De låga födelsetalen

Motion 1999/2000:Sf247 av Tuve Skånberg (kd)

av Tuve Skånberg (kd)
I Nordisk familjebok (1914) står att läsa: "I forntiden förde
tvåbarnssystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra
detsamma med våra folk, därest det blir allmän folksed."
Under hela 1900-talet har också tvåbarnsidealet varit förhärskande, men
alldeles särskilt dramatisk har nedgången av antalet födda barn varit under
1990-talet. Det är förvisso en överdrift att säga att vårt folk hotas av
undergång, men situationen är onekligen alarmerande. Under 1997 och 1998
har antalet födda sjunkit och för andra året i rad finns ett födelseunderskott,
dvs det är fler som har avlidit under året än som har fötts. Under hela 90-talet
har antalet födda minskat, och nu är fruktsamheten under 1,5, dvs kvinnor får
mindre än 1,5 barn i genomsnitt, det är den lägsta nivån som någonsin i
historien har observerats i Sverige. Befolkningsraset hade varit ännu större
om det inte hade varit för invandringen som ökade 1998 med 5 000 till
50 000 om året. Även antalet giftermål minskade, de är 1 000 färre än 1997
och det lägsta antalet någonsin i förhållande till antalet ogifta personer.
Andelen av befolkningen som är gifta har heller aldrig i svensk historia varit
lägre. Dessutom ökar andelen äldre kraftigt, samtidigt som andelen unga
minskar.
Orsaker
Professor Rolf Ohlsson, ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds
universitet skriver: "Många tror att förändringarna i åldersstrukturen
främst beror på att dödligheten gått ned. Detta är emellertid inte fallet.
Till 90 procent förklaras förändringarna i ålderstrukturen av att
fruktsamheten gått ned. Det är alltså främst fruktsamhetens nedgång som
förklarar varför Sverige har världens äldsta befolkning och inte så
mycket nedgången i dödlighet."
Den ofrivilliga barnlösheten blir allt vanligare. Idag vet vi att rökning,
alkohol, miljögifter, infektioner och könssjukdomar är viktiga faktorer som
sänker fruktsamheten hos både män och kvinnor. Professorn i gynekologi
och obstetrik på Huddinge sjukhus, Outi Hovatta, säger att livsstilen har
störst betydelse för de låga födelsetalen. "Idag skjuter vi upp barnafödandet
tills vi är färdiga med allt annat. Det är en livsstil som inte bara
senarelägger
nästa generation, utan också ger färre barn, eftersom fruktsamheten
successivt går ner och försämras drastiskt efter 35-årsåldern."
En annan viktig del av problematiken är att barns värde har gröpts ut,
sedan bondesamhällets dagar, då många barn betydde arbetskraft och en
trygghet för ålderdomen.
Förutom ofrivillig barnlöshet, en livsstil med senare barnafödande och
tvåbarnsidealet, har också det sjunkande födelsetalet ekonomiska och
arbetsmarknadsmässiga orsaker, som 90-talets dåliga ekonomi, ungdoms-
arbetslöshet och framför allt att antalet studerande har ökat kraftigt.
Studerande har, till skillnad från arbetslösa, en mycket låg fruktsamhet, och
att antalet studerande har ökat kraftigt förklarar enligt SCB ungefär halva
fruktsamhetsnedgången.
Konsekvenser
Den allvarligaste konsekvensen uppträder först efter ännu några år då det
blir brist på ung arbetskraft och då kostnaderna för de alltfler och alltmer
vårdnadskrävande äldre ska täckas av skatterna från de allt färre unga.
Med en åldrande befolkning blir resurserna knappare. Var behövs redan
idag den unga arbetskraften och var är det redan idag svårast att rekrytera
den? Svar: inom vård och omsorg. Antalet sökande till landets
vårdgymnasier har på två år minskat med 40 procent. I Gävle, till
exempel, fanns 5 sökande till 210 platser. I sin förlängning kan dessa
attityder tillsammans med de låga födelsetalen innebära att de äldre blir
hänvisade till att tvingas ta hand om varandra, om de alls ska få någon
omsorg.
Enligt beräkningar från riksdagens budgetkontor kommer också det
sjunkande födelsetalet att ha flera nationalekonomiskt negativa följder som
att tillväxten blir lägre, det inhemska sparandet påverkas negativt, efterfrågan
och utbudet av varor och tjänster  minskas liksom efterfrågan på bostäder.
Lena Sommestad, chef för Institutet för framtidsstudier, säger: "Om
befolkningen minskar behövs inga nya bostäder och företagen måste slåss
om allt färre kunder. Vi riskerar att hamna i en ekonomisk depression. Vi
måste fråga oss hur vi ska skapa ett samhälle där människor vill och kan sätta
barn till världen."
Professor Rolf Ohlsson varnar särskilt för den jättesmäll på arbets-
markanden som kan komma när 40-talisterna börjar gå i pension omkring år
2005, speciellt inom den offentliga sektorn och då särskilt bland lärare.
Också han pekar på den ekonomiska faran i den sneda ålderspyramiden.
"Man ska ha i minnet att äldre personer är betydligt dyrare än yngre för
samhället. År 1990 tog exempelvis de äldre över 65 år i anspråk 2,5 gånger
så mycket resurser som de unga per capita. För de allra äldsta var siffran fyra
gånger så mycket som för de unga."
Vad göra?
Enligt min mening behövs två saker: nya attityder och bättre ekonomiska
villkor och valfrihet för barnfamiljer.
Först och främst behöver vi verka för nya och positiva attityder till barn,
barnafödande, äktenskap och familjebildning. I trygga och stabila familjer
föds trygga barn - och fler barn. Att fostra barn är den största av alla
uppgifter, det är att forma framtiden.
Tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal. Barnfamiljer i en
kommun eller ett bostadsområde ska ses som en tillgång, något att satsa på.
Men vi måste också ge barnfamiljer bättre ekonomiska förutsättningar vid
barnafödande, möjlighet att själva fostra sina barn, ge dem valfrihet att själva
välja barnomsorg, och inte tvinga ut pappor och mammor på arbets-
marknaden om de själva hellre en tid vill vara hemma med det dyrbaraste de
har - och det dyrbaraste samhället har! - barnen.
Kristdemokraterna har i budgetmotionen utvecklat hur vi vill öka
resurserna för barnfamiljerna. Förutom bostadsbidrag och barnbidrag är
Kristdemokraternas förslag på vårdnadsbidrag i denna situation omistligt. Vi
måste ge barnfamiljerna det stöd som en överväldigande majoritet själva
önskar: ett rejält vårdnadsbidrag som ger föräldrarna valfrihet.
Det måste vidare vara möjligt - och normalt - att kunna göra studie-
uppehåll därför att man får barn. Då måste studielånssystemet ändras, så att
det inte automatiskt straffar den som presterar mindre p.g.a barnafödande.
Den engelske premiärministern Tony Blair har lagt som policy att varje
beslut som den engelska regeringen fattar ska stämmas av för att se om det
gagnar familjen och hur det påverkar familjen. Detta bör också vara den
svenska riksdagens och regeringens hållning.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag,
barnbidrag och vårdnadsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utforma studiemedelssystemet så att det inte
missgynnar den som blir gravid,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varje beslut som regering och riksdag fattar
skall stämmas av för att se hur det gagnar och påverkar familjen.

Stockholm den 5 oktober 1999
Tuve Skånberg (kd)
1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)