Dans i grundskolan

Motion 1997/98:Ub274 av Sylvia Lindgren och Ronny Olander (s)

I dagens samhälle talas det mycket om förebyggande insatser, men tyvärr är det inte så att de till alla delar prioriteras. Många ”måsten” står för nära och vem tänker på barns och ungdomars förhållningssätt gentemot varandra i framtiden när mobbning, utslagning, ensamhet och isolering är mer eller mindre vardag?

Att kunna dansa, åtminstone de grundläggande stegen, ger en trygghet när man ska umgås utanför skolan, när tryggheten kanske inte längre finns i den egna bekantskapskretsen. Allt för många ungdomar gömmer sig bakom en öl eller fler för man är rädd för att hålla i någon, att inte kunna, rädd för att göra bort sig, känner sig osäker etc.

Dans finns inte med som ämne i skolans schema. Däremot ingår det som en del av den kursplan som gäller för idrott och hälsa. I dag finns dock ingen som helst uppföljning på att eleverna verkligen ges möjlighet att åtminstone lära sig de grundläggande stegen i våra vanligaste sällskapsdanser.

Att mer fokusera dansen i t ex mellan- och högstadiet kan vara ett sätt att förebygga osäkerhet som i många fall leder till social utslagning. Det behöver inte kosta något, är så enkelt att det nästan är löjligt men kan få en oerhört stor, positiv effekt i umgänget och vuxenlivet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp skolans ansvar för att eleverna verkligen får lära sig dansa.

Stockholm den 2 oktober 1997
Sylvia Lindgren (s)	Ronny Olander (s)