En avvecklingsplan för sopeldning

Motion 1988/89:Jo774 av Inger Schörling och Carl Frick (båda mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo774

av Inger Schörling och Carl Frick (båda mp)
En avvecklingsplan för sopeldning

”Sprid inte gifter över oss!”

Bakgrund

Vi lever i en tid när det produceras mycket sopor. I genomsnitt alstrar varje
svensk närmare 300 kg sopor per år. En dryg tredjedel av denna mängd
utgörs av hushållssopor, som kan komposteras och därmed bli möjliga att
återanvända. Den politik som miljöpartiet de gröna vill föra leder till att de
totala sopmängderna kommer att minska.

Under senare år har det blivit allt populärare ute i landets kommuner att
elda soporna när man har börjat få fullt på tipparna - eller deponier som de
gärna kallas för att det skall låta lite finare.

Från början var dessa sopeldningar ganska enkla anläggningar. Efter en tid
upptäckte de miljöintresserade att dessa anläggningar släppte ut miljövidriga
ämnen, och man tvingade fram att det sattes in skrubbrar för att ta hand om
det allra värsta. Allt eftersom tiden gick kom det alltmer sofistikerade
reningsanläggningar som elektrofilter och slangfilter av olika slag. Reningen
blev successivt allt bättre, men det visade sig att de farligaste ämnena hade en
förmåga att ty sig till de allra klenaste partiklarna. Anläggningarna producerade
dessutom avsevärda mängder saltsyra (HC1) - eller klorväte som man
gärna kallar det för att blanda bort korten för allmänheten. Saltsyra
innehåller klor, och kloret kommer från plaster som PVC (Polyvinylklorid)
och koksalt från de matrester som finns i soporna. Dessutom bildas det långa
rader av organiska klorföreningar som går under samlingsbegreppen dioxiner
och dibensofuraner. En del av dessa föreningar är utomordentligt giftiga
och anses vara de giftigaste som människor framställer. När man talar om
dioxiner talar man ofta om ”The dirty dozen” dvs. de tolv mest giftiga
dioxinerna.

För dessa ämnen har Världshälsoorganisationen (WHO) satt upp gränser
för vad människor anses kunna tåla. De gränser som denna organisation har
satt upp säger att vi inte skall få i oss mer dioxiner än 1 till 5 pikogram per
kilogram kroppsvikt och dag.

Inte nog med detta - sopeldningsanläggningarna frigör dessutom mängder
av tungmetaller, som är till skada för människor och natur. Kvicksilver är en
av dessa tungmetaller.

Dessa anläggningar anses så farliga att de omges med en rad av speciella
villkor - dvs. stränga miljökrav för utsläpp till luft.

Nu är det så att ju bättre man renar, desto mera av farligheterna hamnar i
aska och slagg, och ju längre reningen drivs, desto mera finfördelade blir
resterna. Man får en flygaska, som i vissa delstater i Västtyskland betraktas
som mycket farliga, varför transporter av flygaska är omgärdade med
omfattande säkerhetsföreskrifter.

Aska och slagg måste tippas, och undersökningar i Lund har visat att det
från dessa tippar kommer att ske en omfattande urlakning av giftiga ämnen.
Det är med andra ord på det sättet att hur man än bär sig åt så kommer
gifterna ut i naturen. Förgiftas inte luften så förgiftas vattendrag och så
småningom grundvatten och dricksvatten.

Det speciella med sopeldning är att med denna industriella process
framställs eller frigörs ämnen som från början var bundna i en ofarlig form
eller överhuvudtaget inte fanns.

Sopeldning är en industriell process där man medvetet framställer giftiga
ämnen, som på olika sätt kommer in i de biologiska kretsloppen.

Detta är en orimlighet i ett samhälle där man säger sig vilja värna om natur
och människor. Grundprinciperna för miljöpartiet de grönas politik är de
fyra solidariteterna, nämligen:

1. Solidariteten med naturen och de ekologiska systemen

2. Solidariteten med de kommande generationerna

3. Solidariteten med utsatta grupper i vårt land

4. Solidariteten med de fattiga i u-länderna.

Detta innebär att vi har som uppgift att se till att vi lever innanför de gränser
och ramar som naturen sätter.

Det innebär också att vi inte medvetet förslösar resurser i vårt land, så att vt
gör det svårare för våra barn och barnbarn och ser till att vi inte förgiftar deras
framtid.

Innebörden i solidariteterna är också den att vi måste handla så att de som
redan har det besvärligt i vårt samhälle inte får det än värre. Erfarenheten
visar att det oftast är de som redan tillhör de utsatta grupperna som är de som
drabbas av dålig miljö i alla dess former.

Det internationella ansvaret har som konsekvens att vi inte medvetet skall
försämra för människorna i u-länderna.

Att elda upp återvinnbara resurser och samtidigt medvetet producera
infernaliska gifter strider konsekvent mot de fyra solidariteterna. Sopeldning
är därför inte etiskt försvarbar och måste av den anledningen avvecklas.

För ett antal år sedan publicerade tidningen Ny Teknik en artikelserie om
sopeldningen, och därvid konstaterade man att sopeldningen var den
”omöjliga brasan”. Den var omöjlig inte bara av miljöskäl, den var också
ekonomiskt omöjlig, eftersom sopeldning var långt dyrare än tippning.
Därför måste sopeldningen avvecklas också av ekonomiska skäl.

Ekonomi är i grunden det enda av verklig betydelse i Sverige, och därför
kan man nära den förhoppningen att när inte solidaritet och mänskliga
hänsyn kan leda till att sopeldningen avvecklas så skall till slut de ekonomiska
argumenten bita.

Det enda rimliga är att i stället satsa på återvinning genom källsortering,
dvs. sortera där soporna uppstår. Genom ett genomtänkt förfarande är det

Mot. 1988/89

Jo774

4

möjligt att ta hand om merparten av de sopor som faller i hem och storkök.

Under senare år har denna teknik utvecklats väl, och det är nu möjligt att
ta fram anpassade system för de flesta bostadsområden.

Åtgärdskrav

Under förutsättning att vi i Sverige är överens om att det är oförsvarbart att
medvetet sprida gift över människor och till naturen måste sopeldningen
avvecklas. Att denna giftspridning sker efter demokratiskt fattade beslut gör
inte saken bättre, snarare tvärtom. Det är dåligt när demokratiskt valda
församlingar låter sig luras av kortsiktiga ekonomiska lönsamhetsskäl.

Miljöpartiet de gröna kräver att sopeldningen i landet avvecklas under en
treårsperiod och att källsortering införs i landets kommuner.

För att detta skall kunna genomföras med kraft är det viktigt att staten går
in med utvecklings- och genomförandestöd. Normalt anser vi i miljöpartiet
de gröna att vi skall vara restriktiva med att ge statliga stöd, men i detta fall är
en avveckling så viktig att det är berättigat. För att i någon mån minska
belastningen på statskassan och kostnaden för skattebetalarna vill miljöpartiet
de gröna införa en speciell sopeldningsavvecklingsavgift, som skall utgå
med 10 000 kronor per eldat ton sopor. Denna avgift tas in av staten och
utbetalas till de kommuner som har beslutat att avveckla sopeldningen efter
ansökan.

I de fall det fordras extra insatser måste man inom miljö- och energidepartementet
vara berett att anslå medel så att avvecklingen av giftspridningen
genom sopeldning kan genomföras.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sopeldningen skall avvecklas inom en period av tre år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sopeldningen skall ersättas med en ortsanpassad obligatorisk källsortering
och börja införas senast under 1990,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de delar
av de källsorterade soporna som kan komposteras också skall
komposteras så att de kan återföras till odlingsmark,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
omläggningen delfinansieras av en sopeldningsavvecklingsavgift på
10 000 kronor per eldat ton sopor som drivs in av staten och betalas till
kommunerna när de har fatta, beslut om att avveckla sopeldningen
efter ansökan.1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöoch
energidepartementet måste vara berett att anslå medel så att
avvecklingen av giftspridningen genom sopeldning kan genomföras
om inte medel som inflyter från sopeldningsavvecklingsavgiften skulle
räcka.1]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
tippar som i dag hyser aska och slagg från sopeldning hålls under

Mot.

Jo774

speciell bevakning av naturvårdsenheterna i länen för att säkerställa
att blott ett minimum av gifter sprids från dem.

Stockholm den 19 januari 1989

Inger Schörling (mp) Carl Frick (mp)

Mot. 1988/89

Jo774

'1988/89 :Sk637