Idrottsrörelsen

Motion 2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Kulturutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 48

Förslag till riksdagsbeslut 49

En självständig folkrörelse 51

Förbättra idrottens ekonomiska förutsättningar 52

Förbättra folkhälsan 52

Sund motion för unga 53

Mer fysisk aktivitet i skolan 54

Stärk jämställdheten 54

Bättre villkor för handikappidrotten 55

Stöd elitidrotten 55

Idrotten förenar 56

Idrott och demokrati 56

Stärk kampen mot dopning 57

En miljövänlig idrottsrörelse 57

Ökat stöd till idrottsforskning 57

Främja idrottens studieförbund 58

Tydliggör idrottsbolagens ansvar 58

Vårda det idrottshistoriska arvet 59

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en självständig idrottsrörelse.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för fördelning av de statliga medlen till idrott.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att idrottsföreningarna skall få ökade möjligheter att utveckla och bedriva egna spel och lotterier samt på sikt skall ges ansvar för hela lotterimarknaden.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetsgivares investeringar i friskvård skall vara avdragsgilla.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att grundlägga en hälsosam livsstil i unga år och skolans betydelse i detta sammanhang.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om främjande av trygg motion för äldre.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika villkor för idrottande kvinnor och män.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer med funktionshinder skall få bättre villkor för sitt idrottsutövande.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda införandet av ett idrottskonto för att idrottsutövare skall kunna fördela sina inkomster även till år då idrotten inte längre utgör en inkomstkälla.1

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av hur jämställdheten kan öka vid fördelningen av platserna till de riksrekryterande idrottsgymnasierna.2

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrotten som ett medel för att underlätta integration i samhället.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om satsningar på etik inom idrotten.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa tydliga regler för organisering av idrotten i bolagsform.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undantaget för ideella föreningar skall mjukas upp vad gäller betalning av polisens insatser för bevarande av ordning inom idrottsanläggningar.3

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vårda det idrottshistoriska arvet.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslaget till idrotten skall höjas med 10 miljoner kronor för att möjliggöra föreslagna satsningar vad gäller dopningsbekämpning, idrottsforskning m.m.

1Yrkandena 4 och 10 hänvisade till SkU.

2Yrkandena 5 och 11 hänvisade till UbU.

3Yrkande 15 hänvisat till JuU.

Inledning

Folkpartiets idrottspolitik har sin bas i den fria och självständiga idrottsrörelsen. Det hindrar inte att idrottsrörelsen måste få ett stort offentligt stöd, men då utan snävt givna direktiv. Här finns ibland en svår balansgång där dock den fria och självständiga idrotten måste poängteras framför en alltför stor samverkan mellan idrotten och staten.

En självständig folkrörelse

Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Hälften av alla medborgare mellan 7 och 70 år är medlemmar i en idrottsförening. Det engagemang och den sammanhållning detta för med sig betyder mycket för samhället, inte minst på mindre orter. Eftersom idrotten är en folkrörelse ska dess egna medlemmar bestämma och ta ansvar för sina beslut. Idag finns det dock en fara i att företrädare för det offentliga börjar lägga sig i idrottsrörelsen för mycket.

Riksidrottsförbundet (RF) har fått ansvaret för att god folkhälsa, god etik, jämställdhet, integration och demokratisk fostran ska främjas inom idrotten. På senare år har regeringen blivit alltmer styrande i förhållande till RF, genom att ge alltmer detaljerade anvisningar i regleringsbrevet. Folkpartiet har uppfattningen att staten inte ska sätta upp detaljerade mål för idrottsrörelsens egen verksamhet. Naturligtvis ska staten formulera sin avsikt med de medel som ställs till idrottens förfogande, men det är väsentligt att den inte ger långtgående och detaljerade synpunkter på t.ex. hur styrelserna bör se ut. Organisationsbeslut inom föreningar, liksom alla andra avgöranden om hur verksamheten skall bedrivas, är inte en statlig eller kommunal fråga. Däremot är det mycket väsentligt att på olika sätt arbeta med attityder i exempelvis jämställdhetsfrågor.

Ett visst offentligt stöd är berättigat för att stärka föreningarna och öka möjligheterna till en bred verksamhet öppen för många. Självständigheten markeras genom att Riksidrottsförbundet (RF) har ansvaret för fördelningen av de statliga pengarna. Det leder paradoxalt nog till att RF kommer ännu närmare staten, eftersom förbundet därmed också får en ställning motsvarande myndighet. En sådan relation kan inge oro och effekterna bör givetvis följas upp. Sålunda bör det vara RF som företräder den samlade svenska idrottsrörelsen, som förmedlar medel till Sveriges olympiska kommitté. Det kan också ifrågasättas om det ska vara regeringen i sig som betalar ut bidrag till talangsatsningar inom svensk idrott och också inleder motsvarande satsning på svensk handikappidrott. Folkpartiet stöder givetvis satsningarna, men anser att RF ska svara för dem inom sin budget, som då bör ökas med motsvarande belopp.

Förbättra idrottens ekonomiska förutsättningar

Avgörande för om det även i framtiden skall finnas en stark, fri och självständig idrottsrörelse i Sverige är att den, liksom folkrörelsen i övrigt, har en god ekonomi som den själv till stor del kan kontrollera. Idrotten kan bidra till att skapa sina ekonomiska förutsättningar genom olika slags modeller för egenfinansiering. Ungefär 65 % av idrottens inkomster skaffar den faktiskt fram själv. Det kan vara genom sponsring, medlemsavgifter, deltagaravgifter och entréavgifter. Idrottsföreningarna kan också få finansiering genom försäljning av reklamplatser och sändningsrättigheter. Det är viktigt att staten utformar klara skatteregler för dessa affärsmöjligheter.

Det behövs också en offentlig finansiering av idrott, för att säkerställa t.ex. att barn och unga kan delta i idrott på rimliga villkor. Vi vill öka anslagen till idrott ur statsbudgeten med 10 miljoner kr, medan regeringen inte ökar dem alls. Resursökningen måste till för att idrotten ska kunna ta sitt ansvar när det gäller framför allt dopningsbekämpning och idrottsforskning.

Intäkter från Svenska Spel och olika värdeautomater ger också ett ekonomiskt tillskott till idrotten. Folkpartiet anser att man måste se över möjligheten att rejält höja detta ekonomiska bidrag. Tillskottet från Svenska Spel till idrottens barn- och ungdomsverksamhet har t.ex. inte blivit så omfattande som det från början förväntades. Statliga spel har tagit över en alltför stor del av spelmarknaden från folkrörelserna under de senaste tre decennierna. Folkpartiet liberalerna anser att folkrörelserna på sikt ska få ansvar för hela lotterimarknaden.

Folkpartiet liberalerna har i grunden inget att erinra mot att öppna bingohallarna för fler slags spel än värdeautomaterna, d.v.s. också s k skicklighetsspel. Bingohallarna drivs av folkrörelserna och det är därför rimligt att folkrörelserna själva även får anordna spelen och också besluta om fördelningen av överskotten. Det är dock viktigt att idrottsföreningar inte blir ensidigt beroende av inkomster från Bingolotto och bingohallar. Så är det för många föreningar idag, och det riskerar deras ekonomiska stabilitet.

Förbättra folkhälsan

Rapport efter rapport signalerar att vi måste förändra vår livsstil. Undersökningar har också under senare år visat på en oroande utveckling vad gäller barns och ungdomars fysiska aktivitet. Vi ser idag en närmast epidemisk ökning av fetma, åldersdiabetes och benskörhet – åkommor för vilka rätt sammansatt kost tillsammans med fysisk aktivitet är de största friskfaktorerna. Nack- och ryggbesvär, hjärtkärlsjukdomar, högt blodtryck, depressioner och fallolyckor är andra sjukdomar och symptom som skulle kunna förebyggas/behandlas med hjälp av ökad fysisk aktivitet. Den alltmer ökande stressen i vårt samhälle som kryper ner i åldrarna kan med fördel minskas med hjälp av fysisk aktivitet.

Samtidigt som idrottsrörelsen engagerar en mycket stor del av ungdomen finns det dock ett växande antal fysiskt helt passiva. Det spontana idrottandet, utanför idrottsrörelsens organiserade verksamhet, har minskat under det senaste decenniet.

Om inget görs för att vända trenden och komma tillrätta med hälsoproblemen kommer en allt större del av befolkningen inte klara av att utföra ett arbete med normal fysisk ansträngningsgrad. I förlängningen får detta också långtgående konsekvenser för samhällsekonomin. Detta är oerhört allvarligt och vi måste snarast göra insatser för att förändra människors hälsobeteende.

Folkpartiet föreslår som en åtgärd att arbetsgivares investeringar i friskvård för sina anställda ska vara avdragsgilla. Riksidrottsförbundet och Folkhälsoinstitutet ska också fördela statliga projektpengar för utvald motionsverksamhet. Folkpartiet har också särskilda förslag på satsningar för barn och unga.

Sund motion för unga

Opinionsbildning i folkhälsofrågor är en viktig uppgift som idrottsrörelsen med fördel kan fylla. Flera föreningar och förbund bedriver, utöver sin ordinarie verksamhet, speciella projekt för folkhälsa och friskvård i samarbete med landsting, kommuner och inte sällan företag. Detta är positivt och bör kunna utvecklas ytterligare.

Inom alltför många idrottsföreningar finns tydliga inslag av en elitisering av barnverksamheten. Det leder ofta till utslagning från idrottsutövande. Redan före puberteten kan unga plockas ut för satsningar i just deras åldersgrupp. Nyligen har läkare åter blivit föranledda att kritisera den allt hårdare träningen bland barn. Följderna kan bli allvarliga om träningsdosen är för stor i förhållande till en outvecklad kropp. Detta kan leda till direkta fysiska skador. Trots att Riksidrottsförbundet är tydligt i sitt budskap och menar att barnidrott skall vara rolig och ingenting annat så är verkligheten trots detta ibland en annan.

Det måste poängteras att idrott också ska finnas tillgänglig för barn och ungdomar som inte vill tävla. Det är viktigt att ledarna är uppmärksamma på detta och lägger upp träningen så att inte bara de bästa premieras.

Det finns också siffror på vad barns idrottande kostar. Här måste föreningslivet vara uppmärksamt och sträva efter att göra idrottande enkelt när det gäller kläder och utrustning.

Mer fysisk aktivitet i skolan

Idrottsrörelsen kan, som frivillig folkrörelse, aldrig ha huvudansvaret för att alla barn och ungdomar får tillfälle att utöva idrott och förstår betydelsen av att röra på sig. Denna uppgift ligger, och måste också framöver ligga, på skolan.

RF har presenterat en rapport som visade alarmerande signaler kring idrotten i skolan. Den visade att skolidrottsföreningarna tappar mark i skolsystemet. Andelen idrottslärare i grundskolan har minskat. Mot den bakgrunden är det inte förvånansvärt att elevernas resultat sjunker i idrottsämnet. Det är idag nästan 8 % av grundskoleeleverna som inte når målen för idrott och hälsa. Till och med simkunnigheten har sjunkit, vilket förstås är extra oroande.

Det är viktigt att idrottsämnet inte blir för teoretiserat på bekostnad av den fysiska aktiviteten. Ungdomarna behöver dagligen få utöva fysisk aktivitet i skolans regi, eftersom alla inte rör på sig tillräckligt på fritiden. De ska få prova på ett brett spektrum av olika idrotter, inte bara de stora och traditionella. Detta ger impulser till fortsatt eget idrottande. För att åstadkomma detta kan idrottsföreningarna och deras ledare utgöra en viktig resurs. Det är viktigt att slå fast att det inom skolan ska anläggas ett brett perspektiv på idrott och hälsa.

Aktiviteten på skoltid bör inte till övervägande del bestå av olika tävlingar utan i stället utgöras av andra former för fysisk träning och av hälsokunskap.

Stärk jämställdheten

Lika möjligheter inom idrotten för tjejer och killar är en självklarhet för Folkpartiet. Tjejer har under många år fått stå tillbaka beträffande träningstider, utbildning m.m., men genom att uppgiften uppmärksammats har det blivit bättre, men inte bra. Arbetet måste fortsätta och genomsyra all verksamhet inom idrotten.

Det är mycket angeläget att de som äger idrottsanläggningar – i de flesta fall kommunerna – beaktar hur tider fördelas mellan flickor och pojkar. Det gäller också i kommunernas planering av nya anläggningar, så att inte det som ännu så länge kan betecknas som typiska s.k. flickidrotter, t.ex. ridning, missgynnas i förhållande till andra idrotter.

I Norge har presenterats undersökningar som visat på förekomsten av sexuella trakasserier inom idrotten. De skandinaviska samhällena är inte så olika varandra och risken finns givetvis att det förekommer i Sverige också, vilket är oacceptabelt. Regeringen bör ta initiativ för att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.

Bättre villkor för handikappidrotten

Handikappidrotten i Sverige är mycket framgångsrik vid en internationell jämförelse. Liksom i andra idrotter har det ökat intresset också för breddverksamheten. Det har inneburit att många personer med funktionshinder har blivit delaktiga i en social gemenskap som de annars skulle ha gått miste om och deras självförtroende har stärkts. De funktionshindrade elitidrottarnas framgångar har samtidigt bidragit till att attityderna till människor med handikapp har förbättrats.

För att handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs insatser inte bara av idrottsrörelsen. Det ska inte vara dyrare eller krångligare för den som är funktionshindrad att utöva sin idrott än det är för andra. För att detta ska vara möjligt måste funktionshindrades behov tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång till anläggningar och fördelning av tränings- och tävlingstider.

Stöd elitidrotten

Att svenska idrottare lyckas väl vid internationella mästerskap är av intresse för hela Sverige. En del idrotter kan tillsammans med näringslivet skapa ekonomiska förutsättningar för elitsatsningar. Dock finns det idrotter, varav många är representerade vid olympiska spel, som inte är kommersiellt gångbara. För att alla idrotter ska kunna bedriva elitverksamhet är det viktigt att staten stöder Riksidrottsförbundet, som kan fördela bidragen till Sveriges olympiska kommitté och till specialförbunden.

Ett speciellt problem finns för elitidrottsutövare som under en kort period har mycket höga inkomster. Några av dem flyttar från Sverige för att minska sin skatt, vilket är beklagligt. Folkpartiet vill utreda möjligheterna att införa ett idrottskonto, d.v.s. ett system som möjliggör att idrottsutövarna ska kunna fördela sina inkomster även till år då idrotten inte längre utgör en inkomstkälla. Det är också viktigt att aktiva elitidrottare inom EU får verka under samma arbetsmarknadsregler som andra.

Idrottsgymnasierna bidrar till att ge möjligheter för ungdomar att kombinera en idrottssatsning på elitnivå med gymnasieutbildning. En utbildning där specialidrott ingår kan vara riksrekryterande om det från nationell synpunkt krävs för att tillgodose elitidrottens behov och idrotten som gren ställer särskilda krav på gemensam träning. Idrottsgymnasierna skapar en dynamisk utvecklingsmiljö för den aktuella idrotten.

Det är dock oroande att de flesta platserna på idrottsgymnasierna har gått till manliga elever. I tre sporter finns det över huvud taget inga platser för kvinnliga elever. En av dessa sporter, ishockey, utövas av ett stort antal tjejer och Sveriges damlag har haft stora internationella framgångar. I år vann de t.o.m. brons i OS. Damishockey uppfyller således verkligen kravet på att utgöra ett nationellt intresse.

En tjej som visar talang inom en sport av nationellt intresse ska få samma möjlighet att utveckla den som en kille. Att personer p.g.a. sitt kön hindras från att genomgå en idrottsutbildning som är betydelsefull för nationen är ett misslyckande för Sverige som idrottsnation och skadar bilden av Sverige som ett jämställt och rättvist land. Folkpartiet föreslår att en utredning av hur systemet ska förändras snarast kommer till stånd. Kommunerna, specialidrottsförbunden, Riksidrottsförbundet och Skolverket måste alla ta sitt ansvar i denna fråga.

Idrotten förenar

Idrotten ska främja integration. Det är viktigt att idrottsrörelsen välkomnar ledare och idrottsutövare av olika bakgrund. Ingen får diskrimineras p.g.a. kön, ras, religion eller sexuell läggning.

Människor med olika ursprung berikar idrotten och för många av dem har idrotten stor betydelse när det gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter att överbrygga motsättningar och öka förståelsen mellan olika grupper i samhället. Flera exempel på olika håll i landet visar hur personer med utländsk bakgrund genom att engagera sig i idrottsrörelsen ökar sitt deltagande i samhällsgemenskapen. Idrottsrörelsens möjligheter när det gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument för att folkrörelserna ska få ett starkt offentligt stöd.

Idrott och demokrati

Eftersom idrotten engagerar så många är det extra viktigt att den representerar de demokratiska värden som det svenska samhället i övrigt står för. Det gäller, som redan nämnts, att främja jämställdhet mellan könen och bevara funktionshindrades rättigheter att ta del av och utöva idrott. Tendenser till våld, både bland aktiva och bland åskådare, måste stävjas.

Sverige måste arbeta för att idrotten representerar demokratiska värden även utomlands. Därför har Folkpartiet, tyvärr förgäves, motsatt sig att diktaturen Kina ska få hålla i sommar-OS 2008. Internationella olympiska kommittén har genom sin vicepresident försökt försvara beslutet med följande häpnadsväckande uttalande till nyhetsbyrån AFP: ”Idrott är viktigare än mänskliga rättigheter. Vi måste fatta ett beslut för idrotten. Mänskliga rättigheter får andra ta sig an.” Maken till ansvarslös inställning har sällan skådats. Folkpartiet utgår från att regeringen uppmanar Sveriges olympiska kommitté att i kontakterna med Kina inför OS arbeta för demokratisering och införande för mänskliga rättigheter.

Stärk kampen mot dopning

Det allvarliga problemet dopning måste bekämpas på alla fronter. Idrottens själ bygger på rent spel, ett klart regelverk och sportsmannaskap. Folkpartiet föreslår en ökning av idrottsresurserna för att främja idrottsrörelsens arbete med information, utbildning och forskning om dopning och arbetet med dopningtestning. Dopninglaboratoriet vid Huddinge sjukhus bedriver en verksamhet som är världsledande på området och har även en viktig funktion som informationskanal.

Genom IADA (International Anti-Doping Arrangement) och WADA (World Anti-Doping Agency) genomförs ett omfattande internationellt antidopningarbete. Det är viktigt att Sverige på olika sätt fortsätter stödja detta engagemang. Oroande är att EU börjat backa från tidigare löften om finansiellt stöd till WADA. Vid ett seminarium nyligen om sport och genteknik diskuterades möjligheterna att få vetskap om de långsiktiga konsekvenserna av dopning genom forskning om de elitidrottare i det forna Östtyskland som i hög grad använde anabola steroider för att förbättra sina prestationer. Kunskapen är stor om vilka som dopat sig och i vilken utsträckning de använt förbjudna medel. Det har nu gått över tio år sedan muren föll och Sverige bör ta initiativ till sådan forskning inom EU:s ram eller direkt via kontakter med Tyskland.

En miljövänlig idrottsrörelse

Idrottsrörelsen ska på ett aktivt sätt medverka till att förbättra miljön. Idrotten är idag så utbredd och mångfacetterad att en mängd olika miljöfaktorer måste beaktas. Folkpartiet anser att varje specialförbund inom idrotten ska ta fram miljöplaner specifika för sitt område. De kan, beroende på vilken sport det gäller, behandla frågor som buller, kemikalier, transporter och allemansrätt. Planerna ska regelbundet utvärderas tillsammans med klubbarna.

Ökat stöd till idrottsforskning

Forskning inom idrotten är mycket viktig. Kunskap om idrottens betydelse i samhället, som på olika sätt speglas i Folkpartiets motion, behöver fördjupas. Det handlar då inte enbart om forskning kring människans fysiska förmåga och behov, utan i hög grad också om idrottens betydelse ur sociologisk, ekonomisk och samhällsnyttig synvinkel.

Det är bl.a. för att möjliggöra ökade resurser till forskningen som Folkpartiet höjer idrottsanslaget.

Främja idrottens studieförbund

Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna är idrottens utbildningsorganisation. Genom SISU Idrottsutbildarna kan idrottsrörelsen, med folkbildningens möjligheter, nå ut brett och engagera människor att skaffa kunskap som utvecklar idrotten. SISU får sina anslag genom Folkbildningsrådet, som genom ett principbeslut har låst fast anslagen på ett sätt som missgynnar studieförbund i tillväxt. Detta drabbar SISU Idrottsutbildarna, och därmed idrottens ledarförsörjning. Regeringen måste uppmärksamma Folkbildningsrådet på detta problem och se till att det når en lösning.

Tydliggör idrottsbolagens ansvar

Det måste finnas regler för organisering av idrotten i bolagsform. Detta är nödvändigt för att ledare i Idrotts-Sverige ska kunna få tillgång till ett regelverk som är tydligt och transparent och fastställer regler för relationen till den ideella föreningen som bedriver ungdomsverksamhet. Det är viktigt att den ideella föreningen behåller röstmajoriteten i bolaget.

Om en förening väljer att bedriva idrottsverksamhet i bolagsform måste den bedrivas på kommersiell grund och bära sina egna kostnader. Idrottsbolag kan inte förvänta sig få bidrag från det offentliga Sverige.

Enligt ordningslagen skall den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning svara för att det råder god ordning vid sammankomsten eller tillställningen. Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita personal, exempelvis ordningsvakter. Vidare gäller enligt samma lag att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning som huvudregel skall ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana ideella föreningar som är skattebefriade enligt inkomstskattelagen.

Underhållningsidrotten har numera antagit sådana proportioner att den ofta kräver stora insatser i fråga om ordningshållning. Samtidigt har idrottsklubbarnas verksamhet i allt större utsträckning kommit att bedrivas på kommersiella grunder. Mot den bakgrunden finns det starka skäl som talar för att klubbarna vid vissa tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens insatser för ordningshållning inom idrottsanläggningen. Det nuvarande undantaget för ideella föreningar bör alltså mjukas upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn till att alla idrottsklubbar inte driver sin verksamhet på samma villkor. Här tänker vi på de skillnader som finns mellan de stora klubbarna i de större städerna och mindre klubbar ute i landsorten. Skillnad kan också behöva göras mellan olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Vårda det idrottshistoriska arvet

Idrotten är Sveriges genom tiderna största folkrörelse. Dess historia är därför i högsta grad värd att bevara. Fortfarande finns det personer som varit med i stort sett från idrottsrörelsens begynnelse och det är väsentligt att deras kunskaper bevaras. Likaså finns säkerligen i många föreningar och förbund handlingar och minnessaker som är värda att bevara. De regionala folkrörelsearkiven bör kunna vara mottagare av äldre föreningshandlingar, handlingar som inte behöver bevaras inom föreningen av ekonomiska eller juridiska skäl.

Riksidrottsförbundet, respektive specialförbund och distriktsorganisationer bör uppmana klubbarna att se till att handlingar inte förkommer. De lokala och regionala museerna bör också involveras i bevarandet av idrottsminnen, genom att kunna ha någon avdelning som speglar idrotten. Inte minst gäller detta orter eller landsdelar där idrotten haft särskilt stor betydelse. Det finns flera orter som är mer kända som idrottsorter än för andra företeelser, t.ex. Degerfors.

Folkpartiet har också i andra sammanhang uppmärksammat att dagens elektroniska hantering har arkivariska problem, genom att tekniken snabbt blir omodern och förändras så radikalt att det som arkiverades på diskett för fem år sedan kanske inte längre är tillgängligt genom förändrad teknik. Även idrottsrörelsen måste uppmärksammas på detta och vid införskaffande av ny teknik säkerställa överföringar. Ett skäl för detta är också att möjliggöra framtida forskning i idrottens utveckling under olika tidsperioder.

På flera håll i landet tas initiativ till separata idrottsmuseer, och dessa initiativ bör givetvis uppmuntras. Dessutom bör det finnas ett riksmuseum för idrott för samlingar med anknytning till idrott på nationell nivå, som t.ex. speglar svenskt deltagande och arrangerande av olympiska spel, världs- och Europamästerskap, landskamper av olika slag samt idrottsrörelsens breddutveckling. Placeringen av ett sådant museum bör inte låsas, utan den kommun som garanterar de bästa förutsättningarna bör få museet.

Stockholm den 17 oktober 2002

Lennart Kollmats (fp)

Cecilia Wikström (fp)

Hans Backman (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Axel Darvik (fp)


Yrkanden (17)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en självständig idrottsrörelse.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för fördelning av de statliga medlen till idrott.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att idrottsföreningarna skall få ökade möjligheter att utveckla och bedriva egna spel och lotterier samt på sikt ges ansvar för hela lotterimarknaden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetsgivares investeringar i friskvård ska vara avdragsgilla.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten att grundlägga en hälsosam livsstil i unga år och skolans betydelse i detta sammanhang.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om främjande av trygg motion för äldre.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika villkor för idrottande kvinnor och män.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer med funktionshinder skall få bättre villkor för sitt idrottsutövande.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda införandet av ett idrottskonto för att idrottsutövare skall kunna fördela sina inkomster även till år då idrotten inte längre utgör en inkomstkälla,
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av hur jämställdheten kan öka vid fördelningen av platserna till de riksrekryterande idrottsgymnasierna.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrotten som ett medel för att underlätta integration i samhället.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om satsningar på etik inom idrotten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa tydliga regler för organisering av idrotten i bolagsform.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undantaget för ideella föreningar ska mjukas upp vad gäller betalning av polisens insatser för bevarande av ordning inom idrottsanläggningar,
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vårda det idrottshistoriska arvet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslaget till idrotten skall höjas med 10 miljoner kronor för att möjliggöra föreslagna satsningar vad gäller dopningsbekämpning, idrottsforskning m.m.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.