Ett jämställt Sverige är ett bättre Sverige

Motion 2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt i arbetslivet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa monopolen inom den offentliga sektorn.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en flexiblare arbetstidslagstiftning.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnligt företagande.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna domstolar i stället för den partssammansatta Arbetsdomstolen (AD).

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpningar av jämställdhetslagen.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhetsnämndens sammansättning.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om aktiv opinionsbildning i näringslivet.1

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att få föräldrar att dela på föräldraledigheten.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett höjt tak i föräldraförsäkringen.2

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en jämställdhetsbonus. 2

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra att överlåta dagar åt en annan person både vad gäller föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning. 2

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldrar skall kunna ta ut föräldraförsäkringsdagar samtidigt. 2

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre föräldraförsäkringsvillkor för företagare. 2

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattelättnader för hushållsnära tjänster.3

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sexuella trakasserier i skolan.4

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bred upplysningskampanj angående ERK (Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam) riktad till allmänheten.5

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs Våldsskildringsrådet och om att en 18 årsgräns för biofilm bör införas.6

1 Yrkandena 4 och hänvisade till NU.

2 Yrkandena 11-15 hänvisade till SfU.

3 Yrkande 16 hänvisat till SkU.

4 Yrkande 17 hänvisat till UbU.

5 Yrkande 18 hänvisat till LU.

6 Yrkande 19 hänvisat till KrU.

Balans i livet

Livet är inte alltid rättvist. Men det finns något som är lika för alla, nämligen tiden. Timmarna är lika långa för alla. Men hur vi använder tiden skiljer sig väsentligt åt mellan män och kvinnor. Det förefaller vara mer regel än undantag att när en man och en kvinna flyttar ihop lägger mannen mindre tid på hushållssysslor än vad han gjorde innan tvåsamheten. För kvinnor gäller det omvända förhållandet. När barnen föds blir mönstret än mer tydligt. Kvinnor spenderar nästan dubbelt så mycket tid på hushållsarbete som männen. (I genomsnitt ägnar kvinnor 46 minuter på hushållsarbete per dag medan männen stannar vid 25 minuter.)

Balans i arbetslivet - flexibla arbetstider

Enligt Riksförsäkringsverkets undersökning"Tid och pengar"(Socialförsäkringsboken 2003) upplevde en dryg tredjedel av de intervjuade föräldrarna att de sällan eller aldrig har balans i livet. Intressant är att uppfattningen om vad som skulle förbättra situationen skilde sig åt mellan könen. Flertalet pappor ansåg att minskad arbetstid skulle bidra till en bättre balans, medan majoriteten av mammorna önskade sig mer "egentid".

Flera undersökningar visar att i synnerhet småbarnsföräldrar är missnöjda med sina arbetstider och att de därför önskar sig mera flexibla arbetstider. Särskilt gäller detta kvinnorna som känner sig pressade mellan krav på arbete och viljan att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. En viktig åtgärd för att minska människors och särskilt kvinnors stressade tillvaro är därför att öka den enskildes makt och inflytande i arbetslivet.

Folkpartiet liberalerna arbetar sedan länge med en mer flexibel arbetstidslagstiftning. Målet är att var och en skall få möjlighet att påverka sin egen arbetstid. Deltid, heltid eller mer än heltid skall individen själv kunna påverka. Den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt ytterligare lediga dagar skall kunna läggas i en timbank. Den som sedan vill kan använda timbanken för att korta sin normala arbetstid under längre eller kortare perioder. Samtidigt skall det gå att ta ut tiden i timbanken som lön.

Balans i hemmalivet

Det faktum att kvinnor föder barn innebär inte att män saknar förmåga att ta hand om och uppfostra barn. Det innebär inte heller att kvinnor automatiskt är bättre rustade för att sköta disken och sortera tvätten i hemmet än vad männen är. Men tusenåriga traditioner har cementerat arbetsfördelningen mellan könen. Målsättningen att skapa ett mer föräldravänligt arbetsliv och en vardag som inte sliter sönder människor handlar därför i mångt och mycket om att bryta inarbetade könsmönster och att förbättra förutsättningarna för båda föräldrarna att dela på ansvaret för familj och barn.

Pappor - kom hem!

Svenska pappor har en världsunik möjlighet att vara hemma med sina barn.

Förutom att det för varje pappa som är hemma med sitt barn är en investering för honom själv och för hans framtida relation till sitt barn är det också en vinst för samhället. Delat ansvar för hem och barn är en grundförutsättning för att kvinnor skall få en starkare ställning på arbetsmarknaden.

Svenska barn har ett privilegium som kan knyta nära band med båda föräldrarna tidigt genom att föräldraförsäkringen är könsneutral, i alla fall i teorin. Det finns idag tydliga tecken i den politiska debatten på en övertro på att en kvoterad eller utökad föräldraförsäkring skulle vara lösningen på dagens jämställdhetsproblem. Men en kvoterad föräldraförsäkring löser till exempel inte de bakomliggande strukturproblem som ger kvinnor färre möjligheter att utveckla, starta och driva företag och få tillgång till hälften av kapitalet och makten. För att få ett slut på det ojämställda samhället måste vi därför istället börja se vad "anställd i offentlig sektors låglöneprolitariat" innebär och vilka effekter det får på hela samhället.

Det är inte bara strukturellt inarbetade könsmönster som avgör vem av föräldrarna som stannar hemma med barnen utan familjens ekonomi fäller alltför ofta avgörandet. Även om viljan finns hos många pappor att ta ut en större del av föräldraledigheten än vad de redan gör i dag väljer många familjer att låta mamman stanna hemma på grund av rent ekonomiska skäl. Ofta har man helt enkelt inte råd att låta den med inkomst över taket i föräldraförsäkringen, vilket oftast är pappan, vara hemma så länge denne skulle vilja. För att locka fler pappor att ta ut föräldraledighet behöver de ekonomiska instrumenten därför förbättras. Könsrollerna måste brytas underifrån och med praktisk handling, och för att detta skall ske måste människor ges instrument att kunna bestämma själva. Därför vill Folkpartiet liberalerna höja taket i föräldraförsäkringen från dagens 7,5 prisbasbelopp (drygt 24 000 kr) till 10 prisbasbelopp (drygt 32 000 kr) per månad.

Jämställdhetsbonus

Barn behöver båda sina föräldrar. Pappamånaden var när den infördes en symbol och ett erkännande av pappors betydelse även för de små barnen. Men så länge kvinnor tjänar mindre än män kommer kvinnorna att vara hemma större delen av föräldrarledigheten. Plånboken, i kombination med traditioner, avgör hur föräldraledigheten skall delas. Att få fler pappor att ta ut sin föräldraledighet kan inte - och bör inte - lösas enbart genom lagar. Att få fler pappor att vara hemma med sina barn handlar inte heller enbart om ekonomi utan också om attityder.

Uppgifter från i våras visar också att en fjärdedel av Sveriges pappor inte tar ut en enda av de tio öronmärkta dagar som de i samband med barnets födelse har rätt till. Andelen föräldradagar som tas ut av pappor har bara ökat från knappt 10 procent vid pappamånadens införande i januari 1995 till ca 18 procent i juli 2004.

Fler studier visar att föräldrarnas utbildningsnivå påverkar i vilken utsträckning som föräldrarna delar på föräldraledigheten. Ju högre utbildning föräldrarna har desto mer lika delar man på ledigheten. Likaså visar det sig att ju mer lika kvinnan och mannen tjänar desto mer jämlikt delar de upp dagarna emellan sig. Att förändra villkoren på arbetsmarknaden till ett mer föräldravänligt arbetsliv är ett ansvar för både arbetsgivare och arbetstagare men också för staten.

För att stimulera fler föräldrar att dela mer lika på föräldraledigheten vill Folkpartiet liberalerna införa en jämställdhetsbonus - som skall fungera som en morot för de par som väljer att dela på föräldraledigheten. Jämställdhetsbonus innebär att det föräldrapar som delar mer lika på ledigheten får högre ersättning för "den delade delen". Varje uttagen månad som motsvaras av en månad den andra föräldern tar ut, ger 90 procent i ersättning i stället för 80 procent. Detta skulle sannolikt ha en positiv jämställdhetseffekt.

Ökad flexibilitet i regelverket

Folkpartiet liberalerna anser att det skall vara möjligt att överlåta dagar både vad gäller föräldrarförsäkringen och den tillfälliga föräldrarförsäkringen på en annan person än just mamman eller pappan. Vidare bör det vara möjligt för de föräldrar som såönskar att ta ut föräldraförsäkringen samtidigt.

En grupp som i regel har det tuffare än många andra är egenföretagare. För en företagare är det i dag mycket svårt att ta ut föräldraledighet då företagare inte har samma villkor som arbetstagare. Folkpartiet vill därför ändra systemet så att ersättningen för egenföretagare görs likvärdig med andra.

Föräldraförsäkringen fungerar bra som grundplåt för de flesta, den första tiden. Men alltfler föräldrar, som t ex studerande, företagare och uppdragstagare, har liten nytta av den. Folkpartiet liberalerna vill därför införa ett generellt barnstöd - ett barnkonto. Tanken med barnkonto är att pengarna skall få användas till vad varje enskild familj finner bäst för just dem - exempelvis en period av arbetstidsförkortning, extra hjälp till hemmet, extra bil till hämta/lämna på dagis etc.

Ökad valfrihet i barnomsorgen

Barnomsorgen har varit och är fortfarande en grundförutsättning för jämställdhet. Folkpartiet har alltid förespråkat en offentligt finansierad barnomsorg. Men denna självklara princip innebär inte att alla förskolorna måste stå under kommunal regi. Valfrihet och möjlighet att välja inom barnomsorgen är lika viktigt som valfrihet i skolan. Därför vill Folkpartiet liberalerna införa en barnomsorgspeng - en peng som ska användas till att finansiera den barnomsorg man själv önskar.

Rena vita hushållstjänster

Debatten om hushållsnära tjänster har snart pågått i tio års tid, men fortfarande finns en grundmurad skepticism och ett klart ideologiskt motstånd inom socialdemokratin. Socialdemokraterna återinförde under våren 2004 ROT-avdraget, bland annat med motiveringen att det skulle hjälpa till att minska arbetslösheten inom byggsektorn. Det är uppenbart att då det handlar om traditionellt mansdominerade branscher är det andra politiska principer som gäller för socialdemokraterna.

Sänkt skatt på hushållsnära tjänster skulle komma att sänka det "vita" timpriset på dylika tjänster markant, och därmed skulle många fler ha råd att anlita hjälp i hemmet. I Finland har man infört skattelättnader för hushållsnära tjänster, och detta har hittills visat flertalet positiva effekter vad gäller lönebildning, tillväxt och företagande. Svenska kvinnor och män sover minst och hushållsarbetar mest i EU (Eurostat juli 2004). Vi är alla förlorare på vänsterns politik, men kvinnor förlorar mest både i hälsa, möjligheter och kapital. Det är i regel kvinnorna som dubbelarbetar och som sliter för att få jobb att gå ihop med ansvar för hem och barn. Sänkt skatt på hushållsnära tjänster är därför en viktig jämställdhetsfråga. Det är ett instrument för att möjliggöra för fler kvinnor att kombinera arbete, karriär och familj och att skapa ökad tillväxt.

Jämställdhetslagen

I syfte att främja jämställdheten i arbetslivet infördes - på initiativ av Folkpartiet liberalerna - jämställdhetslagen. Bestämmelserna om aktiva jämställdhetsåtgärder och förbud mot könsdiskriminering syftar till öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och familjeliv (se nedan). Det har snart gått 25 år sedan Sverige fick sin första jämställdhetslag. Mer än ett decennium har passerat sedan den nya jämställdhetslagen och kravet på jämställdhetsplan hos alla arbetsgivare med minst tio anställda, infördes. I debatten hörs å ena sidan krav om att lagen måste skärpas, å andra sidan besvikelse över att lagen om jämställdhetsplanerna oftast blir pappersprodukter. I lagen ryms bestämmelserna både om aktiva jämställdhetsåtgärder som är tänkta att verka framåtsyftande för att öka jämställdheten i arbetslivet och stärka kvinnornas ställning generellt, och diskrimineringsförbuden. Lagen har också kompletterats med skärpta bestämmelser mot sexuella trakasserier.

Så som lagen är utformad ger den arbetsgivare stora möjligheter att tillsammans med de anställda på den enskilda arbetsplatsen själva utforma sin jämställdhetsplan. Tanken med jämställdhetsplanen är att den skall finnas och fungera som ett hjälpmedel i jämställdhetsarbetet - för alla arbetsgivare. Lagen talar om vilka områden planen skall behandla, inte exakt vad den skall innehålla. Alltså krävs det av arbetsgivare t.ex. att de konkretiserar hur de anpassar arbetsmiljön för både kvinnor och män samt hur de underlättar för de anställda att kombinera förvärvsarbete och familjeliv.

De områden som jämställdhetsplanen skall behandla kan delas upp i två grupper. I den första kategorin placeras de områden som behandlas i 4-9 §§ jämställdhetslagen, som bl.a. innehåller regler om arbetsmiljön, kompetensutveckling och rekrytering. Till den andra gruppen förs 10-11 §§ JämL, som handlar om lönekartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner.

En avgörande fråga för att kunna bedöma lagens effektivitet är i vilken utsträckning lagen efterlevs. Av de undersökningar som har gjorts av JämO framgår att långt ifrån alla arbetsgivare har en jämställdhetsplan. I JämO:s undersökning från 1999 framgår att endast var fjärde arbetsgivare hade en jämställdhetsplan det året. Senare granskningar visar att respekten för lagstiftningen är fortsatt låg. Detta är oacceptabelt.

Många av de exempel pååtgärder som faller under 4-9 §§är sådana frågor som en insiktsfull arbetsgivare beaktar. I annat fall borde lagens bestämmelser stimulera till förändring. Även smååtgärder som inte kräver så stora resurser borde kunna ha stor effekt för den som berörs. Även om jämställdhetsplanen inte kan lösa alla problem, eller ge upprättelse åt den enskilde, kan den ändå spela en roll för att synliggöra och öka kunskapen om jämställdhetsfrågor. Folkpartiets slutsats är att ett välstrukturerat och målinriktat arbete med hjälp av en jämställdhetsplan på kort sikt kan ge goda resultat på den enskilda arbetsplatsen och på lite längre sikt ge resultat som märks på hela arbetsmarknaden. Den största utmaningen är att öka efterlevnaden av lagen. Tyvärr är de fackliga organisationerna alltför ofta passiva i jämställdhetsfrågor och utnyttjar inte sina befogenheter som jämställdhetslagen erbjuder.

Bestämmelserna i 10-11 §§ jämställdhetslagen handlar om kartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner. Att kräva av arbetsgivare att de skall kartlägga och analysera löneskillnader är ett sätt att sätta fokus på sådana löneskillnader som eventuellt förekommer endast på grund av könstillhörighet. Det kan synliggöra problemet med osakliga löneskillnader för arbetsgivare som aldrig tidigare reflekterat över problemet. Det skulle också kunna öka medvetenheten om att kvinnors och mäns arbeten värderas olika och på så sätt förebygga lönediskriminering.

Enligt 11 § skall en handlingsplan för jämställda löner upprättas, och senast inom tre år skall planen ha genomförts. När det gäller handlingsplanen för jämställda löner finns det däremot anledning att ifrågasätta metodiken. Handlingsplanen kommer inte åt det allra största jämställdhetsproblemet, nämligen att kvinnor tjänar mindre - har lägre inkomster - än män. Det är möjligt att handlingsplanen kan korrigera osakliga löneskillnader i enskilda fall, men bara på den enskilda arbetsplatsen. För att förändra det faktum att typiska kvinnojobb, särskilt inom offentliga sektorn, är lågbetalda och att kvinnor i högre grad jobbar deltid är bestämmelsen om handlingsplan värdelös. Sommaren 2003 presenterade Jämställdhetsombudsmannen, JämO, en undersökning som visade att endast 82 av 500 privata arbetsgivare uppfyllde lagens krav om kartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner. Folkpartiet menar att 10-11 §§ jämställdhetslagen bör utvärderas.

Respekten för lagstiftningen är alldeles för låg. Det är inte acceptabelt att lagstiftningen i princip nonchaleras av en stor del av arbetsgivarna. Det finns ingen anledning att ursäkta den som inte följer lagen. Som ett resultat av det motstånd från arbetsmarknadens parter som fanns vid lagens tillkomst präglas lagen, förarbetena och JämO:s instruktioner av frivillighet och dialog.

JämO bör ges en tydligare roll, och lagens bestämmelse om att JämO i första hand skall försöka få arbetsgivare att följa lagen frivilligt bör slopas. Finns det en lag - skall den följas.

Ansvaret för tillsynen av att jämställdhetslagen efterlevs ligger hos JämO och Jämställdhetsnämnden som är sammansatt av arbetsmarknadens parter. Tyngdpunkten i granskningsverksamheten ligger hos JämO medan nämndens uppgift begränsar sig till att besluta om vitesförelägganden. JämO kan alltså ansöka hos nämnden om att arbetsgivare som inte följer jämställdhetslagen ska vitesföreläggas.

Hittills har endast en handfull ärenden, färre än tio ärenden, avgjorts av Jämställdhetsnämnden. Med en skärpt syn på efterlevnaden av lagen borde fler fall komma upp i nämnden.

Under senare år har det förts en debatt om Arbetsdomstolens, AD:s, roll och sammansättning. I mål om könsdiskriminering är AD dömande instans. Det kan ifrågasättas om representanter för arbetsmarknadens parter, som är ansvariga för kollektivavtalen, också skall fungera som domare när innehållet i avtalen prövas. Det har hävdats att detta strider mot Europakonventionens krav om opartisk rättegång. Även om Jämställdhetsnämnden har andra uppgifter än AD finns det paralleller. Folkpartiet anser att partssammansatta organ av denna modell inte är den lämpligaste lösningen utan frågorna bör prövas av oberoende organ.

Jämställdhetslagen och Jämställdhetsombudsmannens arbete riktas helt mot jämställdheten på arbetsmarknaden (och numera även inom högskolan). Kvinnor är per definition arbetstagare i lagens mening. Det finns visserligen många goda skäl till det. Men i verkligheten är kvinnor också arbetsgivare. Kvinnors villkor som egna företagare nämns inte med ett enda ord i vare sig jämställdhetslagen eller dess förarbeten. Kvinnor och kvinnors situation i näringslivet måste synliggöras. Kvinnor är också arbetsgivare och ägare av företag.

Sveriges medlemskap i EU har haft en avgörande betydelse för jämställdhetslagens utveckling. Den fortsatta rättsutvecklingen på detta område kommer att ske under stor påverkan från EG-rätten. Just nu finns ett förslag från EG-kommissionen till direktiv om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Om direktivet träder i kraft kommer diskrimineringsförbuden att utsträckas långt utanför arbetslivet. Diskrimineringskommittén har i uppdrag att se över konsekvenserna av detta för svenskt vidkommande. Folkpartiet är representerat i kommittén och kommer att ha en fördjupad diskussion om denna fråga framöver.

Lika lön för lika arbete

Inför internationella kvinnodagen 2001 utlovade statsminister Göran Persson att de osakliga löneskillnaderna inom offentlig och privat sektor inom en treårsperiod skulle vara åtgärdade. Det har nu gått över tre år och det är bara att konstatera att Persson inte hållit sitt löfte. Faktum är att lönegapet istället har ökat i Sverige under de senaste tio åren. När hänsyn tagits till skillnader mellan könen i ålder, utbildning, arbetstid, sektor och yrkesgrupp blir kvinnornas lön i genomsnitt 92 procent av männens på arbetsmarknaden i stort, enligt SCB. Utan denna vägning är resultatet 18 procent lägre lön för kvinnor än för män. Regeringen brukar jämföra löneskillnaderna med främst andra länder i EU för att finna stöd för sin politik eftersom snittet för kvinnors lön i EU uppgår till 75 procent av männens. Sannolikt är det emellertid att den något mindre löneskillnaden i Sverige enbart beror på att lönespridningen är sämre i Sverige. I själva verket är det svårare för svenska kvinnor att göra lönekarriär, och om man jämför andelen kvinnor i de högre löneskikten hamnar Sverige istället bland de sämsta i EU.

Jämo:s rapport från förra året, "Lönekartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner", konstaterar att "effekterna av de nya bestämmelserna i jämställdhetslagen har hittills varit små" eller "minimala". Och enligt en rapport från SACO 2003 kommer det med dagens takt att ta 60 år innan de orättvisa lönerna mellan könen i offentlig sektor är utjämnade.

Trots att lönediskriminering på grund av kön varit förbjuden i lag sedan 1980 finns en uppenbar lönediskriminering kvar. Det är därför dags att genomföra en ny löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och analysera löneskillnaderna, osakliga som sakliga, samt orsakerna och förklaringarna. Ser man till antalet domar i Arbetsdomstolen (AD) är det lätt att tro att Sverige är ett lönejämställt land. Under de senaste fyra åren är resultatet för Jämo i AD en fällande dom, fem förlikningar och fyra förluster. Ett organ som fack och arbetsgivare har avgörande inflytande över är inte rätt plats att avgöra diskrimineringsmål. Lönediskrimineringsmål måste föras över från arbetsdomstol till vanlig domstol för ett rättssäkert förfarande och en väg till mer jämställda löner.

Regeringen talar gärna om skärpningar i jämställdhetslagen. Det var Folkpartiet liberalerna som en gång i tiden drev igenom jämställdhetslagen och dess förbud mot olika lön på grund av kön. Folkpartiet har också stött de skärpningar som genomförts sedan dess. Det är samtidigt viktigt att inse att jämställdhetslagen inte kan rå på den grundläggande orsaken till löneskillnaderna. SCB:s rapport om löneskillnader mellan könen pekar på att 60 procent av löneskillnaderna kan förklaras med yrkestillhörighet, den könssegregerade arbetsmarknaden och det faktum att män arbetar i näringsgrenar med "högre bärkraft". Män har också genom att vara verksamma i den privata sektorn fler arbetsgivare att välja mellan medan många kvinnodominerade yrken präglas av en monopolsituation, vilket ger arbetsgivarna små incitament att verka för högre löner. 80 procent av de anställda i kommuner och landsting är kvinnor. Ytterligare en faktor kan vara att den offentliga sektorn är mer reglerad både till innehåll och lön än den privata. Spridningen är för dålig för att premiera den enskilde, och individualism eller individuell lönesättning är inte norm eller ett premierat beteende. Enligt en studie från SACO är det främst kvinnor med lägre lön som vinner på individuella lönesamtal. Kvinnor som har lönesamtal får 2 procent mer i genomsnitt än de som inte förhandlar medan det för män inte finns någon säkerställd effekt.

En annan strukturell faktor som påverkar kvinnolönerna är den ojämlikhet som råder i hemmen. Då kvinnorna fortfarande tar det största ansvaret för barnen och hemmet får männen ofta ett försprång i karriären med allt vad det innebär vad gäller maktpositioner och löneutveckling.

Bryt monopolen

Om vi skall se ett slut på de orättvisa lönerna och könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två centrala förändringar ske. För det första måste fler kvinnor nå ledande befattningar, för det andra krävs det en allmän press uppåt på lönerna inom de kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns inom skola, vård och omsorg.

Flertalet undersökningar visar att kvinnor i den offentliga sektorn oftare anger att de saknar inflytande över sitt arbete och därför upplever det som stressigt. Detta innebär att den offentliga sektorn oftare brister på sätt som får konsekvenser på lönenivåer och jämställdheten.

IFAU:s rapport "Marknadskrafterna och lönebildningen i landsting och regioner", 2004:9 av Lars Calmfors och Katarina Richardson, visar att en decentraliserad lönebildning och fler aktörer inom vården leder till högre löner. Rapporten visar att det under de senaste åren skett en högre löneförhöjning för sjuksköterskor och läkare än för undersköterskor. Denna utveckling har gått parallellt med att lönebildningen för sjuksköterskor och läkare har decentraliserats och blivit lokal, medan undersköterskornas fortfarande varit centraliserad och rikstäckande. En mer decentraliserad lönebildning och fler aktörer inom vården har ökat konkurrensen om framförallt sjuksköterskorna på arbetsmarknaden. Rapporten uttrycker det tydligt: "Därmed har arbetsgivarnas möjligheter genom samordnade löneförhandlingar hålla tillbaka lönerna minskat."

Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan lönenivåerna alltså inom vissa av de kvinnodominerade yrkena höjas. Rapporten slutsats är också att uppfatta som en svidande kritik över fackförbundens oförmåga att driva frågan om kvinnors löner mer framgångsrikt. För att kunna bryta den offentliga sektorns monopol krävs det att fler människor ges förutsättningar att starta eget företag inom till exempel vård och omsorg. I Sverige finns dubbelt så många kvinnliga företagare som manliga inom hälso- och sjukvården. Av kvinnor som arbetar inom vården säger sig 36 procent vilja starta företag. Men just i de kvinnodominerade branscherna accepteras inte företagande. Ett tydligt exempel på detta är den nyligen införda stopplagen mot viss privat vård.

Sverige tillhör de länder med minst antal kvinnliga företagare. Antalet kvinnliga företagare som driver företag med mer än tio anställda är så få att de rundas av till 0 i statistiken. En undersökning av Svenskt Näringsliv visar att det finns ett tydligt samband mellan kvinnligt företagande och kommunalt finansierad verksamhet i privat regi. Där privata alternativ inom vård och omsorg ges möjlighet att växa och utvecklas - där finns kvinnor som företagare.

Kvinnor och företagande

Sverige, som är ett land med tillväxtambitioner, är beroende av att det finns människor som startar egna företag. Ekonomisk tillväxt kan vi bara få om det finns tillräckligt med företag och företagare som kan etablera sig och växa.

En viktig orsak till varför nyföretagandet generellt sett är lågt i Sverige är därför att de regler som genomsyrar företagandet kännetecknas av krångel. Regeringen har tillsatt flera grupper och utredningar i syfte att förenkla företagarreglerna utan att något hänt. Folkpartiet har sedan länge slagits för att fler måste få chansen att starta och driva företag.

Under 2003 uppgav 298 000 män och 98 700 kvinnor att de är företagare. Siffrorna visar att det är tre gånger så vanligt att vara företagare om man är man jämfört med om man är kvinna. Nyföretagandet i Sverige håller långt ifrån den takt som behövs om vi skall ligga i tillväxtfronten. Enligt rapporten "Allt färre kvinnliga företagare" (Svenskt Näringsliv 2004) minskade antalet manliga företagare under år 2003 från 302 400 till 298 000, vilket motsvarar 1,5 procent. Antalet kvinnliga företagare minskade från 101 800 till 98 700, vilket i sin tur motsvarar 3,0 procent. Det är alltså dubbelt så många kvinnor jämfört med männen.

Om det skall gå att bryta ny mark för kvinnors företagande behövs det förändringar vad gäller hur regler och lagar är konstruerade. Det behövs ett mer intensivt förnyelsearbete i kommuner och landsting. Att öppna kommuner och landsting för nya idéer och nya lösningar - för kvinnors företagande - är en av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna för att ge kvinnor ökad makt över sina liv och öka jämställdheten i samhället. Likaså måste exempelvis Konkurrensverket vara mer offensivt och även granska situationen i välfärdssektorn.

En ökad andel kvinnor i bolagsstyrelserna är avhängigt av att det finns fler kvinnor med de erfarenheter och den kunskap som är nödvändiga för att erhålla högre styrelseuppdrag. Fler kvinnliga företagare är således viktiga ur tillväxtsynpunkt och för ett mer jämställt näringsliv. För att få en bättre könsspridning i börsstyrelser och bolag krävs att det sker en generell förändring på arbetsmarknaden och i hemmen. När kvinnor och män delar eller frigörs från hemarbetet mer lika, kan kvinnor konkurrera på arbetsmarknaden på mer jämställda villkor. När efterfrågan på tjänster inom vård- och utbildningssektorn släpps fria ges bättre förutsättningar för kvinnor att starta företag och etablera sig som chefer.

I "Mansdominans i förändring" (SOU 2003:16) slås det fast att kvinnor återfinns, dock som ett undantagsfall, på vissa ledande positioner. Dessa positioner har en mer kvinnlig könsmärkning och anses inte heller leda till andra och meriterande toppositioner. En annan slutsats är att av de organisationer som har unga chefer är det 42 procent som inte har några kvinnor på ledande chefspositioner. Könsfördelning i privat sektor bland unga chefer 35 år och yngre, består av 25 procent kvinnor och 75 procent män. Detta motsvarar inte könsfördelningen bland samtliga anställda. Möjligheterna att få erfarenheter och kompetens för att kunna befordras till högre chefskap är således mycket ojämnt fördelat.

Vad kan vi då göra åt detta?

  • Aktiv opinionsbildning: Folkpartiet liberalerna vill utöka det politiska samarbetet med börsbolag och andra berörda organisationer och representanter för att hitta lösningar på problemet. De goda exempel på ett aktivt jämställdhetsarbete som drivs av ett antal företag i Sverige skall lyftas fram och stödjas.

  • Chefsutvecklingsprogram: Vi vill arbeta för att chefsutvecklingsprogram och rekryteringsprocesser utvecklas så att kvinnors behov särskilt lyfts fram och för att kvinnliga kandidater målmedvetet övervägs för styrelseposter med målet att öka kvinnorepresentationen avsevärt.

Hälsa

Stress och utbrändhet föds ur en känsla av obalans, av att ha för stort ansvar, för lite makt att påverka och brist på tid. Kvinnors ohälsa och ökande sjukskrivningstal är i hög grad stressrelaterad.

Kvinnors ohälsa är ett tydligt exempel på de strukturella skillnader som finns mellan könen i vårt samhälle. Kvinnor blir sjukskrivna i allt större utsträckning, och det är den psykiska ohälsan som ökar dramatiskt. Med hänsyn till detta är det mycket viktigt att angripa problemen med den stressrelaterade ohälsan utifrån ett könsperspektiv.

Sjukskrivningstalen i Sverige är mycket höga. Enligt statistik från Riksförsäkringsverket (RFV) drabbar stressrelaterad ohälsa framför allt kvinnor och personer inom den offentliga sektorn. Tjänsteföretaget Alecta har gjort en undersökning kring ohälsotalen för sina anställda som visar att kvinnors ohälsa påtagligt ökat. I rapporten "Hälsobarometern första kvartalet 2004" framkommer att det är kvinnorna som står för den tydligaste ökningen av diagnoserna svår stress, depression och utbrändhet. När mätningar påbörjades 1998 låg både kvinnor och män på samma nivå. Under de sex år som gått har ökningen bland både kvinnor och män ökat, dock mer bland kvinnor.

Enligt uppgifter från RFV i september 2004 har antalet sjukskrivna minskat men antalet förtidspensionärer har istället ökat till över 560 000 personer. Studerar man ohälsotalen (enligt RFV "måttet på de samlade utbetalningarna för sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning samt rehabiliteringsersättning") var det totala antalet i september 2004 42,9 procent, och av dessa utgjorde kvinnorna 51,6 procent och männen 34,4 procent. Statistiken kunde inte vara tydligare; det är kvinnorna som betalar det högsta priset för den ökade pressen och stressen som nästintintill kommit att bli synonym med vår tid.

Jämställdhet - en fråga om utbildning

Både förskola och skola spelar en central roll i arbetet att bryta upp de traditionella och stereotypa könsrollerna. Därför måste ett målmedvetet arbete för ökad jämställdhet påbörjas redan i förskolan. Jämställdhetsarbetet i skolan måste grundas på kunskap och bli en pedagogisk fråga. Kunskap om hur pojkar och flickor utvecklar sin identitet och att det sker på olika sätt måste förmedlas till blivande lärare, vilket förutsätter obligatorisk genuskunskap i lärarutbildningen och även i lärarnas kompetensutveckling.

En jämställd utbildning måste ta fasta på skillnader mellan flickor och pojkar i mognad, värderingsmönster, språk, prestationer, val av ämnen m.m. Det är därmed av intresse hur undervisningen går till, hur skolan arbetar, när olika ämnen introduceras i tiden och hur arbetsformerna i skolan skall kunna undvika att missgynna ettdera könet.

Jämställdhet i förskolan

Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i förskolan - relationen mellan barn och personal, styrdokument och lärarutbildning. Arbetet för jämställdhet ska bedrivas målmedvetet utifrån de riktlinjer som läroplanen för förskolan anger. Många förskolor bedriver ett mycket medvetet arbete för att öka jämställdheten, och på de skolor som tagit emot dessa barn ser man tydligt vilken betydelse detta haft för hur eleverna agerar. Förskolan ska ge flickor och pojkar likvärdiga förutsättningar och möjligheter att utvecklas fritt som individer utan hämmande könsroller. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta del i arbetet. Alla förskollärare ska ha en djup kunskap om pojkars och flickors förutsättningar och villkor. Det är också viktigt att barnen möter såväl manlig som kvinnlig personal i olika positioner på förskolan.

Stoppa sexuella trakasserier på skolan

Sexuella trakasserier måste stoppas. Idag tar lagstiftningen inte lika allvarligt på sexuella trakasserier av elever som av vuxna. I jämställdhetslagen från 1998 har en strängare lagstiftning införts mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det är viktigt att elevers situation när det gäller sexuella trakasserier uppmärksammas på samma sätt som arbetstagarnas. Folkpartiet föreslår därför att en lag införs mot sexuella trakasserier även för elever, med förebild i jämställdhetslagen. Vi anser att Skolverket bör få i uppdrag att föreslååtgärder mot sexuella trakasserier i skolan, t. ex bör varje skola ha en handlingsplan mot sådana trakasserier.

Det sexistiska samhället

På många områden förefaller utvecklingen på jämställdhetsområdet inte bara stått stilla utan snarare gått bakåt. Den stereotypa föreställningen om könen kan ses överallt i samhället och är svår att värja sig emot. Utseendefixeringen har vuxit enormt och går numera mycket långt ner i åldrarna. Småflickor skall ha behå och stringtrosor, och i skolorna tycks det höra till vardagen att flickor får könsord ropade efter sig. Vi har en sexism, förnedring och nedvärdering av flickor och kvinnor i det offentliga rummet där flickor och kvinnor objektifieras - men även pojkar och män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Och det har vi ett gemensamt ansvar att bekämpa. Var och en av oss måste inse att vi genom vårt eget beteende i stor utsträckning kan påverka denna sexism. Det är av allra största vikt att vuxenvärlden inser sitt ansvar och sin makt att påverka och gör ett tydligt ställningstagande mot denna trend. Som medvetna konsumenter och vuxna har vi stor makt att välja och välja bort de företeelser eller aktörer på marknaden som vi inte vill ha. Från beslut om stringtrosor på barn, fördomsfullt marknadsförda produkter eller tjänster till språkbruket bland unga. Ibland är ett tydligt nej mer effektivt än all världens lagstiftning.

Under det senaste decenniet har pornografins "normalisering" med kvinnors underordning och mäns överordning blivit mer uppenbar för oss alla. Det som tidigare klassades som porr omger oss nu i allt större del som ett normalt inslag i det dagliga livet. Modet har blivit sexigare, musiken säljs med hjälp av videor med tydliga sexuella anspelningar, ungdomstidningar talar porr som aldrig förr och reklamen följer, eller leder, naturligtvis trenden och säljer allt från mobiltelefoner till kläder med hjälp av sex. Diskussionen om hur vi bäst bekämpar denna sexism har i mycket blivit en diskussion om huruvida man ska lagstifta mot all pornografi såväl som mot könsdiskriminerande reklam.

Sedan 1989 har ERK, eller Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, haft uppdraget att som självfinansierat och självreglerande organ verka för att all reklam i Sverige utformas enligt Internationella Handelskammarens grundregler för reklam. Enligt den skall all reklam utformas med vederbörlig känsla för socialt ansvar och får inte vara diskriminerande i fråga om ras, religion eller kön. Rådet prövar anmälningar från enskilda, näringsidkare, organisationer och myndigheter. Rådet kan också ta upp ärenden på eget initiativ. Om en anmäld åtgärd inte frias direkt får företaget som ligger bakom reklamen tillfälle att yttra sig innan prövning sker. Om en åtgärd fälls avges ett skriftligt uttalande. Förra året tog ERK emot 350 anmälningar, varav 30 fälldes för någon form av kränkning genom könsdiskriminering. Det är vår uppfattning att egenåtgärder inom detta område är ett mer effektivt medel för att hålla näringslivet vaksamt och debatten upp, än den med all sannolikhet mycket mer återhållsamma effekt man hade kunnat uppnå via lagstiftning. ERK fungerar efter omständigheterna väl i sin roll som självreglerande organ, men en bredare kunskap hos allmänheten är fundamental för att öka effektiviteten. Därför bör en kampanj tillsättas av regeringen för att öka allmänhetens kunskap om könsdiskriminerande reklam och möjligheten att anmäla reklam man upplever som kränkande. För att följa utvecklingen inom detta område bör Konsumentverket ges i uppdrag att granska reklamens utveckling i samhället.

Våldsskildringsrådet har på regeringens uppdrag sedan 1990 arbetat med att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. Verksamheten är tillsatt för att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga. Rådet skall ägna särskild uppmärksamhet åt våldsskildringar och pornografi, delta i kampen mot olagligt innehåll i medierna och ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete, vilket skall redovisas i en årlig rapport. Folkpartiet tar avstånd från biocensur för vuxna men anser att ytterligare en åldersgräns för biofilm bör införas för att motverka att de allra grövsta filmerna visas för barn och ungdomar. Biofilm som inte granskats borde därför inte heller få visas för barn och ungdomar. Det är också viktigt att Våldsskildringsrådet fortsätter att vara aktivt i arbetet mot skadliga vålds- och porrskildringar.

Avslutning

För en liberal är det självklart att diskrimineringens offer är individer, individens betydelse är starkare än könets och det finns större skillnader mellan individerna än det gör mellan kollektiven kvinna eller man. Vägen till ökad jämställdhet går via ökade möjligheter för varje kvinna, och man, att själv bestämma över sitt liv - inte genom att bygga ännu fler murar och cementera de strukturer som ännu låser oss fast i stereotypa könsroller.

Liberalismen har en lång och stolt tradition att förvalta inom jämställdhetsområdet. Vi kämpade och drev igenom allmän och lika rösträtt, den första jämställdhetslagen, utbyggd föräldraförsäkring och den s.k. pappamånaden mm. I denna motion har vi försökt redogöra för de största hindren och de liberala lösningarna för jämställdhet i dagens samhälle.

Jämställdhet - en del av alla politikområden

Jämställdhetspolitik är inte ett avgränsat politikområde som enbart kan sägas beröra t.ex. arbetsmarknadspolitiken. Jämställdhetsfrågorna inbegrips mer eller mindre i alla utskott och jämställdhetsperspektivet bör genomsyra alla ställningstaganden. Folkpartiet liberalerna hänvisar till de separata motioner om jämställdhet som presenteras inom respektive utskotts sakområden.

Stockholm den 5 oktober 2004

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Martin Andreasson (fp)

Marita Aronson (fp)

Anna Grönlund Krantz (fp)

Tobias Krantz (fp)

Ulf Nilsson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Erik Ullenhag (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Tina Acketoft (fp)

Carl B Hamilton (fp)

Mauricio Rojas (fp)

Birgitta Ohlsson (fp)

Liselott Hagberg (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-10-05 Hänvisning: 2004-10-14 Bordläggning: 2004-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (19)