En betygsfri skola

Motion 2000/01:Ub276 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett betygsfritt
antagningssystem till gymnasieskolan bör införas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en möjlighet
att överklaga betyg i gymnasieskolan bör införas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
försöksverksamhet med betygsfria grundskolor bör påbörjas.

Utgångspunkter

Vänsterpartiet har länge drivit kravet på en betygsfri skola,
såväl genom opinionsbildning i den skolpolitiska debatten
som i form av motioner i riksdagen med förslag om
utredningar och förändringar av gällande regler. Vi är
övertygade om att möjligheterna att skapa en skola för alla,
där kritiskt tänkande och förmågan att se helheter i den egna
och i samhällets utveckling, skulle underlättas avsevärt om
betygen avskaffades.

Den betygsfria skolan är dock inte alls kravlös, tvärtom. Vi menar att den
betygsfria skolan istället skulle komma att ställa högre krav på såväl lärare
som elever än dagens. Att uppmuntra ett kritiskt förhållningssätt och stödja
verklig kunskaps- och färdighetsutveckling kräver helt enkelt mer än
mekanisk ytinlärning och att leta efter blottor och svagheter. Det skulle också
vara nödvändigt att fokusera på vad eleven verkligen lärt sig snarare än, som i
dag, på vad man inte lärt sig. Självklart avser Vänsterpartiet inte att man
skall
kunna lämna skolan utan tillräckliga kunskaper; varje elev måste få det stöd
han eller hon behöver för att skaffa sig dessa.

I den aktuella debatten är det dock uppenbart att många ännu är oroliga för
vad ett avskaffande av betygen skulle innebära, om det över huvud taget är
möjligt och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Vi är själva övertygade
om den positiva betydelsen av en betygsfri skola, och angelägna om att
påbörja utvecklingen i den riktningen. Vi koncentrerar därför våra förslag i
den här motionen runt de första stegen mot en betygsfri skola.

Betyg ur ett
jämställdhetsperspektiv

Liksom på övriga områden i samhället påverkar skolan och
därmed betygen relationen mellan tjejer och killar. Det är
därför viktigt att analysera betygens vara eller inte vara ur ett
könsperspektiv. Tjejer får generellt högre betyg än killar.
Genom bättre betyg förstärks givetvis kvinnors relativa
möjligheter till vidare studier och arbete, vilket är positivt.
Frågan är dock vilka de bakomliggande orsakerna är till höga
betyg i skolan och vad dessa sedan kommer att resultera i på
arbetsmarknaden. Egenskaper som premieras betygsmässigt i
skolan kanske inte är desamma som ger
utvecklingsmöjligheter och bra lön på arbetsmarknaden.
Pojkarnas lägre betyg kan också ibland vara ett resultat av ett
beteende som i den konkreta undervisningssituationen
innebär att pojkar tar plats och uppmärksamhet på flickors
bekostnad.

Vad skulle då en betygsfri skola innebära för tjejers och killars möjlighet
att utvecklas som individer utan att fängslas i traditionella könsbojor? Vi
menar att det inte är självklart att en betygsfri skola skulle vara till nackdel
för
tjejer. Tjejer skulle kunna gynnas genom ökade möjligheter att bryta invanda
handlingsmönster - och därmed ökade möjligheter att utvidga tjejers
livsutrymme. Tjejer skulle då kunna ta plats och kräva utrymme, utan att på
grund av detta riskera att få lägre betyg. Avgörande för om tjejers position
och utrymme i skolan ska kunna stärkas är dock hur aktivt skolan arbetar för
att motverka traditionella könsmönster och för att främja jämställdhet. Utan
ett sådant aktivt arbete riskerar tjejerna att bli förlorare såväl i
betygsskolan
som i en betygsfri skola.

Inga hållbara argument för
betyg

I den skolpolitiska debatten har betygsförespråkarna anfört i
huvudsak tre argument för betyg. Betygen påstås vara
nödvändiga för urvalet till vidare studier, de anses vara
utvärderingsinstrument av elevens kunskaps- och
färdighetsutveckling och utgöra stimulans och motivation för
att bedriva studierna. Vänsterpartiet avvisar bestämt dessa
argument.

Vi menar att det är möjligt att skapa en gymnasieskola där alla kommer in
på sitt förstahandsval, liksom det är möjligt att bygga ut den högre
utbildningen så att de allra flesta också här kommer in på den utbildning de
själva valt. I de fall där ett urval ändå är nödvändigt är enligt vår mening
andra urvalsmetoder att föredra, såsom intervjuer, underrepresenterat kön,
upprepad ansökan och olika former av arbetsprov och lämplighetstester
anpassade till den sökta utbildningen. Betyg har också visat sig ge en dålig
förutsägelse av förmågan att bedriva vidare studier.

Vidare är de utvecklingssamtal, som numera används inom såväl
grundskolan som gymnasieskolan, överlägsna betygen som instrument för att
utvärdera elevens kunskaps- och färdighetsutveckling. Vänsterpartiet är dock
kritiska till de standardiserade skriftliga omdömen som i dag ofta används i
samband med utvecklingssamtalen. Formerna för utvecklingssamtalen bör
visserligen utvecklas ytterligare på många skolor, men det är alltid bättre med
samtal mellan elever, lärare och föräldrar om hur skolarbetet går och vad
eleven behöver ägna mer tid åt än att i efterhand få en formaliserad markering
genom betyget. I samtalsformen kan eleven och läraren i bästa fall mötas på
ett jämlikt sätt och diskutera hur elevens skolarbete såväl som skolans arbete i
stort kan utvecklas.

Liksom en del elever stimuleras av betygen hämmas andra. För den grupp
som ständigt får självförtroendet sänkt på grund av låga betyg innebär de
sällan någon uppmuntran att studera mer. Istället blir de en bekräftelse på att
man själv är misslyckad och självförtroendet, liksom intresset för studierna,
riskerar att sjunka ytterligare och göder en kritisk självbild. Men också för de
elever som upplever betygen som en morot är det rimligt att ifrågasätta vilken
stimulans de verkligen utgör. Risken är stor att det är själva betyget man
strävar efter, och inte kunskapen och färdigheterna skolan syftar till att lära
ut.
Istället för att lära sig så mycket som möjligt jagar man så höga betyg som
möjligt, och det är sällan samma sak.

Betygen styr undervisningen

Vi är övertygade om att betygen på flera punkter påverkar
undervisningen och elevernas utveckling negativt. Betygen
premierar fragmentariserad kunskap, korttidsinlärning, skapar
hets i skolarbetet och förstärker en ojämlik maktrelation i
klassrummet.

I betygsskolan blir kunskap lätt lika med det som är enkelt att mäta.
Betygen kopplas ofta hårt till resultatet på skriftliga prov, där kunskapen
förutsätts mätas. Men kunskap i ordets vidare mening och inneslutande
förmåga till kritiskt tänkande och ifrågasättande, till analys och
helhetsperspektiv är inte mätbar i ett snävt provformulär och inte heller i
betyg. Därför får sådan djupare förståelse och kunskap ofta stå tillbaka för det
som är ytligare och mer faktabetonat. Det är fortfarande vanligare att elever
får frågan om när Karl XII dog än varför, vilket är märkligt med tanke på att
det alltmer avancerade arbets- och samhällslivet ställer ökade krav på
förståelse och insikt, på förmågan att samarbeta och lösa gemensamma
utmaningar.

I den skola som bygger på prov som skall leda fram till betygssättning
skapas också stress som riskerar att inverka negativt på kunskaps och
färdighetsutvecklingen. Det handlar om att kunna något tillräckligt länge för
att kunna få ur sig det på ett prov och sedan kan man glömma det och fylla på
med annan kunskap för nästa prövning. Korttidsinlärning och stress inför
provtillfällena är allt annat än gynnsamma förhållanden för den som vill
skaffa sig kunskap och färdigheter som kan användas hela livet.

Makten i klassrummet är i dag ojämlikt fördelad, vilket är oförenligt med
en modern syn på skoldemokrati. Betygen är ett av de bärande elementen i
denna ojämlika maktrelation och innebär att eleverna svårligen kan ifrågasätta
lärarens auktoritet utan att riskera ett sänkt betyg. Vi avser inte att utplåna
rollskillnaderna mellan lärare och elever i skolan, men alla relationer måste
bygga på ett demokratiskt förhållningssätt, på ömsesidig respekt och
förtroende. Så länge läraren har betygen som sanktionsmedel är detta svårt att
uppnå.

Betygsfri antagning till
gymnasieskolan

I dag kommer åtta av tio in på sitt förstahandsval i
gymnasieskolan. I samband med den nationella
kvalitetsgranskningen år 2000 anmärkte Skolverkets
kvalitetsgranskningsnämnd bland annat följande:

Istället för att fortsätta med att anta eleverna till gymnasieskolan på basis
av grundskolebetygen föreslår nämnden att regeringen utformar ett
förslag där eleverna kan antas till gymnasieskolan efter intresseval.

Man anger vidare att det är viktigt att detta föregås av en
utvidgad valdialog mellan eleverna, föräldrarna och lärarna
så att eleverna kan göra realistiska val av studieväg.
Dessutom bör regeringen i sitt förslag ange modeller för hur
gymnasieskolan kan utformas så att man kan möta de felval
eleverna kan komma att göra.

Vänsterpartiet delar nämndens uppfattning. Vi menar att det också är värt
att notera att många i dag väljer andra utbildningsvägar än de skulle vilja gå
mot bakgrund av att de fått låga betyg och dåligt självförtroende. Vi anser att
det bör vara möjligt att forma gymnasieskolan så att alla elever får välja efter
intresse och komma in på sitt förstahandsval. Vid felval skall man ha
möjlighet att byta inriktning inom ramen för gymnasieskolan. Detta bör ges
regeringen till känna.

Överklagande av betyg

Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd föreslår i nämnda
redovisning också att elever i gymnasieskolan bör ha rätt att
överklaga betyg. Vänsterpartiet instämmer i detta förslag och
ser det som ett sätt att ge eleverna en ökad rättssäkerhet och
en stimulans för lärarna att bättre motivera de betyg som
utdelas. Så länge betygen finns kvar skulle en möjlighet att
överklaga något jämna ut den ojämlika maktrelationen i
klassrummet. Detta bör ges regeringen till känna.

Försöksverksamhet med en
betygsfri grundskola

Vänsterpartiet är, som framgår av ovanstående, av den
uppfattningen att en betygsfri grundskola skulle gynna både
elever och lärare. De funktioner som betygen av
förespråkarna anses ha menar vi bättre kan fyllas på andra
sätt, och man skulle komma bort ifrån att betygen styr
undervisningen negativt. Därför vill vi ge regeringen i
uppdrag att återkomma med förslag om hur en
försöksverksamhet med betygsfria grundskolor kan utformas.

Stockholm den 29 september 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Lennart Gustavsson (v)

Kalle Larsson (v)