Fri konkurrens för tillväxt

Motion 2003/04:N293 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

av Eva Flyborg m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

En politik som stärker Sveriges konkurrenskraft och ger förutsättningar för högre tillväxt måste innehålla åtgärder för att stärka konkurrensen. Folkpartiet vill därför att:

  • konkurrenslagen blir effektivare och Konkurrensverkets roll stärks

  • privata entreprenörer får möjlighet att konkurrera på lika villkor med offentliga utförare

  • karteller ska kriminaliseras

  • olika åtgärder genomförs för att underlätta tillträde till marknader för nya företag.

  • staten ska minska sitt ägande av företag

  • kommunala stöd som snedvrider konkurrensen mellan företag ska tas bort.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Konkurrens är bra för Sverige 4

5 Svag konkurrens ger höga priser 4

6 Stat och kommun snedvrider konkurrensen 5

7 Karteller måste bekämpas 6

8 Friare tillträde 7

9 Sälj statliga bolag 8

10 Ta bort selektiva företagsstöd 8

11 Anslagsfrågor 8

3 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra konkurrenslagen effektivare.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan privata och offentliga utförare.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en kriminalisering av kartellsamarbete.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknader.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska statens företagsägande.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala stöd till företag.

4 Konkurrens är bra för Sverige

En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välståndet. Insatser för att främja konkurrensen är därför viktiga inslag i en politik för att stärka Sveriges utvecklingskraft.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska principer och lagstiftning är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt.

Marknadsekonomin förutsätter därför en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv konkurrens ska råda i det privata näringslivet. Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och gynnar konsumenterna.

Staten ska sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, men om staten är både domare och spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids. Därför är Folkpartiet kritiskt till det stora statliga ägandet av bolag.

5 Svag konkurrens ger höga priser

En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor utsträckning beror på höga skatter. En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det gäller framför allt på de marknader där hushållen är köpare, exempelvis detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor. Ett tydligt exempel på det nyss sagda utgör de rapporter som Konkurrensverket presenterade i december 2002.

Enligt Konkurrensverket låg den svenska prisnivån för den privata konsumtionen år 2001 nästan 20 procent över den genomsnittliga nivån inom EU. Regeringen bör inte fördröja beredningen av dessa rapporter utan så snart som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att de svenska konsumenterna inte ska behöva drabbas av onödigt höga priser. En angelägen förändring är att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen avseende reglering av handelsändamålet i detaljplan.

För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika områden. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare. Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer framträdande roll. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag bör snarast genomföras.

6 Stat och kommun snedvrider konkurrensen

Kraftfulla åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting. De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola, åldringsvård etc. bör stegvis avregleras så att en privat tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan utvecklas. Det är viktigt att kommunal eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut arbeten eller hindrar tillväxt i privat verksamhet. Samtidigt kan det privata utbudet på vissa håll vara mycket begränsat.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av konkurrerande alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn. Inte minst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till att bli egen företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu är stängda för privata alternativ kommer det att leda till nya arbetstillfällen, samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning skulle det dessutom leda till en mer småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.

Konkurrensbegränsande förfaranden från olika kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas. Enligt vår uppfattning har regeringen intagit en alltför avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte räckt. Rådet har inte kunnat använda sanktioner när företrädare för stat, kommuner och landsting gynnat den egna produktionen i konkurrens med privata entreprenörer.

Vi anser att det inte räcker att genom diskussion och informationsspridning om goda exempel söka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer kan konkurrera på samma villkor som offentliga producenter. Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen utgör ett flagrant exempel på den avvaktande attityd och brist på handling som har kännetecknat regeringens agerande. Trots förslag från Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria utarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt fram något förslag för riksdagen.

Regeringen måste omedelbart vidta åtgärder för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat sektor. Konkurrensverket har i den tidigare nämnda rapporten, Vårda och skapa konkurrens, liksom i andra rap­porter, föreslagit en rad åtgärder som vi anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om följande:

  • inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än de som omfattas av konkurrenslagen;

  • avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt verksamhet;

  • ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader;

  • ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit mot lagen om offentlig upphandling;

  • integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på konkurrensområdet;

  • ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;

  • klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;

  • komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna anbudstävlingar;

  • inför bestämmelser om att myndigheterna ska beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att företagen ska få bättre möjligheter att få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

7 Karteller måste bekämpas

Kartellbildning är mycket skadlig för samhällsekonomin och måste betraktas som en brottslig handling. Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud. Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsument­kollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi. Tendenser till detta måste därför bekämpas med kraft. Konkurrensverket måste ges ökade befogenheter och resurser för att bevaka konkurrensen på olika områden. Sedan Konkurrensverket 1995 började göra gryningsräder mot företag de misstänkte för allvarliga brott mot konkurrenslagen har verket avslöjat flera fall av olagligt kartellsamarbete inom flera branscher, bl.a. bensinförsäljning och bygg- och anläggningsverksamheten. Dessa gryningsräder har varit bra och ska utvecklas.

Folkpartiet anser att kartellsamarbete ska kriminaliseras och beläggas med höga böter. Vi vill ge Konkurrensverket mer resurser både för att utreda fler fall av misstänkt kartellsamarbete och för att om möjligt snabbare kunna föra avslöjade fall av kartellsamarbete till domstol. Vi säger nej till det tjallerisy­stem som riksdagen beslutat om, s.k. leniencyprogram, och som har till syfte att sätta ner konkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar en kartellbildning. Detta bör riksdagen besluta om.

Riksdagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande om att regeringen ska utreda frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och återkomma till riksdagen i frågan. Kriminalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som leniencyprogrammet innebär, kan leda till att företagen kalkylerar med risk för upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst som kartellsamarbetet väntas ge, anförde utskottet. Olagligt kartellsamarbete bör, menade utskottet, jämställas med annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering av olagligt kartellsamarbete blir lagen också mer tydlig och kan därmed ha en preventiv effekt. Den begärda utredningen bör också noga följa utvecklingen av leniencyprogrammet och ta med erfarenheterna av detta i utredningsarbetet, sade utskottet. Efter genomförd utredning ska regeringen, som nämnts, återkomma till riksdagen i frågan.

Vi kan nu – ett och ett halvt år efter riksdagens beslut – konstatera att regeringen uppenbarligen har negligerat att tillsätta den begärda utredningen. Vi menar att en mycket viktig princip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar ska efterkommas av regeringen. Om regeringen av någon anledning inte anser att detta är möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i en proposition. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen förfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får inte uppstå en situation där det kan skapas intryck av att regeringen inte tillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.

Därför är det nödvändigt att återigen uppdra till regeringen att utan vidare tidsspillan tillsätta nämnda utredning.

8 Friare tillträde

Det avgörande för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna. Flera av de offentliga regleringar som politiker och myndigheter inför för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om fritt tillträde till marknaden råder. Det är fritt tillträde – i kombination med den tekniska och ekonomiska utvecklingen – som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.

Etableringshinder för småföretagare måste avvecklas. Alla som vill och inte är belagda med näringsförbud måste kunna få F-skattsedel. Monopol på en rad områden såsom t.ex. sotningsmonopolet måste brytas upp. Regleringen av busstrafik och kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.

9 Sälj statliga bolag

Statens viktigaste uppgift inom näringspolitiken är att ange ramar och regler för näringslivets verksamhet och skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten även uppträder som ägare på samma marknad man bestämmer reglerna för hotas konkurrensen. Grundprincipen måste, enligt vår mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet bedrivs i privat regi och att det statliga ägandet begränsas till företag som har ett klart och tydligt samhällsintresse i sin verksamhet. Folkpartiet anser dessutom att denna verksamhet bedrivs bättre i myndighetsform.

Arbetet med att minska statens företagsägande som påbörjades under fyrpartiregeringen i början av 1990-talet bör därför, enligt vår uppfattning, återupptas. En försäljning av de statliga företagen bör ske successivt i en takt som marknaden medger. Vissa bolag kan säljas omgående och utan några speciella riktlinjer. Andra vore det värdefullt att sälja till många små ägare. En tredje grupp av bolag måste först bli av med sitt monopol innan de kan säljas.

10 Ta bort selektiva företagsstöd

De selektiva företagsstöden måste tas bort, då de skapar snedvridande konkurrens, och ersättas med generella stöd. Kommunala stöd som snedvrider konkurrensen mellan företag måste upphöra.

11 Anslagsfrågor

Folkpartiet föreslår högre anslag än regeringen gör såväl till Konkurrensverket som till forskning om konkurrens.

Stockholm den 5 oktober 2003

Eva Flyborg (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Nyamko Sabuni (fp)

Jan Ertsborn (fp)

Hans Backman (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)