Bristande tillgänglighet som diskriminering

Motion 2013/14:A209 av Hillevi Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetet med att se till att diskrimineringslagen även omfattar bristande tillgänglighet bör genomföras skyndsamt.

Motivering

I Sverige finns en diskrimineringslagstiftning som gör att enskilda människor kan få hjälp om de utsätts för diskriminering. Det är mycket bra!

Under flera decennier har frågan hur människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhällslivet på likvärdiga villkor varit föremål för offentliga överväganden. Den senaste utredningen överlämnades till regeringen i februari 2010 av Hans Ytterberg: ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering” (Ds 2010:20).

I utredningen föreslår han att det i diskrimineringslagen (2008:567) ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringsförbudet mot bristande tillgänglighet föreslås gälla för alla de samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller idag, det vill säga arbetsliv, utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start och bedrivande av näringsverksamhet samt yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder samt för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, hälso- och sjukvård och socialtjänst med mera.

Till de olika rättighetscenter som finns i Sverige anmäls många olika ärenden som handlar om att enskilda utsatts för diskriminering. I nästan alla ärenden som berör funktionsnedsattas rätt hamnar personerna utanför möjligheterna att få hjälp att kräva upprättelse, därför att diskrimineringslagen exkluderar just dem.

Sverige har ratificerat den konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som FN-systemet nyligen antagit. Vi står också bakom andra internationella överenskommelser som finns till skydd för mänskliga rättigheter.

För att leva upp till de internationella åtaganden vi ställt oss bakom bör vi nu se till att vår egen lagstiftning även omfattar diskriminering mot funktionsnedsatta. Bristande tillgänglighet bör därför inkluderas i diskrimineringslagen.

Det har nu gått mer än 1 000 dagar sedan remisstiden för utredningen ”Bortom fagert tal” gick ut. I juni 2012 beslutade riksdagen att bristande tillgänglighet ska räknas som diskriminering. Men regeringen har inte bara struntat i utredningens förslag utan även i riksdagen. Regeringen måste nu snarast verkställa riksdagens beslut!

Stockholm den 20 september 2013

Hillevi Larsson (S)