Till innehåll på sidan

Den ideella sektorn, folkrörelser och folkbildning

Motion 2004/05:Kr358 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Kulturutskottet

Händelser

Inlämning
2004-10-05
Hänvisning
2004-10-14
Bordläggning
2004-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut1

3Inledning3

4Den sociala ekonomin3

5Goda villkor för den ideella sektorn4

5.1Åldersintegrering4

5.2Ideellt engagemang och ekonomisk reglering5

5.3Förmåner av mindre värde6

5.4Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer6

5.5Mervärdesskatt i ideella sektorn7

5.6Forskning7

5.7Förenta nationernas frivilligdag8

6Amatörkultur8

6.1Likvärdiga villkor9

7Föreningslivets mötesplatser9

7.1Icke-statliga kulturlokaler9

7.2Trossamfundens lokaler10

7.3Bidrag till allmänna samlingslokaler10

8Folkbildning11

8.1Folkbildningens ekonomi12

8.2Folkhögskolorna13

8.3Studieförbunden13

8.4Amatörkulturen inom folkbildningen14

9Trossamfunden14

9.1Sjukhuskyrkan15

2Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera folkrörelsepolitikens mål.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av den ideella sektorn.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN:s frivilligdag bör uppmärksammas.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av regelverket för ekonomiskt stöd till generationsövergripande verksamhet.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att underlätta den ideella sektorns möjligheter att rekrytera ledare och funktionärer.

  6. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag kring skattefrihet för förmåner av mindre värde.1

  7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Mervärdesskatteutredningen.1

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningssamverkan mellan den ideella sektorn och forskningsvärlden.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om amatörkulturens ekonomiska villkor.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattebefriad ersättning till ledare inom ideella organisationer.2

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till icke-statliga kulturlokaler.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till allmänna samlingslokaler.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssättning av grund- och gymnasiekurser anordnande inom folkbildningen.3

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till trossamfunden.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukhuskyrkan.

1 Yrkandena 6-8 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 11 hänvisat till SfU.

3 Yrkande14 hänvisat till UbU.

3 Inledning

I Sverige finns en lång tradition av ideellt engagemang. Det ideella arbetet har sin huvuduppgift i att skapa gemenskap, mening och helhet i människors liv. Genom folkrörelserna, de ideella organisationerna, föreningarna och folkbildningen kan människor få möjlighet att möta andra med liknande intressen och tillsammans skapa en verksamhet som är utvecklande både för individen och samhället. Föreningslivet har också stor betydelse för den demokratiska infrastrukturen i vårt land. Genom föreningarna skapas möjligheter för människor att möta en demokratisk struktur och utvecklas i den demokratiska tradition som värnas inom föreningslivet.

4 Den sociala ekonomin

Den ideella sektorn verkar i gränszonen mellan privat och offentlig sektor. Det privata, det ideella och det offentliga - alla har en viktig plats i ett väl fungerande samhälle. Ofta kallas den ideella sektorn också den tredje sektorn eller den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin är det vedertagna begreppet på Europanivå, och i många länder har utvecklingen på detta område kommit mycket längre än i Sverige.

Med den sociala ekonomin avses den organiserade verksamhet som bedrivs fristående från både den privata och den offentliga sektorn. Syftet med verksamheterna är att göra konkret nytta för medlemmarna eller för andra grupper i samhället. Kännetecknande är också att vinstintresset är underordnat. Organisationerna inom den sociala ekonomin, folkrörelser, föreningar, trossamfund och frivilligorganisationer fungerar ofta som samhällets känselspröt. De är de första att hitta orättvisor, upptäcka kantigheter, kartlägga nya områden och anta nya utmaningar. De kompletterar den offentliga verksamheten. I Sverige har vi byggt upp en offentlig social välfärd som är bra på många sätt. De allra flesta av de många människor som arbetar inom den offentliga sektorn gör en engagerad och professionell insats. Ändå finns stora problem i samhället, ungdomar som känner sig rotlösa, ensamstående föräldrar som har svårt att få vardagen och ekonomin att gå ihop och äldre som känner sig ensamma. Ökade resurser och bättre metoder i den offentliga sektorn är inte det enda svaret på dessa problem. Kristdemokraterna anser att ökade möjligheter till engagemang från den ideella sektorn kan bidra till att höja livskvaliteten hos enskilda människor och kvaliteten i det offentliga serviceutbudet.

Idag är målet för folkrörelsepolitiken att människor skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Kristdemokraterna anser att målet bör kompletteras med följande tillägg: att stärka den ideella sektorn och utveckla dess roll i samhället.

Under den borgerliga regeringen inleddes ett arbete för utveckling av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt initierades, och en beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes. Efter några år av relativ stiltje i denna fråga har den socialdemokratiska regeringen påbörjat ett sporadiskt arbete med att stärka utvecklingen av den sociala ekonomin. I september 2001 försökte regeringen visa handlingskraft genom att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp för frågor rörande folkrörelser och social ekonomi (Ju 2001:O). Sedan arbetsgruppen tillsattes har dock inte mycket hänt. I ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen rörande den sociala ekonomin i september 2004 skriver ansvarigt statsråd ingenting om arbetsgruppen. Där hänvisas istället till några enstaka seminarier som ska annordnas under hösten 2004.

Enligt budgetpropositionen för 2004 har dock arbetsgruppen konstaterat att det föreligger behov av att se över folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin. Regeringen sade sig då ha för avsikt att under 2004 göra en sådan översyn. Enligt frågesvaret från september har denna översyn ännu inte påbörjats. Det finns ett uppenbart ointresse för dessa frågor hos den socialdemokratiska regeringen.

En stor brist med den interdepartementala arbetsgruppen är dessutom att den enbart består av representanter från departementen. Kristdemokraterna menar att det är självklart att en sådan arbetsgrupp även innehåller representanter från organisationer och föreningar.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att det arbete som påbörjades i början av 1990-talet för att stödja och utveckla den ideella sektorn återupptas. Det finns många frågor som behöver belysas för att utvecklingen av den sociala ekonomin ska ske på ett sätt som berikar både den offentliga och den privata sektorn. Sektoriseringen inom den kommunala förvaltningen skapar problem, rollfördelningen mellan frivillig och kommunal verksamhet behöver klargöras, ansvarsförhållanden i samband med frivilliga insatser behöver utredas. Alla ökade möjligheter till finansiering måste prövas. Detta bör ges regeringen till känna.

5 Goda villkor för den ideella sektorn

Olika delar av den ideella sektorn bör ges goda och så lika förutsättningar som möjligt. Oavsett om verksamheten är inriktad på kultur, idrott eller något annat måste föreningarna ha likvärdiga möjligheter. Det ska heller inte vara avgörande vilken ålderssammansättning verksamheten har.

5.1 Åldersintegrering

Vi lever i ett samhälle som på många sätt är segregerat. En uppgift för politiken är att minska dessa klyftor genom att till exempel underlätta och skapa förutsättningar för möten mellan människor med olika bakgrund. En tydlig klyfta i samhället går mellan ung och gammal. Många unga människor saknar kontakt med de äldre generationerna. Det är en stor brist eftersom människor i olika åldrar har mycket att ge varandra i form av erfarenheter och kunskaper. För att underlätta möten över generationsgränserna måste det offentliga uppmuntra och stödja de mötesplatser som finns. Föreningslivet är en sådan

mötesplats.

Idag förhindrar den statliga politiken i vissa fall generationsövergripande arbete. Ett sådant exempel är regelverket för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande. Statligt stöd till ungdomsverksamhet i ideella föreningar går enbart till föreningar och organisationer där minst 60 procent av medlemmarna är 7-25 år. Detta begränsar möjligheterna till generations­övergripande verksamhet. Dessutom drabbar det de ungdomar som valt att engagera sig i föreningar där kanske hälften av medlemmarna är över 25 år eftersom de på grund av det inte får del av det ekonomiska stödet till ungdomsverksamhet. Detta drabbar särskilt ofta teater- eller orkesterföreningar samt trossamfunden vars verksamhet ofta är generationsövergripande.

Ett annat problem är åldersgränserna. År 2001 konstaterade Svenska Kommunförbundets Kultur- och fritidssektion att de kommunala bidragsberättigande åldrarna för flertalet kommuner är 7-20 år och att man därmed inte längre följer de statliga bidragsberättigande åldersgränserna. Kristdemokraterna anser därför att man bör se över och förenkla regelverket för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande i syfte att underlätta generationsövergripande verksamhet.

5.2 Ideellt engagemang och ekonomisk reglering

De många ideellt arbetande ledarna, bara inom idrotten fler än 706 000, som lägger ned miljontals timmar på att ta hand om barn och ungdomar, gör en stor insats för samhället som helhet. En mer anonym, men inte mindre viktig, ledarkategori är föreningsledarna, det vill säga ordförande, kassörer, sekreterare och andra föreningsfunktionärer som tillsammans får föreningens hjul att snurra och därmed skapar förutsättningarna för aktivitetsledarnas verksamhet.

Under senare tid har det kommit flera signaler om att det blir allt svårare att rekrytera föreningsledare. I en rapport från Riksidrottsförbundet framhålls tre orsaker: att uppdragen tar för mycket tid, att det är svårt att fåövriga med­lemmar att engagera sig samt svårigheterna att hantera ekonomin. Bland ideella organisationer finns farhågor att den ekonomiska redovisningen blir så komplicerad att kassören måste vara ekonomiskt utbildad eller att särskild personal måste anställas, vilket få föreningar har råd med. Det skulle innebära ett dråpslag för den ideella sektorn. Kristdemokraterna anser därför att det är mycket viktigt att den ideella sektorn även fortsättningsvis har en enkel administration som inte innebär ett krav på ekonomisk utbildning. I den översyn av folkrörelsepolitiken regeringen planerar bör ett av målen vara att förenkla lagar och regler på detta område.

5.3 Förmåner av mindre värde

I utredningen Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) föreslås att vissa förmåner ska undantas från beskattning, nämligen sådana som är av mindre värde och som ges vid särskilda tillfällen. Ett exempel som nämns är förmåner av mindre värde som utgår i samband med arbete i en ideell förening. Kristdemokraterna anser att en beloppsgräns för vad som är mindre värde bör införas och att om det sammanlagda värdet av de gåvor eller förmåner som erhållits under ett år från samma arbetsgivare understiger detta värde ska det inte tas upp till beskattning. Vi anser att detta skulle vara värdefullt inte minst för ideella organisationer som på ett symboliskt sätt vill belöna sina medarbetare som i övrigt arbetar utan ersättning.

5.4 Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer

Parallellt med och inom många av de traditionella folkrörelserna har det under årtionden vuxit fram ett stort antal ideella organisationer, föreningar och stiftelser var syfte är att stödja och hjälpa utsatta grupper i samhället både inom och utanför landets gränser. Organisationerna kanaliserar människors vilja att hjälpa andra och gör det utan eget vinstintresse. BRIS, Rädda Barnen, Cancerfonden, Röda Korset, Lutherhjälpen, Läkare utan gränser, ECPAT är bara några exempel på organisationer som gör ett ovärderligt arbete för sina medmänniskor. För många människor består det sociala engagemanget i regelbundet eller punktvis ekonomiskt stöd till hjälpverksamhet i olika former. De frivilliga insamlingarna uppgår till betydande belopp. I Sverige skänktes kontanta gåvor till de så kallade 90-kontona till ett värde av ungefär 3,4 miljarder kronor år 2001. Den totala summan för gåvor till samtliga ideella organisationer uppskattas till ungefär det dubbla.

På många håll i världen är det möjligt att göra skatteavdrag för kostnaden för gåvor till ideella organisationer. De flesta EU-länder har olika typer av system för avdragsmöjligheter. Även i vårt grannland Norge har medborgarna en viss möjlighet att göra avdrag för gåvor. Där ges möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda personer som näringsidkare när det är fråga om gåvor till vetenskaplig forskning eller yrkesutbildning som kan ha betydelse för givarens verksamhet. Enskilda personer har dessutom en begränsad avdragsrätt för gåvor till vissa frivilligorganisationer som bedriver verksamheter såsom omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors rättigheter, katastrofhjälp m.m.

I Sverige får varken privatpersoner eller företag göra avdrag för gåvor och donationer till ideella föreningar. Detta gäller oavsett om det är fråga om allmännyttiga ideella föreningar eller inte. Sverige kan inte hoppas på en växande ideell sektor utan att vi från lagstiftarnas sida skapar möjligheter för ett ökat engagemang och ett ökat givande. Det finns ingen anledning att tro att Sverige så påtagligt skulle skilja sig från andra länder. Kristdemokraterna anser att det finns all anledning att se över möjligheterna att stärka de ideella organisationerna genom att införa avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga organisationer. Vi utvecklar därför detta i en särskild motion, Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, och avsätter 1,4 miljarder kronor för detta ändamål i vårt budgetalternativ.

5.5 Mervärdesskatt i ideella sektorn

För ett par år sedan presenterades utredningen "Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv" (SOU 2002:74). I utredningen föreslås att alla ideella föreningar ska momsbeläggas för den näringsverksamhet dessa bedriver. Föreningar som bedriver second hand-försäljning för biståndsändamål skulle enligt förslaget alltså betala skatt för en verksamhet där varorna skänks, allt arbete utförs ideellt och behållningen går till biståndsändamål. Det är inte rimligt. Syftet med förslaget är bland annat att tillse att den ideella sektorn inte utövar verksamhet som innebär en snedvridning av konkurrensen. En sådan förändring skulle dock få stora konsekvenser för svenskt föreningsliv, och oron är därför stor att utredningens förslag ska förverkligas.

Andra näringsverksamheter som enligt förslaget också kan komma att omfattas av en momsbeläggning är till exempel en stor del av bildningsförbundens studiecirklar, Bingolotto och Frälsningsarméns julskiva. Trossamfund har i stort sett stått utanför momssystemet men riskerar nu att bli skyldiga att göra momsredovisning för en rad varor och tjänster som församlingarna bedriver, exempelvis försäljning av böcker, tidskrifter och kaffeservering. Förslaget riskerar att slå hårt mot hela den ideella sektorn inte bara ekonomiskt utan också genom att bidra till krav påökad administration. Kristdemokraterna menar att den ideella sektorn har en så viktig betydelse för vårt lands utveckling att momsutredningens förslag knappast kan genomföras utan att vårt land blir demokratiskt och kulturellt fattigare.

Den socialdemokratiska regeringen visade inledningsvis en stor oförståelse för föreningarnas oro. Men efter en massiv kritik från många föreningar och oppositionspartier, bland annat Kristdemokraterna, beslutade finansministern under våren 2004 att dra tillbaka förslaget för att ytterligare beredas. På så sätt skulle även en bred remissomgång genomföras. Det är positivt att beslutet skjutits upp, och vi förväntar oss att när regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag har de brister som finns justerats. Kristdemokraterna anser att Sverige även fortsättningsvis bör ha en generös inställning till föreningslivet och avstår från att beskatta ideellt arbete.

5.6 Forskning

Kunskapen om den ideella sektorn är begränsad. Forskning och kunskapsuppbyggnad är viktig inte minst för organisationerna själva. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att skapa bestående och kontinuerliga kontakter mellan den ideella sektorn och forskningsvärlden för att initiera och gemensamt utveckla nya forskningsprojekt kring den ideella sektorn. Ideell Arena är ett samarbetsprojekt inom den ideella sektorn som bland annat stimulerar till diskussioner kring forskningsprojekt på detta område. Syftet är att vara ett stöd i att hitta relevanta frågeställningar för forskningen samt att föra ut ny kunskap om den ideella sektorn och dess ledarskap från forskningsvärlden till organisationerna själva. Ett annat exempel är Handelshögskolan i Stockholm (HHS) som har ett särskilt forskningsprogram med finansiärer som Röda Korset och Cancerfonden. Under det senaste decenniet har detta program genomfört ett stort antal studier om det civila samhället och dess idéburna organisationer. Att initiera forskning bör vara ett prioriterat område för den arbetsgrupp regeringen initierat inom departementen.

5.7 Förenta nationernas frivilligdag

I december 1985 godkände FN:s generalförsamling en resolution (Nr 40/212) om att utse den 5 december till FN:s frivilligdag (International Volunteer Day). I resolutionen inbjuds regeringar över hela världen att uppmärksamma denna dag för att sätta fokus på ekonomisk och social rättvisa. Resolutionen uppmanar även FN:s institutioner att informera och skapa aktiviteter kring denna dag som lyfter fram frivilligorganisationernas arbete. Kristdemokraterna har noterat att något sådant regeringsinitiativ hittills inte har funnits i Sverige. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att uppmärksamma det ideella arbetet och anser därför att regeringen bör ta initiativ för att uppmärksamma FN:s frivilligdag även i Sverige.

6 Amatörkultur

Kulturpolitiken måste stödja och uppmuntra såväl till professionalitet och kulturellt yrkesengagemang som till amatörkultur och ideella insatser. Professionella kulturarbetare kan inte ersätta ideella insatser, lika lite som amatörer kan ersätta professionella konstutövare med lång skolning. Men amatörkulturen är en grogrund för professionalitet, och den är ett uttryck för den enskilda människans behov av kulturell utlevelse som inte får underskattas. En nationell kulturpolitik måste därför sträva efter att ge konstnärer och kulturarbetare goda villkor att verka men måste också stärka den levande amatörkultur som finns i landet.

Många folkrörelser bedriver ett nära samarbete med kulturinstitutioner och kulturarbetare. Ett sådant arbete sker genom skådebaneverksamheten, där kärnan utgörs av 8 000 ideellt arbetande kulturombud vars uppgift är att utveckla kulturintresset på arbetsplatser, i föreningar, i bostadsområden och i skolor. Denna och liknande typer av verksamheter bör uppmuntras även i framtiden. Utan dem vore Kultur-Sverige fattigare.

Vid sidan om folkbildningen finns ett antal organisationer som samlar grupper av människor engagerade i någon form av amatörkultur. Det är till exempel Amatörteaterns Riksförbund, Sveriges Orkesterförbund och Riksförbundet Svensk körsång. För några år sedan skapades Ax - Amatörkulturens samrådsgrupp med representanter för de olika organisationerna. Målet för Ax är att arbeta för förbättringar för amatörkulturen i Sverige. Ax och dess medlemsorganisationer bedriver en mycket viktig verksamhet, och vi anser därför att de bör ges ökade resurser och föreslår därför en höjning av anslaget med 1 miljon kronor. Se även motion 2004/05:Kr363 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

6.1 Likvärdiga villkor

Idrottsföreningar har möjlighet att ge ideellt arbetande aktivitets- och ungdomsledare en skattebefriad ersättning på upp till ett halvt basbelopp årligen. Det är ett bra system, men det gäller inte andra ideella föreningar till exempel inom amatörkulturen. Kristdemokraterna ser inga skäl till att behandla ledare inom olika typer av ideella organisationer olika. Vi anser därför att motsvarande skattelättnader även ska gälla till exempel ledare inom amatörkulturföreningar. Vårt förslag på detta område har tidigare avstyrkts av skatteutskottet. För oss är det dock självklart att denna förmån ska gälla ungdomsledare i olika typer av ideella organisationer och kräver därför återigen att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

7 Föreningslivets mötesplatser

Kristdemokraterna företräder en politik som syftar till att hela Sverige skall leva. En god tillgång till lokaler är en av grundförutsättningarna för att människor skall kunna ta del av och vara delaktiga i föreningslivet. Detta innebär att staten måste ta ansvar för att det finns tillgång till lokaler för olika aktiviteter runtom i landet. Därför gör vi en riktad satsning på lokaler och avsätter för detta totalt 10 miljoner kronor mer än regeringen nästa år. Se även motion 2004/05:Kr363 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

7.1 Icke-statliga kulturlokaler

Kristdemokraterna anser att staten måste ta ansvar för det som brukar benämnas en kulturell infrastruktur i hela landet, utöver det särskilda ansvaret för nationalscener, ansvarsmuseer med mera. De olika stödjepunkterna kan vara institutioner eller fungerande verksamheter av annat slag som utgör ett slags bas för verksamheten lokalt och regionalt. Inom anslaget "Bidrag till icke-statliga kulturlokaler" kan stöd ges till vissa kulturlokaler i form av bidrag till ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag kan också ges till standardhöjande reparationer och handikappanpassning av sådana lokaler.

Enligt Boverket har de byggnader som uppförts med stödet blivit förebilder och symbolbyggnader på orten. Dessvärre räcker de statliga medlen långt ifrån till. Om man jämför hur många ansökningar som inkommer varje år med antalet som beviljas stöd, är det en försvinnande liten andel på cirka fem procent som kan få del av medlen. Vi menar att det finns all anledning att se över om storleken på anslaget är motiverad, med tanke på de behov som finns. För att redan nu göra nödvändiga handikappanpassningar av lokalerna möjliga ökar vi, i avvaktan påöversynen, anslaget med 2 miljoner kronor för nästa år.

7.2 Trossamfundens lokaler

Det statliga stödet till trossamfunden innehåller ett lokalbidrag. Från och med den 1 januari 2000 ingår detta i det som kallas projektbidrag, vilket får lämnas till församlingar som behöver bidraget för att kunna hålla lokaler för religiös verksamhet (lokalbidrag). Lokalbidrag får lämnas för att 1. skaffa lokaler genom nybyggnad eller köp, 2. bygga om eller rusta upp lokaler, och 3. handikappanpassa. Lokalbidrag får inte lämnas för lokaler för vilka statsbidrag betalas enligt förordningen (1996:1593) om bidrag till allmänna samlingslokaler. Lokalbidrag får lämnas med högst 30 procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 1 miljon kronor. En stor del bekostas således av samfundens egna insamlade medel. Genom det statliga bidraget kan man samverka i syfte att ge församlingarna möjligheter att underhålla sina lokaler samtidigt som det ger upphov till byggnadsverksamhet som annars inte skulle komma till stånd.

Vi har tidigare påpekat att de ordinarie lokalbidragen under 1990-talet sänkts från en årlig nivå på cirka 13 miljoner kronor till 3,6 miljoner kronor år 2004, varför Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) endast har kunnat ge bidrag till handikappanpassning av lokaler. 1993 års samlingslokalutredning redovisade att de fria samfunden har 4 000 kyrkor/synagogor/

moskéer och att behoven av handikappanpassning inte kommer att minska inom den närmaste 20-årsperioden. Vi håller därför fast vid vårt tidigare ställningstagande och avsätter för detta ändamål 3 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Se vidare i budgetmotion Kultur, medier, trossamfund och fritid 2004/05:Kr363.

7.3 Bidrag till allmänna samlingslokaler

Bidrag till allmänna samlingslokaler får lämnas för köp, ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning. Under anslaget avsätts också medel till Ungdomsstyrelsen för fördelning av bidrag för informationsinsatser och utredningsarbete. Bidragen är väsentliga inte minst ur ett lokalt och regionalt utvecklingsperspektiv. På mindre orter och i glesbygd är dessa lokaler ofta den enda samlingspunkten för till exempel barn- och ungdomsarbete och kulturverksamhet. Kristdemokraterna har år efter år arbetat för en höjning av stödet. Regeringen har i flera år i rad föreslagit neddragningar i stödet, men inte fått stöd av riksdagen. I årets budget föreslås inga förändringar. Behoven för de allmänna samlingslokalerna är fortsatt betydligt större än vad det finns medel till, och därför avsätter vi 3 miljoner kronor årligen utöver regeringen under den närmaste treårsperioden.

8 Folkbildning

Under många år har människor i Sverige frivilligt samlats för att på sina egna villkor ta del av föreläsningar, delta i olika kulturprojekt, diskutera och studera tillsammans. Detta är ett unikt sätt att främja den allmänna medborgerliga bildningen och demokratin. Syftet med folkbildningen är att göra det möjligt för alla människor att kunna påverka sin livssituation och till att skapa ett engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Folkbildningen anordnar studiecirklar, folkhögskolekurser och olika kulturarrangemang. Det finns sammanlagt 10 studieförbund och 147 folkhögskolor i Sverige. Inom studieförbunden är studiecirkeln den vanligaste verksamheten, och varje år arrangeras ca 320 000 studiecirklar över hela landet.

Det statliga stödet till folkbildningen har enligt riksdagsbeslut 1997/98 flera viktiga syften, bland andra att försvara, stärka och utveckla demokratin samt att bidra till att bredda kulturintresset i samhället. Att ge folkbildningen möjlighet att utvecklas innebär att stärka den demokratiska kulturen och att motverka klyftor i kunskaps- och informationssamhället. Förutsättningen för att folkbildningen ska kunna uppfylla dessa mål är att den får styras av sin egen idé, sätta sina egna mål och vara oberoende av ekonomiska och politiska maktgrupper.

Flera utvärderingar av folkbildningen har gjorts på senare tid. I mars 2004 presenterades "Folkbildning i brytningstid" (SOU 2004:30), som är den statliga utvärderingen av folkbildningsområdet (SUFO 2) slutrapport. SUFO 2:s uppdrag har varit att genomföra en utvärdering av folkbildningen, dvs. studieförbunden och folkhögskolorna, och utifrån genomförda studier göra en samlad bedömning av i vilken utsträckning statens syften med statsbidraget till folkbildningen uppfyllts beträffande de områden som har studerats. Även Riksrevisionen har genomfört en utvärdering om Folkbildningsrådets myndighetsuppgifter, och dessutom har Folkbildningsrådet genomfört en egen undersökning bland folkbildningens deltagare.

I det fortsatta arbetet med folkbildningen och i regeringens aviserade översyn av folkrörelsearbetet är det viktigt att resultatet från dessa utvärderingar tas till vara. I utvärderingarna har det framkommit viss kritik som måste tas på allvar. Det handlar bland annat om Folkbildningsrådets system för fördelning av de statliga resurserna till studieförbund och folkhögskolor. Riksrevisionen har bland annat kritiserat det faktum att Folkbildningsrådet utgörs av de studieförbund och folkhögskolor som redan får statlig stöd. Detta innebär att det finns en ovilja att släppa in nya aktörer eftersom det innebär mindre resurser till befintliga studieförbund och folkhögskolor. Denna ovilja har bland annat drabbat det muslimska studieförbundet Ibn Rushd som ansökt om medel från Folkbildningsrådet. Riksrevisionen kritiserar även trögheten i resursfördelningssystemet, som innebär att ett det dröjer länge innan ett studieförbund som växer snabbt också får ett ökat ekonomiskt stöd. Det är något som bland annat drabbat Sensus.

Kristdemokraterna anser att det statliga stödet till folkbildningen är mycket viktigt särskilt när de ekonomiska bidragen från kommunerna minskat kraftigt. Därför är det viktigt att systemet för resursfördelning är välfungerande. Kritiken måste därför tas på allvar och förändringar inom Folkbildningsrådet genomföras.

8.1 Folkbildningens ekonomi

Folkbildningen får ekonomiskt stöd av det offentliga, både från staten och kommunerna. Ungefär 2,5 miljarder kronor går varje år till folkbildning och folkrörelser. Det offentliga stödet har minskat kraftigt under de senaste åren. Under den senaste tioårsperioden har stödet från kommunerna sjunkit med 40 procent och statsbidraget med 14 procent. Det finns idag ett antal kommuner som inte ger något stöd alls till folkbildningen. Det minskade stödet har inneburit kraftiga rationaliseringar och högre avgifter. Det blir allt svårare för folkbildningen att nå de ekonomiskt svagaste grupperna. Det här är en oroande utveckling som vi följer med vaksamhet.

Folkbildningens anslagssystem har främjat en utveckling mot mer verksamhet till lägre kostnader. Om svenskt folkbildningsarbete samtidigt förmått upprätthålla den innehållsliga och pedagogiska kvaliteten hade det varit lysande. Men såär inte fallet. Den tidigare mycket omfattande verksamheten som riktar sig till allmänheten har blivit för dyr för den enskilde. Alltmer sällan blir det därför möjligt att erbjuda människor fria studier, som förutsätter kunniga, arvoderade cirkelledare, ändamålsenligt utformade lokaler och pedagogiska hjälpmedel. Bidragen tunnas ut som en följd av volymjakten samtidigt som t ex kommunerna drar in möjligheterna att gratis eller till ringa kostnad utnyttja skollokaler. En och annan kommun verkar ytterligare vilja minska det kommunala stödet med hänvisning till att studieförbunden inte längre syns "ute på stan" genom det öppna programutbudet. Den negativa utvecklingen förstärks. Det livslånga lärandet blir till slut bara en vision från att tidigare ha varit verklighet genom folkbildningens försorg.

Grunden för allt folkbildningsarbete i modern tid har varit kombinationen av ett öppet, mot allmänheten programfört, studiearbete och ett förenings-/folkrörelseorienterat studiearbete. Därför är det märkligt att statens utvärdering av folkbildningsarbetet, SUFO 2, inte har uppmärksammat den negativa utveckling som skett. SUFO 2 har genomfört en serie vetenskapliga undersökningar inom skilda områden, men den ovan skisserade utveckling som dramatiskt rubbar den grundläggande strukturen för svenskt folkbildningsarbete har gått obemärkt förbi. Ett alltmer kunskapskrävande samhälle måste skapa allt bättre förutsättningar för sina medborgare att utveckla de kunskaper som var och en behöver i just sin situation. Utvecklingen under senare år har varit den motsatta. Det framtida stödet till studieförbunden måste utformas så att enskilda människor till rimlig kostnad skall kunna tillgodose sitt kunskapsbehov. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen noga.

8.2 Folkhögskolorna

Folkhögskolorna är en unik utbildningsform vars roll inom det livslånga lärandet inte får underskattas. För många som har haft det svårt i den vanliga skolan har folkhögskolornas alternativa pedagogik och metodik inneburit en ny chans, ofta med goda resultat för den enskilde. Totalt samlar folkhögskolorna runt 100 000 deltagare varje år, och deras verksamhet är värd ett starkt stöd från samhället. De skapar möjligheter för människor att studera inom i stort sett vilket område som helst, vilket skiljer denna utbildningsform från den institutionella utbildningen. Folkhögskolorna har dessutom utarbetat goda möjligheter för funktionshindrade att få utbildning anpassad efter sina behov, och folkbildningens kunnande på detta område bör borde tas till vara bättre.

Regeringens politik det senaste året har inneburit nya problem för folkhögskolorna och folkbildningen. Den 1 januari 2003 trädde ett nytt bidrag i kraft, rekryteringsbidraget, som kommunerna fördelar. Folkhögskolorna ligger inte under någon kommunförvaltning och har ofta elever från hela regioner eller är till och med riksrekryterande. Dessutom ska Skolverket fördela medel för kompetensutveckling av lärare med inriktning på vuxenpedagogik och specialpedagogik. Eftersom folkhögskolorna och folkbildningen inte tillhör Skolverkets ansvarsområde är det inte självklart att de får del av dessa resurser heller. Detta måste regeringen beakta så att inte folkhögskolorna och folkbildningen missgynnas.

Ett annat problem som också rör folkhögskolorna är examinationsrätten för alternativa utbildningsanordnare. Idag har de alternativa utbildningsanordnare som driver utbildning på grund- eller gymnasienivå inte rätt att sätta betyg på sina elever utan betygen måste sättas av en komvuxrektor. Skollagskommittén har föreslagit att enhetliga bestämmelser skall gälla även vuxenutbildningen. Lärare ska vid entreprenad få utföra den myndighetsutövning som hör till lärarens åligganden, till exempel betygsättning. Skollagskommitténs förslag bereds i Regeringskansliet. Vi anser att det är orimligt att inte de utbildningsanordnare som planerar och genomför undervisningen kan ges rätten att utdela betyg. För att öppna möjligheten för alternativa utbildningsanordnare att få betygsätta sina elever vill vi se friskolor även inom vuxenutbildningen.

8.3 Studieförbunden

Föreningsliv och annat lokalt förankringsarbete är beroende av studieförbundens verksamhet. Studiecirklar skapar ett viktigt samhälleligt kitt. De tio studieförbunden anordnar årligen drygt 320 000 studiecirklar med ungefär 2,7 miljoner deltagare. Folkbildningsarbetet, både i studieförbund och folkhögskolor, sker i mycket nära samarbete med de organisationer som antingen är medlemmar i studieförbunden eller huvudmän för folkhögskolor. Genom den lokala och sociala förankringen är folkbildningen viktig för att bredda både kulturintresset och demokratiarbetet i Sverige. Under hösten 2002 påbörjades regeringens arbete med att genomföra återkommande folkrörelseforum för dialog mellan å ena sidan regeringen och dess förvaltningsmyndigheter och å andra sidan företrädare för folkrörelser, föreningar och andra medborgarsammanslutningar. Baserat på erfarenheterna från det första forumet kommer den fortsatta dialogen att bestå av fördjupande seminarier med start under hösten 2004. Kristdemokraterna ser därför fram emot en uppföljning av den dialog som förts i folkrörelseforum.

8.4 Amatörkulturen inom folkbildningen

Folkbildningen är en av de mest drivande instanserna för amatörkultur i Sverige. Studieförbunden är en stor lokal kulturarrangör. År 2001 genomfördes 207 000 kulturprogram inom studieförbunden med nära 15 miljoner deltagare. Det är en avsevärd verksamhet som har stor betydelse för svenskt kulturliv. Eftersom en så stor del av kulturverksamheten sker inom folkbildningens ram är det viktigt att studieförbunden även på central nivå sätter upp mål för kulturverksamheten. På så sätt kan kvaliteten i verksamheten garanteras. I detta arbete bör samarbete ske med amatörkulturorganisationerna så att deras kompetens på området tas till vara. I jämförelse med de stora studieförbunden har amatörkulturorganisationerna mycket små resurser. De har dock ett mycket stort kunnande inom amatörkulturverksamhet. Det är ett kunnande som studieförbunden bör ta till vara. Det bör finnas ett långtgående samarbete mellan de två, för amatörkulturen, så viktiga aktörerna.

9 Trossamfunden

För att trossamfunden ska kunna bedriva en högkvalitativ, långsiktig verksamhet med inriktning mot gudstjänster, själavård, undervisning och omsorg ger staten via Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) stöd till trossamfundens verksamhet. Det är för närvarande 19 trossamfund och två samarbetsorgan som är bidragsberättigade. Stödet går bland annat till lokalbidrag (se ovan), projektbidrag, verksamhetsbidrag och organisationsbidrag. Trossamfunden har en viktig roll att fylla i ett samhälle som hyllar religionsfriheten. Det engagemang och de insatser som de gör, inte minst socialt, är en stor tillgång för hela samhället. Ett fortsatt och väl fungerande statligt stöd är nödvändigt även i framtiden. Det är viktigt att det utformas så att det stöder utan att styra. Det reella värdet av det statliga stödet till trossamfunden har minskat under senare år. Kristdemokraterna anslår därför 5 miljoner kronor mer än regeringen årligen för statligt stöd till trossamfunden.

9.1 Sjukhuskyrkan

Den frikyrkliga delen av sjukhuskyrkan (kyrkornas och samfundens arbete för andlig vård på sjukhusen) får sedan början av 1980-talet statligt stöd via SST och förmedlas av Sveriges Frikyrkosamråd. I praktiken handlar det om de samfund som traditionellt kallas frikyrkor (ett femtiotal tjänster), den romersk-katolska kyrkan (några få tjänster), de ortodoxa kyrkorna (en eller kanske ingen tjänst) och muslimerna. Medarbetarna i sjukhuskyrkan utför ett arbete som är mycket uppskattat av patienter, anhöriga, personal och sjukhusledningar. Som en följd av det minskade statliga stödet till SST täcker stödet till sjukhuskyrkan inte ens hälften av kostnaderna. Ursprungligen var avsikten med bidraget att det skulle täcka en väsentligt högre del av kostnaderna. Vi anser därför att sjukhuskyrkan bör få del av den höjning av anslaget som Kristdemokraterna föreslår.

Stockholm den 1 oktober 2004

Kenneth Lantz (kd)

Inger Davidson (kd)

Sven Brus (kd)

Dan Kihlström (kd)

Ulrik Lindgren (kd)

Torsten Lindström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Olle Sandahl (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Yrkanden (16)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera folkrörelsepolitikens mål.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av den ideella sektorn.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN:s frivilligdag bör uppmärksammas.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av regelverket för ekonomiskt stöd till generationsövergripande verksamhet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att underlätta den ideella sektorns möjligheter att rekrytera ledare och funktionärer.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag kring skattefrihet för förmåner av mindre värde.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Mervärdesskatteutredningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningssamverkan mellan den ideella sektorn och forskningsvärlden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om amatörkulturens ekonomiska villkor.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattebefriad ersättning till ledare inom ideella organisationer.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till icke-statliga kulturlokaler.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till allmänna samlingslokaler.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssättning av grund- och gymnasiekurser anordnande inom folkbildningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till trossamfunden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukhuskyrkan.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.