Fristående skolor

Motion 2004/05:Ub322 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

av Sten Tolgfors m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning4

4Likvärdiga villkor5

4.1Inför en nationell skolpeng8

4.2Återinför riksprislistan8

5Relevanta och likvärdiga kvalitetsgranskningar9

5.1Kvalitetsgranska alla skolor regelbundet9

6Etableringsfrihet10

7Friskolornas frihet11

8Lika villkor för att bedriva fritidsverksamhet12

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika villkor för skolor oavsett driftsform.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för fristående skolor.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om momsregler.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas beräkningsunderlag för ersättning.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokalkostnader vid beräkning av ersättning till friskolor.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommuners användning av plan-, bygg- och lokalfrågor för att hindra etablering av friskolor.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell skolpeng.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunala friskolor.

  9. Riksdagen begär att regeringen återinför riksprislistan för gymnasieutbildningar.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en riksnorm för ersättningsnivån till fristående grundskolor.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsyn av fristående skolor.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om godkännande av fristående skolor.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna inte skall ha insyns- och granskningsrätt i de fristående skolorna.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalitetsgranskning av skolor.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt kvalitetsinstitut.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunalt veto mot friskoleetableringar.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående skolors frihet.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om begreppet fristående skolor.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående skolors rätt att tillhandahålla och få ersättning för fritidsverksamhet.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående skolors rätt att bedriva vuxenutbildning.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner skall bekosta skolskjuts även till fristående skolor så länge det inte innebär en merkostnad för kommunen.

1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.

3 Inledning

Genom friskolereformens införande för tolv år sedan fick elever och föräldrar möjlighet att välja skola. Valfriheten uppskattas av mer än 90 procent av föräldrarna. 1 Många föräldrar ser valet av skola som ett sätt att skaffa sig inflytande över barnens skolgång, samtidigt som många förvaltningschefer ute i kommunerna uppfattar konkurrensen om elever som en positiv drivkraft för förändring. 2

Det finns många exempel på att detta har vitaliserat den svenska skolvärlden. Utbudet och mångfalden har ökat. Förutom en snabb framväxt av nya, fristående skolor har t.ex. de kommunala skolorna fått incitament att variera sitt utbud genom att satsa på olika inriktningar. Pedagogiskt nytänkande har stimulerats. Större lyhördhet för problem med arbetsmiljö och mobbning premieras när skolorna annars kan få svårt att locka till sig elever och lärare. Föräldrarnas engagemang tas bättre till vara, exempelvis genom föräldrakooperativ som tar över driften av nedläggningshotade skolor i glesbygd. Resultat från studier av den svenska grundskolan tyder också på att det finns positiva samband mellan skolkonkurrens och elevers resultat. 3

Förekomsten av friskolor och konkurrens mellan skolor varierar dock i hög grad mellan kommuner. Koncentrationen av friskolor är högst i storstäder och förortskommuner. I drygt 40 procent av landets kommuner finns ingen fristående grundskola alls. 4 Den kommunala andelen elever i friskola varierar från 0 till 24 procent. 5 Variationen kan delvis förklaras av att friskolor är icke-önskvärda i många socialdemokratiskt styrda kommuner, varför etablering av alternativ hindras och eleverna inte ges valfrihet. Det är allvarligt att kommunledningar på olika håll i landet försvårar etablerandet av friskolor, eller missgynnar redan etablerade friskolor genom att inte ge dem villkor likvärdiga de som gäller för de kommunala skolorna.

Friskolornas riksförbund har länge påtalat att så sker. Medan vissa kommuner aktivt informerar om både friskolor och kommunala skolor och i allt strävar efter att villkoren skall vara likvärdiga, så blir friskolor och valfrihet motarbetade på andra håll. Detta styrks av bl.a. de slutsatser som dras i rapporterna Skolverket (2004) 6 och Konkurrensrådet (2003) 7 . Den förra rap­porten drar slutsatsen att de fristående skolorna är i mycket hög grad beroende av kommunernas tolkning av hur ersättningssystemet skall tillämpas. I den senare rapporten konstateras att de fristående skolorna på en rad centrala punkter missgynnas när det gäller resurstilldelningen. Detta är oacceptabelt. Det överordnade målet måste vara en bra skola - inte driftsformen i sig.

Moderaternas skolpolitik syftar till att alla skolor ska vara av hög kvalitet oavsett driftsform och oavsett i vilken kommun den ligger. Det handlar om att eleverna ska få en bra kunskapsgrund och trivas i skolan. Det ska också finnas en reell möjlighet för alla elever att välja skola. För att kunna ta till vara den positiva drivkraft som friskolor och elevers möjlighet att välja skola kan utgöra är det viktigt att alla skolor - fristående som kommunala - får verka under likvärdiga villkor.

Denna motion behandlar fristående grund- och gymnasieskolors villkor, som måste göras likvärdiga de som gäller för kommunala skolor. I samband med kommande riksdagsbehandlingar av förskolepropositionen och skollagspropositionen avser vi återkomma till synpunkter som avser fristående förskolor och lagstiftningen kring friskolor.

4 Likvärdiga villkor

Ersättningssystemets utformning är av central betydelse för de fristående skolornas möjlighet att bedriva sin verksamhet. Friskolereformen innebar just att de finansiella förutsättningarna för de fristående skolorna blev avsevärt mycket bättre än tidigare och därmed mer likvärdig de kommunala skolornas. Det är illustrativt att antalet friskolor direkt efter friskolereformens genomförande snabbt började öka.

Sedan dess har dock ersättningssystemet försämrats stegvis, till nackdel för de fristående skolorna. År 1997 drev den socialdemokratiska regeringen igenom en förändring av ersättningssystemet till de fristående grundskolorna. Detta innebar att den procentuella schablon, som fungerat som ett golv för ersättningsnivån för att i största möjliga mån tillgodose en likvärdig ersättningsnivå mellan fristående och kommunala skolor, togs bort. Istället skulle kommunerna lämna bidrag till friskolorna "enligt samma principer som för de kommunala skolorna". Detta har lämnat ett stort utrymme för godtycke till kommunerna, trots att dessa samtidigt är konkurrenter till de fristående skolorna.

Eftersom ersättningen per elev är helt avgörande för huruvida en fristående skola har finansiella förutsättningar att bedriva någon verksamhet över huvud taget kan ersättningsnivån bli ett sätt för kommunerna att antingen underlätta eller helt slå undan benen för redan etablerad verksamhet. Det kan också användas som ett sätt att uppmuntra friskoleetableringar eller omöjliggöra alternativ i den egna kommunen.

Antalet studier om hur ersättningssystemen i kommunerna ser ut är få till antalet. I betänkandet Likvärdiga villkor (SOU 1999:98), som gjorde en översyn av kommunernas ersättningssystem under 1997 och 1998, konstaterades att många kommuner har så oklara och komplicerade system som de baserar ersättningsnivån på att de fristående skolorna har svårt att förstå dem. I ett sådant läge blir det svårt för dessa skolor att planera sin verksamhet. Konkurrensrådet (2003), som har studerat ett urval kommuner, finner också att såär fallet. De drar slutsatsen att kommunernas beräkningsunderlag för ersättning ofta är till fristående skolors nackdel och snedvrider konkurrensen. Framför allt betonas skillnader i hur momsreglerna och skolpliktsavdraget tillämpas samt skillnader i hur lokalkostnader och indirekta kostnader för administration och liknande ersätts. Dessutom förekommer försenade utbetalningar av ersättning, vilket kan få betydande konsekvenser för skolor. Ett annat problem är att ersättningsnivån ofta baseras på den genomsnittliga kostnaden för de kommunala skolorna snarare än på faktiska kostnader för eleven.

Tjänsteproduktionen inom skolan är momsbefriad. Det innebär att den moms som betalas vid till exempel inköp av material till verksamheten inte kan dras av mot utgående moms. Kommunerna har dock denna möjlighet, vilket gör att de fristående skolorna har rätt till motsvarande ekonomisk kompensation. Konkurrensrådet rekommenderar två modeller; antingen en kompensation som motsvarar den faktiska momskostnaden eller en schabloniserad sådan (den sk. 6-procentsregeln). I praktiken får dock de fristående skolorna ofta en lägre ersättning än enligt schablonen eller ingen ersättning alls. Konsekvensen är att de fristående skolorna missgynnas i förhållande till de kommunala skolorna.

Kommunerna har skyldighet att tillhandahålla utbildning för alla skolpliktiga barn. Det innebär att kommunerna kan ha extra kostnader för att se till att elevplatser finns om elever flyttar in till kommunen eller lämnar en fristående skola. Men bara om de håller platser tomma av detta skäl, inte om skolan är feldimensionerad eller förlorat elever av konkurrensskäl. I det nuvarande systemet skall kommunerna från friskolornas ersättning dra ifrån ett belopp som motsvarar kommunens merkostnader för detta. Enligt Konkurrensrådet varierar dock nivån på skolpliktsavdraget stort mellan kommuner, vilket verkar snedvridande på konkurrensen. Även Komrev (2004) 8 noterar i en rapport den stora variationen och oklarheten i hur olika kommuner tolkar innebörden av skolpliktsansvaret. De påpekar också att skolpliktskostnaden inte är knuten till enskilda skolor utan till kommunen och att skyldigheten finns oberoende av om det finns friskolor i kommunen eller inte.

Det förekommer även att kommuner inte ger fristående skolor ersättning för s.k. indirekta kostnader, dvs. kostnader för löne- och ekonomiadministration, IT-verksamhet och liknande. Även om sådana tjänster inte ingår i den kommunala skolbudgeten är det likväl så att fristående skolor måste betala för dessa tjänster och därmed måste få ersättning för detta.

Ett annat orosmoment för de fristående skolorna är relaterat till lokaltillgång och stora skillnader i hur lokalkostnader ersätts. De kommunala lokalkostnaderna för skolan varierar kraftigt mellan kommuner och skolor. Hur hyrorna sätts och fördelas över skolor skiljer sig från kommun till kommun. I vissa kommuner kan de egna skolorna nyttja lokaler utan kostnad, i andra inte. Osäkerheten kring ersättningen för lokalkostnaderna bland de fristående skolorna är därför stor.

Sammantaget visar detta att kommunernas beräkningsunderlag för ersättningen till de fristående skolorna behöver bli betydligt mer enhetligt och transparent. Med dagens ersättningssystem är de fristående skolorna beroende av kommunledningens godtycke ifråga om hur stor ersättningen per elev ska bli.

Ersättningssystemet för fristående gymnasieskolor har också försämrats. Sedan riksprislistan togs bort och ersattes med ett kommunalt ansvar att bestämma ersättningsnivån ges inte längre de fristående gymnasieskolorna möjlighet att verka på samma villkor som de kommunala gymnasieskolorna. Vi har tidigare varnat för riskerna med att ändra ersättningssystemet på detta sätt och ser nu med oro på konsekvenserna.

I många kommuner har bidragsbeloppet fastställts på ett sent stadium, vilket försvårar planeringsarbetet för skolan. I andra kommuner har medel krävts tillbaka från skolor på grund av att kommunen i efterhand anser att bidraget överstigit kommunens budgeterade kostnader. Det finns också många exempel på etablerade skolor vars framtida verksamhet omöjliggörs på grund av kommunernas sätt att konstruera beräkningsunderlaget för ersättningsnivån. Ersättningssystemet fungerar inte heller när en fristående gymnasieskola ger ett program som till innehållet inte exakt motsvarar det som ges i den kommunala skolan och som bestämmer ersättningsnivån.

Skolverket (2004) 9 har i en rapport följt upp hur de nya reglerna tillämpas. Eftersom nuvarande ersättningssystem för gymnasieskolorna är i stort sett detsamma som för grundskolorna är deras slutsatser också intressanta med avseende på fristående grundskolor. De framhäver behovet av tydlig information mellan parterna i nuvarande system samt att den fristående skolans åtagande måste kunna bedömas med samma måttstock som för de kommunala skolorna. Skolverket menar i sin rapport att de fristående skolorna är mycket beroende av kommunernas tolkning av ersättningssystemet. Samtidigt är det i praktiken omöjligt att överklaga ett beslut om bidrag som fattats av en annan kommun än där skolan är belägen. Skolverket framför också kritik över den stora variationen i ersättning mellan kommuner och påpekar att det innebär bristande likvärdighet i tillgången till utbildning.

Ett särskilt problem utgörs av att kommuner kan använda plan-, bygg- och lokalfrågor för att hindra etablering av friskolor. Många friskolor som sökt och meddelats tillstånd hindras från att starta sin verksamhet av att de inte får tag på lämpliga lokaler. Många kommuner är helt ointresserade av att hjälpa friskolor med att finna lokaler. I sådana fall utgår kommunerna inte från sina kommuninvånares intresse av alternativ och valfrihet i skolan, utan i stället från ett intresse av att skydda den egendrivna verksamheten från konkurrens.

4.1 Inför en nationell skolpeng

Från elevernas perspektiv är den kommunala skolan ofta något man blir tilldelad snarare än något man väljer själv. Där man bor skall man normalt också studera. Den sammanhållna skolan som den kommunala skolverksamheten ofta benämns blir därmed också segregerande. Bostadspolitikens orättvisor fortplantas in i unga människors utbildning. Så kan inte den viktiga utbildningen få skötas. Varken elever eller skolor skall behöva vara beroende av kommunledningarnas godtycke.

Moderaterna vill att alla elever i Sverige skall erbjudas en likvärdig utbildning, oavsett hans eller hennes bakgrund, bostadsort eller skola. Vi vill också att alla elever skall ha en reell möjlighet att välja skola. Det förutsätter att alla skolor behandlas lika och får verka under samma villkor.

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs för att åstadkomma detta. Ett sådant system innebär att staten har finansieringsansvaret för skolan. Samtidigt decentraliseras makt till elever och föräldrar som med sin skolpeng själva kan styra vem som skall få utbildningsuppdraget. Med en nationell skolpeng säkras också friskolornas likabehandling gentemot de kommunala skolorna. Därigenom blir det mer rättvis konkurrens och en bättre fungerande utbildningsmarknad - en stimulans för utvecklingen i den svenska skolan. Möjligheten att välja skola, som en överväldigande majoritet av föräldrarna vill ha, blir därmed inte heller beroende av var man bor.

De kommunala skolorna styrs i dagsläget av kommunledningens direktiv och kan inte fritt förfoga över sina resurser. Vi vill att alla skolor skall verka under likvärdiga villkor. De bästa erfarenheterna från friskolorna skall kunna förverkligas vid alla skolor, även de kommunala. De bör få möjlighet att fungera som kommunala friskolor. De hinder som de kommunala skolorna i dag har för att kunna tillgodose sina elevers intressen behöver därför tas bort. Systemet med en nationell skolpeng är ett viktigt steg på vägen dit.

4.2 Återinför riksprislistan

I avvaktan på en nationell skolpeng vill moderaterna återinföra den så kallade riksprislistan för fristående gymnasieskolor. Genom riksprislistan garanteras eleverna att skolorna har en långsiktighet. Rättssäkerheten för de fristående skolorna stärks också eftersom det vid tvister om beräkningsgrunder finns en av staten fastställd norm att utgå från.

Vi anser också att regeringen - i avvaktan på en nationell skolpeng - bör ge Skolverket i uppdrag att utforma en normalprislista för ersättningsnivån till fristående grundskolor. Ett sådant normvärde skall kunna ligga till grund för överenskommelser mellan kommun och skola och användas vid eventuella tvister. På detta sätt får fristående utövare större framförhållning i planeringen och möjliggör en långsiktig planering.

5 Relevanta och likvärdiga kvalitetsgranskningar

Skolverket har av regeringen givits uppdraget att utföra särskilda granskningar av de konfessionella friskolorna. Detta är en särbehandling som vi ifrågasätter.

Undervisning i svenska skolor skall vara icke-konfessionell. Däremot kan en skola ha en konfessionell inriktning. Undervisningen skall vara allsidig och saklig och värdegrunden respekteras. De skall kvalitetsgranskas på samma sätt som alla andra skolor. Rektorer och skolledare som inte följer skollagen skall inte få driva skolor. Det gäller vare sig de verkar på en fristående eller kommunal skola.

Trots att Skolverkets granskning av de konfessionella skolorna kom fram till att "skolornas verksamhet inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för all utbildning inom det offentliga skolväsendet" menade skolministern att han "höjer ett varnande finger till religiösa friskolor". Det är allvarligt att granskningen av skolan har blivit alltmer politiserad. Skolverkets beslut överprövas i praktiken av regeringen, som i svepande generaliseringar dömer ut en hel kategori skolor.

Alla skolor skall behandlas lika. Av detta följer att staten skall godkänna alla skolor och också kunna dra in tillståndet - och rätten till bidrag - för skolor som inte uppfyller de grundläggande kvalitetskraven.

Regeringen anser också att fristående skolor skall vara skyldiga att deltaga i den uppföljning och utvärdering som en kommun gör av det kommunala skolväsendet. Vi delar inte den uppfattningen. Det är inte acceptabelt att kommunerna som själva driver egna skolor samtidigt utövar tillsyn eller granskning av fristående skolor, i synnerhet inte när de dessutom, enligt Socialdemokraterna, skall ges ökat inflytande över om fristående skolor över huvud taget skall godkännas eller få fortsätta sin verksamhet.

Friskolorna granskas av Skolverket, huvudsakligen i syfte att undersöka huruvida de formella kraven för ett godkännande är uppfyllda. Finns tillräckligt många behöriga lärare? Är skollokalerna till fyllest? Sker undervisningen i enlighet med skollagens och läroplanens krav? Om eleverna uppnår kunskapsmålen undersöks däremot inte.

Kontrollen av de kommunala skolorna bygger i praktiken på att kommunerna själva skall utvärdera om de tycker att de fullgör sina skyldigheter. I vissa kommuner finns väl utarbetade kvalitetsgranskningssystem. På andra håll finns ingen granskning alls. Den nuvarande nationella kvalitetsgranskningen bygger på en vällovlig ambition, men är för uddlös och riktas inte mot alla skolor.

5.1 Kvalitetsgranska alla skolor regelbundet

Precis som med elevers prestationer är det av yttersta vikt att så tidigt som möjligt upptäcka om en skola är på väg i fel riktning. Med regelbundna granskningar och återkommande uppföljningar så skall en skolas kvalitet aldrig kunna bli oacceptabelt låg utan hinna fångas upp dessförinnan. Brister skall påpekas tidigt för att kunna åtgärdas tidigt.

Kontinuerlig och allmänt tillgänglig information om skolors resultat, kvalitet och utveckling behövs också för att alla elever och föräldrar ska få förutsättningar att välja skola på lika villkor, oberoende av i vilken kommun man bor.

Vi vill därför införa ett nationellt kvalitetsinstitut som ges i uppdrag att regelbundet och med samma ögon granska undervisningskvaliteten och resultaten vid varje skola - såväl fristående som kommunala. Kvalitetsinstitutet skall ges en självständig ställning så att det kan svara för en kvalitetsuppföljning fristående från den politiska sfären. Varje skola bör granskas vart tredje år eller oftare. Alla rapporter skall vara offentliga och det bör ligga i institutets ansvar att aktivt informera om analyser och slutsatser.

Tillsynen av att fristående skolor efterlever de regler som gäller för skolverksamheten skall även i fortsättningen skötas av Skolverket. Vi anser att tillsyn och godkännande av fristående skolor hör ihop. Vi anser också att fristående skolor skall deltaga i de nationella proven på samma villkor som kommunala skolor och i övrigt vara skyldiga att som i dag deltaga i den uppföljning och utvärdering som genomförs av Skolverket. Skolor som får offentligt bidrag skall årligen lämna en ekonomisk redovisning till Skolverket.

När makten flyttas från politiker till eleverna och föräldrarna styr deras val vilka skolor som kan växa. Det fria valet är i sig kvalitetshöjande. Bra skolor belönas och skolor som inte är lika välskötta får anledning att snabbt utveckla sin kvalitet. Dessutom ger denna sunda konkurrens att goda idéer och undervisningsmetoder snabbt kan sprida sig mellan skolor. Grundläggande är härvidlag att konkurrensvillkoren är lika. Att det blir så garanteras av att skolpengen görs nationell.

Det stora problemet i dag är att många elever saknar möjlighet att ta sig ifrån en skola som inte motsvarar kraven. Den kontinuerliga kvalitetsuppföljningen skall ses som ett stöd för skolor att tidigt notera problem och brister, så att de kan rättas till i tid.

Det viktiga är att varje barn skall kunna söka sig till en skola där han eller hon kan komma till sin rätt, växa och tillgodogöra sig kunskaper.

6 Etableringsfrihet

Förutom problem med rimliga ersättningsnivåer och avsaknad av en riksprislista hotas också etableringsfriheten. Socialdemokraterna och Vänstern vill att kommunerna i princip skall ges vetorätt till nyetableringar och konkurrens från fristående alternativ. Riksdagen har vid ett flertal tidigare tillfällen uttalat sig mot kommunal vetorätt för friskoleetableringar. Det finns all anledning att upprepa det kravet.

Vi anser att vuxenutbildningen liksom andra utbildningsformer gynnas av etableringsfrihet. Möjlighet måste därför finnas för fristående skolor att bedriva vuxenutbildning.

Riksdagen fattade under våren 2004 beslut om att utbildning på entreprenad bör tillåtas generellt, både i grund- och gymnasieskolan. Det är bra. Tyvärr har regeringen inte ännu hörsammat det beslutet, varför möjligheterna till entreprenad fortfarande är oförändrade. Det är viktigt att regeringen skyndsamt agerar i detta ärende och inte begränsar det till att gälla enbart vissa delar av gymnasieutbildningen. Såväl fristående som kommunala skolor måste ges ökade möjligheter att lägga ut viss undervisning på entreprenad.

Vi vill också lyfta fram att möjligheten till skolskjuts inte ska styras av skolans huvudmannaskap. Då begränsas elevernas valfrihet starkt i praktiken. Det är rimligt att kommuner bekostar skolskjuts även till fristående skolor så länge det inte innebär en merkostnad för kommunen.

7 Friskolornas frihet

Skolverket har nyligen föreslagit ett antal häpnadsväckande förslag riktade mot fristående skolors frihet. Till att börja med vill Skolverket göra det möjligt att stänga skolor utan fastslagen anledning och lagakraftvunnet beslut "när man finner lämpligt". Den som driver skolor i koncernform skall särbehandlas och tvingas betala avgift vid ansökningar om godkännande. De juridiska formerna för vem som får bedriva skola föreslås vidare begränsas. Det skall ställas högre krav på rektorer för fristående än för kommunala skolor. Vi anser detta vara förkastliga förslag i syfte att begränsa friskolornas frihet. Det kan inte accepteras. Återigen vill vi betona att fokus skall läggas på skolors kvalitet och kunskapsförmedling, inte på driftsformen.

Även Skollagskommitténs betänkande gör stora ingrepp i friskolornas nuvarande frihet. När avsikten var att minska detaljregleringen inom skolans område, visar det sig att betänkandet istället har landat i att öka regleringen för de fristående skolorna. Det är riskabelt att på så sätt tvinga in fristående skolor att följa exakt samma regelverk som det offentliga skolväsendet. Själva idén med friskolor är att erbjuda alternativ och bidra till mångfalden i skolsystemet.

Dessutom föreslår Skollagskommittén att begreppet fristående skolor skall ersättas med "enskilda skolor". Vi anser att det vore olyckligt att nu ändra benämningen, eftersom det föreslagna uttrycket lätt kan förväxlas med privata skolor. Detta vore missvisande, eftersom de fristående liksom de kommunala skolorna är offentligt finansierade och öppna för alla.

8 Lika villkor för att bedriva fritidsverksamhet

Idag nyttjar i stort sett alla den kommunala skolbarnomsorgen. För de allra flesta är det både praktiskt och tryggt att fritidsverksamheten samverkar med och finns i anslutning till skolan. Vi vill värna om att fristående skolor på lika villkor som kommunala skolor skall ha rätt att erbjuda och få ersättning för fritidsverksamhet. Fristående skolor skall dock inte vara skyldiga att erbjuda fritidsverksamhet.

Stockholm den 1 oktober 2004

Sten Tolgfors (m)

Margareta Pålsson (m)

Tobias Billström (m)

Ewa Björling (m)

Tomas Högström (m)

Ulrika Karlsson (m)


[1]

Skolverket (2004), Attityder till skolan 2003.

[2]

Skolverket (2003), Skolverkets lägesbedömning 2003, Rapport 238.

[3]

Se t.ex. Björklund, Edin, Fredriksson och Krueger (2003), Education, equality and efficiency - An analysis of Swedish school reforms during the 1990s, Report 2004:1, IFAU, Uppsala, kap. 6.

[4]

Se SCB:s statistikdatabas på www.scb.se.

[5]

Se t.ex. Skolverkets kommundatabas på www.skolverket.se/fakta/statistik/kommunniva.shtml

[6]

Skolverket (2004), Kommunernas bidrag för elever i fristående gymnasieskolor, Dnr 2004:248.

[7]

Konkurrensrådet (2003), Lika villkor mellan kommunala grundskolor och fristående skolor?, Rapport till Näringsdepartementet, dnr 26/03.

[8]

Komrev (2004), Effektiv skolstyrning - där omvärldsförändringar och friskolor präglar planeringsförutsättningarna, Rapport, juni.

[9]

Skolverket (2004), Kommunernas bidrag för elever i fristående gymnasieskolor, dnr 2004:248.

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-10-05 Hänvisning: 2004-10-14 Bordläggning: 2004-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (21)