Hörselsjukdomen tinnitus

Motion till riksdagen
1988/89:So445

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)
Hörselsjukdomen tinnitus

Tinnitus kallas ibland för Askungen inom öron-näs-halssjukvården. Ordet
tinnitus kommer från det latinska ordet tinnere-ringa/klinga och en svensk
benämning är öronsus. Då den svenska benämningen inte ger en bra bild av
de ljudfenomen som många i stället upplever som pip, ringningar, vattenfall
etc., använder vi här den latinska benämningen tinnitus som också är
den internationellt använda beteckningen.

Trots att tinnitus för en bredare allmänhet, men även inom sjukvårdskretsar,
som symptom är tämligen okänd, är tinnitus i realiteten ganska vanlig. I
Göteborg har gjorts en undersökning på slumpvis utvalda vuxna invånare.
Det visade sig att tinnitus förekommer ”ofta” eller ”alltid” hos 14 % av
befolkningen. För landet i sin helhet skulle det innebära att 1 miljon svenskar
har besvär av tinnitus. I 2,4 % angavs tinnitus som ständigt plågsam
vilket innebär att ungefär 200 000 svenskar är ständigt plågade av tinnitus.
Helt klart är det denna grupp som i första hand behöver hjälp och stödförsitt
handikapp. (Källa: Hörselvården vid Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg,
överläkare Alf Axelsson).

Tinnitus tillhör de dolda handikappen. Inget syns utåt. Det ger naturligtvis
inte samma uppmärksamhet, som en som är blind eller bär på ett annat
synligt handikapp. Förståelsen för dolda åkommor blir ofta mindre, än för
synliga.

En av de vanligaste orsakerna till tinnitus är bullerskador, härledda ur en
dålig arbetsmiljö. Ett antagande på ganska säker grund är att tinnitus till
30—40 % beror av bullerskador. Men tinnitus kan också bero av sjukdomar
inom hörselbanorna, t.ex. öroninflammation med hål på trumhinnan, fel
på de små hörselbenen i mellanörat, sjukdomar i hörselnerven eller hörselcentrum
i hjärnan. Även icke-hörselrelaterade orsaker kan leda till tinnitus,
som hormonella rubbningar, blodsjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar. Tinnitus
är som framgår ett svårförståeligt och därför också mycket svårbehandlat
symptom.

Patienter som drabbas av tinnitus har tidigare — och tyvärr även nu —
ofta mötts av beskedet att ingenting kan göras. Ett livslångt lidande har
följt. Flera fall beskrivs i en enkätundersökning som gjorts av en projektgrupp
knuten till Hörselvårdsavdelningen vid Malmö Allmänna sjukhus.
Undersökningen syftade till att få en samlad bild av psykosociala konsekvenser
som tinnitus kan ge upphov till. Undersökningen visade att 25 %
ansåg sin livssituation helt påverkad av tinnitus. För dem som har bullerskada
(relaterad ovan) finns de största svårigheterna i arbetssituationen —

46 % vill ändra på den i riktning mot mindre stress och buller, kortare
arbetstid eller förtidspension.

Ett av de tinnitusdrabbades största problem är sömnlösheten, vilket verifieras
i flera undersökningar och eventuella samtal.

Behandling av svårare tinnitus

Det finns i dag ingen etablerad behandling som hjälper mot tinnitus, vare
sig medicinsk eller operativ. Det mest positiva nu, jämfört med läget för
20 — 30 år sedan, är ändå att kunskapen om tinnitus ökat och därmed också
ett högre intresse för att hjälpa de drabbade.

I dag finns tinnituskliniker och man prövar olika behandlingsförsök.

Till de åtgärder som prövas märks dövoperation i förhoppning om att
tinnitus skall försvinna. Resultaten har inte varit goda varför denna operation
inte längre används. Medikamentell behandling prövas med mediciner
som innehåller antiepileptiska medel, vitaminer, s.k. spårmetaller, blodkärlsvidgande
preparat osv. Vidare prövas akupunktur, sjukgymnastik och
tryckkammarbehandling, i det senare fallet är syftet att minska på trycket
på en av vätskorna i hörselsnäckan. Det höjda trycket är ett följdsympton av
Mnieres sjukdom, som kan föregå en övergång till tinnitus.

Andra behandlingsinslag kan vara lugnande mediciner och sömnmedel,
akustisk behandling som innebär att man dövar sin ljudupplevelse med
annat ljud. Psykologiska behandlingsformer går ut på att stärka människans
egna resurser så att man orkar med den psykiska press som öronsuset
kan innebära i form av irritation, stress och nedstämdhet.

Genom att tinnitus ofta har samband med hörselnedsättning kan en hörapparat
fylla en funktion. En masker, en maskeringsapparat, som liknar en
hörapparat kan appliceras bakom det öra man har tinnitus. Apparaten kan
fås att alstra ett ljud som ”överröstar” hans tinnitus.

De bästa behandlingsresultaten synes vara av psykologisk natur. Att patienten
upplever att läkaren lyssnar, att en diagnos ställs, att hörselvårdspersonalen
aktivt tar del i den sjukes situation och att den sjuke aktiveras, t.ex. i
tinnitusgrupper.

Det är stor vikt att uppnå att vid landets större sjukhus inrätta tinnituskliniker
och att förbättra forskningsresurserna, som i dag är knappa. Den
forskning som nu sker vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg bör stödjas.
Det är också angeläget att en kartläggning kunde initieras som visade på
konsekvenserna av tinnitus, inte minst på arbetsmarknadsområdet och för
sjukförsäkringen. Bredare och effektivare behandlingsmetoder skulle sannolikt
återföra ett stort antal av de gravt tinnitussjuka till arbetslivet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av kartläggning av de tinnitusdrabbades situation, särskilt i avseende
på arbetsmiljö och behovet av återanpassning till arbetslivet,

Mot. 1988/89

So445

8

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att
förstärka och öka forskning rörande tinnitus.

Stockholm den 23 januari 1989

Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)

Mot. 1988/89

So445

9