Friköp av historiska arrenden

Motion 2004/05:L224 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om rätt till friköp av historiska arrenden i enlighet med vad som anförs i motionen.

Historiska arrenden

Med historiska arrenden avses mark som arrenderats av samma släkt i flera generationer. Frågan om friköpsrätt av historiska arrenden är aktuell sedan mer än 100 år tillbaka. Riksdagen tog den 30 november 1989 det första steget mot denna reform genom beslutet att en sådan friköpsrätt borde införas.

I sitt delbetänkande "Historiska arrenden" (SOU 1991:5) framlade kommittén enhälligt en lag om att friköpa historiska arrenden. Något förslag till lag om friköp lades dock aldrig fram av regeringen (prop. 1994/95:155). Som skäl anför regeringen att en sådan lagstiftning inte skulle tillgodose något angeläget allmänt intresse. Vidare anförs att en lag om friköp inte är förenlig med bestämmelserna om egendomsskyddet i regeringsformen. Vad som är ett angeläget allmänt intresse är i högsta grad en politisk bedömningsfråga. Vid bedömningen av vad som är ett angeläget allmänt intresse ska hänsyn tas till vad som är godtagbart i ett modernt och demokratiskt samhälle (prop. 1993/94:17 s. 48).

Vänsterpartiet anser att rätten för arrendatorer att friköpa den jord som de i generationer har brukat är en väsentlig samhällsfråga av medborgarrättslig karaktär. Det är orättvist att arrendatorerna inte har någon möjlighet att förvärva den trygghet och rättssäkerhet som äganderrätten till den arrenderade gården skulle ge. Det finns en obalans i avtalsförhållandet mellan jordägare och arrendator där arrendatorn är den svagare parten. Jordägaren har generellt större ekonomiska resurser att driva en tvist och ofta bättre juridiska kunskaper än arrendatorn. Arrendatorföreningar har framhållit att en friköpsrätt skulle leda till en större jämvikt mellan parterna i arrendeförhållandet även om något friköp inte aktualiserades (Ds 2003:11 s. 54) Genom att införa en rätt till friköp av historiska arrenden kan vi avskaffa de sista resterna av det gamla feodalsamhället.

Friköp av dessa arrenden kan inte anses utgöra ett hot mot enskild äganderätt då de under mycket lång tid har varit arrendegårdar. Jordägaren som aldrig brukat eller bebott gården har endast ett ekonomiskt intresse i egendomen till skillnad från arrendatorn vars släkt i generationer levt och arbetat på gården. Vidare skulle ägaren vid ett friköp få kompensation för egendomen vilket gör att argumentet om hot mot den enskilda äganderätten saknar relevans. Arrendegårdarnas värde har till stor del skapats genom generationer av arrendatorers nedlagda arbete och ekonomiska investeringar. De erlagda arrendeavgifterna har i själva verket betalat av den arrenderade egendomen flera gånger om.

Utredningen

Enligt den promemoria (Ds 2003:11) som fortfarande är föremål för beredning saknas anledning att överhuvudtaget utreda frågan om friköp av historiska arrenden på nytt. Denna slutsats grundas på att frågan om friköpsrätt endast berör ett få antal arrendatorer samt att antalet historiska arrenden har minskat under de senaste 15 åren. Vidare anförs att arrendatorernas ställning under de senaste decennierna stärkts.

I promemorian ifrågasätter man även hur många arrendatorer som i praktiken skulle ha ekonomiska förutsättningar att verkligen friköpa sin arrenderade gård (Ds 2003:11 s. 61). Vänsterpartiet är av motsatt uppfattning. Vi anser att det är viktigt att vi öppnar upp för möjligheten att kunna friköpa de historiska arrendena, inte minst av historiska och ideologiska skäl. Att hänvisa till att det är så få enskilda arrendatorer som i praktiken skulle utnyttja en friköpsrätt leder till ett cirkelresonemang. Den unga generationen väljer i dag i stor utsträckning att inte ta över ett arrende från sina föräldrar. Detta leder till att alltfler arrenden avskaffas och storgods tar över driften av jordbruken.

Vidare är statistiken beträffande förekomsten av och storleken på de historiska arrendena bristfällig (Ds 2003:11 s. 37). Vänsterpartiet anser att detta medför att man inte kan dra några långtgående slutsatser av de siffror som presenteras i promemorian. Vänsterpartiet vill sammanfattningsvis att regeringen ska lägga fram förslag till lagstiftning om rätt för arrendatorer att friköpa historiska arrenden.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Stockholm den 21 september 2004

Tasso Stafilidis (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Siv Holma (v)

Rolf Olsson (v)

Peter Pedersen (v)

Per Rosengren (v)

Alice Åström (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Lagutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-10-05 Hänvisning: 2004-10-14 Bordläggning: 2004-10-14
Yrkanden (1)