Barnomsorg under obekväm arbetstid

Motion 2002/03:Ub540 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Lena Sandlin-Hedman (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att göra barnomsorgen tillgänglig för alla, även för dem som arbetar under kvällar och helger.

Motivering

Barnomsorgen skall vara tillgänglig för alla arbetande föräldrar. Det betraktas som en självklarhet. Men för flera grupper av anställda ser verkligheten annorlunda ut. Barnfamiljer som arbetar inom serviceyrken upplever ett växande problem. Öppettiderna tenderar att bli allt längre inom dessa branscher. Det gäller framför allt detaljhandeln, vården och hotell- och restaurangbranschen. Då den kommunala barnomsorgen vanligen stänger i samband med kontorstiden 18.00 får det konsekvenser för föräldrar som har arbetstider på kvällarna. I praktiken, i många kommuner, får inte dessa tillgång till barnomsorg. Samma problem finns även för helgarbetande småbarnsföräldrar.

Om barnomsorgen skall vara till för alla borde det därför finnas möjlighet för kvälls- och helgarbetande föräldrar att erhålla barnomsorg. Det är främst en fråga om rättvisa som också kan ha andra positiva effekter. För det första skulle troligen könsdiskrimineringen mot kvinnor som har barn eller är potentiella mödrar minska. Arbetsgivarna inom dessa områden är idag avvaktande gentemot unga kvinnor för att de vet att de kan ha svårt att arbeta på obekväma tider när de får barn. Det kan vara en förklaring till att arbetslösheten är störst just hos unga kvinnor. För det andra är det viktigt att göra det möjligt även för småbarnsföräldrar att i praktiken stå till arbetsmarknadens förfogande. När sysselsättningen nu tenderar att öka skulle ett större arbetsutbud innebära mindre risk för flaskhalsar och därmed mindre risk för inflationstryck. För det tredje måste det vara möjligt för småbarnsföräldrar att själva öka sina inkomster eftersom de högsta lönerna för LO-kollektivet finns just under kvällar och helger. Idag är de redan hårt ansträngda barnfamiljerna närmast utestängda från denna möjlighet. Det gäller främst den mest utsatta gruppen ensamstående föräldrar utan någon tillgång till lösningar bland släkt och vänner.

Riksdagens utbildningsutskott har uttalat sig positivt och ansett att det är önskvärt att barnomsorg om möjligt även erbjuds barn vilkas föräldrar har obekväma arbetstider. Utgångspunkten har dock varit att kommunerna ska lösa denna fråga på ett lämpligt sätt. Men, så har inte skett. Fortfarande är det så att småbarnsföräldrar med obekväma arbetstider diskrimineras. Därför är det nödvändigt att regeringen tar initiativ till en uppföljning och analys av hur behovet av barnomsorg på obekväm tid tillgodoses.

Stockholm den 15 oktober 2002
Gunilla Carlsson (s) i Hisings Backa	Lena Sandlin-Hedman (s)