Idrott

Motion 2012/13:Kr207 av Lars Ohly m.fl. (V)

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning3

4Näridrottsplatser, idrottsanläggningar och arenor för idrott4

5Idrott för äldre4

6En jämställd idrott5

7Hbt-frågor och diskriminering6

8Idrott och miljö6

9Idrott och rörelse i skolan7

10Ansvarsfull spelpolitik med koppling till idrottsrörelsen7

11Internationella arrangemang8

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram förslag om hur äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet ska säkras i hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten i sin bidragsgivning bör poängtera vikten av fortsatt arbete för en jämställd idrott.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma att idrottsrörelsen behöver ökad kunskap vad gäller trakasserier och diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning eller etnicitet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin bidragsgivning bör uppmärksamma idrottsrörelsens miljöarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skolpersonalen bör ges kompetensutveckling i hur man kan integrera fysisk aktivitet i skoldagens samlade aktiviteter.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om internationella arrangemang och de negativa och positiva effekter som uppkommer.

1 Yrkande 5 hänvisat till UbU.

3Inledning

Vänsterpartiet konstaterar att idrottsrörelsen är vårt lands största folkrörelse med cirka tre miljoner medlemmar och över en halv miljon ideella ledare. Vi kan också konstatera att ”den svenska modellen” lett till makalösa framgångar inom den internationella idrotten.

Den svenska idrottsrörelsen tar också ett stort ansvar när det gäller att få många att komma i gång med fysiska aktiviteter av varierande slag och utifrån olika intressen och möjligheter för den enskilde. Riksidrottsförbundet (RF) upprätthåller väl fungerande kontakter med de politiska organisationerna, vilket ger möjlighet till ett stimulerande utbyte av idéer med respekt för de olika rollerna. RF har antagit en rad olika program på en rad områden, t.ex. etikfrågor, jämställdhet och frågor om sexuell läggning.

De svenska idrottsframgångarna kan till stor del hänföras till det ideella engagemanget, där en stor bredd av idrottsutövare från barn- och ungdomsåren ger en imponerande topp, som i sin tur inspirerar nya utövare att komma in i idrotten. I detta sammanhang är det viktigt att lyfta fram att alla ska kunna idrotta, att arenor och anläggningar finns på rimligt avstånd, att det inte kostar för mycket att delta osv.

Idrotten stimulerar många till fysisk aktivitet, vilket främjar folkhälsan. Folkhälsoarbetet som idrottsrörelsen bidrar med sparar stora summor pengar varje år genom att förebygga olika former av livsstilsrelaterade sjukdomar. Dessutom bidrar det ideella idrottslivet till det brottsförebyggande arbetet, dels genom att vara tillgängligt som en alternativ och vettig fritidssysselsättning, dels genom att fler människor rör sig i olika områden vid olika tider. Det är bl.a. därför rimligt med ett långsiktigt samhälleligt stöd till idrotten, som inte görs beroende av hur spelmarknaden utvecklas.

Vi betonar att den statliga bidragsgivningen till idrotten ska utformas med respekt för idrottsrörelsens självständighet och oberoende men med tydliga uppsatta mål som står i samklang med de grundläggande värderingarna i vårt samhälle. Staten kan ställa upp vissa mål för bidragsgivningen, men det är upp till idrottsrörelsen att bestämma hur målen ska uppnås. Vi kan dock genom politiska beslut underlätta för idrottsrörelsen att ge alla, både unga och gamla, möjligheter att idrotta på rättvisa villkor och inte låta den egna plånboken styra människors möjligheter till att idrotta och aktivera sig.

På senare tid har röster hörts för att låta privata bolag ta makten i klubbar och föreningar. Kravet har varit att RF:s 51-procentsregel avskaffas. Idrottsklubbarna kan driva en del av sin verksamhet som aktiebolag men regeln slår fast att föreningens medlemmar då ska ha majoritet i bolagen. Därigenom garanteras att det är medlemmarna som bestämmer, inte de investerare som har köpt delar av aktiebolaget för att tjäna pengar. Vi är mycket glada att RF fortfarande håller fast vid att 51-procentsregeln ska vara kvar så att inte demokratin i landets största folkrörelse urholkas. Föreningsdemokratin lär miljontals svenskar hur demokrati fungerar i praktiken, men den har dessutom ett stort värde i sig. Ju fler samhällsområden som är demokratiskt styrda, desto mer demokratiskt blir det samhälle vi lever i. Och tvärtom minskar demokratins omfattning i Sverige för varje område där makten fördelas efter plånboken istället för demokratins princip om att varje person har en röst och ingen har fler.

4Näridrottsplatser, idrottsanläggningar och arenor för idrott

I samhällsplaneringen är det viktigt att det säkerställs att det ska finnas utrymme och möjlighet till lek, fysisk rörelse och spontanidrott på t.ex. skolor och i våra bostadsområden. Undersökningar visar, enligt RF, att t.ex. förskolebarn sällan rör sig mer än 50–150 meter från hemmet på egen hand. I åldern 7–9 år utökas visserligen avstånden men inte mer än upp till ca 400 meter. Trots detta är det fortfarande inte ovanligt att nya bostadsområden planeras och uppförs utan någon tanke på att i närområdet skapa möjlighet till fysisk rörelse. Detta är förstås ohållbart om vi vill möjliggöra att fler blir fysiskt aktiva. Grönytor, lekparker och framför allt näridrottsplatser behöver finnas i – sett ur barnets perspektiv – närheten av det egna hemmet.

Näridrottsplatser, dvs. små och flexibla idrottsanläggningar som inte utgår från organiserad idrottsverksamhet utan som inbjuder till spontan fysisk rörelse, är värda att pröva. Ansvaret att bygga sådana torde i första hand ligga på kommunerna men med benäget bistånd från staten. Men även i övrigt är det av stor vikt att säkerställa en god tillgång till idrottsplatser, idrottsanläggningar och idrottsarenor som inbjuder till idrottsutövande i ett stort spektrum av idrotter, oavsett om dessa idrotter sett till antalet utövare domineras av kvinnor/flickor eller män/pojkar.

När det gäller tillgänglighet till idrottsanläggningar är vi långt från målet. Att upprusta och göra idrottsanläggningar tillgängliga runt om i landet borde vara en mycket prioriterad uppgift. Det är självklart att alla ska ha samma möjlighet att använda alla gemensamhetsanläggningar. Idrott för personer med olika typer av funktionsnedsättningar är ett eftersatt område och här finns mycket att göra.

I detta sammanhang blir de statliga bidragen till kommunerna en oerhört viktig finansieringskälla och vi anser att statsbidragen till kommunerna ska öka och värdesäkras. På så sätt förbättras även kommunernas möjligheter i framtiden att tillgodose de behov som finns för att långsiktigt uppfylla kommunmedborgarnas behov av aktiviteter, idrottsliv m.m. Att uppföra och upprusta idrottsanläggningar är också en fråga om att skapa arbetstillfällen.

5Idrott för äldre

Äldre är en grupp som ofta förbises när det gäller idrott och därför vill vi uppmärksamma denna fråga extra. Ny forskning visar att det är möjligt att bygga muskelmassa upp till 90-årsåldern. Ett välkänt faktum är att äldre som tränar aktivt på olika sätt också mår bättre. Självklart är det inte bara muskelmassan som stimuleras vid fysisk aktivitet utan det handlar också om rörlighetsträning och balans, något som väsentligt kan minska antalet fallolyckor. Det är extra viktigt för kvinnor eftersom riskerna för just kvinnor att skadas vid fallolyckor är större än för män. I Stockholm har det byggts en ”lekplats” för seniorer, dvs. en spontanidrottsplats med möjligheter till såväl styrketräning som balansövningar och mycket annat. Förutom träningen ger sådana platser möjlighet att på ett tryggt och positivt sätt behålla och skapa sociala kontakter.

Simning och vattengymnastik är bra sätt att hålla sig i rörelse utan att riskera belastningsskador. Givetvis måste simhallar och andra idrottsanläggningar vara anpassade så att de är tillgängliga även för dem som är mindre rörliga. På äldreboenden och trygghetsboenden finns ofta möjlighet till rörelsegymnastik. Många pensionärsorganisationer samverkar med kommersiella gymkedjor för att ge sina medlemmar bra möjligheter till träning.

Det är bra men det räcker inte, särskilt inte för pensionärer med låga inkomster. En strategi för att ge äldre rätt och möjlighet till idrott borde finnas i alla kommuner. Regeringen bör återkomma med förslag till hur äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet ska säkras i hela landet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6En jämställd idrott

Idrottsrörelsen har i nära 30 år arbetat för en jämställd idrott. Jämställdheten ska genomsyra hela idrottsrörelsen. RF konstaterar dock att det är långt kvar innan detta mål kan anses uppnått. Kvinnor och flickor utgör fortfarande en minoritet av idrottsföreningarnas medlemmar och av specialförbundens styrelser. Ordförandeskapet är fortfarande till stor del förbehållet männen. Även bland landslagstränare och förbundskaptener dominerar männen kraftigt. Konsekvensen av den manliga dominansen inom idrottsrörelsen blir bl.a. att män och pojkar gynnas vid fördelningen av resurser på kvinnors och flickors bekostnad.

Könsmaktsordningen, där män generellt överordnas kvinnor, genomsyrar hela samhället och idrottsrörelsen är inget undantag. Sexismen och objektifieringen inom idrotten drabbar främst kvinnor. Det är inte ovanligt att kvinnor uppmanas att uppträda i åtsmitande kläder för att tillfredsställa t.ex. sponsorer. En annan återkommande och tröttsam diskussion är den om det finns manliga respektive kvinnliga idrotter, dvs. idrotter som anses vara mer eller mindre lämpliga utifrån kön. Allt detta är uppenbara tecken som visar att idrotten fortfarande styrs av en tydlig manlig norm, som idrottskvinnor och deras idrottsutövande ständigt relateras till. Vänsterpartiet menar att alla kvinnor och män, flickor och pojkar självfallet ska ha rätt och uppmuntras till att utöva vilka idrotter de vill!

RF antog en jämställdhetsplan 1989 som sedan återkommande har uppdaterats. Olika projekt har genomförts och RF har gett ut rapporten ”Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt”, som på ett genomgripande och initierat sätt tar upp skillnaden i förutsättningar för mäns och kvinnors idrottande med en genomgång av genusteoretiska och filosofiska perspektiv. Även om idrottsrörelsen således gjort mycket för att nå jämställdhetsmålet återstår ändå mycket att göra. Inte minst behöver alla goda idéer och insikter på central nivå nå ut i alla distrikt, föreningar, styrelser och omklädningsrum. Staten bör stödja detta och bör därför i sin bidragsgivning poängtera vikten av fortsatt arbete för en jämställd idrott. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7Hbt-frågor och diskriminering

Även inom idrotten förekommer trakasserier och diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, hudfärg eller etnicitet. Arbetet fortgår inom idrottsrörelsen för att motarbeta detta, men mycket finns kvar att göra. I olika sammanhang återkommer kränkande ordväxlingar som anspelar på sexuell läggning eller etniskt ursprung. Detta är inte acceptabelt, lika lite inom idrotten som i andra sammanhang. Det som behövs är ökade utbildningsinsatser för att öka kunskapen i dessa frågor, och staten bör poängtera detta när det gäller fortsatt bidragsgivning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8Idrott och miljö

Miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågorna i synnerhet måste också belysas inom idrotten. En speciellt uppmärksammad del inom idrotten är motorsporten. I dag arbetar man mer målmedvetet, men det finns fortfarande mycket att göra. Med ett mer utvecklat miljöarbete, där motorsporten förhoppningsvis kan gå i täten, kan idrotten även på detta område bli en förebild. Det krävs dock att förväntningarna från staten blir tydliga och att man uppmärksammar detta i bidragsgivningen.

Samåkning och möjligheterna till att använda kollektivtrafiken kan vara exempel på hur idrotten kan organisera sin verksamhet för att ännu mer uppmärksamma miljöfrågorna. En väl utbyggd kollektivtrafik även på kvällar och helger är en förutsättning för att även idrottsrörelsen ska bli mer klimatsmart. Samarbete med miljöorganisationer är ett annat exempel. Även här är utbildningsinsatser centrala för att öka kunskapen om dessa frågor. Staten bör stödja detta och bör därför i sin bidragsgivning poängtera vikten av ett fortsatt arbete med dessa frågor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9Idrott och rörelse i skolan

Den här motionen behandlar i huvudsak idrottspolitiken i förhållande till idrottsrörelsen. Det kan dock vara på sin plats att även kort behandla frågan om fysisk aktivitet i skolan. Det är en fråga som Vänsterpartiet tagit upp många gånger och i olika sammanhang, bl.a. genom att begära att skolan ska samarbeta med idrottsrörelsen. Nu är det även inskrivet i läroplanen att skolan ska ”sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen”. Ändå kan vi se att det ofta saknas kompetens hos skolans personal för att leva upp till vad läroplanen kräver.

Skolpersonalen bör ges kompetensutveckling i hur man kan integrera fysisk aktivitet i skoldagens samlade aktiviteter. Det bör också vara en del i lärarutbildningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10Ansvarsfull spelpolitik med koppling till idrottsrörelsen

I Sverige har man valt att inte tillåta privata spelbolag. Istället har vi ett statligt allmännyttigt spelmonopol, vilket ger många fördelar. Genom att låta ideella föreningar, framförallt inom idrottsrörelsen, själva sälja lotter och andra spel samt ta del av överskottet får de den vägen en viktig del av sin finansiering. Om de allmännyttiga spelen konkurrerades ut av privata spelbolag skulle det ideella föreningslivet försvagas och hela Sverige därigenom bli fattigare.

Ett annat skäl för att inte tillåta privata spelbolag är naturligtvis hänsyn till dem som riskerar att drabbas av spelberoende. Genom att ha ett offentligt drivet spelbolag har man möjligheten att ta ett ansvar för att motverka de negativa konsekvenserna av spel om pengar. Spelberoende drabbar såväl den spelberoende själv som hans eller hennes familj och omgivning. Det är ett stort problem som skulle riskera växa än mer i omfattning om privata spelbolag tog över den svenska spelmarknaden. Privata spelbolags drivkraft är att maximera sin egen vinst genom att sälja sin produkt till så många som möjligt. Det är ingen bra mekanism om man vill främja ansvarsfullt spelande.

När utländska spelbolag idag driver spel på ”nätet” riktat till svenska spelare är det ett problem eftersom de kan kringgå de bestämmelser som finns. Men att ta det som intäkt för att ge upp det offentliga ansvaret och legalisera privata bolags spelverksamhet i Sverige är fel väg att gå. Det skulle inte lösa problemen som kommer av de oreglerade spelen på ”nätet”. Däremot skulle det släppa lös de bolag som arbetar för ökat spelande med alla de konsekvenser det skulle få. Det licenssystem som nu troligen kommer att införas efter lobbying från spelbolagen löser inte de problem som drabbar människor av eget eller anhörigas spelberoende. Vänsterpartiet anser att dagens reglerade system där spelmarknaden förbehålls allmännyttiga aktörer bör värnas. Det finns också idag alternativ till licensförfarandet för internetspel. I andra länder finns exempel på hur man kan hantera detta. Inte minst behöver vi bejaka de tekniska framsteg som görs för att förhindra ett okontrollerat spelande som kan leda till spelberoende.

11Internationella arrangemang

Idrotten har många stora internationella arrangemang. Det är ofta en stor upplevelse med ett VM eller EM i olika sporter. Idrottsrörelsen i Sverige är också bra på att arrangera stora tävlingar. Det finns dock vissa baksidor av de riktigt stora arrangemangen. Vi vet t.ex. att det under senaste fotbolls-EM blev en kraftigt utökad trafficking och att prostitutionen ökade markant på de orter där matcherna spelades. I vissa fall förekom också våld mellan supportergrupper. Det finns också begränsningar i hur delaktigt det lokala näringslivet får vara i att dra nytta av arrangemangen då de stora sponsorerna till arrangemangen ofta stoppar möjligheterna för en liten lokal handlare att t.ex. öka sina inkomster något under det pågående arrangemanget.

Det finns positiva sidor också. Ökad turism, ökad exponering av det egna landet och utbyte av kontakter med andra kulturer är exempel på de positiva sidorna av ett stort arrangemang.

Vi menar att vi ska vara positiva till att stora arrangemang inom idrotten genomförs i Sverige och inte vara främmande för att till viss del stödja dessa med offentliga medel, men vi kräver också att en ordentlig genomlysning av förutsättningarna görs vid varje tillfälle för att motverka de negativa konsekvenser som kan förekomma. Speciellt de vi hänvisar till ovan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 19 september 2012
Lars Ohly (V)
Bengt Berg (V)	Marianne Berg (V)
Amineh Kakabaveh (V)	Eva Olofsson (V)
Lena Olsson (V)	Mia Sydow Mölleby (V)
Torbjörn Björlund (V)