Hälsa och arbetsliv

Motion 2003/04:A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Under senare tid har rapporter om försämrad hälsa i Sverige kommit allt tätare. Man bör dock inte betrakta ohälsan som ett problem relaterat enbart till arbetslivet. I dagens samhälle är det många samverkande faktorer som kan leda till ohälsa. Därför anser vi att det är viktigt att stress uppmärksammas i folkhälsoarbetet. För oss kristdemokrater har det alltid varit naturligt att sätta barnen i centrum. Arbetslivet måste bli mer barnvänligt. Större flexibilitet i arbetslivet är en avgörande faktor för att minska ohälsan i samhället.

I motionen pekar vi på vikten av flexibilitet och inflytande över den egna arbetstiden. Det är viktigt att människor har kontrollen över sina liv och kan anpassa arbetet efter livets skiftningar. Behov ser olika ut under olika skeden av livet.

Vi belyser också de särskilda problemen med ohälsa i den offentliga sektorn. Det är viktigt att den offentliga sektorn tar tag i problemet på ett radikalt sätt. Stat, landsting och kommuner är bland de största arbetsgivarna i Sverige, och om dessa inte sköter sitt arbetsgivaransvar på ett bra sätt drabbar det många människor. Det ligger också ett självändamål i att offentlig sektor föregår med gott exempel.

I motionen redogör vi också för vårt förslag om en ny friskförsäkring, en samordnad rehabiliteringsförsäkring.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Bakgrund 4

4.1 En sjuk utveckling 4

4.2 Vad är orsaken till de växande ohälsotalen? 5

4.3 Stressfaktorer i arbetslivet 6

4.4 Från handlingsförlamning till panikåtgärder – vad gör regeringen? 7

4.5 När ohälsan blir en budgetfråga 7

5 Frihet och trygghet för ett hälsosamt arbetsliv 8

5.1 En helhetssyn på människan 8

5.2 Ett barnvänligt arbetsliv – mer tid för barnen 9

5.3 Avlastning i hemmet 9

5.4 Mångfald inom vård och omsorg 10

5.5 Kvalitet och tillgänglighet i sjukvården 11

5.6 Flexibel arbetstid 11

5.7 Ökad rörlighet 12

5.8 Individuellt kompetenssparande 13

5.9 Friåret 13

5.10 Trepartigt ansvar 14

5.11 Friskförsäkring 15

5.12 Arbetsmiljöverkets roll 16

5.13 Drogers inverkan på arbetslivet 16

5.14 Folkhälsoarbetet 17

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid och medinflytandet när det gäller förläggningen av arbetstiden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuellt kompetenssparande.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om s.k. friår.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det gemensamma ansvaret för hälsa som åligger både den enskilde, arbetsgivaren och den offentliga sektorn.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mångfald inom vård och omsorg.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avlastning i hemmet.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnvänligt arbetsliv och föräldrarnas möjlighet att forma sin egen vardag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Arbetsmiljöverkets roll.

10. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars sjuklöneperiod.3

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett drogfritt arbetsliv.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folkhälsoarbetet.4

1 Yrkande 6 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.

3 Yrkande 10 hänvisat till SfU.

4 Yrkande 12 hänvisat till SoU.

4 Bakgrund

4.1 En sjuk utveckling

Efter åtta socialdemokratiska regeringsår är nästan var sjätte svensk sjukskriven eller förtidspensionerad. Under 2002 uppgick statens kostnader för ohälsan till 113 miljarder kronor. Det är lika mycket som vad hela förskolan, hela grundskolan och hela gymnasiet kostar. Därutöver var arbetsgivarnas kostnad för sjukskrivningarna under samma tid 60 miljarder kronor, det vill säga lika mycket som för hela äldreomsorgen. Den totala samhällsekonomiska årskostnaden för sjukfrånvaron har beräknats till hela 250 miljarder kronor. Bakom de dramatiskt höga kostnader som drabbar både den offentliga sektorn och företag återfinns utsatta människor med försämrad livskvalitet. I många fall döljs mänskliga tragedier i de höga ohälsotalen.

I tabellen nedan visas antal sjukdagar brutto och netto. Sjukpenningdagar brutto avser antal dagar för vilka sjukpenning betalats ut antingen som hel, trekvart, halv eller kvart. Alla dagar räknas som en dag. Sjukpenningdagar netto avser antal dagar med sjukpenning omräknade till hela dagar.

Sjukpenningdagar brutto och netto, rullande 12 månader

Källa: RFV

Den senaste statistiken från RFV är nedslående. Under 2002 utbetalades över 110 miljoner sjukpenningdagar. Detta ska jämföras med utbetalning för 41 696 687 dagar under 1997.

Över 126 000 personer har varit sjukskrivna i mer än ett år, varav 65 procent kvinnor. Antalet personer med aktivitets- eller sjukersättning (tidigare sjukbidrag/förtidspension) fortsätter att öka. Enligt Riksförsäkringsverket utbetalades i december 2002 förtidspension/sjukbidrag till cirka 488 500 personer, vilket är en ökning med cirka

32 000 jämfört med 2001. Antalet personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning kommer att passera en halv miljon under år 2003.

4.2 Vad är orsaken till de växande ohälsotalen?

Det finns inga enkla förklaringar till att ohälsotalen ökat så dramatiskt sedan 1997. Svaret går inte att finna i att vi har blivit sjukare. Av AHA-utredningens (SOU 2003:13) arbete framgår det snarare att folkhälsan på senare år blivit något bättre. Svaret går heller inte generellt att finna i en sämre arbetsmiljö eller ett hårdare arbetsklimat. En studie av Arbetslivsinstitutet visar att utbrändhet är minst lika vanligt hos arbetslösa och studerande som hos förvärvsarbetande. I dag är nästan var femte sjukskriven samtidigt arbetslös. Av en enkätundersökning som RFV gjort bland långtidssjukskrivna framkommer det att hälften av sjukskrivningarna beror på andra faktorer än arbete eller arbetsmiljö (RFV 2002:16 Sjukskrivnas syn på hälsa och arbete). Orsak till ohälsan kan inte heller härledas till att man exempelvis bor i en stressig storstadsmiljö. RFV har utrett frågan om de regionala skillnader som finns avseende sjukskrivningar och där framkommer det att Norrlandslänen, särskilt norrländsk glesbygd, ligger över riksgenomsnittet för ohälsotalet och att större kommuner som exempelvis Uppsala och Jönköping ligger under riksgenomsnittet.

RFV:s enkätundersökning bland 15 000 långtidssjukskrivna visar att frågan om orsakerna till sjukskrivningar är komplexa. De långtidssjuka är långtifrån en homogen grupp och därmed heller inte mottagliga för samma typer av åtgärder.

Enligt ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) är sjukfrånvaron i Sverige hög internationellt sett. Ur ett svenskt perspektiv är ett av huvudresultaten av en studie (Den svenska sjukan, augusti 2002) att det finns ett starkare samband mellan sjukfrånvaron och konjunkturcykeln i Sverige än i övriga länder. Antalet äldre som riskerar att bli frånvarande från arbetet på grund av nedsatt arbetsförmåga är större i Sverige än i länder där färre personer är kvar i arbetslivet efter 50-årsåldern och i synnerhet efter 60-årsåldern.

Den svenska arbetsmiljölagen ger de yttre ramarna för vad som gäller för miljön på jobbet. Arbetsmiljöverket har som uppgift att i detalj reglera vad som ska gälla. I dag finns det drygt 140 föreskrifter som arbetsgivarna har att förhålla sig till. Dessutom har vi arbetsmiljöinspektionen, vars uppgift är att kontrollera att bestämmelser följs ute på arbetsplatserna. De satsningar som gjorts i Sverige när det gäller arbetsmiljöfrågor är omfattande och bör ha minskat den sjukfrånvaro som har samband med arbetsmiljön.

Kristdemokrater drar slutsatsen att det är människors svårigheter att få sitt eget livspussel att gå ihop som skapar en betydande del av ohälsan. Svårigheter att få tillräckligt med tid för barn, familj, sig själv, släkt och vänner – i kombination med att hinna med uppgifterna på sitt arbete – skapar den stress, känsla av otillräcklighet, ensamhet och trötthet som så många känner. Grundtryggheten och hälsan hos barn och vuxna har därmed blivit mindre. Vi kan, utöver statistiken över ökade sjukskrivningar också se statistiken över ett ökande antal skilsmässor, större konsumtion av lugnande mediciner, mindre barnafödande, ökad alkoholkonsumtion, ökad brottslighet med mera. Allt detta är tydliga symptom på att människor inte mår bra av den politik som styr våra liv i Sverige idag.

4.3 Stressfaktorer i arbetslivet

Stress är kroppens reaktion på psykisk och fysisk påfrestning. Som fenomen kan stress upplevas såväl positivt som negativt. Positiv stress uppkommer när den enskilde som befinner sig i en krävande livssituation med pressande arbetsuppgifter dock har möjlighet att påverka och styra sin tillvaro. Stress kan också vara positiv under en begränsad period, då kroppen mobiliserar. Negativ stress uppstår då den enskilde på liknande sätt har en betungande och krävande livssituation men inte har makt och möjlighet att i samma utsträckning påverka till förändring.

Frågan om ökad stress och ohälsa har kommit att nästan uteslutande handla om arbetstidens längd. Stressforskaren Maggie Miller visar dock att stress inte är enbart arbetstidsrelaterad utan också ekonomi-, kunskaps- och tillitsrelaterad. Det framgår klart i Millers resultat att enbart förkortad arbetstid inte skapar mindre stress för den enskilde. Stressfaktorerna är många och för att leva ett gott liv måste vi bemästra dem på många olika sätt. Såväl problemen med stress och ohälsa som lösningarna på desamma måste ses i ett bredare perspektiv än att bara betraktas som en arbetstidsfråga. Det gäller att se till människans hela livspussel.

Arbetsmiljöarbetet har under hela industrialismens epok fokuserat på den yttre miljön. Det har handlat om sådant som att förebygga dammrisk, att skydda anställda från att få fingrar avklippta i maskiner eller ramla ner från tak. Idag ser arbetslivet ganska annorlunda ut, både vad gäller arbetsmiljö, anställningsformer och arbetstidsförläggning.

Statistiken visar att kvinnor är överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar och arbetsskador. Detta hänger delvis samman med att yrken där kvinnor dominerar, så som vård och omsorg, uppvisar de högsta ohälsotalen. Det är ett problem som vi måste ta på största allvar. Därför är det av största vikt att kommuner och landsting agerar kraftfullt mot ohälsa och arbetsskador, men även aktivt med rehabilitering, på sina arbetsplatser.

Arbetsrelaterad stress som fenomen förekommer i alla EU:s medlemsstater. Detta framkommer i Europeiska kommissionens ”Handledning om arbetsrelaterad stress”, utgiven i Sverige år 2000. Mer än hälften av EU:s 147 miljoner arbetstagare uppger att de arbetar i mycket högt tempo och under stor tidspress. Mer än en tredjedel kan inte påverka arbetsuppgifternas ordningsföljd och mer än en fjärdedel kan inte påverka sin arbetsrytm.

Bland arbetstagarna uppger 45 procent att de har monotona arbetsuppgifter, 44 procent har ingen arbetsrotation och 50 procent utför korta repetitiva arbetsuppgifter. Arbetsrelaterade stressfaktorer av detta slag har förmodligen bidragit till den nuvarande mångfalden av sjukdomar och besvär: 13 procent klagar över huvudvärk, 17 procent klagar över muskelvärk, 20 procent klagar över trötthet, 28 procent klagar över stress och 30 procent klagar över ryggsmärtor.

En försiktig uppskattning av de kostnader som arbetsrelaterad stress orsakar ger vid handen att det rör sig om cirka 20 miljarder euro årligen, det vill säga drygt 180 miljarder svenska kronor. Enligt EU:s ramdirektiv är arbetsgivaren ”skyldig att svara för att arbetstagarens säkerhet och hälsa tryggas”. Dessutom anger direktivet att arbetsgivaren har skyldighet att ”utveckla en sammanhängande övergripande policy för det förebyggande arbetet”.

4.4 Från handlingsförlamning till panikåtgärder – vad gör regeringen?

Det är nu sex år sedan de växande ohälsotalen tog fart på allvar. Under hela denna tid har Göran Persson varit statsminister och Socialdemokraterna i regeringsställning. Flera utredningar, statistiska uppdrag, pratgrupper m.m. har passerat revy under dessa år, men från Regeringskansliet har det inte kommit mycket av konkreta förslag till åtgärder. Även det så kallade 11-punktsprogrammet, som regeringen stoltserat med, innehöll idel uppdrag och redan pågående insatser. För varje dag som gick under förra året ökade kostnaderna för ohälsan med 25 miljoner kronor. Trots detta ansåg regeringen så sent som i höstas att den hade varit handlingskraftig med hänvisning till flertalet tillsatta utredningar. Sanningen är givetvis den motsatta. Trots goda genomarbetade förslag från olika utredningar har regeringen förblivit totalt handlingsförlamad.

Under det senaste året har den socialdemokratiska regeringen vaknat upp ur sin dvala och befinner sig nu istället i ett panikartat tillstånd. I december 2002 hoppade Svenskt Näringsliv av de så kallade trepartssamtalen, som regeringen initierat, med hänvisning till att de präglades av en alltför snäv syn på ohälsoproblematiken. Regeringen gick å sin sida plötsligt ut med egna åtgärdsförslag precis innan trepartssamtalen var slutförda. Detta ledde i sin tur till att främst näringslivets företrädare anklagade regeringen för att bara ha använt samtalen som en ursäkt för att vinna tid när det gäller lösningar på ohälsoområdet och att man egentligen aldrig menat allvar med överläggningarna. Regeringens förslag har därefter varit lösryckta och mest präglats av ett ostrukturerat lappande och lagande. Vissa frågor som nu lyfts fram såsom stärkandet av den försäkringsmedicinska utbildningen är dessutom gamla kristdemokratiska krav som år efter år röstats ner i riksdagen bland annat av Socialdemokraterna. De åtgärdsförslag som hittills har lagts fram kan möjligtvis något dämpa den negativa utvecklingen – men knappast vända kurvan.

4.5 När ohälsan blir en budgetfråga

Den socialdemokratiska regeringen har den senaste tiden kommit med flera förslag som har karaktären av rena brandkårsuttryckningar. Kostnaderna med anledning av de växande ohälsotalen har inneburit enorma problem för den socialdemokratiska regeringen att få ihop statsbudgeten. Orsaken till detta är givetvis att regeringen inte vidtagit några konkreta åtgärder mot ohälsan sedan den negativa utvecklingen startade för sex år sedan. Symptomatiskt för den panik som regeringen uppvisar är att flera av förslagen är ogenomtänkta och kortsiktiga. En del av förslagen borde ha lagts fram långt tidigare och andra borde aldrig ha lagts fram överhuvudtaget. Till de sistnämnda hör den förlängda sjuklöneperioden för arbetsgivarna. Risken är att arbetsgivarna blir allt mer försiktiga med att anställa människor som man tror blir mer sjukskrivna än andra.

Dessutom saknas återigen de viktigaste åtgärdsförslagen. Bristerna inom familje-, jämställdhets-, folkhälso- och skattepolitik innebär att möjligheterna för individen att få ihop sitt livspussel beskärs. Dessutom måste det snabbt skapas ett helt nytt system för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna ska fokusera på individens specifika problem förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabiliteringsprocess.

5 Frihet och trygghet för ett hälsosamt arbetsliv

5.1 En helhetssyn på människan

Hälso- och sjukvården ska utgå från att varje människa är unik och att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde. Trygghet, tillit och självbestämmande är viktiga värden i hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården ska vara ett uttryck för omsorg och solidaritet mellan människor i samhället.

Hälsa, i vid mening allt från kost och motion till yttre miljö och relationer, handlar om att få leva ett så friskt liv som möjligt, utifrån sina egna förutsättningar. Hälsofrämjande arbete ska stimuleras. Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor har betydelse för hälsoutvecklingen. Folkhälsoarbetet får därför inte inskränkas till hälso- och sjukvården utan kräver ett gemensamt ansvarstagande och samverkan mellan olika verksamhetsområden.

Den fysiska hälsan i Sverige är god medan den psykiska hälsan tenderar att försämras. Arbetslöshet, dålig ekonomi, låg utbildningsnivå och andra kända faktorer räcker inte alltid som förklaring till den psykiska ohälsan. Även under materiellt goda förhållanden förekommer ohälsa på det psykologiska planet. Detta innebär att det inte alltid är materiella faktorer som orsakar ohälsa eller att mer pengar är lösningen på alla problem. Människan är en helhet där både ande, kropp och själ behöver vårdas.

Människans behov av gemenskap och trygghet kan inte ersättas, utan måste tillfredsställas redan från födseln. Otrygghet grundad i barndomen följer ofta individen upp i vuxen ålder och denne får ofta bära med sig otryggheten resten av livet.

Folkhälsoarbete måste bedrivas på alla nivåer i samhället: nationellt, regionalt och framförallt lokalt. Kommuner och landsting har ett viktigt uppdrag i att våga arbeta förebyggande. Goda exempel finns som visar att kommuner som har satsat utifrån ett friskhetsperspektiv och har avsatt resurser för friskvård, har minskat antalet sjukdagar per anställd trots att kommunerna i övrigt bevittnar en ökning av sjukfrånvaron.

Att ha makt över sin situation är också viktigt för god hälsa. Svenska låginkomsttagare betalar högst skatt i världen. De höga skatterna påverkar makten över den egna situationen.

5.2 Ett barnvänligt arbetsliv – mer tid för barnen

En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjlighet att utvecklas i sina yrkesroller och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen, är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv. Här krävs en arbetsmiljö där det betraktas som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn. Detta måste gälla både män och kvinnor.

En familjepolitik som tar sin utgångspunkt i att barnen får en trygg och harmonisk uppväxt, där föräldrar och barn får mer tid med varandra, kommer att motverka de stressymtom som nu ökar. Folkhälsokommittén skriver i sitt delbetänkande att ”även i skolåldern är föräldrarnas insatser avgörande för barnens hälsa”. Detta bekräftar Kristdemokraternas uppfattning att det är genom att stödja föräldrarna som man bäst hjälper barnen, inte genom styrande bidrag.

Vi förespråkar att ansvar och resurser ges till föräldrarna. Föräldrarna måste ges ansvaret att själva utforma sin vardag och ha möjlighet att kunna välja den barnomsorgsform som de anser bäst. Det kristdemokratiska förslaget om barnomsorgskonto ger föräldrarna denna viktiga valmöjlighet. De ekonomiska villkoren för att ta hand om barn måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till föräldraledighet i åtminstone tre år med tillgång till barnomsorgskontot, tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas efter barnets och föräldrarnas önskemål, är viktiga inslag för kombinationen föräldraskap och arbetsliv.

5.3 Avlastning i hemmet

För småbarnsföräldrar är dubbelarbete ofta mycket påfrestande. De senaste tio åren har kvinnors hemarbete minskat med cirka 43 minuter om dagen, enligt statistik från SCB. Männen har under samma period minskat sitt hemarbete med cirka tio minuter om dagen. Det finns säkert flera olika skäl till att vi lägger allt mindre tid på hemarbete – men behoven har säkerligen inte blivit så mycket mindre.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om ökade möjligheter för köp av tjänster i hemmet såsom städning, tvätt, trädgårdsskötsel, reparationer av huset, fönsterputsning, bilvård och så vidare. Det ger möjlighet för familjer att skapa tid för fri användning istället för att, som nu, producera alla dessa tjänster själva. Sänkt skatt på hushållstjänster skulle ge lägre priser och ett antal nya jobb. Det skulle möjliggöra även för låg- och medelinkomsttagare att kunna välja bort arbetsuppgifter i hemmet, till förmån för andra aktiviteter alternativt vila. Därför är sänkt skatt på hushållstjänster en viktig reform i arbetet för ökad hälsa.

På grund av höga skatter lägger vi i Sverige ned mycket tid på sådant som man köper i andra länder. Om vi vill lätta på arbetsbördan är det bättre att skapa förutsättningar för alla att köpa hushållstjänster än att sänka arbetstiden för alla. Det kan ske genom att hushållstjänster berättigar till en skattereduktion på 50 procent av arbetskraftskostnaden. En sådan reform skulle förbättra förutsättningarna för den vita marknaden för hushållstjänster. Det skulle också öka jämställdheten, eftersom det fortfarande ofta är kvinnorna som har huvudansvaret för hemmet och barnen. Genom vårt förslag tror vi att fler kommer att köpa hushållstjänster och därmed också underlätta för både män och kvinnor att förena yrkesarbete med föräldraskap och fritid. Vidare skulle vår politik öka sysselsättningen och göra många av de tjänster som idag utförs på en svart marknad till vita med allt vad det innebär av social trygghet för dem som arbetar med dessa.

5.4 Mångfald inom vård och omsorg

Kristdemokraterna vill ha en solidariskt skattefinansierad vård och omsorg. Det är däremot inte det viktiga vem som utför den vård och omsorg som vi tillsammans betalar med skattemedel. Fler olika vårdgivare kan stimulera till nytänkande och tillföra vården nya dimensioner. Privata, kooperativa och ideellt drivna alternativ ska ges förutsättningar att utvecklas. Vårdpersonalens insatser är nyckeln till god vård. Genom bättre arbetsförhållanden och högre löner, bland annat genom att fler vårdgivare och karriärvägar tillkommer, blir personalen inom vård och omsorg friskare och vården blir bättre.

Vårdförbundet konstaterar i en rapport (Mångfald i vården, mars 2003) att arbetstillfredsställelsen i flera fall har ökat efter övergången till verksamhet i alternativ regi. Rapporten visar att endast ett fåtal ångrar sitt val eller förändringen. I vissa fall har man ökat sin förtjänst på ett inte obetydligt sätt. Detta har givetvis upplevts positivt. Vårdförbundet konstaterar också att fler arbetsgivare innebär en mer mångsidig arbetsmarknad för vårdens anställda. Det ger fler alternativ, fler arbetsmiljöer, ökad lönekonkurrens och kanske nya möjligheter till utveckling i arbetet. Vi anser att detta också kan bidraga till förbättrad hälsa för anställda inom vård och omsorg, den sektor där den största delen av ohälsan återfinns.

För att mångfald inom vård och omsorg inte bara ska bli en pappersprodukt krävs genomtänkta strategier i upphandlingsförfarandet av kommuner och landsting. Ett exempel är att stora upphandlingar av hela verksamheter kan delas upp i flera mindre upphandlingar. Därmed får även små aktörer chansen att komma in på marknaden.

5.5 Kvalitet och tillgänglighet i sjukvården

Det är oerhört viktigt att människor får vård i tid för att på så sätt undvika mänskligt lidande och utdragna sjukskrivningar. Kristdemokraterna anser att vård och omsorg måste ges en särställning i samhället och därmed tillförsäkras tillräckliga resurser. Kommunförbundet och Landstingsförbundet har presenterat statistik över de resurser som tillförts landsting och kommuner under de två senaste mandatperioderna. Där konstaterar man att kommunsektorn inte fått några nettotillskott under de senaste fyra åren.

Vi tar dessa uppgifter på allvar och anser att resurserna är otillräckliga för att garantera en god vård och omsorg. För att kunna höja kvaliteten, utöka antalet vårdplatser och rekrytera mer personal tillför Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ kommuner och landsting 3,8 miljarder kronor mer än den socialdemokratiska regeringen i generella statsbidrag för de tre kommande åren. Dessutom vill vi öka tillgängligheten i sjukvården genom att införa en nationell vårdgaranti.

Den nationella vårdgarantins införande förutsätter dock en större mångfald av vårdgivare. Regeringen motarbetar en mångfald av vårdgivare bland annat genom den så kallade stopplagen som hindrar landstingen från att själva bestämma över sin organisation. Vi anser tvärtom att fler alternativa driftsformer i vården är nödvändiga om korta väntetider ska kunna garanteras.

5.6 Flexibel arbetstid

Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort medinflytande för personal. En av de allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att kunna påverka omfattning och förläggning av arbetstider. Ett ökat utrymme av självvalda arbetstider ger också en positiv inverkan på arbetsklimatet och minskar stressfaktorn. Här finns det stora brister framförallt inom den offentliga sektorn. Inom denna sektor är det viktigt att fler verksamheter läggs ut på entreprenad för att visa vägen mot ett friskare arbetsliv.

För arbetstagaren är det positivt att utifrån verksamhetens behov och arbetslagets möjligheter kunna förlägga arbetstiden på ett sätt som gör det möjligt att kombinera arbete med exempelvis studier, tid med barnen eller fritidsaktiviteter. Obekväm arbetstid kan exempelvis för småbarnsföräldrar vara tidpunkten för hämtning på daghem, för andra tidig morgon och för ytterligare andra kan det vara kvällar. För att öka individens frihet vill vi förändra semesterlagen med ett tillägg i 10 §, andra stycket, så att betald semester utöver fyra veckor ska kunna tas ut som arbetstidsförkortning.

Distansarbete utförs oftast från hemmet och kan ibland kombineras med en helt fri förläggning av arbetstiden till vilka av dygnets timmar som helst. Genom att ha kontakt med sin arbetsplats via dator har nya möjligheter öppnats för distansarbete. Många föräldrar finner denna kombination vara utmärkt. Då kan man ägna sig åt barnen under deras vakna timmar och arbeta när barnet sover eller befinner sig i skolan. Man minskar också den tid som behöver läggas på resor till och från arbetsplatsen. Idag distansarbetar cirka 200 000 människor i landet. Många fler har arbeten som delvis skulle kunna skötas på distans.

Att förändra det dåliga företagsklimatet i Sverige och därmed underlätta för fler att starta eget skulle också skapa fler möjligheter för människor att själva kunna styra över sin tid och sin gemenskap med barn och familj. Sverige har idag ett av västvärldens sämsta företagsklimat.

Vi ser också positivt på så kallad ”job-sharing” där två personer med likartad kompetens delar på ett jobb för att klara till exempel barnomsorgen på ett familjenära sätt. Arbetstidsförläggning som går väl att förena med familjeliv är en angelägenhet för framtidsinriktade arbetsgivare.

5.7 Ökad rörlighet

Regeringen ägnar all kraft att få ner de höga ohälsotalen på att hitta möjligheter inom det nuvarande sjukförsäkringssystemet. Regeringen tycks tro att arbetsgivarna kan göra mycket mer för att få ner ohälsotalen. Vi kristdemokrater delar inte denna ensidiga syn på problemet. Därmed bestrider vi inte att det finns viss ohälsa som är knuten till arbetsplatsen. När det gäller rena arbetsskador föreslår vi en helt ny arbetsskadeförsäkring. Men det kan också vara andra saker som gör att människor inte mår bra, det kan till exempel ha med relationer att göra. Ett nytt arbete kan därför vara ett sätt att få förnyelse, en ny start som man många gånger kan må bra av.

Fast anställda har idag i Sverige en mycket stor trygghet. Denna trygghet mister man om man slutar ett arbete. Arbetsmarknadens parter kan dock göra mycket för att en arbetstagare inte ska mista sin trygghet om han eller hon får erbjudande om ett nytt jobb.

Från arbetsgivarnas sida kan man erbjuda tjänstledighet om en anställd vill pröva ett nytt arbete. Provanställningar kan också skapa oönskade inlåsningseffekter. Därför bör provanställningar undvikas då det inte finns ett behov från arbetsgivare eller arbetstagare att provanställa. När behov av provanställning finns bör dessa hållas så korta som möjligt. Det är till exempel olyckligt när det redan i annonser om lediga platser står att ”provanställning tillämpas”. Det gör antagligen att många som har en fast anställning inte söker jobbet eftersom de inte vill ge upp den trygghet de omfattas av.

Ett annat exempel på hur rörligheten på arbetsmarknaden kan underlättas är så kallade arbetsgivarringar. Det innebär att företag bildar nätverk där de kan utbyta erfarenheter, samordna rehabiliteringsinsatser och på olika sätt underlätta för anställda att komma tillbaka till arbetslivet. Ett företag kanske har arbetsuppgifter som kan utföras av någon anställd i ett annat av företagen i arbetsgivarringen och på detta sätt slipper den anställde att bli sjukskriven.

5.8 Individuellt kompetenssparande

Om man som arbetstagare får möjlighet att bygga upp sin kompetens ökas också rörligheten på arbetsmarknaden. En del av den stress som många människor upplever uppkommer när de inte har nödvändig kompetens för sina arbetsuppgifter. Detta är två skäl till att ett system för individuellt kompetenssparande kan bidraga till ökad hälsa.

Arbetsgivaren har ansvar för att erforderlig kunskap ges i samband med att ny teknik introduceras. Certifiering av olika slag har medverkat till en omfattande kompetenshöjning på många företag. Arbetstagaren har ett ansvar att se till att anställningsbarheten inte minskar. Idag är det få människor med fast arbete som ser det som ekonomiskt möjligt att ta ledigt för studier. Ett individuellt kompetenssparande ger den enskilde ökade möjligheter att ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget lärande. Det ligger naturligtvis i den enskilda människans intresse att genomgå utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det underlättar också för äldre arbetstagare att konkurrera med yngre människor som har en mer aktuell utbildning, något som visat sig bli allt svårare i dagens arbetsliv.

Kristdemokraterna föreslår att arbetstagaren ska kunna avsätta upp till ett basbelopp per år. Pengarna ska vara avdragsgilla och beskattas först vid uttag. Även arbetsgivaren ska kunna göra skattesubventionerade avsättningar till kompetenssparande. Medlen i det individuella kompetenskontot kan placeras på valfritt sätt. Arbetstagaren bestämmer själv över inriktningen av studier för egenhändigt avsatta medel. Kompetensutveckling i alla former stärker individen för att klara arbetslivets krav. Studier blandat med arbete ger andningshål i tillvaron.

Tyvärr har regeringen inte lyckas komma till beslut när det gäller frågan om individuellt kompetenssparande. I den statliga utredningen som blev färdig år 2000 föreslogs en start år 2002. Regeringen kom dock med en proposition i ärendet först under våren 2002. Då föreslog man en start den 1 juli 2003, ett och ett halvt år försenat. Det var också det beslut som riksdagen tog. Propositionen var dock inte ens ett halvfärdigt förslag och de kompletteringar som utlovats har inte kommit. Därför blir det inget införande av det individuella kompetenssparandet under detta år. Ingen proposition är heller aviserad under överskådlig tid framåt. Regeringens förslag var också starkt begränsat och hade inte kommit att medverka till den dynamik som är nödvändig.

5.9 Friåret

Kristdemokraterna har länge drivit kravet om att a-kassemedel ska kunna användas till arbetstagare som under ett år ersätts av en arbetslös person. Ett friår kan användas till mycket, till exempel till att bygga på sin kompetens eller till att starta eget företag. Det har visat sig att många av dem som utnyttjar möjligheten att ta ett friår är kvinnor mellan 35 och 55 år i den offentliga sektorn, en grupp med mycket höga ohälsotal. Ännu är det för tidigt att säga om friåret också kan minska ohälsan bland arbetslösa. Men om många arbetslösa får arbete under ett år borde det få effekt på hälsan, även om det inte omgående leder till att den arbetslöse får ett fast jobb. Den gemenskap man får på arbetsplatsen, en eventuellt förbättrad ekonomi och brytande av invanda mönster kan vara en oerhört positiv effekt för den arbetslöse.

Friåret innebär också att den arbetstagare som utnyttjar friåret återkommer mer stimulerad till sin gamla arbetsplats och många kan därmed ha undvikit utbrändhet.

Kristdemokraterna förordar att friårsförsöket fortsätter, gärna i utvidgad form, för att sedan grundligt utvärderas.

5.10 Trepartigt ansvar

Varje människa har ansvar för sitt eget liv, för sig själv, men också för andra. Alla måste ställa frågan vad som är viktigt i livet och tillåta svaret på frågan att forma tillvaron. Man måste ta vara på livet så man orkar arbetslivet ut. En människa som upplever stress måste fråga sig om stressen kommer inifrån henne själv eller utifrån omvärlden. Är det arbetsliv eller privatliv som utgör största stressfaktorn? Alla måste ta ansvar för sin egen hälsa. För att skapa balans i tillvaron måste man våga säga nej till vissa saker. När yrkeslivet tenderar att bli alltmer gränslöst gäller det att skapa egna gränser för sig själv och för andra.

Viktiga åtgärder för att skapa en hög trivselnivå i livet är att

• främja balansen mellan arbete och fritid

• vårda relationer med släkt och vänner

• främja medmänsklighet, tillit, tolerans, trygghet och arbetsglädje på arbetsplatsen

• framföra klagomål till den det berör

• utföra arbetet så att man kan vara stolt över det

• se till att man har en arbetsbeskrivning som man förstår

• vara delaktig på arbetsplatsen och komma med förbättringsförslag

• ta tid för sammanhängande återhämtning med tillfälle till miljöombyte och vila.

Det är samtidigt viktigt att påtala arbetsgivarens ansvar att skapa ett arbetsliv där människor kan behålla hälsa och arbetsglädje trots snabba förändringar och högt tempo. Om personalen har goda arbetsvillkor och känner delaktighet i verksamheten så blir personalrekrytering ett mindre problem. Tillväxt och lönsamhet kan baseras på personalens välbefinnande och medinflytande. Det är bekymmersamt att konstatera att sjukskrivningar och utbrändhet är störst inom den offentliga sektorn. Arbetet måste organiseras så att människor inte slits ut. Strävan måste vara hela människor i ett helt företag.

Viktiga åtgärder är att

• främja medmänsklighet, tillit, tolerans, trygghet och arbetsglädje på arbetsplatsen

• ställa rimliga krav och ge varje arbetstagare en tydlig arbetsbeskrivning

• införa flexibel förläggning av arbetstid utifrån verksamhetens behov och de anställdas önskemål

• informera om rutiner när det gäller framförandet av klagomål

• uppmuntra och bevilja tjänstledighet för både mammor och pappor för vård av barn

• gör anställda delaktiga och ta vara på deras idéer för att utveckla verksamheten

• uppmuntra och belöna goda arbetsinsatser och goda idéer

• hålla utvecklingssamtal med varje anställd och nyttja samtalen som underlag för kompetensutveckling.

Förutom den enskildes ansvar och arbetsgivarens ansvar så är det också politikernas ansvar att skapa ett uthålligt och gott arbetsliv. Politikens uppgift är där att använda sig av aktuell forskning som underlag för sina beslut och skapa goda förutsättningar för ett sunt företagande med sunda arbetstagare.

Politikens uppgift är att

• ge goda förutsättningar för ett sunt företagande

• ge goda förutsättningar för ett friskt arbetsliv såväl i offentlig som privat sektor

• ge goda möjligheter för ökad rörlighet och god trygghet i arbetslivet

• ge goda förutsättningar för folkhälsoarbetet

• möjliggöra vinstdelningssystem för arbetslivet

• ge goda förutsättningar för kompetensutveckling i arbetet.

5.11 Friskförsäkring

Det är ett oerhört lidande som arbetsrelaterad ohälsa orsakar för enskilda individer varje år. Dessutom beräknas kostnaderna för sjukersättning och sjukpenning till 69,4 miljarder kronor, bara under de första åtta månderna, vilket är en ökning med 6,2 miljarder kronor eller 9,8 procent jämfört med motsvarande period år 2002. Totalt sett kommer ohälsan att kosta statskassan 121 miljarder kronor 2003.

Långtidssjukskrivningarna har ökat markant. Därför är det viktigt för samhället att belöna hälsofrämjande insatser i arbetslivet. Det gagnar först och främst individen och möjliggör en längre period som aktiv i arbetslivet. Det är också bra för samhällsekonomin.

När arbetsrelaterad ohälsa inträffar är det viktigt med tidiga aktiva insatser och rehabilitering så man snabbt kan komma tillbaka till arbetslivet. Målet ska vara färre och kortare sjukfall. Vi anser att ökade resurser måste tillföras sjukvården för att köer ska kunna kortas. Verkligheten är dock att sjukskrivningskostnaderna ökar lavinartat samtidigt som allt mindre resurser går till rehabilitering.

Vi vill införa en ny friskförsäkring, en samordnad rehabiliteringsförsäkring, i linje med Gerhard Larssons utredning Rehabilitering till arbete (SOU 2000:78).

Kristdemokraterna anser att tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialstjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som har motsvarande ansvar men olika mål och medel.

Arbetsgivaren har en central betydelse för att se till att arbetet utformas så att det i sig har en hälsofrämjande och förebyggande effekt. Även individen äger självfallet ett ansvar att skapa en så hälsosam arbetsplats som möjligt.

2004 satsar vi närmare 2,8 miljarder kronor på rehabiliteringsförsäkringen, och utökar satsningen 2005–2006. På några års sikt anser Kristdemokraterna att denna satsning kan leda till stora vinster för den offentliga sektorn.

Kristdemokraterna anser också att det är viktigt att man i olika sammanhang börjar fokusera på individens arbetsförmåga snarare än arbetsoförmåga. För att stärka detta synsätt och samtidigt se till individuella möjligheter bör man helt slopa de fasta stegen i sjukersättningen som idag är 25, 50, 75 eller 100 procent. Det innebär att en person som idag arbetar till 50 procent och får ersättning till 50 procent inte kan öka arbetsinsatsen med 10 procent även om det enligt dennes läkare skulle vara möjligt. Vi anser att dagens system inte tillvaratar den individuella förmågan. Systemet uppmuntrar heller inte till ökad arbetsinsats om det inte ryms inom ramen för de fasta stegen. Detta är helt fel. Vi förespråkar istället största möjliga flexibilitet genom att ersättningen individanpassas mellan 20 och 100 procent. Detta för att underlätta för en arbetstagare att kunna komma tillbaka till sitt arbete i den takt han kan och förmår.

5.12 Arbetsmiljöverkets roll

Arbetsmiljöverket måste självfallet arbeta på ett aktivt sätt med såväl fysisk som psykisk ohälsa. Verket bör fungera som en närvarande och uppsökande samarbetspartner för de företag, organisationer och offentliga förvaltningar som vill ha råd och stöd i arbetet med fysisk och psykisk ohälsa. Arbetet med arbetsrelaterad stress bör ske med det breda perspektiv som angivits i denna motion. Det förebyggande arbetets betydelse kan inte överskattas. Det är varje arbetsgivares skyldighet att genomföra ”systematiskt arbetsmiljöarbete” på varje arbetsplats. Hela personalen ska involveras i arbetet. Det ger en ökad medvetenhet om hur ett hälsofrämjande arbetsliv kan skapas så att människor trivs och mår bra.

5.13 Drogers inverkan på arbetslivet

Det finns en bred uppslutning kring målet att arbetslivet och arbetsplatserna skall vara drogfria. Alkohol och andra droger på jobbet är en säkerhetsrisk för omgivningen och kan inte accepteras. Droger försämrar även arbetsprestationen vilket inte bara drabbar arbetsgivaren utan även den som missbrukar. På många arbetsplatser finns en väl fungerande verksamhet för att fånga upp arbetskamrater med alkohol- och drogproblem. Detta koncept bör spridas till fler arbetsplatser.

Alkoholmissbruket är ett av vårt lands största sociala och medicinska problem. Sverige har anslutit sig till WHO:s mål att alkoholkonsumtionen ska minska med minst 25 procent till år 2000. Tyvärr visar det sig att Sveriges alkoholkonsumtion inte sedan 1800-talet varit på så höga nivåer som den är idag. Alkoholkonsumtion bara ökar och har sedan 1998 ökat med 30 procent. På fyra år har samhällets kostnad för alkoholkonsumtionen ökat med 30 miljarder och beräknas uppgå till beloppet 150 miljarder kronor för 2003.

Stat, landsting och kommuner ska föregå med gott exempel när det gäller att avglorifiera alkoholkonsumtionen. Vidare är det rimligt att slå fast att allmänna medel inte ska användas för spritkonsumtion. Spritfri representation har i detta sammanhang ett stort symbolvärde.

5.14 Folkhälsoarbetet

Folkhälsoarbete måste bedrivas på alla nivåer i samhället: nationellt, regionalt och framförallt lokalt. Kommuner och landsting har ett viktigt uppdrag i att våga arbeta förebyggande. Goda exempel finns som visar att kommuner som har satsat utifrån ett friskhetsperspektiv och har avsatt resurser för friskvård har minskat antalet sjukdagar per anställd trots att kommunerna i övrigt bevittnar en ökning av sjukfrånvaron.

Stockholm den 7 oktober 2003
Annelie Enochson (kd)
Stefan Attefall (kd)	Mats Odell (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Per Landgren (kd)
Maria Larsson (kd)	Lars Lindén (kd)
Olle Sandahl (kd)