Motion till riksdagen
2017/18:3752
av Jan Björklund m.fl. (L)

En budget som håller ihop Sverige – Liberalernas budgetmotion för 2018


Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

En budget som håller ihop Sverige

Liberalernas budget för 2018

Skapa möjligheter

Reparera tryggheten

Försvara friheten

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Alliansens bedömning av svensk ekonomi

Starkare internationell återhämtning

Utanförskapet biter sig fast i Sverige trots högkonjunktur

Stark konjunktur men villkoren för långsiktig tillväxt utmanas

Alliansens syn på regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Risker för svensk ekonomi och statsfinanser

Ekonomisk politik som minskar sysselsättning och arbetsutbud

Politik som slår mot svensk tillväxt och jobb

Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Stora reformbehov i svensk ekonomi

Centrala reformområden för Alliansen

Ansvar för svensk ekonomi och hållbara offentliga finanser

Fler i arbete genom stärkta drivkrafter och sänkta trösklar in
på arbetsmarknaden

Goda förutsättningar för fler och växande företag

En hållbar utveckling för framtiden

Stärk tryggheten

En trygg och tillgänglig välfärd

Migrationen till Sverige kräver nya reformer

En bro till nästa årtionde: Liberalernas finansplan

Skapa möjligheter

Bättre utbildning för ökad frihet

Tioårig grundskola och fler lektionstimmar för alla

Extra mycket tid för nyanlända elever

Bättre villkor för lärare och satsa på skolor i utsatta områden

En forskningsnation i världsklass

Enklare att anställa, för att skapa fler riktiga jobb

Inträdesjobb för nyanlända och unga utan utbildning

Ökade drivkrafter att gå från bidrag till jobb

Sänkta skatter för fler jobb

Bredda arbetsmarknaden

Ny arbetsmarknadspolitik – lägg ner Arbetsförmedlingen

Fler bostäder låter människor växa

Reparera tryggheten

Sjukvård i världsklass

Höjt bostadsbidrag för barnfamiljer

Stärkt självbestämmande för äldre

Polisen måste fungera

Höj polislönerna

Subventionera kommunala trygghetsvakter

Försvara friheten

Samma frihet för män och kvinnor

Frihet för personer med funktionsnedsättning

Frihet från hedersförtryck

Värna valfriheten

Ett stärkt försvar

Ett stramt finanspolitiskt ramverk och stärkta finanspolitiska institutioner

En ny skattereform behövs

Sänkt skatt på arbete för att utbildning ska löna sig

Sänkt skatt för en breddad arbetsmarknad

Bolagsbeskattningen behöver sänkas jämfört med i dag

Sänkta flyttskatter för ökad rörlighet på bostadsmarknaden

Sänkta skatter behöver finansieras

Åtgärder mot ökad skuldsättning

Alla behöver bidra och alla behöver se fördelarna

Ett sysselsättningsmål för Sverige

Regeringens arbetslöshetsmål misslyckas

Ett sysselsättningsmål för Sverige

Investeringar för klimatet

Skattefrågor

Liberalerna står upp för det strävsamma Sverige

Det ska löna sig att jobba och utbilda sig

Höjd brytpunkt för statlig skatt

Avskaffad värnskatt

Återställ jobbskatteavdraget

Lägre skatt på personaloptioner

Det ska löna sig att spara

Förläng arbetslivet

Sänkt pensionsskatt och utökat RUT-avdrag för äldre

Utvidgat RUT-avdrag

Från sjukfrånvaro till arbete

Ökad rörlighet på bostadsmarknaden

Höjd skatt på obebyggd tomtmark

Ökad miljö- och klimatstyrning

Höjt förmånsvärde för icke-miljöbilar

Omvänd miljöbilsbonus

Dubbdäcksavgift

Regionalt anpassat reseavdrag – ökat fokus

Beskattning av dieselbränsle

Skattefrihet för småskalig el

Läckageskatt

Nej till flygskatt

Skatt på plastpåsar

Övriga reformer i budgetpropositionen

Nej till avdragsrätt för fackföreningsavgift

Skattefrihet för förmån av privat hälso- och sjukvård

Övriga liberala skattereformer

Utgiftsområden

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

25 000 poliser inom sju år och fler civilanställda

Kommunala trygghetsvakter för ökad trygghet

Höj polislönerna och förbättra villkoren

Fler poliser i yttre tjänst och avlasta polisen arbetsuppgifter

Stärk utredningsarbetet och lokalt arbete

Återupprätta beredskapspolisen

Möt hotet från terrorism och våldsbejakande extremism

Åklagarväsende och domstolar

Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap

Utgiftsområde 7 Bistånd

Utgiftsområde 8 Migration

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Utgiftsområde 19 Regional tillväxt

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen

Bilaga 1 Utgiftsramar och den offentliga sektorns finanser


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen.
  2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 2018–2020 enligt förslaget i tabell 3 i motionen.
  3. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2018 enligt förslaget i bilaga 1 i motionen och tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning.
  4. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2019 och 2020 enligt förslaget i bilaga 1 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
  5. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden och övriga utgifter för 2018 enligt förslaget i bilaga 1 i motionen.
  6. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2019 och 2020 enligt förslaget i bilaga 1 som riktlinje för regeringens budgetarbete.

En budget som håller ihop Sverige

Det är högkonjunktur och många människor får det allt bättre, men det är inte högkonjunktur för alla i Sverige. Tvärtom växer klyftorna mellan den som har jobb och den som står utanför, mellan den som levt länge i Sverige och den som nyss kom hit, mellan bostadsområden och landsändar. Liberalernas uppdrag handlar om att reparera tryggheten, skapa möjligheter och försvara friheten. Så bygger vi en bro över klyftorna, in i nästa årtionde.

Människors liv har förändrats i grunden på bara ett tiotal år. Valfrihet och individualisering har gett oss mer att säga till om. Vi har fått möjligheter att resa, arbeta, studera och leva var vi vill. Med internet och smart teknik har det blivit allt enklare att jobba, mötas och uppleva saker. Livet har blivit friare och därmed mer oförutsägbart. Det är som frisk luft för många – men skapar oro och rädsla hos andra.

Det är kanske inte konstigt att många tycker att det var bättre förr, eller tvivlar på att det blir bättre i övermorgon för dem själva och deras barn. Många som har flytt hit de senaste åren, har fortfarande inte släppts in på riktigt. Nu är det hög tid att skapa en annan bild av framtiden. Vi ser hur klyftorna växer mellan dem som har alla möjligheter, och dem som fastnat i utanförskap och hopplöshet. Det är politikens viktigaste uppgift att bygga broar över klyftorna.

Om Sverige ska klara de utmaningar vi står inför – oavsett om det gäller klimatet eller skolresultaten, Rysslands aggressivitet eller växande vårdköer, utanförskapet eller främlingsfientlig hatpropaganda – så måste vi ta tillvara och ge chanser till alla som bor i vårt land. Den som idag har minst frihet ska kunna känna framtidshopp igen.

Klyftorna sliter sönder vårt land, broarna håller ihop det. Vi liberaler vill hålla Sverige helt.

Liberalernas budget för 2018

Skapa möjligheter

För det första måste var och en av oss veta att vi styr över vårt eget liv och kan förbättra vår situation. Föräldrarnas bakgrund ska inte få vara avgörande för barnens framtid. Skolan ska göra klassresor möjliga, med hjälp av kunskap, förväntningar och studiero. Fler ska få chansen till ett första jobb istället för att fastna i utanförskap. Och den som utbildar sig, jobbar hårt och tar ansvar ska också se resultatet av sina ansträngningar i den egna plånboken.

Satsningar för att skapa möjligheter:

  • Tioårig grundskola och fler lektionstimmar för alla
  • Extra undervisningstid i skolan för nyanlända elever
  • Särskilda karriärtjänster med högre lön på skolor i utsatta områden
  • Enklare att anställa, för att skapa fler riktiga jobb
  • Inträdesjobb för nyanlända och unga
  • Ökade drivkrafter att gå från bidrag till jobb
  • Gör det mer lönsamt att studera vidare, genom att höja brytpunkten för statlig skatt

Reparera tryggheten

För det andra måste de grundläggande uppgifterna i samhället fungera. Dit hör en rättsstat som människor kan lita på. Trygghet i vardagen, och vetskapen att polisen är på plats när det behövs. Lika viktigt är det att alla människor kan känna att det går att klara sin egen försörjning – och att det finns ett skyddsnät när vi behöver det. Att vi får rätt vård i rätt tid, var vi än bor.

Satsningar för att reparera tryggheten:

  • Återinför vårdbiträden
  • Bättre primärvård och fler allmänläkare på vårdcentralerna
  • Karriärtjänster för sjuksköterskor för att uppvärdera yrket
  • Fler poliser och höj polislönerna
  • Kommunala trygghetsvakter

Försvara friheten

För det tredje ska vi vara beredda att försvara vår och andras frihet på riktigt. Världen omkring oss är osäkrare än på länge. I den nya verkligheten behöver Sverige öka försvarsförmågan rejält. Ett starkt försvar är en självklar del av demokratin. Vi försvarar ett Sverige där människor får leva, tro, klä sig och älska som de vill. Där friheten gäller alla – vem du än är, var du än kommer ifrån. Och där människor får vara som de är, men också bli något annat om de vill.

Satsningar för att försvara friheten:

  • Kraftig upprustning av försvaret
  • Frihet måste få kosta – förstärk den personliga assistansen
  • Satsning på kunskap om och arbete mot hedersvåld i skolan, socialtjänsten och polisen

Så bygger vi bron in i nästa årtionde: Med liberal politik för att skapa möjligheter, reparera tryggheten och försvara friheten. För att den som idag tvivlar på framtiden, ska få anledning att längta till imorgon.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Alliansens bedömning av svensk ekonomi

Svensk ekonomi går bra. Efter en ovanligt lång och djup nedgång råder det nu högkonjunktur. Som i varje högkonjunktur blir jobben fler och skatteintäkterna större. Samtidigt kan inte högkonjunkturen dölja att Sverige står inför en period med stora reformbehov. Trots den höga tillväxten präglas svensk ekonomi av flera långsiktiga problem och obalanser. Arbetsmarknaden kännetecknas av en stor och ökande tudelning, där en allt större andel arbetslösa står allt längre från arbetsmarknaden. När många nyanlända nu etablerar sig i Sverige riskerar tudelningen att förstärkas. Trots högt tryck i ekonomin och en påtaglig arbetskraftsbrist är arbetslösheten därför fortsatt hög i många grupper och sysselsättningsgraden förväntas som helhet vända ned redan om ett par år. Det är tydligt att konjunkturuppgången inte kommer alla till del. Samtidigt dämpas BNP-tillväxten på grund av den ökande arbetskraftsbristen.

Parallellt med utvecklingen i Sverige är de ekonomisk-politiska riskerna i omvärlden betydande. Osäkerheten kring Donald Trumps politik i USA, förhandlingar om Storbritanniens utträde ur EU och utvecklingen på Koreahalvön skapar stor osäkerhet i prognoserna för den globala ekonomin. Dessutom finns frågetecken kring hur avtrappningen av de senaste årens mycket expansiva penningpolitik kommer att påverka både finansmarknaden och den reala ekonomin, samt hur länge USA:s mycket långa högkonjunktur kan hålla i sig.

För att Sverige ska klara utvecklingen krävs nya strukturreformer. För att konjunkturuppgången ska komma alla till del behöver arbetsutbudet öka, inträdet på arbetsmarknaden underlättas, efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft stärkas och matchningen fungera bättre. Med ökande risker för protektionism och populism krävs att Sverige genomför reformer för att säkra långsiktig tillväxt.

Starkare internationell återhämtning

Efter finanskrisen och den efterföljande globala lågkonjunkturen har den internationella återhämtningen präglats av en förhållandevis långsam konjunkturuppgång. Under de senaste åren har dock en expansiv penningpolitik och en mindre åtstramande finanspolitik gynnat tillväxten i OECD-länderna. 2017 ser ut att bli det första året på ett decennium då ekonomierna i samtliga OECD-länder växer.

Många förtroendeindikatorer har fortsatt att förstärkas och ger stöd åt bilden av en bred fortsatt återhämtning inom OECD. Den amerikanska ekonomin är i nuläget nära fullt resursutnyttjande. Euroområdet går allt bättre och förväntas fortsätta växa stabilt tack vare en fortsatt expansiv penningpolitik och starka förtroendeindikatorer, samt på grund av att de politiska riskerna har minskat. För Storbritanniens del ser konjunkturen ut att mattas av 2017 och 2018. Utträdesförhandlingarna riskerar att bli komplicerade, vilket skapar en osäkerhet som påverkar investeringsbeslut redan på kort sikt. Samtidigt som utsikterna ser goda ut i de flesta länder har den ekonomisk-politiska osäkerheten ökat. Värderingarna på världens börser blir allt högre. I kombination med politiska risker, främst när det gäller den amerikanska finanspolitiken, svåra utträdesförhandlingar ur EU för Storbritannien vid brexit och ett fortsatt sårbart finansiellt system innebär det att riskerna för bakslag på medellång sikt inte är obetydliga.

I tillväxtländerna ses också en tydlig förstärkning, både för råvaruexportörer och råvaruimportörer. Kinas tillväxt har stabiliserats i linje med de kinesiska myndigheternas tillväxtmål om 6,5−7,0 procent, som en konsekvens av att ekonomin i landet ombalanseras från investeringar till konsumtion. Kina lider dock av fortsatt hög skulduppbyggnad, som ännu inte mattats av.

Figur 1 BNP-tillväxt i ett antal ekonomier, prognos 2017–2020. Årlig tillväxttakt i procent (ej kalenderkorrigerad). Sverige, USA, euroområdet, världen KIX-vägd

Källa: Budgetpropositionen 2018.

Trots bättre tillväxtutsikter på ett par års sikt har den långsiktiga tillväxtpotentialen i många OECD-länder försvagats betydligt av låga investeringar efter finanskrisen. Tillväxten i potentiell BNP kommer långsamt att återhämta sig under åren 2017−2021, men når i euroområdet och USA inte upp till samma takt som före finanskrisen. I många länder bidrar en långsam ökning av den arbetsföra befolkningen och en låg tillväxt i produktiviteten till att den potentiella tillväxten blir fortsatt låg.

För Sveriges del indikerar det oväntat starka utfallet för andra kvartalet att högkonjunkturen är starkare än vad som tidigare förutsetts. Tillväxten drivs både av en robust inhemsk konsumtion och av den ökade tillväxten i omvärlden. Den svenska exportmarknaden stärks gradvis, men till lägre nivåer än historiskt. Världsmarknads­efterfrågan på svensk export bedöms växa långsammare än sitt historiska genomsnitt under kommande år, vilket är i linje med den globala inbromsningen av handelsutvecklingen. Förklaringar till detta är en försvagning i trenden mot ökad internationell specialisering, svag internationell investeringstillväxt och en snabb ökning av icke-tariffära handelshinder. Konjunkturinstitutet förväntar sig att den svenska exportmarknaden växer med i genomsnitt 3,5 procent per år 2019−2021. Det är högre än de senaste fem årens genomsnitt på 3 procent, men en lägre ökningstakt än genomsnittet 1995−2016 som uppgår till 5,9 procent per år.

Figur 2 BNP i världen och svensk exportmarknad 1990–2020 (procentuell förändring)

Källa: Konjunkturläget juni 2017.

Sammanfattningsvis har den internationella återhämtningen stärkts, men präglas fortsatt av både osäkerhet och lägre tillväxtpotential på lång sikt. För att stärka tillväxtutsikterna krävs att både avancerade ekonomier och tillväxtekonomier genomför strukturreformer som stärker produktiviteten och tillväxten på medellång sikt. Samtidigt är det viktigt att EU-länderna tillsammans med Storbritannien reducerar de ökande politiska och ekonomiska riskerna som följer av Storbritanniens utträde ur EU. För Sveriges del är det av största vikt att, givet en global trend mot svagare handelsutveckling, genomföra reformer med syfte att stärka svensk jobbtillväxt och öka svenska exportmarknadsandelar.

Utanförskapet biter sig fast i Sverige trots högkonjunktur

Sverige befinner sig i en ovanlig högkonjunktur. Efterfrågan i svensk ekonomi har stärkts och BNP-tillväxten bedöms uppgå till 3,1 procent 2017 och 2,5 procent 2018. Det som skiljer denna konjunkturåterhämtning från andra är att Sverige samtidigt präglas av strukturella obalanser på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. En högkonjunktur är normalt det tillfälle då de som står längst från arbetsmarknaden har en möjlighet att etablera sig. Men nu präglas i stället arbetsmarknaden av en växande tudelning där en allt större andel arbetslösa, till övervägande del bestående av utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning, står allt längre från arbetsmarknaden. Bostadsmarknaden präglas av bostadsbrist, trots ett historiskt stort byggande, som skapar stora svårigheter att få en bostad där jobben finns. Obalanserna innebär att utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende biter sig fast trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur. Dessutom ser vi att BNP-tillväxten hålls tillbaka eftersom företag och myndigheter inte kan anställa i den omfattning de skulle behöva. Arbetskraftsbristen i den privata sektorn tangerar de nivåer som rådde precis innan finanskrisen 2008. Behovet av reformer är stort, men regeringen försitter chansen att genomföra dem trots det goda ekonomiska läget. Konjunkturinstitutets och Finanspolitiska rådets utvärderingar visar att regeringens politik saknar eller endast har en mycket marginell effekt på problemen.

Som beskrivs i inledningen följer utvecklingen på hela arbetsmarknaden inte med, trots de goda utsikterna för svensk tillväxt. Arbetslösheten är fortsatt hög i många grupper, jämviktsarbetslösheten har inte minskat påtagligt och sysselsättningsgraden förväntas plana ut, enligt Konjunkturinstitutets prognos. Det är tydligt att konjunkturuppgången inte kommer alla till del. Regeringens arbetslöshetsmål uppnås inte, i stället är Sverige längre ifrån det än när det sattes 2013.

Utvecklingen på arbetsmarknaden påverkas i hög grad av att antalet nyanlända i Sverige ökat. Mellan 2012 och 2021 förväntas 490 000 nyanlända starta sin etablering, enligt Ekonomistyrningsverkets prognos. Men att en stor grupp nyanlända på kort sikt ökar antalet som står till arbetsmarknadens förfogande behöver i sig inte vara ett problem. Om dessa personer står nära arbetsmarknaden bör de på något års sikt hitta en sysselsättning.

Problemet i Sverige är dock att strukturella obalanser på både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden håller både nyanlända och andra utsatta grupper utanför arbetsmarknaden mer permanent. En stor och ökande andel av de arbetslösa utgörs av särskilt utsatta grupper: utomeuropeiskt födda, personer med högst förgymnasial utbildning, äldre och funktionsnedsatta.

Dessa grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av höga trösklar orsakade av låg flexibilitet på arbetsmarknaden, växande kompetenskrav, skattekilar och få jobb med lägre kvalifikationskrav, samt dålig tillgång på bostäder. Ett tydligt tecken på de nuvarande obalanserna är att matchningen mellan lediga jobb och arbetslösa försämras. Allt fler arbetslösa står allt längre från arbetsmarknaden och arbetsgivarnas behov. Nettoökningen av antalet personer i utsatta grupper inskrivna hos Arbetsförmedlingen sedan finanskrisen beror till stor del på att fler utomeuropeiskt födda tillkommit. Med ett stort antal nyanlända som behöver ta sig in på arbetsmarknaden riskerar dessa strukturella obalanser att förstärkas ytterligare. Behovet av reformer är alltså akut. Enligt SCB har bara hälften av de nyanlända ett arbete efter nio år i Sverige. Endast 35 procent av gruppen utomeuropeiskt födda har en heltidsanställning, enligt Arbetsmarknadspolitiska rådet.


Figur 3 Arbetslösa inskrivna hos Arbetsförmedlingen, utsatta grupper, och övriga 16–64 år. Antal och andel i procent. Prognos för 2017 och 2018

Källa: Arbetsförmedlingen.

Oroväckande nog förväntas flera av regeringens åtgärder förstärka problemen. Konjunkturinstitutet har bedömt att förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, omläggningar inom arbetsmarknadspolitiken samt högre anställningskostnader för unga och äldre gör att färre står till arbetsmarknadens förfogande och minskar sysselsättningen. Regeringen har bland annat ökat regelkrånglet för nystartsjobbet och därmed försvårat inträdet för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. En utveckling i denna riktning, med försämringar av förutsättningarna för jobb och ekonomisk tillväxt, är fel väg för Sverige.

Stark konjunktur men villkoren för långsiktig tillväxt utmanas

Ett starkt BNP-utfall för det andra kvartalet 2017 indikerar, tillsammans med positiva utfall för förtroendeindikatorer, att högkonjunkturen fortsätter starkare än vad som tidigare förutsagts. Tillväxten har reviderats upp till 3,1 procent för 2017 och 2,5 procent 2018. Investeringarna har ökat i Sverige sedan 2014 och har varit en viktig drivkraft för tillväxten. Bostadsinvesteringar och näringslivets övriga investeringar har ökat snabbt. Samtidigt är hushållens efterfrågan fortsatt en central del i återhämtningen. Många år av ökande disponibel inkomst, bland annat till följd av jobbskatteavdraget, samt låga räntor och en hög befolkningstillväxt leder till ökad efterfrågan hos hushållen och offentlig sektor. En alltmer robust uppgång i omvärlden bidrar också till tillväxten.

Under kommande år förväntas högkonjunkturen bestå, men utvecklingen dämpas. I takt med att resursutnyttjandet stiger begränsas de lediga resurserna i ekonomin och tillväxten hålls tillbaka. Arbetslösheten på 6,5 procent är under jämviktsarbetslösheten, den sjunkande arbetslösheten beror alltså på högkonjunkturen, inte på att arbetsmarknaden fungerar bättre. Både Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrnings­verket bedömer i stället att jämviktsarbetslösheten kommer att öka de kommande åren.

Tillväxten i svensk ekonomi har drivits av flera samverkande faktorer. För det första har Sverige, tack vare alliansregeringens strukturreformer och väl avvägda stabiliseringspolitik, i samverkan med en i huvudsak expansiv penningpolitik, klarat den utdragna lågkonjunkturen bättre än många jämförbara länder. Arbetskraftsdeltagandet har upprätthållits och ökade jämfört med högkonjunkturåren 2001 och 2007. Hushållens disponibla inkomst har också ökat betydligt, med upprätthållen inhemsk konsumtion som följd. Sveriges goda utgångsläge har därmed skapat förutsättningar för en stark och bred återhämtning. Konjunkturinstitutet nämner till exempel i sin prognos från december 2016 att alliansregeringens ekonomiska politik fortfarande har en dämpande effekt på jämviktsarbetslösheten. För det andra har svensk penningpolitik gradvis blivit mer expansiv under de senaste åren. Denna expansiva penningpolitik, med låga eller negativa räntenivåer, gör att kronan förblir svag och att efterfrågan stärks. Den expansiva inriktningen ligger fast trots att Sverige går in i en högkonjunktur och den konjunkturella arbetslösheten minskar.

För det tredje har regeringen förskjutit finanspolitiken i expansiv riktning med ökade och ofinansierade utgifter. Med nuvarande högkonjunktur finns inga skäl att föra finanspolitiken i expansiv riktning. Konjunkturinstitutet bedömer att det finns utrymme för 25 miljarder kronor i ofinansierade reformer, regeringen väljer i stället att spendera 40 miljarder, det största reformutrymmet sedan det finanspolitiska ramverket etablerades. Regeringens politik är ur både ett stabiliseringspolitiskt och budgetpolitiskt perspektiv helt felaktig. Den är procyklisk och förstärker konjunktursvängningarna. Med nuvarande prognoser kommer regeringen att minska det strukturella sparandet både 2017 och 2018 och därmed underblåsa högkonjunkturen.

På sikt finns flera skäl till oro för tillväxten. I många länder bidrar en långsam ökning av den arbetsföra befolkningen och en låg tillväxt av produktiviteten till att den potentiella tillväxten kommer vara låg under lång tid framöver. Också i Sverige syns tecken på denna utveckling – produktivitetstillväxten i svensk ekonomi förväntas vara fortsatt svag under kommande år, samtidigt som befolkningen åldras. Vad som är skälen till den lägre globala produktivitetstillväxten är inte fullt utrett, och olika teorier finns. Det kan vara en kvardröjande effekt av finanskrisen, eller en konsekvens av en pågående strukturomvandling från mer kapitalintensiva branscher till mindre, eller helt enkelt att innovationstempot minskat på allt mer reglerade marknader.

Samtidigt finns betydande ekonomisk-politiska risker framför oss, som gör den svenska ekonomin sårbar. Förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU kan leda till osäkerhet och spänningar. Osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen i USA har också ökat markant efter presidentvalet. Om USA skulle införa protektionistiska åtgärder riskerar det leda till att andra länder gör detsamma, vilket i sin tur dämpar världshandeln och leder till lägre global BNP-tillväxt. Även avvecklingen av skulduppbyggnaden i den kinesiska ekonomin medför risker för världskonjunkturen.

Slutligen kommer styrkan i den strukturomvandling som nu sker, och Sveriges anpassningsförmåga till den, vara avgörande för utvecklingen av svensk ekonomi. Under det kommande decenniet kommer automatisering och digitalisering leda vägen för strukturomvandlingar i ekonomin. Hur väl arbetskraften och övriga resurser klarar att ställa om och anpassa sig till en sådan utveckling kommer vara avgörande, både för svenskt välstånd men också för hur vårt samhälle kan hålla ihop.

För att understödja tillväxten framöver bör den ekonomiska politiken användas för att vidta åtgärder som frigör ytterligare produktionsresurser i ekonomin och stimulerar produktivitetstillväxten. Därmed ökar potentiell BNP och potentiell sysselsättning, och på sikt även Sveriges välstånd. Samtidigt måste omställningskapaciteten i svensk ekonomi öka ytterligare. För att värna Sveriges välståndsutveckling krävs att de strukturella reformer som genomfördes under alliansregeringen nu följs upp med nya åtgärder för att främja inträdet på arbetsmarknaden, investeringar och omställning.

Alliansens syn på regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Trots högkonjunkturen ser vi hur antalet och andelen arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden växer. Samtidigt väljer regeringen att föra en procyklisk finanspolitik. Med betydande obalanser på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är behovet av reformer påtagligt.

Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att regeringen står utan en effektiv jobbpolitik och förefaller sakna ambitioner när det gäller att presentera en samlad strategi som kan leda till en varaktig höjning av sysselsättningen. Regeringen står tomhänt och handfallen när det gäller att hantera Sveriges långsiktiga problem.

Risker för svensk ekonomi och statsfinanser

En stark offentlig ekonomi och en stabil makroekonomisk miljö är viktiga förutsättningar för att skapa tillväxt och välstånd. Det gör att människor och företag vågar konsumera och investera samt att banker och andra länder vågar låna ut pengar till Sverige till goda villkor. Det skapar också utrymme för viktiga satsningar på till exempel välfärd, trygghet och integration, i stället för att offentliga medel ska gå till räntor och amorteringar. I lågkonjunkturer och kriser ger starka offentliga finanser också handlingsutrymme att bedriva en kontracyklisk politik för att mildra nedgången och understödja återhämtningen.

Sverige har under många år haft en bred politisk samsyn kring de finanspolitiska spelregler som ska gälla för den ekonomiska politiken. Denna samsyn grundar sig i erfarenheterna från den finanskris som slog till på 1990-talet, då Sveriges ekonomi saknade motståndskraft. Det finanspolitiska ramverket med överskottsmål, utgiftstak, kommunalt balanskrav och en sammanhållen budgetprocess infördes efter krisen för att säkerställa att finanspolitiken framöver skulle vara långsiktigt hållbar. I och med 2008 års finanskris kom det finanspolitiska ramverkets effektivitet att prövas. Ramverket tjänade Sverige väl. Under krisåren ökade skuldnivåerna för jämförbara EU-länder i genomsnitt med cirka 30 procent av BNP. I Sverige var skuldnivån närmast oförändrad. Det berodde inte främst på att Sverige höll igen i krisens inledningsskede, utan på att Sverige till skillnad från de flesta andra länder gick in i krisen med betydande överskott. De höga skuldnivåerna i andra länder medför att dessa nu riskerar att ha uttömt sina möjligheter att stimulera ekonomin när nästa kris slår till, medan Sverige fortfarande står starkt.

Att regeringen ensidigt försökte avskaffa överskottsmålet bara sex månader efter valet och därmed äventyrade den politiska samsynen kring det finanspolitiska ramverket var därför dåligt för Sverige. Att se över ramverket kräver både djup analys och bred enighet. För att stoppa regeringens ensidiga agerande fattade riksdagen på Alliansens initiativ beslut om att en brett parlamentariskt förankrad utredning skulle föregå ett beslut om revidering av det finanspolitiska ramverket.

Alliansen välkomnar den överenskommelse som slutits mellan sju partier i riksdagen om ett nytt finanspolitiskt ramverk. Överenskommelsen innebär att Alliansens fått gehör för sin strama linje, med fortsatt fokus på ansvar för de offentliga finanserna och beredskap för nya kriser. Principen om överskott i de offentliga finanserna ligger fast, och kompletteras med ett nytt skuldankare, en tydligare och mer transparent budgetprocess samt en förstärkt uppföljning.[1] Med det nya finanspolitiska ramverket säkerställs dels att sparandet över en konjunkturcykel är positivt, dels att den totala skuldnivån är så pass låg att tillräckliga marginaler finns för att understödja ekonomin när nästa kris slår till. På så sätt säkras hållbara offentliga finanser på både kort och lång sikt.

Att de offentliga finanserna stärks i goda tider är den bärande principen för både det nya och det gamla överskottsmålet, för att skapa säkerhetsmarginaler inför framtida kriser. Med rådande högkonjunktur finns därför skäl att bedriva en budgetpolitik som är åtstramande. Det är därför uppseendeväckande att regeringen i stället för att stärka sparandet genomför ofinansierade reformer både i budgetpropositionen för 2017 och 2018.

Figur 4 Effekt på finansiellt sparande i offentlig sektor av reformerna i budgetpropositionen för 2017, vårändringsbudgeten 2017 och budgetpropositionen för 2018

Miljarder kronor

Källa: Vårpropositionen 2017, budgetpropositionen 2017, budgetpropositionen 2018,

Konjunkturinstitutet, egna beräkningar.

Det finns betydande frågetecken om hållbarheten i regeringens budget. I konjunkturuppgången har skatteintäkterna blivit mycket större än förutsett, vilket har stärkt de offentliga finanserna. Detta är ett inte ovanligt mönster. När konjunkturen vänder ned är risken stor att storleken på skatteintäkterna överraskar på nedsidan i stället. Då kommer de kraftigt ökade utgifter regeringen vill genomföra att ha varit mer än vad de offentliga finanserna tål och kraftiga åtstramningar i ett sämre konjunkturläge kan bli nödvändigt. Sammanfattningsvis visar regeringens hantering av finans- och budgetpolitiken på stora brister som riskerar att långsiktigt försvaga Sverige. Högkonjunkturen används inte för att motverka tudelningen på arbetsmarknaden. Dessutom försvagas Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar. Vidare riskerar stimulanspolitiken att leda till överhettning, med farligt höga huspriser och ohållbar skuldsättning. Slutligen riskerar regeringens expansiva finanspolitik att försvaga offentliga finanser om de ökade skatteintäkterna visar sig vara tillfälliga snarare än permanenta.

Ekonomisk politik som minskar sysselsättning och arbetsutbud

Trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur växer antalet och andelen arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. Den bästa chansen för dessa grupper att komma in på arbetsmarknaden är just nu, under högkonjunkturen. När tillväxten vänder nedåt kommer deras jobbchanser att försämras kraftigt. Behovet av reformer är därför påtagligt. Oroväckande nog bedömer både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet att regeringens åtgärder inte har mer än en ytterst marginell effekt på sysselsättningen.

Strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden gör att grupper som står långt från arbetsmarknaden, bland annat äldre, utomeuropeiskt födda, personer utan gymnasieutbildning och personer med en funktionsnedsättning, fortsatt har stora svårigheter att få ett jobb. Gruppen utgör en växande andel av de arbetslösa och förväntas 2017 uppgå till tre fjärdedelar av de inskrivna hos Arbetsförmedlingen. När gruppen arbetslösas sammansättning skiftar ser vi arbetskraftsbrist och hög arbetslöshet, samtidigt. Det bromsar både jobbtillväxten och BNP-tillväxten. Därtill kräver välfärdens långsiktiga finansiering en förlängning av arbetslivet för fler genom både tidigare inträde på, och senare utträde från, arbetsmarknaden. Viktiga strukturella reformer krävs för att få till stånd en positiv utveckling.

I skenet av de utmaningar som finns på arbetsmarknaden och det behov av åtgärder som därmed föreligger är regeringens politiska prioriteringar felaktiga. Regeringens politik riskerar i flera avseenden att förstärka problemen. I ett läge då fler reformer behövs för att stärka sysselsättningen och minska utanförskapet går regeringen åt motsatt håll och försvårar och fördyrar jobbskapande. Regeringen har under mandatperioden höjt skatter på jobb och företagande med 35 miljarder kronor. Det gäller bland annat minskade möjligheter till RUT-avdrag, höjda inkomstskatter för 1,4miljoner svenskar, och höjda socialavgifter för unga och äldre. De satsningar regeringen gör på näringspolitik är försumbara jämfört med de höjda skatterna.

Regeringen försvårar för företagande och jobbskapande genom att öka kostnaderna för att anställa. Under regeringens två första år har en särskild löneskatt för dem som är över 65 år och jobbar införts och arbetsgivaravgiften för unga har tredubblats. De höjda kostnaderna för att anställa försvårar både inträdet på, och tidigarelägger utträdet från, arbetsmarknaden. Det är särskilt problematiskt i ljuset av det stora samhällsekonomiska behov som finns av att förlänga yrkeslivet. Utöver att höja direkta anställningskostnader har regeringen också valt att försämra de ekonomiska förutsättningarna för ROT- och RUT-tjänster. Detta görs trots att finansministern beskriver RUT-reformen som en kostnadseffektiv åtgärd för att skapa jobb till de grupper som har en relativt svagare anknytning till arbetsmarknaden. Effekterna av detta skyms av den starka högkonjunkturen, men effekterna på några års sikt är allvarliga. Sammantaget kommer regeringens åtgärder att försämra förutsättningarna för de arbetsgivare som anställer och vill anställa de grupper som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Vad gäller de förslag som utgör grunden i regeringens jobbpolitik, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar, finns flera invändningar. Särskilt allvarligt är att dessa åtgärder riskerar att få en begränsad effekt på de grupper som bör prioriteras mest. Det gäller de mest utsatta grupperna som står längst ifrån arbetsmarknaden och som för närvarande ökar som andel av arbetslösheten.

Arbetslösheten i Sverige ligger på 6,7 procent. Konjunkturinstitutet bedömer att den arbetslöshet som är förenlig med prisstabilitet, jämviktsarbetslösheten, uppgår till 6,8procent i dag och ökar till 6,9 procent under åren framöver. Det grundläggande arbetsmarknadsproblemet är alltså inte att arbetslösheten temporärt är hög på grund av en svag inhemsk efterfrågan, det som kallas konjunkturell arbetslöshet, utan att jämviktsarbetslösheten är för hög och att stora grupper har mycket svag anknytning till arbetsmarknaden.[2]

Att under konjunkturnedgångar, när den konjunkturella arbetslösheten är hög, bygga ut arbetsmarknadspolitiska program är en rimlig åtgärd för att jämna ut effekter av konjunkturcykeln på arbetslöshet, sysselsättning och inkomster. Men regeringen använder nu samma politik under en konjunkturuppgång, med mycket osäkra resultat. Erfarenheter från både Sverige och andra länder påvisar riskerna med att snabbt bygga ut arbetsmarknadspolitiska program när den konjunkturella arbetslösheten är liten. För det första är det tydligt att regeringen har stora problem med att bygga ut de program man sätter igång. Endast några hundra av de 30 000 utlovade traineeplatserna har tillsatts. Misslyckandet är så stort att regeringen nu väljer att skrota sitt kanske viktigaste löfte till väljarna i valet 2014. Det är rätt, men mycket lite talar för att det som kommer i stället kommer att få större effekt. För det andra riskerar åtgärderna att ha betydande undanträngningseffekter när de byggs ut under en högkonjunktur. En orsak är att deltagande i åtgärder ofta minskar sökbenägenheten bland de arbetslösa.

Figur 5 Antal utlovade och utnyttjade platser i regeringens arbetsmarknadspolitik

Källa: Arbetsförmedlingen.

Extratjänsterna och en stor del av traineejobben, som är eller har varit centrala delar av regeringens arbetsmarknadspolitiska program, är inriktade mot den offentliga sektorn. Erfarenheter från tidigare program visar att tillfälliga platser inom den offentliga sektorn har särskilt stora undanträngningseffekter eftersom det finns en möjlighet att temporärt ersätta vikarier med personal från dessa program. Om platserna är villkorade, och endast ska omfatta arbetsuppgifter som i dag inte utförs, minskar risken för undanträngning. Men då är risken stor att det kommer att handla om förhållandevis okvalificerade uppgifter som endast i liten utsträckning ger ökade yrkeskunskaper. Platserna kommer därmed att ha liten effekt på deltagarnas anställningsbarhet, och sannolikheten att deltagarna får ett reguljärt arbete efter att programtiden avslutats är därför låg.

De reguljära utbildningsinsatser som regeringen föreslår, och som till stor del bygger vidare på satsningar som alliansregeringen gjorde, kan förstärka matchningen på arbetsmarknaden genom att ge arbetssökande den kompetens som efterfrågas. Men även här riskerar åtgärderna att vara verkningslösa för de grupper som har den allra svagaste anknytningen till arbetsmarknaden, och som växer som andel av arbetslösheten. Åtgärder för att skapa vägar in på arbetsmarknaden för denna grupp, ofta personer utan gymnasieutbildning och utomeuropeiskt födda, är centrala för att bekämpa arbetslösheten i Sverige, och bör därför särskilt prioriteras. Exempelvis har 48 procent av de nyanlända som deltar i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag 2017 endast en grundskoleutbildning eller mindre. För äldre deltagare är det svårt att sent i livet läsa in gymnasiekompetens, och andra åtgärder för att öppna vägar till arbete måste till. Utbildningssatsningar är en nödvändig del i de åtgärder som krävs för att minska arbetslösheten, men kommer inte ensamt räcka för att bryta utanförskapet i de växande grupper som står allra längst från arbetsmarknaden. För att utbildningssatsningarna ska kunna ge en signifikant och positiv påverkan på arbetsmarknadens funktionssätt krävs också reformer som gör arbetsmarknaden mer flexibel.

Det som har fungerat för de svaga grupper som utgör de flesta arbetslösa är nystartsjobben. Nära en tredjedel av dem som har fått nystartsjobb, över 14 000, har varit i Sverige kortare än fem år. Regeringen väljer dock av politiska skäl att försämra villkoren för dessa genom ökat regelkrångel, och nystartsjobben har minskat betydligt under 2017. Detta försvårar ytterligare inträdet på arbetsmarknaden.

Regeringen har, till skillnad från Alliansen, än så länge inte redovisat några siffersatta sysselsättningseffekter av sin politik. Att inte redovisa presenterade åtgärders inverkan på sysselsättning och arbetsutbud minskar transparensen, försvårar för medborgarna att granska regeringens politik och har kritiserats av Finanspolitiska rådet, den myndighet som har i uppgift att granska regeringens politik. I avsaknad av bedömningar från Finansdepartementet har regeringens egna expertmyndigheter dock granskat de förslag som lagts.

Sysselsättningseffekterna av regeringens politik är, i skenet av de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad, mycket nedslående. Skatte- och bidragshöjningar försämrar arbetsmarknadens funktionssätt och de utbildningssatsningar som görs har begränsad effekt. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har mycket begränsad effekt och utbyggnaden är kraftigt försenad; endast några hundratal traineetjänster har tillsatts. Konjunkturinstitutet bedömde 2015 att regeringens politik minskade den varaktiga sysselsättningen med 15 000–20 000 personer.[3] Samtidigt ledde åtgärderna till att arbetsutbudet minskar med minst 15 000 personer. I ESV:s utvärdering av budgetpropositionen 2016 bedömdes sysselsättningseffekterna vara obefintliga, och i Konjunkturinstitutets utvärdering av budgetpropositionen 2017 bedöms de vara små.[4] I stället konstaterar Konjunkturinstitutet att det är alliansregeringens reformer som fortfarande dämpar jämviktsarbetslösheten.

En lång rad remissinstanser har också pekat på negativa effekter av regeringens enskilda förslag. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, LO, TCO, Svenskt Näringsliv och Pensionsmyndigheten är exempel på myndigheter och organisationer som är kritiska till vilka effekter regeringens skattehöjningar får för jobben. Flera instanser är också kritiska till förändringarna av skattereduktionen för RUT-tjänster. Arbetsförmedlingen anser att förändringarna i RUT-avdraget bör vägas mot att personer som står långt från arbetsmarknaden riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet. Ekobrottsmyndigheten avstyrker förslaget då myndigheten bedömer att det finns risk för att svartarbete och ekonomisk brottslighet kommer att öka väsentligt.

Effekterna av regeringens arbetsmarknadspolitik kan kontrasteras med de utvärderingar av Alliansens jobbpolitik som gjorts. Riksbanken beräknade 2012 att Alliansregeringens samlade politik ledde till att jämviktsarbetslösheten blir 2,1–0,6 procentenheter lägre. Konjunkturinstitutets bedömning 2013 kom fram till att jämviktsarbetslösheten sänktes med 1,2 procentenheter medan arbetskraftsutbudet och potentiell sysselsättning ökade med 2,7 respektive 3,9 procent.[5]

Tabell 1 Analyser av de långsiktiga effekterna av regeringens ekonomiska politik

Källa

Bedömning

Konjunkturinstitutet, kommentar till budgetpropositionen för 2017, 20 september 2016

”De nya reformer som presenteras inom arbetsmarknadsområdet bedöms sammantaget ha begränsade effekter på sysselsättning och arbetslöshet.”

Ekonomistyrningsverket, prognos november 2015

”Den samlade bedömningen är att effekterna av alla reformer tar ut varandra vad gäller antalet sysselsatta under prognosperioden. Arbetskraften sänks dock med nästan 0,5procent, motsvarande cirka 25000 personer. Jämviktsarbetslösheten är därmed 0,5procentenheter lägre 2019 än vad den skulle varit utan reformerna. Även medelarbetstiden och produktiviteten, och därmed BNP, blir lägre.”

Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget juni 2015

”I 2015 års ekonomiska vårproposition presenterade regeringen en rad åtgärder som bedöms påverka arbetsmarknaden, och fler förslag väntas i den kommande budgetpropositionen för 2016. Konjunkturinstitutets samlade bedömning är att åtgärderna visserligen minskar jämviktsarbetslösheten något. Men åtgärderna minskar samtidigt arbetsutbudet. De sammantagna effekterna på sysselsättningen på längre sikt är därmed något negativa.”

Finanspolitiska rådet, Svensk finanspolitik 2015, april 2015

”Sammantaget menar rådet att de åtgärder som regeringen har presenterat hittills sannolikt inte kommer att ha mer än ganska små effekter på arbetslösheten, framför allt i förhållande till vad målet för arbetslösheten kräver.”

Källa: ESV, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet.

De jobb som riskerar att slås ut med regeringens politik kommer sannolikt i stället att ersättas av platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och tillfälliga utbildningsinsatser. Breddade ersättningssystem väntas samtidigt minska arbetskraftsutbudet när drivkrafterna till arbete minskar. Detta innebär en nedmontering av arbetslinjen som riskerar att låsa ute många ur arbetskraften samtidigt som trösklarna in till arbetsmarknaden höjs.

Utöver sysselsättningseffekter slår skattehöjningarna samt begränsningarna i RUT- och ROT-avdragen också direkt på hushållens ekonomi. Regeringens inkomstskattehöjningar slår mot 1,4 miljoner löntagare. Skattehöjningarna slår brett: Fyra av tio barnmorskor och poliser berörs av minskade uppräkningar av skiktgränsen för statlig inkomstskatt.[6]

Politik som slår mot svensk tillväxt och jobb

Sveriges välstånd kan inte tas för givet. För att Sverige också fortsatt ska vara ett av världens mest framgångsrika länder krävs att de långsiktiga förutsättningarna för tillväxt och jobb i Sverige hela tiden ses över och förbättras. Fler behöver utbilda sig, anstränga sig och driva företag. Först och främst behöver kompetensförsörjningen stärkas på kort och lång sikt, bostadsmarknaden reformeras och infrastrukturen moderniseras.

Regeringens politik går i motsatt riktning. De sammantagna skattehöjningarna uppgår till över 40 miljarder kronor. Det finns tydliga tecken på att regeringens politik minskat drivkrafterna för entreprenörskap. Skatteverkets statistik visar till exempel att antalet RUT-företag ökade med endast 2 procent mellan 2014 och 2016, medan de ökade med 13 procent mellan 2012 och 2014.

Den växande arbetskraftsbristen i Sverige – nu på den högsta nivån sedan it-boomen för snart 20 år sedan – och företagens problem med kompetensförsörjning riskerar att få stora konsekvenser för svensk tillväxt och välståndsskapande på sikt. Om utbildad arbetskraft och bostäder inte finns tillgängliga riskerar företag att förlägga sin verksamhet i andra länder. Regeringens passivitet vad gäller både arbetsutbudsfrämjande åtgärder, utbildningspolitiken och bostadspolitiken är oroande i ett läge då företagens behov av kvalificerad arbetskraft kommer fortsätta att växa på både kort och lång sikt.

För att säkra kompetensförsörjningen på både kort och lång sikt krävs också ett välfungerande utbildningssystem. På kort sikt vill både regeringen och Alliansen göra viktiga satsningar på vuxenutbildning. Men på längre sikt är regeringens skolpolitik inte tillräckligt ambitiös. Andelen obehöriga lärare är nu högre än under alliansregeringen, andelen elever som inte erhåller gymnasiebehörighet allt större och stöket i klassrummet fortsätter. Trots det har regeringen inte presenterat några förslag för att öka elevernas studiero eller skärpa kunskapskraven.

För att förbättra möjligheterna att attrahera nyckelkompetens till mindre företag diskuterar många forskare behovet för entreprenörer att kunna erbjuda kvalificerade personaloptioner till sina anställda. Även här är regeringens politik otillräcklig. Förslaget som regeringen presenterat är för litet och begränsat för att få någon effekt. Allianspartierna vill gå längre och vill se över ytterligare lättnader.

Att människor kan flytta och bosätta sig där det finns jobb och utbildning ökar möjligheterna för företag att anställa den kompetens de behöver. Att regeringen endast förlitar sig på högkonjunkturen och ineffektiva stimulanser för att motverka bostadsbristen är därför allvarligt. Det räcker inte med att det byggs, det måste också byggas på rätt ställen och till rätt pris. Dessutom utgör det nybyggda beståndet endast någon procent av hela stocken. Rörligheten på bostadsmarknaden måste därför öka om bostadsbristen ska kunna motverkas i någon större utsträckning. Här saknar regeringen svar. I stället införs byggsubventioner, som enligt forskningen är ett ineffektivt och kostsamt verktyg som också riskerar att öka pristrycket i bostadssektorn. Om regeringen nu inte på egen hand agerar kraftfullt och snabbt, riskerar bostadsbristen att leda till ökande matchningssvårigheter på svensk arbetsmarknad och att svensk tillväxt hämmas.

Inom ramen för infrastrukturpolitiken har regeringen försenat centrala infrastrukturprojekt samt öppnat upp för nedläggningar av regionala och stadsnära flygplatser, åtgärder som riskerar att få långtgående negativa konsekvenser för tillväxten i hela Sverige. Också åtgärder som det tidigare rått relativ enighet om mellan Socialdemokraterna och Alliansen, som till exempel behovet av satsningar på vägnätet för tung trafik, har skalats ned betydligt i ambitionsnivå. För att underlätta för transporter och företagsamhet, än tätare knyta samman alla delar av Sverige samt fullt ut tillvarata tillväxtpotentialen i våra storstäder behövs fortsatta infrastrukturinvesteringar och utbyggnad av kollektivtrafiken. Att skapa osäkerhet kring centrala infrastruktursatsningar riskerar att hämma tillväxten på kort och lång sikt. Regeringens sena och otillräckliga besked om förutsättningar för miljöbilar och förnybara drivmedel kan dessutom vara en viktig orsak till att trenden med minskade klimatutsläpp från transportsektorn brutits.

Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Alliansen sätter människan i centrum. Vår politik syftar till att bygga ett samhälle som tar tillvara varje människas förmåga, där alla får förutsättningar att växa och skapa sin egen väg och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik som bygger upp motståndskraft mot kriser och det kräver reformer som leder till att fler kommer i arbete. Med fler sysselsatta i näringslivet ökar välståndet i samhället. Dessutom ökar det skatteintäkterna som finansierar välfärden. Bara genom att fler kommer i arbete kan vi säkerställa mer kunskap i skolan, högre kvalitet i välfärden och ett starkare Sverige.

Stora reformbehov i svensk ekonomi

Efter en ovanligt lång och djup ekonomisk nedgång råder det nu högkonjunktur. Utvecklingen förstärks av en mycket expansiv penningpolitik och en likaledes expansiv finanspolitik. Samtidigt kan inte högkonjunkturen dölja de strukturella problem och obalanser som präglar svensk ekonomi. Klyftorna växer mellan dem som har ett arbete och dem som fastnar i bidragsberoende. En ny underklass växer fram i Sverige, samtidigt som regeringen nöjer sig med att dra nytta av högkonjunkturen. Det är uppenbart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet saknar både vilja och förmåga att hantera svensk ekonomis strukturella problem och de överhettningsrisker som nu byggs upp. Därför behöver Alliansen nytt förtroende från svenska folket. Alliansen ser i huvudsak fem områden där regeringen styr Sverige i fel riktning.

För det första lever en av sju svenskar i arbetsför ålder på bidrag i stället för arbete. En ökad tudelning av arbetsmarknaden stänger utsatta grupper ute. Främst utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning har i dag mycket svårt att få ett första jobb. I många fall leder de höga trösklarna in på arbetsmarknaden till ett långvarigt utanförskap. Problemen riskerar att öka när stora grupper nyanlända ska etableras i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Denna utveckling måste vändas.

För det andra måste finanspolitiken utformas utifrån den högkonjunktur som nu råder och de risker som byggs upp. Detta särskilt som penningpolitiken är unikt expansiv. När både finans- och penningpolitiken är expansiv riskerar det att leda till överhettning och en ohållbar skulduppbyggnad. Även om inflationen fortsatt är låg, syns tydliga tecken på att resursläget är ansträngt på såväl bostads- som arbetsmarknaden. Den finanspolitiska inriktning regeringen lägger fram i budgetpropositionen för 2018 kommer inte att dämpa utvecklingen, utan snarare förvärra problemen.

För det tredje har Sverige flera problem som hotar vår långsiktiga förmåga att skapa jobb och välstånd. Produktivitetsutvecklingen, som på sikt är det som ökar Sveriges välstånd, har varit svag under det senaste decenniet. En utbredd bostadsbrist runtom i landet försvårar för människor att flytta till jobben och minskar företagens möjlighet att rekrytera. Skolresultaten och kunskapsnivån i den svenska skolan är otillräckliga. Sverige är det land i hela OECD där det lönar sig allra minst att utbilda sig. Miljö- och klimatutmaningarna kräver kraftfulla och effektiva svar.

För det fjärde ser vi hur en allt mer utbredd otrygghet minskar tilltron till samhället och till varandra. I dag är tryggheten inte jämnt fördelad – i vissa delar av Sverige är den fortfarande hög, i andra låg och sjunkande. Vi måste kunna garantera alla människors trygghet.

För det femte måste samhället hålla ihop. Med stora grupper som står långt från arbetsmarknaden riskerar Sverige att glida isär. Alla barn och vuxna måste få samma chans att lyckas. Det kräver att välfärdens kärna – skola, vård, omsorg och rättsstat – är av så hög kvalitet att den ger alla möjlighet till trygghet och utveckling. Dessutom måste flit, ambition, studier och hårt arbete alltid löna sig.

Centrala reformområden för Alliansen

Sveriges nuvarande regering saknar det politiska ledarskap som krävs för att ta sig an Sveriges utmaningar. Alliansen vill ta det ansvaret. Med utgångspunkt i det betydande reformbehov som Sverige står inför ser Alliansen ett antal ekonomisk-politiska reformområden som särskilt viktiga framöver.

Det nya överskottsmålet ska respekteras och styrkan i de offentliga finanserna ska värnas. Det är nödvändigt för att Sverige ska ha det stabiliseringspolitiska utrymme som krävs nästa gång vi går mot sämre tider.

När en allt större andel av de arbetslösa står långt från arbetsmarknaden och ofta har svag utbildningsbakgrund och låg produktivitet krävs nya reformer. Det måste bli enklare och billigare att anställa arbetskraft med lägre kvalifikationer. Möjligheterna till vuxenutbildning bör samtidigt förbättras.

Som Alliansen enats om bör Arbetsförmedlingen läggas ned i sin nuvarande form. Det är nödvändigt för att kunna fördela myndighetens resurser på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt. De som står allra längst ifrån arbetsmarknaden får i dag inte det stöd de behöver. Därför måste myndighetens fokus läggas om. Samtidigt bör andra, mer framgångsrika, matchningsaktörer ta vid för att matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare ska blir mer effektiv.

För att bryta utanförskapet och bidragsberoendet och lyfta människor ur fattigdom är det viktigt att det lönar sig bättre att arbeta vid låga inkomster i Sverige. När de samlade inkomsterna för en trebarnsfamilj där föräldrarna inte arbetar riskerar att minska om en förälder får ett jobb är drivkrafterna för arbete fortfarande för svaga.[7] Situationen för utrikes födda kvinnor är särskilt alarmerande – i åldrarna 16 till 64 år är arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden 10 respektive nära 18 procentenheter lägre än för inrikes födda kvinnor. Alliansen vill se starka drivkrafter att arbeta, med låg skatt på arbetsinkomster och strama bidragsnivåer som främjar arbetslinjen och ett mer jämställt arbetsliv.

I takt med att utanförskapet ändrat karaktär befinner sig en allt större andel av de arbetslösa i andra transfereringssystem än arbetslöshetsförsäkringen. Ett viktigt steg för att stärka arbetslinjen är därför att reformera systemet för ekonomiskt bistånd. Det är viktigt med tydliga krav på aktivitet och motprestation för att få bidrag. Ett grundläggande krav på den som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet är att den arbetssökande aktivt söker jobb och står till arbetsmarknadens förfogande.

För att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt och jobbskapande behöver drivkrafterna för utbildning och entreprenörskap hela tiden förbättras. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll – den statliga inkomstskatten omfattar allt fler och företagsskatterna har höjts. Den statliga inkomstskatten bör betalas av färre än i dag och företagsskatterna bör värna drivkrafterna för entreprenörskap. Samtidigt bör kraven på aktiekapital sänkas, samtidigt som mer offentligt riskkapital bör riktas om mot tidiga faser, för att underlätta för mindre företag att växa.

För att företag ska kunna växa måste tillgången till kompetens vara god. Svenska företag vittnar om stora problem med rekrytering. För att förbättra tillgången på kompetens krävs en bättre fungerande bostadsmarknad. Alliansen har enats om att kraftigt reducera dagens plan- och byggregler och öka marktillgången genom att reformera reglerna för naturreservat, riksintressen och strandskydd. Alliansen vill också att hyresmarknaden reformeras genom att hyresregleringen ses över främst i nyproduktion, och mer flexibla regler införs för andrahandsuthyrning. För snabbväxande globala bolag krävs också bättre villkor för internationella rekryteringar. Därför vill vi se bättre regler för personaloptioner i tillväxtföretag. Regeringens förslag i budgetpropositionen för 2018 är otillräckligt. Alliansen har dessutom enats om att se över systemet för arbetskraftsinvandring, för att förenkla och snabba på rekryteringarna av arbetskraft.

Att marknader under ordnade former och med tydliga spelregler öppnas upp för innovation, entreprenörskap och konkurrens främjar produktivitetsutvecklingen och tillväxten. Alliansen vill se över och förenkla regelverken för att främja delningsekonomin. Möjligheterna för framgångsrika och ansvarsfulla privata aktörer att arbeta med matchning på arbetsmarknaden bör också öka.

Sverige behöver kraftfulla och effektiva styrmedel för att minska klimathotet och kunna agera föredöme för världen. Samtidigt bör vi i EU och Unfcc verka för effektiva insatser för klimatet i vår omvärld. Varje satsad klimatkrona ska göra största möjliga nytta. Genom att förorenaren betalar kan skatten i gengäld sänkas på jobb och företagande.

Tryggheten är den grund som samhället vilar på. När otrygghet breder ut sig måste samhället reagera. Alliansen har krävt en snabb ökning av antalet poliser och skärpta straff för grova brott. Samtidigt måste samhällets förebyggande insatser utvecklas. Sveriges försvar behöver stärkas.

Alliansens mål för skolan är att Sverige inom tio år bör ligga på topp tio i PISA-mätningarna. För att nå dit har Alliansen enats om att öka antalet timmar i skolbänken, införa fler karriärlärartjänster och tillföra mer resurser till utsatta skolor och svaga elever. Dessutom har vi föreslagit reformer av lärarutbildningen, med ökat fokus på kunskap och praktiska lärarfärdigheter.

En tillgänglig välfärd av bra kvalitet är en viktig grundpelare för den sammanhållning vi har i Sverige. Alliansen vill införa ett nytt ramverk för kvalitet i välfärden. All kommunal och fristående välfärdsverksamhet ska kräva tillstånd och styras med tydliga kvalitetskrav och sanktionsmöjligheter.

Alliansen vill stärka sjukvården och korta vårdköerna. Incitament för landstingen att stärka vårdgarantin måste återinföras. Det är också viktigt att mer resurser går till de verksamheter som behöver det mest, till exempel primärvården.

Alliansen vill att äldreomsorgen ska präglas av hög kvalitet, valfrihet och ett värdigt bemötande. Med tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel blir äldreomsorgen mer likvärdig över hela landet och kvaliteten i verksamheten säkras. Alla svenskar ska ha rätt till en värdig ålderdom med god livskvalitet.

Alliansen anser att Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och främjar möjligheterna till arbetskraftsinvandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt. På kort sikt måste det först och främst säkerställas att mottagandet fungerar. På medellång sikt krävs genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden för att alla människor som kommer till Sverige ska ha en möjlighet att få ett arbete, egenförsörjning och frihet över sitt eget liv.

Ansvar för svensk ekonomi och hållbara offentliga finanser

Sverige har klarat den ekonomiska nedgången bättre än de flesta andra länder. Trots en ihållande lågkonjunktur har Sverige haft en jämförelsevis god BNP-tillväxt och sysselsättningen har fortsatt att öka. Ett avgörande skäl till att vi klarade krisen väl var dels det finanspolitiska ramverket, inklusive överskottsmålet, och dels alliansregeringens återhållsamhet, med överskott på över 3 procent av BNP år 2007. Det medförde att Sverige, till skillnad från många andra EU-länder, gick in i finanskrisen med tillräckliga säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna. Det var nödvändigt för att kunna stimulera ekonomin under lågkonjunkturen utan att uthålligheten i de offentliga finanserna ifrågasattes. I kombination med en effektiv stabiliseringspolitik innebar dessa säkerhetsmarginaler att Sverige klarade sig bättre än de flesta andra länder. En försiktig och återhållsam inriktning på finanspolitiken i högkonjunktur ger ett land större möjligheter att klara den efterföljande lågkonjunkturen.

Det är nu centralt att visa politiskt ledarskap och även fortsättningsvis värna svensk ekonomi. Även om den svenska statsskulden är låg har finanskrisen visat att skuldkvoten snabbt kan ändras om ett land inte har tillräckliga säkerhetsmarginaler. Medan Sveriges statsskuld fortsatt ligger på en låg nivå, har skuldnivåerna i eurozonen skenat och ligger nu på över 90 procent av BNP. Statsskuldsräntorna riskerar då att tränga ut viktiga investeringar samtidigt som den ekonomiska nedgången medfört nedskärningar och åtstramningar i ett flertal länder.

Alliansen välkomnar därför den överenskommelse som slutits mellan sju partier i riksdagen om ett nytt finanspolitiskt ramverk. Överenskommelsen innebär att Alliansens strama linje, med fortsatt fokus på ansvar för de offentliga finanserna och beredskap för nya kriser, har fått gehör. Principen om överskott i de offentliga finanserna ligger fast, och kompletteras med ett nytt skuldankare. Överskottet i offentliga finanser ska uppgå till i genomsnitt en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel, och nivån på Maastrichtskulden ska på sikt nå 35 procent av BNP. För att nå överskottsmålet bör därmed det strukturella sparandet över en konjunkturcykel uppgå till cirka 0,5 procent av BNP.[8] Det ska dock konstateras att bedömningen av strukturellt sparande är mycket osäker och att olika prognosmakare gör olika bedömningar av nivån. Både regeringen och andra gör stora revideringar av storleken på det strukturella sparandet, inte sällan med uppemot en procentenhet.[9] Med det nya finanspolitiska ramverket säkerställs dels att sparandet över en konjunkturcykel ska vara positivt, dels att den totala skuldnivån ska vara så pass låg att tillräckliga marginaler finns för att understödja ekonomin när nästa kris slår till. Att överskottsmålet är formulerat över en konjunkturcykel innebär att det finansiella sparandet bör ligga under en tredjedels procent av BNP när resursutnyttjandet är lågt, och över en tredjedels procent när resursutnyttjandet är högt. Därigenom är överskottsmålet förenligt med en finanspolitik som motverkar konjunktursvängningar. Då säkras hållbara offentliga finanser på både kort och lång sikt, samtidigt som finanspolitiken har utrymme att dämpa konjunktursvängningar i ekonomin.

Tack vare kraftigt uppreviderade intäktsprognoser till följd av ökade skatteintäkter ser regeringen, enligt prognoserna i budgetpropositionen för 2018, ut att närma sig det nya överskottsmålet. Trots högkonjunkturen väljer regeringen att försvaga det strukturella sparandet mellan åren 2016 och 2018, vilket gör politiken omotiverat expansiv.

För 2017 var budgeten underfinansierad med 16 miljarder och 2018 väljer regeringen att göra ofinansierade reformer på 40 miljarder kronor. Regeringen framhåller också att inriktningen med höjda bidrag i stället för sänkta skatter på arbete på kort sikt kan vara mer stimulerande. Detta är anmärkningsvärt i ett läge med arbetskraftsbrist i många branscher och kraftigt stigande bostadspriser över hela landet. I stället för att förstärka tillväxtpotentialen i svensk ekonomi används reformutrymmet till ökade utgifter.

Alliansen väljer en annan inriktning på den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av det starka konjunkturläge som svensk ekonomi befinner sig i finns inte några stabiliseringspolitiska skäl att, som regeringen, fortsätta att föra en expansiv finanspolitik. I stället vill Alliansen se permanenta budgetförstärkningar på motsvarande 0,2 % av BNP, eller 10 miljarder kronor, från och med 2018.


Tabell 2 Bana för offentliga finanser, procent av BNP om inte annat anges

% av BNP om inte annat anges

2016

2017

2018

2019

2020

Finansiellt sparande regeringen

0,9

1

0,9

1

1,5

Strukturellt sparande regeringen

1

0,8

0,6

0,7

1,1

Budgetförstärkningar under prognosperioden i nivå (mdkr)

10

10

10

Budgetförstärkningar under prognosperioden (% av BNP)

0,2

0,2

0,2

Finansiellt sparande inklusive budgetförstärkningar

0,9

1,0

1,1

1,2

1,7

Strukturellt sparande inklusive budgetförstärkningar

1,0

0,8

0,8

0,9

1,3

Källa: Budgetpropositionen 2018.

Det ska dock understrykas att de offentliga finansernas utveckling är svårbedömd. Konjunkturen har ett betydande genomslag på finanserna, men även den potentiella produktionsförmågan och efterfrågans sammansättning i jämvikt är av avgörande betydelse. En mindre justering av prognosen för exempelvis den potentiella produktivitetstillväxten kan få ett betydande genomslag på bedömningen av både det faktiska och det strukturella saldot i de offentliga finanserna på några års sikt. Även penningpolitikens utveckling är osäker. Konsekvensen av detta är att finanspolitiken måste utformas i efterhand i ljuset av ny information. Om en ny allvarlig störning drabbar svensk ekonomi och ekonomin hamnar längre från balans bör de budgetförstärkande åtgärderna skjutas längre fram i tiden. Omvänt kan budgetförstärkningarna behöva utökas om återhämtningen sker snabbare.

Alliansen är enig om att budgetförstärkningarna bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar framöver. Det är också centralt att budgetförstärkningarna samt finansieringen av reformer inte sker genom att skatten på jobb och företagande höjs. En lika viktig utgångspunkt är att budgetförstärkningarna inte ska påverka välfärdens kärnverksamheter.

Utgiftstaket utgör en övre gräns för statsbudgetens utgiftsnivå. Genom utgiftstaket ges riksdag och regering förbättrade möjligheter till kontroll och styrning av utgifterna. Alliansen vänder sig emot regeringens mycket kraftiga höjning av utgiftstaken, som möjliggör den expansiva ekonomiska politiken. Om de kraftigt ökade skatteintäkterna som finansierar de ökade utgifterna skulle visa sig vara tillfälliga kommer det att kräva åtstramningar längre fram. Dessa riskerar att leda till neddragningar i välfärden eller skattehöjningar som slår mot jobb och företagande.

Enligt de riktlinjer som finns bör en buffert för oförutsedda händelser lämnas obudgeterad under utgiftstaket för nästkommande budgetår. Hur stort budgetutrymmet för reformer på utgiftssidan slutligen blir beror bland annat på hur stor del av budgeteringsmarginalen som under de kommande åren tas i anspråk av oförutsedda utgiftsökningar, t.ex. till följd av ökningar av volymer i de rättighetsbaserade transfereringssystemen eller den makroekonomiska utvecklingen. Regeringens utgiftstak har kritiserats av bland annat Finanspolitiska rådet för att vara så högt satta i slutet av prognosperioden att den styrande effekten av taken helt gått förlorad. Alliansens utgiftstak är betydligt lägre än regeringens, och minskar som andel av BNP.

Tabell 3 Förslag till utgiftstak. Miljarderkronor om inte annat anges

2018

2019

2020

Utgiftstak

1 285

1 320

1 365

Takbegränsade utgifter, maximum

1 266

1 294

1 324

Budgeteringsmarginal, minimum

19

26

41

Budgeteringsmarginal, % av takbegränsade utgifter

1,5 %

2 %

3 %

Utgiftstak som andel av BNP

26,7 %

26,4 %

26,2 %

Källa: Budgetpropositionen 2018, Alliansens budgetmotioner 2018 samt egna beräkningar.

Fler i arbete genom stärkta drivkrafter och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden

Sverige byggs starkt genom fler i arbete. När fler arbetar skapas såväl välstånd som mer resurser till den gemensamma välfärden. Att ha ett arbete och en inkomst ger människor makt över sina liv, liksom en känsla av gemenskap och av att vara behövd. Målsättningen kan därför inte vara annat än att alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb att gå till. Vi vill skapa förutsättningar för ett mer jämlikt och jämställt samhälle och stärka sammanhållningen i vårt land. Regeringen vill att människor ska anpassa sig efter arbetsmarknaden. Vi vill förändra arbetsmarknaden så att den kan rymma även dem som i dag står långt ifrån att få ett jobb. Jobben och kampen mot utanförskapet är fortsatt grunden för Alliansens politik.

Alliansens reformer i regeringsställning bidrog till att över 300 000 fler människor kom i arbete 2006–2014, trots den största internationella ekonomiska krisen sedan depressionen. En betydande del av det breda utanförskapet som präglat svensk arbetsmarknad under 2000-talet kunde brytas. Under 2000-talets första år trycktes människor, som varit inne på arbetsmarknaden, ut ur arbetskraften. Detta skedde på grund av bland annat höga skatter på låga inkomster och höga ersättnings- och bidragsnivåer med för dålig kontroll. Det resulterade i att arbete lönade sig alldeles för dåligt. Sedan 2006 har en stor del av det breda utanförskapet minskat som en effekt av alliansregeringens politik. Färre människor förtidspensioneras och fler får behålla mer när de jobbar. Det har varit en framgångsrik politik både ur ekonomisk och ur fördelningspolitisk synvinkel – andelen som försörjs av bidrag eller ersättningar har minskat med ungefär en fjärdedel.

I takt med att utanförskapet minskat i de grupper som står relativt nära arbetsmarknaden har utmaningarna på arbetsmarknaden förändrats. Risken att grupper som står nära arbetsmarknaden återigen pressas ut i utanförskap kvarstår, men den mest betydande utmaningen på svensk arbetsmarknad i dag är att bryta utanförskapet och bidragsberoendet för människor som står längre ifrån arbetsmarknaden, och som har svårare att komma in. Särskilt utrikes födda, personer med funktionsnedsättning och personer utan gymnasiekompetens drabbas av utanförskap i större utsträckning än andra grupper, delvis på grund av de trösklar som finns i form av höga skatter på arbete och höga bidragsnivåer, men också för att många saknar de kunskaper och erfarenheter som krävs på den svenska arbetsmarknaden. Denna utmaning har förstärkts betydligt av det stora flyktingmottagande som Sverige haft under de senaste åren. Bland nyanlända personer i etableringsfasen har nästan 50 procent endast grundskoleutbildning eller lägre utbildningsnivå. För denna grupp är trösklarna in till den svenska arbetsmarknaden mycket höga.

Konsekvenserna av detta utanförskap är stora både för den enskilde och för samhället. Motsvarande var sjunde person i arbetsför ålder lever fortfarande helt på offentliga sociala ersättningar eller försäkringar. Varje människa i utanförskap nekas möjligheten att bygga en framtid utifrån sin egen vilja och förmåga. Det skapar otrygghet och ofrihet. Samtidigt är konsekvenserna för samhället också betydande. Företagen har svårt att hitta personal, trots att fler än någonsin står till arbetsmarknadens förfogande. När gruppen arbetslösa har en allt svagare anknytning till arbetsmarknaden och mer begränsad utbildning och erfarenhet minskar möjligheten att matcha arbetssökande med de arbetsuppgifter som företagen efterfrågar.

De grupper som befinner sig i utanförskap eller riskerar att hamna där måste få ett jobb att gå till. Det kommer att kräva olika former av åtgärder. Hur hög sysselsättning vi uppnår i Sverige beror på samspelet mellan företagens efterfrågan på arbetskraft, hushållens utbud av arbetskraft och hur väl lönesättningen och andra institutioner fungerar på arbetsmarknaden. Prioriteringen bör i första hand vara att skapa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, inte temporära platser i arbetsmarknadsåtgärder.

Trösklarna in på svensk arbetsmarknad är höga, i form av låg flexibilitet på arbetsmarknaden, höga ingångslöner och höga kompetenskrav. När en allt större andel av de arbetslösa står långt från arbetsmarknaden och ofta har låg utbildningsnivå och låg produktivitet krävs nya reformer. Trösklarna måste sänkas dels för dem som klarar att ta steget till vidareutbildning, men också för dem som av olika skäl inte klarar av eller vill studera. Anställningskostnaderna måste sänkas för att öka efterfrågan på arbetskraft med lägre kvalifikationer. Alliansen vill därför införa Inträdesjobb, en förenklad anställning för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Anställningsformen kommer göra det möjligt för fler att få en fot in på arbetsmarknaden, få värdefull erfarenhet och därmed kunna gå vidare i arbetslivet. Den kommer göra det billigare för företagen att anställa och gör att fler vågar satsa på en tidigare oprövad person. I anställningsformen ska lönen uppgå till 70 procent av rådande ingångslön i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön per månad. 30 procent av arbetstiden anses därmed gå till att lära sig arbetet eller utbildning. Arbetsgivaravgiften slopas i tre år inom ramen för anställningsformen. Därutöver måste LAS ses över i syfte att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

RUT-avdraget ska utvecklas så att fler jobb med enklare kvalifikationer blir möjliga. Därför vill Alliansen tredubbla taket i RUT till 75 000 kr per person och år, samt vidga RUT till att också omfatta flyttjänster, tvättjänster och trygghetstjänster. Dessutom bör möjligheten att bredda RUT ytterligare för dem över 70 år ses över.

Möjligheterna till vuxenutbildning måste förbättras. Ambitionen måste vara att alla som vill och kan också har möjlighet att vidareutbilda sig.

Som Alliansen enats om bör Arbetsförmedlingen läggas ned i sin nuvarande form. Det är nödvändigt för att kunna fördela myndighetens resurser på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt. De som står allra längst ifrån arbetsmarknaden får i dag inte det stöd de behöver. Därför måste myndighetens fokus läggas om. Samtidigt bör andra, mer framgångsrika, matchningsaktörer ta vid för att matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare ska blir mer effektiv.

Det är fortsatt viktigt att det lönar sig att arbeta vid låga inkomster i Sverige. Drivkrafterna för att arbeta måste vara starkare än drivkrafterna att vara frånvarande från arbetsmarknaden. Om en arbetstagare är sjuk eller av andra skäl inte kan arbeta ska det finnas ett trygghetssystem som fungerar. Men det ska alltid vara lönsamt att ta ett jobb och bidra till det gemensamma. Alliansen vill se starka drivkrafter att arbeta med låg skatt på arbetsinkomster och strama bidragsnivåer som främjar arbetslinjen och ett mer jämställt arbetsliv.

I takt med att utanförskapet ändrat karaktär befinner sig en allt större andel av de arbetslösa i andra transfereringssystem än arbetslöshetsförsäkringen. Ett viktigt steg för att stärka arbetslinjen är därför att reformera systemet för ekonomiskt bistånd. Det är viktigt med tydliga krav på aktivitet och motprestation för att få bidrag.

Goda förutsättningar för fler och växande företag

Företagsamhet är grunden för Sveriges välstånd. För att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt, jobbskapande och högre reallöner måste villkoren för att starta, driva och utveckla företag förbättras. Det är dessutom viktigt för att kunna öka antalet sysselsatta och minska utanförskapet. En stark efterfrågan på arbetskraft, från växande företag, är en förutsättning för att fler människor ska komma i arbete.

Ett gott företagsklimat i allmänhet, och ett mycket gott små- och nyföretagarklimat i synnerhet, är nödvändigt för att vi ska kunna dra nytta av de möjligheter som globaliseringen ger, och möta de utmaningar globaliseringen ställer oss inför. Villkoren för företagen måste vara minst lika goda i Sverige som i andra länder.

Alliansregeringen förbättrade tillväxtförutsättningarna avsevärt. Bolagsskatten och socialavgifterna sänktes och de ekonomiska drivkrafterna för att driva företag förbättrades. Regeringens politik går däremot i motsatt riktning, med höjda kostnader på arbete och ökat regelkrångel. För att stimulera tillväxten krävs i stället att villkoren för att starta, driva och utveckla företag kontinuerligt förbättras.

Sveriges välstånd vilar ytterst på att människor anstränger sig, driver företag och tar risker. Drivkrafterna för utbildning och entreprenörskap måste därför hela tiden värnas. Den statliga inkomstskatten bör omfatta färre än i dag och företagsskatterna bör värna drivkrafterna för entreprenörskap. Högre marginalskatter och högre skatter på fåmansbolag bör motverkas. Att regeringen, efter hård kritik från Alliansen, valde att dra tillbaka förslaget om högre skatt för entreprenörer är därför bra för företagsklimatet, men mycket återstår att göra.

För att företag ska kunna växa måste tillgången till kompetens och kapital vara god. Svenska företag vittnar om problem med rekrytering och tillgång till kapital i tidiga faser. För att förbättra tillgången på kompetens krävs en bättre fungerande bostadsmarknad. Alliansen har enats om att genomföra ett genomgripande regelförenklingsarbete. Byggvänliga bullerregler bör införas och tekniska egenskapskrav och utformningskrav förändras så att trösklarna för byggande sänks. För det andra krävs skarpa reformer för att frigöra mer attraktiv mark att bygga på. Alliansen vill reformera systemen för riksintressen, naturreservat och strandskydd så att bostadsbyggande prioriteras högre. För det tredje krävs att överklagandeprocessen kortas. Till exempel bör länsstyrelsen tas bort som första instans för överklaganden, och sakägarkretsen – vilka som över huvud taget har rätt att överklaga – måste ses över. För det fjärde måste resurserna inom bostadspolitiken användas effektivt. Därför bör de av regeringen införda byggsubventionerna avskaffas. För det femte måste rörligheten på bostadsmarknaden tydligt öka. Alliansen har gemensamt drivit att taket för uppskov av reavinstskatten ska slopas permanent för att minska dagens inlåsningseffekter. Det måste också bli enklare att hyra ut sin bostad i andra hand och dagens hyresreglering måste ses över, framförallt i nyproduktion.

För snabbväxande globala bolag krävs också bättre villkor för internationella rekryteringar. Därför vill Alliansen se bättre regler för personaloptioner i tillväxtföretag. Det förslag regeringen presenterar i budgetpropositionen är otillräckligt. Alliansen vill gå längre. Alliansen har dessutom enats om att se över systemet för arbetskraftsinvandring för att förenkla och snabba på internationella rekryteringar.

Tillgången på kapital är också en nyckelfråga för att företag ska kunna växa. För att effektivisera det offentliga riskkapitalet bör fond-i-fond-lösningar användas brett, där statligt riskkapital samverkar med privata fonder för att nå mindre och växande företag. De statliga fondernas inriktning bör också främst inriktas på tidiga utvecklingsfaser för att undvika undanträngning av privat kapital. Det är också viktigt att riskkapital finns tillgängligt i hela landet. Därtill stänger dagens regelverk för aktiebolag ute många potentiella företagare. Reglerna bör anpassas till det behov av aktiekapital som faktiskt föreligger, och som i exempelvis många tjänsteföretag kan vara relativt begränsat. Därför bör kravet på aktiekapital sänkas från 50 000 till 25 000 kronor.

Att marknader under ordnade former och med tydliga spelregler öppnas upp för innovation, entreprenörskap och konkurrens främjar produktivitetsutvecklingen och tillväxten. Alliansen vill se över och förenkla regelverken för att främja delningsekonomin. Vi vill också vidareutveckla möjligheterna för dagens framgångsrika privata aktörer att arbeta med matchning på arbetsmarknaden.

En hållbar utveckling för framtiden

För Alliansen är det en självklarhet att Sverige måste vara pådrivande i omställningen till en klimatneutral ekonomi och ett giftfritt samhälle. Lika självklart är det för Alliansen att detta inte står i motsats till tillväxt och jobbskapande utan att både miljö och tillväxt kan gå hand i hand. För detta krävs väl utformade och effektiva styrmedel. Förorenaren ska betala för sin miljöpåverkan samtidigt som förnybar och miljövänlig teknik kan växa fram. På så sätt ger våra åtgärder största möjliga resultat för miljön.

Inte minst krävs att den svenska fordonsflottan blir mer hållbar och att utsläppen från transportsektorn minskar. Beroendet av fossila bränslen är både en belastning på miljön och en säkerhetspolitisk risk. Nya styrmedel för att minska användningen av gifter i vår vardag krävs också. Därtill måste vi ta krafttag för att värna havsmiljön. Sverige måste också arbeta oförtröttligt på den internationella arenan för att bidra till att de globala utsläppsreduktioner som behövs uppnås.

Under sin tid vid makten har regeringen inte förmått ta ledningen för minskade utsläpp och en giftfri vardag. Tvärtom har många beslut om styrmedel förskjutits och i stället har nya skatter aviserats på förnybar energi. Regeringens snabba och dåligt förberedda skatteförändringar på exempelvis solel och biodrivmedel har minskat förutsägbarheten och därmed försämrat förutsättningarna för stabila och långsiktiga villkor för aktuella branscher. Dessutom döms regeringens politik ut som ineffektiv av regeringens egna expertmyndigheter, som Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet. Det finns tecken på att de senaste årens nedgång i klimatutsläpp nu bromsas. Nya initiativ krävs både i Sverige och på EU-nivå för att den ekonomiska politiken och miljöomställningen ska understödja varandra.

Det är akut att möta klimatförändringarna. Därför är det ytterst viktigt att våra insatser gör största möjliga skillnad. Sverige behöver kraftfulla och effektiva styrmedel för att minska klimathotet och kunna agera föredöme för världen. Samtidigt som vi i EU och unfcc bör verka för att effektiva insatser för klimatet också görs i vår omvärld. Varje satsad klimatkrona ska göra största möjliga nytta. Genom att förorenaren betalar kan skatten i gengäld sänkas på jobb och företagande.

Stärk tryggheten

Tryggheten är en förutsättning för människors frihet och välmående. Men den är också grunden för vår ekonomi och vårt välstånd. Utan säkerhet och trygghet bryts förtroendet människor emellan ned. Utan tillit, en stark äganderätt och starka institutioner hotas själva fundamenten för vår välståndsutveckling.

Vi ser hur otryggheten ökar i delar av Sverige. Stenkastning mot polis och räddningspersonal, bilbränder och våldsbrott och framväxten av parallella samhällen i några av våra mest brottsutsatta förorter är exempel på att utvecklingen går åt fel håll. Världen är samtidigt mer osäker och orolig än på länge och därmed också alltmer oförutsägbar. Rysslands aggression mot Ukraina visar inga tecken på att avta och spänningen i vårt närområde är fortsatt hög, med ett allt mer auktoritärt och aggressivt Ryssland. I Mellanöstern och Nordafrika ökar radikaliseringen och den har kommit att följas av terror, också i Sverige. Säkerhetsläget är i dag mer problematiskt än på mycket länge.

När tryggheten utmanas både på hemmaplan och i omvärlden krävs kraftfulla åtgärder. Alla invånare – oavsett var man bor – ska känna trygghet att rättsväsendet och försvarsmakten står starka.

När otrygghet breder ut sig måste samhällets svar vara tydligt – det kommer inte att accepteras. Alliansen har krävt en snabb ökning av antalet poliser och skärpta straff för grova brott. Samtidigt måste samhällets förebyggande insatser utvecklas. Den ryska militära upprustningen fortsätter med i princip oförminskad styrka och med ett stort fokus på Östersjöregionen. Inte minst våra baltiska grannar känner av detta. Sverige utsätts dessutom dagligen för påverkanskampanjer och cyberhot. Därtill ökar underrättelsehotet mot Sverige för varje år och den samlade hotbilden mot vårt land är mer allvarlig än på mycket länge. Sveriges försvar behöver stärkas.

En trygg och tillgänglig välfärd

Alliansen står för en trygg och tillgänglig välfärd. Välfärdslandet Sverige byggdes på idén om att alla ska ha likvärdiga möjligheter till ett gott liv. En tillgänglig välfärd av bra kvalitet är en viktig grundpelare för den sammanhållning vi har i Sverige. Men med stora grupper som står långt från arbetsmarknaden riskerar Sverige att glida isär. Alla barn och vuxna måste få samma chans att lyckas. Därför måste skola, vård och omsorg värnas och utvecklas.

Alliansregeringens ekonomiska politik och välfärdspolitik resulterade i att resurserna till skola, sjukvård och omsorg ökade med mer än 100 miljarder kronor i fasta priser. Resurserna ökade per invånare, per elev och per slutenvårdspatient. Också antalet läkare, barnmorskor och sjuksköterskor per invånare ökade. Men välfärden kan stärkas och utvecklas ytterligare. Vi måste bland annat förbättra resultaten i skolan, minska ojämlikheten som fortfarande finns i vården och svara upp mot behoven hos en åldrande befolkning.

Utbildningen i Sverige ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla – för elevernas skull men också för jobben, välfärden och sammanhållningen i samhället. Föräldrarna ska veta att barnen, när de kommer hem från skolan, har lärt sig något nytt i en trygg miljö. Alla elever ska mötas av höga förväntningar och ges det stöd och den stimulans som krävs för att de ska kunna leva upp till dem. Skolan ska också ge bildning och lära för livet – inte bara arbetslivet – oavsett bakgrund eller var du går i skolan.

Många nyanlända barn som flytt från krig och förtryck har i år haft sin allra första skoldag runtom i Sverige. Deras väg in i det svenska samhället kommer i stor utsträckning att gå genom skolan. Den svenska skolan står inför stora utmaningar när antalet nyanlända elever ökar snabbt samtidigt som skolresultaten fortfarande är för låga. Under åren framöver kommer det att krävas särskilda ansträngningar för att alla barn i Sverige, oavsett bakgrund, ska få en bra start i livet och en rivstart i vårt skolsystem. Som ett resultat av Alliansens politik vände skolresultat uppåt efter en lång tids nedgång – den positiva utvecklingen måste fortsätta.

Alliansens utgångspunkt är att sjukvården ska präglas av kvalitet och tillgänglighet för alla. Svensk vård och omsorg uppvisar i ett internationellt perspektiv goda resultat. Men i takt med att vi lever längre och kan behandla allt fler sjukdomar förändras kraven på hälso- och sjukvården. Alliansregeringen satsade mer resurser än vad som någonsin tidigare satsats på vården. Köerna kortades, antalet vårdcentraler ökade och öppettiderna blev generösare. Kvaliteten i sjukvården stärktes och patienterna blev mer nöjda med vården.

Tyvärr har utvecklingen nu vänt, med växande köer och försämrad tillgänglighet. Långa väntetider och otillräcklig tillgänglighet är återigen ett växande problem i delar av vården. Fördelningen av resurser mellan de med större och mindre behov fungerar inte optimalt. Brist på kompetens i vissa vårdyrken, till exempel sjuksköterskor, är vanligt. Vården är fortfarande inte jämlik – såväl gällande kvalitet och kontinuitet som väntetider. Alliansen vill återuppta arbetet med att utveckla vården med patientens behov i fokus. Kvalitet, tillgänglighet och valfrihet ska prägla den svenska sjukvården och alla patienter ska känna sig väl omhändertagna på vårdcentraler och sjukhus i hela Sverige.

Att åldras innebär ofta ett ökat behov av hjälp i vardagen. Hur hjälpen utformas påverkar i hög grad livskvaliteten. Alliansens utgångspunkt är att varje människa har egna önskemål och intressen. Rätten till självbestämmande är lika viktig oavsett ålder. Äldreomsorgen ska präglas av stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande och finnas tillgänglig för alla som behöver den.

En mångfald av aktörer är en förutsättning för valfrihet. Alliansens välfärdspolitik sätter eleven, patienten och brukaren i centrum. Rätten att själv få välja var och hur man tar del av vård, skola och omsorg är en viktig del i att kunna utforma sitt eget liv och sin egen tillvaro. Välfärden finns till för medborgarna och medborgarna har rätt att påverka dess utformning. Därför måste möjligheten att välja, och välja bort, värnas.

Mångfalden av aktörer inom välfärden bidrar också till att utveckla nya idéer och hitta nya, smartare och effektivare arbetssätt, till gagn för alla som använder välfärden. Den svenska lösningen, med en offentligt finansierad välfärd som alla medborgare har rätt till, och där många olika typer av utförare tillåts bidra, är viktig att värna. Välfärdens verksamheter gynnas av att nya privata och ideella aktörer har möjlighet att etablera sig för att bidra till innovation och värdeskapande.

Vi har dock sett att den svenska välfärden inte alltid fördelas jämlikt, och att kvaliteten i vissa fall brister hos både offentliga och fristående verksamheter. För att säkerställa en jämlik välfärd av hög kvalitet finns därför anledning att se över kraven på och regleringen av både offentlig och fristående välfärdsverksamhet. Riksdagen har därför beslutat att en utredning bör se över möjligheten att införa tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning, ett tydligare kravställande och bättre uppföljning avseende kvalitet, och skarpare sanktioner vid misskötsel inom välfärden. Regeringen väljer i stället att, trots massiv kritik från remissinstanserna, inte minst kommunerna, föreslå vad som i praktiken blir ett vinststopp för de företag som erbjuder sina tjänster i välfärdssektorn. Det riskerar, om förslaget genomförs, att skapa stor osäkerhet när skolor tvingas lägga ner och ett stort antal mindre företag i exempelvis hemtjänsten inte längre kan verka. Förlorare blir de hundratusentals människor som i dag har valt att använda sig av dessa företag. Alliansen kommer att agera för att stoppa ett sådant förslag. Utgångspunkten bör i stället vara hur vi på bästa sätt kan säkerställa både kvalitet, trygghet, effektivitet, innovation, valmöjligheter och öppenhet på ett sätt som gagnar elever, föräldrar, patienter, brukare och anhöriga i alla välfärdens verksamheter.

För att åstadkomma detta vill Alliansen införa ett nytt ramverk för kvalitet i välfärden. All kommunal och fristående välfärdsverksamhet ska kräva tillstånd och styras med tydliga kvalitetskrav och sanktionsmöjligheter. Verksamheter som inte klarar kvalitetskraven ska snabbt vändas eller stängas ned.

Alliansens mål för skolan är att Sverige inom tio år bör ligga på topp tio i PISA-mätningarna. För att nå dit har Alliansen enats om att öka antalet timmar i skolbänken, införa fler karriärlärartjänster och tillföra mer resurser till utsatta skolor och svaga elever. Dessutom vill vi reformera lärarutbildningen med ökat fokus på kunskap och inlärning.

Alliansen vill stärka sjukvården och korta vårdköerna. Incitament för landstingen att stärka vårdgarantin måste återinföras. Det är också viktigt att mer resurser går till de verksamheter som behöver det mest, till exempel primärvården.

Alliansen vill att äldreomsorgen ska präglas av valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande. Med tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel blir äldreomsorgen mer likvärdig över hela landet och kvaliteten i verksamheten säkras. Alla svenskar ska ha rätt till en värdig ålderdom med god livskvalitet.

Migrationen till Sverige kräver nya reformer

Under de senaste åren har Europas närområde präglats av flera svåra väpnade konflikter. I Syrien, Irak, Eritrea, Sydsudan och Afghanistan har krig och förföljelse lett till att människor tvingats fly för att söka skydd inom det egna hemlandet, i närområdet eller på andra kontinenter. FN:s flyktingorgan uppskattar att uppemot 65 miljoner människor var på flykt i världen under 2015, den högsta siffran som någonsin uppmätts. Under samma år sökte 1,2 miljoner människor skydd i EU. Hela 160 000 personer sökte asyl i Sverige. Mellan 2010 och 2020 bedömer Ekonomistyrningsverket att knappt en halv miljon nyanlända kommer etableras i Sverige.

Alliansen anser att Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt.

På kort och medellång sikt måste regeringen först och främst säkerställa att mottagandet fungerar. Under hösten 2015 kom allianspartierna överens med regeringen om en rad åtgärder för att hantera migrationskrisen inom ramen för migrationsöverenskommelsen. Allianspartierna fick igenom avgörande förslag för att skapa ordning och reda i mottagandet, en bättre etablering och dämpa kostnadsökningarna. Bland annat innebär uppgörelsen att tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregel med rätt till familjeåterförening, tydligare försörjningskrav vid anhöriginvandring och ett stärkt återvändande. Vidare föreslås en stärkt kostnadskontroll i mottagandet och etableringen genom bland annat tydligare krav för att erhålla försörjningsstöd. Samtidigt beslutades om viktiga alliansförslag för att stärka integrationen, som ett breddat RUT-avdrag och lärlingsanställningar för nyanlända, samt att utreda lagliga vägar för att söka asyl i EU.

På längre sikt måste den ekonomiska politiken ha beredskap för att på bästa sätt tillvarata de möjligheter som en betydande befolkningsökning innebär, och minimera de utmaningar som det stora mottagandet under de senaste åren kan medföra. Sverige har inte i tillräckligt hög utsträckning fått in utrikes födda och nyanlända på arbetsmarknaden. Först efter nio år har hälften av dem som kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga till flyktingar någon form av jobb. Att alltför många utrikes födda saknar jobb och i stället blir beroende av bidrag är först och främst skadligt för varje enskild människa som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Men med ett växande och utbrett utanförskap riskerar också kostnaderna för samhället att öka.

Alliansens politik syftar till att bygga ett samhälle som tar tillvara varje människas förmåga, där alla får förutsättningar att växa och stå på egna ben, och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning. Att ha ett arbete och en inkomst ger människor makt över sina liv, liksom en känsla av gemenskap och av att vara behövd. Det är grunden i Alliansens politik. Därför krävs också att den ekonomiska politiken utvecklas för att på bästa sätt hjälpa de människor som flytt till Sverige att komma in på arbetsmarknaden, få sitt första jobb och bli en del av Sverige.

Det första och främsta skälet för att se till att människor i utanförskap och bidragsberoende kommer i arbete är att ge människor frihet över sitt eget liv. Men att fler kommer i arbete är också mycket viktigt för svensk ekonomi som helhet. Den ekonomiska politiken ska genom hög sysselsättning, långsiktigt hållbara finanser och stabila makroekonomiska förhållanden skapa välstånd för alla som bor i Sverige. Huruvida invandring bidrar positivt eller negativt till dessa mål är i mycket stor grad avhängigt om de människor som kommer till Sverige kommer i arbete, precis på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Om tillräckligt många kommer i arbete kan invandringen, som innebär en föryngring av Sveriges befolkning, vara en viktig del i att klara finansieringen och bemanningen av vård och omsorg för allt fler äldre. Dessutom kan utrikes födda bidra till att öka svensk handel. Om för få tar steget in på arbetsmarknaden blir utvecklingen den motsatta – då belastas den offentliga ekonomin av ökade bidragsutbetalningar. För den enskilde blir konsekvenserna ännu större med risk för ett djupt utanförskap och grusade drömmar.

För Sverige är utmaningen betydande – historiskt har etablering och integration inte fungerat tillräckligt bra. Det har resulterat i att Sverige under en längre tid sett en utveckling mot ett nytt och djupt utanförskap hos svenskar som har låg utbildningsbakgrund eller som är utrikes födda. Tre av fyra av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör särskilt utsatta grupper, som till exempel utomeuropeiskt födda och personer utan gymnasieutbildning. Arbetslösheten är nästan fem gånger högre för en person född utanför Europa som för en person född i Sverige. Detta mönster måste brytas.

Alliansens främsta uppdrag under åren 2006 till 2014 var att bryta det breda utanförskap som drabbade människor som förtidspensionerades och sjukskrevs bort från arbetsmarknaden. För att bryta den negativa utvecklingen krävdes genomgripande strukturreformer som ökade arbetsutbudet och gjorde det mer lönsamt att arbeta än att gå på bidrag. Som ett resultat av Alliansens reformer minskade utanförskapet med en fjärdedel.

I dag har utmaningen delvis skiftat. Hög arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda och stora grupper nyanlända som behöver ett första jobb kommer vara en av Sveriges största strukturella utmaningar under åren framöver. Under de kommande åren är det därför helt avgörande att politiken tar nästa steg och genomför nödvändiga reformer för att hantera det nya läget. En bättre integration och lägre trösklar in till arbetsmarknaden för att nyanlända ska komma i arbete är nödvändigt och kan bara ske genom strukturellt riktiga reformer. De utbudsreformer som Alliansen genomförde under sin regeringstid ledde till att utrikes föddas arbetskraftsdeltagande ökade från 65 till 70 procent. Det är ett steg i rätt riktning, men mer krävs. En av Alliansens främsta uppgifter är att bryta det utanförskap som växt fram bland utrikes födda och unga som saknar gymnasieutbildning. Det kommer kräva genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden.

Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och inte ställer byråkratiska hinder för arbetskraftsinvandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt. På kort sikt måste först och främst säkerställas att mottagandet fungerar och är kostnadseffektivt. På medellång sikt krävs genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden så att alla människor som ska etableras i Sverige har en möjlighet att få ett arbete, egenförsörjning och frihet över sitt eget liv.

En bro till nästa årtionde: Liberalernas finansplan

Det är högkonjunktur och många människor får det allt bättre, men det är inte högkonjunktur för alla i Sverige. Tvärtom växer klyftorna mellan den som har jobb och den som står utanför, mellan den som levt länge i Sverige och den som nyss kom hit, mellan bostadsområden och landsändar. Liberalernas uppdrag handlar om att reparera tryggheten, skapa möjligheter och försvara friheten. Så bygger vi en bro över klyftorna, in i nästa årtionde.

Människors liv har förändrats i grunden på bara ett tiotal år. Valfrihet och individualisering har gett oss mer att säga till om. Vi har fått möjligheter att resa, arbeta, studera och leva var vi vill. Med digitalisering och smart teknik har det blivit allt enklare att jobba, mötas och uppleva saker. Livet har blivit friare och därmed mer oförutsägbart. Det är som frisk luft för många – men alla har inte fått samma chanser att ta del av möjligheterna.

I dag är friheten och möjligheterna ojämlikt fördelade i Sverige. För många går det bra. Arbetslösheten är låg bland dem som vuxit upp här i landet och har en komplett gymnasieutbildning. Men för dem som är födda i ett annat land, eller som inte klarat av gymnasiet, är vägen till arbete och egen försörjning svårare. Ojämlikheten och klyftorna påverkar såväl chanserna till jobb som deltagandet i samhällslivet i övrigt. En ny underklass växer fram.

Det är inte konstigt att många tycker att det var bättre förr, eller tvivlar på att det blir bättre i övermorgon för dem själva och deras barn. Många som har flytt hit de senaste åren, har fortfarande inte släppts in på riktigt. Klyftan växer mellan dem som har alla möjligheter, och dem som fastnat i utanförskap och hopplöshet. Det är politikens viktigaste uppgift att bygga broar över den klyftan.

Om Sverige ska klara de utmaningar vi står inför – oavsett om det gäller klimatet eller skolresultaten, Rysslands aggressivitet eller växande vårdköer, utanförskapet eller främlingsfientlig hatpropaganda – så måste vi ta tillvara och ge chanser till alla som bor i vårt land. Den som idag har minst frihet ska kunna känna framtidshopp igen.

Sverige ska vara ett möjligheternas land för alla. Ett land där hårt arbete lönar sig. Där var och en känner att de genom sina egna insatser kan skapa en bättre framtid för sig själva och sina barn. Där möjligheten att förverkliga sina drömmar tillhör de många, inte endast de få.

Det finns en jobbklyfta i Sverige. Arbetslösheten är mer än tre gånger högre bland utrikes födda: just nu nästan 16 procent bland utrikes födda och en bit över 4 procent bland inrikes födda. I Arbetsförmedlingens senaste prognos görs bedömningen att den klyftan kommer att växa. Andelen inskrivna hos Arbetsförmedlingen som är utrikes födda går från 50 till 60 procent bara fram till 2018 och blir ännu större fram till 2020. Antalet inskrivna hos Arbetsförmedlingen som är utrikes födda går från 190 000 förra året till 215 000 i år och till cirka 230 000 personer år 2019–2020.

För tio år sedan var utomeuropeiskt födda den minsta delgruppen bland den kategori arbetslösa som räknas som särskilt utsatta. I år utgör de den överlägset största delgruppen i denna kategori, som de kommande åren växer till runt 290 000 personer. Och vi ser att bidragsberoendet inte bryts. Varannan person som hade ekonomiskt bistånd 2010 var fortfarande bidragsberoende fyra år senare. Bland nyanlända var motsvarande siffra sex av tio.

I dag klarar inte fyra av tio av utrikes födda en oväntad utgift på 10 000 kronor utan att ta ett lån, att jämföra med inrikes födda där motsvarande siffra är cirka 14 procent. Nästan vart tredje barn med utländsk bakgrund växer upp i barnfattigdom – en siffra som är sex gånger högre än hos barn med svensk bakgrund. När vi inte lyckas bryta ett bidragsberoende cementeras fattigdom och utanförskap. Det innebär att alltför många barn växer upp i ett hem där de inte ser sina föräldrar gå till jobbet.

Det behövs en politik som innebär att fler kan ta steget från utanförskap och bidragsberoende till att få en egen försörjning för att fler människor ska få livschanser, möjligheter och trygghet.

Det finns en kunskapsklyfta i Sverige. Skolan är avgörande för att bryta utanförskapet och ge alla unga chansen att nå så långt de kan och vill. Svensk skola har en stor uppgift att ta hand om alla de unga nyanlända som på senare år kommit till Sverige. Två av tio utomeuropiskt födda som kommit sent till Sverige blir behöriga till gymnasiet – jämfört med nio av tio inrikes födda.

En grupp som är särskilt utsatt på arbetsmarknaden är de som är både födda utrikes och lågutbildade. Två av tio utrikes födda hade förra året högst förgymnasial utbildning – jämfört med en av tio inrikes födda. Av dem som i maj månad 2017 var inskrivna i etableringsreformen hade hälften högst förgymnasial utbildning. Fler enkla jobb är en lösning – men vi måste också göra insatser för att sluta utbildningsklyftan.

Det finns en bostadsklyfta i Sverige. Runt om i Sverige finns områden som är starkt präglade av utanförskap och som varit det under lång tid. Det är områden där en hög arbetslöshet har bitit sig fast och där skolresultaten, valdeltagandet och tilltron till samhällets institutioner är lägre än i övriga Sverige. De här områdena är oftast helt dominerade av hyresrätter. Bostadssegregationen är en avgörande faktor för nästan alla strukturella integrationsproblem: olikheterna i skolan, otryggheten och svårigheten att komma in i det svenska samhället.

Dessa så kallade utanförskapsområden är i hög grad orsaken till att skillnaden i boendesituation är så stor mellan människor med svensk och utländsk bakgrund. Trångboddhet är tre gånger vanligare bland utrikes födda. I hela Sverige är en person av tio född utanför Norden och EU, men i socialt utsatta stadsdelar utgör de halva befolkningen. Att äga sitt eget boende ger ofta en större finansiell trygghet – men att inte äga sitt boende är dubbelt så vanligt bland utrikes födda än bland inrikes födda.

Det finns en trygghetsklyfta i Sverige. Det är en grundläggande uppgift för staten att garantera medborgarnas trygghet. Men i dag ser vi hur tryggheten minskat i många utsatta stadsdelar samtidigt som attacker mot blåljuspersonal gör att polisen har svårt att göra sitt jobb där. 30 procent av de utrikes födda känner sig i dag otrygga i sitt bostadsområde. Bland inrikes födda med minst en inrikes född förälder är andelen 17 procent. I socialt utsatta områden känner sig närmare dubbelt så många kvinnor otrygga jämfört med kvinnor i andra områden.

Det finns en demokratiklyfta i Sverige. Demokratin fungerar bara om alla känner att de är en del av den. Därför är det allvarligt att en dubbelt så hög andel utrikes som inrikes födda valde att inte rösta 2014. Som påpekas i 2014 års demokratiutredning är valdeltagandet särskilt lågt i de valdistrikt där en stor del av befolkningen saknar arbete, har låg utbildning och är utrikes födda.

Till sist finns det en värderingsklyfta i Sverige. Många som kommit till Sverige har levt i samhällen som präglas av icke-liberala värderingar och i samhällen där de inte kunnat eller vågat förlita sig på staten. I stället har klanen eller den utvidgade familjen funnits. Ofta har kvinnan ansetts underordnad och mindre värd än mannen. Att komma till ett land där jämställdheten mellan kvinnor och män är central och tilltron till staten är stark, liksom individualismen, är inte alltid enkelt.

Liberaler sätter alltid individen före kollektivet och vi kan aldrig acceptera framväxten av parallellsamhällen där självutnämnda moralpoliser, kriminella gäng och klanledare sätter gränser för människors frihet. Värderingsklyftan mot övriga delar av Sverige vidgas. 100 000 unga beräknas i Sverige leva i hedersförtryck. Varannan elev i Göteborgs förorter tror inte deras föräldrar skulle acceptera att de inledde ett homosexuellt förhållande.

Sammantaget utgör dessa klyftor betydande hinder för många människor i Sverige att kunna välja och forma sina egna liv. Det kan vi liberaler aldrig acceptera. Vi måste överbrygga klyftorna. Vi måste bygga broar till framtiden.

I denna budget presenterar vi liberaler våra ekonomiska reformer för att minska dessa klyftor. Vår lösning är inte att minska klyftor genom att hålla människor tillbaka, utan att ge människor utrymme att växa. Det handlar om sänkta skatter på arbete och företagande så att fler personer av egen kraft ska kunna förbättra sin livssituation. Det handlar om att se till att de bästa lärarna lockas till skolorna med störst behov. Det handlar om en närvarande polis i hela landet, för trygghet för alla. Det handlar om reformerade flyttskatter för att öppna bostadsmarknaden för fler.

Men hand i hand med ekonomiska reformer måste också följa reformer inom merparten av politikens områden: liberalare turordningsregler på arbetsmarknaden, regelförenklingar för företagare, mandat för lärare och rektorer att upprätthålla ordning i skolan, jourdomstolar för unga lagöverträdare, större möjligheter att äga sin egen bostad, nolltolerans mot bidrag till extremistiska organisationer och hårdare straff för hedersrelaterat våld.

Liberalerna är ett folkparti, inte ett parti för vissa klasser eller särintressen. Vår uppgift är inte att se till vissa samhällsgrupper framför andra, utan att försvara varje individs frihet att själv eller tillsammans med andra forma sitt eget liv. Den friheten gäller alla, både den som haft tur i livets lotteri och den som just nu behöver hjälp. Både den som är sedd och den som tillhör det glömda Sverige. Både nya och framtida svenskar och de som redan bor här. Så ger vi människor hopp om framtiden. Så bygger vi ett möjligheternas land – för alla.

Skapa möjligheter

För det andra måste var och en av oss veta att vi styr över vårt eget liv och kan förbättra vår situation. Skolan ska göra klassresor möjliga, med hjälp av kunskap, förväntningar och studiero. Föräldrarnas bakgrund ska inte få vara avgörande för barnens framtid.

Fler ska få chansen till ett första jobb istället för att fastna i utanförskap. Och den som utbildar sig, jobbar hårt och tar ansvar ska också se resultatet av sina ansträngningar i den egna plånboken.

Bättre utbildning för ökad frihet

Kunskap är skolans huvuduppdrag. Skolan ska ge varje barn de kunskaper som krävs för att kunna förverkliga sina livsdrömmar, utöva sitt demokratiska medborgarskap och finna sig till rätta i världen.

Tidigare präglades svensk skola av en rädsla för att mäta elevers kunskaper med sjunkande resultat som följd. Liberalerna har lett en total omläggning av svensk skola. Vi ser dock nu med oro hur regeringen bryter mot den inslagna kunskapslinjen i svensk skolpolitik.

Vi vill fortsatt göra ytterligare satsningar på skolan, men mer resurser är inte tillräckligt. Också attityden till skolan måste förändras. Lärare ska respekteras för sina kunskaper. Sverige behöver fortsätta arbetet för att lyfta läraryrket, inte bryta ned det kunskapsfokus som nu åter växer fram.

För att ge alla elever en bra skolgång bör staten ta tillbaka ansvaret för det offentliga skolväsendet. Staten ska vara arbetsgivare för lärarna och ansvara för att eleverna får så mycket kunskaper som möjligt med sig från skolan.

Kvaliteten och valfriheten ska värnas. Därför försvarar vi det fria skolvalet. En förutsättning för friskolor är att de uppfyller kvalitetskrav och präglas av långsiktigt ägande. I stället för att begränsa valet av skola vill vi införa ett aktivt val av skola där kommunerna får ansvar för att förbättra informationen så att det blir självklart för alla att göra ett aktivt skolval. Kommunala skolor ska också i begränsad omfattning kunna frångå närhetsprincipen för att få till stånd en jämnare fördelning av nyanlända och asylsökande i skolorna på samma sätt som de fristående skolorna i dag kan frångå kösystemet.

Internationella undersökningar visar att Sveriges skolor har stora ordningsproblem. Vi öronmärker pengar för en skolkommission för ökad studiero, samt införandet av skriftliga ordningsomdömen.

Gymnasieskolan ska förbereda både för vidare studier och för arbetslivet. Vi vill ha en försöksverksamhet kring gymnasial lärlingsutbildning där branscher och arbetsgivare har ökat inflytande och ansvar, så kallade branschlärlingar.

Sverige behöver en stark vuxenutbildning för dem som vill förbättra sina grundkunskaper, specialisera sig inom ett yrke eller förbereda sig för högskolestudier. I regeringsställning skapade vi yrkeshögskolan. Vi anser att alla ska ha rätt till komvux.

Liberalerna vill införa en yrkesskola, en yrkesutbildning för vuxna motsvarande gymnasial nivå med ett stort inslag av arbetsplatsförlagt lärande. Utbildningen bör följa en modell i likhet med yrkeshögskolan och bör rikta sig mot personer utan gymnasiekompetens.

Deltagandet i svenska för invandrare (sfi) är i dag för lågt. Bland dem som enbart har gått grundskolan i hemlandet är det bara var femte som fullföljer sfi. Vi vill se tydligare krav på att delta i sfi-undervisningen. Etableringsersättningen ska sänkas vid ogiltig frånvaro. Att delta i sfi ska vara en relevant motprestation för att få försörjningsstöd, och fler måste kunna läsa sfi även under sin föräldraledighet.

Tioårig grundskola och fler lektionstimmar för alla

I ett internationellt perspektiv sker skolstarten i Sverige sent. I majoriteten av de europeiska länderna är skolan tioårig och börjar vid sex års ålder. Mot denna bakgrund vill Liberalerna att skolstarten ska ske vid sex års ålder även i Sverige. Därmed förlängs skolplikten till tio år och den tidigare förskoleklassen blir den första av tio årskurser i grundskolan. Fördelen med detta är att grundskolans läroplan och kunskapsmål börjar tillämpas redan för vetgiriga sexåringar.

Liberalerna vill utöka undervisningstiden i idrott och hälsa med 100 timmar, vilket motsvarar en ökning av ämnet med 20 procent. För att kunna ha fler lektioner i idrott och hälsa bör tiden i motsvarande grad minskas för det som kallas elevens val.

Extra mycket tid för nyanlända elever

De nyanlända som kommer till Sverige i förskole- och lågstadieåldern klarar sig ofta förhållandevis bra i skolan. För de nyanlända som kommer till Sverige i mellanstadie- och högstadieåldern är förutsättningarna betydligt sämre. För att ge nyanlända elever samma chans att nå kunskapsmålen är det rimligt att förlänga skolplikten för dessa. Liberalerna vill även ge alla nyanlända elever tre extra lektioner i svenska per vecka under fyra år. Vi vill också halvera sommarlovet för nyanlända elever som behöver mer tid att läsa svenska.

Sammanlagt ger Liberalerna netto nästan 18 miljarder kronor till kommunerna under de kommande tre åren för att öka kvaliteten, öka undervisningen, se till att nyanlända elever kommer ikapp och att varje barn lär sig läsa, skriva och räkna.

Bättre villkor för lärare och satsa på skolor i utsatta områden

Skickliga lärare är den avgörande faktorn för att höja resultaten i skolan. Vi vill ha högre lön åt skickliga lärare och en reformerad lärarutbildning som ska göra läraryrket attraktivt. För att minska lärarnas arbetsbörda bör en ny yrkeskategori införas, lärarassistenter.

Liberalerna föreslår att ett års vidareutbildning i ämneskunskaper på universitet ska vara ett krav för huvudmännen att erbjuda för alla lärare inom grundskolan och gymnasiet. Under denna utbildning erhålls 80 procent av ordinarie lön. Under perioden 2018–2020 satsar vi 7,4 miljarder kronor på denna reform. Det är den största satsningen i historien på vidareutbildning av lärare.

De elever som behöver skolan mest ska ha de bästa lärarna. Tyvärr visar regeringens egen proposition att skolorna i de mest utsatta områdena har de mest oerfarna lärarna. Det är ohållbart.

Regeringen avser att bygga ut lärarutbildningen i ett försök att minska lärarbristen, trots att flera lärosäten i dag inte kan fylla sina platser och trots att ett stort antal studenter inte fullföljer utbildningen. Liberalerna avvisar regeringens förslag. Vi anser också att ämneslärarutbildningen behöver centraliseras till färre orter. De praktisk-estetiska högskolorna och de tekniska universiteten ska kunna fortsätta att utbilda ämneslärare i sina ämnen. Den kompletterande pedagogiska utbildningen för den som har ämneskunskaper ska också i framtiden kunna ges på fler lärosäten. Utbildningen för förskollärare och grundskollärare bibehålls på nuvarande orter.

För elever i skolor i utanförskapsområden – områden där arbetslösheten är hög och utbildningsnivån låg – är utmaningarna extra stora. För att uppmuntra lärare och rektorer att söka sig till tjänster i skolor i utanförskapsområden ska dessa ges bättre löne- och arbetsvillkor.

Den nuvarande regeringen har valt att inte fortsätta att bygga ut karriärtjänstreformen i den takt som alliansregeringen planerade. Liberalerna vill nu höja ambitionsnivån och gå tillbaka till den tidigare utbyggnadstakten, och vi vill därutöver göra en särskild satsning på särskilda karriärtjänster i utanförskapsområdena.

En forskningsnation i världsklass

Genom att Sverige förblir en forskningsnation i världsklass kan nya företag och jobb skapas.

Under Liberalernas ledning presenterade alliansregeringen två forsknings- och innovationspropositioner som sammantaget innebar att nivån på de årliga statliga forskningsanslagen höjdes med mer än 30 procent. Liberalerna anser att de historiskt stora satsningarna på forskning och innovation måste fortsätta. Liberalerna föreslår även en kvalitetssatsning på hum per sam-utbildningar vid högskolor och universitet, eftersom dessa utbildningar har låg andel lärarledda timmar.

Enklare att anställa, för att skapa fler riktiga jobb

En egen försörjning är nyckeln till frihet och en bättre framtid. Det första steget in på arbetsmarknaden är det viktigaste. Tyvärr är det steget alltför högt för alltför många. De får inte en ärlig chans att visa vad de går för.

Om ingenting görs riskerar klyftan mellan den som är inne på arbetsmarknaden och den som är utanför att växa. Vi ser ett bidragsberoende som inte bryts, en ny underklass som växer fram, ett utanförskap som riskerar att gå i arv och ett samhälle som dras isär. Trots att vi befinner oss i en högkonjunktur växer barn upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Där tappar människor hoppet om att någonsin kunna påverka sin framtid.

En ny arbetslöshet växer fram där de arbetslösa i huvudsak är människor som överhuvudtaget inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Som Finanspolitiska rådet visar är sysselsättningen bland dem med låg utbildning mellan 15 och 74 år endast omkring en tredjedel. Det är uppenbart att arbetsmarknaden i dag inte är anpassad för den som har låg utbildning och låga kvalifikationer.

Arbetslösheten ökar bland personer födda utanför Europa. I dag är 167 000 personer i Sverige som är födda utanför Europa arbetslösa. Det motsvarar 47 procent av alla inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Dessutom finns alla de tusentals människor som befinner sig i Migrationsverkets mottagningssystem men som ännu inte finns med i jobbstatistiken. Fler måste få realistiska chanser till jobb och egen försörjning. Det är avgörande för alla berörda individer men också för samhället i stort.

Ett stort hinder är de höga ingångslönerna i Sverige, som i praktiken är bland de högsta i EU. Konjunkturinstitutet, EU-kommissionen, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet har alla pekat på att höga ingångslöner försvårar för människor med låg utbildning och dålig förankring på arbetsmarknaden att få jobb. Då krävs reformer. Det räcker inte att som regeringen lägga ännu mer skattepengar på fler och utökade arbetsmarknadspolitiska program och ersätta den öppna arbetslösheten med en dold.

Liberalernas inriktning är att den svenska arbetsmarknaden behöver mer flexibilitet. Låg grad av löneflexibilitet riskerar att bidra till högre arbetslöshet än nödvändigt under perioder av låg efterfrågan, och relativt höga lägstalöner stänger dörren för breda grupper som under en kortare eller längre period av sitt arbetsliv har en lägre produktivitet.

Den svenska modellen är i grunden bra, men arbetsmarknadens parter har misslyckats med att anpassa den till migrationsutmaningen. Om integrationen ska lyckas måste vi ge nya svenskar en ärlig chans att komma in på arbetsmarknaden.

Inträdesjobb för nyanlända och unga utan utbildning

Liberalerna har länge drivit kravet på fler enkla jobb, så att fler människor kan ta steget från utanförskap och bidragsberoende till att få en egen försörjning. Liberalerna föreslog startjobb – en anställningsform som gör det enkelt och billigt att anställa den som ska ta sitt första steg in på svensk arbetsmarknad. Nu tar vi förslaget ett steg vidare, när vi tillsammans med andra allianspartier föreslår just en sådan anställningsform: inträdesjobb.

Nyanlända och unga utan utbildning behöver få längre tid på sig att komma in i jobbet och kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Nyanlända under de fem första åren i Sverige och unga upp till 23 år som saknar fullständig gymnasieutbildning ska därför kunna få ett inträdesjobb. Lönen för ett ingångsjobb uppgår till 70 procent av rådande ingångslön i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön per månad. Dessutom betalas ingen arbetsgivaravgift. På så sätt blir det mer intressant för arbetsgivare att anställa dem som i dag har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Fler kan få jobb, helt enkelt.

Liberalerna var först med att vilja lagstifta om enklare jobb till lägre lön, vilket behövs eftersom arbetsmarknadens parter inte har lyckats lösa frågan. I förslaget om inträdesjobb ingår att en alliansregering är beredda att lagstifta om det behövs.

Inträdesjobb är vad de heter: ett jobb som ger ett inträde till arbetsmarknaden, inte en anställningsform för all framtid. Enligt vårt förslag får en person ha ett inträdesjobb i maximalt tre år.

Inträdesjobben ger fler människor en chans att leva självständigt. Och då blir vi fler som kan vara med och bidra till ett ännu bättre Sverige. Om fler människor får chansen att arbeta i stället för att leva på bidrag och ersättningar ökar också utrymmet att satsa på skolan, sjukvården och polisen.

Ökade drivkrafter att gå från bidrag till jobb

Det ska löna sig att arbeta, och det gäller även för den med försörjningsstöd. Alliansregeringen införde 2014 en jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet så att en person med försörjningsstöd under två år får behålla 25 procent av en inkomstökning. På så sätt ökar drivkraften att gå från bidrag till arbete. Liberalerna föreslår att jobbstimulansen nu utökas till 40 procent. Det innebär att det lönar sig bättre att arbeta deltid och ta ett extrajobb.

Samhället ska ha höga förväntningar på egen försörjning och vi vill att motprestation för försörjningsstöd ska bli obligatoriskt i kommunerna. Det kan handla om ett aktivitetskrav på arbetsföra människor med försörjningsstöd, att genomföra praktik eller att man som arbetssökande ska söka arbete utanför kommungränsen.

Kraven på att delta i etableringsinsatser måste stärkas. Detta är särskilt viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Etableringsersättningen ska i högre grad anpassas till det generella arbetsmarknadspolitiska regelverket. I dag kan du vara frånvarande i upp till 30 dagar för vård av barn utan att ersättningen sänks. Det bidrar till fusk och sämre etablering framförallt för kvinnor. Vi vill att vård av sjukt barn inom etableringsreformen ska ha samma rimliga självrisk som vård av sjukt barn vid en vanlig anställning – att ersättningen sjunker till 80 procent.

Sänkta skatter för fler jobb

Hela Sverige blir bättre när människor utbildar sig, växer och utvecklas. Vi behöver många fler som vill läsa vidare till viktiga yrken som lärare, sjuksköterska eller socionom. Men i dag är Sverige det land i västvärlden där högskoleutbildning lönar sig sämst. Den som till exempel blir sjuksköterska förlorar nästan en halv miljon på att utbilda sig, jämfört med den som går direkt till arbete efter gymnasiet. Liberalerna vill sänka den statliga skatten så att fler människor får behålla mer av sin lön. Våra skatter ska belöna den som utbildar sig och tar ansvar på jobbet. Det tjänar alla på.

Liberalernas viktigaste skattepolitiska prioritering är att skatterna på arbete, både på kort och lång sikt, ska sänkas. Det är centralt för att utveckla arbetslinjen, öka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin och stärka den svenska konkurrenskraften.

Jämfört med nästan alla andra länder har Sverige höga marginalskatter redan vid medelhöga inkomster och de högsta marginalskatterna på de allra högsta inkomsterna. Det bidrar mycket starkt till att utbildningspremien i Sverige är låg. Det lönar sig för dåligt att utbilda sig. Höga marginalskatter bidrar även tydligt till ett mindre effektivt skattesystem där de arbetade timmarna hålls tillbaka. Marginalskatten måste bli lägre och de högsta marginalskatterna bör närma sig snittet i OECD.

Liberalerna genomför i denna budgetmotion en kraftfull höjning av brytpunkten för den statliga inkomstskatten. Ingen med en månadslön under 43 000 kronor ska behöva betala en extra inkomstskatt ovanpå kommunalskatten. Med Liberalernas skatteförslag slipper barnmorskor, psykologer, apotekare och andra yrkesgrupper i välfärdens kärna att bestraffas för sitt viktiga karriärval.

Vidare föreslår Liberalerna att det andra steget i den statliga inkomstskatten, den så kallade värnskatten, avskaffas. Detta är en prioriterad reform eftersom värnskatten straffar den som vill utbilda sig och jobba mycket.

För att fler ska välja att arbeta kvar länge i arbetslivet införde Alliansen ett förhöjt jobbskatteavdrag för äldre. Liberalerna föreslår att åldersgränsen för det förhöjda jobbskatteavdraget i två steg justeras ned med två år för att även inkludera personer som vid kalenderårets ingång fyllt högst 63 år. Det betyder att även denna grupp får starkare drivkrafter att förlänga arbetslivet.

Liberalerna föreslår vidare att den särskilda löneskatten för äldre avskaffas. Fortsatta reformer i syfte att öka andelen äldre som arbetar, exempelvis enligt det förslag som ovan läggs fram om sänkt gräns för förhöjt jobbskatteavdrag, bör i stället genomföras. Liberalerna vill förlänga rätten att arbeta kvar till 71 års ålder.

RUT-avdraget har blivit en stor framgång vad gäller att öka människors makt över sin egen tid och skapa vägar in på arbetsmarknaden. Därför föreslår vi att RUT-avdraget vidgas. Vi vill tredubbla taket i RUT. Vi föreslår att subventionsgraden för RUT höjs från 50 procent till 75 procent för alla som vid årets ingång har fyllt 80 år. Dessutom vill vi utöka RUT till att omfatta bland annat tvättning av kläder samt hämtning och lämning av exempelvis återvinningsmaterial.

För nystartade företag utgör personaloptioner ett viktigt verktyg för att kunna erbjuda de anställda attraktiva anställningsvillkor. Ett problem har dock varit att personaloptioner har tagits upp till beskattning som inkomst från arbete, i stället för inkomst från kapital, vilket gjort skattesatsen mycket hög.

För att göra optionerna enkla att använda bör det inte finnas någon storleksbegränsning på programmet eller behov av att värdera optionerna när de ställs ut. Liberalerna anser att den absoluta huvudparten av onoterade bolag ska omfattas genom att det inte införs några storleksbegränsningar. Desto längre tid som har gått mellan att optionen ställdes ut och den löses in desto högre del av värdet ska beskattas som kapitalinkomst. Det gör att risken för skatteplanering och en oavsedd överflyttning mellan inkomstslagen blir mindre, samtidigt som värdet och attraktiviteten i optionen på sikt kan bli stort. Bortom fem till sju år bör hela inkomsten beskattas som kapital.

Bredda arbetsmarknaden

Vi vill slå samman anställningsstöden särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd, instegsjobb och nystartsjobb till en ny anställningssubvention som vi kallar Nystartsjobb+. Denna nya anställningsform föreslås ha ett lönetak på 18 000 kronor i månaden vilket är en rimlig ingångslön.

Nu krävs reformer för att fler ska komma i jobb och få en egen försörjning. För Liberalerna är det avgörande att fokusera på hur fler jobb skapas och hur fler också får en lön att leva på. Vi måste öppna upp en arbetsmarknad för fler enkla jobb. RUT-reformen ska utvecklas, inte försämras. Det måste bli billigare – inte dyrare – att anställa. Det behövs ett alternativ till regeringens ineffektiva arbetsmarknadspolitik. Liberalerna har därför föreslagit en ny yrkesskola, en gymnasial yrkesutbildning för vuxna inom det reguljära utbildningssystemet. Vi har också föreslagit att yrkeshögskolan byggs ut betydligt.

Ny arbetsmarknadspolitik – lägg ner Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form måste läggas ner. Fokus ligger i dag på arbetssökande som inte behöver myndighetens hjälp, när alla resurser egentligen behöver läggas på att rusta dem som står längst från arbetsmarknaden för jobb och sysselsättning. Det behövs en ny myndighet som prioriterar de grupper som har det särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av till exempel låg utbildning och svag förankring på arbetsmarknaden. Det handlar framförallt om nyanlända, unga och personer med funktionsnedsättning. Dessutom bör myndigheten hantera frågor kring nyanländas etablering.

Fler bostäder låter människor växa

Den svenska bostadsmarknaden behöver fler bostäder. För att det ska bli verklighet behövs enklare regler, mindre krångel och kortare planprocesser. Dagens regelverk hämmar konkurrensen inom byggsektorn vilket leder till högre produktionskostnader och dyrare bostäder för medborgaren. Med nuvarande lagstiftning påverkas dessutom konsumenters efterfrågan bostadsmarknaden i oacceptabelt låg grad.

Regeringen fortsätter på sin inslagna väg med en storskalig satsning på byggsubventioner. Detta är i grunden feltänkt och kommer att störa bostadsmarknaden än mer. Den mest konkreta följden av den nuvarande regeringens politik är mångmiljardsubventioner till byggföretag. Misshushållning av skattebetalarnas pengar kommer inte att lösa bostadsbristen. Vi anser vidare att ansvaret för att vårda och förvalta fastigheter ligger på ägaren och inte på staten. Vi avvisar därför regeringens bygg- och bostadssubventioner.

Det är allvarligt att flyttskatten i Sverige sannolikt är den högsta i hela den utvecklade världen. När en person av skatteskäl väljer att inte sälja sin bostad innebär det att någon annan inte kan köpa. På det sättet uteblir flyttkedjor och bostadsbristen förvärras. Inlåsningen drabbar både enskilda och företag som försöker rekrytera. Bristen på rörlighet och bostäder uppskattas leda till cirka 15 000 fler arbetslösa i Sverige. Vi föreslår att avskaffandet av taket för uppskov av reavinster i samband med fastighetsförsäljning permanentas och att räntan på den uppskjutna reavinstbeskattningen avskaffas. Vi finansierar det genom att under en tioårsperiod sänka ränteavdraget från 30 till 20 procent.

Reparera tryggheten

För det första måste de grundläggande uppgifterna i samhället fungera. Dit hör en rättsstat som människor kan lita på. Trygghet i vardagen, och vetskapen att polisen är på plats när det behövs.

Lika viktigt är det att alla människor kan känna att det går att klara sin egen försörjning – och att det finns ett skyddsnät när vi behöver det. Att vi får rätt vård i rätt tid, var vi än bor. Och att det inte är den som allra mest behöver stöd som ska svikas när staten behöver spara.

Otrygghet kommer i många former. Det handlar om den äldre som oroar sig för att inte få ett bra boende när han eller hon inte kan bo kvar i sin nuvarande bostad, eller om den frånskilda kvinnan som oroar sig för att pensionen inte ska räcka. Vi förstärker de mest utsatta äldres ekonomi och genomför reformer för att stärka äldres självbestämmande och ge dem en omsorg med egenmakt och värdighet.

Sjukvård i världsklass

En central trygghetsfråga är att veta att när man blir sjuk får man bra och lättillgänglig sjukvård. Den svenska sjukvården håller hög kvalitet. Ändå måste mycket göras för att förbättra bemanningen och öka tillgängligheten.

Liberalerna satsar 5,25 miljarder kronor på tre år på ett primärvårdslyft, med krav på landstingen att bygga ut primärvården för att göra det möjligt att lista sig hos en specifik allmänläkare. Vi satsar de kommande tre åren nästan 2,5 miljarder kronor på barn- och ungdomspsykiatrin, och över 3 miljarder kronor på fler vårdbiträden och karriärtjänster för specialistsjuksköterskor. Vi återinför kömiljarden för att öka tillgången till vård. Vi satsar en miljard kronor för att vårdbiträdena ska komma tillbaka i vården. Att återinföra vårdbiträden ger en bättre användning av vårdens resurser, och gör att fler människor får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Höjt bostadsbidrag för barnfamiljer

Många hushåll med lägre inkomster kämpar för att få ett fotfäste på bostadsmarknaden. För att ge barnfamiljer med lägre inkomster stärkt ställning på bostadsmarknaden höjer Liberalerna bostadsbidraget för barnfamiljer genom att höja beloppet för hemmavarande barn med 100 kronor per barn. Över en treårsperiod stärker Liberalerna dessa familjers inkomster med netto över en miljard kronor. För oss är detta en betydligt mer meningsfull bostadspolitisk reform än att ge byggbranschen miljarder i oönskade subventioner.

Stärkt självbestämmande för äldre

Att öka äldres självbestämmande och makt över sin vardag är en central uppgift för Liberalernas äldrepolitik. För att möjliggöra satsningar på ökad egenmakt satsar Liberalerna 3,5 miljarder kronor på äldreområdet 2018–2020.

En del i att öka självbestämmandet i vardagen är att de äldre som får del av omsorgstjänster själva ska få mer att säga till om vad gäller vad de ska äta och hur maten ska tillagas. God och näringsrik mat samt trivsamma måltider är en viktig kvalitetsfråga i äldreomsorgen. Ett väl fungerande förebyggande arbete mot undernäring minskar också risken för fallskador och andra hälsoproblem, samtidigt som behovet av omvårdnad minskar.

Socialtjänstlagen bör förtydligas, och en laga-mat-garanti för hemtjänsten införas. Den som har fått hjälp med måltider beviljad ska ha rätt att välja mellan att få mat lagad i det egna hemmet och att få mat levererad hem. För den mat som levereras ska det finnas flera olika leverantörer och rätter att välja mellan. Också i särskilt boende ska de äldres inflytande över måltiderna och måltidernas kvalitet öka. Reformen bör kunna träda i kraft den 1 juli 2018.

Liberalerna vill också ändra lagen för att möjliggöra så kallad förenklad biståndsprövning inom äldreomsorgen. Det kan innebära att den som uppnått en viss ålder kan vända sig direkt till en utförare, och först om hjälpbehovet är stort eller om den äldre är missnöjd görs en formell biståndsbedömning. Det ökar äldres självbestämmande samtidigt som det frigör tid och resurser för kommunerna.

Liberalerna vill också bygga ut RUT-avdraget för äldre samt sänka åldersgränsen för det förstärkta jobbskatteavdraget för äldre. Båda dessa reformer bidrar till ökad sysselsättning samtidigt som många äldres ekonomiska villkor förbättras.

Liberalerna genomför också reformer för att förbättra ekonomin för ekonomiskt svaga pensionärer. Vi höjer bostadstillägget, som har en avgörande betydelse för att lyfta denna grupp över fattigdomsgränsen. Vi föreslår för det första att ersättningsgraden i bostadstillägget för ålderspensionärer höjs från 95 till 96 procent. För det andra föreslår vi att taket för hur höga boendekostnader som kan ersättas stegvis höjs med 500 kronor per år fram till 2020. Detta skulle innebära ett nytt tak på 7 000 kronor. Vi lägger netto 1,5 miljarder kronor under de kommande tre åren på att förstärka ekonomin för fattiga pensionärer.

Ett höjt bostadstillägg ökar också äldres möjligheter att flytta till en trygg och tillgänglig bostad nära kommunikationer och service, till exempel en seniorlägenhet eller ett trygghetsboende. En mer lämplig bostad innebär framförallt ökad självständighet för den äldre. Men det innebär också troligen mindre behov av hemtjänst och minskad risk för fallolyckor. Det ökar samtidigt rörligheten på bostadsmarknaden.

Polisen måste fungera

Det behövs en nystart för att svensk polis ska fungera bättre – i hela Sverige. När målet om 20 000 poliser formulerades hade Sverige 9 miljoner invånare. I dag är antalet 10 miljoner och befolkningen växer snabbt.

Liberalerna ökar anslaget till Polismyndigheten för att möjliggöra en förstärkning med 5 000 poliser inom sju år. Utbyggnaden behöver därför få genomslag i hela Sverige – både på landsbygden och i storstädernas utsatta miljöer. Utbyggnaden av antalet poliser ska åtföljas av en ökning av antalet civila utredare och andra civilanställda.

Liberalerna anvisar ytterligare medel till polisen för att anställa mer personal och upphandla tjänster för att renodla och avlasta polisen. Vi vill dessutom föra över uppgifter från polisen till andra myndigheter, exempelvis tillståndshantering, passhantering och transporttjänster. Målsättningen är att öka antalet poliser i yttre tjänst från 9 000 till 11 000 inom ett år.

Därutöver behöver polisen ges resurser för att flytta administrativa funktioner från polisutbildade till annan personal som nyanställs. Poliser ska inte behöva vara arrestvakter eller bemanna receptioner, och även vid t.ex. upprättande av rapporter och anmälningar kan många arbetstimmar avlastas poliserna. Liberalerna öronmärker resurser från 2018 och framåt för att anställa eller upphandla civil personal som kan överta befintliga arbetsuppgifter från poliser.

Tullverket är rättsstatens frontlinje i kampen mot illegal införsel av vapen, narkotika och andra föremål som utgör en del av den grova, organiserade brottsligheten. För att ytterligare stärka Tullverkets brottsbekämpande förmåga ökar Liberalerna resurserna med 50 miljoner kronor för 2018, en siffra som växer till 100 miljoner 2019 och 150 miljoner 2020.

Liberalerna har drivit på för den nya lagstiftningen mot att ta emot utbildning i terrorverksamhet och mot terrorresor. Vi anser dock att ytterligare steg behöver tas, bland annat vad gäller att se över passlagstiftningen samt utvidga kriminaliseringen av samröre med terrorverksamhet. Det är av största vikt att reformer av lagstiftningen sker med full respekt för grundläggande rättssäkerhetsprinciper och de medborgerliga fri- och rättigheterna enligt Europakonventionen. Liberalerna förstärker arbetet mot terrorism och våldsbejakande extremism med över en halv miljard kronor de kommande tre åren.

Höj polislönerna

Det måste bli mer attraktivt att vara polis. Fler lämnar polisyrket i förtid och många utbildningsplatser står tomma. Otillräcklig lön, onödig byråkrati och brister i organisationen spär på missnöjet.

Poliser har i dag en medianlön på 32 000 kronor i månaden. Det tar dock oftast många år att komma upp i den lönenivån. Var tionde polis tjänar 25 000 kronor eller mindre. Genom att lämna yrket och gå till t.ex. bevakningsföretag eller andra uppgifter i privat sektor kan poliser ofta höja sin lön väsentligt.

Polisyrket är ett av de viktigaste yrkena i ett fungerande samhälle, och det är av största betydelse att rätt personer söker sig dit. För att kunna bygga ut polisväsendet vill vi också förbättra polisens löner. Liberalerna gör en generell lönesatsning för landets poliser motsvarande en genomsnittlig lönehöjning på 4 000 kronor i månaden.

Subventionera kommunala trygghetsvakter

Det tar tid att utbilda fler poliser. Under en övergångstid ska staten därför öronmärka bidrag till kommuner så att fler ordningsvakter kan anställas i kommunal regi.

Liberalerna vill införa ett statsbidrag som ska medfinansiera motsvarande 2 000 heltidstjänster som trygghetsvakter. Dessa kommunala trygghetsvakter ska samverka med polisen och bidra till trygghet på gator och torg. Brottsutsatta kommuner ska prioriteras. Kommunerna får också extra medel för det lokala brottsförebyggande arbetet.

Försvara friheten

För det tredje vill vi se ett samhällsklimat som är mer öppet och nyfiket, och mindre ängsligt och dömande. Där människor får vara som de är, men också bli något annat om de vill. Ett Sverige där vi lever, tror, klär oss och älskar som vi vill. Där friheten gäller alla – vem du än är, var du än kommer ifrån. Då behöver vi mötas i samtal där vi försöker förstå och bemöta motståndarens bästa argument istället för att medvetet missförstå eller vägra lyssna.

Till sist handlar det också om att vara beredd att försvara vår och andras frihet mot yttre hot. Därför är ett starkt försvar en självklar del av demokratin. Vi satsar under den kommande treårsperioden 17 miljarder kronor mer än regeringen på försvaret.

Samma frihet för män och kvinnor

Liberalerna är ett feministiskt parti. Feminism är för oss en avgörande frihetsfråga. Jämställdhet är en självklar del i liberalismens kärna. Det handlar om att alla ska ha samma frihet att välja sitt eget liv. Människor är i första hand individer, inte ett kön, och de ska bli bedömda efter sin kompetens och inget annat. Könet ska aldrig tillåtas diktera livsvillkor, utan endast kompetens och strävsamhet ska kunna avgöra livsutfall.

Liberalerna har en stolt jämställdhetshistoria som börjar i rösträttskampen för kvinnor och män. Trots stora framsteg så kvarstår många utmaningar. Löneklyftan mellan kvinnor och män minskar gradvis men inte tillräckligt snabbt. Liberalerna värnar om RUT-avdrag och en valfrihetsbaserad välfärd. Det öppnar upp för entreprenörskap i kvinnodominerande sektorer. Kvinnor som arbetar i offentlig sektor har ofta en gedigen utbildning, men får inte valuta för investerad tid i utbildning på lönekontot. Den person som utbildar sig till viktiga yrken som ämneslärare, barnmorska eller förskolechef får i dag mindre pengar under sitt yrkesliv än den som väljer att inte plugga vidare. Detta är exempel på kvinnodominerade yrkesgrupper med långa akademiska utbildningar.

Så ska det inte vara. Liberalerna vill satsa på karriärtjänster för kvinnodominerade yrkesgrupper som lärare och specialistsjuksköterskor och sänka den statliga skatten så att fler människor får behålla mer av sin lön. Våra skatter ska belöna den som utbildar sig och tar ansvar på jobbet. Det tjänar alla på.

Ingen ska behöva vara rädd för att bli utsatt för våld i hemmet eller av en närstående. Vi vill ha mer resurser till arbetet mot våld mot barn, och att fler som förföljer sin expartner ska få elektronisk fotboja. Vi vill ha en samtyckesregel i sexualbrottslagen. Vi vill ge landets kvinnojourer långsiktiga och rimliga ekonomiska villkor. Det handlar om varje kvinnas rätt att känna sig trygg och att ha friheten att kunna bestämma i sitt eget hem och över sin egen kropp.

Frihet för personer med funktionsnedsättning

LSS-reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätt till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd.

Företrädare för funktionshinderorganisationer beskriver assistansen som akut hotad. Såväl Försäkringskassan som kommunerna blir hårdare i sina bedömningar. Regeringens utredning om LSS har med ensidigt fokus på kostnadskontroll spätt på oron i stället för att skingra den. Det behövs en utredning, men fokus måste vara att utveckla LSS-reformen, inte att avveckla den.

Personlig assistans är en avgörande frihetsfråga. Personer med omfattande funktionsnedsättningar ska få möjlighet att leva, inte bara överleva. För oss liberaler är det alltid prioriterat att öka friheten för dem som är i störst behov av andras hjälp.

Liberalerna förstärker den personliga assistansen med en miljard kronor per år över perioden 2018–2020. På så sätt gör vi det möjligt för fler människor att få grundläggande frihet i vardagen.

Frihet från hedersförtryck

Alltför många ungdomar i landet får inte välja vem de vill träffa, vem de vill älska, eller hur de får röra sig. Det hedersrelaterade förtrycket är en av de största frihetsinskränkningarna i Sverige i dag. Den politiska viljan att ta krafttag mot hedersvåldet har saknats alltför länge. Det måste ändras.

Många av åtgärderna mot hedersvåld handlar om rättspolitiska reformer såsom lex Fadime, en straffskärpning för brott med hedersmotiv, men det krävs också mer personal och mer kunskap. Varje ung person i Sverige måste känna till sina friheter och rättigheter. De som har anlänt nyligen måste veta att de har kommit till ett land där det är de, och bara de, som bestämmer över sina liv. Personal som möter unga, såsom lärare och socialsekreterare, måste ha kunskapen att se tecken på hedersförtryck och veta hur man ska agera.

Därför vill Liberalerna att ambitionerna höjs rejält i arbetet mot hedersförtryck. Under de kommande fyra åren satsar vi en halv miljard kronor.

Värna valfriheten

Det är du som ska välja vilken vårdcentral du ska gå till, vilken skola som ska utbilda dina barn eller vem som ska ta hand om dig när du blir gammal och behöver andras hjälp. Valfrihet i välfärden ger människor makten över sina egna liv.

Regeringen flaggar för förslag om överskottsbegränsningar i välfärden vars faktiska konsekvenser är att driva bort välfungerande och populära skolor, äldreboenden och hemtjänstföretag. Den konstruktion för begränsningar av överskott som regeringens välfärdsutredning föreslagit är så snäv och felkonstruerad att den gör det omöjligt att bedriva välfärdsverksamhet på ett seriöst sätt. Om Välfärdsutredningens förslag blir verklighet drabbar de inte bara vinstutdelande företag utan även icke-vinstdrivande, idéburna verksamheter i stiftelse- eller föreningsform. Med kort varsel skulle kommunerna behöva ta över driften av många verksamheter som man inte har beredskap för, vilket i sig leder till onödiga omställningskostnader.

Liberalerna avvisar regeringens kommande förslag. Valfrihetsinskränkningen är en orättvisa som öppnar upp en frihetsklyfta mellan rik och fattig. De som har mycket gott om pengar kan alltid välja helt privata lösningar men för merparten av medborgarna som är beroende av offentligt finansierade välfärdslösningar är valfrihetssystem avgörande för att få möjlighet att påverka innehållet i välfärden. Inte minst för personer med funktionsnedsättning, som behöver omfattande hjälp i sina vardagsliv, innebär regeringens förslag en kraftig frihetsinskränkning.

Bakom regeringens förslag ligger en syn på företagande, såväl inom välfärden som i andra sektorer, som endast en snäv profitjakt. Vi avvisar en sådan utgångspunkt. De allra flesta personer som verkar inom välfärden, såväl i privat som offentlig regi, drivs av en vilja att göra gott. Tyvärr finns det ett fåtal oseriösa aktörer som ger de andra ett dåligt rykte. Dessa aktörer har ingen plats i välfärden. Alla val ska vara bra val. Det ska ställas tuffa kvalitetskrav på den som verkar i välfärden. Så värnar vi liberaler förtroendet för valfriheten och ytterst för välfärden.

Ett stärkt försvar

Vi lever i en säkerhetspolitiskt orolig tid. Den ryska militära aktiviteten i Östersjön ökar och det ryska tonläget mot Sverige och våra grannländer blir allt högre. Rysslands agerande strider mot internationell rätt och kommer att få följder för Europas säkerhetspolitik under lång tid framöver. De skäl som Putin angav för inmarschen i Georgien och Ukraina skulle lika väl kunna åberopas mot de baltiska länderna. Säpo har angivit Ryssland som det största underrättelsehotet mot Sverige.

Säkerheten i vårt närområde, i synnerhet i Östersjön, har kraftigt försämrats. Svensk försvarspolitik måste ställas om. Den nationella dimensionen ska prioriteras. Försvaret av Sverige måste vara Försvarsmaktens huvuduppgift. Samtidigt måste regeringen omedelbart ansöka om Natomedlemskap.

För Liberalerna är det givet att försvarsförmågan på flera sätt måste öka för att möta en ny och mer bister verklighet. Vi står fast vid att Sveriges försvar behöver väsentligt ökade tillskott, och därför lägger vi fram budgetförslag för en permanent höjning av försvarsanslagen på en betydligt högre nivå än vad som är fallet i den så kallade försvarsöverenskommelsen 2015.

Det stod redan från början klart att de medel som regeringen 2015 anslog för att stärka svensk försvarsförmåga var långt ifrån tillräckliga för att Sverige ska kunna leva upp till de krav som fred och säkerhet i vår tid ställer. Denna bild har nu bekräftats när fyra av de partier som ingick överenskommelsen har tillskjutit extra medel för att om möjligt rädda finansieringen av ett i sig otillräckligt inriktningsbeslut.

De ytterligare medel som nu anslås i budgetpropositionen räcker inte. Liberalerna anslår mer än 25 miljarder kronor mer för åren 2018–2020, vilket är drygt 17 miljarder kronor mer än regeringen. Ambitionen är att försvarsutgifterna till år 2026 ska nå de 2procent av BNP som är den rekommenderade nivån för Natos medlemsländer.

Priset på anskaffningen av ”nästa generations ubåt” (ngu) har, utan riksdagens godkännande, gjorts beroende av att export sker – något som i nuläget framstår som osäkert. I värsta fall innebär detta stora kostnadsökningar för Sverige, eftersom vi då inte kan dela utvecklingskostnaderna med något annat land.

Behovet av indirekt eld inom markstridskrafterna är skriande. I dag har Sverige 97 stridsflygplan, men planerar för endast tjugofyra artilleripjäser. Denna obalans måste avhjälpas, och Liberalerna vill därför att de nya tjugofyra Archer-pjäser som regeringen föreslår att Sverige ska överta inte säljs vidare utan organiseras i ytterligare två artilleribataljoner.

Liberalerna har länge betonat Gotlands betydelse för ett effektivt försvar av Sverige. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget menar vi att Gotlands strategiska särställning och geopolitiska betydelse har ökat. Vi välkomnar att Gotland nu åter har en permanent militär närvaro. Men Gotlands försvar behöver ytterligare förstärkas.

Med det allt mer osäkra omvärldsläget i vårt närområde ökar behovet av att ha ett trovärdigt nationellt försvar med stark tröskelförmåga. Vid ett väpnat angrepp ligger vår bästa chans i att möta en fiende tidigt och innan den stigit i land. Detta har under långa tider fått Sverige att prioritera flygstridskrafterna.

Men i försvarsöverenskommelsen beslutades att flygvapnet, som i dag består av knappt 100 stridsflygplan, skulle minskas under åtta år. 60 nya JAS E ska ersätta de 100 JAS C/D, de sista levererade för mindre än ett år sedan. Att i det här läget skrota hundra nästan nya, fullt betalda och välfungerande stridsflygplan är både ett säkerhetspolitiskt risktagande och ett enormt slöseri med skattebetalarnas pengar.

Antalet plan bör vara minst hundra också i framtiden. Helst bör alla JAS C/D behållas, samtidigt som de 60 nya planen tillförs. Det skulle innebära en kraftig förstärkning av vårt flygvapen.

Ett stramt finanspolitiskt ramverk och stärkta finanspolitiska institutioner

För att långsiktigt kunna finansiera satsningar på välfärd och trygghet, sänkta skatter på arbete och företagande, och en skola med kunskap för alla, är det avgörande att Sverige också i fortsättningen har ett välordnat finanspolitiskt ramverk som för politiken i en stram och ansvarsfull riktning. Det finanspolitiska ramverket säkerställer finansiell stabilitet och en beredskap att klara framtida kriser, och det har tjänat Sverige väl. Förtroendet för Sveriges offentliga finanser är högt, och statsskulden är relativt låg.

Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier, regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om en justering av överskottsmålet till 0,33 procent av BNP över en konjunkturcykel. Detta mål är välavvägt och långsiktigt hållbart. Det utgör en bättre lösning än det balansmål som regeringen förespråkat, som på sikt skulle ha riskerat att öka statens skuldsättning.

Finanspolitiska rådet har konstaterat att regeringen misslyckas med att nå målet för det finansiella sparandet även i ett läge när konjunkturen bedöms vara i balans. Rådet konstaterar att regeringen inte planerar för aktiva budgetförstärkningar för att nå överskottsmålet och inte har gjort något åtagande om att finansiera oförutsedda utgiftsökningar eller reformer. Detta utgör ett brott mot det finanspolitiska ramverket.

Finanspolitiska rådets kritik är allvarlig och uppseendeväckande. Även om det nu finns en blocköverskridande uppgörelse om ett fortsatt överskottsmål så menar Liberalerna att det krävs att regeringen uppvisar behärskning och inte låter kostnaderna skena i väg för att målet ska kunna uppnås. Konsekvensen av att målet underskrids blir att framtida generationer skuldsätts.

Liberalerna har tidigare efterlyst ett särskilt tak för den offentliga skuldkvoten, det vill säga att statsskulden inte får överstiga en viss nivå. Vi välkomnar därför att det i den blocköverskridande överenskommelsen ingår ett krav på att ett skuldankare på 35 procent av BNP ska införas från och med 2019. Denna nivå ligger på behörigt avstånd från det krav på att statsskulden inte får överstiga 60 procent som kommer med EU:s tillväxt- och stabilitetspakt. Förtroendet för Sverige som ett land med offentliga finanser i god ordning kommer härmed att bevaras under överskådlig tid. Skuldankaret utgör också en kontrollmekanism som motverkar en uppbyggnad av långsiktiga underskott i statens finanser.

Överenskommelsen om ett justerat överskottsmål innehöll delar som syftade till ett stärkt oberoende och en stärkt ställning för Finanspolitiska rådet, något som Liberalerna krävt sedan tidigare. Bland annat får rådet en uttrycklig uppgift i sin instruktion att årligen bedöma om det föreligger en avvikelse från överskottsmålet. Rådets oberoende ökas genom att valet av rådets ledamöter bereds av en valberedning där ledamöter av riksdagens finansutskott ingår.

Liberalerna anser att dessa reformer är steg i rätt riktning, men vill vidta ytterligare åtgärder för att vidga Finanspolitiska rådets uppdrag. Rådet bör få i uppdrag att även utvärdera oppositionspartiernas ekonomiska politik och jämföra oppositionens förslag med budgetpropositionen med avseende på effekterna för de offentliga finanserna, sysselsättningen och fördelningspolitiken. Det skulle ge möjlighet till en större samsyn i den ekonomisk-politiska debatten vad gäller bedömningen av reformers effekter för de offentliga finanserna, sysselsättningen och fördelningspolitiken, och minska risken för ofinansierade förslag och överbudspolitik. En närliggande modell används sedan länge i Nederländerna.

För att möjliggöra detta föreslår Liberalerna ett fördubblat anslag till rådet. Ökade anslag behövs för att rådet, med sin oberoende ställning, fortsatt ska kunna bedriva verksamheten med uthållighet och hög kvalitet. Vi ökar därför anslaget till Finanspolitiska rådet med 10 miljoner kronor.

Liberalernas ingång i de diskussioner som har förts kring ett ändrat överskottsmål har varit att säkerställa att Sverige ska ha finanspolitisk stabilitet och förmåga att klara av kommande kriser. Det är också centralt att det finansiella sparandet är väl avvägt för att möta en växande demografisk utmaning och för att möjliggöra framtida strukturreformer. Ytterligare en utgångspunkt för Liberalerna är att målet för det finansiella sparandet inte i sig ska kunna medföra utgiftsreformer som medför ökat tryck på transfereringssystemen.

En ny skattereform behövs

Sverige är ett land med stora välfärdsambitioner. Därför behöver vi ha ännu större sysselsättnings- och tillväxtambitioner. Skattesystemets huvudsyfte är att finansiera de offentliga åtagandena, men i sin utformning bör det gynna strävsamhet, flit, ambition och risktagande. I dag motverkas i stället det som bygger välstånd.

Det skattesystem vi har tar inte heller i tillräcklig grad hänsyn till det internationella konkurrens- och omvandlingstryck som globaliseringen för med sig. Samtidigt ser vi tecken på att en arbetsmarknad med högre kunskapsintensitet, i kombination med en arbetskraft där alla inte har hög produktivitet, riskerar att driva på tudelningen mellan dem som har ett jobb och dem som inte har det. Skattesystemet måste beakta detta. Fastighetsbeskattningen behöver reformeras i riktning mot ökad rörlighet på bostadsmarknaden samtidigt som skattepolitiken bör bidra till att dämpa och stabilisera en exceptionell prisutveckling. Klimatkrisen ökar behovet av beskattning av det som bidrar till ett allt varmare jordklot och en allt mer ogästvänlig miljö för djur, växter och människor.

Därför behöver Sverige nu en ny genomgripande skattereform. Inriktningen på en sådan skattereform ska vara att de skatter som håller jobben och sysselsättningen tillbaka sammantaget tydligt sänks. På sikt vill vi som liberalt parti ha ett så lågt skattetryck som möjligt. Samtidigt ser vi de kommande åren inte att det är möjligt att sänka skattetrycket. Därför behöver skattesänkningarna i en reform vara fullt ut finansierade.

Sänkt skatt på arbete för att utbildning ska löna sig

Jämfört med nästan alla andra länder har Sverige både höga marginalskatter redan vid medelhöga inkomster, och de högsta marginalskatterna på de allra högsta inkomsterna. Detta bidrar mycket starkt till att utbildningspremien i Sverige är låg. Höga marginalskatter bidrar även tydligt till ett mindre effektivt skattesystem där de arbetade timmarna hålls tillbaka. En del av finansieringen av denna skattereform behöver fasas in över tid. Därför är det rimligt att också delar av sänkningen av den statliga inkomstskatten sker successivt. Marginalskatten vid medelhöga och höga inkomster ska bli lägre. Därför ska värnskatten avskaffas, brytpunkten tydligt höjas och nivån på det första steget i den statliga skatten sänkas. De högsta marginalskatterna bör närma sig snittet i OECD.

Sänkt skatt för en breddad arbetsmarknad

Sänkt skatt på arbete är ett led i att bryta den svenska arbetslöshetens struktur, med betydande sysselsättningsproblem för ungdomar med låg utbildning, utlandsfödda och personer med funktionsnedsättning. Höga arbetskraftskostnader begränsar särskilt den del av tjänstesektorn som skulle kunna fungera som en språngbräda in på arbetsmarknaden för dessa grupper. Vi bör bygga ut sådana avdrag och riktade skattesänkningar som breddar arbetsmarknaden med fler lågtröskeljobb. Inkomstskatten och den totala beskattningen av de lägsta inkomsterna ska sjunka för att möjliggöra högre sysselsättning. Ytterligare skattesänkningar som breddar arbetsmarknaden ska genomföras.

Bolagsbeskattningen behöver sänkas jämfört med i dag

Bolagsskatten är en central skatt för svensk konkurrenskraft och för tillväxten hos företag i vårt land. Bolagsskatten är också en av de faktorer som avgör var globala företag väljer att etablera verksamhet. Sverige har stegvis sänkt den formella bolagsskattesatsen, men så har också våra konkurrentländer gjort. Medan vi i mitten av 1990-talet hade en bolagsskattesats som var tydligt lägre än snittet i EU och OECD är vår bolagsskattesats nu på en genomsnittsnivå jämfört med vår omvärld. Det ökar risken för att företag väljer att investera i andra länder än Sverige. En lägre bolagsskatt bör bidra till bland annat högre sysselsättning, högre kapitalstock, högre utländska direktinvesteringar och högre BNP. Detta prioriterar vi högre än sänkt kapitalinkomstskatt. Kapitalinkomstskatten bör däremot ta steg mot ökad enhetlighet. Bolagsskatten ska, i syfte att säkra den svenska konkurrenskraften, fortsätta att sänkas. Enhetligheten i kapitalinkomstbeskattningen ska öka.

Sänkta flyttskatter för ökad rörlighet på bostadsmarknaden

Den svenska fastighetsbeskattningen präglas av mycket höga skatter vid försäljning och inköp av bostäder. Sverige har sannolikt den högsta sammanlagda beskattningen på reavinster från bostadsförsäljningar i hela OECD. Det bidrar bland annat till lägre rörlighet på bostadsmarknaden och en större bostadsbrist än vad som annars vore fallet. Flyttskatterna, särskilt i form av uppskovsbegränsning och räntebeläggning på uppskovsbelopp, ska sänkas.

Sänkta skatter behöver finansieras

Prioriterade skattesänkningar behöver finansieras fullt ut. En relativt hög konsumtionsbeskattning var en central del i den senaste skattereformen. Därefter har flera sänkningar genomförts vilket har urholkat beskattningen av skattebasen. Generella konsumtionsskatter har lägre negativa effekter på BNP-nivå och sysselsättning än andra större typer av skatter. Därför kan det totala uttaget av konsumtionsskatter bli högre när flera andra skattebaser nu framöver bör beskattas lägre. Sverige har vidare i dag inte högre miljöskatter än vår omvärld och deras storlek i relation till BNP har sjunkit något över tid. Även om man måste väga enskilda skattehöjningar mot deras inverkan på företagens konkurrenskraft och deras effekter i vardagen, finns det möjlighet att både höja flertalet miljöskatter och bredda miljöskatteunderlaget. Att sänka skatten på jobb och företagande kräver finansiering genom motsvarande skattehöjningar. Mervärdesskatten kan därför öka. Det kan åstadkommas genom att de olika momsnivåerna justeras något uppåt eller genom ökad enhetlighet. Den kommunala fastighetsavgiften kan höjas. Det totala uttaget av miljö- och klimatskatter kan också öka jämfört med i dag. Bland de skattebaser som kan beskattas hårdare finns exempelvis fordon och kemikalier.

Åtgärder mot ökad skuldsättning

Hushållens skuldsättning kopplat till ökade bostadspriser har fått allt större uppmärksamhet bland oberoende experter. Det önskvärda läget är att bostadspriserna planar ut, ty annars riskerar framtida kraftiga prisfall få stora realekonomiska konsekvenser i form av minskad konsumtion och minskad rörlighet på bostads- och arbetsmarknaden. Såväl Riksbanken och Konjunkturinstitutet, liksom IMF och OECD, rekommenderar Sverige att sänka eller helt fasa ut ränteavdragen. Liberalerna föreslår långsiktigt nedtrappade ränteavdrag från 30 till 20 procent och sänkt tak från 100 000 kronor till 75 000 kronor. För att säkerställa att en sådan nedtrappning inte får effekt på inhemsk konsumtion genom ökat skattetryck kopplas den till skattesänkningar på andra områden.

Alla behöver bidra och alla behöver se fördelarna

Sverige behöver en skattereform för att skapa grund för högre sysselsättning och mer företagande. Det är dock avgörande för legitimiteten i en samlad reform att alla både bidrar till finansieringen och får del av fördelarna. Därför är det bland annat centralt att skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer inte ökar. Skatteavdrag för barnfamiljer samt ytterligare höjda bostadsbidrag och höjda bostadstillägg kan vidare övervägas för att stärka vissa grupper i ljuset av bland annat höjda konsumtionsskatter.

Ett sysselsättningsmål för Sverige

Regeringens arbetslöshetsmål misslyckas

Regeringen misslyckas med jobben och når inte sitt eget arbetslöshetsmål om lägst arbetslöshet i EU 2020. År 2020 kommer i stället 15 EU-länder att ha lägre arbetslöshet än Sverige enligt IMF:s senaste prognos. EU-kommissionens scenario, som slutar 2018, pekar på liknande sätt mot att 14 länder kommer att ha lägre arbetslöshet. Inte ens med regeringens egen rosaskimrande prognos över arbetslösheten 2020 är vi nära att nå målet: nio andra EU-länder beräknas, enligt IMF, ha lägre arbetslöshet än regeringens egen prognos om 5,9 procent 2020. Att regeringen så tydligt misslyckats med att mota utanförskapet riskerar att skapa en permanent underklass i Sverige.

Skälet till regeringens misslyckande är enkelt: dess politik leder till färre jobb och en sämre fungerande arbetsmarknad. Både Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och Finanspolitiska rådet har upprepat hävdat att regeringens reformer har en negativ eller obetydlig effekt på sysselsättningen. Jämviktsarbetslösheten – ett mått på den långsiktiga arbetslösheten och arbetsmarknadens funktionssätt – ökar från 6,7 till 7,0 procent mellan i år och 2020. Sveriges arbetsmarknad blir allt sämre på att skapa jobb och möjligheter för dem som behöver dem mest.

Regeringen har inte reformviljan att få Sveriges arbetsmarknad att fungera. Det speglas inte minst i det mål man satt upp. Det styr fel: bort från fler jobb och mot siffertrixande. En ekonomisk politik som ensidigt formuleras med sikte på arbetslöshetsstatistiken leder till att det räknas som en framgång om människor förtidspensioneras, sjukskrivs eller slutar leta efter arbete. Då sjunker nämligen arbetslösheten. Vi såg ett sådant scenario i mitten av 2000-talet när tiotusentals människor hamnade i transfereringssystemen som sjukskrivna och förtidspensionerade, samtidigt som arbetslösheten sjönk. Bland annat därför har regeringens mål vid upprepade tillfällen kritiserats av Finanspolitiska rådet:

År 2017 skrev rådet: ”Regeringen borde, som rådet tidigare föreslagit, omformulera sitt arbetslöshetsmål till separata sysselsättningsmål för olika grupper, exempelvis asylinvandrare, unga lågutbildade och långtidsarbetslösa.”

År 2016 skrev rådet: ”Vi menar att det vore bättre om regeringen omformulerar sitt arbetslöshetsmål till separata mål för olika grupper. Exempel på sådana är mål för att förbättra arbetsmarknadsintegrationen av asylinvandrare, mål för snabbare inträde på arbetsmarknaden för unga och mål för successivt höjd pensionsålder.”

I regeringens senaste prognos för arbetslösheten ser vi tydligt hur denna skiljer sig från alla andra expertorgan. Det tyder på två saker, dels att man överskattar effekten av sin egen politik och dels att man – i sin iver att få ner arbetslöshetstalen – är beredd att göra som Göran Persson gjorde under mitten av 2000-talet. Utfallet av regeringens politik är skralt. Av 20 000 utlovade extratjänster blev det 4 600. Av 32 000 utlovade traineetjänster blev det 400.

Liberalerna föreslog redan 2015 ett sysselsättningsmål för Sverige. Sedan dess har arbetsmarknadens funktionssätt försämrats, kritiken mot regeringens mål förstärks och behovet av ny riktning för politik vuxit. Utan ett mål som leder rätt riskerar utanförskapet att bita sig fast.

Ett sysselsättningsmål för Sverige

Liberalerna föreslår därför, grundat i Finanspolitiska rådets reformförslag, att Sverige inför ett nytt sysselsättningsmål med en tydlig uppföljning. Förslaget innebär att ett huvudmål, tre delmål och två särskilt prioriterade deluppgifter till 2025 läggs fast. Huvudmålet är tydligt: Sverige ska ha 70 procents sysselsättning i åldrarna 15–74 år 2025. Det innebär att sysselsättningsgraden behöver öka med 3 procentenheter jämfört med 2016.

Det kräver att runt 400 000 fler människor är sysselsatta år 2025 jämfört med i dag, år 2017. Cirka 200 000 av de jobben kommer med en växande befolkning, men 200 000 nya jobb behöver skapas genom reformer som trycker tillbaka utanförskapet.

För att skapa 200 000 fler jobb krävs att politiken riktar in sig på de grupper där sysselsättningsgraden främst kan öka. Ställs enbart breda mål upp försämras deras styrförmåga, utan målen måste också fånga de stora och riktiga utmaningarna. Därför bryts huvudmålet ner i tre delmål: Sysselsättningen för utrikes födda ska öka till 65 procent, sysselsättningen för unga ska öka till 50 procent och sysselsättningen för äldre ska öka till 25 procent.

Samtidig finns behov av att ytterligare peka ut två kategorier där utanförskapet i dag särskilt riskerar att permanentas: utrikes födda med högst förgymnasial utbildning och unga, här räknat som 20–24 år, med högst förgymnasial utbildning. Att öka sysselsättningen där till 45 respektive 50 procentenheter görs därför till två prioriterade uppgifter.

Det innebär att sysselsättningen i dessa grupper ska öka med cirka 10 procentenheter jämfört med i dag. Dessa prioriterade uppgifter ansluter sig därmed till de krav som Flood och Ruin (2015) räknat fram för att invandring från länder utanför Europa inte ska ha en negativ effekt på offentliga finanser. Där visas att om sysselsättningen i gruppen nyanlända från utomeuropeiska länder ökar med 10 procentenheter ger gruppen en neutral effekt på de offentliga finanserna. Gruppen nyanlända från utomeuropeiska länder överlappar självfallet i hög grad gruppen utrikes födda med högst förgymnasial utbildning.

Men det handlar självklart inte enbart om effekter på offentliga finanser. Ska klyftorna i Sverige minska måste sysselsättningen i dessa grupper öka. Ska vi hantera efterdyningarna av 2015 års flyktingkris på ett sätt så att bidragsberoendet bryts och inte går i arv måste fokus riktas på att skapa fler möjligheter på den svenska arbetsmarknaden för de med lägre utbildningsnivå. Vi kan inte acceptera att det Arbetsförmedlingen kallar gruppen arbetslösa med utsatt ställning, och där grupperna som är utomeuropeiskt födda eller har låg utbildningsnivå dominerar, fortsätter att växa till nästan 300 000 personer.

Liberalerna har redan föreslagit en lång rad reformer för att öka sysselsättningen bland grupper med högst förgymnasial utbildning: vi vill se inträdesjobb med lägre ingångslön och avskaffade arbetsgivaravgifter, vi vill öka jobbstimulansen i försörjningsstödet så det alltid lönar sig att arbeta och samtidigt införa ett obligatoriskt krav på motprestation, vi vill se en snabbare nedtrappning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och vi vill se moderna turordningsregler baserade på kompetens, i stället för dagens turordningsregler som ökar arbetslösheten hos grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. Fler reformer kommer att behövas fram till år 2025.

Regeringens misslyckande med sitt arbetslöshetsmål visar att mål inte kan sättas utan en tydlig uppföljning. Som en del i det nya sysselsättningsmålet föreslår Liberalerna därför att Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet tillsammans får i uppgift att årligen bedöma om huvudmålet, delmålen och de två prioriterade uppgifterna kommer att nås. Om myndigheterna bedömer att målen och uppgifterna inte kommer att nås ska de föreslå åtgärder som kan bidra till måluppfyllelsen.

Investeringar för klimatet

För att övervinna miljöproblemen och hejda klimatförändringarna samt för att klara jobben och tillväxten behövs en liberal klimatpolitik som bygger på globalt samarbete, kunskap, innovation, ny teknik och tydliga styrmedel för en långsiktigt hållbar ekonomi. Liberalernas politik utgår från försiktighetsprincipen och principen att förorenaren ska betala. Ekonomiska styrmedel, såsom koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter, ska vara generella och teknikneutrala. Liberalerna föreslår en grön skatteväxling. Vi vill se lägre skatt på jobb medan olika former av miljö- och klimatpåverkande skatter och avgifter höjs. Med beaktande av jobben och konkurrenskraften ska ekonomiska styrmedel därför användas för att möta klimatkrisen och föra Sverige närmare klimatmålen. Vi vill ta viktiga steg mot ett fossilfritt Sverige.

Miljöpåverkan från transportsektorn måste minska och åtgärder krävs för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta. Det krävs ökad ekonomisk styrning men det måste ske på ett kostnadseffektivt och långsiktigt sätt. Fordonsskatt ska betalas för personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar bl.a. utifrån fordonets koldioxidutsläpp per kilometer. Vi föreslår en omvänd miljöbonus där bilar som inte skulle vara berättigade för en miljöbilspremie, enligt gällande regelverk, under de första fem åren får en förhöjd fordonsskatt med 2 000 kronor per år.

Reseavdraget behöver göras mer generöst där kollektivtrafiken är mindre väl utbyggd och stramas åt där möjligheten att använda kollektivtrafiken är större. Vi satsar på laddinfrastruktur. Successivt bör olika former av subventioner för användandet av fossila bränslen fasas ut.

Skattefrågor

Liberalerna står upp för det strävsamma Sverige

Sverige är ett land där alla människor ska ha utrymme att välja sin egen väg i livet. För att ge alla samma möjligheter krävs stora välfärdsambitioner. Dessa kräver i sin tur ännu större ambitioner när det gäller sysselsättning och tillväxt.

Skattesystemets huvudsyfte är att finansiera de offentliga åtagandena, men genom sin utformning bör det gynna strävsamhet, flit, ambition och risktagande. I dag motverkas i stället det som bygger välstånd. Därför behöver Sverige en ny skattereform.

Det skattesystem vi har tar inte i tillräcklig grad hänsyn till det internationella konkurrens- och omvandlingstryck som globaliseringen för med sig. Samtidigt växer klyftorna på arbetsmarknaden. Skillnaderna mellan dem som har jobb och dem som står långt från arbetsmarknaden ökar. Många av dem som står utanför arbetsmarknaden är utrikes födda med låg utbildning. Det är uppenbart att arbetsmarknaden i dag inte är anpassad för den som har låg utbildning och låga kvalifikationer.

Skattesystemet måste motverka framväxten av en ny underklass. Det måste bli billigare och enklare att anställa och vi måste öppna upp arbetsmarknaden även för dem med låg utbildning. Fastighetsbeskattningen behöver reformeras i riktning mot ökad rörlighet på bostadsmarknaden samtidigt som skattepolitiken måste bidra till att dämpa och stabilisera en exceptionell prisutveckling. Klimatkrisen ökar behovet av att öka kostnaderna för utsläpp och miljöskadlig verksamhet, enligt principen förorenaren betalar.

Liberalerna ser behovet av en skattereform där inriktningen ska vara att skatter på jobb och sysselsättning sammantaget tydligt sänks. På sikt vill vi som liberalt parti ha ett så lågt skattetryck som möjligt. Samtidigt anser vi inte att det är möjligt de närmast kommande åren att påtagligt sänka skattetrycket. Därför behöver skattesänkningarna i en reform vara fullt ut finansierade.

Det ska löna sig att jobba och utbilda sig

Liberalernas viktigaste skattepolitiska prioritering är att skatterna på arbete, både på kort och lång sikt, ska sänkas. Det är centralt för att utveckla arbetslinjen, öka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin och stärka den svenska konkurrenskraften.

Fler måste få jobb och egen försörjning och vi måste agera utifrån den verklighet som råder. En ny arbetslöshet växer fram där de arbetslösa i huvudsak är människor som överhuvudtaget inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Det är uppenbart att arbetsmarknaden i dag inte är anpassad för den som har låg utbildning och låga kvalifikationer. Många av dem som står utanför arbetsmarknaden är utrikes födda med låg utbildning. Och denna grupp kommer med stor sannolikhet att öka de kommande åren allteftersom fler som nu finns inom Migrationsverkets system får uppehållstillstånd och därmed tas in i jobbstatistiken.

Snabba och kraftfulla åtgärder krävs för att göra arbetsmarknaden tillgänglig för nyanlända med både låg och hög utbildningsbakgrund. Dessvärre blundar regeringen för integrationsutmaningen. I stället för strukturreformer för fler jobb är det breda skattehöjningar och återställare som regeringen är inriktad på. Regeringens utbyggnad av olika program bidrar främst till att den öppna arbetslösheten ersätts av en dold.

Regeringen talar om fler jobb men gör det samtidigt mindre lönsamt att arbeta och bidrar därmed till att utanförskapet slår rot. Det är fel väg att gå. I stället måste ambitionerna för sysselsättning och tillväxt höjas. När fler jobbar kan vi finansiera de satsningar på välfärden som behövs för att alla i vårt land ska ha samma livschanser. Liberalerna tar ansvar för ett öppet Sverige som breddar sin konkurrenskraft i den globaliserade världen. När regeringen lånar i högkonjunktur presenterar vi en budget som skapar arbete, betonar välfärdens kärna och tar ansvar för statsfinanserna.

Jämfört med nästan alla andra länder har Sverige höga marginalskatter redan vid medelhöga inkomster och de högsta marginalskatterna på de allra högsta inkomsterna. Det bidrar mycket starkt till att utbildningspremien i Sverige är låg. Det lönar sig för dåligt att utbilda sig. Höga marginalskatter bidrar även tydligt till ett mindre effektivt skattesystem där de arbetade timmarna hålls tillbaka. Marginalskatten vid medelhöga och höga inkomster måste bli lägre. Därför ska brytpunkten för statlig inkomstskatt tydligt höjas och nivån på det första steget i den statliga skatten sänkas. Värnskatten ska avskaffas och de högsta marginalskatterna bör närma sig snittet i OECD.

Höjd brytpunkt för statlig skatt

Sverige utmärker sig genom att andelen av BNP som tas ut i skatt på arbetsinkomster är högre än snittet i OECD, samtidigt som den högsta marginalskatten på arbetsinkomster är högre än i nästan alla jämförbara länder. Sverige skiljer dessutom ut sig genom att de höga marginalskatterna träder in tidigt i inkomstskalan. Exempelvis Finland och Norge har sina högsta marginalskattesatser på skattenivåer som är i närheten av de svenska, men de högsta marginalskatterna träder i dessa länder in vid ungefär den dubbla inkomsten jämfört med i Sverige. Att statlig skatt börjar tas ut tidigt i inkomstskalan höjer marginalskatten kraftigt för många kvinnodominerade akademikergrupper och gör att det lönar sig sämre att utbilda sig.

Liberalerna föreslår därför en kraftig höjning av brytpunkten från dagens cirka 36000 kronor per månad till 43 000 kronor per månad. Därmed återställs principen från 1990 års skattereform att max 15 procent av löntagarna ska betala statlig skatt. Liberalernas förslag innebär att en genomsnittlig lokförare, apotekare, specialistsjuksköterska, barnmorska, veterinär, psykolog eller präst helt slipper betala statlig inkomstskatt. Förändringen beräknas 2018 sänka inkomsterna på titel 1111 med 12 600 miljoner kronor.

Avskaffad värnskatt

Liberalerna föreslår att det andra steget i den statliga inkomstskatten, den så kallade värnskatten, avskaffas. Det är en prioriterad reform för att öka utbytet av att utbilda sig och ta ansvar. Det är också en central reform för att möjliggöra ökad internationell konkurrenskraft i det svenska näringslivet. Liberalerna finansierar i denna motion hela den direkta kostnaden av att avskaffa värnskatten, krona för krona. Det finns dock skäl att anta att de långsiktiga kostnaderna av att avskaffa värnskatten är betydligt mindre än de kortsiktiga och direkta. Genom beräkningar i FASit utförda av riksdagens utredningstjänst kan de långsiktiga effekterna kvantifieras. Beräkningarna avser innevarande budgetår.

FASit skattar ett ökat arbetsutbud till följd av att värnskatten avskaffas. Om detta förändrade utbud får fullt genomslag på antalet arbetade timmar innebär det att dessa, i ekonomin som helhet, ökar med 0,09 procent. Den ökningen innebär i sin tur ökade löneinkomster, vilket får effekten att inbetalningar av kommunal och statlig inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och moms stiger. Det senare är den långsiktiga effekt som uppstår i samband med att beteendet anpassas på det sätt modellen skattat. När beteendeanpassningen har fått fullt genomslag väntas skatteintäkterna ha ökat så att självfinansieringsgraden uppgår till cirka 67 procent. Förändringen i antalet arbetade timmar består i stort sett av ett förändrat arbetsutbud för dem som redan arbetar, alltså förändringar längs den intensiva marginalen. Resultatet är ett punktestimat och bör tolkas med försiktighet. För att värna de offentliga finanserna räknar vi därför inte in dessa dynamiska effekter i denna budgetmotion. Liberalerna finansierar hela den direkta kostnaden av att avskaffa värnskatten, krona för krona. Det beräknas för 2018 minska inkomsterna under inkomsttitel 1111 Statlig inkomstskatt med cirka 6 100 miljoner kronor.

Återställ jobbskatteavdraget

Liberalerna återställer den avtrappning av jobbskatteavdraget för månadsinkomster över 50 000 kronor som trädde i kraft 2016. Avtrappningen är ännu ett led i den socialdemokratiska politiken att göra det dyrare att arbeta och leder, tillsammans med den statliga inkomstskatten och värnskatten, till mycket höga faktiska marginaleffekter. Ett återställande av avtrappningen av jobbskatteavdraget innebär att statens finanser försvagas med 3 400 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

Lägre skatt på personaloptioner

Liberalerna vill ha skatteregler som underlättar för nystartade och snabbväxande företag – i dag och i framtiden. Sverige står inför en mycket hård internationell konkurrens där vi inte har råd att sätta hinder i vägen för människor som bär på nya idéer.

Dagens skatteregler kring personaloptioner är inte tillräckligt moderna och attraktiva. För innovationsföretaget med litet kassaflöde är det svårt att betala nyckelpersoner en lön motsvarande vad de personerna kan få i andra delar av näringslivet. I många andra länder beskattas personaloptioner i stället som kapitalinkomst och inte som arbetsinkomst. Även Sverige bör införa en sådan modell.

Regeringen tillkännager nu att personaloptioner för företag i vissa branscher och med viss ålder, omsättning och personalstyrka ska befrias från beskattning för inkomst från arbete. En mängd remissinstanser har invänt att förslaget är för begränsat i omfattning och för svårtillämpbart.

Liberalerna menar att förslaget bör överges och en annan modell bör väljas. För att göra optionerna enkla att använda bör det inte finnas någon storleksbegränsning på programmet eller behov av att värdera optionerna när de ställs ut. Liberalerna anser att den absoluta huvudparten av onoterade bolag ska omfattas genom att det inte införs några storleksbegränsningar. Desto längre tid som har gått mellan att optionen ställdes ut och den löses in desto högre del av värdet ska beskattas som kapitalinkomst. Det gör att risken för skatteplanering och en oavsedd överflyttning mellan inkomstslagen blir mindre, samtidigt som värdet och attraktiviteten i optionen på sikt kan bli stort. Bortom fem till sju år bör hela inkomsten beskattas som kapital.

Det ska löna sig att spara

Regeringen höjer skatten på investeringssparkonton från 0,75 till 1 procentenhet över statslåneräntan. Regeringen hävdar att investeringssparkonton fortfarande kommer att vara skattemässigt gynnade jämfört med konventionell kapitalbeskattning. Skillnaden mot konventionella former av sparande i kapital är ju dock att medel insatta på investeringssparkonton beskattas oavsett om värdepappren på kontot sjunker eller stiger i värde. Därför bör beskattningen av investeringssparkonton vara måttfull.

Framför allt skickar en höjning av skatten på investeringssparkonton en mycket oönskad signal om att det inte ska löna sig att spara. Detta mitt i en högkonjunktur då vi redan nu bör förbereda oss på risken för en negativ utveckling. Såväl den enskildes trygghet och handlingsfrihet som samhällsekonomins stabilitet gynnas av att hushållen har besparingar i enkelt likviderbara medel. I Liberalernas Sverige ska det alltid löna sig att spara.

Liberalerna avvisar därför regeringens skattehöjning på investeringssparkonton. Liberalernas förslag innebär att statens finanser försvagas med 790 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1310 Skatt på kapital, hushåll, jämfört med regeringens förslag.

Förläng arbetslivet

I syfte att fler ska välja att arbeta kvar länge i arbetslivet införde Alliansen ett förhöjt jobbskatteavdrag för äldre. Det förhöjda jobbskatteavdraget gäller för personer som under året fyller 66 år eller är äldre.

Det förhöjda jobbskatteavdraget har, tillsammans med ett förhöjt grundavdrag, utvärderats av IFAU som funnit tydliga sysselsättningseffekter. De riktade skattelättnaderna ökade sysselsättningen under året närmast efter 65-årsdagen med 1,5procentenheter bland dem som hade en beskattningsbar arbetsinkomst åtminstone något av åren tre till fem år tidigare. Därmed förstärks också deras pensioner. Pensionsmyndigheten föreslog 2015 att åldersgränsen för det förhöjda jobbskatteavdraget ska sänkas för att uppmuntra människor att arbeta längre. För människor med låga pensioner lönar det sig i dag inte i tillräcklig omfattning.

Liberalerna föreslår därför att åldersgränsen justeras ned med två år för att även inkludera personer som vid årets ingång är 63 år. Det betyder att denna grupp får starkare drivkrafter att förlänga arbetslivet genom att de gynnas skattemässigt. Förändringen beräknas försvaga statens finanser med 600 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

I budgetpropositionen för 2016 höjde regeringen löneskatten för äldre. Konsekvensen blir att incitamenten för äldre att arbeta minskar. I en tid då vi måste uppmuntra människor att arbeta längre skickar det helt fel signaler.

Därför föreslår Liberalerna att löneskatten för äldre slopas. Förändringen beräknas försvaga statens finanser med 2 500 miljoner kronor under inkomsttitel 1270 Särskild löneskatt jämfört med regeringens proposition. Förändringen leder till att statens finanser stärks med 200 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter, med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1310 Skatt på kapital, hushåll, samt med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster under 2017. Den sammantagna effekten blir alltså att statens finanser försvagas med 2 100 miljoner kronor. Kommunernas finanser stärks med 200 miljoner kronor.

Sänkt pensionsskatt och utökat RUT-avdrag för äldre

Liberalerna välkomnar att regeringen sänker skatten för pensionärerna. Det krävs dock ytterligare skattelättnader för att underlätta vardagen för Sveriges pensionärer. Därför föreslår Liberalerna ett utökat RUT-avdrag för äldre.

RUT-avdraget har bidragit till att inte minst utrikesfödda kvinnor har fått jobb och egen försörjning och har gjort det möjligt för många att få hjälp i vardagen. RUT-avdraget har underlättat för många äldre, som i stället för en ofta omständlig och byråkratisk biståndsbedömning för att få hjälp via hemtjänsten, enkelt och smidigt själva kan skaffa sig den hjälp de behöver. Äldre över 80 år använder RUT-tjänster dubbelt så mycket som en genomsnittlig person.

Liberalerna vill därför utöka denna möjlighet för fler äldre och föreslår att subventionsgraden för RUT höjs från 50 procent till 60 procent för alla som vid årets ingång fyllt 80 år. Ikraftträdande för reformen är den 1 januari 2017. Reformen har en positiv men låg effekt på sysselsättningen och kan på marginalen också minska behovet av kommunal hemtjänst. Priset efter reformen för en timmes hemstädning eller motsvarande tjänst blir, med normalpris i branschen, cirka 100 kronor per timme. Kostnaden för förslaget beräknas till cirka 100 miljoner kronor 2018 och påverkar titel 1140 Skattereduktioner.

Utvidgat RUT-avdrag

RUT-avdraget har underlättat för hundratusentals svenskar att få vardagen att gå ihop och att få egen försörjning. Liberalerna föreslår att RUT-avdraget vidgas till att omfatta tvättjänster samt hämt- och trygghetstjänster. Därmed ökar enhetligheten i RUT-avdraget när inte bara flyttstädning utan också själva flytten omfattas av avdraget. Att flyttjänster omfattas av RUT innebär också att kostnaderna för flytt minskar, vilket bidrar till att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Förslagen innebär att statens finanser försvagas med sammanlagt 600 miljoner kronor för 2018 på inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

Liberalerna föreslår också att taket i RUT-avdraget höjs till det tredubbla. Förbättringen kommer dem till del som behöver mycket hjälp i vardagen och därför är beroende av att kunna utnyttja en stor del av avdraget. En höjning av taket i RUT-avdraget försvagar statens finanser med 130 miljoner kronor under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

Från sjukfrånvaro till arbete

De senaste åren har sjukfrånvaron stigit. Ökande sjukfrånvaro innebär att fler personer som skulle kunna bidra på arbetsmarknaden och försörja sig själva hamnar i isolering och ensamhet. Ju längre sjukfrånvaron pågår, desto svårare blir det att återgå i arbete.

För att bryta trenden mot ökad sjukfrånvaro krävs en rad åtgärder. Liberalerna föreslår att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen återinförs. Vi föreslår vidare att en femtonde karensdag införs och att sjukpenningen betalas ut på fortsättningsnivå tidigare än i dag. Dessa åtgärder stärker incitamenten för människor som är på väg tillbaka in i arbete att ta steget fullt ut. Återinförandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen är vidare en signal till såväl den enskilde men framför allt till Försäkringskassan att betrakta sjukskrivning som i normalfallet en tillfällig åtgärd och inte ett varaktigt tillstånd, och att vidta alla åtgärder för att göra det möjligt för den enskilde att återgå till arbete.

Dessa förändringar påverkar i huvudsak statens finanser på utgiftssidan genom minskade utgifter för Försäkringskassan, men leder till att kommunerna får minskade skatteintäkter. Att fler återgår i arbete leder till att arbetsgivaravgifterna förväntas öka. Sammantaget förstärks statens finanser med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter. Samtidigt försvagas kommunernas finanser på skattesidan med sammantaget 300 miljoner kronor för 2018.

Liberalerna avvisar sänkningen av skatten för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. En sådan skattesänkning, i kombination med regeringens skattehöjningar på arbete, bidrar till att göra det mindre lönsamt att återgå till arbete. Liberalerna prioriterar i stället reformer för att snabba på återgången till arbete för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Liberalernas förslag innebär att statens finanser stärks med 480 miljoner kronor på inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

Ökad rörlighet på bostadsmarknaden

Den svenska fastighetsbeskattningen präglas av mycket höga skatter vid försäljning och inköp av bostäder. Sverige har sannolikt den högsta sammanlagda beskattningen på reavinster från bostadsförsäljningar i hela OECD. Det bidrar bland annat till lägre rörlighet på bostadsmarknaden och en större bostadsbrist än vad som annars vore fallet. Flyttskatterna, särskilt i form av uppskovsbegränsning och räntebeläggning på uppskovsbelopp, måste sänkas. Reavinstbeskattningen vid fastighetsförsäljningar ska sänkas för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Avskaffandet av taket för uppskov av reavinster i samband med fastighetsförsäljning måste permanentas.

Samtidigt bör räntan på den uppskjutna reavinstbeskattningen avskaffas. År 2008 infördes en ränta på uppskjuten reavinst och reavinstskatt. För en person eller ett par med fullt uppskov innebär räntan på motsvarande 3,25 procent en årlig utgift på cirka 7250 kronor. En så betydande extra skatt gör uppskov och bostadsbyten mindre gynnsamt och påverkar rörligheten på bostadsmarknaden. Boverket har beskrivit räntebeläggningen, tillsammans med uppskovstaket, som ”en betydande skatteskärpning”. Liberalerna föreslår att uppskovsbeloppet inte beläggs med ränta. Förändringen beräknas försvaga statens finanser med 1 300 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1310 Skatt på kapital, hushåll.

Sänkt flyttskatt bör kompenseras med en gradvis nedtrappning av ränteavdraget. Under en tioårsperiod bör ränteavdraget sänkas från 30 till 20 procent av räntebeloppet. Detta bidrar till att kyla ner bostadsmarknaden och förhindra överhettning. Förslaget förstärker statens finanser med 800 miljoner kronor för 2018, 1 200 miljoner kronor 2019 och 2 000 miljoner kronor 2020 på inkomsttitel 1310 Skatt på kapital, hushåll.

Höjd skatt på obebyggd tomtmark

Samtidigt föreslår Liberalerna, i linje med resonemangen i bland annat SOU 2015:48, att den statliga fastighetsskatten på obebyggd tomtmark förhöjs för sådan mark som är avsatt för byggnation av hyresfastigheter. Detta ökar drivkrafterna för markägare att snabbare bebygga detaljplanelagd mark avsedd för flerfamiljsfastigheter. Som en följd av detta beräknas skatteintäkten på titel 1350 öka med 200 miljoner kronor år 2018.

I dagens läge med ett omfattande behov av nya bostäder måste skattesystemet skapa incitament för markägare och byggherrar att bygga bostäder i stället för att använda marken för andra ändamål. Liberalerna föreslår därför en höjning av fastighetsskatten för kommersiella lokaler med 0,5 procent. Förslaget förväntas förstärka statens intäkter med 4 200 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1350, samt försvaga intäkterna med 900 miljoner kronor under inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster.

Ökad miljö- och klimatstyrning

Utsläppen från transportsektorn måste minska och åtgärder krävs för att nå det långsiktiga målet om en fossilfri fordonsflotta. Vi utgår från principen att förorenaren ska betala och vi vill ha en ekonomisk styrning som sker på ett kostnadseffektivt och långsiktigt sätt.

Höjt förmånsvärde för icke-miljöbilar

Regeringen vill förlänga nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöanpassade bilar. Liberalerna vill göra mer. Vi föreslår att förmånsvärdet av bilar som inte är miljöbilar höjs med 20 procent eller maximalt 16 000 kronor per år.

På värdet av förmånen betalas socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter och individen betalar inkomstskatt. En höjning av förmånsvärdet för bilar som inte är miljöbilar innebär att individens beskattningsbara inkomst ökar. De offentliga finanserna påverkas därmed positivt av ökad intäkt från både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Samtidigt blir företagets bolagsskatt lägre. Enligt Skatteverkets redovisning av statistik över antalet förmånsbilar uppgick antalet år 2014 till 245 990. Av dessa utgjorde miljöbilarna 11 procent. Det samlade beskattningsbara värdet av förmånsbilarna var samma år drygt 9,8 miljarder kronor. Förändringen beräknas stärka statens finanser med 400 miljoner kronor under inkomsttitel 1111 Statlig inkomstskatt och med 600 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter och försvaga statens finanser med 400 miljoner kronor under inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster. Förslaget förstärker kommunernas finanser med 600 miljoner kronor.

Liberalerna avvisar också förslaget om att sätta ned förmånsvärdet för miljöanpassade bilar. Förändringen stärker statens finanser med 100 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter. Även kommunernas finanser förstärks med 100 miljoner kronor.

Omvänd miljöbilsbonus

Liberalerna föreslår vidare en reformering av miljöbilsbonusen. Enligt principen om att förorenaren ska betala föreslår vi en omvänd miljöbilsbonus. Miljöbilsbonusen bör utformas såsom en förhöjd skatt på bilar med negativ klimatpåverkan, i stället för en särskild premie på bilar med låg klimatpåverkan. Liberalerna föreslår därför en omvänd miljöbilsbonus där bilar som inte skulle vara berättigade för en miljöbilspremie enligt gällande regelverk skulle få en förhöjd fordonsskatt med 2 000 kronor per år under de första fem åren. Detta stärker statens finanser med 270 miljoner kronor under inkomsttitel 1470 Skatt på vägtrafik. Det försvagar statens finanser med 10 miljoner kronor under inkomsttitel 1111 Statlig inkomstskatt, med 20 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter och med 10 miljoner kronor under inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster. Förändringen leder också till att kommunernas finanser försvagas med 20 miljoner kronor, för vilket de kompenseras. Sammantaget bedöms dessa förslag stärka statens finanser med cirka 210 miljoner kronor år 2018.

Dubbdäcksavgift

Liberalerna föreslår dessutom att en dubbdäcksavgift enligt norsk modell införs för att minska det utsläpp av partiklar som användningen av dubbdäck medför. Detta skulle förbättra luftkvaliteten i storstäderna. Förslaget kommer att stärka statens finanser med 130 miljoner kronor på inkomsttitel 1470 Skatt på vägtrafik.

Regionalt anpassat reseavdrag – ökat fokus

Sverige är ett glest befolkat land och förutsättningarna för resande mellan hem och arbete skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Ett avdrag för reskostnader mellan hem och arbete är motiverat för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och göra det enklare för människor att kunna ta arbete på annan ort än hemmet. Reseavdraget bör dock reformeras för att huvudsakligen inriktas mot de glesare befolkade delarna av landet. Liberalerna föreslår därför en regional anpassning av reseavdraget. Förslaget innebär att reseavdraget görs mer generöst i kommuner där kollektivtrafiken kan antas vara mindre väl utbyggd, medan avdraget stramas åt i kommuner där möjligheten att använda kollektivtrafiklösningar bör betraktas som större.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen att man avser se över det nuvarande systemet för reseavdrag, vilket Liberalerna välkomnar. Liberalerna vill dock gå fram med ett skarpt förslag om ett nytt reseavdrag redan i höst.

Förslaget beräknas stärka statens finanser med 300 miljoner kronor under inkomsttitel 1111 Statlig inkomstskatt jämfört med regeringens proposition. Det stärker dessutom kommunernas finanser med 1 200 miljoner kronor, vilket motiverar en motsvarande sänkning av statsbidraget till kommunerna. Det försvagar statens finanser med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner. Sammantaget stärker förslaget statens finanser med 1 400 miljoner kronor för 2018.

Beskattning av dieselbränsle

Klimatavtalet från Paris underströk vikten av att avskaffa olika former av subventioner och stöd till fossila bränslen. Därför föreslår Liberalerna ett slopande av nedsättningen av energi- och koldioxidskatt för diesel inom gruvindustriell verksamhet. Dieselsubventionerna inom jordbruket bör också successivt avskaffas och en europeisk flygskatt måste införas.

Slopandet av nedsättningen av energi- och koldioxidskatten på diesel i gruvindustriell verksamhet innebär att statens skatteintäkter ökar med 280 miljoner kronor under inkomsttitel 1430 Energiskatt och med 160 miljoner kronor under inkomsttiteln 1440 Koldioxidskatt. Det innebär samtidigt att kommunernas inkomster försvagas med 50 miljoner kronor och att statens intäkter försvagas med 40 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter och 20 miljoner kronor under inkomsttitel 1310 Skatt på företagsvinster.

Slopandet av nedsättningen av koldioxidskatten i jordbruket innebär att statens skatteintäkter ökar med 800 miljoner kronor under inkomsttitel 1440 Koldioxidskatt och att statens finanser försvagas med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1210 Arbetsgivaravgifter. Sammantaget innebär Liberalernas förslag inom området dieselbeskattning att statens finanser stärks med 1 080 miljoner kronor för 2018.

Biodrivmedel bör användas där det gör mest nytta, till exempel inom flyg och tyngre transporter. Vi är positiva till ett reduktionspliktssystem med krav på drivmedelsleverantörer att leverera en viss andel biodrivmedel och viss klimatprestanda per år men vi anser att det bör ha en tydlig styrning mot just tung trafik.

Skattefrihet för småskalig el

I budgetpropositionen för 2016 avskaffade regeringen skattefriheten för vissa småskaliga elproducenter. Detta innebär att det blir svårare och dyrare för privatpersoner och företag att producera egen, hållbar el från exempelvis solenergi. Detta är en svårbegriplig reform från en regering som säger sig värna klimatet och vilja satsa på förnyelsebar energi. Liberalerna föreslår att skattefriheten för småskalig elproduktion återställs. Detta försvagar statens finanser med 190 miljoner kronor för 2018 under inkomsttitel 1430 Energiskatt.

Läckageskatt

Användningen av handelsgödsel bidrar till övergödning av vattenområden. Även förekomsten av kadmium i handelsgödsel är ett oroande miljöproblem. Det är därför angeläget att användningen av sådan gödsel minskar och att jordbrukets allmänna miljöpåverkan sjunker. För att uppnå detta syfte bör en ny läckageskatt för jordbruket införas. Skatten beräknas stärka statens finanser med 300 miljoner kronor under utgiftstitel 1450 Övriga skatter på energi och miljö jämfört med regeringens proposition.

Nej till flygskatt

Regeringen föreslår införandet av en flygskatt. Även om skattenivåerna har sänkts jämfört med vad som ursprungligen aviserats menar Liberalerna fortfarande att flygskatten bör avvisas.

Sverige ska driva på för en europeisk flygskatt och att flyget internationellt ska betala för sina klimatkostnader. På nationell nivå vill vi pröva ett system med differentierade landningsavgifter utifrån hur mycket biobränsle som används vid flygningar tillsammans med ett reduktionspliktsystem och klimatdeklarationer. En framtida europeisk flygskatt bör vara utformad på ett sätt så att den inte träffar all flygtrafik lika utan att den i stället främjar flyg med lägre klimat- och miljöpåverkan till exempel genom att vara differentierad med avseende på bränsle, flygplansvikt och bullernivåer. Att avvisa införandet av en flygskatt leder till att statens finanser försvagas med 1 020 miljoner kronor 2018 under inkomsttitel 1450 Övriga skatter på energi och miljö.

Skatt på plastpåsar

Plast som sprids i naturen måste bekämpas. För att styra konsumtionen mot mer återvinning och förnyelsebara råvaror vill vi införa en plastpåseavgift. Genom att göra det dyrare att köpa bärkassar av fossilplast hoppas vi minska användningen av plastbärkassar vid vardagsinköp, vilket skulle vara till nytta för miljön. Vi välkomnar att många företag inom handeln redan tagit initiativ som visar på att användningen av plastpåsar minskar. Liberalerna föreslår att en skatt på plastpåsar införs, vilket leder till att statens finanser förstärks med 300 miljoner kronor för år 2018 under inkomsttitel 1411 Mervärdesskatt, hushåll, och med 1 200 miljoner kronor under inkomsttitel 1450 Övriga skatter på energi och miljö.

Övriga reformer i budgetpropositionen

Liberalerna avvisar sänkningen av mervärdesskatten på förevisning av naturområden (naturguidning). Som Ekonomistyrningsverket har anfört i sitt remissvar bidrar denna momssänkning till att ytterligare öka komplexiteten i mervärdesskattesystemet. Skatteverket bland andra remissinstanser har också anfört att förslaget kan komma att strida mot EU-rätten. Liberalerna prioriterar skattesänkningar som varaktigt skapar fler jobb, minskar utanförskapet och bidrar till ett hållbarare samhälle före symbolsatsningar. En avvisning av sänkt skatt på naturguidning förstärker statens finanser med 320 miljoner kronor 2018 på inkomsttitel 1410 Mervärdesskatt, hushåll.

Nej till avdragsrätt för fackföreningsavgift

Liberalerna avvisar regeringens förslag om att återinföra avdragsrätt för fackföreningsavgiften. Fackföreningarna spelar en viktig roll på den svenska arbetsmarknaden och en fortsatt hög grad av fackföreningsmedlemskap är ägnad att upprätthålla förtroendet för modellen med starka parter på arbetsmarknaden. En hög anslutningsgrad upprätthålls dock bäst genom att fackföreningarna bedriver för medlemmarna relevant verksamhet och ger dem stöd i arbetet. En stor del av fackföreningsavgiften består också av avgift till arbetslöshetskassan, som redan har en hög grad av offentlig subventionering. Vidare innebär regeringens förslag en förhållandevis kraftig försvagning av de offentliga finanserna, i storleksordningen 2,67miljarder från och med 2019. Det är inte en ansvarsfull hushållning med statens finanser.

Liberalerna avvisar därför regeringens förslag om återinförd avdragsrätt för fackföreningsavgift. En avvisning av förslaget om återinförd avdragsrätt för fackföreningsavgift förstärker statens finanser med 1 340 miljoner kronor för 2018 under inkomsttitel 1142 Fackföreningsavgift.

Skattefrihet för förmån av privat hälso- och sjukvård

Liberalerna säger nej till den slopade skattefriheten för förmån av privat hälso- och sjukvård. Vi anser det inte motiverat att höja skatten på hälsa eller att straffbeskatta arbetsgivare som tar ansvar för sina medarbetares välbefinnande. Det ligger också i linje med regeringens politik att försvåra för privata sjukförsäkringar vilket bidrar till att minska tillgången till vård och de samlade resurserna i den svenska sjukvården. Förslaget försvagar statens finanser med 590 miljoner kronor för 2018 under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner.

Övriga liberala skattereformer

Den offentliga sektorn har problem med personalförsörjningen inom ett antal viktiga yrkesgrupper. En viktig anledning är svårigheten att göra karriär, såväl vad gäller kompetensutveckling som löneutveckling. Staten, landstingen och kommunerna är för dåliga på att ta hand om sina mest kompetenta medarbetare.

Liberalerna föreslår bland annat riktade statsbidrag för karriärtjänster för specialistsjuksköterskor och lärare, inklusive en särskild satsning på karriärtjänster i utanförskapsområden. Reformen leder till ökade intäkter för staten från arbetsgivaravgifter om sammanlagt 274 miljoner kronor. Det ger också ökade skatteintäkter för kommunerna.

Liberalerna föreslår vidare att den regionala nedsättningen av arbetsgivaravgifterna slopas. År 2002 infördes en regional nedsättning med 10 procentenheter av arbetsgivaravgifterna för företag verksamma i främst Norrlands inland. Underlaget får vara högst 71 000 kronor per månad och stödet därmed högst 7 100 kronor per månad.

När Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) genomförde en utvärdering av denna reform har institutet inte kunnat finna några statistiskt säkerställda sysselsättningseffekter i jämförelse med företag i närliggande områden som inte fick ta del av nedsättningen. Även Riksrevisionen har sammanställt en rapport som behandlar samma nedsättning. Riksrevisionens samlade bedömning var att varken den regionala nedsättningen eller den generella nedsättningen för småföretag 1997–2007 har gett några sysselsättningseffekter.

Liberalerna föreslår att denna nedsättning slopas. Detta ökar sammantaget skatteintäkterna år 2017 med 500 miljoner kronor genom påverkan på inkomsttitlarna 1210 Arbetsgivaravgifter och 1240 Egenavgifter. Det försvagar statens finanser med 100 miljoner kronor under inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster.

Liberalerna föreslår ett sänkt tak i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget förstärker statens finanser på inkomstsidan med 200 miljoner kronor under inkomsttitel 1140 Skattereduktioner men försvagar statens finanser med 400 miljoner kronor under inkomsttitel 2000 Inkomster av statens verksamhet.

Möjligheten till gruppregistrering för mervärdesskatt har gjort det möjligt för företag i den finansiella sektorn att undkomma kostnaden för ingående mervärdesskatt, vilket ytterligare har ökat deras skattefördel i jämförelse med andra sektorer. Den sammantagna skattefördelen innebär därmed att den finansiella sektorn ökar på bekostnad av andra sektorer och vinsterna i den finansiella sektorn kan antas bli högre. Ett sätt att göra beskattningen mer neutral mellan den finansiella sektorn och övriga sektorer är att ta bort rätten till gruppregistrering till mervärdesskatt. Det har av Finansdepartementet bedömts att de legala kraven på den finansiella sektorn inte utgör tillräckliga skäl för att den finansiella sektorn ur skattehänseende ska gynnas. Inte heller i övrigt finns tillräckliga skäl för att behålla möjligheten till gruppregistrering till mervärdesskatt.

Mot denna bakgrund bör reglerna om gruppregistrering till mervärdesskatt för företag inom den finansiella sektorn slopas. Även möjligheten till gruppregistrering till mervärdesskatt för företag i inkomstskatterättsliga kommissionärsförhållanden bör slopas. Förändringen beräknas 2018 öka mervärdesskatteinbetalningarna på inkomsttitel 1410 med 400 miljoner kronor.

Liberalerna föreslår att regeringens skattehöjning på e-cigaretter avvisas. Utifrån målet att minska tobaksanvändningen i samhället är det inte visat att höjd skatt på tobaksfria alternativ är den mest ändamålsenliga reformen. Förslaget försvagar statens finanser med 30 miljoner kronor för 2018 på inkomsttitel 1480 Övriga skatter.

Utöver ovannämnda förslag finns det ett antal reformer som inte påverkar statens inkomster men dock kommunsektorns skatteintäkter på inkomsttitel 1115. Det rör sig om en avvisad höjning av den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta, vilket försvagar kommunernas finanser med 370 miljoner kronor; delvis genomförande av förslagen i SOU 2013:52 om moderniserad studiehjälp, en försvagning med 110 miljoner kronor; en reformering av beräkningsgrunderna för garantipension, en försvagning med 100 miljoner kronor, samt från 2019 en avvisning av ökad beskattning på tillfälligt arbete i Sverige, en försvagning med 420 miljoner kronor.

Liberalerna föreslår förändringar av systemet med periodiseringsfonder från och med 1 januari 2019. Förslaget innebär införandet av en gemensam maxgräns för periodiseringar på 30 procent för alla företag. För ett företags fem första verksamhetsår höjs avdraget för periodiseringsfonder till 50 procent. Den sammantagna effekten av förslaget blir att statens intäkter ökar med 38 miljoner kronor på inkomsttitel 1320 Skatt på företagsvinster år 2020.

Offentliga sektorns skatteintäkter och statsbudgetens inkomster

Avvikelse från regeringen (mkr)

Titel

Rubrik

2017

2018

2019

Kommentar

1100

Direkta skatter på arbete

19 332

19 732

19 982

1111

Statlig inkomstskatt

18 010

18 730

19 150

RUT Dnr 2017:1102, RUT Dnr 2017:1422, RUT Dnr 2017:1374, RUT Dnr 2016:1259, RUT Dnr 2016:1225, egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

1 878

1 838

2 208

Prop. 2017/18:1, PM Utbildningsdepartementet, RUT Dnr 2016:1246, RUT Dnr 2016:1248, RUT Dnr 2017:1075, RUT Dnr 2016:1260, RUT Dnr 2017:1079, RUT Dnr 2017:242, RUT Dnr 2017:1080, RUT Dnr 2017:182, RUT Dnr 2017:180, RUT Dnr 2016:1255, RUT Dnr 2017:1374, RUT Dnr 2016:1254, RUT Dnr 2016:1259, RUT Dnr 2016:1251, RUT Dnr 2017:244, RUT Dnr 2016:1424, egna beräkningar

1120

Allmän pensionsavgift

0

10

20

RUT Dnr 2017:1374

1130

Artistskatt

1140

Skattereduktioner

3 200

2 830

3 020

Prop. 2017/18:1, RUT Dnr 2016:1250, RUT Dnr 2016:1249, RUT Dnr 2016:1225, RUT Dnr  2016:1246, RUT Dnr 2017:249, RUT Dnr 2017:1374, egna beräkningar

1200

Indirekta skatter på arbete

133

7

107

1210

Arbetsgivaravgifter

2 267

2 497

2 697

Skolverket, RUT Dnr 2016:1260, RUT Dnr 2016:1255, RUT Dnr 2017:1374, RUT Dnr 2016:1259, RUT Dnr 2016:1227, RUT Dnr 2016:1251, RUT Dnr 2017:244, RUT Dnr 2017:182, egna beräkningar

1240

Egenavgifter

100

100

100

RUT Dnr 2016:1227

1260

Avgifter till premiepensionssystemet

0

10

10

RUT Dnr 2017:1374

1270

Särskild löneskatt

2 500

2 600

2 700

RUT Dnr 2016:1251

1280

Nedsättningar

1290

Tjänstegruppliv

1300

Skatt på kapital

1 680

1 898

2 740

1310

Skatt på kapital, hushåll

1 390

990

190

Prop. 2017/18:1, RUT Dnr 2016:1253, RUT Dnr 2017:249, RUT Dnr 2016:1727, RUT Dnr 2016:1251

1320

Skatt på företagsvinster

1 330

1 512

1 470

RUT Dnr 2017:1064, RUT Dnr 2017:1064, RUT Dnr 2016:1268, RUT Dnr 2016:1259, RUT Dnr 2016:1227, RUT Dnr  2016:1255, RUT Dnr 2016:1251, RUT Dnr 2017:1374

1330

Kupongskatt

1340

Avkastningsskatt

1350

Fastighetsskatt

4 400

4 400

4 400

RUT Dnr 2016:1268, RUT Dnr 2016:1257

därav kommunal fastighetsavgift (1353+1354)

1360

Stämpelskatt

1400

Skatt på konsumtion och insatsvaror

2 920

2 369

2 228

1410

Mervärdesskatt, hushåll

1 020

900

920

Prop. 2017/18:1, RUT Dnr 2016:1258, RUT Dnr 2017:1459

1420

Skatt på alkohol och tobak

1430

Energiskatt

90

99

98

PM Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016, RUT Dnr 2016:1255

1440

Koldioxidskatt

960

960

960

RUT Dnr 2016:1260, RUT Dnr 2016:1255

1450

Övriga skatter på energi och miljö

480

230

230

Prop. 2017/18:1, RUT Dnr 2017:1459, RUT Dnr 2016:1254

1470

Skatt på vägtrafik

400

230

70

RUT Dnr 2017:1374, RUT Dnr 2016:1628

1480

Övriga skatter

30

50

50

Prop. 2017/18:1

1500

Skatt på import

1600

Restförda och övriga skatter

1700

Avgående poster, skatter till EU

Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat)

14 865

15 458

14 907

1800

Avgående poster, skatter till andra sektorer

1 878

1 828

2 188

Statens skatteintäkter (periodiserat)

16 743

17 286

17 095

1900

Periodiseringar

1000

Statens skatteinkomster

16 743

17 286

17 095

Övriga inkomster (kassamässigt)

400

400

400

2000

Inkomster av statens verksamhet

400

400

400

RUT Dnr 2016:1246

3000

Inkomster av försåld egendom

4000

Återbetalning av lån

5000

Kalkylmässiga inkomster

6000

Bidrag m.m. från EU

7000

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet

8000

Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto

Statsbudgetens inkomster (kassamässigt)

17 143

17 686

17 495

Specificering av Liberalernas inkomstförändringar

1111

Statlig inkomstskatt

12 600

13 000

13 300

Höjd brytpunkt till 43000 kronor per månad. RUT Dnr 2017:1102

1111

Statlig inkomstskatt

6 100

6 400

6 500

Avskaffad värnskatt. RUT Dnr 2017:1422

1111

Statlig inkomstskatt

10

30

50

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1111

Statlig inkomstskatt

400

400

400

Förhöjd förmånsbeskattning av icke-miljöbilar. RUT Dnr 2016:1259

1111

Statlig inkomstskatt

300

300

300

Regionalt anpassat reseavdrag. RUT Dnr 2016:1225

1115

Kommunal inkomstskatt

700

700

800

Konsekvensändring Sänkt tak i arbetslöshetsförsäkringen. RUT Dnr 2016:1246

1115

Kommunal inkomstskatt

370

370

370

Avvisning av höjning av den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta (SINK) från 20 % till 25%. Prop. 2017/18:1

1115

Kommunal inkomstskatt

110

110

110

Konsekvensändring. Genomförande i del av SOU 2013:52. RUT Dnr 2017:1075

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

200

Konsekvensändring slopande av nedsättning av koldioxidskatt i jordbruket. RUT Dnr 2016:1260

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring. Ytterligare en karensdag dag 15. RUT Dnr 2017:1079

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring Reformering av beräkningsgrunder för garantipension. RUT Dnr 2017:242

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring Tidigareläggning av sjukpenning på fortsättningsnivå. RUT Dnr 2017:1080

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring, återinförd bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. RUT Dnr 2017:182

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring återställd grundnivå i föräldraförsäkringen. RUT Dnr 2017:180

1115

Kommunal inkomstskatt

50

80

100

Slopande av nedsättning av energi- och koldioxidskatt på diesel i gruvindustriell verksamhet. RUT Dnr 2016:1255

1115

Kommunal inkomstskatt

20

110

170

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1115

Kommunal inkomstskatt

0

420

420

Avvisning av ökad beskattning på tillfälligt arbete i Sverige. Prop. 2017/18:1

1115

Kommunal inkomstskatt

0

100

100

Läckageskatt. RUT Dnr 2016:1254

1115

Kommunal inkomstskatt

1 200

1 300

1 300

Regionalt anpassat reseavdrag. RUT Dnr 2016:1225

1115

Kommunal inkomstskatt

600

600

600

Förhöjd förmånsbeskattning av icke-miljöbilar. RUT Dnr 2016:1259

1115

Kommunal inkomstskatt

300

400

500

Konsekvensändring av generell utbyggnad av antalet civilanställda. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

300

300

400

Konsekvensändring av lönesatsning för i snitt 4000 kr högre månadslön för poliser. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

300

300

300

Konsekvensändring bemanningsförstärkning i vården. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

200

400

500

Konsekvensändring Slopad löneskatt för äldre. RUT Dnr 2016:1251

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

150

Avvisning av nedsatt förmånsvärde för vissa bilar. RUT Dnr 2017:244

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

200

Konsekvensändring av riktad satsning för 25 000 poliser inom sju år. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring av satsning på kommunala trygghetsvakter. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

100

100

100

Konsekvensändring Avskaffad kvalificeringsregel för flyktingar. RUT Dnr 2016:1424

1115

Kommunal inkomstskatt

200

200

300

Konsekvensändring satsning på lärare och rektorer. Egna beräkningar

1115

Kommunal inkomstskatt

28

28

28

Karriärtjänster för specialistsjuksköterskor. Egna beräkningar

1120

Allmän pensionsavgift

0

10

20

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1140

Skattereduktioner

3 400

3 900

4 200

Nej till avtrappat jobbskatteavdrag. RUT Dnr 2016:1250

1140

Skattereduktioner

600

500

400

Sänkt gräns för jobbskatteavdraget för äldre till 63 år. RUT Dnr 2016:1248

1140

Skattereduktioner

590

1 170

1 170

Avvisning av slopad skattefrihet för förmån av privat hälso- och sjukvård. Prop. 2017/18:1

1140

Skattereduktioner

400

400

400

Införandet av RUT-avdrag för tvättjänster. Egna beräkningar

1140

Skattereduktioner

200

200

200

Införandet av RUT-avdrag för flytt-, hämt-, och trygghetstjänster. Egna beräkningar

1140

Skattereduktioner

130

130

130

Höjning av taket i RUT-avdraget. Egna beräkningar

1140

Skattereduktioner

100

100

100

Förhöjd subventionsgrad i RUT för personer över 80 år. RUT Dnr 2016:1249

1140

Skattereduktioner

100

100

100

Regionalt anpassat reseavdrag. RUT Dnr 2016:1225

1140

Skattereduktioner

480

480

480

Avvisad sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Prop. 2017/18:1

1140

Skattereduktioner

200

200

200

Konsekvensändring Sänkt tak i arbetslöshetsförsäkringen. RUT Dnr 2016:1246

1140

Skattereduktioner

100

100

100

Konsekvensändring skattefritt sparande på ISK-konton upp till 100000 kr. RUT Dnr 2017:249

1140

Skattereduktioner

100

100

100

Konsekvensändring bemanningsförstärkning i vården. Egna beräkningar

1140

Skattereduktioner

100

100

100

Konsekvensändring satsning på lärare och rektorer. Egna beräkningar

1140

Skattereduktioner

0

20

30

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1142

Fackföreningsavgift

1 340

2 670

2 670

Avvisning av avdragsrätt för fackföreningsavgift. Prop. 2017/18:1

1210

Arbetsgivaravgifter

100

100

100

Konsekvensändring slopande av nedssättning av koldioxidskatt i jordbruket. RUT Dnr 2016:1260

1210

Arbetsgivaravgifter

40

50

60

Konsekvensändring slopande av nedsättning av energi- och koldioxidskatt på diesel i gruvindustriell verksamhet. RUT Dnr 2016:1255

1210

Arbetsgivaravgifter

20

80

120

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1210

Arbetsgivaravgifter

600

600

600

Konsekvensändring förhöjd förmånsbeskattning av icke-miljöbilar. RUT Dnr 2016:1259

1210

Arbetsgivaravgifter

300

300

300

Konsekvensändring av lönesatsning för i snitt 4000 kr högre månadslön för poliser. Egna beräkningar

1210

Arbetsgivaravgifter

400

500

500

Slopad regional nedsättning av arbetsgivaravgifterna. RUT Dnr 2016:1227

1210

Arbetsgivaravgifter

200

300

300

Konsekvensändring av generell utbyggnad av antalet civilanställda. Egna beräkningar

1210

Arbetsgivaravgifter

200

200

200

Konsekvensändring bemanningsförstärkning i vården. Egna beräkningar.

1210

Arbetsgivaravgifter

200

200

300

Konsekvensändring Slopad löneskatt för äldre. RUT Dnr 2016:1251

1210

Arbetsgivaravgifter

100

200

200

Konsekvensändring satsning på lärare och rektorer. Egna beräkningar

1210

Arbetsgivaravgifter

100

100

150

Avvisning av nedsatt förmånsvärde för vissa bilar. RUT Dnr 2017:244

1210

Arbetsgivaravgifter

100

100

200

Konsekvensändring av riktad satsning för 25 000 poliser inom sju år. Egna beräkningar

1210

Arbetsgivaravgifter

100

100

100

Konsekvensändring, återinförd bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. RUT Dnr 2017:182

1210

Arbetsgivaravgifter

100

100

100

Konsekvensändring av satsning på kommunala trygghetsvakter. Egna beräkningar

1210

Arbetsgivaravgifter

27

27

27

Konsekvensändring karriärtjänster för specialistsjuksköterskor. Egna beräkningar

1240

Egenavgifter

100

100

100

Slopad regional nedsättning av arbetsgivaravgifterna. RUT Dnr 2016:1227

1260

Avgifter till premiepensionssystemet

0

10

10

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1270

Särskild löneskatt

2 500

2 600

2 700

Slopad löneskatt för äldre. RUT Dnr 2016:1251

1310

Skatt på kapital, hushåll

1 300

1 300

1 300

Avskaffad uppskovsränta. RUT Dnr 2016:1253

1310

Skatt på kapital, hushåll

790

790

790

Avvisad höjning av räntan på ISK-konton. Prop. 2017/18:1

1310

Skatt på kapital, hushåll

200

200

200

Skattefritt sparande på ISK-konton upp till 100000 kr. RUT Dnr 2017:249

1310

Skatt på kapital, hushåll

800

1 200

2 000

Nedtrappat ränteavdrag. RUT Dnr 2016:1727

1310

Skatt på kapital, hushåll

100

100

100

Konsekvensändring Slopad löneskatt för äldre. RUT Dnr 2016:1251

1320

Skatt på företagsvinster

0

35

99

Likställande av periodiseringsfonder mellan bolagsformer. RUT Dnr 2017:1064

1320

Skatt på företagsvinster

0

3

11

Höjning av avdraget för periodiseringsfonder till 50 procent ett företags första fem verksamhetsår. RUT Dnr 2017:1064

1320

Skatt på företagsvinster

900

900

900

Konsekvensändring Höjd fastighetsskatt på kommersiella lokaler med 0,5 procent. RUT Dnr 2016:1268

1320

Skatt på företagsvinster

400

500

500

Förhöjd förmånsbeskattning av icke-miljöbilar. RUT Dnr 2016:1259

1320

Skatt på företagsvinster

100

100

100

Konsekvensändring slopad regional nedsättning av arbetsgivaravgifterna. RUT Dnr 2016:1227

1320

Skatt på företagsvinster

20

10

10

Konsekvensändring slopande av nedsättning av energi- och koldioxidskatt på diesel i gruvindustriell verksamhet. RUT Dnr 2016:1255

1320

Skatt på företagsvinster

10

40

70

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1320

Skatt på företagsvinster

100

0

0

Konsekvensändring Slopad löneskatt för äldre. RUT Dnr 2016:1251

1350

Fastighetsskatt

4 200

4 200

4 200

Höjd fastighetsskatt på kommersiella lokaler med 0,5 procent. RUT Dnr 2016:1268

1350

Fastighetsskatt

200

200

200

Förhöjd fastighetsskatt på obebyggd tomtmark avsatt för hyreshus. RUT Dnr 2016:1257

1410

Mervärdesskatt, hushåll

400

320

340

Slopad gruppregistrering av moms. RUT Dnr 2016:1258

1410

Mervärdesskatt, hushåll

320

280

280

nkning av moms på guider i naturområden från 25 till 6 procent. Prop. 2017/18:1

1411

Mervärdesskatt, hushåll

300

300

300

Införande av skatt på plastbärkassar. RUT Dnr 2017:1459

1430

Energiskatt

190

191

192

Återställande av skattefrihet för småskalig elproduktion. PM Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016

1430

Energiskatt

280

290

290

Slopande av nedsättning av energi- och koldioxidskatt på diesel i gruvindustriell verksamhet. RUT Dnr 2016:1255

1440

Koldioxidskatt

800

800

800

Slopande av nedsättning av koldioxidskatt i jordbruket. RUT Dnr 2016:1260

1440

Koldioxidskatt

160

160

160

Slopande av nedsättning av energi- och koldioxidskatt på diesel i gruvindustriell verksamhet. RUT Dnr 2016:1255

1450

Övriga skatter på energi och miljö

1 020

1 370

1 370

Avvisning av flygskatt. Prop. 2017/18:1

1450

Övriga skatter på energi och miljö

1 200

1 300

1 300

Införande av skatt på plastbärkassar. RUT Dnr 2017:1459

1450

Övriga skatter på energi och miljö

300

300

300

Läckageskatt. RUT Dnr 2016:1254

1470

Skatt på vägtrafik

270

100

70

Malus-system för privata fordon. RUT Dnr 2017:1374

1470

Skatt på vägtrafik

130

130

140

Dubbdäcksavgift. RUT Dnr 2016:1628

1480

Övriga skatter

30

50

50

Avvisande av höjd skatt e-cigaretter. Prop. 2017/18:1

2000

Inkomster av statens verksamhet

400

400

400

Konsekvensändring Sänkt tak i arbetslöshets­försäkringen. RUT Dnr 2016:1246

Utgiftsområden

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Terrordådet i Stockholm den 7 april 2017 får aldrig leda till ett mindre öppet samhälle. Arbetet mot terrorism behöver gå hand i hand med det långsiktiga och förebyggande arbetet mot radikalisering och våldsbejakande extremism, som främst förekommer inom den islamistiska våldsbejakande miljön, den vänsterautonoma miljön samt den högerextrema vitmaktmiljön. Det finns fortfarande mycket kvar att göra innan Sverige har en välfungerande struktur för att förebygga våldsbejakande extremism, och de anslag regeringen föreslår kommer inte att räcka.

Liberalerna anser att resurserna för att förebygga våldsbejakande extremism gör större nytta på det lokala planet än på Göteborgs universitet. Liberalerna sänker därför det belopp under anslag 6:1 som reserveras för uppdraget till Göteborgs universitet med 5 miljoner kronor år 2018. Samtidigt utökas anslaget för statsbidrag till förebyggande verksamheter i civilsamhällesorganisationer och kommuner mot våldsbejakande extremism under samma anslag med 10 miljoner kronor år 2018 och 5 miljoner kronor åren 2019–2020. Sammantaget innebär detta en årlig höjning 2018–2020 av anslag 6:1 Allmänna val och demokrati med 5 miljoner kronor.

Regeringen har hittills varit alltför passiv med att säkerställa att arbetet mot våldsbejakande extremism verkligen fungerar och att beslutade åtgärder verkligen genomförs. När nu ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism flyttas till Justitiedepartementet är det olyckligt att detta läggs under Brottsförebyggande rådet, en expertmyndighet med ansvar för forskning och statistik men utan koppling till det dagliga operativa arbetet. Vi anser att den nationella stödfunktionen mot våldsbejakande extremism bör läggas under Polismyndigheten, vilket redovisas under utgiftsområde 4.

Arbetet mot våldsbejakande extremism kräver även mer av samarbete mellan demokratiska länder. Utöver de frågor som ligger inom ramen för detta utgiftsområde anser Liberalerna även att det krävs skärpt lagstiftning och ökat internationellt samarbete mot våldsbejakande extremism. Vår syn på rättsväsendets arbete redovisas även under utgiftsområde 4.

Med förvåning konstaterar Liberalerna att regeringen inte redovisar några avsikter att efterkomma riksdagens tillkännagivande om att det inför kommande val behövs särskilda insatser för att höja valdeltagandet bland utlandssvenskar. Detta är särskilt allvarligt med tanke på att valdeltagandet i denna grupp är mycket lågt. För att finansiera en riktad satsning på att höja valdeltagandet bland utlandssvenskar under de två valåren anvisar Liberalerna ytterligare 5 miljoner kronor år 2018 och 2019 under anslag 6:1 Allmänna val och demokrati.

Ärendebelastningen hos JO är mycket hög, vilket har lett till betydande utmaningar för myndigheten. Många ärenden har fått läggas åt sidan trots att de hade kunnat vara angelägna ur rättssäkerhetssynpunkt. Liberalerna har länge föreslagit att Justitieombudsmannen därför bör ökade resurser för att kunna fullgöra sitt viktiga uppdrag, och vi står bakom det förslag som JO nu har överlämnat på riksdagens bord.

Liberalernas minoritetspolitik handlar om att stärka individens rätt att använda sitt språk, vara delaktig i sin kultur och förbättra individens tillgång till undervisning, kultur och välfärdstjänster på sitt minoritetsspråk. Sametingets roll som förvaltningsmyndighet ska tydligt skiljas från rollen som folkvalt organ för samer. Samernas rätt att utöva renskötsel och utnyttja marker i enlighet med urminnes hävd ska värnas och samernas ställning som urfolk ska upprätthållas.

I budgetförslaget för 2018 föreslår regeringen ökade anslag till Sametinget, vilket Liberalerna välkomnar. Däremot konstaterar Liberalerna att den anslagshöjning som också föreslås till åtgärder för nationella minoriteter inte kommer att vara tillräcklig.

Under alliansregeringen ökade antalet kommuner som ingick i förvaltningsområdena kraftigt och rätten till undervisning i minoritetsspråk förbättrades. Liberalerna anser att det är angeläget att förvaltningsområdena ska kunna fortsätta utökas utan att anslutningen av nya kommuner sker på bekostnad av sänkta ambitioner och försämrade förutsättningar för de kommuner som tidigare ingått. Eftersom antalet kommuner som ansöker om att ingå i något eller några av förvaltningsområdena fortsätter att öka behöver anslagen höjas ytterligare. Liberalerna anvisar därför ytterligare 5 miljoner kronor år 2018, 10 miljoner kronor år 2019 och 15 miljoner kronor år 2020 under anslag 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter.

Den romska minoriteten har under historiens gång utsatts för omfattande övergrepp och kränkningar, och många romer befinner sig fortfarande i utanförskap. Ett genomförande av den nationella strategin för romsk inkludering kräver långsiktiga och uthålliga åtaganden, vilket Liberalerna prioriterar. Liberalerna tillför därför ytterligare 5miljoner kronor år 2018 och 2019 samt 18 miljoner kronor år 2020 under anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer.

Länsstyrelserna har en viktig roll som regional aktör i den statliga förvaltningen och som samordnare mellan insatser där stat och kommun eller offentlig och privat sektor samverkar. För att stärka länsstyrelsernas arbete med miljöfrågor höjer vi anslagen till miljötillsyn samt åtgärder för att skydda dricksvattnet, men för att finansiera andra prioriterade satsningar gör vi en något mer begränsad höjning än vad regeringen föreslår. Detta innebär en budgetförstärkning på 20 miljoner respektive 10 miljoner kronor årligen under anslag 5.1 Länsstyrelserna m.m. Vad gäller det generella arbetet med miljöfrågor återställer vi av samma skäl anslaget till den nivå som rådde före 2016. Vi anser också att det generella anslaget till länsstyrelsernas arbete med djurfrågor bör behållas på den nivå som gällt år 2017. Detta innebär budgetförstärkningar på 25miljoner respektive 15 miljoner kronor årligen under anslag 5.1 Länsstyrelserna m.m.

Liberalerna anser att statens stöd till lokalt brottsförebyggande samarbete ska ha tyngdpunkten på den lokala nivån. Resurserna bör därför styras från länsstyrelserna till kommunerna. Vårt yrkande i denna del framgår under utgiftsområde 4.

Trots att Medieutredningens förslag till ny modell för mediestöd ännu inte har resulterat i en proposition aviserar regeringen anslagsökningar för åren 2019 och 2020 för att finansiera ett sådant mediestöd. Detta är fel ordning. Liberalerna kan inte på förhand ställa sig bakom anslagsökningar kopplade till en mediepolitisk proposition som ännu inte presenterats. Liberalerna avvisar därför de föreslagna höjningarna, vilket innebär budgetförstärkningar under anslag 8:1 Presstöd på 55 miljoner kronor år 2019 och 110 miljoner kronor år 2020 samt under anslag 8:2 Myndigheten för press, radio och tv på 3 miljoner kronor årligen år 2019 och 2020.

Liberalerna föreslår slutligen att PLO-uppräkningen för åren 2018–2020 justeras ned med 20 procentenheter. På detta utgiftsområde påverkas anslagen 1:1, 2:1, 2:2, 2:4, 4:1, 5:1 och 6:3.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Liberalernas anslagsfördelning jämfört med regeringen, mkr

Anslag

2018

2019

2020

Kommentar

1:1

Kungliga hov- och slottsstaten

0

1

1

RUT Dnr 2017:1439

2:1

Riksdagens ledamöter och partier m.m.

2

5

8

RUT Dnr 2017:1439

2:2

Riksdagens förvaltningsanslag

2

5

8

RUT Dnr 2017:1439

2:3

Riksdagens fastighetsanslag

0

0

0

2:4

Riksdagens ombudsmän (JO)

0

1

1

RUT Dnr 2017:1439

3:1

Sametinget

0

0

0

4:1

Regeringskansliet m.m.

41

66

92

RUT Dnr 2017:1439

5:1

Länsstyrelserna m.m.

75

84

94

Prop. 2017/18:1, Prop. 2015/16:1, RUT Dnr 2017:1439

6:1

Allmänna val och demokrati

10

10

5

Prop. 2016/17:1, egna beräkningar

6:2

Justitiekanslern

0

0

0

6:3

Datainspektionen

0

0

1

RUT Dnr 2017:1439

6:4

Valmyndigheten

0

0

0

6:5

Stöd till politiska partier

0

0

0

7:1

Åtgärder för nationella minoriteter

5

10

15

Egna beräkningar

7:2

Åtgärder för den nationella minoriteten romer

5

5

18

Egna beräkningar

8:1

Presstöd

0

55

110

Prop. 2017/18:1

8:2

Myndigheten för press, radio och tv

0

3

3

Prop. 2017/18:1

9:1

Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information

0

0

0

Summa

100

195

280

Specificering av anslagsförändringar

Kommentar

1:1

Kungliga hov- och slottsstaten

0

1

1

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

2:1

Riksdagens ledamöter och partier m.m.

2

5

8

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

2:2

Riksdagens förvaltningsanslag

2

5

8

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

2:4

Riksdagens ombudsmän (JO)

0

1

1

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

4:1

Regeringskansliet m.m.

41

66

92

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

5:1

Länsstyrelserna m.m.

10

10

10

Ökade anslag för att skydda dricksvattnet, justerad nivå. Prop. 2017/18:1

5:1

Länsstyrelserna m.m.

25

25

25

Återställning till tidigare nivå av anslag för miljöarbete. Prop. 2015/16:1

5:1

Länsstyrelserna m.m.

20

20

20

Justerad nivå av ökade anslag till förstärkt miljötillsyn. Prop. 2017/18:1

5:1

Länsstyrelserna m.m.

15

15

15

Återställning till tidigare nivå av anslag för djurfrågor. Prop. 2017/18:1

5:1

Länsstyrelserna m.m.

5

5

5

Digitala verktyg för asylsökandes språkinlärning. Egna beräkningar

5:1

Länsstyrelserna m.m.

10

19

29

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

6:1

Allmänna val och demokrati

10

5

5

Ökat anslag till statsbidrag mot våldsbejakande extremism. Egna beräkningar

6:1

Allmänna val och demokrati

5

5

0

Ökat anlag till valdeltagandeinsatser. Egna beräkningar.

6:1

Allmänna val och demokrati

5

0

0

Minskat anslag till Göteborgs universitet. Prop. 2016/17:1

6:3

Datainspektionen

0

0

1

Justerad pris- och löneomräkning. RUT Dnr 2017:1439

7:1

Åtgärder för nationella minoriteter

5

10

15