Familjepolitiken

Motion 1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Varför behövs en ny
familjepolitik?
 Många barnfamiljer har för ont om tid och för ont om
pengar. Alltför ofta har de fastnat i fattigdomsfällor. Många
oroar sig för att stressen och pressen går ut över barnen.
Barnfamiljerna är 90-talets ekonomiska  förlorare.
Barnfamiljerna känner sig styrda. Trots vissa framsteg, till exempel att
dagisköerna i stort sett avskaffats, är valfriheten fortfarande för liten.
Marginaleffekterna är höga, alternativen i barnomsorgen är för få på många
håll, "21/2-årsregeln" styr tidpunkten för barnafödandet, möjligheterna att gå
ner i arbetstid under småbarnsåren är i praktiken otillräckliga och tillgången
till hushållstjänster till överkomliga priser är liten.
Barnafödandet minskar. Nativiteten har sjunkit kraftigt till den lägsta
nivån sedan befolkningsstatistiken infördes år 1749. På sikt skapar det
naturligtvis demografiska problem. Att ha barn, att ha flera barn får aldrig bli
en klassfråga.
Familjen är för de flesta människor den viktigaste gemenskapen. Det gäller
också i vår tid, även om begreppet familj fått en vidare innebörd. Barnens
fostran är i första hand föräldrarnas ansvar. Familjepolitiken ska utgå från
barnens behov. Den ska stödja ansträngningarna att skapa ett mer jämställt
samhälle.
Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid
med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på förvärvsarbetsmarknaden
under olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör
marginaleffekterna mindre, men marginalerna i hushållsekonomin större. Det
ger mera vardagsmakt.
Folkpartiet föreslår därför en familjepolitisk frihetsreform vars huvud-
inslag är:
- skattesänkning för barnfamiljerna,
- barnkonto med flexibel användning under förskoleåren,
- utvecklad föräldraförsäkring för valfrihet och jämställdhet,
Minskade marginaleffekter, dels genom att färre blir beroende av
bostadsbidrag när skattesystemet tar hänsyn till försörjningsbörda, dels
genom kommunala beslut om en enhetlig dagistaxa på rimlig nivå. Däremot
säger Folkpartiet nej till en statligt beslutad och finansierad maxtaxa.
Säkrad valfrihet inom barnomsorgen genom barnomsorgspeng.
Tillgång till hushållstjänster till rimligare priser
Åren med barnen - glädje
och stress
Åren då vi bildar familj och ser barnen växa upp innehåller
mycket glädje. Men tyvärr är småbarnstiden också ofta den
period då varken tid eller pengar vill räcka till. Mycket ska
hända under de åren. Huset kanske ska byggas. Våra
möjligheter på arbetsmarknaden resten av livet kanske
avgörs. Vi vill ägna barnen mycket tid. Det är svårt att få
ekvationen att gå ihop.
Politiken borde underlätta. En del inslag i den politik som förts är bra, till
exempel att tillgången till barnomsorg förbättrats och att föräldraför-
säkringen ger föräldrarna möjlighet att vara hemma med de allra minsta
barnen.
Men andra inslag i den samlade politik som påverkar familjerna har
utvecklats i en annan riktning. Fördelningspolitiskt sett är barnfamiljerna
1990-talets förlorare. Det finns också ett inslag av pekpinnar och styrning
som gör att många känner sig omyndigförklarade i sin roll som föräldrar.
Förslaget om maxtaxa på dagis är tilltalande så långt att en sådan skulle
minska marginaleffekterna för barnfamiljerna. Men i sitt sammanhang blir en
sådan reform ändå orimlig. Den ökar orättvisan mellan familjer som har och
de som inte har barnomsorg.
Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid
med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på förvärvsarbetsmarknaden
under olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör
marginaleffekterna mindre - men marginalerna i hushållsekonomin större.
En modern familjepolitik
Familjepolitiken måste utgå från barnen och verkligheten.
Och verkligheten är att de allra flesta föräldrar på ett eller
annat sätt vill kombinera rollen som mamma eller pappa med
en roll på arbetsmarknaden. Om familjepolitiken utgår från
detta, blir den också en viktig del av jämställdhetspolitiken.
Det är viktigt att politiken gör det möjligt att bryta upp från cementerade
könsroller. Dessa rollförväntningar tillhör också det som många
småbarnsmammor och småbarnspappor känner som ett yttre tvång. Att
utforma ett barnstöd så att det i praktiken inte lönar sig för småbarnsföräldrar
att arbeta skulle motverka en sådan utveckling.
En modern familjepolitik måste också utgå ifrån att familjer ser mycket
olika ut. Det talar för stor frihet för familjerna när det gäller att utnyttja
samhällets stöd. Det är klart att de allra flesta föräldrar själva vill utnyttja
föräldrapenningen i sin helhet för att vara tillsammans med sina barn. Men
visst finns det fall där det skulle vara praktiskt om en morfar eller annan
närstående fick möjlighet att en period överta både tillsynsansvaret och
försäkringspengarna.
Folkpartiets föreslår:
- En stor del av skattesänkningsutrymmet reserveras för barnfamiljerna.
Skatten för barnfamiljerna sänks därmed inom några år med 5.000 kr per
barn och år.
- Minskade marginaleffekter uppnås genom en stegvis växling av
bostadsbidrag mot sänkt skatt samt kommunala beslut om en rimlig
enhetstaxa inom barnomsorgen.
- Föräldraförsäkringen behålls som inkomstrelaterad och beskattad, men
reformeras. Lägsta nivån höjs, bland annat för att mjuka upp effekten av
"21/2-årsregeln". Uttagsreglerna blir ännu friare - exempelvis genom
möjligheten att överföra pengarna till någon annan mottagare, som tar
hand om barnet.
- För resten av förskoleperioden införs ett obeskattat barnkonto, fullt
utbyggt på 60.000 kr per barn.
- Samhällssubventionen till barnomsorgen bibehålls - bra dagis till
rimligt pris är en hörnsten i jämställdhetspolitiken.
- Full valfrihet mellan kommunala och privata dagis säkerställs genom
barnomsorgspeng.
- Möjligheterna att anlita tjänster i hushållet utökas genom sänkt
beskattning av hushållsnära tjänster - en sådan reform kan betyda mycket
för att minska stressen och ökar jämställdheten i barnfamiljer där båda
föräldrarna arbetar.
Folkpartiets familjepolitik i
perspektiv
Folkpartiets principer för familjepolitiken har varit desamma
under mycket lång tid. Man kan gå tillbaka till 1960-talet
och i familjepolitiska dokument finna samma grundläggande
tankegångar: Familjepolitiken ska syfta till att hjälpa
föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen, att skapa ett
barnvänligt samhälle samt att åstadkomma en rimlig
inkomstomfördelning mellan dem som har ansvar för barn
och dem som inte har det. Jämställdhet mellan kvinnor och
män är en förutsättning för familjens trygghet. Med reell
valfrihet och ökad jämställdhet förbättras möjligheterna att
finna en barnomsorg som passar den enskilda familjen och
barnen får mer tid tillsammans med båda sina föräldrar.
Familjepolitikens utformning måste också ses i ljuset av framför allt
skattepolitiken och övriga bidragssystem. Folkpartiet vill sänka de totala
marginaleffekterna, ta bort tröskeleffekter och ge människor möjlighet att
både leva på sin lön och själva kunna påverka sin ekonomi. De sänkta
skatterna ska inte ätas upp av felaktigt utformade vårdnadsbidrag,
inkomstprövade dagisavgifter eller bostadsbidrag.
Vi kan här nöja oss med att gå femton år tillbaka i tiden. 1984 års
landsmöte lade fast följande riktlinjer:
1. Idag betalar barnfamiljerna för hög skatt i förhållande till
försörjningsbördan. Den lindring som bör äga rum ska knytas till barnen.
Stödet bör kunna utgå som en kombination av skattereduktion och
barnbidrag.
2. Inkomstprövningen i familjestödssystemet bör på sikt elimineras, dels
för att komma bort från marginaleffekterna, dels för att slippa en
integritetsstörande kontroll. Av fördelningspolitiska skäl bör bostadsbidragen
minskas under en lång tidsperiod. Generösa socialbidrag måste alltid finnas
för temporär hjälp i krissituationer.
3. Familjestödet bör vara mer generellt. Barnfamiljerna bör i allt större
utsträckning få pengarna i handen och själva avgöra hur de ska användas.
Den konsumtionsstyrning som sker i form av livsmedelssubventioner och
bostadsbidrag bör på lång sikt försvinna.
4. Föräldrarna måste få större möjligheter till samvaro med barnen när de
är små. Föräldraförsäkringen bör därför byggas ut.
5. Ett obeskattat vårdnadsbidrag/småbarnstillägg bör införas och utgå lika
för alla förskolebarn. Bidraget måste samordnas med föräldraförsäkringen.
6. Barnomsorgen måste byggas ut så att efterfrågan tillgodoses.
7. Enhetstaxa bör införas i den kommunala barnomsorgen.
8. Statsbidraget till barnomsorg ska vara lika oavsett såväl tillsynsform
som i vilken regi barnomsorgen tillhandahålls.
1987 års landsmöte ställde sig återigen bakom dessa principer. Samtidigt
föregick förhandlingar mellan de tre borgerliga riksdagspartierna, Centern
Moderaterna och Folkpartiet om ett gemensamt borgerligt förslag. Ett sådant,
som givetvis blev en kompromiss mellan de tre partierna, kunde också läggas
fram inför valet 88.
Därefter medverkade Folkpartiet till den skattereform som innebar kraftigt
sänkta marginalskatter och kraftigt höjda generella barnbidrag. För att
kompensera låginkomsttagare med barn för de höjda bostadskostnader den
breddade skattebasen medförde ökades också bostadsbidragen.
Till landsmötet 1990 anförde partistyrelsen att trepartikompromissen "... är
resultatet av ett samarbete med andra partier för att åstadkomma en viktig
förändring. Partistyrelsen menar att förslaget alltjämt tjänar som ett gott
alternativ till den socialdemokratiska familjepolitiken och skulle innebära att
vi närmade oss Folkpartiets mål. Emellertid pågår en intensiv debatt om
familjestödet. Partistyrelsen bör följa diskussionen och ta erforderliga
initiativ." Landsmötet ställde sig bakom följande principer för ett fortsatt
arbete, och tillsatte en arbetsgrupp.
1. Barnomsorgen måste byggas ut så att efterfrågan tillgodoses.
2. Samhällsstödet till barnomsorgen bör i princip fungera som en barnom-
sorgspeng. Stödet ska utgå till barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller
studerar och följa barnet till den barnomsorg som föräldrarna själva väljer
oavsett i vems regi omsorgen bedrivs.
3. Ett vårdnadsbidrag bör införas och utgå lika till alla förskolebarn.
4. Även för småbarnsföräldrar måste det löna sig att arbeta.
5. Stödet till barnfamiljerna bör i så stor utsträckning som möjligt vara
generellt, dvs. motverka styrning och marginaleffekter.
6. Enhetstaxa bör införas i  barnomsorgen.
Vid denna tidpunkt var Sverige inne i en ekonomisk överhettning, med
budgetöverskott, brist på arbetskraft och mycket långa köer till barn-
omsorgen över hela landet.
Arbetsgruppen lade strax före valet fram ett förslag till barnkonto, som
kortfattat innebar att föräldraförsäkringen omvandlades till ett enhetsstöd per
barn. Det ekonomiska tillskott som den borgerliga kompromissen förutsatte
på fem miljarder kronor användes istället för att höja det belopp som varje
barnfamilj flexibelt och fritt skulle kunna disponera med hjälp av barnkontot.
I paketet ingick också ett fortsatt förord för barnomsorgspeng för full
valfrihet mellan olika barnomsorgsformer och -producenter.
Den borgerliga regeringen tillträdde hösten 1991, och då hade ekonomin
redan vänt brant nedåt. Delar av den barnbidragshöjning som ingick i
skatteöverenskommelsen kunde inte genomföras eftersom budgetunder-
skottet ökade. Ett familjepolitiskt paket lades våren 1994 av den borgerliga
fyrpartiregeringen, som framför allt innehöll ett beskattat vårdnadsbidrag, en
barnomsorgsgaranti från ett års ålder och en pappa-/mammamånad i föräldra-
försäkringen. Då var budgetunderskottet över 200 miljarder kronor och mer
än en halv miljon människor var arbetslösa.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade redan hösten 1994
vårdnadsbidraget. År 1995 sänktes barnbidraget med 200 kronor per barn
och flerbarnstillägget togs bort.  Folkpartiets riksdagsgrupp prioriterade i
detta läge att återställa det generella barnbidraget och flerbarnstillägget.
Något förslag om småbarnstillägg/vårdnadsbidrag ansåg riksdagsgruppen
inte vara möjligt att lägga då finansiering saknades. Först 1998 har
barnbidraget återställts, och nu har riksdagen beslutat om en höjning med
100+100 kronor för de närmaste åren, i enlighet med Folkpartiets förslag.
Barnomsorgsköerna har också under denna period så gott som eliminerats.
Detta beror dels på en kraftig ökning av platsantalet, dels att fler och fler
kommuner utesluter barn till föräldrar som blir arbetslösa eller föräldralediga
med småsyskon.
Landsmötet 1997 antog ett nytt partiprogram, i vilket står: (s. 12)
Familjen är för de flesta människor den viktigaste gemenskapen. Det gäller
också i vår tid, även om begreppet familj fått en vidare innebörd. Barnens
fostran är i första hand föräldrarnas ansvar. Familjepolitiken skall utgå från
barnens behov.
Barnfamiljernas ekonomi ska stärkas genom att skatter och bidrag
utformas med betydande hänsyn till deras försörjningsansvar.
Föräldraförsäkringen ska göra det möjligt för föräldrar att vara hemma under
en period då barnen är små. Barnomsorg ska erbjudas alla barn från ett år.
Föräldrarna ska ha frihet att välja barnomsorg och skola för barnen.
(s. 10) "För att kompensera barnfamiljerna för deras extra försörjnings-
börda ska de få barnbidrag, lika för alla oavsett inkomst. Ett behovsprövat
bostadsbidrag bör finnas. Det bör dock minskas i takt med att det generella
barnstödet inom skatte- och bidragssystemen förstärks."
Landsmötet 1997 beslutade också att Folkpartiet ska arbeta
för att pedagogisk deltidsförskola ska erbjudas alla barn från
3 års ålder.
Riksdagsgruppen motionerade hösten 1998 om en familjepolitisk reform
utformad efter följande principer:
- Det ska kunna användas så flexibelt som möjligt och kunna användas av
båda föräldrarna.
- Det måste löna sig att arbeta för småbarnsmammor men samtidigt vara
möjligt att minska sin arbetstid. Valet får inte bara stå mellan att arbeta
heltid
eller inte arbeta alls.
- Det måste innehålla en utbyggd barnomsorg över hela landet med reella
valmöjligheter mellan olika omsorgsformer.
En reformerad föräldraförsäkring, småbarnstillägg i
barnbidragssystemet och ett flexibelt stödsystem till
barnomsorgen skulle uppfylla ovan ställda krav.
Förslag har också lagts om att reformera bostadsbidraget och successivt
fasa ut detta genom ökat generellt stöd till barnfamiljerna.
Barnfamiljernas ekonomiska
situation
Under 90-talet har barnfamiljerna blivit de stora ekonomiska
förlorarna. I en undersökning utförd av Konsumentverket
visas vilken disponibel inkomst olika typhushåll har. (Med
disponibel inkomst menas nettoinkomst efter skatt och
inklusive bidrag och socialförsäkringsersättningar.) Men där
visas också vad som återstår av denna disponibla inkomst
efter standardiserade utgifter för mat, hyra, arbetsresor m.m.
Då framgår att det främst är i hushåll med barn eller hushåll
där någon arbetar deltid som marginalerna är små.
Netto efter skatt och standardiserade utgifter för olika
hushåll 1998 (kronor per månad)
Tabell 1: (Ensamstå. utan barn Ensamstå. med barn, deltid Ensamstå.  med barn,
heltid
Sammanbo. utan barn  Sammanbo. med 2 barn )
Källa: Konsumentverket
Som synes är det främst ensamstående med barn som har den
sämsta ekonomin. Men även för sammanboende med barn är
marginalerna små eller obefintliga.
Det finns således ett betydande antal hushåll som har mycket små
marginaler.
En låg (netto)inkomst är lättare att fördra om man vet att det finns
möjligheter att arbeta sig ur den. Därför är t.ex. låga ingångslöner för
ungdomar inget stort, permanent  problem. Det viktiga är att det inte finns
stora hinder mot att förändra situationen.
Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag är ett hinder
mot att förändra den ekonomiska situationen. Förekomsten av
marginaleffekter har kartlagts av den statliga Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO). Enligt denna ligger den genomsnittliga marginal-
effekten strax under 50 %. Detta torde innebära att ca 1 miljon inkomsttagare
har marginaleffekter på 50 % eller över. Av dem har ca en kvarts miljon
löntagare marginaleffekter över 60 %. De höga nivåerna beror på
kombinerade effekter av skatt, bostadsbidrag, underhållsstöd, barnomsorgs-
avgift och socialbidrag.
Bland medelinkomster och högre inkomster beror marginaleffekternas
storlek främst av den s.k. värnskatten och av om man betalar statlig
inkomstskatt eller ej.
Bland lägre inkomster spelar avtrappningen av bidrag och utformningen av
dagistaxorna en viktig roll. De samlade förslag vi lägger i denna rapport
sänker marginaleffekterna i skikt där många barnfamiljer ligger med upp till
30 procentenheter. Till grund för den beräkningen ligger antagandet att
Folkpartiet i kommunerna får gehör för införandet av enhetstaxa på
daghemmen i storleksordningen 1 200 kr per månad och barn.
Arbetsbyte med lönehöjning
(Kronor per månad)
Tabell 2: ( Före  Efter  Skillnad )
Av bruttoökningen på 2 500 kronor får familjen behålla 751
kronor, dvs. marginaleffekten är 70 %. Familjen får bara
behålla 30 % av inkomstökningen.
I det andra exemplet går en ensamstående förälder med två barn upp i
arbetstid, från 75 % till heltid. Förutsättningarna är att lönen ökar från 11
250
till 15 000 kronor per månad. Hyran är 3 500 kronor. Barnens tid på daghem
ökas till full tid.
Från deltid till heltid
(Kronor per månad)
Tabell 3: (Deltid  Heltid  Skillnad )
Av inkomstökningen får denna person bara behålla 22 %. I
skatt och avgifter försvinner 78 %.
Detta förutsätter att hushållen inte har socialbidrag. För de ca 8 % av
befolkningen som  någon gång under året har socialbidrag är marginal-
effekten 100 %. Närmare 370 000 hushåll hade socialbidrag någon gång
under fjolåret. Detta är allvarligast för de ca 100 000 hushåll som lever på
socialbidrag praktiskt taget hela året.
För dem med lägre inkomster spelar avtrappningen av bidrag och
utformningen av dagistaxorna en viktig roll. De samlade förslag vi lägger i
denna rapport sänker marginaleffekterna i skikt där många barnfamiljer
ligger med upp till 30 procentenheter. Till grund för den beräkningen ligger
antagandet att Folkpartiet i kommunerna får gehör för införandet av
enhetstaxa på daghemmen i storleksordningen 1 200 kr per månad och barn.
Den debatt som under 1970-talet och det tidiga 1980-talet ledde just till
kraftiga förbättringar för barnfamiljerna stannade av och budgetsaneringen
har i stor utsträckning klarats av genom höjda skatter och avgifter, sänkta
bidrag och ersättningar som ekonomiskt har drabbat framför allt barn-
familjerna.
Samtidigt har valfriheten inom barnomsorgen ökat markant, främst genom
att köerna är så gott som borta och att många kommuner under borgerligt
styre infört större möjligheter för privata entreprenörer, föräldrakooperativ
och andra alternativ.
Reformera
föräldraförsäkringen
Vi vill göra vissa reformer i föräldraförsäkringen, som skulle
göra den ännu något mindre styrande. Ett höjt grundbelopp,
från dagens 60 till 150 kronor per ersättningsdag skulle
minska skillnaden mellan högsta och lägsta belopp.
Tillsammans med intjänanderegler under längre tid faller
delvis den s k 21/2-årsregeln.
Vi anser att 30 dagar även fortsättningsvis bör vara avsatta för vardera
pappan och mamman - detta främst som en markering av barnens rätt till
båda sina föräldrar och det gemensamma ansvaret. Det är även viktigt från
jämställdhetssynpunkt att de pappor som idag vill, men inte får stöd från om-
givningen, har den "öronmärkta tiden" att peka på som argument för att vara
hemma. Det är vår bestämda uppfattning att ju mer kvinnor befäster sin
position på arbetsmarknaden, desto större blir antalet uttagna "pappadagar".
Som en extra morot bör ersättningen under pappa-/mammamånaden vara
90 %.
Med de övriga förbättringar av familjestödet som vi förordar blir de
nuvarande sista 90 s.k garantidagarna möjliga att skära bort.
För att göra föräldraförsäkringen ännu mer flexibel bör en stor del av
ersättningsdagarna kunna överföras till någon annan om föräldrarna finner
detta lämpligt - en vän eller släkting eller som betalning till en barnvårdare
från ett företag i den förhoppningsvis växande hemservicesektorn. På detta
sätt blir föräldraförsäkringen ett stöd som blir möjligt att ha stor nytta av
exempelvis även för en småföretagare, men det erbjuder också en möjlighet
att föräldrarna "snålar" för egen del för att senare kunna använda detta för
barnvaktshjälp. Möjligheten att överlåta till annan ska givetvis även gälla den
tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn. Detta förslag framfördes
i Dan Anderssons Tjänstebeskattningsutredning. Utredningen menade att det
överlåtbara beloppet skulle vara den genomsnittliga föräldrapenningen. På
det viset blir det möjligt också för en lågavlönad småbarnsmamma att anlita
barnvårdare vid vård av sjukt barn.
Växla bostadsbidrag mot
barnbidrag
För några hundratusen föräldrar ger bostadsbidragen i dag en
extra marginaleffekt på 20 procentenheter. Vid en
inkomstökning på 1 000 kronor minskar bostadsbidragen
med 200 kronor utöver att skatten och daghemsavgifterna
höjs. Genom den av oss föreslagna kraftiga höjningen av det
allmänna stödet till dem som har försörjningsansvar kan det
selektiva stödet minskas. För de familjer som då inte längre
omfattas av bostadsbidragen minskar marginaleffekterna
kraftigt samtidigt som konsumtionsstyrningen upphör. De
familjer som befinner sig i fattigdomsfällorna blir färre och
deras möjlighet att själva påverka sin tillvaro ökar.
 Kommunal familjepolitik
En viktig del av familjepolitiken måste förverkligas lokalt.
Dessa reformer är därför väl förankrade bland Folkpartiets
kommunalpolitiker.
Bra barnomsorg till rimlig kostnad är som nämnts en hörnsten, både i
familjepolitiken och jämställdhetspolitiken. Det finns kvalitetsbrister i
omsorgen som är viktiga att åtgärda.
Framför allt i socialdemokratiskt styrda kommuner är bristen på valfrihet i
barnomsorgen ibland ett problem. Vi vill ha en "barnomsorgspeng". Det är
alltså ett kommunalt finansierat system för likvärdiga möjligheter till
barnomsorg oavsett om man önskar kommunalt eller privat dagis eller någon
annan omsorgsform. Denna "peng" ska naturligtvis utformas och beslutas
lokalt, men det skulle vara av stort värde om staten genom exempelvis
Skolverkets försorg tog fram metoder för kommunerna att beräkna och
utforma en sådan "peng".
Enhetliga omsorgstaxor ger låga marginaleffekter, vilket är önskvärt. Det
socialdemokratiska förslaget om maxtaxa är ett enormt principgenombrott
hos dem för ett synsätt som Folkpartiet stått för sedan 1960-talet. Ändå säger
vi nej till förslaget i den utformning det nu har. Lokala frågor ska hanteras
lokalt.
Om staten vill minska marginaleffekter för barnfamiljer - vilket Folk-
partiet anser är mycket angeläget - är det bättre att lyfta fler barnfamiljer
från
beroendet av bostadsbidrag och att sänka marginalskatterna, bland annat
genom att minska antalet som betalar den statliga skatten på 20 %.
Barnbidrag och
skattesänkning
Folkpartiet var en gång i tiden med och införde barnbidraget
och har alltid slagit vakt om det som ett sätt att ta hänsyn till
barnfamiljernas försörjningsbörda. Alternativet hade varit ett
skatteavdrag, men av förenklingsskäl valdes bidragsformen.
Vi tycker det är dags att nu mera direkt ta hänsyn till försörjningsbördan i
skattesystemet på det sätt som sker i många andra länder.
Vi föreslår alltså att alla höjningar av det generella barnstödet från dagens
nivå sker i form av skattesänkningar. I de fall där familjen inte betalar någon
skatt får det ersättas av ett kontantbidrag. Rent tekniskt är detta genom
införandet av skattekonton mycket enkelt och obyråkratiskt att lösa, den som
inte betalar tillräckligt med skatt kan få en automatisk kreditering på sitt
skattekonto, vilken sedan automatiskt överförs till det vanliga bankkontot
precis som barnbidraget.
 Större möjligheter att köpa
hushållstjänster
Folkpartiet förordar ett system med en kraftig
skattereduktion för hushållsnära tjänster till privatpersoner.
Inom denna sektor förekommer i dag mycket lite verksamhet
som betalas "vitt". Skattekilarna, skillnaden mellan vad den
som ska betala själv måste tjäna in och vad producenten får
behålla är så stora att i praktiken blir inga "vita" tjänster
utförda. Vi föreslår därför en skattereduktion med 50 % av
arbetskostnaden. Förslaget finns utförligt beskrivet i andra
program, men utformas i i korthet som en skattereduktion
som säljaren får i sin skattedeklaration när man säljer dessa
typer av tjänster till privatpersoner. På detta sätt kan vanliga
familjer ha råd med exempelvis städning emellanåt.
Jämställdhetsaspekter
Det är naturligtvis inte bara socialdemokratisk
förmyndarmentalitet som beskär småbarnsföräldrarnas frihet
att forma sina liv som de själva vill. Nedärvda fördomar om
könsroller är också en frihetsinskränkning. Att motverka
dem är också en del i en politik för att öka friheten för
småbarnsföräldrar.
Om det samlade skatte- och bidragssystemet gör att det inte lönar sig för
en av föräldrarna att arbeta råder med nuvarande könsrollsmönster och
löneskillnader inte någon tvekan om att det i de flesta fall är kvinnan som
skulle stanna hemma. Det skulle innebära ett bakslag för jämställdheten.
När vi i detta förslag skrivit om småbarnsföräldrar som är mycket hårt
trängda och med för små möjligheter att besluta över sin egen tillvaro, råder
det ingen tvekan om att det är just småbarnsmammor som drabbas mest av
problemen. Därför är kvinnorna de allra största vinnarna på förslagen i detta
paket, även om det i första hand inte är ett jämställdhetsprogram. Ett ökat
ekonomiskt stöd till barnfamiljer, minskade marginaleffekter genom ändrade
bostadsbidrag och dagisavgifter samt den ökade möjligheten att köpa
hushållstjänster är tre viktiga förändringar, som ger kvinnor mer makt i sin
egen vardag.
Även om det är kvinnan som är hemma mest under småbarnsperioden är
det viktigt att hon den dag hon känner att hon vill återgå till arbetslivet inte
möter höga trösklar och upptäcker att hon fastnat i en fattigdomsfälla.
Genom minskade tröskel- och marginaleffekter ökar främst kvinnors faktiska
möjligheter att ta jobb på hel- eller deltid. Vid ett erbjudande om nytt jobb,
ökat ansvar, andra arbetsuppgifter och utveckling i jobbet kommer
kvinnorna, om de så önskar, att kunna anta erbjudandet utan att den
ekonomiska vinningen försvinner.
En bibehållen pappamånad och en starkare ställning för kvinnorna bidrar
till att få fler män att ta ett större ansvar för hem och barn. Den positiva
utveckling som finns i vissa delar av näringslivet, där man uppmuntrar
pappor att ta föräldraledigt, måste följas av ett fortsatt opinionsarbete för en
sådan ordning.
En kommunalt finansierad barnomsorg av god kvalitet med enhetliga taxor
är en av hörnstenarna i en politik för jämställdhet och med barnomsorgspeng
kommer fler familjer att finna den barnomsorg som passar dem bäst.
Anslagsfrågor
Folkpartiet vill ha en högre ersättning i mamma- och
papamånaderna. För det anslås 160 000 000 kronor mer än
regeringen till utgiftsområde 12 A 2. För höjt barnbidrag
anslås  550 000 000 kronor till utgiftsområde 12 A 1. Genom
att avskaffa garantidagarna i föräldraförsäkringen minskas
utgifterna för utgiftsområde 12 A 2 med 210 000 000 kronor.
Genom åtgärder mot fusk och överutnyttjande av systemen minskas också
utgifterna för utgiftsområde 12 A 2 med 170 000 000 kronor och utgifts-
område 12 A 3 med 30 000 000 kronor.
Med ett nytt system för underhållsstöd kan utgifterna för utgiftsområde 12
A 3 minskas med 200 000 000 kronor.
Folkpartiet anslår också ytterligare 16 000 000 kronor till utgiftsområde 12
A 4 för ett höjt bidrag till internationella adoptioner. Vi utvecklar
argumenten för det i en särskild motion.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utökat barnstöd i form av skattereduktion,2
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett obeskattat barnkonto för
förskolebarn,
3. att riksdagen beslutar om en höjd ersättningsnivå för pappa/
mammamånaden i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar om ett höjt garantibelopp i föräldra-
försäkringen i enligt med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en överlåtelsemöjlighet av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänste-
beskattningsutredningens förslag,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k garantidagarna i
föräldraförsäkringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om växling av bostadsbidrag mot generellt barn-
stöd, 4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nej till statligt reglerad maxtaxa för barnom-
sorg, 3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om barnomsorgspeng,3
10. att riksdagens som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattereduktion för hushållsnära tjänster,1
11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekono-
misk trygghet för familjer och barn enligt följande:
12.
Tabell 4: (Anslag Regeringens förslag Anlagsförändringar )

Stockholm den 5 oktober 1999
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Siw Persson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Harald Nordlund (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Karin Pilsäter (fp)
1 Yrkande 10 hänvisat till FiU.


2 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
3 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till UbU.
4 Yrkande 7 hänvisat till BoU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (22)