Bostadskreditnämndens garantier på landsbygden

Motion 2006/07:C284 av Egon Frid (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen utifrån Bostadskreditnämndens intentioner bör återkomma till riksdagen med förslag på hur formerna för ett pilotprojekt kan se ut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna för Bostadskreditnämndens garanti ändras så att den alltid omfattar en produktionskostnad upp till 1,5 miljoner kronor.

Motivering

Sedan januari har Bostadskreditnämnden (BKN) ett regleringsbrev som säger att den skall underlätta byggande av egnahem i ”glesbygd”. Eftersom allt utanför tullarna i Stockholm inte är glesbygd bör man i stället använda begreppet landsbygd konsekvent för all icke tätortsbygd.

Både Glesbygdsverket, Småkom och en rad skilda kommuner samt byalag har tidigare påpekat hur svårt det är att få lån för att bygga på landet. Den ändrade förmånsrätten 2003 gjorde det ännu svårare, och Basel II-bestämmelserna försämrar läget för landsbygden ännu mer. Marknadsvärdena blir ännu lägre, vilket ger låga fastighetsvärden och säkerheter. Detta gör att marknadsvärdet på en nybyggd villa bara är kanske hälften av produktionskostnaden, vilket leder till att bankerna i normalfallet drar sig för att låna ut pengarna.

Det finns i dag ett uppdämt behov av att bygga nytt på landsbygden men det hindras av kreditbestämmelser och ängsliga banker som inte vill ha några förluster – åtminstone inte på landsbygden. Det uppdämda behovet orsakas av att

• få nya bostäder byggts på landsbygden i ett stort antal kommuner under 10–15 år efter krisen i ekonomin i början av 1990-talet, vare sig egnahem eller flerfamiljshus

• fler barnfamiljer de facto flyttar till landsbygden respektive önskar att göra det när bostad kan ordnas, och detta gäller även den icke tätortsnära landsbygden

• bostadskostnaderna i storstäder sprängt alla rimliga ramar för olika typer av hushåll

• landsbygden har börjat marknadsföra sig bättre än tidigare

• många kommuner klarat av 1990-talskrisen bra och nu kan visa att små och medelstora kommuner kan erbjuda en mycket bra social omsorg om barn och äldre och dessutom klarar av att satsa ambitiöst på skolan

• pendlingsmöjligheterna från landsbygden till större arbetsmarknader har ökat

• intresset att för små och större hästgårdar har ökat starkt hos tätortsbefolkningen under de senaste tio åren.

Det är nu viktigt att snabbt sätta in åtgärder för att möta dessa behov, eftersom man redan idag ligger långt efter medborgarnas önskemål om att bygga mer på landsbygden.

BKN har föreslagit att de i en första omgång skall stimulera byggandet av 1 000 nya egnahem per år på landsbygden – i ”områden med låga marknadsvärden”. BKN har bl.a. föreslagit att man, för att inte hindra bankerna att använda sig av garantin och för att förhindra för höga avgifter för garantin hos hushållen, inför en årlig stimulans för ändamålet. Med utgångspunkt i det ovan beskrivna kan ett pilotprojekt dras igång i två tre kommuner där man prövar BKN:s förslag. På detta sätt skulle man få ett snabbtest på vad förslaget skulle kunna betyda ute på fältet. Regeringen bör, utifrån BKN:s intentioner, återkomma till riksdagen med ett förslag på hur formerna för ett sådant pilotprojekt kan se ut. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För att ytterligare underlätta egnahemsbyggen på landsbygden menar Vänsterpartiet att det är nödvändigt att BKN:s regler ändras så att garantin alltid omfattar en produktionskostnad upp till 1,5 miljoner kronor. Kreditprövningen fortsätter dock att vara individuell. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 28 oktober 2006

Egon Frid (v)