Ekologiskt hållbart boende

Motion 1998/99:Bo509 av Sten Lundström m.fl. (v)

av Sten Lundström m.fl. (v)
Utgångspunkt
Sverige har undertecknat Riodokumentet om en hållbar
utveckling, Agenda 21. Här har Sverige ålagt sig självt att
omställa samhället till ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta
ställer stora, men berättigade, krav på alla samhällssektorer. I
Sverige har vi länge haft en bostadspolitik som har haft som
uppgift att tillse att alla invånare har rätt till och ekonomiska
möjligheter att efterfråga en god bostad. Med de kunskaper
vi i dag har om jordens ändliga resurser och byggmaterialens
inverkan på miljön är det nödvändigt att starkare betona de
ekologiska värdena i nybyggnation och renoverings- och
ombyggnationsarbete.
I dag är lagstiftningen på de här områdena alldeles för svag och kraven på
ekologiskt byggande är inte tillräckligt tydliga i de regelsystem som gäller.
Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader styr till stor del byggandet. I
den lagen saknas fortfarande ett tydligt uttryck som motsvarar de högtidliga
utfästelserna om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigt att vid allt
byggande använda sig av en ekologisk kretsloppstillämpning och resurshus-
hållning i sin helhet. Vänsterpartiet föreslår att BVL 2 § punkt 9
kompletteras med krav på resurshushållning och en hållbar kretslopps-
tillämpning. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag. Detta bör ges
regeringen till känna.
Att införa dessa krav i lagen om tekniska egenskapskrav innebär stora
förändringar när det gäller att ta till vara de växtnäringsämnen som
produceras i våra bostäder. Urinseparering, kompostering, tillvaratagande av
gråvatten från tvätt och disk och ett utnyttjande av dagvattnet är exempel på
detta. I dag finns redan en rad projekt och reguljär verksamhet, som vi kan ta
lärdom av och erfarenheter från, och där man använder redan känd teknik
och utvecklar nya metoder för ett ekologiskt hållbart boende med höga krav
även på energieffektivitet och goda inomhusmiljöer. Som exempel kan
nämnas urinsepareringen i Borlänge i samarbete med Luleås högskola eller
miljöhuset på Söderkulla i Malmö som är ett höghusområde där man byggt
upp ett helt system för kompostering och utnyttjande av värmeöverskottet i
kompostanläggningen. Även Ekoporten i Norrköping har en rad erfarenheter
att ge. För att nå framgång så krävs att lagar och tillämpningsföreskrifter
införs, både för nyproduktion och för större renoveringar, t.ex. vid byte av
avloppsrör.
Kvalitetskontroll
Kvalitetskontrollen styrs enligt PBL, kap 9. Kraven
dokumenteras i en plan som skall ange vad som skall
kontrolleras, men inte vilka kvaliteter som skall finnas. Den
kontrollansvarige ansvarar bara för att en plan upprättas och
följs och inte för vad som står i den. Följaktligen bör
antingen benämningen kvalitetsansvarig bytas mot
kontrollansvarig eller så måste uppdraget för
kvalitetsansvarig förändras på ett sådant sätt att nuvarande
benämning motsvaras av arbetsuppgifter i linje med
benämningen. Det bör bli regeringens uppgift att se till att
detta sker.
Utvärderingen av kvalitetskontrollen sker i samråd med Byggnads-
nämnden. Kvalitetsbestämningen sker däremot endast genom byggherrens
försorg. Det finns i dag inget formellt krav på byggherren att kontakta
kommunen under projekteringen av byggnationen. Krav på bästa möjliga
kvalitet när det gäller tillgänglighet, materialval m.m. bestäms av byggherren
utifrån de egenskaper som PBL föreskriver. Kommunen eller andra
intresseorganisationer har därför ingen möjlighet att bevaka kvalitets-
intressen under kvalitetsbestämningsskedet. Detta borde kunna intresse-
regleras mellan allmänna och enskilda intressen och beslutas t.ex. i detaljplan
och/eller områdesbestämmelser. Att tillse att största möjliga hänsyn tas vid
bestämmandet av tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet enligt de krav som
lagen föreskriver är ett sätt att undvika framtida merkostnad. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på hur kvalitetsbestämmelserna skall
säkras, så att samhällets mål och riktlinjer för den framtida boendeplane-
ringen på bästa sätt skall uppfyllas. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljö- och energideklarationer
En miljö- och energideklaration för boendet är nödvändig
utifrån en rad olika aspekter. Den energi som i dag förbrukas
i boendet motsvarar en fjärdedel av landets totala
energiproduktion. En femtedel av utsläppen av koloxid och
en fjärdedel av utsläppen av flyktiga organiska ämnen och
kväveoxider kommer från boendet. Som konsument är det
svårt att göra bedömningar av en bostads miljöegenskaper
och energiförbrukning när man väljer bostad. En tydlig
energi- och miljödeklaration skulle antagligen, precis som
när det gällt annan miljömärkning, på sikt leda till att
konsumenterna efterfrågade miljöanpassade och energisnåla
bostäder. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att
undersöka möjligheterna att utforma ett system för
kvalitetsdeklaration av bostäder. Det bör ges regeringen till
känna att Vänsterpartiet stöder en sådan utredning och att vi
vill se högsta prioritet på utredningen så att
kvalitetsdeklarationen avseende miljö och energi kan
användas senast år 2000. I uppdraget bör man också tillse att
allergi- och överkänslighetsaspekterna vägs in i
kvalitetsdeklarationen. Kostnaderna för allergi och
överkänslighet ligger årligen på mellan 5 och 6 miljarder
kronor. Detta bör ges regeringen till känna.
Sjuka hus
En miljö- och energideklaration räcker inte för att komma till
rätta med byggfel som har begåtts och kommer att begås.
Inte heller täcker miljö- och energideklarationen effekterna
av t.ex. fuktangrepp som frigör ämnen i byggmaterialet.
Både byggfel och fuktangrepp leder ofta förr eller senare till
miljöproblem i form av dålig inomhusmiljö och
mögelangrepp. Byggnader bör konstrueras, projekteras,
uppföras och ändras på ett sådant sätt att det ger den boende
ett skydd mot den yttre miljön och samtidigt en riskfri och
hälsosam inomhusmiljö. Byggprodukter borde inte få
innehålla ämnen som är cancerframkallande om produkten
utsätts för fukt eller oönskad temperatur. Inte heller borde
byggprodukter innehålla ämnen som är klassade som
allergiframkallande om produkten utsätts för fukt eller
oönskad temperatur. Krav måste ställas på leverantörer att
garantera att deras produkter inte avger vare sig cancer- eller
allergiframkallande ämnen vid kombination av andra
normalt ingående byggprodukter.
Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor inte minst med tanke
på att vi tillbringar 90 % av vår tid inomhus. Allergi och överkänslighet har
fördubblats varje decennium sen 1960-talet, och en del av denna ökning kan
tillskrivas våra allt sämre inomhusmiljöer. Forskning har visat att barn är
betydligt känsligare för miljöföroreningar än vuxna och att barn reagerar
tidigare på dålig miljö. I dag är vart tredje barn drabbat av
allergi/överkänslighet. Mellan 600 000 och en miljon människor bor i dåliga
inomhusmiljöer. Dessutom dör cirka 1 200 människor årligen med
astma/allergi som direkt eller indirekt orsak.
Det är både en folkhälsofråga och en utmaning för byggsektorn att bygga
sunda hus, dvs. miljöer där människor inte blir sjuka. Att i det framtida
byggandet skapa tydliga regler torde inte vara svårt utifrån den samlade
kunskap som i dag finns. Problemet är snarare hur man kan komma till rätta
med problemet i redan byggda och sjuka hus. Det är i dag klarlagt att stor del
av problemen är förknippade med fukt i husen. Hälsoproblemen kan oftast
härledas till kombinationen av mögel, ammoniakgaser och organiska ämnen i
inomhusluften. Dessa problem kan sättas i samband med dålig byggteknik,
fukt i betongbjälklager som stängts inne under golvmattor av plast och
linoleum, flytspackel med egen fukt och vattenbaserat lim. Utöver detta
tillkommer emissioner från målarfärg, lim och spackel. Dåliga och
komplicerade ventilationssystem gör att de flyktiga organiska ämnena i
inomhusluften, som har tre till fyra gånger så höga halter av föroreningsgrad
än normalt, innebär att den enklaste åtgärden, nämligen att ventilera, inte
fungerar tillfredsställande. Om inte ventilationen fungerar blir man inte av
med fukten. Lagen om ventilationskontroll fungerar inte tillfredsställande
och regeringen borde se över hur denna lag kan skärpas så att syftet med
lagen motsvaras av åtgärder och kontrollmöjligheter. Detta bör ges
regeringen till känna.
De människor som drabbats av överkänslighet är inte hjälpta av de normer
som finns, vilket för övrigt bara omfattar radon och formaldehyd, utan för
den här gruppen krävs ett starkt skydd. Oftast handlar det om nollnivåer. Den
här gruppen tvingas ofta flytta från bostad till bostad för att hitta ett boende
som fungerar. Det är naturligtvis svårt att bygga och renovera utifrån en
nollnivå, men strävan att komma dit måste finnas och att se till att inte fler
människor drabbas av sjuka-hus-syndrom genom att kraftigt reducera
halterna av allergiframkallande ämnen i ny- och ombyggnation. Regeringen
bör utreda förutsättningarna för ett lagstiftat krav om produktansvar för
lokaluthyrare och bostadsvärdar, vad gäller lägenheters och lokalers
hälsoeffekt.
Sjuka inomhusmiljöer tycks framför allt förekomma på arbetsplatser, och
där kvinnors arbetsmiljöer ofta är sämre än mäns. Skolor och förskolor tycks
vara särskilt drabbade. Med tanke på både personalen, och att dessa
institutioner riktar sin verksamhet mot barn och ungdom är det väsentligt att
åtgärderna i första hand riktas mot just dessa verksamheter.
Energieffektivisering
Kärnkraften skall avvecklas och inleds med en stängning av
Barsebäck, enligt den partiöverenskommelse som
Vänsterpartiet medverkat till. En stor del av den
energiförbrukning som i dag finns kan ersättas genom
besparingar. 40 % av all elenergi används för uppvärmning
av inomhusluft och varmvatten. Energin används som
direktverkande el i småhus och flerbostadshus, i lokaler av
skilda slag samt för att producera fjärrvärme. Det är fullt
möjligt att minska elanvändningen i svenska hus och på sikt
minska det totala energianvändandet. Den elspecifika
användningen (t ex ljus, TV, arbetsmaskiner) kan tillgodoses
med i huvudsak befintlig vattenkraft och ny miljövänlig och
småskalig elproduktion och genom besparingar i
konsumentledet med upphandling av energisnålare
produkter. Elvärmen ersätts billigast med fjärrvärme där de
lokala förutsättningarna finns. Bränslevalet varierar efter
omständigheter, ekonomi och tillgång. Det kan handla om
ved- och fliseldning, biogas, naturgas under ett
övergångsskede, solpaneler och värmepumpar. Alla
systemen har sina fördelar och nackdelar.
Även när det gäller ny elproduktion finns en rad olika alternativ.
Vindkraften kräver fortsatt investeringsstöd, skydd av markägarens rätt att
bygga vindkraft, inventering av lokaliseringsalternativ i alla kommuner och
minskad rätt för försvaret att lägga in veto.
Kostnaderna för solceller och solvärmesystem är höga och den positiva
utvecklingen avstannade när staten drog in sitt stöd till solfångarinstalla-
tioner. Det här beklagar vi från Vänsterpartiet, inte bara för att solvärme är
perfekt från miljösynpunkt både avseende miljöpåverkan och kretslopps-
synpunkt, utan också därför att vi i Sverige har en långt gången forskning
och förutsättning för att starta produktion i större skala och därmed också
skapa nya arbetsplatser. Kraftvärme (el- och värmeproduktion) kräver ut-
byggnad av fjärrvärme både i små och stora kommuner, men är det effekti-
vaste sättet att producera el. Här behövs en utveckling av bränslet och
miljöpåverkan bestäms av bränslevalet. I dagsläget är det biogas och
naturgas som är möjliga bränslen men på sikt måste naturgasen ersättas av
förnyelsebar energi som inte bidrar till växthuseffekten.
Det är inte politikernas uppgift att söka finna den enda vägen när det gäller
energiutvecklingen, utan krav måste ställas på energibranschen att ta fram
alternativ som kan underställas politisk prövning.
Det är inte bara valet av energisystem som avgör hur vi bäst kan anpassa
boendet till ett kretslopp utan också i lika stor utsträckning hur vi bygger och
renoverar våra bostäder. I de större kommunerna måste man utnyttja tätheten
i byggandet. Att nyttja de synergieffekter som man har i de större samhällena
borde vara en självklarhet. Avlopp, sophantering och energi kan användas
mer effektivt i flerbostadshus och i tättbebyggda områden än i en utspridd
bebyggelse. Det är därför viktigt att se till att städer och andra större
samhällen framför allt växer genom en förtätning som också tar hänsyn till
behovet av grönområden och lekytor. Det kan handla om att bygga ut genom
att förlägga nya bostäder ovanpå lågbyggda affärcentra och därmed också få
möjligheter att bygga billiga mindre bostäder, som i dag saknas, framför allt
till ungdomar. Det är dessutom vanligt att dessa affärscentra har platta tak
och att då se till att bygga sluttande tak skulle från energi- och fuktsynpunkt
vara en dubbel fördel. Dessutom behöver framför allt storstadsområdena
bibehålla sina fria markytor i närområdet både för rekreation och för odling
inom närområdet. Vid större ombyggnader finns en unik chans att vidta
energihushållningsåtgärder. Ombyggnaderna måste naturligtvis ske med
försiktighet avseende de arkitektoniska värdena och speciellt i K-märkta hus.
Byggmaterial
Att i plan- och bygglagen införa krav på ekologisk
kretsloppshushållning måste med automatik få en rad
konsekvenser för byggandet och boendet. Byggmaterialen
skall vara energieffektiva, återvinningsbara och ofarliga för
hälsan. Avfallshanteringen skall ingå i det ekologiska
kretsloppet, vilket kräver en välfungerande källsortering av
sopor och ett bra system för att tillvarata restprodukter. Det
ställer också krav på alternativa lösningar för vatten och
avlopp och hur vi bäst använder dagvattnet och gråvattnet.
När det gäller byggmaterial bör paragraf fem i lagen om
kemiska produkter (LKB), den s.k. substitutionsprincipen,
användas på ett kraftfullt sätt. Centrala myndigheter har varit
obenägna att använda lagen, men även kommuner är
skyldiga att se till att lagen följs. Här bör tillämpningskraven
skärpas och Boverket få i uppdrag att se till att lagen
tillämpas vid byggnation och i de samråd som entreprenörer
och byggherrar har med kommunerna inför byggstart.
Kommunerna har en möjlighet att utfärda krav lokalt med
stöd av utbyteslagen. Praktiskt tillämpad har det visat sig
vara en effektiv åtgärd. De boende måste också få en
möjlighet att utforma bl a sopsorteringssystem vid ny- och
ombyggnad. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet utgångspunkt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetskontroll och den kvalitetsansvarige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetsbestämmelsernas säkrande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö- och energideklarationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuka hus och ventilationskontroll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nollnivå för utsatta boendegrupper,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energieffektivisering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggmaterial.

Stockholm den 25 oktober 1998
Sten Lundström (v)
Maggi Mikaelsson (v)

Kjell-Erik Karlsson (v)

Owe Hellberg (v)

Jonas Ringqvist (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (16)