Fler företagare

Motion 1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Inledning
I Socialdemokraternas Sverige blir antalet företagare allt
färre. Den senaste arbetskraftsundersökningen från AMS
visar att nedgången i antalet företagare pågått oavbrutet
sedan 1995, då den socialdemokratiska politiken slog
igenom på allvar efter regeringsskiftet 1994.
Diagram 1 Antal företagare januari 1994-september 1998
Säsongrensat och utjämnat
Denna bild bekräftas av aktuella uppgifter från Jobs  &  Society. Antalet
nya företag som registrerades under perioden januari - augusti i år är 10 pro-
cent lägre än under samma period 1997. Förra året registrerades under denna
period 38 839 nya företag. Ett år senare har motsvarande siffra sjunkit till
35 068.
För oss liberaler är detta inte överraskande, men ändå alarmerande
uppgifter. Utvecklingen speglar inte bara sämre möjligheter för Sverige att få
den kraftiga uppgång  i sysselsättningen som är helt nödvändigt för att stat
och kommuner långsiktigt ska kunna betala för viktiga välfärdsutgifter. Den
visar också att "svängrummet" för människor minskat. Allt färre finner det
möjligt och meningsfullt att pröva något nytt, förverkliga en företagsidé och
att satsa för framtiden.
Ibland verkar det som om också Socialdemokraterna har insett att
företagen och näringslivet är viktiga för att skapa livskraftiga jobb. Man
pratar vackert om näringsliv och företag men visar ingen insikt i vad dessa
kräver. Regeringen envisas istället med att göra livet surt för dem som skall
leverera de nya jobben; småföretagarna. Det är ju faktiskt så att företag
förutsätter företagare. Denna enkla sanning har Socialdemokraterna aldrig
förstått.
Vår politik grundar sig på tron att varje människa har kapacitet att
utvecklas och att skapa. Det måste därför finnas ett klimat i samhället som
uppmuntrar och tar tillvara de idéer som föds. Nya idéer kan aldrig
kommenderas, administreras eller regleras fram. Däremot kan en politik som
ger människor chansen att växa och att fritt söka nya lösningar skapa ett
klimat där nya idéer blomstrar. En politik för tillväxt måste därför vara en
politik som sätter människan i centrum.
Företagare är ingen enhetlig grupp. Det finns stora skillnader när det gäller
uppväxt och bakgrund, motiv och ambitioner och verksamheterna är också
vitt skilda. För många är chansen att tjäna pengar en drivkraft, men det är
sällan det enda skälet och ofta inte ens det viktigaste. Att efter sitt eget
huvud
kunna pröva en idé är ett vanligt motiv, eller att kunna stanna kvar på den ort
där man bor är ett annat. Ofta möter man ett stort socialt ansvarskännande
hos småföretagarna, som att slå vakt om sin egen bygd.
I det mindre företaget är det företagaren själv som är den viktigaste
tillgången. När politiken utformas måste man därför ta hänsyn till hur den
påverkar inte bara företaget utan också människorna inom verksamheten.
Fyra förlorade år
Fyra år med Socialdemokraterna har alltså inneburit fyra
förlorade år för jobb och företagande. I synnerhet har
kvinnorna förlorat på den förda politiken. Såväl antalet
kvinnor med fasta jobb, som andelen kvinnliga företagare
har minskat.
Antal kvinnliga företagare:
oktober 1994     128 000
augusti 1998      104 000
skillnad:             -24 000
Källa: AKU
Tabell 1. Sysselsättningsförändring okt 1994-sept 1998,
säsongsrensat och utjämnat.
                                                                   Män
 Kvinnor         Totalt
Förändring okt 94 -                              + 46 000           - 15000
  +33 000
sept 98
Källa: AKU
Dessa fakta talar. Företagarna blir färre. Den svaga
sysselsättningsökningen - som dessutom förefaller ha nått
sin topp - är helt otillräcklig för att knäcka
massarbetslösheten inom överskådlig tid. Männen ensamma
står för hela sysselsättningsökningen. Antalet kvinnor med
jobb är färre i dag än för fyra år sedan.
Socialdemokraternas intresse av att i praktisk handling förbättra villkoren
för företagarna har varit obefintligt. De förändringar som skett under
mandatperioden har nästan undantagslöst varit till det sämre. Höja skatter
(med 70 miljarder), återgång till 1970-talets arbetsmarknadslagar, nya regler
och mer krångel. Mot denna bakgrund är det inte märkligt att allt färre finner
det meningsfullt att satsa på eget företagande. Vi kan också konstatera att det
socialdemokratiska - och vänsterpartistiska - motståndet mot förändringar är
som störst på de områden som betyder mest för kvinnors företagande och
sysselsättning: en politik som släpper loss tjänstesektorn och bryter upp de
offentliga monopolen.
Många företagare uttrycker stor frustration över att politikerna "bara
pratar", men inte gör något. I Folkpartiet delar vi denna frustration. Trots att
det tycks råda stor enighet över partigränserna om att det är onödigt krångligt
att starta och driva företag i Sverige har inget skett för att förbättra
villkoren
för företagarna. Trots att det råder enighet om att merparten av de nya jobben
behöver komma i mindre och medelstora företag i den privata tjänstesektorn
har ingenting gjorts för att få fart på denna del i ekonomin.
Mot denna bakgrund är det otroligt att inget görs nu heller, att inga
konkreta förslag läggs  i höstens budget. Den röd-gröna stoppallians
Folkpartiet varnade för i valrörelsen har nu blivit verklighet.
Regeringen skriver i finansplanen på känt manér att den avser "att
återkomma våren 1999" med förslag som kan stimulera tillväxt och
sysselsättning! Under hela förra mandatperioden sköts den tidpunkt då
konkreta förslag för jobb och företagande skulle läggas systematiskt på
framtiden. Trots att den negativa utvecklingen av företagandet pågått i snart
fyra år tycks det rätta tillfället då det är lämpligt att presentera en politik
som
kan vända trenden aldrig infinna sig. Men i budgetpropositionen ges ändå ett
tydligt besked till småföretagarna: "Skattereglerna för de mindre företagen
har fått en struktur som i allt väsentligt bör bestå och tillåtas verka under en
följd av år".  (Bilaga 8 s 140)
Denna hållning manifesteras i propositionens enda konkreta förslag: det
blir ingen ändring i de orimliga F-skattereglerna. Folkpartiet, andra
oppositionspartier och företagarnas organisationer har länge pekat på att
reglerna måste göras om. Alltför många blivande tjänsteföretagare stupar
nämligen här: skattemyndigheten nekar F-skattsedel exempelvis med
motiveringen att den blivande företagaren inte kunnat ange tillräckligt stor
kundkrets, "bedriver en verksamhet av allmän karaktär" etc. Regeringen gav
till sist Riksskatteverket i uppgift att analysera reglerna i utfärdande av F-
skattsedel. Men nu åker RSV:s rapport - med förslag om nödvändiga
förändringar av begreppet "näringsverksamhet" -  i papperskorgen. Det är
beklämmande! Företagandets villkor är och förblir Socialdemokraternas
blinda fläck.
Var tredje vill bli sin egen
Fler företagare och fler expansiva företag är en förutsättning
för att alla som vill ska kunna få ett arbete. Sverige behöver
ett lyft i sysselsättningen.  Men också de enskilda behöver få
fler möjligheter att "lyfta" -  att ta sig ur passiviserande
arbetslöshet, att ta på sig mer avancerade arbetsuppgifter, att
studera eller vidareutbilda sig. Fler måste få känna att det är
meningsfullt och möjligt att pröva något nytt, att ta risker
eller förverkliga en företagsidé. Att förbättra
företagsklimatet är därför en central politisk uppgift.
Vi vet att många människor någon gång funderat över att bli "sin egen".
En  SKOP undersökning, som utförts på uppdrag av Folkpartiet, visar att
potentialen för fler företagare är stor. I undersökningen svarar mer än var
tredje att han/hon någon gång funderat på att "bli sin egen", men avstått. En
viktig förklaring torde vara att de tillfrågade anser att företagsklimatet
försämrats under de senaste fyra åren.
SKOP frågade: "Om du tänker på de senaste fyra åren. Vad tror Du? Har
det blivit lättare eller svårare att driva eget företag?"
40 procent svarade att det blivit svårare. 15 procent anser att det blivit
mycket svårare, medan 30 procent anser att det blivit litet lättare (både män
och kvinnor)
Undersökningen visar också att intresset är lika stort bland privat anställda
som bland offentligt anställda - där kvinnorna dominerar - att starta eget. Av
de tillfrågade som arbetar inom de kvinnodominerade yrkena vård och skola
har 30 procent någon gång funderat på att starta eget. Samtidigt framgår
tydligt av nedanstående tabell att erfarenheterna av eget företagande är lägre
bland kvinnor och offentligt anställda.
SKOP frågade: Har du någon gång funderat på att bli egen företagare?
                                        Ja, men avstått        Ja, har varit
eller är företagare
Kvinnor                           29 procent                        12 procent
Män                                 36 procent                        28 procent
Privat sektor                    35  procent                       31 procent
Offentlig sektor               34  procent                         9 procent
Vård och skola                30  procent                       10 procent
Att det är svårare för kvinnorna att förverkliga sina
företagsideer hänger i hög grad samman med det dogmatiska
motståndet hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att
tillåta privata alternativ inom områden där kvinnor
traditionellt har kompetens och erfarenhet. Det är ingen
slump att kvinnorna pressats tillbaka. I praktiken råder ett
slags näringsförbud för kvinnor. En politik som släpper loss
tjänsteföretagandet betyder mycket, inte bara för kvinnors
sysselsättning, löneutveckling och företagande, utan även för
kvaliteten i de offentligt finansierade verksamheterna.
 Turismen - världens mest expansiva
branch
En stor del Folkpartiets skattesänkningar är riktad mot den
privata tjänstesektorn, eftersom vi bedömer att potenialen för
nyföretagande är stor i denna sektor. Det gäller även
turistnäringen i Sverige, som utvecklats negativt i stora delar
av landet - trots att det är en av världens mest expansiva
brancher.
De senaste tio åren har världsturismen ökat med 48 procent - åtta gånger
snabbare än i Sverige. Här kan den blygsamma ökningen av turism helt
härledas till Stockholm. I övriga landet har turismen minskat 1,5 procent de
senaste tio åren. Vädret och korta säsonger är inte enda förklaringen att
Sverige halkar efter och stadigt tappar marknadsandelar. Världens högsta
skatter på arbete och tusentals snåriga regler för företagare är en kombination
som är som skräddarsydd för att bromsa turistnäringen, där
arbetskraftskostnaderna är höga och det finns gott om småföretagare.
Sverige har mycket att erbjuda turister. En ren och oförstörd miljö. Stora
vidder utan folkträngsel. En språkkunnig och serviceinriktad turistnäring.
Sverige borde ha samma förutsättningar för en turistnäring minst lika stor
som i våra nordiska grannländer. Det skulle betyda tusentals nya företagare.
Men om Sverige ska bli ett turistland måste vi kunna hävda oss bättre. Det
kräver en ny politik, med lägre skatt på arbete och mindre regelkrångel för
småföretagare.
Folkpartiets strategi "jobb genom företagande" bygger på insikten att
ekonomisk utveckling och välstånd börjar hos de enskilda människorna. Det
är företagare - inte politiker som "skapar" jobb. Vår politik för fler
företagare formas från övertygelsen att det varken råder brist på affärsidéer
eller på kreativa människor som kan tänka sig att bli företagare. Däremot har
socialdemokratiska politiker under decennier rest hinder och höjt skatter för
de människor som dristat sig att vilja starta och driva företag - i tron att
näringslivet är en självgående maskin som producerar jobb och välstånd.
Det röd-gröna regeringssamarbetet har nu givit sitt besked till företagarna:
"Var god dröj - det kommer kanske förslag någon annan gång."
Skattepolitiken gentemot småföretagen ligger fast.
Vi vill visa att det finns ett alternativ. I denna motion presenterar vi våra
förslag för att få fart på företagandet i Sverige - en politik för fler och
växande företag som tar tillvara den stora potentialen företagare i vårt land.
Vår politik bygger på följande hörnstenar:
- Ett robust och konkurrenskraftigt skattesystem som uppmuntrar arbete,
sparande, utbildning, företagande och kapitalbildning.
-
- Mindre krångel och byråkrati för företagen.
-
- Modernare arbetsmarknadslagar.
-
- Rent spel på marknaderna, effektivare konkurrens och färre
etableringshinder för nyföretagare.
-
- Satsningar på utbildning och forskning. Sverige ska tillbaka till
kunskapstoppen.
-
- Globaliseringens fördelar tas tillvara, bland annat genom ett deltagande
i eurosamarbetet.
-
- Tryggad energiförsörjning. Nej till snabbstängningen av Barsebäck.
-
Folkpartiets utbildningspolitik och vår inställning till EU
samt eurosamarbetet redovisas i separata partimotioner. I
dessa motioner beskriver vi närmare vilka förändringar som
krävs i fråga om skatter, företagsregler och
arbetsmarknadslagstiftning för ett bättre företagsklimat.
 En politik för fler
företagare
Överst på småföretagarnas önskelista står sänkta
arbetsgivaravgifter. Det visar en ny Sifo-undersökning som
utförts på uppdrag av Företagarnas Riksorganisation. Av 600
tillfrågade anser 46 procent att detta är den viktigaste
åtgärden regeringen kan vidta för att förbättra deras villkor.
Uppgifterna stämmer väl överens med Folkpartiets
uppfattning. Vi har som enda parti i riksdagen under en följd
av år krävt en rejäl sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Sverige har världens högsta skatter på arbete. Både skatternas nivå och
deras utformning hämmar människors vilja och möjligheter att starta och
driva företag.
Den politik som förts sedan 1994 har i flera avseenden varit förödande för
småföretagen.
Först höjdes arbetsgivaravgifterna, sedan gjordes marginella justeringar för
vissa företag. Först återinfördes dubbelskatten på aktier, sedan togs höjning
delvis tillbaka för vissa företag. Först förlängdes arbetsgivarinträdet i
sjuklöneperioden, sedan förkortades det igen. Först beslutades att företagarna
skulle betala momsen i förtid, sedan beslutades om undantag för vissa osv
osv. Listan på företagsfientliga insatser på skattepolitikens område kan göras
längre. Totalt sett höjdes ändå skatterna med 70 miljarder kronor, i huvudsak
på arbete och företagande. Ryckigheten i besluten bidrog dessutom till att
drastiskt försämra planeringsförutsättningarna för företagarna. I ett sådant
klimat vågar få satsa för framtiden.
Att den socialdemokratiska regeringen tvingades "justera" sina egna beslut
visar på viss insikt om att höjda arbetsgivaravgifter, dubbelskatt på aktier osv
inte gynnar tillkomsten av fler jobb i företagen. Men framförallt visade det
planlösa höjandet och sänkandet av skatter att Socialdemokraterna helt
saknar en strategi för hur skattepolitiken ska hanteras i en alltmer
internationaliserad ekonomi och att insikten om företagandets mekanismer är
obefintlig.
Skattetrycket behöver sänkas och skattepolitiken inriktas på att skapa
förutsättningar för jobb, nyföretagande och ekonomisk tillväxt. I vårt
budgetalternativ för 1999 föreslår vi att skatterna sänks med 15 miljarder år
1999.
Lägre skatter
Sänk arbetsgivaravgifterna. Det måste bli billigare att
anställa. Eftersom vi bedömer att den största potentialen för
nyföretagande och jobb finns i den privata tjänstesektorn
anser vi att hela sänkningen bör riktas mot denna del av
ekonomin. Vårt förslag innebär att arbetsgivaravgifterna kan
sänkas från ca 33 procent till ca 27 procent redan 1999.
Inför rejäla skattelättnader för hushållstjänster. Tillsammans med
Kristdemokraterna och Moderaterna har vi föreslagit ett "Rut-avdrag" -  en
rejäl skattelättnad som innebär att det vita priset på hushållstjänster kan
halveras. Med detta förslag kan  tjänsterna bli tillgängliga också för hushåll
med normala inkomster och svarta jobb - som tyvärr är vanligt
förekommande -  bli vita.  Det konkreta förslaget beskrivs närmare i en
motion om skattepolitiken.
 "Hälften kvar". "Värnskatten" måste bort. Det ska löna sig att arbeta!
Dubbelskatten på aktier måste slopas. Det är en av de viktigaste åtgärderna
för att långsiktigt förbättra tillgången på riskvilligt kapital för
småföretagen.
Förmögenhetsskatten måste sänkas för att på sikt helt slopas. I dag är det
vanliga småhusägare och aktiesparare som betalar denna specialskatt för "de
rika", medan 17 av 18 börsmiljardärer får kraftig nedsättning av skatten. I en
internationaliserad värld ter sig denna skatt alltmer omöjlig.
Slopa den förtida momsen. Folkpartiet anser att det är orimligt att
företagare ska betala skatt innan de fått betalt av sina kunder. Hur många
löntagare skulle acceptera att få lönen den 25:e, men tvingas betala skatt den
20:e?
Slopa sociala avgifter på vinstandelar. I Folkpartiet ser vi positivt på
systemen med andel i vinst. Vi tror att det ökar förståelsen för företagandets
villkor och höjer motivationen och trivseln på arbetsplatserna.
Höj avdragsrätten för privat pensionssparande. Privat sparande ger
trygghet åt individen och är en viktig förutsättning för en väl fungerande
riskkapitalmarknad.
Nystartade företag bör kunna få uppskov med bolagsskatten ett antal år så
länge pengarna inte tas ur företaget. Detta underlättar för företagen att växa
med hjälp av eget kapital, vilket de flesta småföretagare önskar. Aktuell
forskning visar att 80 procent av småföretagen anser att bolagets egna
vinstmedel är den viktigaste finansieringskällan, före både banklån och
leveranskrediter.
Slopa skattetillägget för fel i momsredovisningen.
Vidga försöken med microlån för småföretagare - erfarenheterna av lån till
kvinnliga nyföretagare är goda.
Alla som vill starta eget företag eller vidareutbilda sig bör få möjlighet att
ta ut ett pensionsår i förväg. Vi tror att en mjukare övergång från fast
anställning till eget företagande kan behövas. Dagens stöd till nyföretagande
är i stor utsträckning riktade till arbetslösa som är berättigade till a-kassa.
En
stor potential finns naturligtvis också hos dem som har en fast anställning.
Att byta en trygg anställning med säker inkomst mot en friare men osäkrare
tillvaro som "sin egen" är ett stort steg för många. Möjligheten att ta ut ett
pensionsår i förväg gör övergången mindre "dramatisk".
Skapa generösare och enklare avdragsregler för företagare med hemmet
som arbetsplats. Informationstekniken gör det lättare, rationellare och allt
vanligare att egenföretagare arbetar hemma, men dagens regler försvårar
denna form av företagande.
Mindre krångel och byråkrati
Regeringen tillkallade hösten 1996 Småföretagsdelegationen
för att identifiera problem och föreslå åtgärder för att
undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i mindre
företag. Småföretagsdelegationen har fortlöpande lagt
förslag om förenklade regler. Av närmare hundra konkreta
förslag tog regeringen under förra mandatperioden till sig
fyra (!).  Dessa skulle dock inte genomföras omgående, utan
regeringen lovade i vårens  finansplan att den avser att
återkomma med förslag. Så har ännu inte skett. I stället vill
regeringen nu utreda Småföretagsdelegationens förslag
ytterligare, inom departementen. Handlingsförlamningen är
häpnadsväckande! Och vad värre är: den undergräver
möjligheterna att få fart på småföretagandet.
Våra förhoppningar har visserligen inte varit högt ställda när det gäller
Socialdemokraternas vilja att underlätta anställningar genom att sänka
världens högsta skatter på arbete, eller  rubba en paragraf i de i småföretagar-
perspektiv så fyrkantiga arbetsmarknadslagarna.
Men inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria regelförenklingar - som
förenklade blanketter, att införa ett enkelt bokförings- och deklarationspaket
för egenföretagare, vettigare F-skatteregler eller solnedgångsparagraf för
onödiga företagsregler - lyckas regeringen åstadkomma någonting konkret.
I Kanada kan en blivande företagare registrera sitt företag, anmäla sig för
olika skatter samt ordna eventuella tillstånd via Internet. Hela proceduren
skall inte behöva ta mer än 20 minuter.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta Patent- och
registreringsverket, skattemyndigheten (ofta flera olika uppbördsenheter) och
försäkringskassan. Dessutom kan tillstånd behövas från länsstyrelsen,
kommunen eller någon annan myndighet. Rader av blanketter ska beställas
och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna - på rätt
telefontid - och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna.
Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader.
Många företagare upplever adminstrationen kring den egna verksamheten
som alltför omfattande. Regler och förordningar och ständigt ökande krav på
uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det
omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett
slags misstroende mot dem. Utöver de faktiska svårigheterna upplever
många denna "misstänksamhet" från myndigheternas sida som påfrestande.
Det är inte heller rimligt - som sker idag - att belägga småföretagare med
höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner av brandsäkerhet
o dyl. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter
utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna.
Sverige behöver många nya företagare. Då måste det också bli lättare och
lönsammare för människor att göra verklighet av sina planer att starta eget. I
ett samhälle där det är naturligt att bli sin egen  ska inte människor  behöva
anlita revisorer för att fylla i en preliminär deklaration, de ska inte behöva
vänta i månader på sin F-skattsedel eller brottas med obegripliga blanketter
från myndigheterna.
Folkpartiet anser att följande förslag bör genomföras omgående.
En förenklad deklaration för företagare bör införas. I dag är det många av
landets  småföretagare som inte klarar att deklarera själva.
Det ska bli enklare att registrera företag. En myndighetskontakt bör räcka i
normalfallet.
Alla som vill ska få F-skattsedel. Tyvärr stupar alltför många goda
företagsidéer redan här. Regeringen har uppmärksammat problemet, men
misslyckats att åtgärda det.
F-skattereglerna bör kunna förenklas. I dag får företagaren betala in ett på
förhand beräknat belopp för sociala avgifter och inkomstskatt varje månad -
oavsett vad hon/han tagit ut för lön från företaget.  Eftersom många
egenföretagare har oregelbundna inkomster borde man kunna få välja att
betala sociala avgifter och inkomstskatt månadsvis utifrån den lön som
faktiskt tagits ut, så som sker med momsbetalningarna. Ingen behöver då
riskera att tvingas betala in skatt utan att ha fått några inkomster en viss
månad, t ex under semestern.
Lättnader i uppgiftslämnandet till olika myndigheter.
En "solnedgångsparagraf" bör införas så att regler som inte använts på fem
år försvinner.
Alla nya regler som berör företagare ska förses med en ordentlig
konsekvensanalys.
Finansministern bör leda ett konsekvent avregleringsarbete med sikte på
att förenkla och minska den offentliga regelmassan.
Inför servicecheckar - ett enkelt och obyråkratiskt system för privat-
personers betalning för tjänster i exempelvis hushållet. Förslaget är lätt att
kombinera med vår skattereduktion för hushållstjänster.
Ett "startpaket" för företagare ska finnas tillgängligt på Internet, och  på
alla skatte- och postkontor.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande löften om hur
lång tid det tar att avgöra ett ärende. Eventuellt kopplas detta till ett
automatiskt avgörande i den händelse myndigheten inte hör av sig.
Oklarheter om vilka regler som egentligen gäller kan försena, eller omintet-
göra viktiga affärsbeslut för företagaren.
Myndigheterna ska i sina årsredovisningar redovisa hur man klarat service-
och informationskraven gentemot företagen, t ex vad gäller handläggnings-
tider, tider innan besked lämnats, väntetider i telefon etc.
En handledning för företagare utarbetas. Denna skulle kunna fungera som
"lathund" för företagare som behöver söka information och komma i kontakt
med olika myndigheter eller andra instanser.
Kommunerna bör ha samrådsplikt med näringsidkare som drabbas av
exempelvis trafikavstängningar, gatuarbeten etc. Många egenföretagare som
driver butiker eller serviceinrättningar hårt av tillfälliga ekonomiska avbräck
när kunderna får svårt att ta sig till lokalen.
Regeringen bör utfärda föreskrifter som innebär att de uppgifter som
lämnas av företagen till en myndighet inte skall behöva lämnas flera gånger
till olika myndigheter.
Rättvisa regler i socialförsäkringarna. Beräkningsunderlaget för ersätt-
ningar varierar i olika system, konsekvent till företagarens nackdel.
Exempelvis räknas avsättningar för expansionsmedel som inkomst när
företagaren söker bostadsbidrag, men inte när sjukpenningen ska beräknas.
Olika företagsformer behandlas också olika.
Samtliga blanketter som företagarna skall fylla i analyseras i syfte att
antingen slopas,  förenklas eller förkortas.
Myndigheterna ska betrakta småföretagarna som sina kunder och bli mer
tillgängliga, t ex genom att ha öppet- och telefontider även på kvällar och
klämdagar.
Kontaktpersoner för företagare skall finnas vid statliga myndigheter och
kommuner, för att rätt kunna hänvisa den som söker information.
Staten bör ansvara för ett Internetbaserat informationssystem där en
företagare - när som helst på dygnet - kan få fram vilka regler som gäller för
företaget i olika situationer.
Lätt att registrera företag via Internet. Nyföretagare ska via dator kunna
registrera sitt företag med namn, anmäla sig för olika skatter osv. Inom en
viss tid, högst ett antal dagar, bör företagaren få bekräftelser av myn-
digheterna.
Modernare
arbetsmarknadslagar
En nyckelfråga för möjligheterna att driva företag är
förhållandena på arbetsmarknaden. De regler som styr den
svenska arbetsmarknaden måste moderniseras och anpassas
till de mindre företagens verklighet. Småföretag ställs ofta
inför svårigheter i mötet med facklig byråkrati och
överlägsen förhandlingsvana. De regler som styr den svenska
arbetsmarknaden måste omedelbart moderniseras.
Vi vill att reglerna i LAS och MBL återgår till vad som gällde under den
borgerliga regeringsperioden. Det innebär bland annat att turordnings-
reglerna ändras så att arbetsgivaren kan undanta två personer i varje
turordningskrets. Storföretag med tusentals anställda har lättare att hantera
reglerna än en småföretagare med bara en handfull anställda. För små-
företagare - med bara en handfull anställda, som tvingas säga upp
nyckelpersoner, kan reglerna innebära att företaget går omkull och att
samtliga anställda tvingas gå från jobbet. Ett liten företagare måste kunna
agera mer flexibelt än dagens fyrkantiga arbetsmarknadslagar medger.
Fackets vetorätt vid entreprenader måste slopas, liksom rätten att sätta
enmansföretagare i blockad. Möjligheterna att provanställa personal bör
förlängas till tolv månader och reglerna för visstidsanställningar mjukas upp.
De små förändringar regeringen beslutat om i denna riktning är inte
tillräckliga.
Dessutom behöver konfliktreglerna ses över. För att få en bättre balanserad
och mer sansad arbetsmarknad vill vi bland annat  införa rätt för medlare att
begära uppskov i sju dagar med varslad stridsåtgärd samt att en
partssammansatt nämnd inrättas för att avgöra konflikters samhällsfarlighet.
Folkpartiet föreslår att:
- turordningsreglerna  ändras så att arbetsgivaren har rätt att undanta två
personer från turordningskretsen
-
- fackets vetorätt vid entreprenader slopas
-
- provanställningen förlängs till 12 månader
-
- facket ska inte få sätta enmansföretagare i blockad
-
- konfliktreglerna ses över för en bättre balans
-
- fackets tolkningsföreträde i olika lagar bör ersättas av medel för
konfliktlösning som regleras i kollektivavtalen
-
- företagarperspektivet ska av staten behandlas likvärdigt med löntagar-
perspektivet
-
- reglerna för "uppdragstagare" (konsulter, personal från uthyrningsföretag
etc) moderniseras så att dessa anställningsformer inte kolliderar med LAS-
reglerna.
-
Rent spel på marknaden
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange
ramar och spelregler för företagens verksamhet.  Selektiva
stöd bör undvikas. Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken
ges bland annat stöd till tillfälliga anställningar, t.ex.
arbetslivsutveckling (ALU) . När effekterna av att
subventionera arbetskraft i en del företag granskas närmare
visar det sig ofta att reguljära jobb går förlorade i
konkurrerande företag som inte får del av subventionen. I
sämsta fall leder stöden till att konkurrerande företag går i
konkurs. Generellt har de små företagen svårare att hantera
effekterna av selektiva subventioner.
Marknader som domineras av ett fåtal stora företag är vanliga i Sverige.
Utvecklingen mot en allt högre grad av företagskoncentration har pågått
under flera årtionden. Det är ingen slump, utan en följd av inriktningen på
den socialdemokratiska näringspolitiken. Den har utformats från ett typiskt
storföretagarperspektiv. Skattepolitik, kreditpolitik och näringspolitik har
systematiskt gynnat storföretagen på de små och nya företagens bekostnad.
Marknader har skapats där småföretag har svårt att ta sig in.
Inom många branscher motverkas nya företagsetableringar av olika slags
regleringar och etableringskontroller. För den som vill bedriva långväga
busstrafik krävs till exempel ett särskilt tillstånd. Innan det ges prövas om
trafiken skadar redan etablerad järnvägstrafik eller kollektivtrafik. Kom-
munerna har åter givits rätten att stoppa lågprisbutiker genom förändringar i
plan- och bygglagen.  Denna typ av regleringar bromsar naturligtvis nyföre-
tagandet.
En av de åtgärder som snabbt skulle ge en mycket stor mängd nya företag
är att omvandla offentligt ägda företag till privata och att medvetet sträva
efter att hitta privata alternativ till idag offentligt producerade tjänster.
Övergången från offentlig till privat drift behöver inte i sig betyda väldigt
många fler arbeten. Men bara det faktum att vi öppnar helt nya arenor för
nyföretagande gör att företagandet som livsform kan spridas långt utanför de
grupper där det idag är etablerat.
I Folkpartiet är vi hårda motståndare till statliga och kommunala bolag -
och den senaste flugan: kommunala koncernbildningar, vilka framförallt
syftar till att kringgå de skatteregler politikerna själva beslutat om.
Varken staten eller kommunerna bör ägna sig åt näringsverksamhet
eftersom det innebär att skattebetalarna tvingas ta affärsmässiga risker. I
synnerhet de kommunala bolagen konkurrerar på marknader där det redan
finns privata entreprenörer, ofta mindre tjänsteföretagare. Självfallet är det
osunt att politiker faställer regler för företag som de  samtidigt själva
konkurrerar med. Vi anser att den kommunala bolagssektorn bör halveras till
år 2002. Skattebetalarnas pengar ska gå till kärnverksamheterna, vården och
skolan, inte försvinna i vidlyftiga bolagsaffärer.
En avveckling av de kommunala bolagen, tillsammans med en konsekvent
konkurrensutsättning av offentligt finansierade verksamheter, öppnar stora
marknader för nya tjänsteorienterade småföretag.
Staten, kommunerna, landstingen och de kommunala bolagen beräknas
köpa varor för ungefär 280 miljarder kronor per år. Eftersom många på varu-
och tjänstemarknaden domineras av ett fåtal aktörer är det viktigt att
underlätta för småföretagen att delta i konkurrensen om offentliga beställ-
ningar. Konkurrensverkets erfarenhet är att myndigheterna sällan analyserar
förutsättningarna för en effektiv anbudskonkurrens. En tendens är att allt fler
upphandlingar sker i så stora volymer att bara ett fåtal företag har kapacitet
att klara dem. En lösning kan vara att myndigheterna i högre utsträckning
delar upp beställningarna i mindre delar för att öka antalet anbudsgivare.
Folkpartiet anser att Konkurrensverket bör få större möjligheter att initiera
egna undersökningar och uppföljningar. I dag koncentreras arbetet till de
anmälningar som kommer in till verket och handläggningstiderna blir i vissa
fall mycket långa. Forskningen kring konkurrensfrågor, t.ex. undersökningar
av konkurrensförhållanden på svenska marknader och effekter av olika slags
regleringar, är också av stor vikt för Konkurrensverkets långsiktiga arbete.
Vår uppfattning är även  att konkurrensforskningen bör få ökade resurser. I
vårt budgetalternativ har vi därför avsatt 10  miljoner till Konkurrensverket
och 6 miljoner till konkurrensforskningen utöver regeringens förslag.
Folkpartiet föreslår:
- De selektiva företagsstöden bör avvecklas. Ofta innebär stöd till ett
visst företag att jobb går förlorade hos konkurrenten.
-
- Statliga och kommunala bolag bör säljas. Ofta konkurrerar de
kommunala bolagen - med skattebetalarnas pengar -  ut små privata
tjänsteföretagare.
-
- Bryt de offentliga monopolen. Inget skulle betyda mer för kvinnors
företagande än att lägga ut mer offentliga verksamheter som vård och
barnomsorg på entreprenad.
-
- Etableringshinder för småföretagare måste avvecklas, som t ex
sotningsmonopolet, apoteksmonopolet och kommunernas rätt att
stoppa lågprisbutiker.
-
- Staten och kommunerna köper varor för ca 280 miljarder per år. När
anbuds läggs ut är det viktigt att de utformas så att även småföretagen
kan vara med.
-
- Sverige bör så snart som möjligt delta i euorsamarbetet. Detta
underlättar för i synnerhet småföretagare - som har svårt att hantera
valutarisker - att hitta nya marknader för sina produkter.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på skattepolitiken,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa en förenklad deklaration för företagare,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör bli enklare att registrera företag,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklade F-skatteregler,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader i uppgiftslämnandet för företagare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa en s.k. solnedgångsparagraf för regler som berör
företagandet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett konsekvent avregleringsarbete lett av finansministern,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett startpaket för företagare,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndigheterna bör lämna bindande löften om hur lång tid det
tar att avgöra ärenden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheternas redovisning av hur de klarar service och
informationskrav gentemot företagare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handledning för företagare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas samrådsplikt med näringsidkare,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa regler i socialförsäkringarna,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklingar av blanketter,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheternas service och öppettider,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontaktpersoner vid statliga myndigheter och i kommunerna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett Internetbaserat informationssystem,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att registrera företag via Internet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en modernisering av arbetsmarknadslagarna,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av de selektiva företagsstöden,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla etableringshinder för småföretagare.

Stockholm den 28 oktober 1998
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Eva Flyborg (fp)

Runar Patriksson (fp)






















1Yrkandena 1-4 och 8 hänvisade till SkU.
2Yrkande 12 hänvisat till KU.
3Yrkande 13 hänvisat till SfU.
4Yrkande 19 hänvisat till AU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (42)