Fristående kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder

Motion 1990/91:K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Bakgrund

Enligt lag måste kommuner ha vissa nämnder. En av
dessa obligatoriska nämnder är miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna
med sina förvaltningar svarar för tillsynen enligt en lång rad
lagar och författningar. Under senare år har, i takt med den
ökade medvetenheten om miljöproblemen,
arbetsuppgifterna ökat i en lavinartad omfattning.
Miljöproblemens komplexitet och mängd har också ökat.
Nya väsentliga uppgifter har förts till kommunerna: Tillsyn
enligt miljöskyddslagen, ökat deltagande i planprocesser,
mer omfattande ansvar för avfall, utökat ansvar över
tillsynen av livsmedelshanteringen för att nämna några
exempel.

Problem

Resursförstärkningar har inte tillförts i motsvarande
omfattning, snarare har miljö- och
hälsoskyddsverksamheten liksom andra angelägna
kommunala verksamheter drabbats av det hårdnande
ekonomiska läget för kommunerna. Den ökade
möjligheten att ta ut avgifter på verksamheten har bidragit
till resursförstärkning men inte i tillräcklig grad. Avgifter
kan ej heller fullt ut täcka de behov som finns.

Många kommuner har i besparings- och
effektiviseringssyfte försökt dra in på de kommunala
förvaltningarna och på nämndorganisationen. På flera håll
har därför miljö- och hälsoskyddsnämnder och
förvaltningar lagts samman med andra nämnder och
förvaltningar.

Kommunerna själva hör till de verksamhetsutövare som
skall granskas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. För
detta ändamål behövs en stark och fristående miljö- och
hälsoskyddsverksamhet. Det är olämpligt att den instans
som beslutar om byggnadsplaner också skall granska dessa
planers lämplighet ur miljö- och hälsoskyddsaspekt.

Det har konstaterats att när, inom ramen för
frikommunsförsöket, miljö- och hälsoskyddsverksamheten
slagits samman med andra verksamheter, så har det drabbat
miljö- och hälsoskyddsarbetet negativt.

Det finns tendenser till att konflikter kring viktiga frågor
som t ex planärenden förs undan från den offentliga
debatten till slutna tjänsterum. Allmänhetens kännedom
och möjlighet att påverka försämras därmed kraftigt. Detta
urholkar demokratin och försämrar ytterligare
möjligheterna att hävda miljöintressen.

Det är viktigt att hävda miljöskyddet både gentemot
andra intressen inom den kommunala verksamheten och
gentemot externa intressen, som industrier och andra
verksamheter. Därför måste miljö- och
hälsoskyddsnämnderna och deras förvaltningar ges en
stärkt självständighet och integritet.

De redan nu betydande svårigheterna att behålla och
rekrytera kompetent personal inom miljöområdet kommer
att öka om miljö- och hälsoskyddsverksamheten inte stärks.

Förslag

Med anledning av att förslag till ny kommunlag ska
läggas fram våren 91 har det väckts förslag om fri
nämndorganisation. Det skulle bl a innebära att
kommunerna inte behöver ha en miljö- och
hälsoskyddsnämnd.

Vänsterpartiet anser att det i dagsläget är helt
nödvändigt att kommunerna även framdeles åläggs att ha
fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Längre fram i tiden, när miljöhänsyn och förståelse för
de ekologiska kraven genomsyrar kommunernas
aktiviteter, kan organisationsformerna diskuteras, men i
dagsläget skulle man göra miljöarbetet en björntjänst
genom att avskaffa de fristående miljö- och
hälsoskyddsnämnderna.

Vidare borde regeringen redovisa hur det lokala
miljöarbetet ska stärkas för att kunna möta de ökade krav
som nu ställs. Vänsterpartiet avstår här från att lägga förslag
utan avvaktar till miljöpropositionen i februari -91.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna även i
framtiden skall ha fristående miljö- och
hälsoskyddsnämnder.

Stockholm den 22 januari 1991

Annika Åhnberg (v)

Viola Claesson (v)

Rolf L Nilson (v)

Jan Jennehag (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Strömdahl (v)