FN:s konvention om migrantarbetare

Motion 2005/06:U277 av Ulf Holm m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ratificera FN:s konvention för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990.

Motivering

Sverige var ett av de länder som var med och utarbetade den internationella FN-konvention för skydd av migrantarbetare och deras familjers rättigheter som antogs med stor majoritet av FN:s generalförsamling den 18 december 1990. Sedan dess har dock inget hänt i Sverige på de snart 15 år som gått sedan antagandet. Konventionen är tänkt att reglera grundläggande rättigheter för alla som arbetar i ett annat land än det egna, oavsett om de har giltiga dokument eller inte. Undantagna är arbetare som sänds utomlands av företag eller organisationer i hemlandet, liksom flyktingar och statslösa (som skyddas av andra konventioner).

Konventionen tar fasta på den roll som migrantarbetare spelar i den globala ekonomin och skapar en internationell standard för behandling av, välfärd och rättigheter för migrantarbetare oavsett deras status samt pekar på skyldigheter och ansvar för de länder som tar emot migrantarbetare.

Konventionen tillvaratar migrantarbetares och deras familjers intressen genom hela migrationsprocessen från förberedelser i det egna landet, transitförfarandet, uppehåll och arbetsförhållanden i ett annat land till återvändandet till hemlandet. Konventionen försöker motarbeta och eliminera exploatering av alla typer av migrantarbetare och deras familjemedlemmar. Den försöker särskilt hindra illegal handel och olaglig anställning av migrantarbetare.

Konventionen trädde i kraft den 1 juli 2003. Sverige har dock ännu inte ratificerat konventionen. De 22 länder som skrivit under konventionen har det gemensamt att de är utvecklingsländer, ofta länder som migranterna kommer från. Hittills är Bosnien-Hercegovina det enda europeiska land som skrivit under konventionen.

Det måste ligga i Sveriges intresse att snarast ratificera denna konvention. Faktum är att situationen för många migrantarbetare, såväl de som plockar bär i de svenska skogarna på sensommaren som de miljontals indiska migrantarbetare som jobbar för minimala löner i oljestaterna runt Persiska viken, allt för ofta är minst sagt usel. Gemensamt för migrantarbetarna är att de ofta tagit stora lån för att skaffa de utländska jobben, måste försörja familjer i hemlandet, tjänar lite pengar och saknar grundläggande fackliga och andra rättigheter.

Utrikesutskottet skriver i sitt betänkade 2003/04:UU11 följande: ”Utskottet finner det också troligt att Sveriges existerande lagstiftning i stort ger ett fullgott rättsligt skydd åt de migrerande arbetare och deras familjemedlemmar som befinner sig i Sverige.” Enligt oss är det inte tillfredsställande att anföra att det är ”troligt” att lagstiftning ”i stort sett” ger fullgott rättsligt skydd.

Enligt ILO finns omkring 30 miljoner migrantarbetare, varav 22 miljoner (inklusive familjemedlemmar) i Västeuropa.

Stockholm den 4 oktober 2005
Ulf Holm (mp)
Lotta Hedström (mp)	Gustav Fridolin (mp)
Mona Jönsson (mp)	Ingegerd Saarinen (mp)