Illegal jakt på rovdjur

Motion 2003/04:MJ235 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skyddsjakt på de stora rovdjuren inte bör utökas i nuläget.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör ta ytterligare initiativ till en ökad dialog mellan jägarorganisationer och myndigheter i syfte att diskutera vikten av ett aktivt avståndstagande från den illegala jakten och möjligheterna som finns i alternativa lösningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör se över möjligheten för länsstyrelserna att tillsammans med polismyndigheten öka övervakningen för att i preventivt syfte motverka illegal jakt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör se över möjligheten att begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förändra beslutsprocesser kring rovdjursfrågor till att involvera berörda parter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör se över om den forskning som bedrivs kring de stora rovdjurens biologi och ekologi och kring hur människors attityder och vardagsliv förändras när rovdjur finns i närheten är tillräcklig för att möta det kunskapsbehov som finns.

Inledning

Rovdjurspolitiken är en fråga som debatteras hett. Förutom att Sverige är bundet att värna rovdjuren genom åtaganden internationellt och genom vårt medlemskap i EU har vi också ett moraliskt ansvar att värna alla arter i livskraftiga bestånd. Vänsterpartiet anser att de stora rovdjuren är en del av den biologiska mångfalden i Sverige och att dessa djur därför måste ges utrymme att existera. Rovdjuren har, liksom alla andra arter, en rätt att existera för sin egen skull oavsett om vi människor betraktar dem som nyttiga eller skadliga. Detta innebär att människan i vissa fall och inom rimliga gränser måste stå tillbaka och anpassa sig. Hur detta ska tillämpas är en svår fråga och att formulera en sammanhållen och accepterad rovdjurspolitik är komplicerat.

Rovdjur skapar stora problem och kommer i svåra konflikter med människor. Tamdjur och jakthundar blir rivna, jakt försvåras och möjligheten att ströva i skog och mark kan begränsas om oron är stor inför rovdjurens närvaro. Särskilt drabbade blir självklart de människor som lever i glesbygden eftersom det är i de trakterna som rovdjur rör sig. Många lever med stor skräck för rovdjur och detta är allvarligt och måste bemötas på ett korrekt sätt. Rädsla måste tas på allvar. Andra är stolta över att rovdjur finns i de svenska skogarna och kämpar för att rovdjuren ska få fortsätta finnas kvar. Glappet mellan motstånd och värnandet är gigantiskt. Konflikterna blir därför på många ställen stora. Någonstans måste de två grupperna mötas och gemensamma lösningar måste hittas. Människor ska inte behöva leva i rädsla och oro eller med risk för att tamdjuren blir rivna. Samtidigt är den biologiska mångfalden i Sverige någonting som vi alla ska vara stolta över och värna vilket innebär att rovdjur måste få utrymme till att existera och föröka sig.

När motståndet mot rovdjur tar sin mest extrema form förekommer illegal jakt på rovdjur. Trots att antalet rovdjur för de flesta arter i stort inte ökar ser vi stora problem med en ökande illegal jakt, och detta kan inte accepteras.

Illegal jakt

Den rådande rovdjurspolitiken är ett stort steg framåt då vi fastslagit att de stora rovdjuren ska värnas. Samtidigt kan rovdjurspolitiken även tolkas som ett misslyckande då vi ser att många människor tar lagen i egna händer och dödar rovdjur illegalt. Nedan följer ett utdrag från Rovdjursutredningen som visar på omfattningen av tjuvjakt:

• Björn: Inom norra utbrednings- och forskningsområdet fälls tre gånger så många björnar illegalt som det fälls legalt. En tredjedel av de björnar som fälls inom det södra utbredningsområdet fälls illegalt.

• Lo: Sedan Lodjursprojektet startade i mitten av nittiotalet uppskattas att mellan 133 och 157 lodjur dödats illegalt årligen i Sverige. Alltså mer än det antal lodjur som skjuts legalt.

• Varg: Av det trettiotal döda vargar som påträffats de senaste tjugo åren har hälften haft sådana skador att det framstått som uppenbart eller mycket troligt att de dödats genom jaktbrott.

• Järv: Forskarnas slutsats är att 17 % av dödligheten hos järv helt säkert beror på olaga jakt. Om man lägger till ”sannolikt dödats” genom olaga jakt blir andelen 46 %. Lägger man dessutom till ”möjligen dödats” genom olaga jakt blir andelen 71 %.

Skyddsjakt för minskad illegal jakt?

Rovdjur som river tamdjur är en anledning till illegal jakt och en annan att det finns ett tryck hos vissa att öppna upp för en utökad legal jakt. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att argumentet om att illegal jakt kan minskas genom legal jakt inte håller eftersom erfarenheten visar på att den illegala jakten på björn och lo är mycket omfattande, trots att en icke obetydlig legal jakt medges.

Ett ytterligare argument för att inte utöka jakten är att den genetiska variationen av varg och järv är begränsad vilket betyder att varje individ är värdefull för att säkra artens fortlevnad. Att öppna upp för jakt på dessa arter är därför inte möjligt. När stammarna är livskraftiga kan de däremot förvaltas genom jakt. Dock måste alltid skadebilden ligga i botten. Det är i första hand de skadegörande djuren som ska fällas. Ofta kan det vara enstaka rovdjur som förorsakar en oproportionerligt stor andel av skadorna. Under 2002 svarade exempelvis 2–3 vargar för merparten av det totala antalet vargrivna tamdjur.

Vänsterpartiet anser att en utökad skyddsjakt på de stora rovdjuren idag inte är möjlig då dessa arters långsiktiga fortlevnad inte kan garanteras. Detta ska ges regeringen till känna.

Jaktorganisationernas ansvar

Jägare och jägarorganisationerna håller en hög etik när det gäller att undvika skadskjutningar och att göra eftersök på skadat vilt. Detta har lett till att den jakt som idag bedrivs i Sverige i stort är en ansvarsfull och etiskt försvarbar jakt där metoder som orsakar stress eller lidande hos djur undviks. När det gäller avståndstagandet från den illegala jakten har dock jägarkåren i vissa fall inte varit tydlig i sitt budskap om att ett tydligt avståndstagande tas från dessa kriminella handlingar. Jägarorganisationer, övriga organisationer och förbund med utgångspunkten i jaktfrågor har en särskild ställning i rovdjursdebatten. Många av de människor i glesbygden som påverkas av rovdjurens närvaro finns bland jägarna. Jaktorganisationernas inställning blir därför tongivande i debatten vilket innebär att ett särskilt ansvar finns inom jägarorganisationen att hålla en saklig nivå som på ett tydligt och klart sätt tar avstånd från illegala handlingar. En demokratisk organisation kan inte uppmuntra en kriminell handling, däremot kan och ska organisationen arbeta med att hitta lösningar på de konflikter om finns. Som nämnts tidigare är gapet mellan människor som är positiva till rovdjur och människor som är negativa till rovdjur stort. Att inte ta avstånd från illegal jakt ökar detta gap ytterligare och möjligheten att hitta gemensamma lösningar försvåras än en gång.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör ta initiativ till en ökad dialog med de jägarorganisationer som finns för att diskutera vikten av ett avståndstagande från den illegala jakten samt ta fram alternativa lösningar för att minska skador orsakade av rovdjur. Detta ska ges regeringen till känna.

Förändrad lagstiftning/bevakning

I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (2000/01:57) skärptes lagarna och straffsatserna för illegal jakt. Det konstaterades att jaktbrott som innefattade dödande av rovdjur förekommer i stor omfattning. Den illegala jakten kunde, enligt propositionen, påverka möjligheten att bevara långsiktigt livskraftiga stammar av järv och varg. När det gäller björn och lo redovisades uppgifter som tyder på att den olagliga jakten åtminstone i vissa områden kan vara större än den lagliga skyddsjakten.

Den lagstiftning som idag reglerar illegal jakt är bra, men däremot finns problem med tillämpningen av lagstiftningen då såväl polis som åklagare skulle behöva större resurser för att utreda och beivra illegal jakt. Likaså är det viktigt att länsstyrelser ges möjligheter att engagera fler naturbevakare i framför allt norra Sverige då dessa kan ha en betydande preventiv effekt och också upptäcka jaktbrott. Exempelvis är det sannolikt att den mesta tjuvjakten på järv sker på senvåren när turisterna har lämnat fjällen och aktiviteten minskat. Här kan insatser av naturbevakare vara betydelsefulla.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över möjligheten för länsstyrelserna att tillsammans med polismyndigheten öka övervakningen för att i preventivt syfte motverka illegal jakt. Detta ska ges regeringen till känna.

Översyn av snöskoteranvändningen

Ett stort problem i arbetet med att minska illegal jakt är svårigheten att begränsa skoteranvändningen. De stora rovdjuren rör sig ofta i oländiga terränger långt ifrån bebyggelse och vägar, men genom snöskotern blir även dessa miljöer tillgängliga för människor och däribland människor som bedriver olaglig jakt. Vid snöskoterns stora genombrott i Sverige minskade flera av de svenska rovdjurens antal kraftigt vilket tydligt visar på sambandet. Flera av de mest uppmärksamma och mest oetiska fallen av illegal jakt har skett genom användning av snöskoter. I Norge finns starka begränsningar av snöskoteranvändningen i fjällvärlden. I Sverige kompliceras ett förbud av rennäringens behov av snöskotrar. Begränsningar genom att hänvisa viss snöskoteråkning till särskilda leder i vissa områden torde dock vara möjligt.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över och begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden. Detta ska ges regeringen till känna.

Åtgärder för att minska konflikter

Kraftfulla åtgärder för att minska konflikter mellan människor och rovdjur är en förutsättning för att komma till rätta med den illegala jakten. Människors möjlighet att leva parallellt med rovdjur måste utvecklas. Detta är ett stort och svårt arbete som kräver resurser och tålamod. Enkla åtgärder är att till fullo ersätta djurägare som fått sina djur rivna. I budgetpropositionen 2004 förlängdes den ökade satsningen på viltskador ytterligare – vilket är positivt. Andra åtgärder är att rovdjursstängsla, inrätta ”vargradio” samt öka information och forskning för att ta fram tekniska lösningar till djurhållning och för att skydda lösdrivande jakthundar i vargrevir. I kombination med tekniska lösningar och ersättningar måste vi se till vilken attityd människor har till rovdjur. Detta är den stora utmaningen. Grunden till den rädsla som många människor känner är svår att grunda på fakta. I Sverige har vi varit nästan helt utan rovdjur i mer än hundra år. Detta har medfört att vi har tappat gammal kunskap om hur man försvarar tamdjur och om att man inte behöver vara rädd för rovdjuren. Denna kunskapskedja är obruten i de flesta andra länder, vilket lett till en mer avslappnad syn på rovdjuren. I Italien finns en vargstam på 500 individer och i Spanien finns 2 000 vargar. Minnesota, som är hälften så stort som Sverige, hyser 2 500–3 000 vargar mot Sveriges 100 vargar. I dessa länder är problemen mycket små och människors oro för eget liv minimal. Enligt genomförda opinionsundersökningar i Minnesota är inställningen till vargen mycket positiv, och den tendensen har ökat i takt med att vargstammen har ökat.

Samtidigt som rädslan är stor i rovdjursområden är den allmänna inställningen till rovdjur i Sverige mycket positiv. Detta är en ekvation som inte riktigt går ihop. Problemet handlar troligtvis inte så mycket om fakta alla gånger utan om frustrationen att inte kunna påverka sin situation. Maktlöshet är en anledning till att känslor som rädsla och hat kan väckas. Ett viktigt steg i arbetet med att förändra människors inställning till rovdjur är därför att involvera de människor som lever nära rovdjur i processen. Ett annat viktigt steg är att kunna se rovdjur som inte bara någonting som orsakar skada utan också som någonting som kan vara en resurs. Rovdjursturismen är inte på något sätt stor i Sverige, men här bör finnas en stor potential för utveckling. Naturvårdsverket, länsstyrelser och miljö- och rovdjursorganisationer jobbar med dessa frågor, men det krävs ännu starkare och mer riktade insatser för att involvera berörda parter.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förändra beslutsprocesser kring rovdjursfrågor till att involvera berörda parter. Detta ska ges regeringen till känna.

Behovet av ökad kunskap

Inom rovdjurspolitiken, såväl som andra områden, är forskning en förutsättning för att politiken ska kunna utvecklas och för att åtgärderna för att minska konflikter ska kunna effektiviseras och förfinas. Det finns behov av forskning dels kring de stora rovdjurens biologi och ekologi, dels kring hur människors attityder och vardagsliv förändras när rovdjur finns i närheten. Grundläggande kunskap är avgörande för att kunna se till vilka åtgärder som bör sättas in för att undvika konflikter. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över om den forskning som bedrivs inom dessa områden är tillräcklig för att möta det kunskapsbehov som finns. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2003
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)