Flygteknisk utbildning

Motion 1990/91:Ub817 av Roland Sundgren m.fl. (s)

Flygteknikcentrum i Västerås

Västerås har en i internationell jämförelse helt unik
resurs i FlygTeknikCentrum. Där bedrivs gymnasie-,
högskole- och uppdragsutbildning, vilket utgör ett bra
exempel på bra offentlig kapitalanvändning. Till detta
kommer stöd från försvaret, flygföretagen och
flygunderhållsverkstäderna för att vidmakthålla och
utveckla kunnandet. Västerås kommuns
utbildningsanläggning vid Hässlö flygplats är även i en
internationell jämförelse av mycket hög standard.

Flygets arbetssätt regleras genom internationella avtal
och förordningar. Bl a är all dokumentation på engelska.
Genom en samordning av de europeiska luftfartsverken i
Joint European Aviation Authority kommer nu också
kraven på att all utbildning skall enas avseende
slutresultatet.

Tidigare var kraven relaterade till amerikanska FAA och
brittiska CAA. Genomgående är kraven hårda med tre års
utbildning, definierat kunskapskrav och yrkesträning på
riktiga objekt. För att inte Sverige skall hamna på
efterkälken bör den flygtekniska utbildningen nu ges
möjligheter att kunna samordnas där resurser finns.

Samarbete mellan gymnasieskolor med flygteknisk
utbildning

Investeringarna är stora för att skapa en av
flygbranschen godkänd flygteknisk utbildning. Denna
utbildning kräver en rad speciella utrustningar för
flygplansapparater och delsystem samt riktiga flygplan och
systemriggar.

Nu är dock läget sådant att utöver Västerås finns intresse
i Linköping, Nyköping och Sigtuna att fortsatt bedriva
flygteknisk utbildning. Dessutom finns idéer i Boden/Luleå
och Klippan att starta utbildning. Risken är då mycket stor
att utbildningen urvattnas på alla dessa orter, då inte
elevunderlaget kan bära investeringen.

Vissa utbildningar kräver annan typ av undervisning än
en normal lektionssalsbunden undervisning. Ska man
utbilda elever för flygmaterielunderhåll, så krävs laborativa
resurser som ett komplement till den traditionella
lektionssalsutbildningen.

SÖs och UHÄs utredning av behovet av flygteknisk
utbildning

UHÄ och SÖ har på regeringens uppdrag gemensamt
utrett den flygtekniska utbildningens organisation. De
konstaterar att den struktur som utbildningarna föreslås få
passar väl in i en organisation av utbildningen inom
gymnasieskola och högskola som håller på att växa fram
genom pågående och aviserade reformer.

Flygtekniker

''Utbildningsvägen till flygtekniker är Fo-linjen med
flygteknisk gren i årskurs 2 samt ytterligare 1 år i
gymnasieskolan (PU-utb Nyköping) eller på Högskolan i
Eskilstuna/Västerås. Detta innebär för eleven möjligheter
att senare klara det av Luftfartsinspektionen fastställda
certifieringsprovet som gör honom eller henne till tekniker.
Det är idag oklart om den treåriga flygtekniska utbildningen
enligt ovan kan ge tillräckliga baskunskaper för att den
studerande senare skall kunna bli certifierad flygtekniker.
Eventuellt kan ytterligare ett halvt års studier i
gymnasieskolan behövas. Detta hävdas bl a av flygvapnet,
som framför allt är angeläget att teoriinnehållet blir sådant
att de studerande slipper kompletteringar med
komvuxkurser.''

Lokalisering

För dyrbara och ''små'' utbildningsvägar krävs
resurscentra eller resursskolor för att upprätthålla bl.a.
utrustningsstandard, lärarkompetens och
utvecklingsmöjligheter. Den flygtekniska utbildningen
kräver ett sådant synsätt.

Flygteknikerutbildning vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås

''Utbildningen är på ett år (40 p). För tillträde krävs
allmän behörighet för högskolestudier samt genomgången
tvåårig flygteknisk gren (dvs FO-linjen med flygteknisk
gren i årskurs 2, vår anm) i gymnasieskolan. Även annan
flygteknisk utbildning ger behörighet. Utbildningen
startade 1980. Sökandetrycket har varit stort.'' Till 24
nybörjarplatser läsåret 90/91 sökte 128 personer, och 24
antogs.

Kostnader

''Flygteknisk utbildning är mer kostnadskrävande än de
flesta andra former av teknisk utbildning. Per capita-
kostnader på närmare 50 000
kr har redovisats. Till detta kommer kostnader för
lokaler och utrustning. Inte minst utrustningsbehovet är
stort. Därvid har omfattande hjälp kunnat erhållas genom
samarbetet med Västerås kommun. Bl a har utbildningen
förlagts till FlygTeknikCentrum vid Hässlö.''

''Arbetsgruppen uppskattar att merkostnaderna för en
flygteknisk ingenjörsutbildning uppgår till ca 10 000
kr per årsstudieplats. Arbetsgruppen föreslår att de
högskolor som avser starta flygteknisk utbildning anmäler
detta i sina förslag till anslagsframställan för att från D 5-anslaget
kunna tilldelas ett extra årligt tilläggsbelopp
av denna storleksordning. Dessa belopp bör tills vidare
maximeras till att för samtliga högskolor tillsammans avse
högst 120 årsstudieplatser.''

Budgetpropositionen

Utbildningsministern skriver i årets budgetproposition
att vad beträffar den del av utbildningen som bör förläggas
till gymnasieskolan avser regeringen att återkomma i den
planerade propositionen om gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Den flygtekniska utbildningen på
ingenjörsnivå bör utformas som studieinriktningar inom
den allmänna maskiningenjörslinje som förutses bli inrättad
sedan den nu pågående försöksverksamheten upphört.
''Beslut om inrättande av sådan studieinriktning ankommer
därmed på varje enskild högskola. Jag kan för egen del
ansluta mig till detta förslag.''

(Högskolan i Eskilstuna/Västerås kommer under året att
överväga om man till läsåret 1992/93 skall inrätta en
flygingenjörsutbildning -- vilket naturligtvis påverkas av
resurstilldelningen. Vår anm.)

Statsrådet har vidare inget att invända mot
övervägandena om utbildningens lokalisering, men är inte
beredd att föreslå en särskild resursförstärkning av det
föreslagna slaget. ''Sådana variationer i resursbehoven
mellan olika utbildningar bör normalt kunna utjämnas inom
de totala sektorsanslagen för varje högskola.''

Detta är mycket beklagligt. Högskolan i
Eskilstuna/Västerås har, genom FlygTeknikCentrum, stora
möjligheter att anordna en högkvalitativ utbildning på
ingenjörsnivå. Resurstilldelningen till HE/V är emellertid
på en sådan nivå att det är omöjligt för högskolan att själv
bekosta detta. Lägg därtill de nedskurna LIF-anslagen som
idag bekostar den flygtekniska 40-poängsutbildningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningen av flygmontörer,
flygmekaniker och flygtekniker på gymnasial nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av gymnasial
flygteknisk utbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda resurser för
anordnande av flygingenjörsutbildning.

Stockholm den 25 januari 1991

Roland Sundgren (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Magnusson (s)

Yngve Wernersson (s)