En tunnel för tredje järnvägsspåret genom Stockholm

Motion 1992/93:T509 av Lotta Edholm (fp)

Genom den s.k. Dennisöverenskommelsen har de stora
politiska partierna i Stockholms län och stad kommit
överens om stora förbättringar av infrastrukturen i
Stockholms län. Bl.a. ska ett nytt järnvägsspår byggas
mellan Stockholms Central och Stockholm Södra, det s.k.
tredje spåret.

Stockholm behöver tredje spåret. Järnvägen är
framtidens kommunikationsmedel, och tågtrafiken till och
från huvudstaden beräknas öka kraftigt fram till
sekelskiftet. Den därmed nödvändiga spårutbyggnaden
genom centrala Stockholm har förklarats vara av
riksintresse.

Det av Banverket förordade förslaget att dra det nya
spåret över Riddarholmen hotar dock att allvarligt skada
riksintressen för kulturmiljövården. Såväl Riddarholmen
som stadens front mot vattenrummen är förklarade att vara
av riksintresse. Det är unika miljöer som redan sargats svårt
av okänsliga väg- och järnvägsbyggen, och som nu riskerar
att skadas ytterligare.

Det aktuella förslaget innebär ingrepp i två statliga
byggnadsminnesmärken, samt ingrepp i två ytterligare
byggnader som är av byggnadsminnesklass. I det Hebbeska
huset från 1600-talet rivs källarvalv, som tros härröra från
det medeltida franciskanerklostret. Riddarholmskyrkans
kor passeras på blott 7 meters avstånd. Ingen kan garantera
att detta kan ske utan risk för skador på kyrkan som anses
som Stockholms äldsta byggnad.

De redan dominerande broarna över Norr- och
Söderström breddas med 7-8 meter, vilket ytterligare
minskar de fria vattenytorna i några av Stockholms
känsligaste stadsrum.

Sammanfattningsvis står här två riksintressen i konflikt
med varandra. Det föreslagna tredje spåret i ytläge
tillgodoser endast det ena, en tunnellösning skulle
tillgodose båda.

Alternativet

På begäran av Dennisförhandlarna har Banverket under
hösten tagit fram ett antal tunnelalternativ. Den billigaste
tunnellösningen kostar 3,4 miljarder kronor, att jämföra
med 1,6 för en ytlösning. För 3,4 miljarder erhålls dock
två nya spår, vilket gör kostnaden per spår jämförbar.
En tunnel har dessutom en rad långsiktiga fördelar, som
ytalternativet saknar:Spårkapaciteten genom centrala
Stockholm tryggas för lång tid framöver. Det tredje spåret
riskerar enligt SJ att vara otillräckligt redan om ca 20 år, då
ett fjärde spår kommer att krävas. Då blir en tunnel
nödvändig, om inte hela Riddarholmen ska offras. Att idag
nagga medeltida källarvalv för en lösning som endast räcker
några decennier, framstår som mycket kortsiktigt.
Centralens kapacitet tryggas. Det tredje spåret löser
trängseln på spåren genom Stockholm. Det löser dock inte
problemen på Centralen, där spårbristen är stor, redan med
dagens trafik. Med fler fjärr- och lokaltåg, samt ny
Arlandapendel och nya regionaltåg kan trängseln på
stationen bli mycket svår att bemästra. En tunnel ökar
Centralens kapacitet drastiskt.En tunnel ger två separata
spårsystem. Detta kan bidra till ökad driftsäkerhet. En
olycka på Centralbron riskerar idag, och med tredje spåret
i ytläge, att lamslå all järnvägstrafik genom huvudstaden.

Detta visar att en tunnellösning är en framtidslösning.
Det blir sannolikt heller aldrig billigare att genomföra
denna lösning än idag. Dessutom utgör de redan anslagna
medlen till en ytlösning en grund. Stockholms stad har inga
möjligheter att finansiera den merkostnad en tunnel
medför. Det kan heller inte vara rimligt att en enskild
kommun tvingas bekosta den lösning som fordras för att
riksintressen ska kunna tillgodoses. Staten bör därför bära
denna merkostnad.

Finansieringen kan lämpligen ske genom en del av de
medel som regeringen i budgetpropositionen vill avsätta för
infrastruktur och arbetsmarknadssatsningar. Ett
tunnelbygge skulle också ha gynnsamma effekter på den
höga arbetslösheten i Stockholmsregionen.

Under många år på 60- och 70-talen värderades
kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer mycket
lågt. I Stockholm revs i stort sett hela City och lämnade plats
för miljöer som ingen stockholmare älskar. Det fanns, kring
sekelskiftet, också planer på att riva Gamla Stan, planer
som inte förverkligades.

Vi borde ha lärt oss läxan och vara mer varsamma med
vårt gemensamma kulturarv. Vi måste lära oss att tänka
långsiktigt och planera också för våra barn och barnbarn.
Ett tredje spår som byggs nu, utan en ordentlig genomgång
av konsekvenserna, riskerar att få mycket långtgående och
negativa konsekvenser på sikt. Vi bör därför redan nu
planera för att ett fjärde spår behöver byggas. Det görs
lämpligen genom att en tunnel, med ett tredje och ett fjärde
spår, byggs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det så kallade tredje spåret
mellan Stockholm Södra och Stockholms Central bör leda
genom en tunnel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att finansiera ett tunnelbygge för
tredje spåret inom ramen för de infrastrukturella eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Stockholm den 15 januari 1993

Lotta Edholm (fp)