Egenproducerat vin direkt till konsument

Motion 2008/09:So333 av Maria Plass (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att tillåta svenska vinodlare att sälja sitt egenproducerade vin direkt till konsument på vingården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att tillåta svenska vinodlare att servera sina viner direkt till potentiell konsument genom utskänkningstillstånd specialformulerat för detta ändamål.

Motivering

I och med Sveriges inträde i EU 1995 upphörde flera av monopolen på alkoholområdet, bland annat inom import, tillverkning och partihandelsförsäljning. Sverige valde dock av alkoholpolitiska skäl att behålla detaljhandelsmonopolet, Systembolaget. Detta villkorades med att Sverige inte fick diskriminera producenter inom EU. Ett villkor som idag gör att vi snarare diskriminerar producenter på den egna marknaden.

För många kan tanken att köpa svensktillverkat vin säkert framstå som något främmande. Men nya druvor och nya utvecklingsmetoder har under senare år öppnat upp för vinproduktion i Sverige. Föreningen Svenska vinodlare listar 26 svenska vingårdar i medlemsregistret. Vi bevittnar här hur en helt ny näringsgren har tagit form i landets södra delar. Detta skulle därmed kunna attrahera en helt ny form av turism. Men dessvärre sätter dagens alkoholpolitiska regler käppar i hjulet för våra svenska vinodlare. Den näringsfrihet som EU-inträdet villkorar blir enbart ord på ett papper.

Systembolagets styrelse beslutade i år att det ska bli lättare för lokala alkoholproducenter att få sälja sina produkter i den lokala systembutiken. Orsaken är att Systembolagets försäljningsstatistik visar att det finns stor efterfrågan på närproducerade produkter. Under förutsättning att det finns en dokumenterad kundefterfrågan och en enskild butik önskar lagerföra en produkt som ingår i beställningssortimentet måste butiken begära skriftligt godkännande från Systembolagets huvudkontor. Systembolaget självt ser att detta beslut är en fördel för ”gårdsförsäljarnas” behov som då kan tillgodoses inom ramen för Systembolagets utövande av dess ensamrätt. Detta innebär att det gynnar Systembolaget att inte ha en lagstiftning som öppnar upp marknaden för gårdsförsäljning. De själva menar att en lagstiftning skulle särbehandla inhemsk produktion på ett sådant sätt att det skulle undergräva monopolet.

Den möjlighet som återstår för svenska vinproducenter är privatimport. Detta innebär i praktiken att kunden måste besöka Systembolaget tre gånger innan vinet de facto är i konsumentens ägo. Inledningsvis krävs ett besök för att beställa vinet samt lämna nödvändiga uppgifter om produkt och producent. Det andra besöket äger rum ungefär en vecka senare då beställningen bekräftas samtidigt som kunden lämnar en handpenning på 30 procent av den totala kostnaden för vinet. Vid det tredje besöket, efter ytterligare en vecka, kan kunden hämta ut vinet på Systembolaget, betala resterande kostnad för vinet samt en administrativ avgift på 17 procent.

Ett annat problem som vinodlarna möter handlar om utskänkningstillstånd. Till skillnad från andra vinproducenter i EU tillåts nämligen inte våra svenska vinodlare att hålla provsmakningar på vingården. För att det ska ske måste det handla om slutna sällskap där deltagarna är anmälda redan på förhand. Det finns visserligen en möjlighet att låta potentiella kunder smaka på vinet om odlaren har köpt en flaska av sig själv för att bjuda på sitt eget vin, en möjlighet som oftast inte kan bokföras på pluskontot. Redan här faller tanken på att Sveriges vinodlare skulle kunna attrahera turister genom att erbjuda vinresor likt dem i exempelvis Toscana eller Bordeaux. Det är inte rimligt att internationella turister åker till Sveriges vingårdar för att inte provsmaka viner eller att internationella turister går den långa och krångliga vägen via Systembolaget för att beställa svenska viner. Det är knappt rimligt att svenska turister gör det om det handlar om ett vin de inte ens har fått möjlighet att provsmaka.

Vi bör lära av och ta efter vårt grannland Finland. Det vill säga öppna upp för gårdsförsäljning av egenproducerade viner trots att det råder en monopolsituation. Samma utveckling har skett i Norge och Kanada, som visserligen inte påverkas av EU:s regelverk men däremot har statliga monopol när det gäller alkoholförsäljning.

Finland har gått vidare ytterligare ett steg genom att öppna upp försäljningen av gårdsvin vid tidigare högtidsdagar, detta för att förbättra verksamhetsförutsättningarna för landsbygdsturismen.

Avslutningsvis vill jag passa på att bemöta en del av den potentiella kritiken mot gårdsförsäljning. En del menar att gårdsförsäljning skulle öka tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker. Finland har löst detta genom att försäljning tillåts under samma tider som Systembolaget håller öppet. Jag vill också påminna om dessa gårdars geografiska placering, vilken ofta är långt ifrån städer och bebyggelse. När det gäller folkhälsan vill jag flagga för att det handlar om dyra exklusiva viner varför vi snarare borde ifrågasätta Systembolagets storsäljare bag-in-box-vin. I Finland utgör den totala gårdsförsäljningen mindre än en promille av den totala alkoholförsäljningen. När det gäller att undvika försäljning till ungdomar samt överservering bör självklart samma regelverk gälla för utskänkning på en vingård när det kommer till ansvarsfull alkoholhantering som gäller för exempelvis restauranger. Däremot bör man se över kravet på att kunna tillhandahålla lagad mat.

Stockholm den 29 september 2008

Maria Plass (m)