Grundskolan och gymnasieskolan

Motion 1993/94:Ub310 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Vänsterpartiet föreslår åtgärder för en kvalitetssäkrad
utbildning i Sverige. Partiets samlade utbildningspolitik är
ett av flera politiska områden som genomsyras av en rättvis
fördelningspolitik.
En ambition med vår utbildningspolitik som också måste
framhållas är att få till stånd en attitydförändring i samhället
då det gäller synen på utbildning. En attitydförändring
efterlyses inte minst hos regeringen med dess nu förda
utbildningspolitik som leder alltmer in i ett segregerat
skolsystem.
Tyvärr är inte dagens marknadsekonomer så kunniga att
de kan sätta ett värde på det som utbildningssektorn
producerar. Länge nog har samhällets kostnader för
utbildning satts upp på konsumtionskontot i stället för
investerings- och kapitalkontot.
Vänsterpartiet eftersträvar en större allmän respekt för
studier och då inte minst studier på grundskole- och
gymnasienivå. Framöver vill vi se en skola med hög kvalitet
likvärdig för varje enskild elev och med en resursstyrning
som utgår från elevernas behov.
En sådan syn förutsätter att utbildningspolitiken för
grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen är
samlad, även om de olika skolformerna har vissa skilda
karaktärsdrag och riktar sig till människor i olika åldrar.
För grundskolans del innebär partiets ambitioner bl.a.
att det inte längre räcker med att alla elever får nödvändiga
vardags- och baskunskaper för att kunna klara sig hjälpligt
i samhället. Skolan skall verka för att eleverna själva skall
kunna bestämma sina mål i tillvaron, ta ansvar över sina
egna liv och vidga sin världsbild och öka sin handlingsfrihet.
Ett demokratiskt arbetssätt, ökade insatser för
jämställdhet samt en god arbetsmiljö är inslag som främjar
Vänsterpartiets ambitioner för att höja kvaliteten i den
svenska skolan. Mot denna bakgrund måste de
nedskärningar som nu drabbar skolorna ute i kommunerna
stoppas.
Risken är överhängande att vi i Sverige får ett alltmer
segregerat och segregerande skolsystem. Det är inte
ovanligt med 40--50-procentiga nedskärningar i
kommunerna inom barnomsorg och skola. Skolor läggs ner
och lärare varslas om uppsägning.
Situationen rimmar illa med regeringens tal om Europas
bästa skola och rätten att välja skola. Alltmer kommer
möjligheten att välja en bra skola att avgöras av plånbokens
tjocklek, inte minst när olika avgifter tillåts tas ut inom
ungdomsskolan.
Vänsterpartiet vill skapa en god skola som präglas av
trygghet och god miljö. Detta kräver nationella satsningar
och att det tas ett tydligt nationellt ansvar för skolan.
Vänsterpartiet motsatte sig att statens bidrag till skolan
skulle ingå i den säck av statsbidrag som betalas ut till
kommunerna. Vi menade då som nu att ett sektorsbidrag
till skolan tydliggör det nationella ansvaret för en likvärdig
skola utan att på något sätt förta kommunernas möjligheter
till olika prioriteringar.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att
sektorsbidraget till skolan återinförs.
I olika rapporter beskrivs numera hur den psykosociala
arbetsmiljön i skolorna försämras. Skolsköterskor,
kuratorer och skolpsykologer får allt fler elever på sin lott.
I flera fall görs besparingar genom att klasser tillåts växa
långt över vad som är pedagogiskt försvarbart.
Andelen kulturinslag i skolan har under flera år minskat.
Vänsterpartiet anslår därför i annan motion, Om allmän
kulturpolitik, 12 miljoner kronor till en satsning på Kultur
i skolan.
Det är självfallet så att den oro som präglar samhället
också påverkar elevernas vardag och deras skolarbete. Vi
vet t.ex. att 20 procent av alla barn bor med bara en av sina
föräldrar. Att i detta läge gå ut och kräva att barnen skall
ha fler läxor tycker vi vittnar om en sällan sedd oförmåga
att sätta sig in i barns vardag. Självständigt arbete kan
utvecklas helt suveränt, utan att man för den skull behöver
ta till läxor. Det handlar om hur undervisningen och
skoldagen läggs upp.
Väljer skolan eller klassen ett mera undersökande
arbetssätt så ger detta automatiskt vinster i form av
erfarenheter av självständigt arbete. Att välja
undersökande arbetssätt är enligt vår mening också ett sätt
att tidigt introducera barn och ungdomar till vidare studier.
Förhoppningsvis kan detta också i viss mån leda till att den
sociala snedrekryteringen till högskolan korrigeras något.
Vänsterpartiet vill skapa en skola där nyfikenhet,
erfarenheter, önskningar och drömmar tas till vara hos
barnen. Detta kräver en harmonisk skola. En skola som
präglas av en relativt lugn psykosocial miljö.
Därför menar vi att klasstorlekarna i grundskolan inte
bör överstiga 25 elever. Åtgärden är ekonomiskt försvarbar
om man betraktar barn och ungdomars skolgång som en
investering för framtiden. Både för dem själva och
samhället i stort. Vidare måste det betraktas som
samhällsekonomiskt slöseri att slänga ut lärare i
arbetslöshet efter att de genomgått en förhållandevis dyr
utbildning. Arbetslösa lärare är dyra i sig och
marknadstänkandet måste bort från skolan.
Vänsterpartiet anser att det rådande läget i
kommunernas skolor motiverar att riksdagen nu begär en
miniminivå för övriga sociala resurser till skolan.
Riksdagen bör alltså hos regeringen begära förslag om
hur en rimlig standard av skolans kringresurser skall kunna
garanteras. Här kan olika konstruktioner tänkas.
Exempelvis skulle det sektorsbidrag vi förordat kunna
inbegripa en viss del som stöd för kommunernas kostnader
för t.ex. skolpsykologer och skolhälsovård. Vidare bör
sanktionsmöjligheter övervägas i det fall en kommun inte
inrättar en godtagbar standard avseende kringresurser av
den art vi tidigare nämnt.
En fri, likvärdig och allmän skola
I dag har vi nioårig skolplikt i Sverige. Denna skolplikt är
formellt reglerad, men i praktiken har vi en 12-årig skolplikt
eftersom de allra flesta ungdomar går vidare till treårig
gymnasieutbildning.
Mot plikter skall också rättigheter svara. Detta gäller
inte minst barn och ungdomar. Därför har vi i olika
sammanhang lagt förslag som syftar till ett verkligt
demokratiskt inflytande för eleverna och deras skolvardag.
Ofta uttrycks den rättighet som skall svara upp mot plikten
som att vi skall ha en likvärdig skola. Inget politiskt parti
har hittills ställt sig mot denna målsättning. Dock varierar
viljan att verkligen substantiellt nå en likvärdig skola.
Vänsterpartiet ser det som en av de allra viktigaste
skolpolitiska uppgifterna att ta itu med frågan om elevernas
medinflytande. Som ett led i detta arbete måste en del
orättvisor och segregationsskapande faktorer inom skolan
åtgärdas.
Privatiseringens spår inom ungdomsskolesektorn
förskräcker. De så kallde fristående skolorna och
skolpengen har redan lett till ökad segregation. I dag kan vi
se hur elever i kommunala skolor måste gå ut i
demonstrationer för att få behålla sin skola. Detta samtidigt
som andra kommunala och privata skolor överkompenseras
inom en och samma kommun. Denna situation härrör sig
från den nedskärningspolitik som regeringen för gentemot
kommunerna. Men det handlar också om den
överkompensation de fristående skolorna får genom
riksdagsbeslutet om bidrag på 85 procent av genomsnittlig
elevkostnad.
Vänsterpartiet har kraftigt kritiserat denna statiska regel
och menat att medlen till skolan skall utgå från elevernas
behov. Vidare skall inte schabloniserade ersättningsnivåer
få gå ut över elevers rätt att välja skola i närheten där de
bor, den s.k. grannskapsprincipen.
Då det nu också visat sig att skolpengen de facto slår
sönder möjligheten för syskon att välja samma skola så
finner vi anledning att föreslå vissa korrigeringar.
För det första bör regeln om 85-procentsnivån helt tas
bort. Alternativt bör nivån sänkas till 70 procent. Vidare
bör alla skolor som skall svara upp till den nya läroplanen
och skolpliktens uppfyllande ha lika skyldigheter då det
gäller skolhälsovård. De skall också ha samma skyldigheter
då det gäller att ta emot barn med olika handikapp.
Därutöver bör de ge en fri skollunch varje dag som
motsvarar 1/3 av dagens näringsbehov. Läromedlen skall
också vara fria i den obligatoriska skolan. Detta innefattar
allt undervisningsmaterial, alltså även materiel för de
estetiska ämnena.
I annan motion (om brister i sekretesskydd för elever i
friskolan) kräver Vänsterpartiet att sekretesslagen ändras
så att även lärare i friskolorna omfattas av sekretesslagen.
1 miljard till ROT-program för bättre arbetsmiljö i
skolan
Riksdagen har nyligen fattat beslut om nya läroplaner
för grundskolan, särskolan, komvux och gymnasieskolan.
En förhållandevis stor reformering för skolans del har dock
skett i olika etapper under de senaste fem åren. Olika mål
för skolans verksamhet har debatterats och slutligen gått till
beslut.
Riksdagen har uttalat sig i en rad olika frågor och ställt
krav på skolan. När kommunerna fick ett större ansvar för
skolans verksamhet 1989, så beslöt också riksdagen att det
fanns fog för att ge stöd till arbetsmiljösatsningar i skolan,
för att öka förutsättningarna för skolan att klara av de beslut
statsmakten hade tagit. Kommunerna fick statsbidrag för
att åtgärda arbetsmiljön i skolorna. Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna drev tillsammans igenom denna linje.
Nu vill vi gå vidare på denna linje. Det är vår bestämda
uppfattning att både den fysiska och psykiska arbetsmiljön
i skolorna generellt är undermålig. Olika rapporter från
myndigheter och direkt från verksamheten vittnar om en
många gånger mycket allvarlig situation. Allergier ökar
beroende på för dåliga ventilationsanläggningar, mögel och
fuktangrepp. Bullernivåer över det acceptabla förekommer
eftersom många lokaler är felaktigt utformade.
En annan omedelbart god effekt av arbetsmiljöåtgärder
i form av reparation, nybyggnad, ombyggnad och
tillbyggnad är att det ger nya jobb inom byggsektor och hos
underleverantörer. Vi föreslår därför att ett program för
bättre arbetsmiljö i skolan upprättas. Ramen för
programmet kan under kommande budgetår sättas till 3
miljarder kronor. Statsbidragen bör uppgå till 33 % av
investeringskostnaden, vilket innebär en kostnad för staten
om 1 miljard kronor. Medel för dessa åtgärder tas upp i
vänsterpartiets finansmotion.
Höj kvaliteten på skolans utrustning
Som ett led i vänsterpartiets arbete för den goda skolan
vill vi också förbättra utrustningsstandarden. Den påverkar
direkt möjligheterna att söka nya undervisningsvägar
genom att t.ex. utnyttja ny medieteknik. Till
utrustningsstandard hör också enligt vår mening fysiologiskt
riktigt utformade arbetsstolar, bord, hörselsslingor, bänkar
etc.
Undersökningar har visat att många skolor har
ekonomiska problem med att kunna skaffa
undervisningsmateriel som är modernt och uppdaterat,
särskilt gäller detta undervisningen i olika
yrkesförberedande program i gymnasieskolan.
Riksdagen bör besluta om ett särskilt statsbidrag om 250
miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till utrustning i
skolan.
Förstärkta insatser för elever med handikapp
Vänsterpartiet har under en rad av år föreslagit
förstärkta insatser för elever med handikapp. Kunskap,
kompetens, assistans och delaktighet avgör i väldigt många
fall skolans tillgänglighet för elever med handikapp. Detta
avgör i sin tur hur pass diskriminerande den handikappade
elevens skolsituation blir. Det kan t.ex. handla om den
faktiska möjligheten att välja skola inom den kommunala
skolorganisationen.
Behoven är enligt vår mening inte på något sätt
tillgodosedda i dag. Inom SIH (Statens institut för
handikappfrågor i skolan) finns för närvarande 25,5
konsulenter för ca 3 200 rörelsehindrade elever i grund- och
gymnasieskola. Det innebär 125 elever per konsulent. För
ca 1 000 synskadade elever finns det 35 konsulenter för nyss
nämnda skolformer. Det blir ca 30 elever per konsulent.
Det finns signaler som visar på liknande och i vissa fall värre
situationer då det gäller elever med mer dolda handikapp.
I sammanhanget vill vi också belysa särskoleelevernas
situation. För särskolans ca 4 000 elever med ett, eller ofta
flera, tilläggshandikapp utöver begåvningshandikappet
finns nu 10 konsulenter -- dvs. 400 elever per konsulent.
Detta är en situation som vänsterpartiet inte kan acceptera.
SIH har begärt 21,7 miljoner kronor för att möta behoven
inom särskolan. Regeringen föreslår 6,6 miljoner kronor
och menar att SIH:s resurser skall utgöra ett komplement
till och inte ersättning för det stöd som skolhuvudmannen
skall erbjuda. Enligt vår mening handlar det om både
kompetens och ekonomi.
Elever med ett eller flera handikapp vid sidan av t.ex.
ett begåvningshandikapp har en komplicerad
inlärningssituation. Här finns inga standardlösningar utan
här krävs god specialpedagogisk kompetens med lång
erfarenhet för att finna de rätta insatserna för varje elev.
Det handlar alltså om insatser av såväl pedagogisk karaktär,
i form av läromedel och hjälpmedel, som åtgärder i den
fysiska skolmiljön. Lärare och skolledning måste få hjälp
och stöd att ta till sig samlad kompetens. Information och
kunskap måste spridas om den forskningsverksamhet och
utvecklingsverksamhet som bedrivs inom relevanta
områden.
Det säger sig självt att en enskild skola, rektorsområde
eller i vissa fall skolorganisation inte kan besitta all
erfoderlig kompetens. Rimligen bör det vara ett statligt
ansvar att skapa förutsättningar för den enskilda elevens
maximala utveckling.
Mot bakgrund av vad vi nu anfört bör 50 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit anslås till stöd för
handikappade elever.
Frivillig sommargymnasieverksamhet
En viss kritik har riktats mot att skolan står tom under
sommaruppehållet. Det har menats att denna situation
innebär ett dåligt utnyttjande av gjorda
kapitalinvesteringar.
Nu är ju inte skolan någon fabrik där man ställer om
produktionen hur som helst. Vi menar dock att det finns ett
visst fog i kritiken och tycker att det vore bra om skolan på
ett naturligt sätt kunde nyttjas under del av
sommaruppehållet.
En försöksverksamhet med viss verksamhet under en
begränsad tid av sommaruppehållet bör initieras. En
verksamhet liknande det sommaruniversitet som föreslås på
högskolorna skulle också gymnasieskolor kunna ha.
Sommarverksamheten skulle kunna tjäna som en
introduktion för elever som gått ur grundskolan och står
inför sitt första gymnasieår kommande höst. Verksamheten
skulle också vara öppen för elever från grundskolans
tidigare årskurser som av nyfikenhet eller annan god
drivkraft vill få en inblick i gymnasieskolan.
Självfallet skall också gymnasieelever kunna gå på
''sommargymnasium''. Verksamheten kan säkert utvecklas
på många olika sätt och till och med vända sig till föräldrar
och andra vuxna som känner bildningslust.
På sikt skulle sommargymnasieverksamheten kunna
fungera som del av feriearbete för ungdomar.
Riksdagen bör anvisa medel för försöksverksamhet med
sommargymnasieverksamhet. Vi beräknar 100 miljoner
kronor för detta ändamål under budgetåret 1994/95.
Lärarnas meriteringsgrund
I fjolårets budgetproposition föreslog föredragande
statsråd att den gällande meritvärderingsförordningen för
lärare skulle tas bort. Vänsterpartiet protesterade mot detta
och menade att argumentationen icke höll. Regeringen
hänvisade till EES-avtalet och de pågående förhandlingarna
om EU-medlemskap.
Vänsterpartiet menar att frågan om lärarnas
meritvärderingsförordnings överensstämmelse med EES-
avtalet kan få prövas av avtal då det handlar om lärares
rättsskydd vid anställning.
Regeringens argument om den pågående EU-
förhandlingen avvisar vi eftersom det ännu inte föreligger
något förhandlingsresultat.
Mot bakgrund av ovanstående resonemang och det
faktum att situationen inte ändrats sedan förra våren, står
vänsterpartiet fast vid att meritvärderingsförordningen bör
återinföras.
Hemspråksundervisning
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att
invandrarelevernas rätt till hemspråksundervisning skall
begränsas till högst sju år. Förslaget är inget annat än en
eftergift för de politiska krafter som söker misstänkliggöra
undervisning för invandrare över huvud taget. Därutöver är
det helt klart en del av regeringens nedskärningspolitik mot
kommunerna.
Regeringen föreslår att anslaget för
hemspråksundervisning skärs ner med 120 miljoner kronor.
Vänsterpartiet avvisar detta förslag.
Nedskärningen av hemspråksundervisningen vilar inte
på några som helst pedagogiska grunder. Det strider mot
modern språkforskning som kan uppvisa ett klart positivt
samband mellan språkutveckling och språkidentifikation i
svenska och hög kompetens inom hemspråket.
Förslaget rimmar dessutom illa med den övergripande
utbildningspolitiska målsättning som riksdagen ställt sig
bakom -- vikten av att stärka språkens ställning i skolan --
och vi kan inte heller inse på vilka grunder gränsen för
utbildning begränsas till just sju år.
Inget talar för att invandrareleverna uppnår aktiv
tvåspråkighet på just sju år. Om sju år är en magisk gräns
för språkutveckling så skulle ju svenskundervisningen också
kunna begränsas till sju år. Jämförelsen visar orimligheten
och den bristande logiken i regeringsförslaget.
Vänsterpartiet avvisar därför regeringens förslag och
återför 120 miljoner kronor till kommunerna. I annan
motion (om invandrarpolitiken) redogör vänsterpartiet
utförligare för sin syn på hemspråksundervisningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återinförande av sektorsbidrag
för skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klasstorlek,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en miniminivå för övriga sociala
resurser till skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sanktionsmöjligheter mot
kommuner som inte har en godtagbar standard på sina
sociala kringresurser,
5. att riksdagen belutar om sådan ändring i skollagen att
regeln om 85-procentsnivån tas bort,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- beslutar om
sådan ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till
fristående skolor sänks till 70 %,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika
skyldigheter då det gäller skolhälsovård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika
skyldigheter då det gäller plats för barn med handikapp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika
skyldigheter då det gäller fri skollunch,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika
skyldigheter då det gäller fria läromedel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmiljöåtgärder för skolan,
12. att riksdagen på nytt anslag Särskilt statsbidrag för
utrustning i skolan för budgetåret 1994/95 anslår 250 000 000
kr för att höja kvaliteten på skolans utrustning enligt vad i
motionen anförts,
13. att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor
i skolan för budgetåret 1994/95 anvisar 50 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit till stöd för handikappade elever,
14. att riksdagen på nytt anslag för budgetåret 1994/95
anvisar 100 000 000 kr till försöksverksamhet med
sommargymnasium,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att meritvärderingsförordningen
bör återinföras,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråksundervisningen.

Stockholm den 24 januari 1994

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Eva Zetterberg (v)

Rolf L Nilson (v)

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Björn Samuelson (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (32)