narkotikasammanhang. Kopplingen mellan skjutvapen och narkotika är lika påtaglig som olycklig. Narkotikan tar bort personens spärrar och skjutvapnen gör grovt våld, eller hot om det, enkelt.

Anställda inom Stockholmspolisen, som genom sina uppdrag och arbetssätt kommer i kontakt med de flesta av Stockholms hårdast belastade kriminella, säger att de allt oftare träffar på illegala skjutvapen hos kriminella. Både hos de grova brottslingarna men också hos dem man inte förväntar sig att hitta skjutvapen hos. Konsekvenserna av illegala skjutvapen kan ingen bortse ifrån.

Några statistiska exempel:

  • Ravekommissionen har under perioden 2001-01-01 till 2003-05-14 tagit 32 skjutvapen i beslag vid 27 tillfällen.

  • SGI (särskilda gänginsatsen) har under tiden 1999-11-01 till 2003-05-11 gjort 105 beslag av skjutvapen. Så gott som alla vapen har tagits vid husrannsakan i lägenhet.

  • Krogkommissionen har under perioden 2002-10-28 till 2003-03-01 beslagtagit 16 skarpladdade skjutvapen vid 15 tillfällen.

Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att lagstiftning och praxis kring illegala vapen ses över för att tydligt markera samhällets inställning. För att kunna ta skjutvapen i beslag måste möjligheterna i polislagens § 19 komma att omfatta även bilar, vilket inte är fallet idag. Tidigare kända kriminella i vålds- och vapensammanhang som färdas i bil, och då omständigheterna talar för det, måste kunna bli föremål för en husrannsakan med denna paragraf som stöd. Denna paragraf används idag för att kunna kroppsvisitera personer för att eftersöka i huvudsak gatustridsvapen som knivar m.m. Vikten av detta juridiska verktyg kan inte nog betonas. Det måste innebära en avsevärd risk för ingripande från polis att åka runt med skjutvapen i bilen.

Att lagstiftningen jämställer intrång i bil med intrång i bostad stämmer enligt Kristdemokraternas uppfattning inte överens med hur intrånget uppfattas. De flesta accepterar hellre ett intrång i sin bil än i sitt hem. De bilar som används i kriminella sammanhang ägs sällan av dem som kör eller sitter i bilarna. Ofta är bilarna registrerade på någon firma, någon släkting eller ibland något barn. Det är alltså svårt att hålla med om att intrånget skulle motsvara en husrannsakan i någons hem och därmed att lagstödet måste vara detsamma. Det är viktigt att komma ihåg att bilar har en central roll i all grövre brottslighet. Det är ytterst ovanligt med rånare som förbereder, genomför och flyr från rån med kommunala färdmedel.

Alla som har ett illegalt skjutvapen ska dömas för grovt vapenbrott. Minimistraffet bör höjas från dagens sex månaders fängelse till fängelse i ett år och ligga i linje med förberedelse till grova våldsbrott, detta oavsett om vapnet är laddat eller oladdat vid beslagstillfället. Har man haft förmågan att skaffa ett illegalt skjutvapen så har man förmågan att skaffa ammunition. Har man ett illegalt skjutvapen hemma, så har man haft det ute. Vid straffmätningen ska också annan och tidigare brottslighet samt omständigheter kring beslaget i större utsträckning vägas in.

Kontentan av dessa förslag är att den som är kriminell och har ett illegalt skjutvapen ska veta att risken för upptäckt är påtaglig och att påföljden är så kännbar att den avskräcker. Så är inte fallet idag.

I Sverige har reaktionen under lång tid varit stark på det växande hotet som narkotika innebär för framförallt unga människor. Lagarna anpassades för att stå i relation till det problem narkotikan innebar och gav rättsväsendet möjligheterna att bekämpa problemet. Narkotikasituationen i Sverige är fortfarande mycket allvarlig men långt mycket bättre än i övriga Europa. Det är nu dags att reagera på det omedelbara hot som de illegala skjutvapnen innebär. Priset för att låta bli är för högt. Våldet i samhället har under senare år blivit allt grövre, bland annat har ett stort antal brott förövats med skjutvapen. Åtgärder mot olovligt innehav av vapen är av central betydelse för en bred satsning mot våldet i samhället. Likaså måste överlåtelse av skjutvapen till personer som saknar rätt att inneha sådana och olagliga innehav av skjutvapen kraftfullt motverkas.

Stockholm den 6 oktober 2003

Ragnwi Marcelind (kd)

Peter Althin (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)