I motion till förra årets riksdag föreslog jag att en ”Nordisk ombudsman”
skulle inrättas. Skälet för mitt förslag var den snårskog av bestämmelser
som komplicerar för den enskilde som flyttar mellan nordiska länder eller är
”gränsgångare” mellan två nordiska länder. För den fasta befolkningen i
gränstrakterna finns också en rad tull- och gränsproblem som de anser är
svåra att klara av på egen hand.
Jag framhöll i motionen att det skulle vara av ett mycket stort värde för
den enskilde medborgaren om denne visste att det finns en samlad rådgivningsmyndighet
- en ”Nordisk ombudsman” - som man kunde vända sig
till.
Låt mig nämna några exempel på bestämmelser som hindrar ”rörelser”
över de nordiska gränserna:
- Möjligheten för gränsbo att i hemlandet få köra bil om bilen är registrerad
i det andra landet där man har sitt arbete.
- Skatteproblem för den som arbetar i ett land och bor i ett annat. Ett exempel
är avdragsrätten för ränta på villalån.
- Olika bestämmelser för jakttider och fridlysning av djur.
- Olika bestämmelser för vissa yrkesutövare att arbeta över gränsen. Det
gäller bl. a. revisorer, mäklare m.fl.
- Olika bestämmelser när det gäller lös och fast egendom vid villa- och fastighetsförsäljning.
- Krångliga bestämmelser för den som bor i ett land och får arbete i grannlandet.
- Osmidiga bestämmelser när det gäller att medföra vapen för jakt i det
andra landet.
- Opraktiska bestämmelser när man skadskjuter ett djur - vid t. ex. älgjakt
- och djuret går över gränsen.
Vidare skulle en ”Nordisk ombudsman” ha många områden att informera
om. Det gäller t. ex.:
- Information om allemansrättens innehåll och begränsningar.
- Information om regler för bilförsäkring och trafiklagstiftning.
- Information av receptgiltighet, körkortsgiltighet, pensioner, bidragsbestämmelser,
avdragsbestämmelser m. m.
Erfarenheten visar hur trögt det går att få en samordning till stånd av olika
bestämmelser och en likformighet av dessa i de olika nordiska länderna.