Den ekonomiska politiken
Motion 1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
Innehåll 1.
Ny demokratis filosofi och åtgärder i sammanfattning3 2.
Budget- och finanspolitik7 2.1
Budgetunderskottet7 2.2
Försörjningsstrukturen10 2.3
Riksbanken, räntan och valutan11 3.
Socialförsäkringssystemet12 3.1
Ny definition av basbeloppet13 3.2
Enhetliga ersättningsnivåer14 3.3
Ny familjepolitik15 3.4
Ny arbetslöshetsförsäkring17 3.5
Omläggning av trafikskadeförsäkringen19 3.6
Arbetsskadeförsäkringen20 3.7
Bidragsbedrägerierna21 4.
Företagen och jobben22 4.1
Arbetsmarknadens parter23 4.2
Avreglering av arbetsrätten23 4.3
Lärlingssystem23 4.4
ROT-satsning24 4.5
Förändra arbetsmarknadspolitiken25 5.
Utrikes-, bistånds- och flyktingpolitik26 5.1
Utrikespolitik26 5.2
Biståndet27 5.3
Flyktingpolitiken 28 6.
Försvar31 7.
Politiska sektorn31 7.1
Partistöd31 7.2
Presstöd31 7.3
Organisationsbidrag32 8.
Skatter och finanspolitik32 8.1
Småföretagarpaket33 8.2
Skattesänkningar36 8.3
Bostadspolitik38 8.4
Kreditgarantier40 8.5
Bankstödet41 8.6
Mediautbildning43 9.
Infrastrukturen43 10.
Utbildning och kultur44 11.
Jordbruk och miljö46 12.
Justitie47
1. Ny demokratis filosofi och åtgärder i sammanfattning
Sveriges läge är onekligen krisartat. Produktionen sjunker. Bostadspriserna faller men hyrorna stiger. Realräntan är så hög att man måste tala om dårarnas paradis. Kreditförlusterna rekordstora. Konkurserna rekordmånga. Folkets köpkraft avtar lika snabbt som budgetunderskottet stiger. Regering och riksbank föll tillsammans med flaggan i topp i sitt fåfänga och helt orealistiska försök att hålla svenska kronan på en konstgjort hög nivå.
Behovet av kompetens och nationell samling har aldrig varit större.
Här är några belysande siffror:1.7 miljoner människor är sysselsatta i offentliga sektorn. 2.9 miljoner människor är bidragsförsörjda. 2.1 miljoner människor arbetar i privata sektorn.
Det betyder att den politikerfinansierade delen av ekonomin sysselsätter eller försörjer 4.6 miljoner människor!
50% av BNP i Sverige produceras ineffektivt, dvs inom offentliga eller privata monopol eller karteller. Därav ligger 10% i livsmedelskomplexet och 15% i bygg- och bostadskomplexet. Detta förklarar de extremt höga mat- och byggnadskostnaderna.
Politikerna ger sig själva utnämningar och fallskärmsavtal, pensioner, garantier, arvoden och löner. Tänk om gruvarbetaren fick pension när han övergår från gruvarbete till ett jobb vid järnvägen!!
Ansvaret för det som skett ligger hos det politiska etablissemang som under årtionden drivit igenom den politik som nu avslöjas. Något drastiskt uttryckt kan man säga att korthuset faller. De tomma löftena går inte ens att dölja bakom dimråder av ord. Kedjebrevsekonomin börjar genomskådas av alltfler svenskar.
Men detta är ju välfärdssverige. Den svenska modell som alla andra vill härma. Nej, det var länge sedan någon kom på den idén. Nu är det dags för oss att titta hur andra har gjort, att vara mera ödmjuka och verkligen samarbeta för att få igång Sverige igen.
Systemen måste ändras. Självklart ska det löna sig att arbeta och driva företag. Det ska inte gå att utveckla bidragsmaximerandet till en konst (bidragsarbitrage på fint språk). Svartjobb får inte löna sig bättre än hederligt beskattat jobb.
Ungdomar har fått lära sig hur man tjänar pengar utan arbete och utan att tänka på att det är andra ungdomar och äldre som betalar notan. Även detta måste vi givetvis ändra på.
Men något är väl bra? Ja, det som hittills räddat Sverige är ett välskött privat näringsliv, men de duktiga industriarbetarna kan inte bära hur många offentliganställda som helst på ryggen. Exportindustrin kan inte längre rädda Sverige.
Hela industrin motsvarar nu bara 21.1% av BNP (1991. Förmodligen ännu lägre 1992.) och exportindustrin är en del av detta.
Budgetunderskottet bedöms av regeringen bli -198 miljarder för innevarande budgetår och -162 miljarder 1993/94. De flesta tror att även detta är en skönmålning av verkligheten...
Man kan givetvis fråga sig om det är ett strypmord på Moder Svea vi nu åser. Visst kan vi förklara hur vi hamnat där vi är. Visst är det uppenbart att den mest socialiserade ekonomin i den industrialiserade världen skaffat sig själv jätteproblem.
Uppgiften Sverige nu ställs inför är att genom en riktig blandning av besparingar, satsningar och rättvisefrågor åstadkomma fler jobb, bättre ekonomi och rättvisa.
En sådan jätteuppgift löser man inte genom att peta litet här och där i orealistiska och kontraproduktiva system. Då har man i så fall redan glömt att vi lånar av våra barn och barnbarn -- även till barnbidragen. Vi måste komma loss ur kravmaskinernas grepp, komma ifrån de automatiska utgiftshöjningarna och ändra på en budgetprocess som fått betyget att vara näst sämst i Europa.
1 Transfereringsekonomin håller inte
Här har vi de tomma löftena om kedjebrevsekonomin. Här finner vi indexeringen som gör att kostnaderna går upp även om intäkterna går ned. Här finns arbetslöshetsförsäkringen vars avgifter inte ens täcker räntan på underskotten i arbetslöshetssystemet.
Ny demokrati föreslår ett nytt socialförsäkringssystem som har enhetliga villkor och ersättningsnivåer för sjukfrånvaro, vård av sjukt barn, arbetsskada, arbetslöshet och garantilön vid konkurser.
En ny familjepolitik som är enkel, behovsprövad (vid höga inkomster får man inga bidrag alls) och ger familjerna valfrihet. Stora besparingar kan också göras genom att ansvaret för trafikskadorna helt läggs på trafikförsäkringen istället för att täckas av den allmänna sjukförsäkringen.
På allt detta finns det konkreta förslag från Ny demokrati, men vi arbetar också på en ny ungdomspolitik där de ekonomiska villkoren blir enkla och motiverande. Vi deltar engagerat i utvecklingen av ett nytt pensionssystem med rakare rör mellan avgift och pensioner.
Ny demokrati menar att Sveriges välfärdssystem i första hand ska hjälpa dem som ej kan hjälpa sig själva. Resonerar man på det viset går det att förbättra situationen för sjuka, handikappade och åldringar.
2 Satsa på jobben
Vi behöver hundratusentals nya, produktiva arbeten under nittiotalet. Därför måste vi satsa allt vi kan på att få igång små och medelstora företag eftersom det är där de nya jobben dyker upp.En ny företagsbeskattning. Modernisering av arbetsrätten. Lärlingssystem i stället för s k solidarisk lönepolitik. Satsningar på ROT-sektorn. Snabba infrainvesteringar. Konkurslagar som anpassas till krisen. Kraftig sänkning av turistmomsen. Deklarationsavdrag för reparationer av egna hem. Villkor som låter arbetslösa arbeta. Taxfree till Gotland...
Listan kan göras mycket längre.
3 Rädda banksystemet och sänk räntan
Sveriges banksystem är i stort sett bankrutt. Bankernas egen kreditvärdighet baseras -- med ett enda undantag -- helt på bankgarantier från den svenska staten, dvs från skattebetalarna i Sverige. Vi håller på att socialisera banksystemet. De stora förlorarna blir givetvis de svenska skattebetalarna om man inte lägger om förhandlingstaktiken så att staten erbjuder sig förhandla om köp av aktierna i respektive bank. Endast då kan skattebetalarna få del inte bara av förlusterna utan även av framtida vinster. Det är nu i det närmaste omöjligt att avtala sig till en sådan genom krångliga kontrakt mellan bankstödsnämnden och respektive bank.
De banker som köps kan rekonstrueras och sedan kan räntemarginalerna sänkas från cirka 8.5 till 3.5%.
Samtidigt sänks räntenivån dels genom riksbankens politik, riksbanken sänker korta räntan,
dels indirekt genom det förtroende för den tuffa politiken som marknaden kommer att visa genom att sänka långa räntan.
Givetvis ska vi samtidigt uppmuntra nya och utländska banker att etablera sig. Om vi återfår ett sunt banksystem gynnar detta inte bara skattebetalarna i snäv ekonomisk mening. Det sätter fart på näringslivet, förhindrar konkurser, skapar arbeten, ökar investeringarna osv.
Dödsspiralen vänder och går åt andra hållet!
För att banksystemet inte ska socialiseras på sikt ska aktierna till stor del delas ut till dem som betalat kalaset, dvs de svenska skattebetalarna. En stor del, 40--50%, ska dock ligga kvar centralt hos staten för att kunna säljas när banken ifråga ska privatiseras. Långsiktigt socialiserade banker är givetvis en omöjlighet i en marknadsekonomi. Detta handlar om relativt kortsiktig krispolitik.
4 Stanna upp -- tänk efter -- ändra innan det är för sent!
Vi kan inte låta utvecklingen skena iväg och stå som mer eller mindre initierade åskådare.
Drastiska åtgärder krävs.
Ny demokrati föreslår:Stopp för invandring utom rena konventionsflyktingar. En ny realistisk flyktingpolitik utarbetas innan stoppet hävs. Frys bostadspolitiken. Utred sänkning av fastighetsskatten. Lönestopp. Frivillig sänkning av de högsta lönerna. Varför skulle inte höga chefer i det privata näringslivet föregå med gott exempel? Varför skulle inte regering och riksdag göra detsamma? Inga konflikter på arbetsmarknaden. Det ser parterna till, ty vart leder hot, kontroverser och skrämsel?? En ekonomisk säkerhetskonferens för att göra läget klart för alla och för att föreslå konstruktiva åtgärder. Det ska alltså inte handla om vems fel det var. Nu gäller det framtiden.
5 Principen är att bromsa och gasa
Även om transfereringarna måste minskas så måste effekten på de sämst ställda lindras.
Även om vi måste stoppa nedgången för den svenska ekonomin får vi inte stoppa hela Sverige.
5.1 Rätt bromsspåra5.5Skär i transfereringssystemen enligt ovan. Halvera utlandsbiståndet nu. Reducera kostnaderna för flyktingpolitiken kraftigt. Ge inga pengar till hemspråksundervisning. Gör kraftiga nedskärningar av parti-, press- och organisationsstöd. Rationalisera försvaret med 10% i ett första steg. Rationalisera offentliga sektorn genom att förbjuda alla monopol och uppmuntra fri konkurrens.
5.2 Så här vill Ny demokrati gasaa5.5Satsa på de riktiga jobben enligt ovan. Sänk räntan enligt ovan. Sänk arbetsgivareavgifterna enligt redan fattat beslut. Ge exportkreditgarantier för satsningar i Östersjöområdet i betydligt större omfattning än planerat. Hjälp andra genom att ge dem vårt arbete, våra produkter och vår utbildning. Skänk inte bort pengar. Förenkla regler och förordningar. Ta snabba beslut och agera direkt. Sänk skattetrycket.
Ny demokrati föreslår en kraftig momssänkning. För att de s k transfereringarna inte ska drabba de sämst ställda alltför illa koncentreras momssänkningen till matmomsen, som går ned till 9%.
Procentsatsen kan givetvis diskuteras. Det viktiga är att momskranen blir den som reglerar konsumtion och ekonomisk rättvisa.
6 Är det inte dags för skattehöjningar?
Skattehöjningar som påverkar Sveriges ekonomi påverkar omedelbart Svenssons ekonomi. Enligt retoriken skulle man kunna rädda Sverige genom att beskatta de rika! Betänk då att en höjning av den högsta marginalskatten från 50 till 55% skulle ge 4 miljarder, en höjning till 65% skulle ge 12 miljarder och indragning av alla inkomster över 300.000 kronor skulle ge 13 miljarder. Alltsammans teoretiskt. Vi skulle omedelbart vara tillbaka i den socialdemokratiska politik som försatt Sverige i det prekära krisläget.
Vi ska ju satsa på företag och företagare och folk som jobbar. Inte straffa dem om igen.
7 Det finns reformer som inte kostar någonting
Det talas om livskvalitet, om personlig integritet, frihet, hänsyn m m och det behöver inte kosta någonting.
Ny demokrati föreslår:Fri radio och TV. För att det ska bli så måste bl a yttrandefrihetsgrundlagen kompletteras. Stopp på politiska utnämningar. Politiker väljer vi till speciella uppgifter. I övrigt ska de utnämnas som är bäst lämpade för ett uppdrag. Det ska handla om kompetens, inte om partibok eller tack för senast. Fullt ämbetsmannaansvar. Alla från lapplisor och småpåvar till höga byråkrater ska stå till svars för vad de gör precis som medborgarna måste göra. Ta bort lagar och föreskrifter som enbart gör livet svårare. Sluta med folk- och bostadsräkningar och annat som inkräktar på den personliga integriteten. Lägg ned projektet FAS 90. Lägg ned, slå ihop eller rationalisera verk och myndigheter. Gå snabbare fram till beslut och från beslut till handling. Förhindra den politiska klassen från att bli en institution som hotar demokratin i Sverige. Maximera antalet mandatperioder i riksdagen och andra beslutande församlingar. Ny skolpolitik med ett förnuftigt betygssystem. Tillåt vaccinering i st f karantän för hundar. Kvarterspoliser in och lapplisor ut. Tillåt försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker -- en beryktad politisk ödesfråga.
Och till sist -- vi måste inse var vi bor och verkar. Vi måste förstå svårigheterna, men också gripa möjligheterna i det spännande Östersjöområdet.
Ny demokrati anser att framförda förslag måste beaktas i sin helhet. Däremot är vi öppna för diskussioner om när åtgärderna genomförs i tiden.
2. Budget- och finanspolitik 2.1 Budgetunderskottet
Regeringen har kommit en bit på väg men Ny demokrati vill gå snabbare fram. Detta kräver en mer taktisk finanspolitik. Den av regeringen i budgetpropositionen föreslagna besparingen på 12 mdr räcker inte ens till räntan på ökningen av statsskulden varför kraftigare besparingar och ökade intäkter fordras. Den offentliga sektorn måste bantas och transfereringssystemet behöver kraftiga förändringar. Här måste vi skära hårt, framförallt genom att göra systemen enklare och rättvisare.
Sveriges budgeterade utgifter och intäkter går inte ihop. De budgeterade kostnaderna och intäkterna har utvecklat sig enligt nedan. u1,3o1,1
Budget år 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 Inkomster 374,9 407,9 454,9 418,7 358,4 Kostnader 374,9 408,3 455,5 489,5 520,7 Budgetsaldo +/-- 0 --0,4 --0,6 --70,8 --162,3 Verkligt utfall +3,4 --34,5 --80,8 minst--198 --e
Den huvudsakliga differensen mellan 91/92 års budget och 93/94 är, att intäkterna har minskat med 97 mdr samtidigt som enbart räntekostnaderna har ökat med 34 mdr. Minskningen av intäkterna hänger till största delen samman med övergången från högkonjunktur till lågkonjunktur. Men detta är inte hela förklaringen. Den konjunkturnedgång Sverige upplever är större än omvärldens, och till stor del förorsakad av inhemska problem. Anledningen till dessa kan vi finna om vi går ett tiotal år tillbaka.
Tilltron till att den exportbaserade industrin vid nästa högkonjunktur skall rätta till obalanserna i det strukturella budgetunderskottet är inte realistisk. Detta beror främst på två faktorer. Dels har industrin flyttat en stor del av sin produktion utomlands. Dels utgör den produktiva sektorns andel av BNP en allt mindre del. Industrins förädlingsvärde som andel av totala BNP har haft följande utveckling: 1989 -- 24,3%, 1990 -- 22,8% och 1991 -- 21,1%.
Det måste vara en av politikernas största uppgift att se till att trenden vänds och att industrins andel av BNP ökar, eftersom det är härifrån vår välfärd skapas. Det är helt enkelt så att staten har för stora åtaganden och kostnader i förhållande till vilket värde samhället skapar genom arbete och produktion. Kostnader som det inte går att banta sig ur under en lågkonjunktur.
Det talas mycket om det strukturella budgetunderskottet. Med detta menas att man skall göra som Josef i Bibeln och spara under de 7 goda åren för att kunna ta av när de 7 magra åren infinner sig. Felet med den svenska ekonomin är att det inte sparas något under de goda åren och därför finns det inget överskott att ta av när de dåliga åren kommer.
Våra besparingar bör komma under högkonjunktur, men då betraktas de som politiskt omöjliga att genomföra. Under högkonjunkturer har Sverige ständigt infört nya dyra reformer. Förutom Ny demokrati finns under högkonjunktur inget annat parti som med kraft vill spara.
En nationalbudget skiljer sig åt från andra budgetar på så sätt att om man sparar på en utgift får man lätt en effekt någon annanstans. En ekonomi fungerar som kommunicerande kärl. Sveriges statsbudget har hela spektrat från kostnader som fullt ut ger någon annan kostnad vid besparingar, till ett fåtal besparingar som ger fullt utslag.
Därtill finns poster som regering och riksdag kortsiktigt inte kan åtgärda. Av denna anledning är det omöjligt att banta sig ur budgetunderskottet. En ytterligare besparing på 162 mdr nu under lågkonjunkturen skulle rubba hela svenska samhället, men ändå förorsaka ett underskott på åtminstone halva det besparade beloppet.
Detta kallar Ny demokrati för dynamiska effekter, något som många politiker vägrar inse existerar. Dessa kan givetvis antingen vara negativa eller positiva beroende på vilken åtgärd som vidtas. Efter valet har ingen längre hånat oss för detta och nu ser vi till vår glädje att regeringen börjat använda våra teorier, och till och med öppet talar om dynamiska effekter.
På grund av att de negativa dynamiska effekterna vid en besparing är så stora, kan vi inte enbart banta oss ur underskottet. Vi måste samtidigt expandera, och på så sätt dra nytta av de positiva dynamiska krafterna. Vi vill få fart på Sverige genom mängder av förslag. Detta krävs för att våra besparingar skall bli effektiva. De besparingar vi föreslår är positiva för budgeten, men får bäst effekt när personer frisläpps från den offentliga sektorn eller när arbetslösa, efter lämplig utbildning, kan få riktiga arbeten inom industrin. Av den anledningen måste vi skapa goda förutsättningar för industrins expansion.
De exportinriktade företagen och deras underleverantörer har fått ett gott utgångsläge genom att kronan flyter. Alla medelstora och små företag som är mera beroende av den inhemska marknaden måste vi också få fart på för att denna sektor skall kunna ta över personal när den offentliga sektorn bantas och effektiviseras. För detta krävs expansion samt ändrade arbetsrättsregler, så att de svenska företagen vågar nyanställa.
Det råder enighet bland opposionspartierna om nödvändigheten av offensiva åtgärder. Vi delar helt övriga oppositionens syn på att kraftfullare än nu expandera infrastrukturen.
Vi bedömer att merkostnaderna för samhället för att bygga ut infrastrukturen ligger på 20% jämfört med de kostnader samhället i dag ändå har för arbetslösa byggnadsarbetare. Detta är situationen i rådande lågkonjunktur. I nästa högkonjunktur kan denna kostnad vara uppe i sitt nominella belopp. I det fall infrastrukturen förbättras har detta också en direkt positiv påverkan på industrin, som är den som är mest beroende av densamma.
En företagare eller privatperson som såg ovanstående budget, skulle både försöka öka inkomsterna samtidigt som man försökte sänka kostnaderna. Alla, utom regeringen, vill göra någonting som kan öka efterfrågan på den inhemska marknaden, även om det skulle öka inflationen. En expansion stödjer vi i synnerhet nu när inhemska bolag har fått en konkurrensfördel gentemot utländska på uppemot 20% sedan frisläppandet av kronan och de sänkta sociala kostnaderna. Eftersom alla offensiva åtgärder kan ge ökad inflation har regeringen valt att inte på något sätt försöka stimulera ekonomin. Denna rädsla för en ökning av nuvarande underliggande inflation har vi svårt att förstå.
Underskottet tvingar staten att låna. Eftersom staten tvingas låna uppemot en halv miljard per dag, tvingas räntorna upp. Det ökar utbudet av lån i svenska kronor på ett sådant sätt att marknaden inte kommer kunna hålla ner räntenivån om inte riksgälden aktivt börjar låna även i andra valutor.
Att låna i andra valutor ger i och för sig lägre ränta men skapar risk för kursförluster. För att eliminera valutariskerna måste budgetunderskottet och den svenska ekonomin förbättras. Detta skall ske genom effektivisering av den offentliga sektorn, minskningar av transfereringsekonomin, vilka måste fortsätta nästkommande högkonjunktur, och då även i utökad omfattning. Detta ger förtroende för den svenska ekonomin och skapar varaktiga balanser i ekonomin, så att inte marknaden tvingar fram ytterligare prisjusteringar av kronan.
2.2 Försörjningsstrukturen
Att skapa en framtidstro är kanske den enskilt viktigaste uppgiften. Den psykologiska faktorn är oerhört viktig inom ekonomin. Framtidstron kan bara skapas om privata sektorn får förutsättningar att åter bli så stor att ekonomin kan balanseras. Det är den privata sektorn som skapar välfärd, politiker kan endast i viss mån fördela densamma. u2,3 o2,1 1970 1992 1.000-tal personer 1 Sysselsatta i offentlig sektor 954 1 666 2 Ålderspensionärer 947 1 540 3 Förtidspensionärer 188 360 4 Sjukskrivna 262 270 5 Föräldrarförsäkring 28 170 6 Asylsökande 10 78 7 Sysselsatta av AMS 66 240 8 Öppet arbetslösa 59 340 9 Summa 2 514 4 655 10 Verksamma i privat sektor 2 737 2 050 Försörjningsfaktorn 9/10 0,92 2,28e
Ovanstående tabell talar om för oss vilka som huvudsakligen är sysselsatta med att skapa ett ökat förädlingsvärde på en vara, produkt eller tjänst i Sverige, grupp 10, och de som av dessa medel upprätthåller andra viktiga funktioner för ett samhälle eller försörjes. Vi ser inget orätt i grupperna 1 till 8 och varje samhälle har dessa funktioner, frågan är mer i vilken grad, och vad får det kosta? Försörjningsfaktorn säger oss att 1970 fick en person inom privata sektorn utöver sin egen arbetsinsats även ''försörja'' 0,9 personer inom grupperna 1--8. 1992 skall samma person försörja 2,3 personer. Detta håller inte längre, och är den grundläggande orsaken till Sveriges obalanser inom ekonomin.
Ovanstående säger inget om vilken produktivitet eller kostnad respektive grupp utför eller kunde utföra eller bidraga med. Den symboliserar enbart antalet personer. I valrörelsen upplyste vi hela folket om denna skevhet, vi hade ett antal backar som dels skulle symbolisera täljaren och dels symbolisera nämnaren. Folk fattade, och 370.000 röstade på Nyd. De ville att vi skulle hjälpa till att rätta till dessa skevheter. De andra partierna fattade inte, man trodde att backarna symboliserade vår alkoholpolitik, av den anledningen har vi ställt upp det som en tabell, men budskapet är detsamma. Försörjningsfaktorn skall sjunka från nuvarande 2,28 till i första hand under 1,75. Men målet är ner till runt 1,25.
Minskningen och effektiviseringen av den offentliga sektorn måste kunna ske genom kloka avväganden och inte, som i dag, genom panikåtgärder för att statskassan är tom. Att banta ner den offentliga sektorn hjälper vi gärna till med. Det är dock lättare att genomföra om de personer som på detta sätt friställs kan få arbete inom industrin, då ger det ekonomin bättre effekt. Vi tror på en politik där man både kan bromsa det kostsamma och expandera den nödvändiga industrin, samtidigt!
2.3 Riksbanken, räntan och valutan
Sänk den korta räntan till under 6% och låt kronan fortsätta att flyta.
Riksbanken har genom att se räntan som en måttstock på sundheten i den svenska ekonomin försvårat för Sverige att komma ur den negativa spiral ekonomin för tillfället befinner sig i. Att enbart se räntan som en värdemätare, och inte även som ett medel eller katalysator för att få i gång ekonomin eliminerar möjligheterna att förbättra situationen. Det finns klara bevis på att en sänkt kort ränta, vilket ligger inom riksbankens beslutsområde, även sänker den långa räntan.
Vi vill påminna om att det var genom att mitt under
senaste högkonjunkturen frisläppa alla restriktioner för
bankerna, (''lånetaket'' mm) som man möjliggjorde den
kreditexpansion som vi i dag ser resultatet av. Vi
ifrågasätter att under en högkonjunktur späda på
kreditexpansionen, och i en lågkonjunktur föra en extrem
högräntepolitik. Riksbankens agerande måste därför
ifrågasättas. Vi känner oss otrygga med chaufförer som
gasar i nedförsbacke och bromsar i uppförsbacke.
Ett av Sveriges största problem i dag är den höga räntan. Vi lider med landet, kommuner, företag och privatpersoner som dignar under gigantiska räntor, vilket håller på att förstöra hela vårt samhälle. Vi delade länge regeringens och de övriga partiernas åsikt om en fast växelkurs men insåg så småningom att det inte skulle hålla. Därför föreslog vi att man skulle lämna den fasta växelkursen, och har även lämnat andra förslag till regering och riksdag för att få ner räntan. Om vi får ner räntorna så får vi fart på industrin. Detta minskar antalet konkurser och ökar sysselsättningen och därmed också statens inkomster i form av skatter och avgifter.
I Sverige ökade kreditvolymerna kraftigt efter avregleringen av kreditmarknaden, från 90% av BNP 1986 till 140% 1990, en ökning med 700 miljarder kronor. Denna expansion iakttogs av riksbanken, dåvarande regering och bankinspektionen utan att någon slog larm. Riksbanken kan inte sägas har svarat upp mot sitt ansvar. Riksbanken vill, med stöd av regeringen, hålla räntan uppe. Vi trodde innan kronan började flyta att det var för att försvara kronan. Nu när kronan flyter accepterar vi inte en högräntepolitik. Vi kräver att räntorna kontinuerligt sänks från dagens nivå ner till den nivå som våra viktigaste handelspartners har. Vi anser att den korta räntan snarast bör sänkas till nivåer under 6%.
Att konsumtionen och lönerna vid en lägre ränta skulle skapa en så hög inflation att det utgör skäl att fortsätta den förda räntepolitiken tror vi inte på. Tillväxttakten i den privata konsumtionen kommer innevarande år att bli kraftigt negativ. Hushållen kommer bl.a. därför inte kunna fortsätta att öka sparkvotsnivån, som är sund för såväl deras som landets ekonomi.
Tillväxten i penningmängden, som utgör ett mått på likviditetsutvecklingen i ekonomin, har fallit kraftigt den senaste tiden. Stimuleras inte ekonomin kommer med stor sannolikhet deflation att uppstå.
Vi delar inte riksbankens uppfattning att en sänkning av den korta räntan skulle nämnvärt öka inflationen i den situation landet befinner sig. Den nu förda politiken hade varit bättre i mitten av 80-talet.
Vi tror att en stabil växelkurs endast kan råda i ett litet öppet land med en god ekonomi. Med god ekonomi menar vi här att bytesbalansen och statsbudgeten är i balans eller positiva. När det är uppfyllt kan man tala om en stark ekonomi och därmed har man en stark valuta. Man kan inte skapa en stark valuta för att man artificiellt försvarar densamma med alla till buds stående medel, om man inte uppfyller ovanstående förutsättningar.
Vi tror att det är sunt att kronan flyter tills problemen är undanröjda. Marknaden kommer då att sätta den kronkurs som man anser motsvarar landets värde. Den svenska valutan kommer att sjunka tills det ger landet ett betydande bytesbalansöverskott. Överskottet likvidiserar den svenska penningmarknaden och bidrar därigenom till lägre räntor, och högre företagsvinster som ger staten högre skatteintäkter att finansiera sina åtaganden med. I det fall landet inte även hjälper denna process med att sänka kostnaderna i statsbudgeten, kommer Sveriges kronkurs att behöva falla onödigt mycket. Vi vill sänka budgetunderskottet genom att ytterligare minska utgifterna och höja intäkterna. Vi tror inte att det enbart går att sänka utgifterna så mycket att balans uppnås.
Genom att aktivt sänka den korta räntan i Sverige till nivå med våra viktigaste handelspartner kommer omvärlden uppfatta detta som ett tecken på att landets ekonomi snabbare kommer att förbättras. Eftersom ett lands valutakurs i hög grad bestäms av marknadens förväntningar om landets värde, kommer det inte resultera i att kursen sjunker i samma utsträckning som räntan sjunker. I synnerhet inte om det även åtföljs av våra andra förslag. När vi iakttar andra länder med hård valuta är det vanligaste kännetecket för dessa länder att deras realränta är låg. Regeringen vill försvara vår valuta som hård genom att låta realräntan vara högst i världen. Detta är inte något annat lands definition på en hård valuta.
3. Socialförsäkringssystemet
Sammanfattning av förslagen u1Besparingar jämfört med regeringen (mdkr)u * Enhetliga nivåer 17 (-4*) * Ny familjepolitik 24 * Allmän arbetslöshetsförsäkring 8 * Omläggning av trafikförsäkringen 6 (* 4 mdkr mindre med nyd:s familjepol) Totala besparingar 51 mdkr
Dessutom stora långsiktiga besparingar som ej uppskattats: Ny indexering Privatisering av arbetsskadeförsäkringen Minskat bidragsfusk 3.1 Ny definition av basbelopp
Många avtal indexeras årligen upp med basbeloppet. Detta gör det mycket svårt att balansera statsbudgeten. Systemet verkar inflationsdrivande, eftersom löneförhandlingarna utgår från belopp som höjts automatiskt. Dessutom sker en förskjutning av inkomster, p g a att vissa samhällsgrupper får en automatisk inkomstökning, trots att ekonomin i stort krymper. För att motverka inkomstförskjutningen och det automatiska inflationshöjandet bör basbeloppet inte enbart återspegla prisutvecklingen, utan bestämmas även med hänsyn till den reella standardutvecklingen i samhället. Detta åstadkoms genom att man tar hänsyn såväl till förändringar i BNI som till inflationen.
Basbeloppet definieras i lagen om allmän försäkring, som omfattar sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspension. Basbeloppet fastställs varje år av regeringen, efter en justering för inflationen. Vid justeringen bortses från prisförändringar som härstammar från ändringar i indirekta skatter, statlig fastighetsskatt och bostadsbidragsräntor. I oktober 1992 fastställdes 1993 års basbelopp till 34 400.
1962 infördes basbeloppet i Sverige. Meningen var att åstadkomma att värdet på den allmänna försäkringen inte skulle urholkas och att de grupper som omfattades av basbeloppbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt som samhället genererade. Vid denna tidpunkt hade Sverige låg inflation och hög tillväxt. Basbelopp används nu även inom andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal och kontrakt samt banksektorn.
Idag har vi som bekant en helt annan situation, med hög inflation och låg tillväxt. 1962 års lösning var bra då den infördes men har nu blivit ett problem och måste därför modifieras.
Välfärdsförskjutning
Politikernas uppgift måste vara att stävja ett system där omfördelning och förskjutning av samhällets krympande resurser sker enligt föråldrade modeller. Nu har BNP- förändringen i Sverige varit negativ två år i rad, och beräknas bli negativ även i år. Medborgarna i gemen har fått det sämre. Samtidigt får de, vars inkomster är baserade på basbeloppet, en större andel av den totala kakan.
Inflationsfrämjande
Många avtal, inklusive de gigantiska avtalen om sjukförsäkringar och folkpension, indexeras årligen upp med basbeloppet. Detta system verkar inflationsdrivande, eftersom löneförhandlingarna alltid utgår från belopp som har höjts automatiskt. Den offentliga sektorn drabbas av automatiskt växande kostnader varje budgetår, kostnader som inte på något sätt återspeglar välfärden.
All indexering är i sig inflationshöjande. Man behöver bara titta på ekonomin i ett land som Brasilien där alla priser byggs på indexering. Brasilien har en galopperande inflation och den enda inflationshämmande variabeln har perverst nog varit tidsåtgången för omräknande av priser och skrivande av nya kontrakt.
Omdefiniering
En omedelbar åtgärd för att komma till rätta med både den okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska inflationshöjandet vore att ta hänsyn till inte enbart prisutvecklingen och inflationen utan även till förändringar i bruttonationalinkomsten.
Det är viktigt att indexeringen utformas så att den inte försämrar för de sämst ställda grupperna som inte kan påverka sin egen situation t ex de sämst ställda pensionärerna.
3.2 Inför enhetliga nivåer
Detta förslag visar hur staten kan spara 30 miljarder kronor i socialförsäkringssystemet, samtidigt som det görs lättförståeligt och rättvist. De inslag i nuvarande system som uppmuntrar manipulation tas bort.
Ambitionsnivån i regeringens budgetproposition är enligt vår mening för låg. Det behövs betydligt kraftfullare åtgärder för att komma till rätta med budgetunderskottet. Istället för att göra små justeringar i enstaka delar, måste hela socialförsäkringssystemet totalrenoveras. Ersättningsnivåerna vid frånvaro från arbete skall vara enhetliga, oavsett om orsaken till frånvaron är exempelvis sjukdom, arbetsskada, vård av barn, lönegaranti, smittbärarpeng eller beredskapsarbete.
Dagens system består av en myriad av olika nivåer. Ingen, förutom möjligen något fåtal tjänstemän på försäkringskassan, har idag en överblick över alla system. Ingen kan heller med någon logik förklara varför en som vårdar sjukt barn skall ha högre ersättning än en som är sjuk. Vi föreslår därför att följande ersättningsnivåer införs:
Förslaget 70% (inklusive ev sjuklön eller av arbetsgivaren betald försäkring) utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av sjukt barn, förtidspension, arbetslöshet och garantilön utan arbete.
Ett stimulansbidrag på ytterligare 10% utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och vid arbete med garantilön.
Nuvarande tak på 7,5 basbelopp för beräkningsunderlaget bör eventuellt sänkas. Då sparar staten ännu mer än vad vi anger i tabellen nedan. För arbetslöshetsförsäkringen bör taket vara oförändrat, dvs svara mot en genomsnittlig årsinkomst (ca 5 basbelopp).
Fördelar
Fördelarna med detta system är många: Det är enkelt att administrera och lätt att förstå. Det ger lägre kostnader för såväl själva ersättningarna som för administrationen av systemet.Ju aktivare man är desto högre ersättning. Det skall alltid löna sig att arbeta och det finns en självrisk i alla delar av systemet. Mer produktivt arbete blir utfört.Alla behandlas lika. Ingen får mer och ingen får mindre än någon annan. Det ger inte utrymme för spekulationsmöjligheter mellan olika försäkringar.
Besparingseffekterna
Med de föreslagna nivåerna sparar staten ca 30 miljarder kronor. Till detta kommer avsevärda dynamiska effekter som på lite sikt i stor utsträckning kommer att bidra till förbättrade statsfinanser och sund samhällsekonomi. De besparingar som arbetsgivarna gör på detta dras in via arbetsgivaravgifterna. u3,3 o3,1
Besparing jämfört med dagens system jämfört med regeringen * sjukpenning 4
2,3 * sjuklön 5 * arbetsskadeförsäkringen 4 (full funktion) 2,5 * arbetslöshetsförsäkring 8 4 * föräldraförsäkring 4 4 * lönegaranti 2 2 * beredskapsarbete, mm 2--3 2--3 Totalt ca u130u ca u117ue
Sverige har idag inte råd med kortsiktigt, politiskt spel. Skjut inte ytterligare upp de beslut som regeringen och riksdagen borde ha fattat för länge sedan. Ytterligare dröjsmål försämrar möjligheterna att upprätthålla ett gott socialförsäkringsskydd.
3.3 Ny familjepolitik
I en separat motion beskrivs Ny demokratis familjepolitik mera ingående. Förslaget går ut på att subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott används till dels ett vårdnadsbidrag som betalas under barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag som utbetalas till sexton års ålder. Skattebetalarna spar med detta system 24 miljarder kr per år.
Alla insiktsfulla nationalekonomer påpekar det nödvändiga i att vi i Sverige med kraft reviderar våra socialförsäkringssystem. Ny demokrati instämmer i detta. Låt oss bara peka på ett enda tankeväckande exempel: Sveriges kostnader för barnomsorgen, som andel av BNP, ligger dubbelt så högt som i Danmark! Men det beror inte på att den är mera utbyggd eller bättre i Sverige. Danmark har tvärtom en större andel barn i kommunal barnomsorg och kvaliteten anses likvärdig.
Sveriges nuvarande system med föräldraförsäkring och stöd till barnomsorg är dessutom djupt orättvist. Det har naturligtvis konstruerats i all välmening och med goda intentioner -- men har kostnadsmässigt totalt spårat ur. Det konstruerades också under en tid när Sverige ansåg sig vara världens rikaste nation och när budgetbegränsningar inte existerade.
Det borde nu äntligen vara uppenbart för alla att vi helt enkelt inte har råd med ett sådant system. Tiden har också sprungit ifrån nuvarande upplägg som gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad.
Utgångspunkten för vår familjepolitik är omtanken om barnen, och den ekonomi våra barn får ärva.
Vi föreslår inrättandet av en allmän skattefri vårdnadsersättning för barn mellan 0--6 år. Vidare föreslås ett höjt och enhetligt barnbidrag, oavsett barnantal, på 1.000:kronor per barn och månad för barn mellan 7--16 år. Varken vårdnadsersättning eller barnbidrag utgår till familjer med höga inkomster. Föräldraförsäkringen i sin nuvarande form föreslås avvecklas i sin helhet liksom bidragsförskotten och de statliga och kommunala bidragen till dagens barnomsorg.
Våra förslag är principförslag -- belopp och beloppsgränser kan komma att behöva justeras när mer detaljerade och omfattande konsekvensanalyser gjorts.
En grundläggande självklarhet för oss är att föräldrarna har hela ansvaret för sina barns omsorg. Föräldrarna vet dessutom bäst hur denna omsorg skall visas och genomföras. Om föräldrarna vill delegera en del av genomförandet åt t ex småbarnsskola, dagmamma, barnflicka, daghem, fritidshem eller motsvarande gör de detta efter eget gottfinnande.
Staten eller kommunerna får inte stödja någon särskild form av barnomsorg framför någon annan. Vårdersättning utgår till alla barn 0--6 år. Beloppen vi föreslår varierar med barnets ålder enligt följande: År 1: 8.000:- per månad. År 2: 6.000:- per månad och åren 3--6: 4.000:- per månad. Vi föreslår också ett tak -- maximalt 8.000:- per månad och familj kan utbetalas i vårdnadsersättning -- oavsett antalet barn.
Denna vårdnadsersättning är skattefri och disponeras fritt av föräldrarna. Vill föräldrarna använda pengarna som ''lön'' till sig själva för sin barnomsorg gör de det. Annars kan de köpa extern barntillsyn genom kommunalt eller privat daghem, dagmamma eller barnflicka -- kanske tillsammans med andra föräldrar. Vi vill också understryka en viktig princip beträffande de föräldrar som väljer att själva ta hand om sina barn. Vårdnadsersättningen skall vara pensionsgrundande. Den tekniska lösningen av detta föreslår vi koordineras med pågående översyn av pensionssystemet.
Vårt förslag innebär också att dagens konstruktion av föräldraförsäkringen med havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning avvecklas i sin helhet.
Höjda barnbidrag och lika belopp för alla barn 7--16 år. Vi föreslår att man höjer från dagens nivå (9.000:- per barn och år) till 12.000:- per barn och är, d v s 1.000:- per månad och barn. Barnbidraget börjar utbetalas när vårdnadsersättningen upphör och den obligatoriska skolan börjar, dvs vid sex eller sju års ålder. Nuvarande system med flerbarnstillägg avskaffas.
Högavlönade behöver mindre eller inget ekonomiskt samhällsstöd! Vi föreslår därför att varken vårdnadsersättning eller barnbidrag skall utgå till familjer som uppenbarligen inte behöver detta. Vårt förslag innebär att när föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst överstiger 300.000:- per år börjar en nertrappning av dessa bidrag för att helt upphöra vid 500.000:-. Det är båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor åtskilda eller är frånskilda.
Vi anser inte att samhället skall tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar. Detta innebär också att vi föreslår att systemet med bidragsförskott avskaffas. Dagens system med bidragsförskott kostar samhället drygt 3,5 miljarder netto och är föremål för ett omfattande bedrägeri. Mycket pengar försvinner i administration. Vi anser inte att samhället skall ha ett särskilt system för föräldrar som smiter från sitt försörjningsansvar. Detta skall istället hanteras som all annan smitning från betalningsskyldigheter.
Ekonomiska effekter (beloppen anger 91/92 års utfall)
Enligt våra förslag beräknas kostnaderna för vårdnadsersättningen bli 36 miljarder per år.
Samtidigt minskar vi samhällets kostnader med betydligt större belopp. Avvecklingen av föräldraförsäkringen ger således 19,2 miljarder, avvecklingen av bidragsförskotten ger 3,5 miljarder, avvecklingen av dagens barnbidragssystem ger 17,9 miljarder och avvecklingen av det direkta offentliga stödet till barnomsorgen ger 30,4 miljarder. Härtill kommer en beräknad besparing genom enklare eller helt bortrationaliserad administration och förvaltning av bidragssystemet för familjepolitiken, som ger cirka 1 miljard. Våra avvecklingsförslag minskar alltså kostnaderna med sammanlagt 72 miljarder per år. Våra reformförslag kostar sammanlagt 48 miljarder per år.
Saldot blir således 24 miljarder i minskade statsutgifter.
Vi vill dock understryka att det finns vissa osäkerhetsmoment i beräkningen av hur stor den verkliga besparingen skulle bli. Det finns skatteeffekter och dynamiska effekter som är komplicerade att beräkna och vår beräkning av kostnaden för vårdnadsersättningen är med säkerhet alldeles för hög. Alldeles klart är emellertid att våra reformförslag innebär mycket kraftfulla besparingar och en rättvis familjepolitik grundad på personlig valfrihet, hänsyn till andra, omtanke om barnen och sunt förnuft.
3.4 Ny arbetslöshetsförsäkring
Genom att skapa en allmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla och ersätter det 40-tal a-kassor som finns idag, kan staten göra stora besparingar. Den nya arbetslöshetsförsäkringen skulle betalas till en tredjedel vardera av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten. Egenavgifterna går upp men skattetrycket kan på sikt sänkas. Besparingens storlek beror på arbetslöshetsnivån men skulle i dagsläget bli 8-10 miljarder kronor.
Bakgrund
Nuvarande arbetslöshetsförsäkring omhänderhas av ett 40-tal erkända arbetslöshetskassor. Dessa är öppna för var och en som är verksam inom kassans område. Arbetslöshetskassorna har för närvarande 3,6 miljoner medlemmar.
Den som är försäkrad kan få ersättning från a-kassan om han uppfyller medlems- och arbetsvillkoren. Som grundläggande villkor för rätt till ersättning från a-kassan gäller att den försäkrade är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, att han är beredd att anta lämpligt erbjudet arbete samt att han är anmäld vid arbetsförmedlingen som arbetssökande. Ersättning utges under längst 300 dagar och om den arbetslöse uppnått 55 års ålder under längst 450 dagar. Ersättningen utges från första dagen. Före 1989 fanns en karenstid om fem dagar i försäkringen.
Ersättningen från försäkringen lämnas i form av dagpenning som motsvarar 90 procent av den försäkrades tidigare inkomst. Den maximala ersättningen anpassas till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom industrin och ligger grovt räknat omkring 5 basbelopp. Den högsta dagpenningen för 1993 är 598 kronor.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsmarknadsavgiften som f n är 2,12 procent och således inbringar ca 13 miljarder per år. I försäkringen finns också en mindre egenavgift på några hundra kronor som skall motsvara 70 procent av en genomsnittligt utbetalad dagpenning. Egenavgiften inbringar ca 1,2 miljarder och motsvarar f n endast 3--4 procent av den totala kostnaden för försäkringen. Den försäkrades ekonomiska ansvar är således endast marginellt.
Kostnaden för försäkringen är grovt räknat 5 miljarder per procent arbetslöshet. Om arbetslösheten är 7 procent blir således årskostnaden för försäkringen ca 35 miljarder. Mindre än hälften av den totala kostnaden skulle således täckas genom arbetsgivaravgiften och egenavgiften. Det stora underskottet i arbetslöshetsförsäkringen och den höga kompensationsnivån ger anledning till omprövning av principerna för arbetslöshetsförsäkringen. Kostnaderna för arbetslösheten gräver stora hål i statsbudgeten bland annat på grund av den internationellt sett höga kompensationsgraden. Ändå står många arbetstagare utanför försäkringen.
Ny demokratis förslag
Ny demokrati föreslår därför att nuvarande arbetslöshetsförsäkring skyndsamt ersätts av en allmän arbetslöshetsförsäkring enligt följande principer:
Allmän
Försäkringen skall vara allmän, dvs obligatorisk och omfatta alla på samma sätt som t ex sjukförsäkringen.
Administreras av försäkringskassan
Försäkringen bör administreras av försäkringskassan som redan är väl utbyggd. Fackföreningarna, som inte bidrar till finansieringen, utnyttjar idag arbetslöshetsförsäkringen för medlemsvärvning.
Ersättningsnivå 70%
Ersättningsnivån sänks från 90% (80% i budgetförslaget) till 70%. Det skall nämligen vara en grundförsäkring som inte tar bort incitamenten för den arbetslöse att aktivt söka nytt jobb.
Fem karensdagar per år
Ersättning bör inte utgå under första veckan. Efter 300 ersättningsdagar bör ersättningen reduceras till motsvarande 50 procent av den tidigare inkomsten.
Även vid sjukdom
Ersättning bör utges även vid sjukdom under arbetslösheten.
Finansiering med 1/3 av arbetsgivare, arbetstagare och staten
Kostnaden för försäkringen bör täckas av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten med 1/3 vardera. Denna finansiering medför ett ekonomiskt ansvar för de parter som kan påverka arbetsmarknaden. Detta borde bidra till att kostnaderna för försäkringen minimeras.
Årlig avgiftsjustering
Avgifterna bör fastställas en gång om året och baseras på försäkringens kostnader föregående år. Då blir finansieringen stabil över tiden.
Högre krav
Högre krav skall ställas på att arbetslösa inte med full ersättning kan tacka nej till jobb bara för att de inte passar exakt med deras tidigare anställning.
Samordna lönegarantin
Ersättningsnivån för ersättning enligt lönegarantilagen bör vara densamma som i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.
3.5 Omläggning av trafikförsäkringen
Genom att lyfta över ansvaret för trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen blir försäkringsbolagen mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet. Stat och landsting sparar minst 6 miljarder i minskade kostnader i sjukförsäkringen och sjukvården och samhällskostnaderna minskar även totalt sett.
Förslaget
En av de största skadeorsakerna i vårt land är vägtrafiken. Den kommer i år att kräva ca 800 dödsoffer. Härutöver kommer omkring 14 000 personer att bli svårt skadade och närmare 40 000 lindrigt skadade.
Vägtrafikolyckorna medför omfattande skadekostnader. Det beräknas att trafikolyckorna under 1993 kommer att förorsaka ett lönebortfall på minst 5 miljarder och sjukvårdskostnader på ett par miljarder. Till detta kommer ideella ersättningar på drygt en halv miljard. Trafikförsäkringsbolagen borde således rätteligen få kostnader på omkring 8 miljarder kronor för trafikskadorna under 1993. Den kostnad som trafikförsäkringsbolagen kommer att få stå för blir emellertid endast omkring 2 miljarder, varav två tredjedelar avser inkomstförlust och en tredjedel ideell skada.
Nuvarande trafikförsäkring ger trafikförsäkringsbolagen få incitament till förebyggande och rehabiliterande verksamhet. Om ett bolag skulle lägga ner stora resurser på rehabilitering av trafikskadade försäkringstagare skulle bolaget i huvudsak endast lyfta kostnader från socialförsäkringen samtidigt som bolaget försämrar sin konkurrenssituation. I vårt grannland Finland, där trafikförsäkringen svarar för en större kostnad, finns ett bra exempel på hur trafikförsäkringsbolagen har gått samman och skapat en gemensam rehabiliteringsresurs. Dess huvuduppgift är att hjälpa skadade försäkringstagare till en snabb och ändamålsenlig rehabilitering. Utöver stora fördelar för den försäkrade leder detta till minskade skadekostnader.
Principiellt sett bör kostnader föras där de hör hemma. Därför bör m a o trafikförsäkringsbolagen stå för hela kostnaden för trafikskadorna. Detta leder givetvis till att trafikförsäkringspremierna blir dyrare samtidigt som arbetsgivaravgifterna och landstingsskatten sjunker i motsvarande mån. En omläggning bör bl a leda till en större differentiering av försäkringspremierna och i vissa fall kraftigt ökade självrisker. Ett illustrativt exempel som påminner om detta är de för några år sedan mycket kraftigt höjda premierna för motorcykelförsäkringarna.
Efterfrågan på sjukvårds- och rehabiliteringsresurser kommer troligtvis att öka. Om nuvarande producenter av sådana resurser inte kan tillhandahålla vad som efterfrågas kommer trafikförsäkringsbolagen säkerligen att bygga upp egna resurser. Detta skulle då medföra en välkommen och välbehövlig konkurrens och privatisering inom sjukvården.
3.6 Arbetsskadeförsäkringen
Ny demokrati föreslår att arbetsskadebegreppet skärps ytterligare och att arbetsskadeförsäkringen snarast privatiseras. På några års sikt ger detta betydande besparingar. Det rör sig om tiotals miljarder kronor.
Varje år anmäls uppåt 200 000 arbetsskador. 1988 anmäldes 260 000, varav nästan 90% godkänts. Ca 80 000 personer har f n ersättning till 100% av sin sjukpenninggrundande inkomst för all framtid. Nuvärdet av de framtida utbetalningar som försäkringskassan redan beviljat, uppgår till i storleksordningen 100 miljarder, dvs i klass med vad hela sjukvården kostar under ett år! Systemet har med andra ord resulterat i framtida åtaganden på 20 000 kronor per skattebetalare. Arbetsskadeförsäkringen kostar staten uppåt 13 miljarder enbart i år. Detta system har under många år fortsatt att rulla på utan att någon har vågat göra något.
Finansieringen skall ske via arbetsgivaravgifter, men de räcker inte på långt när till. Staten tar in 7 miljarder, betalar ut 13 och ökar således på det stora underskottet i arbetsskadefonden med ytterligare 6 miljarder per år. Budgetunderskottet ökar, staten måste låna till utbetalningarna, räntan stiger, ekonomin hämmas, arbetslösheten ökar. Trots att drygt 8 miljarder förs över från delpensionsfonden till arbetslivsfonden kommer arbetsskadefondens underskott ändå snabbt närma sig 20 miljarder.
Vi har f.n. en sådan lagstiftning och praxis att så gott som varje anmäld skada eller sjukdom godkänns som en arbetsskada. Bevisregeln är sådan att nästan inga konkreta belägg krävs för att skadan skall betraktas som en arbetsskada. Tvärtom säger den nuvarande lagen att den anmälda skadan är en arbetsskada såvida inte ''betydligt starkare skäl talar emot det''. Skadan anses således vara en arbetsskada även om starka skäl talar emot! Och arbetsgivaren har ingen möjlighet att invända.
Som om detta inte vore nog. Vid beräkningen av livräntorna kan livränteersättningen bli betydligt högre än vad en normal årslön är. Detta uppmuntrar verkligen inte den arbetsskadade att försöka rehabilitera sig och återvända till arbetslivet.
Ny demokrati föreslåra5.5Strama upp definitionen på arbetsskada ytterligare. I propositionen föreslås att lagen formuleras om så att arbetsskada skall anses föreligga ''om övervägande skäl talar för det''. Detta vore ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt. En ytterligare skärpning av bevisregeln, eller en lista på sjukdomar som bör godkännas, vore bättre. Förebilder till en sådan lösning finns i många andra länder.Gör om beräkningen av livräntorna så att de bättre svarar mot en normal och skälig inkomst. Idag kan man dubbeljobba en kortare tid och sedan i extremfall få livslång livränta beräknad på dubbel lön.Privatisera försäkringen. På samma sätt som vi måste göra om våra kedjebrevspensioner, måste vi införa raka rör mellan inbetalningar och utbetalningar till arbetsskadesystemet. Idag göms skyhöga kostnader i enhetliga avgifter utan möjlighet för det enskilda företaget att påverka kostnaden. Definitionen på arbetsskada och nivån på ersättningen måste utformas så att försäkringen går att privatisera. Genom en privatisering införs en vilja och ett ansvar för att systemet skall gå ihop, något som idag saknas.
3.7 Bidragsbedrägerierna
Bedrägerierna med statliga och kommunala bidrag måste snarast utredas och regeringen uppmanas återkomma med förslag på hur man kan stävja fusket. Bedrägerierna kostar skattebetalarna miljarder och urholkar människors moral och tro på samhället. Transfereringarna till hushållen beräknas uppgå till ca 360 miljarder kronor 1993. Om bedrägerierna uppgår till exempelvis 5% innebär detta ett svinn för skattebetalarna på 18 miljarder kronor, eller 4 000 kronor per hushåll.
Som ett exempel kan nämnas att myndigheterna vad beträffar föräldraförsäkringen uppmuntrar föräldrarna att dela försäkringen mellan mannen och hustrun på så sätt att kvinnan först tar barnledigt från måndag till halva fredag och mannen därefter från halva fredag till och med söndagen. På detta sätt erhålls ett högre bidrag i det fallet mannen har högre inkomst än kvinnan. Detta tas dessutom till intäkt för en högre jämställdhet, allt i enlighet med folkpartiets humanistiska livssyn. Härigenom lär sig medborgarna att bidragen enkelt på ett lagligt men naturligtvis otillfredsställande sätt kan manipuleras.
Under 1991 utgjorde transfereringarna i Sverige 318 mdr kronor. Detta skall ställas i relation till den totala BNP på 1.433 mdr kronor. Staten och kommunerna klarar bevisligen inte denna belastning. Bara staten beräknas göra ett underskott på 162 mdr kronor under budgetåret 1993/94. För att få bukt med statens finanser måste kraftfulla besparingar göras. Det måste vara självklart att dessa besparingar i första hand skall göras där det myglas. Myglet skall bort.
Nivåerna för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkringen, KAS etc är så höga att de uppmuntrar till bidragsoptimering och bedrägerier i stället för arbete. Kontrollen är dessutom obefintlig, och att lura staten anses av många inte längre som något fult. Konsekvenserna blir att hederligt folk drabbas när nivåerna sänks för att klara finansieringen. Hur skall vanligt folk kunna få förståelse för neddragningar i dess helhet om inget görs åt myglet?
Några exempel på vanligt förekommande mygel:
Det skrivs ideligen om bidragsmygel i tidningarna, men politikerna vill upprätthålla sin syn på att missbruket är mindre än vad det är. Följande är ett axplock av vad som skrevs under förra året:Svenska Dagbladet berättade den 29 januari om en undersökning som man låtit göra på 1.000 fall. Det visade sig att mer än var fjärde förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag, fuskar med inkomstuppgifterna. Den årliga förlusten för staten rör sig om flera hundratals miljoner.I Expressen den 13 april beskrivs situationen för en missbrukare som fick socialbidrag till hyra och uppehälle i stället för vård, medel som ledde till att hon knarkade ihjäl sig. Under 1990 utbetalade man 55.000 kronor till henne och insatserna från de sociala myndigheterna bestod i att man uppmanade henne att läsa Platsjournalen.Arbetet skriver den 4 augusti om hur en flykting satte i system att söka asyl under flera olika namn. Mannen erhöll ca 200.000 kronor i bidrag innan det hela uppdagades.Expressen skriver den 25 augusti om hur en företagare misstänks ha lurat till sig fem miljoner av Länsarbetsnämnden, medel som skulle gå till 150 arbetslösa ungdomar.Svenska Dagbladet tar den 17 september upp ett fall där en fransk familj en gång om året åkt till Sverige för att hämta ut sitt barnbidrag, medan den även existerade som flyktingar i ett annat land, dock under annan identitet.
Listan kan göras hur lång som helst. Vi står inte för att varje enskilt fall är riktigt. Det får respektive tidning ansvara för. Exemplen tjänar syftet att påvisa fenomenet som måste utredas, och åtgärder måste sättas in för att minska missbruket av bidragen.
4. Företagen och jobben
Påskynda avregleringen av arbetsrätten. Ta initiativ till att ett lärlingssystem enligt tysk modell införs. Skapa en obligatorisk allmän arbetslöshetsförsäkring som finansieras till lika delar av staten, arbetsgivarna och arbetstagarna. Förändra hela arbetsmarknadspolitiken bl a genom att rationalisera Arbetsmarknadsverket och verklighetsanpassa arbetslivsutvecklingen. Ge kommunerna bättre möjligheter att permittera vid arbetsbrist. Pröva förutsättningarna för samhällstjänst som en möjlighet att aktivera de arbetslösa.
4.1 Arbetsmarknadens parter
Arbetsmarknades parter måste ta sitt ansvar så att lönerna inte drar igång inflationsspiralen igen.
Genom kronans fall har Sverige fått en chans att komma ur den ekonomiska dödsspiralen. Det värsta som kunde hända i ett sådant läge vore konflikter på arbetsmarknaden. Det finns inget utrymme för löneförhöjningar. Höjda löner skulle bara leda till att Sveriges konkurrenskraft försämrades och till en återgång till inflationsekonomin.
4.2 Avreglering av arbetsrätten
I separat motion begär Ny demokrati att den viktiga utredningen om arbetsrätten påskyndas. Genom en snabb avreglering skapas snabbt nya jobb eftersom företagen skulle våga anställa i större utsträckning än idag.
Näst efter sänkta räntor är den viktigaste åtgärden för att vända Sveriges ekonomiska utveckling en snabb och grundlig reform av arbetsrätten. Dagens arbetsrättslagstiftning hämmar arbetsgivarnas vilja till nyanställningar och försvårar den livsnödvändiga omstruktureringen av svenskt näringsliv.
De viktigaste ändringarna i arbetsrätten
Saklig grund för uppsägning. Huvudregeln för uppsägning bör mjukas upp och den vettlösa månadsregeln som säger att en anställd måste sägas upp senast en månad efter det att ett brott begåtts, skall bort.Flytta medbestämmandet till arbetstagarna. MBL har givit inflytande till centrala fackpampar på bekostnad av fackets lokala representanter och framförallt de enskilda arbetstagarna. För övrigt är det de som startat upp företagen som har ansvaret och tar de ekonomiska riskerna. Självfallet skall bestämmanderätten över den operativa verksamheten i ett företag ligga hos de som är bäst lämpade att fatta bra beslut. Inte minst av hänsyn till de anställda! Avsteg från turordningsreglerna. Undanta i varje fall nyckelpersoner från principen ''sist in först ut''. När problemföretag tvingas rationalisera för att överleva, kan de p g a dessa regler tvingas avskeda nyckelpersoner i företaget, om dessa personer anställts sist. Det kan leda till att företag går omkull och att fler människor förlorar sina jobb!Ta bort fackets vetorätt vid entreprenad samt rätten att blockera icke-anslutna enmans- och familjeföretag. Dessa maffiametoder hör inte hemma i Sverige!Förläng provanställningen från 6 till 18 månader. Denna prövotid skall inte som nu kunna förhandlas bort. Då skulle många företagare våga anställa.Ledighetslagarna bidrar till att svenskar blivit det folk som arbetar minst i världen. För att rädda Sveriges välfärd måste vi alla arbeta mer. Ta bort några ''klämdagar'' och överväg att ta bort den femte semesterveckan.
4.3 Lärlingssystem
Ny demokrati anser att ett lärlingssystem snarast bör införas i Sverige. Ny demokrati begär därför att en utredning tillsätts med syfte att utreda förutsättningarna för att införa ett lärlingssystem av samma modell som den tyska yrkesutbildningen, vilken har mycket gott anseende i Europa. Det svenska systemet med att administrera all yrkesutbildning i offentlig regi t ex AMS och på Komvux är dyrt och ineffektivt. I ett lärlingssystem ansvarar staten för den teoretiska utbildningen och för delar av kvalitetskontrollen. I övrigt organiseras och bekostas utbildningen av företagen. Utbildningen blir mer verklighetsanpassad och tusentals ungdomar skulle få meningsfull utbildning.
Arbetsmarknaden är tuffare och Sveriges budgetunderskott är större än någonsin tidigare. Företagen vill gärna anställa ungdomar men dessa saknar erfarenhet och kan därför inte utföra samma arbete som äldre, erfaren personal. Ändå måste företagen betala nästan samma lön till dessa kategorier anställda. Genomsnittligt har t ex industriarbetare i 20-årsåldern bara ca 7% lägre lön än vuxna arbetare. Det betyder att ungdomar inte kompenserar sin mer begränsade arbetserfarenhet med låga löneanspråk. De får inte heller möjlighet till en löneutveckling, som sporrar dem att vidareutveckla sin kompetens. Det står också klart att många ungomar själva reagerar mot detta och ser det som en självklarhet att lönen borde vara mer differentierad.
Införandet av ett lärlingssystemet som det tyska, skulle bl a leda till att fler ungdomar skulle få jobb och till att den svenska konkurrenskraften skulle öka, dels genom lägre lönekostnader för företagen, dels -- på sikt -- genom att ungdomar genomgår en gedigen yrkesutbildning som ger incitament och möjligheter till kompetensutveckling.
4.4 ROT-satsning
Byggsektorn är för stor och måste bantas, men i rådande konjunkturläge finns inte tillräckligt med alternativa branscher som kan suga upp arbetslösa byggarbetare. Därför bör vi satsa på reparation och ombyggnader som ändå måste göras. Sverige får då en mängd arbeten utfört till en mycket låg nettokostnad och ökningstakten av antalet arbetslösa minskar något.
I riksdagen finns en majoritet för stimulans av ROT- åtgärder. Detta har framkommit i skrivningar från såväl bostads- som finansutskottet under hösten 1992. Trots dessa skrivningar har regeringen ännu ej aviserat några planer på att stimulera omfattande ROT-åtgärder.
Andra halvan av 1993 ser ut att bli mycket mörk för byggbranschen. AMS bedömer att arbetslöshetstalen kan uppgå till 35 % vid årsskiftet 93/94. Den omfattande omställning som måste ske i byggbranschen försvåras av det alltigenom dystra arbetsmarknadsläget. Därför skall åtgärder sättas in snarast som verkar snabbt för att få igång jobben. De viktigaste skälen som talar för ROT-satsningar är att:det ger jobb i stället för arbetslöshet det är möjligt att bygga om till lägre priser än tidigare det är arbetsintensivt det finns många byggnader där det är angeläget att renovera
Staten bär idag stora kostnader för arbetslösheten. Detta innebär att merkostnaderna för att sätta folk i arbete istället för arbetslöshet blir låga. Dessutom ger ROT-jobb många arbetstillfällen i andra branscher.
Det är viktigt att resurserna sätts in för att rädda jobb i befintliga företag som nu ligger på marginalen. Annars hotar en utslagning som på sikt leder till underkapacitet med risk för påföljande överhettning i byggbranschen. Det är också viktigt att göra något för de yngre byggnadsarbetare som ej har arbete. Ett stort problem idag är förgubbningen som sker i byggbranschen genom principen sist in först ut.
Det är viktigt att åtgärder kommer igång snabbt. För att detta skall ske är det lämpligt att stimulansåtgärderna är tidsbegränsade.
Objekten finns
Skolan är vår största arbetsplats. Regeringen har ambitionen att vi ska få världens bästa skola. Då kan den inte se ut hur som helst. Alla vet hur mycket arbetsmiljön betyder.
VA-nätet är på många håll i mycket dåligt skick. Där finns mycket att göra.
Avdrag för villa- och fritidshusägare samt bostadsrättsinnehavare för reparationsarbeten utförda av momsregistrerad firma skulle också bidra till arbetstillfällen. Vidare är det inte svårt att hitta offentliga byggnader, många dessutom kulturhistoriskt viktiga byggnader där det är oerhört angeläget att snabbt renovera innan förfallet blir för stort.
Finansiering kan ske genom att överföra en del medel avsatta för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom att stimulera kommunerna till ROT-åtgärder kan detta sammantaget bli en god affär för staten om man också räknar in utebliven utbetalning av a-kassa och de dynamiska effekter som blir följden. Ett byggjobb inom ROT ger upp till 4-5 jobb totalt.
4.5 Förändra arbetsmarknadspolitiken
I separata motioner för Ny demokrati fram ett antal besparings- och rationaliseringsförslag på arbetsmarknadsområdet.
Några av förslagen: Aktivera de arbetslösa
Sverige hade i december 1992, enligt SCB, 241 000 öppet arbetslösa som till väsentlig del uppbär ersättning i form av A-kassa, KAS eller liknande till en kostnad av ca 36 Mdr. Dessa medel utbetalas som regel utan något krav på motprestation vilket innebär att 10-tals Mdr går samhällsnyttan förbi. Ett stort slöseri samtidigt som flertalet av de arbetslösa lider av sin påtvingade sysslolöshet. Regeringen bör utreda förutsättningarna för att koppla arbetslöshetsunderstödet till någon form av samhällstjänst. Lär av Hallstahammarprojektet. Satsa på riktiga jobb
Sluta hälla pengar över AMS. Satsa i stället på våra konkreta förslag för att hjälpa industrin och företagen. Det är det enda sättet att skapa produktiva jobb som kan betala välfärden. Köp utbildningsplatser i företag som ger jobb, i stället för att enbart satsa på uppehållande insatser, typ ALU, arbetslivsutveckling.Omorganisera Arbetsmarknadsverket
Arbetsmarknadsverkets organisation måste göras om för att motsvara dagens krav på effektivitet. AMS, LAN samt AMI bör omedelbart avvecklas. De arbetsuppgifter som inte kan bortrationaliseras överförs till de lokala arbetsförmedlingarna samt arbetsmarknadsdepartementet. Utred slöseriet
Det slöseri som uppmärksammats i kopplingen mellan LAN (länsarbetsnämnden) -- AMU (arbetsmarknadsutbildningen) samt AF (arbetsförmedlingarna) är så omfattande att riksdagens revisorer nu utreder förhållandet. Ineffektiviteten och misshushållningen är minst lika stor som på Statens Invandrarverk. Kraftfulla åtgärder krävs. Permitteringar i kommunerna
Kommunerna måste ges bättre möjligheter att permittera anställda vid arbetsbrist. Samordna utbildningen
På mindre orter kan man samla all vuxenutbildning under ett tak: Uppdragsutbildning, AMU, Komvux, Folkhögskola och studieförbund med en administration. Vilken besparing! Minska fackets makt.
Många goda företagsidéer har stupat på fackliga villkor. Öka i stället makten för den enskilde.
5. Utrikes-, bistånds- och flyktingpolitik 5.1 Utrikespolitiken
Vår utrikespolitik skall utformas med utgångspunkt från ett kommande medlemskap i EG. Vi skall ta vara på de möjligheter ett medlemskap kommer att ge människor och företag i Sverige. Vi ska inte vara främmande för att tillsammans med övriga medlemsstater gå in i ett gemensamt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. Doktrinen ''alliansfrihet i fred -- neutralitet i krig'' har inte längre någon praktisk aktualitet. Vi skall inte heller vara främmande för ett nära monetärt samarbete mellan Europas stater. Detta samarbete kan komma att innebära att Sverige ansluter sig en till en gemensam europeisk valuta. Men självfallet ska vi ta tillvara väsentliga svenska intressen när EG-förhandlingarna nu ska starta.
Ny demokrati ställer sig positivt till fredsbevarande och fredsskapande insatser inom FN:s ram. Vi har lagt motion om inrättande av en särskild fredsskapande styrka under FN:s säkerhetsråds kontroll. Inom FN vill vi att Sverige ska fokusera intresset på att begränsa befolkningsexplosionen, värna om miljön och om mänskliga rättigheter samt låta FN få en större roll som ''världspolis''. FN:s svällande organisation behöver ses över. Antalet olika organ behöver begränsas.
Vi vill ha en modernisering av utrikesförvaltningen. Som ett led i en modernisering föreslår vi att det inrättas ett Sweden Center som blir en organisation med Exportrådet som bas och inom vilken handelsfrågor, exportkrediter, u- krediter mm hanteras. Sweden Center som ska ha filialkontor över hela världen får som huvuduppgift att sälja Sverige som kultur- och turistland samt verka för att etablera goda affärskontakter och främja svenskt näringsliv. I Sweden Center samordnas ambassader, biståndskontor, exportråd, handelskammare mm.
För att snabbt få ut hjälp i samband med katastrofer runt om i världen föreslår vi att det inrättas en operativ biståndsbrigad som ersätter den samordning som nu sker inom SIDA. Till sitt förfogande ska denna biståndsbrigad ha all tänkbar utrustning som kan erfordras vid en akut katastrofinsats. Inom brigaden sker också utbildning av den personal, som krävs i en operativ verksamhet. Vi föreslår att brigaden drivs i bolagsform -- Swedaid AB kanske är ett lämpligt namn. Anslag till brigaden tas ur biståndsbudgetens nuvarande anslag med underrubrikerna katastrofer och återuppbyggnad, bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda miljöinsatser, särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal samt vissa landprogramkostnader. Inom två år kan SIDA vara avvecklat samtidigt som resurserna och anslagen överförts till Swedaid AB. En svensk brigad skulle kunna organisera och verkställa hjälpsändningar, bygga flyktingförläggningar, bistå vid tekniska katastrofer mm.
5.2 Biståndet
Ny demokrati föreslår att biståndet sänks till cirka 0,5% av BNI eller drygt 7 miljarder. Biståndet till Baltikum och Östeuropa prioriteras, med föreslagen nivå på 2 miljarder. Dessutom bör Sverige erbjuda 4 miljarder i exportkreditgarantier vilket innebär en fyrdubbling i förhållande till regeringsförslaget. Arbetet i befolkningsfrågan skall prioriteras. Slopa allt programlandbistånd till Asien, Latinoch Sydamerika. Biståndet till afrikanska länder bör skäras ned med omkring 80%. Katastrofbiståndet bör prioriteras och utökas till 1,3 mrd kronor. Totalt blir besparingen för skattebetalarna närmare 6 miljarder kronor.
Ny demokrati anser att det nu är dags att ändra både inriktning och nivå på det svenska biståndet. Vi måste börja anpassa oss till den verklighet vi lever i. Med en statsskuld och ett budgetunderskott som hotar knäcka allt vad vi sedan generationer byggt upp måste biståndet omprövas. Enprocentmålet måste överges.
Allt bistånd -- såväl till utvecklingsländer som till de s k samarbetsländerna i Baltikum, Öst- och Centraleuropa -- bör föras samman under ett och samma anslag. Vårt långsiktiga biståndsmål fastställs till 0,7 % av BNI -- samma som antagits av FN:s medlemsländer. I detta biståndsmål inräknas allt bistånd -- både till fjärran länder och till länder i vår närhet.
I dagens kärva ekonomi föreslår vi dock att biståndet halveras till knappt 7,2 miljarder. Detta motsvarar drygt 0,5 % av den svenska bruttonationalinkomsten (BNI). Så här anser vi att biståndsmedlen ska fördelas:Biståndet till Baltikum och Östeuropa prioriteras. Vi föreslår ett bistånd på 2 miljarder d v s en höjning med 1 129 miljoner. Vi föreslår dessutom en exportkreditgarantiram på 4 miljarder vilket är en fyrdubbling i förhållande till regeringens förslag. Svenska företag står nu i kö för att investera främst i Baltikum och i S:t Petersburgsområdet. Genom att främja svenska investeringar med exportkreditgarantier når vi dubbla effekter. Vi får snabbare fart på svenskt näringsliv -- vi ger våra grannar mera hjälp. Vi bör prioritera infrastruktursektorn -- allra viktigast är energiförsörjningen. Vatten- och avloppsrening är ett annat område där en utvidgad exportkreditgarantiram kan komma att gagna svenska industrisatsningar.Det multilaterala biståndet skärs ned från 3 148 miljoner till 1 783 miljoner. Vi prioriterar biståndet till FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och ökar detta anslag med 65 miljoner till 300 miljoner. Vi vill också prioritera det arbete som bedrivs i befolkningsfrågan. Befolkningsexplosionen måste stoppas. Vi konstaterar vidare att Sverige är en orimligt stor biståndsgivare inom det multilaterala systemet. Inom några organisationer är vi världens allra största givare. Sverige måste snarast omförhandla alla avtal med utvecklingsfonder och utvecklingsbanker för att nedbringa den svenska bidragsandelen.Bilateralt minskar vi biståndet genom SIDA till våra programländer. Vi föreslår att hela programlandbiståndet successivt avvecklas. För budgetåret 1993/94 föreslås en reducering av programlandbiståndet med 3 360 miljoner till 400 miljoner. Vi anser att allt programlandbistånd bör slopas redan nu till Asien, Latin- och Sydamerika medan biståndet till afrikanska länder skärs ned med omkring 80 %. För att slutföra viktiga projekt i länder utan landramsanslag föreslår vi omfördelningar inom det bilaterala biståndsanslaget. Biståndet genom våra folkrörelser kan också nyttjas för att slutföra viktiga projekt när det landramsbaserade biståndet reduceras eller slopas.
Inom det icke landramsbaserade biståndet prioriterar vi katastrofbiståndet och föreslår en utökning av detta med 100 miljoner till 1 281 miljoner. Folkrörelsebiståndet -- som i många sammanhang ges ett mycket gott betyg -- hoppas vi kunna bibehålla på samma nivå som tidigare men vi föreslår ett större ekonomiskt engagemang från folkrörelsernas sida genom att ändra fördelningen mellan stat och folkrörelser från nuvarande 80/20-princip till en 70/30-princip.
Stödet till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder (500 miljoner kr) föreslås slopat. Överenskommelser bör träffas med givarländer, Internationella Valutafonden och Världsbanken om avskrivning av utvecklingsländernas skulder.
Sverige bör verka för ökad internationell frihandel. Detta är bästa sättet att verkligen hjälpa världens fattigaste länder.
5.3 Flyktingpolitiken
Regeringen har tappat kontrollen över flyktingpolitiken. Ny demokrati motsätter sig med kraft regeringens sätt att sköta flyktingfrågan och vi motsätter oss en planering för upp till 60 000 asylsökande under nästa budgetår. Självklara åtgärder som måste vidtas snarast inkluderar strikt begränsning till konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av anhöriginvandringen, ett införande av skärpta viseringsregler samt omedelbar avvisning av illegala asylsökande. I ett ekonomiskt läge när bara räntan på vår statsskuld kostar 160 000 kr per minut, har vi helt enkelt inte råd att fortsätta låna upp miljardbelopp för att tillfredsställa en generös livssyn. Vi har inte rätt att ge våra barn en så orimlig skuldbörda. Med förra årets flyktingsiffror och med de siffror som regeringen anger i budgetpropositionen kan invandringen komma att kosta mellan 20 och 30 miljarder kronor. Med våra förslag minskar 1993/94 års anslagsbehov under elfte huvudtiteln ''Invandring mm'' med 5,8 miljarder. Härtill kommer anslagsminskningar vad avser hemspråksundervisning och svenska för invandrare (Sfi). Om regeringen inte vidtar skyndsamma åtgärder för att begränsa flyktingströmmarna kommer antalet asylsökande att nå minst de högre nivåer som anges i budgetpropositionen. Våra förslag skulle då ge besparingar på minst 13 miljarder kr.
Kostnaderna skenar iväg. Vi håller på att fullständigt tappa kontrollen över situationen.
Att dagens låt-gå-politik får fortsätta är ett bevis på politikernas vanmakt att hantera flyktingfrågan. Att inte vidtaga åtgärder när flyktingströmmarna under år 1992 var tre gånger så stora som man beräknat då är det låt-gå- politik. Visst har man vidtagit åtgärder -- men bara naggat problemen i kanten. Åtgärderna har varit små och kraftlösa.
Nu tillsätts en parlamentarisk kommitté för att göra en översyn av invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken. Att en utredning tillsätts hälsar vi med tillfredsställelse. Tidplanen visar dock att det tar orimligt lång tid innan riksdagen kan fatta beslut på det underlag kommittén kommer att redovisa. Kommittéarbetet med invandrings- och flyktingpolitiken skall t ex vara avslutat först den 1 mars 1995. Men vi kan inte avvakta med konkreta åtgärder i två år. Något måste göras nu.
Vi ser nu i dagarna exempel på vad driftiga människosmugglare har för avsikter. Man testar det svenska samhällets reaktion genom att låta fiskebåtar och andra småbåtar föra iland asylsökande från fjärran länder. Den som illegalt söker sig till Sverige skall omedelbart avvisas till sitt ursprungsland eller till närmaste transitland. Vi måste ge en tydlig signal. Illegalt asylsökande måste stoppas.
Den svenska utlänningslagstiftningen skall bygga på 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen). Asyl bör endast beviljas den som har skyddsbehov enligt Genèvekonventionen.
Konventionsflyktingar -- internflyktingar
Man talar numera om två flyktinggrupper -- konventionsflyktingar och internflyktingar. Internflyktingar är människor som p g a inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt. Dessa måste hjälpas i sitt närområde. Vi hjälper mångdubbelt fler -- officiellt talar man om 11 gånger fler -- genom att sätta in internationell hjälp i de drabbades närområde i stället för att låta dem komma hit. Så låt oss bistå på ett sätt som hjälper mångdubbelt fler. Den andra gruppen -- kvotflyktingar och andra konventionsflyktingar -- får komma hit i ett antal som riksdagen bestämmer. När kvoten är fylld -- då sätter vi stopp.
Anhöriginvandring
Begränsa anhöriginvandringen till make/maka och deras minderåriga barn. Budgetåret 1991/92 invandrade 20 380 ''nära anhöriga'' men av dessa var endast 7 122 personer anhöriga i form av make/maka, barn. 13 258 var personer som hade annan anknytning.
Med det flyktingbegrepp och det anhörigbegrepp som vi anser skall tillämpas hade flyktingmottagandet under 1991/92 uppgått till 10 994 personer (3 872 + 7 122). Detta hade varit ett flyktingmottagande som vi haft resurser för, såväl personella som ekonomiska.
Anslagsbehov
För nästa budgetår bedöms antalet asylsökande komma att uppgå till mellan 30 000 och 60 000 personer. Vid beräkning av anslagsbehovet räknar dock regeringen endast med den lägre nivån d v s 30 000 asylsökande. Man har för avsikt att återkomma till riksdagen med begäran om ytterligare pengar i kompletteringspropositionen eller den första tilläggsbudgeten. Redan från start vet vi således att de medel som riksdagen anvisar inte kommer att räcka -- såvida inte regeringen vidtar särskilda åtgärder. Vi anser att regeringen skall föreslå åtgärder som medför väsentligt färre asylsökande, lägre dygnskostnader på förläggning, bättre kostnadskontroll mm. Skärpta asylregler ger en ny signal till vår omvärld. Flyktingströmmarna minskar. Vi förutsätter att regeringen föreslår åtgärder som minskar anslagsbehovet. Vi föreslår att anslaget ''Förläggningskostnader mm '' reduceras till 3,3 miljarder kr.
Behovet av kommunplatser beräknas av regeringen till 39 000 under 1993/94. Statens invandrarverk har träffat överenskommelse med kommunerna om ett flyktingmottagande i kommunerna på sammanlagt 22 000 platser. Man avser att träffa avtal för ytterligare 10 000 personer men ändå återstår i så fall 7 000 personer som skulle tvingas bo kvar på förläggning till början av budgetåret 1994/95. Regeringens planering synes mera baserad på förhoppningar än på realism. Anslaget ''Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar mm'' föreslås reducerat med 60 % till 1,7 miljarder kr. En strikt tillämpning av Genèvekonventionen och en begränsning av anhöriginvandringen skulle få sådana effekter att anslaget kan reduceras i enlighet med vårt förslag.
Schablonersättningen till kommunerna föreslås höjd till 138 300 kr för vuxna och till 83 100 kr för barn under 16 år. Detta är en höjning med 2 800 kr för vuxna och 1 700 kr för barn. Vi föreslår i stället en minskning av nivåerna med 20 %. Konkreta förslag har tidigare lagts av oss i riksdagen om bl a sänkning av socialbidragsnormen för utländska medborgare under deras två första år i Sverige.
Vi föreslår reducering av anslagen för hemspråksundervisning och svenska för invandrare (Sfi). Detta anges på annat ställe i denna sammanfattning.
Ändra politik
Ny demokrati motsätter sig regeringens politik. Vi motsätter oss en planering för upp till 60 000 asylsökande under budgetåret 1993/94. Vi anser att kraftfulla åtgärder måste vidtagas för att begränsa påfrestningarna på vårt asylmottagande. En strikt begränsning till konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av anhöriginvandringen, ett införande av skärpta viseringsregler samt stopp för allt illegalt asylmottagande är några åtgärder som regeringen borde vidtaga för att begränsa flyktingströmmarna till Sverige.
Ny demokratis förslag innebär minskade anslag för budgetåret 1993/94 till ''Invandring mm'' på 5,8 miljarder kronor.
6. Försvaret
Genom förbättrad samordning i utbildning av värnpliktiga, rationalisering av drift och underhåll, förbättrade ekonomiska rutiner samt sammanslagning av den maritima verksamheten kan försvaret spara 2 miljarder budgetåret 1993/94 och 4 miljarder kronor årligen därefter. Ny demokrati välkomnar prioriteringen av kvalitet före kvantitet.
Det finns en stor rationaliseringpotential inom sektorn försvar. Främst går det att rationalisera utbildning, drift och underhåll. En markant förbättring av försvarets ekonomiska rutiner torde ej heller vara svårt att uppnå om man beaktar de alarmerande rapporter som allt oftare levereras av RRV. Dessa rapporter bekräftar att 100-tals miljoner går till spillo varje år pga bristande inköpsrutiner etc. Stora samordningsvinster går att göra genom att utbildningen optimeras och att utnyttjandet av utbildningsplattformarna maximeras -- utbildning till 2 brigader per regemente.
Det torde även finnas stora besparingar att hämta genom hopslagning av den statliga maritima verksamheten (Flottan, Kustbevakningen och Sjöfartsverket). Det är rimligt att den årliga budgeten för försvaret genom ovan nämnda rationaliseringar kan minskas med 5% utan att försvarsförmågan försämras.
Totalt ger dessa åtgärder 4 miljarder per år efter genomförande. Vi räknar med att under budgetåret 1993/94 effekten av dessa rationaliseringsåtgärder innebär en besparing på 2 miljarder kronor.
7. Politiska sektorn 7.1 Partistöd
Ny demokrati anser att partistödet är oskäligt stort. Sammanlagt för stat, kommuner och landsting handlar det om ca 800 miljoner kr. Vi anser att det bör sänkas till hälften över en treårsperiod; för budgetåret 1993/94 till 80% vilket för det statliga stödet innebär att istället för 141 milj kr blir stödet 112 milj kr, dvs en besparing med 28 miljoner kr.
7.2 Presstöd
Enligt Ny demokratis uppfattning har presstödet inte inrättats för att främja det fria ordet, utan för att gynna stora särintressen inom det politiska etablissemanget. Vi föreslår därför i en separat motion att stödet till dagspressen avvecklas under en treårsperiod med en 30%-ig början budgetåret 1993/94. Istället för 503 milj kr föreslår vi 352 kr i presstöd till dagstidningarna och till Presstödsnämnden en minskning av anslaget med 0,8 milj kr till 4,5 milj kr.
Den sammanlagda besparingen blir 150 milj kr.
Moms på tidningar
Dagstidningarna har en anmärkningsvärd favör när det gäller moms. Den ingående momsen får dras av, men moms på försäljningen behöver inte tas ut. Dessa regler innebär ett förtäckt presstöd som också har kommit att missbrukas i konkurrenssyfte. Ny demokrati föreslår i en separat motion att tidningarna fr o m det kommande budgetårsskiftet blir skyldiga att betala moms.
Det beräknas ge en budgetförstärkning med 1,5 miljarder kr.
7.3 Organisationsbidrag
Uppskattningsvis uppgår bidragen totalt till c:a 13 miljarder. Vi efterlyser en utredning som kan läggas till grund för beslut med anledning av kompletteringspropositionen för det kommande budgetåret. Vi anser att det bör kunna reduceras med en tredjedel.
Besparingspotential 4,3 miljarder
Radio och TV
Avtalet mellan staten och Sveriges Radio-koncernen gäller till halvårsskiftet 1996. Några försäljningar av radio- och TV-kanaler kan således knappast äga rum. Däremot kan medelstilldelningen ändras. I den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i är det inte rimligt att ge koncernen 150 milj kr i reformmedel under tre år i rad. Beslutet om denna medelstilldelning bör upphävas. Den del som är rationaliseringsvinst bör dras in till statskassan.
Beslut om ändrad medelstilldelning skulle ge en besparing på 150 milj kr.
Ny demokrati föreslår också en förändring av de myndigheter som handlägger radio- och TV-frågor, som går ut på att myndigheternas roller renodlas, bl a föreslår vi en radio- och TV-ombudsman. En sådan omorganisation medför besparingar för staten. Storleken på besparingarna är svåra att uppskatta.
8. Skatter och finanspolitik
Den ekonomiska politiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar för våra företag att kunna verka och utvecklas. Lägre skatter och minskad byråkrati är viktiga medel för att skapa bättre konkurrensförutsättningar och därmed lägga grunden för ökad sysselsättning. Momsen måste sänkas för att stimulera efterfrågan, skapa arbete och framtidstro. Skatteojämlikheten mellan egenföretagare och aktiebolag måste bort. Räntan måste sänkas liksom bankernas räntegap minskas om inte företagen skall förblöda och investeringarna utebli. Lagar och regler måste i större utsträckning anpassas till små och medelstora företags arbetsförhållanden. Fåmansbolagslagen har snedvridande effekter och måste omprövas.
8.1 Småföretagarpaketet
Vi har tidigare påpekat att det är nyföretagandet som är ekonomins spjutspets mot framtiden och att det är i småföretagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Småföretagare har många legitima utmaningar: konkurrenter, marknadskrafter, finansiering, m m. De ska väl rimligtvis inte motarbetas av staten också genom ett horribelt skattetryck och skatteregler som få människor förstår sig på!
Den som satsar pengar och startar ett eget företag (enskild näringsverksamhet eller handelsbolag) betalar idag mellan 50 och 64% i skatt på avkastningen på det satsade kapitalet, eftersom hela förräntningen beskattas som inkomst av näringsverksamhet. Är det riktigt klokt när samma person hade, om pengarna satts in på bank, betalat 30% skatt i inkomstslaget kapital? Med lägre risk...
SOU 1991:100 (Neutral företagsbeskattning) innehåller många viktiga synpunkter på bristerna i dagens system. Utredningen rekommenderade att de nya reglerna skulle införas 1 januari 1993, men krispaket efter krispaket har inneburit förseningar. Det är av största vikt att regeringen presenterar en proposition genast, en som hjälper småföretagarna mycket mer än betänkandet föreslår.
Ny demokratis minimikrav som följer är av största vikt för alla medborgare, inte bara för de 300.000 egenföretagare som har 45.000 anställda, eller för de 290.000 män och kvinnor som arbetar i företag med färre än 10 personer. Vi måste stärka de mindre företagen för att få dem att expandera, anställa människor, och få fart på Sverige nu!
Frågor som nu ligger hos Finansdepartementet (SOU 1991:100) samt krav på förbättringar:
Avkastning på satsat kapital
Förslaget innebär att avkastningen på satsat kapital skall beskattas som kapitalinkomst. ''Räntan'' skall anses vara statslåneräntan minus två procent av kapitalunderlaget.
Bättre: Höj räntesatsen. Eftersom statslåneräntan plus fem procent används vid beräkningen av den s k normalutdelningen i fåmansbolag finns ingen anledning att behandla enskilda näringsidkare sämre.
Avsättning till expansionskonto
Förslaget innebär att de pengar som företagaren inte tar ut ur verksamheten för sitt och sin familjs dagliga upphälle ska kunna sparas i rörelsen, genom att överskottet avsätts till ett expansionsmedelskonto. Den del som företagaren tar ut beskattas som vanligt med inkomstskatt och egenavgifter. På avsättningen till expansionskontot utgår samma skatt som för aktiebolagen, dvs 30%. När företagaren använder expansionsmedlen skall han betala inkomstskatt med i vissa fall över 50% marginalskatt. Egenavgifter tas inte ut, men beloppet är inte förmånsgrundande, dvs han får lägre ATP m m.
Bättre: En minskning av expansionsmedlen skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet, och den betalda näringsskatten på 30% får räknas av från egenavgifter och inkomstskatt. Därigenom blir villkoren ungefär lika som för aktiebolagsägare. Vid en eventuell övergång till aktiebolag bör medel på expansionskontot givetvis få omvandlas till aktiekapital.
Negativt eget kapital
Om det egna kapitalet i verksamheten är negativt skall en schablonmässigt beräknad ränta tas upp som inkomst i näringsverksamheten. En näringsverksamhet med negativt eget kapital, som inte beror på underskott, anses alltså ha lånat ut pengarna till privatdelen.
Bättre: Reglerna behövs inte därför att vanliga bokföringsregler innebär att skulder skall tas upp i den del där de rätteligen hör hemma.
Underlaget för avsättning till skatteutjämningsreserv
Enligt förslaget skall negativt eget kapital påverka det kapitalunderlag som skatteutjämningsreserven skall beräknas på. Avsättning till skatteutjämningsreserven får göras med 30% av det egna kapitalet. De företagare som sedan gammalt har ett negativt eget kapital saknar alltså möjlighet att utnyttja denna reserveringsmöjlighet. Enligt utredningsförslaget skall tillskott under året behandlas som en skuld vid beräkningen av skatteutjämningsreservunderlaget. Detta kan medföra orimliga konsekvenser som den enskilda näringsidkaren ofta inte har någon möjlighet att undvika.
Bättre: Gamla negativa kapitalunderlag nollställs vid beräkningen av skatteutjämningsreserven i samband med att förslagen införs. Tillskott ska inte anses som skuld.
Fastigheter
Reavinst vid försäljning av fastigheter som används i rörelsen skall tas upp som intäkt av näringsverksamheten -- innebärande att vinsten beskattas med upp till 64%.
Bättre: Beskattningen av fastigheter ligger kvar i inkomstslaget kapital.
Förenkla förändringarna
Även på området kunniga personer anser att förslaget från utredningen är mycket komplicerat. En självklar utgångspunkt måste ju vara att egenföretagarna skall kunna förstå de skatteregler de berörs av och tillämpa dem utan experthjälp. Egenföretagarna sköter i stor utsträckning sina egna deklarationer och avses så kunna göra. Ett sätt att åstadkomma en förenkling är att slopa förslaget till den negativa räntefördelningen och att nollställa det egna kapitalet vid beräkningen av skatteutjämningsreserven när förslaget införs.
Statens kostnad för neutral företagsbeskattning:
Enligt Finansdepartementet skulle det innebära 2,5 miljarder kronor i direkt bortfall av skatteintäkten att ge egenföretagarna samma skattevillkor som aktiebolagen. Om man jämför det beloppet med sänkningarna av arbetsgivaravgifterna (som har fått brett stöd) så kan man likställa ovanstående reformer med att sänka arbetsgivaravgifterna för alla företag med 2/3 procentenheter. Extra intäkter på grund av ett vänligare småföretagarklimat är inte beräknade.
Andra viktiga småföretagarfrågor som regeringen sitter på:
Flera av dessa behandlas i SOU 1992:67.
Kvittning
Återinför möjligheten att kvitta underskott i näringsverksamhet mot tjänste- och kapitalinkomster. Det är, som vi har tidigare påpekat, det enklaste och bästa sättet att stödja dem som sakta vill ''smyga igång'' en verksamhet. Att staten endast beskattar det sammanlagda överskottet av en persons inkomst är inte mer än rimligt.
Periodiseringsfonder
Periodiseringsfonder bör införas där företagen skattefritt kan reservera 30% av årsvinsten under maximalt sex år. Om medlen i fonden räntebeläggs får räntan givetvis inte vara så hög att de avskräcker de mindre företagen från att utnyttja periodiseringsfonden. När periodiseringsfonderna införs så bör företagen kunna skriva av 100% av en investering direkt, mot upplösning av de reserverade medlen. På det viset kan små företag själva spara vinsten till framtida investeringar och bli mindre beroende av externa finansiärer som banker eller riskkapitalbolag.
Lönereserv
Företagen bör få reservera 30% av en lönesumma upp till 90 basbelopp (ungefärlig lönekostnad för 10 anställda). Sätt ett tak på 5 basbelopp per anställd för att undvika missbruk. Totalt bör reserven få uppgå till minst 50 basbelopp eller knappt 1,7 miljoner kronor. På det viset har de minsta företagen en buffert att luta sig mot i lågkonjunktur, och soliditeten i företagen ökar.
Skjut på inbetalning av skatt
Företag har idag upplösta lagerreserver och resultatutjämningsfonder som skall, enligt tidigare beslut, beskattas under de närmaste tre åren. Enskilda näringsverksamheter och handelsbolag har nyligen fått uppskov, och det bör aktiebolagen också ha. En inbetalning har redan gjorts, under 1992 års taxering. Staten räknade med att företagen skulle betala in 5,8 miljarder per år. Denna fruktansvärda likviditetsindragning sker mitt under den värsta ekonomiska krisen i modern tid. Skjut på inbetalningen 5 år så företagarna får andrum.
Avskrivningsmöjligheter för valutaförluster
Nu när kronan flyter har ett nytt problem uppstått: Enorma valutaförluster. Företag bör få skriva av valutaförlusterna över 5 år för att förhindra tvångslikvidationer. Syftet är inte att sänka skatten, men att bromsa konkurser.
Statens kostnad för ovanstående åtgärder:
Möjligheten att kvitta underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst beräknas orsaka ett skattebortfall på 0,1 miljarder kronor per år. Exakta kalkyler på de andra åtgärderna finns inte än, och spin-off effekterna är svåra att kvantifiera. Internationella erfarenheter och klassisk makroekonomi pekar på att det land som stimulerar entreprenörer vinner både det korta och långa loppet.
8.2 Skattesänkningar
Ny demokrati förespråkar ett lägre skattetryck för individen. Då menar vi sänkta skatter och inte en omfördelning av olika skatter. Vi tror att det nuvarande höga skattetrycket i Sverige verkar hämmande på individer, och därmed försvagas landets totala ekonomi. De höga skattetrycket i Sverige jämfört med vår omvärld har bl.a. lett till ett omfattande skattefusk bland landets medborgare. Riksrevisionsverket beräknar att staten förlorar minst 40 miljarder i undanhållna skatter och i samband med de alltmer ökade konkurserna.
För tillfället befinner sig Sverige i en djup kris, som till stor del orsakas av den alltför stora offentliga sektorn samt de stora utgifterna i transfereringssystemet, samtidigt som den alltmer minskade privata sektorn belastats med för höga skatter. Ny demokrati föreslår i motionen stora nedskärningar i statens utgifter bl.a. i transfereringssystemet, biståndet, flyktingkostnaderna, organisationsbidragen mm. Genom dessa kraftiga besparingar som Ny demokrati föreslår ges ett utrymme för strategiska skattesänkningar.
Matmomsen
När man nu stryper medborgarnas ekonomi genom nedskärningar i transfereringssystemet mm så uppstår en fara med detta, nämligen att man stryper konsumtionen så hårt att ytterligare fler företag slås ut och därmed ökar arbetslösheten. Ny demokrati föreslår att man gör en rejäl momssänkning på livsmedel. Vi föreslår en sänkning på matmomsen från nuvarande 21 till 9 procent. Detta kostar statskassan statiskt omkring 15 miljarder. Nettoutgiften blir sannolikt betydligt mindre i och med att människorna spenderar dessa medel på andra varor och tjänster samt att kommunerna får minskade kostnader vid inköp av livsmedel till olika inrättningar som skolor, ålderdomshem, vårdinrättningar mm.
Minskad matmoms från 21 till 9 procent -- 15 Mdr.
Turistmomsen
NUTEK redovisar i en rapport R 1992:53 den 3 oktober att sedan turistmomsen infördes har Sverige tappat en del av turistomsättningen till andra länder. Istället för att dra in beräknade 4,2 miljarder fick statskassan in 2,4 miljarder kronor. Samtidigt tappade man i negativa dynamiska effekter omkring 8 miljarder i ökade arbetslöshetskostnader och minskade skatteintäkter på andra håll. Nu blir visserligen kostnadsläget lägre för utländska turister i och med att den svenska valutan gått ner i värde, men Ny demokrati anser att det fortfarande finns stora dynamiska pluseffekter på att sänka turistmomsen och ytterligare ge en signal till omvärlden att vi är ett billigt och vackert land att turista i. Därför föreslår vi i motion 1992/93:Sk645 en momssänkning inom turismen från 21 procent till 12,87 procent inom hotell- och restaurangbranschen och 9 procent gällande persontransporter. Denna sänkning ger en statisk inkomstminskning på omkring 1,5 miljarder, men vi är helt övertygade om att de positiva effekterna i bl a minskad arbetslöshet och andra skatteintäkter kommer att ge betydligt mer än 1,5 miljarder för staten.
Sänkning av turistmomsen från 21 till 12,87 resp 9 procent -- 1,5 Mdr
Skattefrågor för småföretagare
Ny demokrati har tidigare påpekat att det är nyföretagandet som är ekonomins spjutspets mot framtida välfärd. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Förutsättningen att företagen skall kunna expandera och att nya företag bildas är ge dessa en rimlig beskattning och bättre regler inom skatteområdet som människorna förstår sig på. Ny demokrati föreslår i motionen 1992/93:Sk362 skatter för småföretagare, ändring i dessa regler samt omfattande skattesänkningar för småföretagandet. Dessa skattelättnader ger inkomstbortfall för staten på 5,2 miljarder.
Skatteminskningar för småföretagare -- 5,2 Mdr
Taxeringsvärde på fastighetsmark
Ny demokrati anser att de nuvarande taxeringsvärdena på markvärdet för egnahem är alldeles för höga. Alltför stora regionala skillnader på markvärdet leder till stora orättvisor för människor som bor i likvärdiga hus. Många familjer tvingas dessutom att flytta från sin fastighet bl.a. på grund av det alltför höga taxeringsvärdet på marken. På detta område anser Ny demokrati att en ändring av taxeringen på markvärdena omgående bör göras. Vi föreslår i motion 1992/93:Sk374 att taxeringsvärdet på marken för egnahem maximeras till högst 100.000 kronor. Detta leder till minskade inkomster för staten på omkring 0,5 miljarder.
Takvärde på taxering av fastighetsmark för egnahem -- 0,5 Mrd
Flyttskatten
Ny demokrati menar att flyttskatten i allra högsta grad hämmar fri flyttning och därmed hindrar ett effektivt resursutnyttjande av bostadsbeståndet. Vi påpekar i motion 1992/93:Sk373 att denna skatt omgående bör slopas. I och med denna skattesänkning uteblir inkomster för staten på 1,7 miljarder kronor.
Slopad flyttskatt -- 1,7 Mdr
Sänkta skatter av alkoholhaltiga drycker till hotell- och restaurangbranschen
Av Systembolagets totala försäljningen av öl, vin och sprit går omkring 10 procent till hotell- och restaurangnäringen. Statens totala skatteintäkter på alkoholhaltiga drycker ligger på omkring 12 miljarder kronor. Ny demokrati föreslår i motionen 1992/93:So292, att skatten på alkoholhaltiga drycker sänks för hotell och restaurangbranschen med 0,5 miljarder kronor. Genom en sådan ''grossistrabatt'' skulle branschen kunna lägga sig på en betydligt lägre prisnivå än i dag. Ur alkoholpolitisk synvinkel menar Ny demokrati och många ledande alkoholforskare att man får en mjukare och mindre konsumtion av alkoholhaltiga drycker om de konsumeras på våra restauranger än i hemmen. Dessutom skulle många av gästerna komma till våra krogar och dansställen nyktra och inte som idag komma ''grundade'' d v s ganska så berusade.
Sänkning av alkoholskatten till hotell- och restaurangbranschen, så kallad grossistrabatt -- 0,5 Mrd
Ny demokratis föreslagna skattesänkningar blir totalt på följande:
-- Minskad matmoms. -- 15,0 Mrd -- Minskad turistmoms. -- 1,5 Mrd -- Skatteminskningar för småföretagare. -- 5,2 Mrd -- Minskad taxeringsvärde på fastighetsmark. -- 0,5 Mrd -- Slopad flyttskatt. -- 1,7 Mrd -- Minskad skatt på alkoholhaltiga drycker för H & Rest. -- 0,5 Mrd Summa minskade skatter: -- 24,4 Mrd 8.3 Bostadspolitik
Krisen på fastighetsmarknaden kommer att fortsätta. Mycket talar för att det är kommunerna som står på tur med stora borgensåtaganden. Flera allmännyttiga bostadsbolag riskerar att komma på obestånd. Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser på hela samhällsekonomin. Därför måste regeringen snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras. I utredningens direktiv måste ingå att föreslå sänkning av fastighetsskatten samt att se över möjligheterna att skjuta på försämringarna i bostadssubventionerna till dess att fastighetsmarknaden stabiliserats och räntorna sjunkit. Se särskild motion.
Fastighetsskatten bör avvecklas på en tioårsperiod. För att komma åt de regionala orättvisorna i fastighetsbeskattning bör ett tak på 100.000 kronor för taxeringsvärdet av mark för småhus snarast införas. Flyttskatten är skadlig genom att den skapar inlåsningseffekter i boendet och gör arbetskraften mindre rörlig. Denna skatt bör avskaffas snarast. Skattereglerna för tillbyggnad av flerfamiljshus bör ändras så att man får samma skatteregler för den tillbyggda delen som för nyproduktion. Regeringen bör stimulera till ett ökat bosparande. Modeller för sådana system finns i många andra länder. EES-avtal och så småningom inträde i EG är viktigt för att få en bättre konkurrenssituation i byggbranschen och därmed lägre priser. Det regelverk som styr byggandet måste snarast förenklas och övergå till funktionskrav så att vi får en bättre produktutveckling och därmed lägre priser. Regeringen bör överväga åtgärder att sätta in när konjunkturen vänder för att stimulera ytterligare till utförsäljning av de kommunala bostadsbolagen till de boende. Vi måste komma bort från planekonomin i boendet och också komma bort från monopolställningen som parterna i nuvarande hyresförhandlingssystem i praktiken har. Idag betalar många hushåll, särskilt i det yngre fastighetsbeståndet, en hyra som ligger över marknadshyra. Om detta pratas det väldigt lite i den bostadspolitiska debatten.
I våras fattade riksdagen beslut om reformering av bostadsfinansieringssystemet. Detta trädde i kraft fr o m 1993. Den svenska bostadspolitiken, där politiker och byråkrater velat bestämma över folks boende, hade kört fast. Trots att skattebetalarna tvingats och fortsättningsvis tvingas betala dyrt för räntesubventioner har vi mycket höga hyror. Tyvärr har en stor del av räntesubventionerna hamnat i fel fickor och inte kommit de boende till del i önskad utsträckning. Nu gäller det att följa upp besluten med förenklingar av regelverket och med skattesänkningar för byggandet och boendet.
En primär framtida målsättning är att hushållens köpkraft skall öka efter det att man betalat skatt och kostnader för mat och boende.
Hushållens största utgiftsposter, oavsett boendeform, är skatter och räntor. Det framtida ränteläget kommer att bli avgörande för våra boendekostnader framöver. Mer än 50 % av byggkostnaderna är skatter och avgifter. Höga skatter har krävt höga subventioner. När subventionerna minskar blir det därför nödvändigt att möta detta med skattesänkningar. De skatter som fördyrar byggandet mest är moms och arbetsgivaravgifter. Dessa skatter måste sålunda sänkas när bostadssubventionerna minskar. Fastighetsskatten måste utredas i avsikt att sänkas. Från en del håll förs det fram krav på att finansiera framtidens boende med fastighetsskatten. En höjning av fastighetsskatten skulle negativt påverka fastighetsvärdet. De dåliga pantvärden som idag ofta är fallet skulle bli ännu sämre vilket skulle innebära större kreditrisker som i sin tur skulle innebära högre räntesatser hos kreditgivare. Tidpunkten för höjning av fastighetsskatt kan inte vara sämre vald än nu när vi står inför mycket stora problem på fastighetsmarknaden. Ny demokrati avfärdar bestämt allt tal om att i framtiden finansiera nyproduktion med uttag av fastighetsskatt.
Ett stort problem är de orimligt stora skillnader i fastighetsskatt mellan olika orter. Därför bör man införa ett tak på 100.000 kronor för taxeringsvärdet av mark för småhus. Se partimotion.
Flyttskatten är skadlig därför att den bidrar till inlåsningseffekter i boendet. Denna bör därför avskaffas snarast. Detta är viktigt för att få en större rörlighet och därmed ett bättre resursutnyttjande. För att möta den ökade efterfrågan på bostäder som blir fallet när konjunkturen vänder är det viktigt att redan nu ta bort flyttskatten och verka för minskade inlåsningseffekter för övrigt. Se partimotion.
Skattereglerna för tillbyggnad av flerfamiljshus bör ändras så att man får samma skatteregler för den tillbyggda delen som för nyproduktion. Se partimotion.
Bosparande är viktigt ur flera aspekter. Dels är det viktigt med en så stor andel eget kapital som möjligt för att få lägre kapitalkostnader och dels för att minska räntekänsligheten. Se partimotion.
Vi måste också se till att verka för en friare konkurrens både vad gäller byggande och på byggmaterial. Det vore i allra högsta grad önskvärt att byggkonsulterna blir mera fristående från byggbolagen så att man fick riktigare upphandlingar ur konkurrenssynpunkt.
EES-avtal och så småningom inträde i EG är viktigt för att få en bättre konkurrenssituation och därmed lägre priser. Regelverket som styr byggandet ses för närvarande över och det är oerhört viktigt att i ökad utsträckning gå över till funktionskrav. Detta kommer att bidra till nytänkande och därmed ökad konkurrens och därmed kostnadspress.
Privatiseringen av de kommunala bostadsbolagen går trögt i rådande konjunktur. Regeringen bör planera nu för att få fart på privatiseringen när konjunkturen vänder. Människor skall erbjudas att köpa sina bostäder. En annan tänkbar modell är att boende erbjuds att köpa aktier i bostadsbolag som äger fastigheten där de bor. Kommunerna bör inte äga bostäder i framtiden och heller inte göra stora borgensåtaganden. Detta har ställt till med stora problem i många kommuner där skattebetalarna får betala dyrt.
Reglerna för hyressättning måste ändras. Det är inte rimligt att man ofta betalar minst för de mest attraktiva lägenheterna. Undersökningar visar att man på de flesta håll skulle få lägre hyror om marknaden fick bestämma. Sedan undersökningen gjordes har priserna sjunkit ytterligare på bostadsrätter vilket också borde betyda att det potentiella hyresuttaget borde ha minskat. Vore det inte sådan planekonomi i boendet så skulle man tvingas sänka hyrorna i stället för att låta 40.000 lägenheter stå tomma såsom är fallet för närvarande. Bostadspolitiken är så tillrörd och innehåller så mycket planekonomi att det precis som i före detta Östeuropa blir svårt med en omställning. Ett stort problem i sammanhanget är de mycket stora felinvesteringar som gjorts med kommunalt borgensåtagande. Man kan inte heller blunda för problemen i främst Stockholm och Göteborg. På dessa orter måste det finnas övergångsregler under mycket lång tid. Detta får dock inte hindra oss från att lägga om bostadspolitiken.
8.4 Kreditgarantier
Bildandet av ett nytt försäkringsbolag för utgivande av exportgarantier och fullgörandegarantier.
Innan finanskrisen bröt ut, fanns det ett tiotal försäkringsbolag som tillhandahöll exportgarantier, fullgörandegarantier och lånegarantier. På grund av att landets kreditförsäkringsbolag precis som bankerna drabbades av enorma kreditförluster för lånegarantier, upphörde man med alla dessa produkter. En del försäkringsbolag drabbades så hårt att de gick i konkurs, andra aktörer som Folksam och Wasa som tillhörde de större koncernerna drabbades av förluster på 3,5 Mdr respektive 1,2 Mdr, men bolagen hade mera kapital så de existerar alltfort.
Denna utveckling är mycket olycklig då exportgarantier och fullgörandegarantier, som inte förorsakade dagens problem, ändå upphört som produkter. Det är å andra sidan förståeligt då försäkringsbolagen fått hela sina återförsäkringskapaciteter för garantier indragna. Återförsäkringen har oftast varit så utformad att den omfattat alla tre garantiformerna samtidigt. Att existerande aktörer skulle försöka närma sig återförsäljningsmarknaden för att få kapacitet till endast två garantiformer är ännu för tidigt för de flesta bolagen, då de fortfarande finns många meningsskiljaktigheter om man verkligen är skyldig att betala på föregående återförsäkringsprogram.
Detta drabbar svenska företag som vill exportera och byggmarknaden. Det slår extra hårt mot de mindre bolagen eftersom de alltid har svårare att gå utomlands för att inköpa dessa tjänster.
Sveriges välfärd har i stor grad byggts upp genom att vi under lång tid varit framgångsrika med att exportera våra produkter. Eftersom Sverige är en relativt liten marknad, står de flesta framgångsrika företagen relativt fort inför valet att börja exportera eller så når företaget sitt mättnadsstadium. I dagsläget har alla företag som exporterar från Sverige stor hjälp av att kronan deprecierats. Det är också ett fördelaktigt läge för företag att utöka eller att gå in på nya marknader.
Sverige har för tillfället unika möjligheter att bryta sig in på den baltiska marknaden, eftersom länderna ligger geografiskt nära och vårt anseende däröver är mycket gott. De baltiska länderna kommer i framtiden att kunna utgöra en viktig marknad för många svenska företag, precis som våra nordiska grannländer.
Små företag kommer inte utan stöd våga stå den ekonomiska osäkerhet som det innebär att ta steget in på dessa marknader. Inte heller kan man rimligen begära att det skall vara nödvändigt att mindre företag lär sig alla nya marknaders egenarter. Förr i tiden var inbrytningen på nya marknader lättare, för att konkurrensen var mindre effektiv och riskerna mera överskådliga.
Världsmarknaden har blivit mer och mer sofistikerad och konkurrensen ökat. Många av våra viktigaste handelspartner har i dag en bättre fungerande kreditmarknad, och exportkrediter finns på hemmamarknaden. Detta underläge som i dag uppstått för svenska företag kommer att få en menlig inverkan på landet om inga nya aktörer kan bildas som tillhandahåller dessa produkter.
Fullgörandegarantier är mycket viktiga i första hand för små bolags möjligheter att inför större byggherrar kunna bli underentreprenörer. I dag, när marknaden är mycket liten och krediterna hos bankerna för denna typ av affärer är mer eller mindre stängda, borde regeringen engagera sig för att skapa bättre förutsättningar för de bolag som fortfarande existerar.
Vi föreslår att riksdagen anslår 3 Mdr från de medel som inbetalas till löntagarfonderna för kapitalisering av ett kreditförsäkringsbolag. Vi vill vidare att detta bolag inte skall sammankopplas med Exportkreditnämnden (EKN) som är ett statligt ägt bolag, utan vi vill skapa en helt ny aktör. Detta skapar inbördes konkurrens dem emellan och tar bort den monopolsituation som i dag råder. Vi vill att det nya bolaget skall ägas i proportion till inbetalningar av vinstdelningsskatt. Vi eftersträvar ett nytänkande i detta bolag. Dess ledning skall inte bestå av politiker eller utpräglade tjänstemän, utan vi vill använda oss av tillgänglig kunskap och expertis.
8.5 Villkor för bankstöd
Ny demokrati har i en motion med anledning av regeringens proposition 92/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet med kraft i åtta att-satser pekat på nödvändigheten av att regeringen och dess bankstödsnämnd från början får bankerna att förstå att det är regeringen som ställer villkoren för garantierna. Bankerna får inte glömma att det bl a är deras ledningsgrupper, styrelser och revisorer, som genom släpphänthet och inkompetens bidragit till dagens finansiella krissituation, vilken äventyrar den välfärd som byggts upp under årtionden. Det skulle inte förvåna om även brottsliga förfaranden föreligger från bankernas sida. Regeringen måste av riksdagen instrueras att utreda skuldfrågan. En förutsättning för en sådan utredning är att banksekretessen åtminstone tillfälligt upphäves för utredarna.
Den svenska banksektorn i sin helhet har flyttats från den närande till den tärande sektorn. Hittills har de stora bankerna erhållit 56 mdr kronor i garantier och direkt kapitaltillskott från skattebetalarna. Vi är minst sagt oroliga för utgången av de diskussioner som nu pågår, bl.a beträffande garantiavtal med S-E-Banken. Naturligtvis kommer banker som ännu inte fått stöd börja knorra, om inte annat så av konkurrensskäl.
Mot denna bakgrund måste regeringen på ett hårt men korrekt sätt villkora sina garantiavtal gentemot bankerna. Det skulle ur allmänhetens synpunkt vara oacceptabelt om bankerna om några år med ökade fastighetspriser stod som bankkrisens vinnare. Det är illavarslande nog att bankaktierna under de sist veckorna rakat i höjden då man i förväg diskonterat de statliga garantiernas välgörande inverkan.
Regeringen och Bankstödsnämnden måste rikta hårda krav på effektiviseringen i bankerna. De får inte köpa bankernas huvudargument att de är för stora för att gå omkull. Därför vågar ingen komma åt dem. Tvinga de subventionerade bankerna att sälja all kringverksamhet såsom fondkommissionärer, finansbolag och fastighetsbestånd. Tvinga dem att sälja bankpalatsen. Det finns inga köpare, blir motargumentet. Vi tror att det finns många utländska köpare som skulle anse att det var ganska säkert att ha en statsgaranterad svensk bank som hyresgäst. Dessutom kan svenska staten köpa byggnaderna, kanske till och med för bokfört värde.
Diskussioner har förekommit som går ut på att värdera om fastighetsbestånden för att få upp kapitaltäckningsgraden till internationellt erkända 8%. Dessa bokföringstricks går naturligtvis varken hem hos de internationella värderingsinstituten eller de globala marknaderna där bankerna lånar pengar.
Garantierna måste kosta bankerna deras oberoende. De har genom sitt agerande förlorat allmänhetens, aktiägarnas och statens förtroende. Ny demokrati föreslår att varje nödlidande bank som anhåller om garantier och/eller kapitaltillskott måste acceptera att staten genom en riktad nyemission tar ett direkt ägaransvar. Bankerna skulle sky detta som pesten, och vi skulle få se rationaliseringar utan like. Argumenten mot detta kommer att bli många, tiotals miljarder står ju på spel. När konjunkturen vänder, fastighetspriserna pressas uppåt och bankerna åter igen kommer i en vinstsituation kan staten erbjuda sina aktier i första hand till övriga aktieägare.
Ny demokratis förslag betyder att staten får en vinstpotential, och inte bara tar en risk. Naturligtvis ska staten sälja sina aktier så fort det är möjligt. Vi förespråkar inte statligt ägande av någon industri, men vår nuvarande situation kräver starka grepp.
Räntemarginalen ligger förödande högt i Sverige delvis beroende på dålig konkurrens. Den måste bringas ned av statssubventionerade låneinstitut från nuvarande 8% till sundare 3--4%. Utländska banker skall givetvis uppmuntras att etablera sig i Sverige så att vi på sikt får en frisk sektor med fri konkurrens.
8.6 Mediautbildning
Det är nu viktigare än någonsin att informera medborgarna om de ekonomiska lagarna och deras samband för att skapa förutsättningar och förståelse för de åtgärder, som måste vidtas. Vi föreslår därför, att man i våra förträffliga TV- och radiomedia -- i utbildningsradions regi -- genomför en förenklad utbildning i nationalekonomi, pedagogiskt upplagd och relaterad till en vanlig hushållsbudget.
Det råder även en stor politisk enighet om Sveriges anslutning till EG i de politiska partierna. Det är bra, men det behövs mycket mer och bättre information, för att ge allmänheten en möjlighet att själv värdera de för- och nackdelar som är förknippade med en anslutning till EG. Man måste dock inse att det är ett svårt informationsproblem som man nog inte kan lösa utan en ambitiös informationsserie i TV och radio. Se vidare separat motion.
Vi är medvetna om att riksdagen inte kan beordra våra statligt kontrollerade media, men tror oss veta att de noggrant följer riksdagens arbete och tar intryck. Det vore ju underligt om staten skulle tvingas att köpa mediatid av något privat för att informera allmänheten.
9. Infrastruktur
Genom att prioritera infrastrukturen förbättrar vi vår internationella konkurrenskraft samtidigt som vi lättar på den höga arbetslösheten. Ny demokrati välkomnar regeringens satsningar men vill gå längre på järnvägssidan. För upprustning av järnvägsnätet föreslår vi årliga investeringar om 5,8 miljarder under en tio-årsperiod. Färdigställandet av motorvägstriangeln mellan våra tre största städer bör prioriteras bland vägsatsningarna. Miljön bör skyddas genom teknikutveckling och projektering som skyddar kulturminnen och vildmark.
Effektiv infrastruktur är en nödvändig förutsättning för ökad produktivitet och god internationell konkurrenskraft. Transportsystemen måste kontinuerligt anpassas till nya behov, och länder som inte underhåller infrastrukturen och tekniken halkar efter. Siffrorna visar att de som spenderar mest på infrastruktur har snabbast BNP-tillväxt, och Sverige ligger efter andra västeuropeiska länder i båda kategorierna. Marshall-planen fokuserade på uppbyggnad av transportsystem och historien bekräftar detta.
Sverige, på grund av geografiskt läge och utformning, blir speciellt utsatt av en medelmåttig infrastruktur. Den totala handeln av de länder som gränsar till Östersjön är även idag större än handeln kring Medelhavet, men för att vi ska kunna utnyttja detta så krävs naturligtvis effektiva transporter. Baltstaterna och övriga Östeuropa utgör en enorm potentiell marknad, men för att det ska gynna både oss och dem krävs bra förbindelser.
Ny demokrati prioriterar uppbyggnaden av ett toppmodernt järnvägssystem. Järnvägen är det enda transportmedlet som radikalt kan öka reshastigheten i framtiden. Bilar och flygplan kan endast göras obetydligt snabbare, medan nu tillgängliga snabbtåg med utbyggt rälssystem blir de klart snabbaste färdmedlen för resande mellan 10 och 60 mil, och blir konkurrenskraftigt upp till 100 mil. Härtill kommer hög turtäthet och mycket hög komfort. Järnvägen är också det mest miljövänliga alternativet.
Dagens järnvägsnät formades på 1800-talet. Nu behövs en kraftig förnyelse så att systemet kan motsvara 2000-talets behov. Stora investeringar görs i Europa med tanke på godstrafiken, t.ex tunneln under Engelska kanalen och tunnlarna genom Alperna. Med fasta förbindelser över Öresund och Fehmarn Bält kommer ett snabbgodståg nå norra Tyskland över natten från Mellansverige och nästan hela Europa kan täckas över två nätter. Det gäller att se till att vi då har snabbgodståg.
Vi har sålunda lagt en omfattande motion om en kraftfull ökning av anslagen till järnvägen. Över de nästa tio åren behöver bannätet för kombinerad person- och godstrafik byggas ut och en ny tågplan etableras. Vi förespråkar ny- och tillbyggnad till höghastighetsstandard av vissa bansträckor och en kraftig upprustning av ett flertal bansträckor för blandad trafik. Genom att utnyttja konjunkturläget idag bör man kunna sänka enbart upphandlingskostnaden med 20% gentemot kalkylerna som gjordes 1988. Från statsfinansiell synpunkt blir nettokostnaden låg eftersom bl.a byggsektorn nu kraftigt måste bantas. Ny demokratis förslag kostar 5,8 miljarder per år under en 10-årsperiod. Detta är en investering i vår framtid som ger samhällsekonomisk avkastning genom minskad arbetslöshet, höjd teknikutveckling och ett effektivare näringsliv med ökade exporter.
Ny demokrati vill även prioritera motorvägsbyggandet. Vi måste bygga och färdigställa triangeln mellan våra tre största städer och komplettera motorvägen från Ljungskile till Norge. Vi behöver förbättrade kommunikationer med sydöstra Sverige med tanke på den gigantiska marknaden på andra sidan Östersjön.
Miljön påverkas i största grad av infrastrukturens form. Ur ett betänkande från näringsutskottet framgår att det krävs en ändring i tekniken för att radikalt minska utsläppen från bilarna. Vi instämmer, och har därför skrivit en motion som kommer att påskynda utvecklingen av nollemissionsfordon. Vi måste satsa på miljön, även i storstäderna, om vi ska ta vårt ansvar inför kommande generationer.
10. Utbildning och kultur 10.1 Utbildning
Vi noterar med glädje regeringens konstaterande att utbildning och forskning utgör ett lands intellektuella infrastruktur, utan vilken inget välstånd är möjligt. Glädjande är därför också de fortsatta satsningarna på höjd kvalitet -- efter decenniers försummelser. Vi ifrågasätter återigen varför skattemedel på 700 miljoner kronor skall bekosta hemspråksundervisningen. Den bör istället bedrivas ideellt av intresseorganisationerna för respektive språkgrupp. Den undervisning som bedrivs i svenska för invandrare, i vardagslag kallad SFI, är enligt bl a Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket mycket bristfällig. Vi avvisar därför regeringens anslag inom ramen för den s k flyktingschablonen på 600 miljoner med hänvisning till att vi vill ha en total revidering av den här undervisningen, innan mer pengar betalas ut.
De aviserade extra satsningarna för att skapa nya möjligheter och ett nytt intresse för utbildning inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn välkomnar vi också särskilt. Eftersom vi delar regeringens uppfattning om utbildningens strategiska roll för att skapa långsiktiga förutsättningar för ekonomisk tillväxt och förnyelse instämmer vi i budgetförslaget i dess huvuddrag.
Ett område som vi emellertid ånyo vill sätta i fokus gäller hemspråksundervisningen och de kostnader den medför. Vi finner det anmärkningsvärt att så stora kostnader accepteras inom ett område där så mycket ineffektivitet och avsaknad av resultat återfinns. Särskilt anmärkningsvärt anser vi detta vara när inga belägg heller kan presteras som visar att de angivna syftena med hemspråksundervisning uppnås. Enbart fromma förhoppningar får enligt vår bestämda uppfattning inte kosta över 700 miljoner av medborgarnas pengar.
Vi ifrågasätter således varför svenska skattepengar skall bekosta hemspråksundervisningen. Den får enligt Ny demokratis mening bedrivas ideellt av intresseorganisationerna för respektive språkgrupp. Därför avvisar vi regeringens anslag till hemspråksundervisning och sparar därigenom ca 720 miljoner kronor. Vi anser att goda kunskaper i svenska språket är avgörande för invandrares anpassning i det svenska samhället. Den undervisning som bedrivs, i vardagslag kallad sfi, är enligt bl a Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket mycket bristfällig (1992/93:RR2 resp F 1992:33). Vi avvisar därför regeringens anslag inom ramen för den s k flyktingschablonen på 600 miljoner med hänvisning till att vi vill ha en total revidering av den här undervisningen, innan mer pengar betalas ut.
Vi föreslår också att regeringen, med anledning av Betygsberedningens fullständiga misslyckande, tillsätter en expertgrupp med uppgift att komma med förslag till användbart betygssystem.
Vidare anser vi att läroplaner och kursplaner skall finnas på nationell nivå -- däremot inte timplaner. I anslutning till detta förslag förordar vi också att skolan åläggs att tillse att eleverna motionerar dagligen genom skolans försorg. Vi föreslår också att Skolverket får i uppdrag att sprida information och kunskap om småbarnsskolor som ett bättre och avsevärt billigare alternativ till ''dagis''.
10.2 Kulturen
Ny demokrati anser att kulturbudgeten på sikt bör förstärkas och att attityden till kultur förändras i riktning mot det synsätt som finns på många håll i det nya Europa, där kulturen betraktas som en investering och en tillväxtfaktor, både i livskvalitet och i statskassan. Men med hänsyn till landets ekonomiska situation föreslår vi inga höjda anslag för det kommande budgetåret.
Vi föreslår att regeringen nu ska ta fasta på de under tidigare år framförda motionerna i riksdagen om kulturfonder, avdragsrätt i inkomsttaxeringen för sponsoring och direkta bidrag till kulturen. Vi menar att det på sikt ökar kulturintresset och kanske också minskar behovet av statliga insatser.
Vi har på vissa punkter annan uppfattning än kulturministern hur prioriteringarna inom budgetårets kulturanslag ska ske. Vi anser att inga nysatsningar får ske på bekostnad av kulturens basverksamheter. Vi föreslår därför att större satsningar ska göras på vård, konservering och bearbetning av samlingarna vid några av centralmuseerna samt dokumentation av 1900-talets liv och arbete. Väsentliga delar av vårt kulturarv är i annat fall på väg att förloras.
Vi föreslår också att de medel som olika departement anslår till verksamhet för barn och ungdom ska samordnas i akt och mening att anslagna medel ska användas optimalt.
Kulturturismen är en underutvecklad näring. Det behövs initiativ för att få igång ett verkningsfullt samarbete mellan turistnäringen och kulturmiljövården, initiativ som borde tas av Kulturdepartementet och Näringsdepartementet. En utbyggd kulturturism skulle ge många nya arbetstillfällen och tillväxt inom känsliga regioner. Många småföretag skulle också se dagens ljus. Vi har uppmärksammat ett projekt i Östersund med planer att skapa ett kompetenscentrum med kunskapsuppbyggnad för turismen som kan komma utvecklingen i hela landet till godo.
Inom länsmuseerna finns färdigprojekterade byggobjekt som kan sättas igång om det finns anledning att fördela tidigareläggningsmedel inom byggnadsverksamheten.
Ny demokrati säger också beträffande den aviserade parlamentariska översynen av kulturpolitiken att den bör leda till att Kulturrådet avvecklas om inte särskilda skäl talar däremot. Då frigörs medel som kan gå till kulturella ändamål istället för byråkrati.
11. Miljö och jordbruk
Sverige importerar 85--90% av luft- och vattenföroreningarna. Miljöproblemen är globala och i den andan skall miljöarbetet bedrivas. För Sveriges del handlar det framförallt om att bistå Baltikum och Östeuropa. Jordbrukarna måste ges möjligheter att konkurrera på lika villkor med jordbrukarna inom EG.
11.1 Miljöpolitik
God arbetsmiljö, ren luft, friska vatten och en grönskande natur är självklara önskemål för oss alla. En god miljö är även ett absolut överlevnadsvillkor. I vår strävan mot en långsiktig, hållbar utveckling kommer miljöaspekten därför att spela en ökande roll i framtida politiska beslut, såväl lokalt i Sverige som regionalt och internationellt.
Givetvis måste kraven vara realistiska och förenas med den ekonomiska verkligheten. Vi måste skapa de resurser som är en absolut förutsättning för att ha råd att förbättra miljön. Det är således inget motsatsförhållande i ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn, snarare tvärtom.
Här, liksom i all annan verksamhet, gäller det att använda våra resurser där de gör mest nytta. Vi måste lyfta blicken och se insatserna i ett större perspektiv och därmed undvika att stirra oss blinda på vår egen förträfflighet. Det handlar alltför ofta om hur mycket som spenderas i stället för vad som uppnås.
Ny demokrati är principiellt positiv till hårda miljökrav men de styrinstrument som används måste alltid ha en ekonomisk relevans och vara förankrade i medborgarnas rättsuppfattning. Det är också av vikt att åtgärderna är konkurrensneutrala för industrin så att Sverige inte bara exporterar miljöproblemen genom att jaga svenska företag utomlands.
11.2 Jordbruket
Svenskt jordbruk har länge levat i hårt reglerad verklighet. Bönderna har anpassat sin produktion till regelverket, vilket har lett till produktion som inte alltid varit till landets bästa. Principiellt vill Ny demokrati istället göra bönderna självförsörjande, fria och bidragsoberoende. De förhållanden som gäller för andra små och medelstora företag bör således även gälla för jordbruket. Marknadsanpassning av volym och sortiment samt fri konkurrens på lika villkor är naturliga krav. 1990 års livsmedelspolitiska beslut var ett steg i denna riktning.
Efter Sveriges medlemsansökan till EG har dock situationen ändrats. Vi anser att det nu är nödvändigt att, så snabbt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt, anpassa oss till den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) i EG. Det blir således nödvändigt att göra avsteg från tidigare beslut och fortsätta systemet med fasta inlösenpriser samt införa inkomststöd med bl a trädeskrav. Det blir också nödvändigt att bibehålla exportstöd i överensstämmelse med CAP.
Regeringen bör redovisa en långsiktig strategi för jordbrukets framtid i Sverige. Ständiga omkastningar försvårar böndernas och livsmedelsindustrins planering.
Jordbrukets miljövårdande roll är obestridlig. Öppna landskap är önskvärt och bör eftersträvas. Eventuellt införande av arealbaserat bidrag som finansieringsform måste redovisas som en särskild ''landskapsskatt'', så att det klart framgår vad det kostar. Människors prioritering måste alltid vara vägledande.
Skogen kommer i framtiden att spela en än viktigare roll som resurs i en värld som snabbt avskogas. Såväl massa- som virkesindustrin kommer att öka sitt behov kommande sekel. En satsning på skog nu kan därför även ge betydande exportintäkter längre fram. Vi måste alltså acceptera att skogbeväxt areal kan öka på bekostnad av åkerarealen.
12. Justitie
Krav på lag och ordning i samhället måste i betydligt större utsträckning än nu prägla hela rättsmaskineriet. Den ogrundade och aningslösa vårdtanken inom kriminalvården som 1974 års kriminalvårdsreform bygger på måste överges. Brottsoffrens rättsliga ställning bör stärkas betydligt genom att en brottsofferfond snarast inrättas.
En ny syn på kriminalpolitiken
Statens huvuduppgift är att ge medborgarna fysisk trygghet och säkerhet. Brottsligheten ökar och blir allt grövre och våldsammare. Staten och regeringen har tappat greppet om utvecklingen och nöjer sig med att från åskådarplats ge prognoser för hur stor ökningen skall bli i brottsstatistiken i stället för att ta krafttag mot brottsligheten och återställa lag och ordning i landet.
Tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste vara att upprätthålla lag och ordning i samhället. Rättsordningen blir meningslös om den inte kan skydda kvinnor och barn från övergrepp och brutal död eller ge brottsoffren ett rimligt stöd.
Brottsoffret, målsäganden, måste ges en starkare ställning under utredningen och i domstolsprocessen. Detta innebär bl a att brottet mera skall ses som en sak mellan förövaren och offret än mellan åklagaren och gärningsmannen.
Det är hög tid att lämna ogrundade vårdtankar som ändå aldrig kan leda till något positivt resultat. De lyckade resultaten inom kriminalvården är undantag och beror mera på enskilda initiativ och personligt ansvar än kriminalvårdsapparaten som sådan.
Medborgarna har med rätta ett mycket svagt förtroende för rättsmaskineriet. Det visar flera undersökningar. Det handlar nu om att återvinna medborgarnas förtroende. Rättstryggheten och rättssäkerheten är grundläggande välfärdsyttringar.
Naturligtvis går det att göra något åt situationen -- att återskapa lag och ordning i samhället. Medborgarna har rätt till lag och ordning. För detta är staten ytterst ansvarig.
Ny demokrati för fram ett flertal förslag i olika motioner som alla syftar till att effektivt bryta brottsutvecklingen och återskapa trygghet och rättssäkerhet i samhället, rättssamhället, men också återvinna medborgarnas förtroende för rättsmaskineriet. De viktigaste inslagen i förändringsprocessen är:att krav på lag och ordning i samhället skall prägla hela rättsmaskinerietatt den ogrundade och aningslösa vårdtanken inom kriminalvården som 1974 års kriminalvårdsreform bygger på övergesatt brottsoffrens rättsliga ställning stärks betydligt
I fråga om brottsoffren föreslås bl a i en särskild motion att en brottsofferfond snarast inrättas. Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslår regeringen att en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Denna besparing bör enligt Ny demokratis mening kunna läggas till grund för inrättandet av en särskild brottsofferfond. Ett alternativ till detta kan vara de ca 100 miljoner kr från de medel som frigörs vid en begränsning av rätten till rättegångsbiträde för asylsökande enligt rättshjälpslagen. Fonden kan tillföras ytterligare medel genom att var och en som döms för brott tvingas betala förslagsvis 500 kronor till fonden. Syftet med brottsofferfonden är att brottsoffren och deras familjer snabbt skall kunna få en rimlig ersättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om räntepolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valutapolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny definition av basbeloppet,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den ekonomiska politikens viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för företagen att verka och kunna expandera i syfte att öka sysselsättningen och därmed tryggad ekonomi för alla,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom beskattningsregler skapa bättre förutsättningar för småföretagare,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska företag att investera i Sverige,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa enhetliga nivåer i socialförsäkrings- systemet,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny familjepolitik,4
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetslöshetsförsäkring,5
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omläggning av trafikskadeförsäkringen,6
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stävja bidragsbedrägerierna,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönestopp,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arbetsrättsutredningens arbete påskyndas,5
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett lärlingssystem,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på ROT,8
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra småföretagarklimatet,3
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndspolitikens inriktning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppstramning av flyktingpolitiken,1
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rationaliseringar inom försvaret,10
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagning av den maritima verksamheten inom försvaret,10
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige utvecklar en handlingskraftig Östeuropapolitik,9
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att satsningarna på järnvägstrafiken intensifieras i syfte att förbättra svensk industris konkurrenskraft,11
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera utbyggnad till motorvägsstandard på sträckorna mellan Sveriges tre storstäder,11
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka satsningarna på de naturvetenskapliga och tekniska disciplinerna i den högre utbildningen,7
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hemspråksundervisningen ej bör bekostas av skattebetalarna,7
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljösatsningar i första hand inriktas på våra grannar i Östersjöområdet,12
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jordbrukspolitiken skall verka för att de svenska jordbrukarna ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med jordbrukarna inom EG,12
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kriminalpolitiken,13
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det önskvärda i en förenklad utbildning i nationalekonomi för allmänheten i Utbildningsradions regi,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera en ökning av investeringarna i tillverkningsindustrin,3
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastighetsskatten successivt bör avvecklas.2
Stockholm den 26 januari 1993 Ian Wachtmeister (nyd) Bo G Jenevall (nyd) Bert Karlsson (nyd) Harriet Colliander (nyd) Lars Moquist (nyd) Bengt Dalström (nyd) Richard Ulfvengren (nyd) Stefan Kihlberg (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Laila Strid-Jansson (nyd) Leif Bergdahl (nyd) Simon Liliedahl (nyd) Peter Kling (nyd) John Bouvin (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) Christer Windén (nyd) Max Montalvo (nyd) Claus Zaar (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Arne Jansson (nyd) Dan Eriksson (nyd) i Stockholm 1 Yrkandena 4, 8 och 19 hänvisade till SfU. 2 Yrkandena 6 och 32 hänvisade till SkU. 3 Yrkandena 7, 17 och 31 hänvisade till NU. 4 Yrkandena 9 hänvisat till SoU. 5 Yrkandena 10 och 14 hänvisade till AU. 6 Yrkande 11 hänvisat till LU. 7 Yrkandena 15, 25 och 26 hänvisade till UbU. 8 Yrkande 16 hänvisat till BoU. 9 Yrkandena 18 och 22 hänvisade till UU. 10 Yrkandena 20 och 21 hänvisade till FöU. 11 Yrkandena 23 och 24 hänvisade till TU. 12 Yrkandena 27 och 28 hänvisade till JoU. 13 Yrkande 29 hänvisat till JuU. 14 Yrkande 30 hänvisat till KrU.