DNA-registrering

Motion 2004/05:Ju285 av Henrik Westman (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om DNA-registrering.

Motivering

Det oacceptabla och tragiska mordet på vår utrikesminister Anna Lindh har aktualiserat behovet av olika former för att kunna identifiera gärningsmän.

New York var länge en mycket otrygg stad, vissa områden och tunnelbanan kunde inte besökas utan risk för den enskilde. Så fick staden en ny borgmästare som förklarade krig mot brottsligheten och i dag är New York en av de säkrare städerna att vistas i.

Hur har då detta gått till? En av förklaringarna sägs vara att man med olika medel tagit alla som försökt "planka sig in" på tunnelbanan. De som inte bryr sig om att betala är sådana som visar att de inte vill följa samhällets spelregler i detta fall och, har det visat sig, inte heller i så stor utsträckning i andra fall. Med denna enkla metod har man tagit fast åtskilliga efterlysta personer samt många med knark och vapen. Man har på köpet fått ett bra register på sådana som kan tänka sig stå vid sidan om lagen.

I Tyskland har de tyska inrikesministrarna enats om att DNA-register är ett viktigt medel i kampen mot brottsligheten. Hittills har bara tunga förbrytare med hög återfallsrisk, efter åklagarbeslut, kunnat tvingas lämna material till det centrala DNA-registret i Wiesbaden.

Politikerna inklusive förbundsrepublikens inrikes- och säkerhetsminister kräver nu en lagändring, så att det blir lika självklart att ta DNA-prover som att ta fingeravtryck.

Det är viktigt att värna om den enskildes integritet och några alltför omfattande befolkningsregister bör därför inte tillåtas i vårt land. De som ställt sig vid sidan om lagen har dock själva visat att samhället bör värna sig mot dem och enligt min uppfattning har de därmed också förbrukat sin rätt att vara helt integritetsskyddade. Samhället måste ha rätt att på olika sätt registrera dem. Redan i dag finns ett fingeravtrycksregister, men med ny teknik kan även DNA-teknik användas för att på detta sätt säkert fastställa en persons skuld eller om han/hon är oskyldig.

Polisens arbete med att hitta eventuella gärningsmän skulle också underlättas avsevärt om de hade tillgång till ett bra DNA-register.

Jag anser därför att alla som dömts till fängelsestraff automatiskt skall registreras i ett sådant register.

Stockholm den 27 september 2004

Henrik Westman (m)