Fastighetsmäklarna

Motion 2009/10:C278 av Egon Frid (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regler för fastighetsmäklarna och krav på adekvat utbildning och kompetensbevis.

Motivering

Sveriges alla fastigheter utgör ca 60 procent av landets förmögenhet. Få ting är därför så viktiga som att dessa fastigheter förvaltas, undersöks, beskrivs, säljs och köps i enlighet med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Den nuvarande ekonomiska krisen har blottlagt avsevärda brister hos många av landets fastighetsmäklare. Det finns ingen annan typ av konsulter där skillnaden är större mellan vad konsumenterna vill ha och vad konsulten levererar. Det beror på att branschen fortfarande till stor del befolkas av mäklare med bristande utbildning och kvalitet och med risk att vilseleda konsumenterna. Korrekta objektsbeskrivningar kan endast skrivas av den som har rätt kompetens för uppdraget. Därför bör fastighetsmäklarna ha adekvat utbildning.

Betänkandet ”Fastighetsmäklaren och konsumenten” (SOU 2008:6) ledde inte till att regeringen vidtog några åtgärder, och det lagförslag som nu preliminärt föreligger, bortser från flera av riksdagens tillkännagivanden under åren.

Riksdagens tillkännagivande av den 18 mars 1998 (LU 15) innebar starkast möjliga kritik mot Fastighetsmäklarnämndens (FMN) sätt att bedriva sin verksamhet. Kritiken är lika befogad nu som då, men betänkandet föreslår inga förändringar, som skulle innebära någon verklig förbättring av tillståndet inom myndigheten eller fastighetsmäklarbranschen.

Vid samma tillfälle tillkännagav riksdagen att fastighetsmäklare skall vara högskoleutbildade (senare preciserat till minst treårig examen). Ännu har de flesta mäklare endast en komvuxutbildning på 340 timmar. Riksdagen tillkännagav den 17 februari 1999 (LU 10) att det måste bli ett stopp för falska auktorisationer inom reglerade yrken.

Dessa två tillkännagivanden antogs av riksdagen utan votering, vilket tyder på en bred uppslutning från samtliga riksdagspartier. Dessa tillkännagivanden återspeglar utan minsta tvekan även konsumenternas önskemål. Därför borde utredningen ha haft de två tillkännagivandena som sin utgångspunkt.

Sveriges 4 611 advokater och 6 313 registrerade fastighetsmäklare (2009‑09‑01) delar på marknaden att få bedriva fastighetsförmedling. Detta talar starkt för att nästan identiska lagregler och etiska regler skall gälla för fastighetsmäklare som för advokater.

Därför föreslår jag att i allt väsentligt skall samma lagstiftning samt etiska regler gälla för fastighetsmäklare som för advokater så att kvaliteten och tryggheten för konsumenten i varje utförd fastighetsförmedling säkerställs.

Stockholm den 30 september 2009

Egon Frid (v)