Författningen utifrån ett könsperspektiv

Motion 2004/05:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till översynen av regeringsformen med innebörden att det konstitutionella regelverkets förhållande till och samspel med de sociala, ekonomiska och kulturella maktrelationerna i samhället, bl.a. ur ett könsmaktsperspektiv, analyseras.

2Bakgrund

Hösten 2002 väckte Vänsterpartiet en motion i vilken föreslogs en utredning som kritiskt granskar och analyserar vår författning ur ett könsmaktsperspektiv (2002/03:K296). Motionen behandlades i konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU9, i vilket utskottet bl.a. uttalade med hänsyftning på den då aviserade samlade översynen av regeringsformen: "Utskottet utgår också från att en analys av den framtida maktfördelningen bl.a. sker utifrån ett könsperspektiv." Förslaget om en konstitutionell könsmaktsanalys inom ramen för den kommande författningsöversynen framfördes av Vänsterpartiet i partiöverläggningarna med regeringen. Inte vare sig från regeringens representanter eller från företrädare för övriga riksdagspartier framfördes några invändningar mot förslaget. När direktiven antogs av regeringen (dir. 2004:96) den 1 juli saknades dock varje antydan om att könsmaktsperspektivet skulle kunna vara relevant även i en översyn av regeringsformen. Om regeringen inte vill att en könsmaktsanalys görs eller om den anser att den inte är genomförbar eller om regeringen helt enkelt inte förstått förslaget har inte gått att utröna.

3Behovet av en könsmaktsanalys

Grundlagarna kan vid ett första påseende förefalla könsneutrala (bortsett från värnplikten och att medborgaren enbart omtalas som "han"). Män och kvinnor har formellt samma demokratiska fri- och rättigheter. Men författningen kan inte ses isolerad från samhället, ett samhälle där jämlikhet i realiteten inte råder, vare sig mellan kvinnor och män eller mellan klasser. Med ett alltför snävt statsrättsligt perspektiv riskerar vi att göra oss blinda för hur regeringsformen, eller rättare sagt de konstitutionella förhållanden och institutioner som den reglerar, samverkar med samhället och medborgarna. Här krävs såväl ett klass- som ett könsperspektiv i analysen. Om lagen ignorerar den reellt existerande ojämlikheten kan lagens formella jämlikhet bli ett hinder för en förståelse av och därmed kamp mot det verkliga samhällets över- och underordning.

Erfarenheterna från andra områden visar betydelsen av könsperspektiv. I t.ex. utredningen Kvinnofrid anlades medvetet ett könsmaktsperspektiv på problemet. Det var kvinnors verklighet, eller rättare hur kvinnor som grupp upplever sin verklighet i en samhällsstruktur baserad på mäns överordning, som utgjorde utgångspunkten. Genom kvinnofridsparagrafen fördes kvinnor och män, könsrelationer och maktrelationer, in på ett nytt sätt i det individbaserade rättssystemet. Även lagstiftningen kring könshandel är exempel på detta.

Vi vill i detta sammanhang lyfta fram vad regeringen skriver i budgetpropositionen för 2005 (2004/05:1):

Att kvinnor och män på grund av den rådande könsmaktsordningen i samhället, där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, inte ges samma reella rättigheter och möjligheter till makt och inflytande är ett fundamentalt demokratiproblem och innebär en kränkning av rätten till likabehandling. Demokratipolitiken bör därför utgå från en feministisk analys av demokratins villkor och funktionssätt.

Författningsöversynen är en utmärkt ram för en analys av författningen ur ett könsperspektiv, eventuellt i form av ett särskilt forskningsprojekt inom utredningens ram. En sådan analys skulle kunna ta sin utgångspunkt i bland annat följande frågeställningar:

3.1Vilket kön har medborgaren i grundlagen?

Denna fråga handlar inte bara om vilket personligt pronomen som används när medborgaren omtalas i grundlagarna, även om det är nog så viktigt, (i den gällande regeringsformen är medborgaren alltid en "han"), utan också om en indirekt eller underförstådd könsbestämning. Den ideale medborgaren förstås i konstitutionella sammanhang som en fri, oberoende och självständig människa. I självständigheten ingår att vara ekonomiskt oberoende och att vara tillräckligt stark för att inte övertalas eller hotas till att göra vissa val. I praktiken innebär sådana förutsättningar att medborgaren antas vara en vit heterosexuell man.

3.2Osynliggörs kvinnor?

En del av den patriarkala maktutövningen utgår från en föreställning att alla ska behandlas lika. Individen länkas till det allmänna, det neutrala och det objektiva. Denna individ tenderar oftast att upprätthålla ett manligt perspektiv. Genom att enbart tala om till synes könsneutral medborgare döljs att människor består av kvinnor och män och därmed döljs även maktrelationen mellan könen. Är grundlagarna skrivna så att könsmaktsordningen syns, eller döljs den?

3.3Utmanas könsmaktsordningen?

Erkänner grundlagarna att det finns en maktojämlikhet mellan gruppen kvinnor och gruppen män och anges det som en skyldighet för det allmänna att utmana denna ordning?

3.4Vad säger grundlagen om könsdiskriminering och positiv särbehandling?

Ger grundlagen ett effektivt och heltäckande skydd mot diskriminering på grund av kön i lagstiftningen? Är något samhällsområde, t.ex. försvaret, undantaget? Tillåter grundlagen positiv särbehandling i syfte att motverka kvinnors underordning?

3.5Skyddar grundlagen patriarkala strukturer?

En av patriarkatets historiska bastioner och strategiska stödjepunkter är den traditionella familjen. Vad säger grundlagen om denna institution och på vilket sätt är könsbestämningen underförstådd?

3.6Är de politiska institutionerna till för både kvinnor och män?

Är de politiska institutionerna utformade så att kvinnor och män i praktiken ges lika förutsättningar att ta till vara sina medborgerliga rättigheter? Kan vissa institutioner genom sin utformning sägas gynna män på kvinnors bekostnad?

3.7Är det viktigt att kvinnor är representerade?

Säger grundlagen något om vikten av att både kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar (och i så fall vad)? Föreskrivs några konstitutionella verktyg för att säkerställa jämn könsrepresentation?

Säkert finns det andra och kanske bättre formulerade frågeställningar; avsikten här har endast varit att exemplifiera och att tydliggöra vad en könsmaktsanalys skulle kunna innebära.

4Andra maktperspektiv

Självfallet är inte könsmaktsperspektivet det enda relevanta maktperspektivet. Samma typ av konstitutionell analys kan och bör göras även ur ett klassperspektiv. Hur samverkar - förstärker eller motverkar - den politiska demokratins formellt jämlika värld med det reellt existerande samhällets ekonomiska och sociala maktrelationer?

Ytterligare ett maktperspektiv som förtjänar uppmärksamhet är det etniska. Tar grundlagarna hänsyn till att dess institutioner och regler skall tjäna ett samhälle där diskriminering på grund av etnicitet är en daglig erfarenhet för en stor del av dess medborgare? Även dessa maktperspektiv bör analyseras inom ramen för den samlade översynen av regeringsformen.

Således efterlyser vi en analys av konstitutionen som har att göra med den demokratiska ordningens funktionssätt. Det handlar, enkelt uttryckt, om vem som tillåts agera och på vilka villkor; och om vilka frågor som definieras som konstitutionella och vilka som inte gör det.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som ovan har anförts om tilläggsdirektiv till översynen av regeringsformen med innebörden att det konstitutionella regelverkets förhållande till och samspel med de sociala, ekonomiska och kulturella maktrelationerna i samhället, bland annat ur ett könsmaktsperspektiv, analyseras.

Stockholm den 23 september 2004
Mats Einarsson (v)
Rossana Dinamarca (v)	Siv Holma (v)
Rolf Olsson (v)	Peter Pedersen (v)
Per Rosengren (v)	Tasso Stafilidis (v)
Alice Åström (v)