Förebyggande diabetesvård

Motion 1997/98:So276 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Diabetes Mellitus är ett starkt växande folkhälsoproblem i Europa. Enligt färska beräkningar riskerar uppemot 20 miljoner människor att drabbas av diabetes. Sverige ligger tvåa i världsstatistiken efter Finland vad gäller insjuknandefrekvens i barn- och ungdomsdiabetes. De regionala skillnaderna är betydande men man kan uppskatta antalet människor i vårt land som lider av sjukdomen till ca 250 000, dvs. omkring 3 % av befolkningen. Därtill kan antas att ytterligare 50 000–100 000 personer har en icke diagnostiserad diabetes.

Diabetes är den bakomliggande orsaken till en rad komplikationer och följdsjukdomar som njurskador, ögonskador, skador på nerver och blodkärl samt hjärt- och kärlsjukdomar

En arbetsgrupp med representanter för Socialstyrelsen, Svenska Diabetesförbundet, Svensk Förening för Diabetologi, Svenska Endokrinologföreningen och Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård har kartlagt diabetesvårdens omfattning, kvalitet och struktur i åtta län i Sverige. Den bild man ger av svensk diabetesvård är i flera avseenden positiv. Läkare och sjuksköterskor med direkt ansvar för diabetespatienter har oftast genomgått en rad diabeteskurser. De har hög kompetens och arbetar som regel vårdlagsvis. Samtidigt drar gruppen slutsatsen att betydande samhällsekonomiska vinster skulle kunna uppnås med en ökad satsning på förebyggande vård.

Som exempel kan nämnas att kostnaderna för förebyggande behandling av diabetiska fotsår uppgår till ca 50 000 kronor, medan de totala kostnaderna för amputation till följd av fotsår belöper sig till omkring 340 000 kronor. Av de pengar som satsas på diabetesvård går ca 80% till ren reparation av skadorna medan endast 20% avser förebyggande vård. Detta måste betraktas som slöseri med knappa resurser.

I flera europeiska länder har man för detta ändamål tillsatt s.k. Task forces med uppgift att lämna konkreta förslag till kvalitetssäkring och förbättring. Svenska Diabetesförbundet har tillskrivit Socialstyrelsen med förslag om finansiering av en sådan nationell samrådsnämnd, men fått avslag på sin framställning. Förbundet har själv bekostat stora delar av kartläggningsarbetet och är också berett att bidra med en del av kostnaderna för en nationell samrådsnämnd.

WHO och IDF (Internationella Diabeteskonferensen) har med anledning av diabetessjukdomarnas betydande inverkan på folkhälsan antagit ett gemensamt program för att höja kvaliteten på diabetesvården i Europa. Programmet antogs vid en konferens i St Vincent i Italien och antog namnet ”The Saint Vincent declaration”.

Representanter för svenska sjukvårdsmyndigheter fanns på plats, men Sverige har av någon anledning aldrig undertecknat deklarationen.

Trots att diabetikerna som första patientgrupp nu kommer att erbjudas s k vårdkontrakt utformade utifrån ett nationellt vårdprogram råder bland diabetiker en stark oro över att Sverige inte ställt sig bakom denna internationella deklaration. Oron kom bl.a. till uttryck vid en konferens för diabetiker på temat ”Diabetikernas fysiska och psykiska hälsa” arrangerad av Malmöhus läns Diabetikerförening den 27 och 28 september 1996 och tog sig bl a uttryck i ett uttalande ställt till regeringen.

Såväl sociala och medicinska skäl som hänsynen till en bättre hushållning med knappa ekonomiska resurser talar för en ännu kraftfullare satsning på förebyggande diabetesvård och inrättandet av en nationell samrådsnämnd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad satsning på förebyggande diabetesvård.

Stockholm den 2 oktober 1997
Bengt Silfverstrand (s)
Lena Larsson (s)	Annika Nilsson (s)
Bo Nilsson (s)	Christin Nilsson (s)