Färjetrafiken mellan Sverige och Finland

Motion 1990/91:T644 av Sören Norrby (fp)

Inledning

Färjetrafiken mellan Sverige och Finland har mycket
stor betydelse för svensk och finsk utrikeshandel, för
turismen och för de båda ländernas sjöfartsnäring. Trafiken
har fått utvecklas i takt med marknaden och kan idag
betecknas som världens förmodligen bäst skötta
rederiverksamhet. En avgörande faktor som dock inte
beaktas av den kommersiella marknaden är trafikens
påverkan på miljön. Inte heller den långsiktiga inriktningen
av trafiken kan styras av mer kortsiktiga
marknadsintressen.

Övergripande analys av transportsystemet

Det finns nu anledning för Sverige och Finland att
gemensamt göra en övergripande analys av hela det
transportsystem som utgörs av färjetrafiken mellan de båda
länderna och då särskilt den del som går genom känsliga
skärgårdsområden. En utgångspunkt bör härvid vara att
sjötransporter generellt sett är miljövänliga och energisnåla
jämfört med varje alternativ. Resultatet av en sådan analys
kan sedan utgöra underlag för anpassning av färjetrafiken
till berörda landtransportsystem, för den långsiktiga
inriktningen och för miljöanpassningen. Analysen kan
också påvisa behovet av fakta och statistik om trafiken och
ge underlag för forskning om och kartläggning av den
miljöpåverkan som trafiken har. Även trafikens betydelse
för turistnäring, regionalpolitik och övrig sjöfart behöver
belysas. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här
anförts om behovet av en övergripande analys av
färjetrafiken mellan Sverige och Finland.

Miljöavtal som styrmedel

När det gäller färjetrafikens påverkan på miljön i
Stockholms skärgård krävs nu omedelbara insatser.
Eftersom sjöfart är internationell är den traditionella vägen
att gå via internationella överenskommelser och därpå
följande nationella beslut. Den vägen är dock alldeles för
långsam för att lösa de akuta problem som är förknippade
med färjetrafiken i ytterst känsliga skärgårdsmiljöer. En
alternativ metod som kan ge mycket snabbare resultat är ett
avtal mellan svenska myndigheter och berörda rederier.
Detta bör även omfatta den förhoppningsvis snabbt ökande
trafiken på de baltiska staterna.

Ett sådant avtal skulle kunna omfatta riktlinjer för
fördelning på hamnar och farleder av trafiken i syfte att
minimera miljöeffekterna. Härvid kan bl.a. en ökad
utnyttjning av Kapellskär och Nynäshamn ske. Vidare kan
en avlastning göras av de från miljösynpunkt känsligaste
farlederna. Även frågan om ökad miljöanpassning av
fartgränser måste lösas eftersom de nu gällande gränserna
kom till när fartygen ännu var mycket mindre.

Vidare måste luftföroreningarna från färjorna minskas
radikalt. Skärgårdsnaturen är mycket känslig och tecken
tyder på allvarliga störningar av avgaserna. Svavelhalten i
bunkeroljorna måste sänkas till högst samma nivå som den
som tillåts för villaolja. Vidare måste rökgasrening införas
för att reducera utsläpp av sot, stoft, kväveoxider m.m.
Även buller är ett miljöproblem som måste omfattas av ett
avtal liksom miljödeklaration av bottenfärger, garantier för
fungerande avloppsrening samt avlämning i hamn av slam
och avfall.

Rederierna kan också i ett avtal åta sig att samråda med
berörda myndigheter innan nya fartygsbeställningar görs,
bl.a. om fartygens storlek och miljöegenskaper.

Naturskyddsfond

Hittills har skärgårdsnaturen stått gratis till rederiernas
förfogande som något av en ''fri nyttighet''. Miljöskadorna
har inte kostat något varför det inte har varit
företagsekonomiskt intressant att begränsa dem. Samtidigt
har myndigheterna avstått från att sätta pris på miljön. Den
viktigaste punkten i ett avtal mellan staten och rederierna
är att rätta till den allvarliga underlåtenheten. Det kan ske
genom att en naturskyddsfond inrättas och finansieras med
passageraravgift på förslagsvis 10 kr. Det betyder ett
tillskott på nästan 100 milj.kr. per år. Fonden bör förvaltas
av en styrelse i vilken ingår företrädare för bl a
skärgårdskommunerna, landstinget och länsstyrelsen och
som är oberoende av rederierna. Fonden ska kunna
användas för t.ex. återställning av skadade stränder,
forskning, undersökningar och dokumentation avseende
miljöpåverkan, fiskevård, åtgärder för friluftsliv (bad,
båtliv, fritidsfiske m.m.) som ersättning för försämrade
möjligheter längs farleder etc.

Levande skärgård

Det viktigaste ändamålet för fonden bör vara åtgärder
för att behålla en levande skärgård, som en viktig framtida
förutsättning för färjetrafiken. Som exempel kan nämnas
dricksvattenförsörjning, landskapsvård, stöd till bryggor,
vägar och annan transportförsörjning på öar, utveckling av
näringslivets förutsättningar i skärgården samt
kompensation till skärgårdsbor som särskilt drabbas av
miljöeffekter av färjetrafiken.

Vad som här anförts om ett avtal om färjetrafiken och
om inrättandet av en naturskyddsfond bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en övergripande analys av
färjetrafiken mellan Sverige och Finland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett miljöavtal med rederierna om
färjetrafiken mellan Sverige och Finland.

Stockholm den 25 januari 1991

Sören Norrby (fp)