En solidaritetsskatt

Motion 1993/94:Sk354 av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s)

av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s)
Det är orealistiskt och orättfärdigt att tro att en snabb
och uthållig exportledd tillväxt så småningom leder till att
massarbetslösheten pressas ner. Det är den orättvisa
fördelningen av våra tillgångar som är roten till det onda.
Därför föreslår vi en tillfällig solidaritetsskatt, vars syfte är
att skapa fler arbets- och utbildningstillfällen.
Fordras tålamod
Finansminister Anne Wibble och regeringen räknar med
att en exportledd tillväxt så småningom skall pressa ner
arbetslösheten. Det fordras dock tålamod hos de
arbetslösa, betonar regeringen i sin finansplan. Den öppna
arbetslösheten förväntas ligga kvar på sju till åtta procent
de kommande åren, trots att tillväxten förväntas skjuta fart
rejält redan 1994 (2,5 procent), för att sedan accelerera
ytterligare i slutet av 90-talet (4 procent per år).
Nästa år tror regeringen att 32 000 personer kan finna
nya jobb inom industrin. Samtidigt räknar den med att 37
000 får lämna kommunerna, 5 000 sägs upp av staten och 31
000 anställda inom byggsektorn går ut i arbetslöshet.
Regeringens resonemang är cyniskt ur mänsklig synvinkel
och tveksamt ur ekonomisk synvinkel.
Armarna i kors
Det är orimligt att regeringen sitter med armarna i kors
och hoppas att tillväxten skall stoppa utslagningen. I ett
samhälle med hög arbetslöshet ökar också
långtidsarbetslösheten och därmed utslagningen. All
internationell erfarenhet visar att när arbetslösheten tillåts
ligga kvar på en hög nivå under en längre tid så förblir en
stor grupp människor utslagna från den ordinarie
arbetsmarknaden även när konjunkturen vänder.
Vi delar naturligtvis uppfattningen att det är angeläget
att få fart på ekonomin. Vi befarar emellertid att
regeringens bedömningar bygger mer på förhoppningar än
sakliga analyser. Vad vi vet finns det inget exempel på att
ett modernt industriland haft en uthållig tillväxttakt i
storleksordningen fyra procent.
Fördelningspolitik
Enligt vår uppfattning måste alltså ytterligare åtgärder
vidtas nu för att pressa ner arbetslösheten. Det är varken
möjligt eller önskvärt att huvudsakligen angripa
massarbetslösheten genom att stimulera exporten.
Arbetslösheten är i första hand ett fördelningspolitiskt
problem. Det finns tillräckligt med resurser och det finns
tillräckligt med arbetsuppgifter för att erbjuda alla
människor i vårt land meningsfulla uppgifter. Men pengarna
används till annat. En slapp budgetpolitik har lett till att en
snabbt växande andel av våra resurser måste användas för
att betala räntan på statens skuld. Allt mer går åt till
kontantstöd till arbetslösa.
Regeringen och riksdagens majoritet har ökat klyftorna
och försämrat statsfinanserna genom att sänka
förmögenhetsskatten, sänka arvs- och gåvoskatten, sänka
skatten på kapitalförsäkringar, sänka skatten på
pensionssparande, sänka skatten på aktievinster, slopa
skatten på kommersiella fastigheter och slopa
aktiemomsen. De som redan har det relativt bra har alltså
fått en allt större del av den krympande kakan.
Det är möjligt, men föga troligt, att dessa
skattesänkningar bidrar till att ge tillväxten en knuff framåt.
Det är dock ett faktum att varje skattesänkning försämrat
våra möjligheter att betala för barnomsorg, äldreomsorg,
kommunala och statliga investeringar osv.
Slutsats
För att klara arbetslösheten måste våra gemensamma
resurser omfördelas. Enligt vår mening betyder det bl.a. att
den statliga inkomstskatten måste höjas tillfälligt för att
bekämpa massarbetslösheten. Vi tror inte att det långsiktigt
går att höja skattetrycket. Däremot är vi övertygade om att
de med höga inkomster i dag är beredda att avstå visst
reallöneutrymme för att ge andra en möjlighet att skaffa sig
meningsfulla uppgifter.
Det är rimligt att låta dem som har jobb vänta på mer
pengar i plånboken. Däremot är det inte rimligt att låta
arbetslösa vänta på att få använda sina färdigheter.
Därför föreslår vi en tillfällig solidaritetsskatt, fem
procents skattehöjning över brytpunkten i skatteskalan,
som skall gå till att finansiera aktiva
arbetsmarknadsinsatser. Därmed minskar behovet av
kontantstöd, och i dag arbetslösa ges en chans att höja sin
kompetens och får därmed lättare att finna ett fast arbete i
framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en solidaritetsskatt.

Stockholm den 25 januari 1994

Inge Carlsson (s)

Lars Stjernkvist (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Skatteutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)