Bekämpning av terrorismen

Motion 2004/05:Ju499 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringens beredskap och förmåga att förhindra och bekämpa terroristattentat i dag är för begränsad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kampen mot terrorismen alltid måste föras med respekt för de mänskliga rättigheterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den rådande hotbilden mot Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statsministern bör tillsätta en terroristsamordnare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen skall kunna avropa militärt stöd i kampen mot terrorismen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samordna underrättelse- och analysenheterna vid berörda myndigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den demokratiska insynen kring underrättelsearbetet måste stärkas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utse ett särskilt underrättelseråd.

2Inledning

Regeringen och de övriga myndigheternas samlade beredskap och förmåga att förhindra, bekämpa och på andra sätt hantera terroristattentat eller andra extraordinära händelser i Sverige är begränsad. Dessa frågor kom på allvar upp på den politiska dagordningen efter terrorattackerna den 11 september 2001. Därefter har flera enskilda myndigheter på ett föredömlig sätt skärpt och förbättrat sina rutiner kring dessa frågor. Men sammantaget har alltför lite hänt.

11 september-utredningen har presenterat en rad förlag för att kraftsamla och strukturera arbetet hos de myndigheter som har till uppgift att skydda Sverige mot yttre och inre hot. Utredningen har nu legat i ett och ett halvt år på regeringens bord utan att några åtgärder vidtagits. Regeringen fortsätter istället kampen mot terrorismen genom att tillsätta ytterligare utredningar. Den utredning som gjorts är uppenbarligen för svår för regeringen att ta till sig. "Utredningen föreslog ett antal åtgärder som närmast skulle ses som en skiss". Så döms den pinsamt ut av justitieministern eftersom regeringen inte kan, vill eller vågar fatta nödvändiga beslut. Terroristhotet mot Sverige och världens övriga demokratier är för allvarligt för s-regeringens långbänkar.

Det skall dock framhållas att inom ramen för samarbetet inom den Europeiska unionen har regeringen medverkat till att flera nya lagförändringar kommit till stånd för att samarbetet mot terrorism skall underlättas.

Kampen mot terrorismen måste alltid föras med respekt för de mänskliga rättigheterna så som dessa fastlagts i internationell rätt och som Sverige bundit sig vid. Här är det särskilt viktigt att det finns klara effektiva strukturer gällande granskning av analys, beslut och utvärdering av underrättelseverksamheten. Inte minst måste den strukturerade parlamentariska insynen av Säpo stärkas.

3 Hoten får inte underskattas

Sverige har flera hotbilder mot sig. Säpo svarar också för analyser av hot som riktas mot framförallt enskilda personer, men också mot institutioner av olika slag. Den generellt rådande hotbilden, s k taktiska hotbilden, mot den centrala statsledningen och kungafamiljen följs kontinuerligt. Vidare genomförs generella analyser av hotbilden mot EU:s och vissa främmande staters intressen i Sverige. Totalt har 33 taktiska hotbildsbedömningar framställts under år 2003. Till detta kommer cirka 352 operativa hotbildsanalyser som tagits fram med anledning av särskilda händelser eller omständigheter.

I Sverige finns, enligt Säpo, medlemmar i och sympatisörer till organisationer och grupperingar med hemvist i olika länder som i sina hemländer och internationellt bedriver verksamhet som kan definieras som terrorism. Säpos uppföljning visar att dessa personer under året huvudsakligen ägnat sig åt spridande av propaganda, penninginsamling och andra former av logistikstöd till meningsfränder. Uppföljningen mot framförallt al-Qaida och andra liknande strukturer i Sverige har fortsatt under 2003. Under uppföljningsarbetet har det konstaterats att det existerar kontakter mellan grupper och individer som tidigare varit okända för Säpo. I samtliga ärenden finns internationella kopplingar. Aktiviteten inom vissa islamistiska extremistiska nätverk har inte minskat sedan USA intensifierade sitt krig mot terrorismen. I dessa strukturer i Sverige återfinns, enligt Säpo, personer som har sina rötter i t ex Nordafrika och Mellanöstern, men även andra generationens invandrare födda i Sverige samt svenska män och kvinnor som konverterat till islam.

För att stärka samarbetet mellan handläggare vid de myndigheter och departement som har att handlägga frågor som rör finansiering av terrorism har Säpo tagit initiativ till ett informellt myndighetsnätverk, där deltagarna ges möjlighet att utbyta erfarenheter och diskutera olika frågor som rör finansiering av terrorism.

Det är Säpos kontraterrorismrotel som har till uppgift att bekämpa internationell terrorism samt förebygga och avslöja flyktingspionage och annan förföljelse av utlänningar i Sverige, från regimer eller organisationer i andra länder som förknippas med politiskt motiverat våld. I uppgiften ingår också att göra analyser av hot som riktas mot skyddspersoner och statsbesök eller liknande händelser och vidta därav föranledda åtgärder.

Inom ramen för det internationella samarbete som Sverige har anslutit sig till i kampen mot terrorismen ska våldsdåd med utländska politiska motiv förebyggas, oavsett om dessa avses att utföras i Sverige eller utomlands. I detta avseende styrs Säpos arbete bland annat av FN:s resolution 1269 som behandlar åtgärder för bekämpandet av internationell terrorism. I denna resolution står det att länder som undertecknat resolutionen är skyldiga att samarbeta för att ställa terrorister inför rätta och att utbyta information så att terrordåd förhindras. Vidare behandlar resolutionen vikten av att förhindra att medlemsländerna i praktiken utgör skyddade zoner där terrorister kan etablera baser för att planera, leda och genomföra såväl nationella som internationella attacker.

Idag arbetar en svensk pluton med 25 soldater inom QRF (Quick Reaction Force) i staden Mazar-i. Sharif i Norra Afghanistan. Detta sker inom ramen för Isaf-styrkan (International Security Assistence Force). Styrkan i hela Irak består av 5 500 soldater från 33 länder. Den svenska plutonen har till uppgift att rycka ut för att stödja s k MOT (Military Observers Team) ute i otillgängliga områden. Läget kan snabbt bli allvarligt med tanke på den hotbild som kommer inte minst från al-Qaida i detta område. Den som inte tror att direkta hot mot Sverige skulle kunna vara tänkbara, kan leka med tanken att den svenska plutonen under ett uppdrag skulle gripa någon av de befintliga terrornätverkens ledare. Då skulle Sverige ganska snart komma på terroristernas karta över sina mer direkta fiender.

4 Strukturförändringar

Befogenheterna i kampen mot terrorismen är delegerad till våra olika myndigheter enligt vår grundlag. Enligt samma grundlag är regeringen ännu ansvarig för resultatet. Regeringen måste därför fundera på sin egen förmåga att som myndighet klara av att leda arbetet mot terrorism.

Statsministern, som myndighetschef, borde tillsätta en egen terroristsamordnare för att leda arbetet, både förebyggande mot dagens terrornätverk samt vid en eventuell attack. En samordnare finns för narkotika. Förebilder kan hämtas från Storbritannien där premiärministern har en egen särskild underrättelse- och säkerhetssamordnare för att bygga över brister i myndighetsstrukturen.

Militärens förmåga måste utnyttjas bättre i kampen mot terroristaktioner och andra omfattande brottsliga angrepp på samhället. Polisen måste få klartecken att avropa militärt stöd vid sådana insatser under polisiärt befäl. Folkpartiet liberalerna välkomnar uttalanden från statsministern om att han delar den åsikten. Nu måste man dock gå från ord till handling. Med fördel kan man titta på vårt grannland Finland där man sedan tidigare löst frågan om militärhandräckning till polisen. Det fanns för övrigt uppe i en FOI/MHS- rapport redan inför 1996 års försvarsbeslut.

Underrättelse- och analysenheterna vid Polisens myndigheter, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, Tullverket, Kustbevakningen, Militära underrättelsetjänsten, FRA, KBM och Ekobrottsmyndigheten bör alla kunna dra fördel av en gemensam överbyggnad för att stärka underrättelsearbetet gentemot terroristhot. Även här finns det möjlighet att titta på Storbritannien som inrättat ett gemensamt underrättelsecentrum för alla myndigheters underrättelseverksamhet, den s k JTAC (Joint Terrorism Analysis Center). En sådan svensk enhet skulle kraftfullt förstärka möjligheterna till att öka det internationella samarbetet med de länder detta är önskvärt och möjligt med.

Den parlamentariska och därmed demokratiska insynen kring underrättelsearbetet i vårt land måste stärkas. Dagens demokratiska insyn är starkt begränsad och saknar den nödvändiga strukturen för att insynen skall ha acceptabel kvalitet. Regeringen bör utse ett särskilt underrättelseråd med företrädare för de politiska partierna. Ett sådant underrättelseråd skulle ta ett helhetsgrepp kring insynen i de svenska underrättelsetjänsterna vad avser operativ verksamhet, administration och kostnader. Inte minst när det gäller att granska verksamhetens överensstämmelse med svensk och internationell rätt. Varje år skulle en särskild rapport upprättas för att belysa verksamhet såöppet som det med hänsyn till rikets säkerhet är möjligt.

Stockholm den 4 oktober 2004
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)